Jag har insett vad som får mig att varva ner och slippa att ständigt hålla 289 bollar i luften under alla vakna timmarna på dygnet. Mitt andrum är när jag läser böcker och senast igår bad jag om ursäkt till min älskling för att jag är så "tråkig" på kvällarna när jag sitter med näsan i boken. Det var just dom orden han svarade mig med som fick mig att reflektera. Han sa "läs på bara, det får dig att slappna av och du blir lugn av att läsa". Så rätt han har (igen, fast det skulle jag inte erkänna för honom).

Just nu är favoritförfattaren Lucinda Riley, vilka böcker och nu behöver jag vänta enda tills oktober innan nästa bok släpps i Sverige. 

Nu har jag kvalificerat mig till tant och det känns alldeles underbart. Att fylla 40 år på självaste midsommarafton visade sig vara helt perfekt. Nu börjar resten av mitt liv och som jag ska leva.


Jag kan faktiskt ärligt säga att bloggen är något som inte är på min prio lista. Men ikväll så kom jag att tänka på min gamla blogg. Den som har varit med mig i glädje, sorg, förtvivlan, lycka, kärlek, hat, förlossning och allt som mitt liv har gett mig genom åren.

Sedan sist har vi varit på Sweden rock och min älskade mamma tog hand om lillfisen de dagar hon inte var hos sin pappa. Vi har rensat ogräs (två gånger) i hela trädgården, vi har haft vårfest, skolavslutningar och familjekvällar. Vi har haft både solsken och åskväder. Men mycket har handlat om jobb, vardag och återhämtning på helgen tillsammans med familjen.

På torsdag åker vi till Öland och på fredag är det midsommarafton, dagen då jag fyller hela 40 år. Det är helt galet att jag blir 40 och hur häftigt som helst. 

Det var länge sen jag tittade in här. Jag ska vara ärlig med er, just nu har jag ingen ork till att blogga på samma sätt som jag en gång gjorde. Men jag tittar in och säger hej iallafall.


Några dagar till sen kommer den efterlängtade ledigheten, som jag ska njuta då. Hela tio underbara dagar ska jag göra det som faller mig in och det bästa av allt är att barnen har påsklov då.

Några dagar till... 
Idag skulle lillfisen egentligen till sin pappa, men det blev ändrade planer. Vilket nu i efterhand var tur då det vankas disco i stan.

Vi åker iväg och jag blev lite förundrad över att det bara kostade 20 kr. För på lappen i skolan stod det 30 kr i inträde. Sen när vi kom in så var det ju inget neon tema som det stod. 
Då inser jag att vi är på fel disco. Men det blev bra det med. Hon är med sina tjejkompisar och vågar knappt titta åt killarnas håll. Det kommer säkert att ändras om några år. Hahahhaha 
Nu är det bokat och klart. Familjen Konsty ska åka på äventyr när det vankas höstlov. Vi ska till Gran Canaria i en vecka med all inclusive och som vi ska njuta då.

Eftersom familjen Konsty är lika många som ett halvt fotbollslag så kommer det att kosta ett halv förmögenhet. Men det är vi värda. 


Snart, mycket snart har vi vår, värme och sol igen. Som jag längtar. Idag har vi sol på blå himmel. Det enda som förstör är dom kalla vindarna. Vi sitter utomhus med vinterjackorna och solbrillorna på. Årets första grillning och vi har den här bästa tiden på året framför oss. Kämpa våren, kämpa.

Vad glad jag blev ikväll, min mamma kom över på spontanbesök. Riktigt roligt och härligt att se att hon är på bättringsvägar. Så glad för hennes skull. 
Tur jag har min mamma. Jag hoppas att jag blir en likadan mormor som hon när jag får barnbarn. Tror faktiskt att jag kommer bli det, med tanke på hur lik jag är henne som mamma.

Idag ska lillfisen sova över där, då hon inte är helt hundra och hon kommer bli överöst med massa kärlek, omsorg och ett och annat bus.

Jag älskar min mamma. 

Oj, jag har glömt bort bloggen helt. Man kan väl säga att den inte är högst upp på min prio lista.

I helgen var jag och älsklingen i Växjö. Vi behövde det breaket från verkligheten. Fint hotell och god frukost.



Igår var vi en snabbis på jobbet, åt lunch där och lämnade presenter. Sen fixade jag mina naglar och därefter drog vi till simhallen. Mysig dag.

Idag var det tillbaka till verkligheten igen. Det gick bra, men så trött jag är. Undrar hur lång tid det tar innan jag kommer tillbaka till svensk tid igen. 

Jag kämpade att hålla mig vaken fram till kl 21.00 igår, sen somnade jag. Vaknade vid kl 05.30 och känner mig i någorlunda fas med att återställa mig till rätt tidszon.

Idag ska jag och lillfisen vara hemma kände att jag behövde ha en dag ledigt innan jag kickar igång verkligheten igen. 


Vi alla var väldigt klara med Kina resan och ville bara få komma hem. Nervös för övervikt på bagaget stod vi i kön till incheckningen. Efter 3 timmar och kön inte rört sig mer än 2 meter började man ana oråd. Oron var befogad, flyget var inställt och vi fick ingen information från SAS. Dom har inte ens en service point där. Som tur var det en Kines som kunde prata danska som berättade för att vi skulle byta gate för ombokningar. Vi hakade på direkt. Tur var det för det var många som skulle åkt med det planet.


