Vågar inte

0kommentarer

Jag vågar inte ropa hej än, för det vore som att måla fan på väggen. Men det är litet ynka steg åt rätt riktning, ett steg till harmoni, lugn och ro. Ett brev, en mening, ett stycke ger mig styrka att orka vidare i min "kamp". 

Har suttit i min ensamhet (vilket händer kanske en gång per år), kollat på både hockey och presskonferens med prinsen. Det är bra lustigt för mig att vara helt själv, jag är ju så van att alltid ha någon av mina barn hos mig. Ensamhet är inget för mig.

Det är mycket bra på jobbet, jag börjar greppa det där med detaljhandel (med allt nytt det innebär för mig) om jag får klappa mig själv på axeln. Att vara chef är ju inget nytt, så där är jag trygg i min roll. 

Älskar verkligen hela konceptet av att jobba där jag är idag. Allt från leverans, få ut varor, kunderna, ha en fin och inbjudande butik, inlevelse, upplevelse, omhändertagande och service enda ut i fingertopparna. Ja, ni fattar... Ramona älskar sitt jobb.


Kommentera

Publiceras ej