Tårar

1kommentarer

Barnen har somnat för länge sen. Tårarna strömmar, kan inte sluta gråta. Känner hur jag kvävs och inte kan andas. Panik av blotta tanken som sköljer över mig. Men jag måste vara stark inför D, allt och alla.
Jag kommer inte att få vara delaktig i hans vardagliga händelser, inte som jag har varit nu i hans snart åtta åriga liv. Som små obetydliga saker som betyder så mycket för mig. Det är bara så tungt, trodde jag hade kännt smärta innan, men inget slår detta.
Killar har varit otrogna mot mig, dem har ljugit mig rakt upp i ansiktet, nån enstaka har slagit mig, nån har pyskat ner mig totalt och ett helt killgäng tagit mig för deras vandringspokal. Gamla vänner har baktalat mig, hånat och svikit mig. Närstående som tyvärr *good bless there souls* hastigt gått bort, men inget av dessa tidigare smärtor kan ens jämföras mot vad jag känner just nu. Jag födde inte han till världen för att bara för att ha han hos mig varannan helg.

Jag vet att han kommer att ha det bra hos sin pappa för hans pappa älskar D minst lika mycket som jag gör. Vi gör bara det D vill och önskar.

*Älskar er D och Y mina älskade barn*

1 kommentarer

Anonym

08 Nov 2007 21:17

lilla älskade stumpan... Tänk positivt i såna här stunder.. Tänk hur mkt D kommer att uppskatta o älska dig när han blir stor, just för att du inte va egoist nu. Eller som gammelmormor alltid sa "Ingen kan äga en annan människa".... Älskar dig massor... puss o kram

Kommentera

Publiceras ej