Redogörelse

0kommentarer

Japp, då har jag fått efterlängtad mat i magen och är fortfarande lite "hög" av alla dess konstiga piller jag fick. Här kommer min upplevelse angående min sterilisering.

Kl. 12.15
Nervös som bara den anmäler jag min ankomst på incheckningen vid huvudingången. Med darrande ben går jag mot S21 Dag kirurgi. En sköterska ropar upp mtt namn och jag följer med henne till ett omklädningrum.

Kl. 12. 30
Hon ställer massor av frågor och berättade om ingreppet. Hon ber mig att ta på mig sjukhuskläder, hänga mina i ett skåp låsa och komma ut med nyckeln till henne. Försiktigt går jag ut ur rummet och undrar vart hon tog vägen.

Kl.12.40
Jag går fel och hamnar ute i väntrummet igen, en annan nervös patient vrålglor på mig och jag ser skräcken i hennes ögon. Tydliigen såg jag väldigt hemsk ut. Sköterskan hittar mig och vi går in i förberdelserummet.

Kl. 12.45
Jag försöker slappna av under min varma filt medans hon sätter in kanylen. Det gick superbra och det var en stor sten som föll från hjärtat. Jag får en handfull tabletter som jag ska svälja, jag gör som jag blir tillsagd.

Kl. 13.00
Läkaren (som jag föreställt mig som lång och smal men som var kort och tjock) kom in. Han berättade om alla saker som kunde gå fel och det var det sista som jag ville höra just då. Jag börjar känna mig lustigt groggy, *nice*.

Kl. 13.30
Dem rullar in mig i operationsalen och jag får lägga mig i en gynstol. Narkosläkaren berättade att en jätteslang skulle föras in och magen kommer att fyllas med gas, "men då sover du". Varför alla dessa otäcka detaljer.

Kl. 15.00
Långt där borta hör jag mtt namn "Ramona, det är klart nu". Jag får klåda, börjar klia i hela kroppen på mig. Några sköterskor kollar. Dem anar att det är någon form av allergisk reaktion. Jag somnar om.

Kl. 15.45
Vaknar, utvilad och pigg. Munnen och halsen är som öken och det gör ont i magen. Jag biter ihop och får mitt efterlängtade kaffe och en smörgås till det. Jag ber om påtår (tre gånger) på kaffet.

Kl. 16.45
Jag blir utskriven med olika förmaningar att ringa om jag får klåda igen eller feber. Hon uppmanar mig att ta det lungt för det är trotts allt en stort ingrepp som dem har gjort på mig och varningsignaler ska tas på allvar.

Kl.18.00
Jag har ont, känns som en blandning mellan träningsvärk och mensvärk. Men det går över. Nu är det äntligen gjort och jag är så oerhört glad över att allt gick bra och tack all underbara personal på S21 Dagkirurgi.

Kommentera

Publiceras ej