Trött som få

0kommentarer

Att få ett hotellrum på bottenvåningen, intill en gångväg är ingen bra kombo för min sömn eller rättare sagt fantasi. Först fick jag dra igen persiennerna så folk utanför inte skulle bli skrämda av att se mig halvnaken, sen vågade jag inte somna för att fantasin flödade iväg på "läskiga mördare". Gästen ovanför mitt hotellrum gillade iallafall att släppa fåtöljen fram och tillbaka, gästen slutade vid 23.30. Vaknade många gånger inatt. Vad är det med mig och sova borta? Jag är för fasiken urlöjlig. Fast frukosten var gudomlig.

På jobbet gick det strålande bra. Hemfärden likaså och då hade jag mamma som sällskap i telefonen nästan hela vägen. Tur jag har henne, det blir liksom lite roligare att köra bil. Nu sitter jag i ishallen, inväntar att Y ska bli klar och sen ska jag få åka hem till mitt älskade hem.

Kommentera

Publiceras ej