Bilar och jag

0kommentarer

Det är nog inte meningen att jag ska ha bil. Jag har en dålig hand om bilar, dem gillar inte mig. Spelar ingen roll hur mycket kärlek jag ger till dem , likt förbannat ska dem jävlas.

Igår var en riktig "tisdag". Lämnade Y på skolan, satte mig i bilen som vägrade starta, fatta min nya bil vägrade starta.
Jag tänkte "det här är inte sant". Sen gick larmet och jag visste inte ens att jag hade något larm på bilen och den gick inte att stänga av. Barnen utanför höll för öronen och klagade "oj, vad högt bilen låter". Jag skickade onda ögat på dem.
Var tvungen att ringa jobbet och säga att jag skulle bli försenad och sen ringde jag till Mike och skrek helt hysteriskt i luren, varpå han fick komma till undsättning. Kändes som en evighet innan han kom. Fick snällt sitta där i en tjutande bil som vägrade starta eller stänga av de irriterande larmet.
Vet ju att det inte är hans fel att jag har en sån otur med bilar *förlåt*. Han har ett sånt stort tålamod med mig, han älskar mig när jag som minst förtjänar det och då förtjänade jag inte att bli älskad. Fy vad elak jag va mot han.

Min nya fina bilfan behöver en ny generator.

Kommentera

Publiceras ej