Ett-noll till mig

0kommentarer

Ikväll var jag den som var mest tåldmodigast och envisast mellan mig och Joline. Nu efter 30 minuter av ren protest ifrån Joline så gav hon upp kampen. Jag är stolt över själv att jag behöll lugnet, inte lät henne somna i min famn eller i vår säng (det slår tillbaka mot mig tusen gånger om ifall jag skulle tillåta det). Hon somna så sött i sin säng.

Men varför får jag en känsla av att Joline INTE kommer sova inatt, på något sätt måste hon ge igen och en sömnlös natt är den perfekta hämnden. Jag älskar mina barn så mycket, det går verkligen inte beskrivas med ord. Mina små envisa och härligt underbara barn.

Kommentera

Publiceras ej