Efter totalt 5,5 timme köande, trixande och en o annan bön så lyckades få ett flyg som avgick 00.10 från Shanghai till Paris. Därifrån hade vi knappt 40 minuter på oss att ta oss till den andra terminalen för att hoppa på ett flyg till Danmark. Vi fick ta schuttletåg, springa i rulltrapporna, springa genom terminalen för att hinna.


Väl i Danmark hade jag två timmar innan tåget skulle gå. Nu sitter jag på tåget, luktar skunk, är sliten, trött och jävligt glad över att jag om 3,5 timme får träffa min familj igen. 35 timmar på resande fot med väntan, flyg, tåg, byten hit och dit så är  allt jag vill att få  komma hem. 

Vi sparade det bästa till sist, en hel dag som var fri. Den ägnade vi på fake market, galet stor marknad och som jsg prutade. Kan nästan kalla mig själv för en expert på att pruta.

På kvällen var vi Bund och kollade in alla "ljusspel" dom kör på alla skyskrapor. Det var galet häftigt.



Äntligen funkar wifi för mig här i Ningbo, eller rättare sagt just nu iallafall. Att ha dålig täckning en stund här och där är ingenting mot hur det är att inte kunna använda mobilen alls. Ujujuj detta är nog den största prövningen för mig på den här resan. Vi är i Ningbo, en större stad och absolut mycket finare är Yiwu. Det går inte ens att jämföra städerna. Vi har ett fint hotell och haft bra inköpsdagar och goda middagar. Det är intensiva och långa dagar här. Vågar och kan inte ladda upp bilder för kraschar wifit. 

Vi landade i Shanghai och åkte bilfärd på nästan 5 timmar till en stad som heter Yiwu. Hotellet var magiskt vackert. Första kvällen åt vi Mongolisk mat.


Igår var vi på Trade Market för att inhandla nya varor. Det var så galet stort och svårt att ta in alla intryck. Det har varit sena kvällar då jag försökt att få wifin att funka så att jag har kunnat ringa hem. Det är ju en tidsskillnad på +7 timmar. 

Igår åt vi på en koreansk restaurang. Dom hade levande bläckfiskar i ett akvarium som dom dödade och tillagade. 


Väldigt få personer här pratar/förstår engelska och inte heller kroppsspråk. Jag som fick för mig att man kan göra sig förstådd när man gestikulerar har insett att det kan man inte här. 

Det jag också har förstått är hur otroligt beroende jag är av mitt mobilnät och att kunna kommunicera obehindrat. Aldrig mer ska jag ta det förgivet och sweet lord för ett fungerande wifi. Just nu har vi lämnat Yiwu och är på väg till Ningbo som ska vara en kuststad om jag har förstått allt rätt. 


Håll gärna en tumme eller två så att jag får sova inatt, för totalt har jag nog sovit runt 6 timmar sen jag lämnade Sverige. 


Tåget som skulle ta mig hela vägen till Danmark, valde att få tekniska problem så jag fick springa genom hela Malmös central för att ta ett annat tåg till Kastrup. Det var svettigt värre vill jag lova, och om jag inte hade hört hur ett annat svenska par visste vilken perrong vi skulle till (jag hakade på dom likt en igel) så hade jag nog varit fast i Malmö fortfarande. Sen kom den där andra delen och det var att veta vart f*n jag skulle kliva av. Men även det löste sig. Nu sitter jag här och inväntar de andra som ska sammanstråla med mig här innan vi tar flyget till Shanghai.

På återseende. 

Jag har precis klivit på tåget mot Köpenhamn och nu startar resan mot Kina. Jag tror inte jag riktigt har fattat att imorgon befinner jag mig på andra sidan jordklotet. Galet är ordet. 

Lillfisen slapp morgonfritids imorse. Vi åt en lyxfrulle i sängen. Men sweet lord vad det gjorde ont i mamma hjärtat när jag lämnade henne på skolan. Hon hade tårar i ögonen och kämpade för att inte visa dom. Jag likaså. Jag pratade med hennes lärare och förklarade situationen, så hon tog hand om lillfisen. Istället för att gå ut på rast fick hon följa med läraren och kopiera papper. Hon har världens bästa fröken.

Därefter hade jag några timmar i ensamhet och hann packa det sista innan bubben kom och hämtade mig. Jag kommer sakna hela min familj så otroligt mycket. Jobbigast är nog tidsskillnaden och att vi inte kommer kunna kommunicera som vanligt. Jag vet att denna resa kommer bli en upplevelse utan dess like, ett minne att bära med mig resten av mitt liv. 


Jag har varit mer på jobbet än hemma den gånga veckan. Det är så det blir när det vankas inventering. Långa dagar, många steg, ett dreamteam, en karl som har roddat vardagsbestyren och en vilja av stål krävdes för att lyckas ro denna båten i hamn. Så totalt slut både i kropp och knopp kom jag hem igår med fokus på att rå om familjen den här helgen. Önskade att jag kunde klona mig i flera "Ramonor" för att göra alla till lags. Men det finns bara en av mig och jag kan inte göra mer än vad jag gör. 


På måndag drar jag till Kina och jag har inte ens börjat packa än. Jag gör det imorgon kväll när alla andra sover för jag vill avge all min tid till familjen (just nu bajsar jag och passar på att blogga då). Idag har vi varit på bio i Kalmar och kollade på Sune vs Sune. Vi har haft en mysig dag, utan några måsten. Och lika mysig dag ska vi ha imorgon.