Är det nej så är det nej

0kommentarer

Jag kan inte lura mig själv, det bara går inte. Idag var jag sjukt trött och ville egentligen inte ut och springa. Men rösten inom skrek "du måste, måste måste" och jag hade liksom inget val. Med peppande ord från Mike så gav jag mig ut i duggregnet och kroppen skrek "nej, nej, nej". Det gick bara inte, varje steg kändes blytunga och jag var helt utmattad. Så det blev bara lilla varvet på 4,5 km och jag kom knappt runt. Jag har inget jämt flöde i löpningen, antingen går det skit bra eller skit dåligt.

Nu vill jag bara få det där kretsloppet överstökat så jag kan få hoppa in på gymmet och lyfta skrot istället. Usch, jag hatar ha den här "dåliga" känslan inom mig. Ja, ja fokus nu Ramona! Ett mål i sikte.

Kommentera

Publiceras ej