För er som undrar

0kommentarer

För er nyfikna själar (med all rätt) som läser min blogg och kanske får en stillsam fundering varför jag inte skriver så mycket om mina två äldsta barn eller lägger upp bilder på dem. Det har att göra att dem har bett mig att inte göra det och varje gång mina inlägg handlar om dem så har jag först frågat om lov. Dem är stora nu och har en egen vilja på hur mycket av deras privata liv och händelser ska exponeras i den sociala median och det får jag respektera. Den dagen Joline säger ;blogga inte om mig eller mitt liv. Inga kort på bloggen. Då kommer jag respektera det lika mycket som boysens önskan. Men till dess kommer jag mata in inlägg här för det här är min minnesbank. Det är väldigt roligt att jag har bloggat sen juli 2005, så det finns massa av härliga vardagsminnen här och dem vårdar jag ömt i mitt hjärta. Allt är inte rosenrött men det är mina och min familjs minnen och det är kärlek på hög nivå.

Kommentera

Publiceras ej