Om jag hade varit karl

0kommentarer

Jag ställer mig motfrågan "hade du ställt den frågan om jag hade varit en karl"?. Jag är en väldigt öppen person och lindar inte in min verklighet i silkespapper. Det är väl självklart att jag har en kommunikation med min karl om det är stora beslut som ska fattas och vet ni vad, vi fattar besluten tillsammans. Vi tillsammans "tackade ja" till min nya tjänst, även om det innefattar mycket resor. Jag är trygg med vårat beslut och ger min karl mitt fulla förtroende på att han fixar allt med familj och hemmet när jag inte är här. Vi tillsammans får vår familj att fungera och vi tillsamman kämpar för att våra barn ska få en trygg, kärleksfull och bra uppväxt som är grunden till ett lyckligt liv. Att jag ens ska behöva försvara mig i den här frågan är uppriktigt sagt sårande. För det får mig att känna mig som den mest känslokalla tyranniska morsan som går i ett par skor och Mike som en oduglig karl som inte vågar säga ifrån. Men tro mig jag gör allt för mina barn och Mike har nog mer stake i sig än hela Sveriges befolkning. Den här frågan är ungefär lika sårande som när jag steriliserade mig för 3 år sen och fick frågan "Men vill inte Mike ha fler biologiska barn". Återigen så vi fattar stora beslut tillsammans och ibland kan sådana klumpiga frågor faktiskt såra oerhört mycket. Jag är en väldigt öppen person, delar gärna med mig av mitt liv och svarar mer än gärna på frågor OM man frågar för få en inblick hur jag tänker eller kommit fram till slutsatsen. Men om frågar för att du vill trycka ner mig eller förlöjliga mina beslut så får du räkna med att du får samma löjliga svar tillbaka.

Kommentera

Publiceras ej