När jag tror att jag vet men vet att jag inte vet

0kommentarer

Tisdagssyndromet förföljde Joline in på onsdagsmorgonen. När jag klev upp medans låg hon kvar kvar i sängen och ropade "mamma, jag måste snooza en gång till". Hon fick det, men sen var det upp och hoppa och tjoff iväg till dagis. Jag fick vända hem direkt efter, plocka upp Y för vi skulle till skolan på utvecklingsamtal. Det gick kanoners bra. På jobbet hade jag koll på läget, i si så där två timmar sen körde det ihop sig totalt i hjärnkontoret. Det här med att inte ha hundra kontroll stör mig men jag vet att en dag kommer det ett klickklick i huvudet och då trillar alla bitar på plats. Men jag hatar att känna mig nollad. Hemma har jag roddat ihop alla familjmedlemmars aktiviteter, måsten, to do till ett sammansatt schema och nu har jag äntligen fått en inre ro, för där är alla bitar på plats. Nu ska jag hoppa på cykeln och svettas lite.


Kommentera

Publiceras ej