Tröstäter

0kommentarer

Det är tur att Joline är här med mig och upptar all min tid så jag slipper deppa ner mig totalt bara för att boysen inte är här. Nu sover hon och jag har tröstätit den halva smulpajen som blev kvar sen igår.

Jag gillar inte ensamheten, den gör mig orklös, seg och depp. Jag måste ha fart och fläng runt omkring mig för att fungera som människa. Kanske beror det på att jag är uppväxt i en storfamilj, där var man aldrig själv.

Stackars Mike som får komma hem till en surkärring idag och inte kommer hon göra någon middag till han heller.


Kommentera

Publiceras ej