löjliga jag

0kommentarer

Ibland kan jag inte sluta förundras över mig själv. Här sitter jag ensam vid bordet inne i fiket (grabbarna har taktiksnack i omklädningsrummet). Tre bord bort sitter resten av de sammansvetsade föräldrarna som känt varandra i all evighet då deras barn tränat ihop sen krypstadiet.




Jag gjorde ett halvtappert försök till konversation genom att säga "fy så kall ishallen är, jag ska aldrig mer klaga på Borås ishall". Några börja skruva på sig och andra log lite snett så jag valde att gå förbi (som om det var meningen från allra första början).




Så jävla löjlig jag kände mig efteråt, tur att Yade iallafall är en i gänget och känner gemenskap och sammanhållning. Oh, herre min gud nu kom Yade precis ut på isen i målvaktsutstyrsel. Dags att skita på sig igen då'rå.

Kommentera

Publiceras ej