Min förlossningsberättelse

0kommentarer

Kl. 16.00 Tillsammans med en monstervärk så går vattnet. Direkt därefter så avlöste värkarna varandra hela tiden. Mike ringer förlossningen som ber oss komma in. Jag skulle minsann äta en macka och dricka kaffe först, men insåg snabbt att det var inte det min kropp ville.

Kl. 17.00
I ösregnet kommer vi in till förlossningen. Vi gick till förlossningenrummet utan att passera gå (intagningsrummet). Jag är öppen 4 cm. Lustgasen blir min BÄSTA vän.

Kl. 18.00 Öppen 5 cm, värkarna kommer hela tiden. Jag hade ingen chans att återhämta mig. Jag ber Mike laga min lustgas flera gånger för den funkar inte. Han knackade lite lätt på slangen och sa "så nu har jag fixat den". Han lurade mig totalt, men just då var han min hero som fixade allt.

Kl. 18.15
Läkare kontaktas, Jolines var alldeles för stressade i magen och hade en puls på över 200. Dem diskuterar kjesatsnitt. Läkaren ombad mig att ställa mig på knä (då råkade jag sparka omkull medecinflaskor så det blev glasplitter över hela golvet) och även här kom Mike min Hero till undsättning, han bad mig att titta på han och andas lugnare då blev hennes hjärljud mycket bättre.

Kl. 19.55 Öppen 6 cm, dem kontaktar narkosläkare för att EDA. Jag och narkosläkaren klickade inte. Det är inte så lätt att ligga blixtstilla när värkarna kommer i ett. Jag försökte få han att fatta att han skulle vänta med att sticka mig. Han hytte med fingret och sa ett par välvalda meningar till mig. Mike min Hero kom till undsättning igen, fick mig ner på jorden igen och EDA sattes in.

Kl. 20.30 EDA:n hjälper inte alls jag ber om att få krysta flera gånger, men barnmorskan sa bara "men lilla vän det går inte för du är bara öppen 6 cm". De enda som for i mitt huvud var "inte krysta, inte krysta" men min kropp ville något helt annat. Tillslut suckar barnmorskan och säger "jag får väl titta då". Gissa vem som var fullt öppen? Jo, jag-.

Kl. 21.00
Dem fick väldigt brottom med att lägga mig och alla instrument till rätta vid första krystvärken. Sen utan som någon helst förvarning så slutade värkarna att komma. Och äntligen fick jag min vilopaus. Nästa krystvärk och sen var hon ute Kl. 21.07. Hon var 4500 g och 54 cm lång. Tre invärtes stygn fick jag som plåster på såret. Tur att det var invärtes för med känns inte alls.

Kommentera

Publiceras ej