Söndag

0kommentarer

Jag tror jag tar tillbaka det jag sa på min första semesterdag. Angående att jag inte brydde mig om det bara skulle regna hela min semester. Jag tar tillbaka det massor. För fy f*n vad tråkigt det är när det bara regnar. Ska skicka in en reklammation till väderguden, vill ha sol nu *tack*


En liten rolig sak hände igår i allafall.
Jag pratade med mamma när min mobil ringde, såg att det var ifrån min biologiska far ifrån Finland som ringde, jag bad att få ringa tillbaka till mamma efter samtalet med han. Min biologiska far ville gratulera mig på min födelsedag.
Min lillasyster Kia hade ringt till mamma. Mamma berättade för henne att jag pratade med min biologiska pappa.
Kia hade sagt "jaha, har han tagit fel på dag i år igen"

Min biologiska far är mer som en avlägsen släktning, dels för att han bor i Finland, språket och för att jag aldrig kännt mig som hans dotter. Jag kan räkna på fingrarna de gånger jag träffade honom i min barndom. Jag är inte bortglömd av han utan han hör av sig ibland och det räcker gott för mig.
Som liten kände mig utanför i släkten "Seppälä" och även i släkten "Eriksson". Kan väl säga som så här att det som vuxna inte uttrycker i ord, sägs i blickar, kroppspråk och "suckar".
Där jag kände mig hemma var i mammas släkt det vill säga med mormor, alla mina mostrar, morbröder och hela bunten med kusiner. Där fanns glädjen, skratten, bråken, kärleken och det stora galna släktfesterna. Där var jag Pimmu. 

Kommentera

Publiceras ej