Tur och retur

0kommentarer

Inatt sov jag ofantligt dåligt och det berodde på att jag var så orolig över att försova mig. Kl 6.00 startade jag den guldiga raketen och styrde nosen mot Örebro. Efter halva vägen blev det rejält dimmigt och jag ställer mig frågan "varför kan det aldrig vara normalt väder när jag är ute på vägarna?".

Fördelen att åka tidigt är att man är ensam på vägarna. Det var roligt att få träffa alla kollegorna igen och mötet gick klockers. Sen styrde jag nosen hemåt igen och där väntade en sjuk Joline och en otålig Yade. Jag hann umgås med Yade i hela 20 minuter sen kom hans skjuts till cupen.

Nu laddar jag och gubben inför morgondagens lopp i form av soffläge. Det är bra pirrigt nu, men jag har en positiv känsla inombords. Det finns bara en väg att springa och det är i mål.Sen får vi se hur tiden blir. Håll en tumme eller två för mig imorgon.

Kommentera

Publiceras ej