Så löjlig jag är

0kommentarer

Gick en promenad nu innan jag plockade upp lillkillen ifrån skolan. Vid banvallen ser jag långt fram att det står två djur på vägen. Eftersom jag är närsynt (och stadsråtta) så kunde jag inte urskilja vad det var för slags djur. Längre fram såg jag att det var två stycken rådjur.

20 meter framför mig började jag undra när dem skulle springa in till skogs. 10 meter framför mig började jag bli lite harig, så började jag skrika och hoppa. När dem fortfarande stod kvar så valde jag att ringa Mike. Han sa till mig att gå mot dem så skulle dem springa.

Med ett hårt bultande hjärta gjorde jag som Mike sa. 5 meter kvar till dem så tittade dem lite snett på mig och lunkade sakta in mot skogen. Jesus, vad rädd jag var. Mike skrattade jättemycket åt mig och tyckte jag var urlöjlig. Ja, ja den bjuder jag på. 

Kommentera

Publiceras ej