Äntligen funkar wifi för mig här i Ningbo, eller rättare sagt just nu iallafall. Att ha dålig täckning en stund här och där är ingenting mot hur det är att inte kunna använda mobilen alls. Ujujuj detta är nog den största prövningen för mig på den här resan. Vi är i Ningbo, en större stad och absolut mycket finare är Yiwu. Det går inte ens att jämföra städerna. Vi har ett fint hotell och haft bra inköpsdagar och goda middagar. Det är intensiva och långa dagar här. Vågar och kan inte ladda upp bilder för kraschar wifit. 

Vi landade i Shanghai och åkte bilfärd på nästan 5 timmar till en stad som heter Yiwu. Hotellet var magiskt vackert. Första kvällen åt vi Mongolisk mat.


Igår var vi på Trade Market för att inhandla nya varor. Det var så galet stort och svårt att ta in alla intryck. Det har varit sena kvällar då jag försökt att få wifin att funka så att jag har kunnat ringa hem. Det är ju en tidsskillnad på +7 timmar. 

Igår åt vi på en koreansk restaurang. Dom hade levande bläckfiskar i ett akvarium som dom dödade och tillagade. 


Väldigt få personer här pratar/förstår engelska och inte heller kroppsspråk. Jag som fick för mig att man kan göra sig förstådd när man gestikulerar har insett att det kan man inte här. 

Det jag också har förstått är hur otroligt beroende jag är av mitt mobilnät och att kunna kommunicera obehindrat. Aldrig mer ska jag ta det förgivet och sweet lord för ett fungerande wifi. Just nu har vi lämnat Yiwu och är på väg till Ningbo som ska vara en kuststad om jag har förstått allt rätt. 


Håll gärna en tumme eller två så att jag får sova inatt, för totalt har jag nog sovit runt 6 timmar sen jag lämnade Sverige. 


Tåget som skulle ta mig hela vägen till Danmark, valde att få tekniska problem så jag fick springa genom hela Malmös central för att ta ett annat tåg till Kastrup. Det var svettigt värre vill jag lova, och om jag inte hade hört hur ett annat svenska par visste vilken perrong vi skulle till (jag hakade på dom likt en igel) så hade jag nog varit fast i Malmö fortfarande. Sen kom den där andra delen och det var att veta vart f*n jag skulle kliva av. Men även det löste sig. Nu sitter jag här och inväntar de andra som ska sammanstråla med mig här innan vi tar flyget till Shanghai.

På återseende. 

Jag har precis klivit på tåget mot Köpenhamn och nu startar resan mot Kina. Jag tror inte jag riktigt har fattat att imorgon befinner jag mig på andra sidan jordklotet. Galet är ordet. 

Lillfisen slapp morgonfritids imorse. Vi åt en lyxfrulle i sängen. Men sweet lord vad det gjorde ont i mamma hjärtat när jag lämnade henne på skolan. Hon hade tårar i ögonen och kämpade för att inte visa dom. Jag likaså. Jag pratade med hennes lärare och förklarade situationen, så hon tog hand om lillfisen. Istället för att gå ut på rast fick hon följa med läraren och kopiera papper. Hon har världens bästa fröken.

Därefter hade jag några timmar i ensamhet och hann packa det sista innan bubben kom och hämtade mig. Jag kommer sakna hela min familj så otroligt mycket. Jobbigast är nog tidsskillnaden och att vi inte kommer kunna kommunicera som vanligt. Jag vet att denna resa kommer bli en upplevelse utan dess like, ett minne att bära med mig resten av mitt liv. 


Jag har varit mer på jobbet än hemma den gånga veckan. Det är så det blir när det vankas inventering. Långa dagar, många steg, ett dreamteam, en karl som har roddat vardagsbestyren och en vilja av stål krävdes för att lyckas ro denna båten i hamn. Så totalt slut både i kropp och knopp kom jag hem igår med fokus på att rå om familjen den här helgen. Önskade att jag kunde klona mig i flera "Ramonor" för att göra alla till lags. Men det finns bara en av mig och jag kan inte göra mer än vad jag gör. 


På måndag drar jag till Kina och jag har inte ens börjat packa än. Jag gör det imorgon kväll när alla andra sover för jag vill avge all min tid till familjen (just nu bajsar jag och passar på att blogga då). Idag har vi varit på bio i Kalmar och kollade på Sune vs Sune. Vi har haft en mysig dag, utan några måsten. Och lika mysig dag ska vi ha imorgon. 




Jag har turen att ha stöttepelare i varje hörn. Utan er hade jag rasat ihop för länge sen. För det är inte lätt att få ihop allt på egen hand när livet går i hundraåttio och jag ska ha koll på alla hundra bollarna jag har i luften samtidigt.

Därmed vill jag rikta ett ödmjukast tack till min älskling, min familj, min mamma, min BC2 och personal. Utan er är jag ingenting och utan er hade jag inte klarat av att stå på benen idag.

Jag tar ingenting för givet och det ni gör för mig varje dag är jag oerhört tacksam för. Jag hoppas att jag visar det med både ord och handling. Ni betyder allt för mig. Tack 🙏

När man kommer hem och ser att man har fått ett kort i posthögen med räkningar och reklamblad. Först tänkte jag "va, är det jobbreklam, men jag har inte varit med på kort". Ja, så korkad var jag. Men jag skyller på att det är mycket snurr i huvudet nu inför stundande inventering. Det visade sig att det var ett kort som min finaste BC2 skickat till mig. Tänk vad öppen kommunikation kan förändra så mycket. Det är vetskapen om att vi tänker och agerar på olika sätt som gör att vi nu faktiskt drar nytta av varandras styrkor istället för att "slåss för sin egna sak". Vi är så olika, men så lika och det gör oss starka. Tack E, det värmde hjärtat.


Julen firades här hemma med Älsklingen, min söta mamma, de stora boysen och deras pappa A. Mycket mat, många skratt och finfina julklappar. Det kändes bra att boysens pappa ville komma till oss, sist vi firade jul ihop var för 12 (!!!!) år sen. Det känns faktiskt jävligt skönt att jag åtminstone har ett ex som inte är komplicerad.
På annandagen åkte jag och älsklingen till Göteborg och på vägen dit så släppte vi av Y i Dalsjöfors. Vi lyckades hitta en topp restaurang, tur att Google finns och dess omdömen. Innan vi gick tillbaka till hotellet igen så stannade vi till vid rockbaren bara för att få insupa känslan. 
Dagen efter var det dags för mig att lämna fingeravtryck på kinesiska ambassaden. Eftersom jag inte fick komma in tidigare än utsatt tid (14.00) så fick vi snällt gå runt på Göteborgs gator i två timmar. Det jag tyckte var mäkta märkligt var att många småbutiker hade stängt från 20/12 till 2/1, året största försäljning på året? 

Tanken var att jag skulle vara långledig, men fick hoppa in och jobba några timmar i fredags och även igår. Men det är så livet är som butikchef. Idag har vi varit hos älsklingens mamma och ätit årets sista julbord. Ikväll har jag och lillfisen spelat Uno. Jag är en mamma som inte "låter" barnen att vinna. Nej nej, man ska lära sig att vinsten ska man kämpa för. Lik förbaskat blev hon Queen of Uno ikväll. Starkt kämpat lillfis. 







Nästan 60 timmars arbetsvecka så var det väldigt skönt att checka ut från jobbet igår. Den här hösten/vintern har varit helt galen och jag är så stolt över mig själv att jag faktiskt har klarat detta.

Idag ska vi handla julmaten. Önska oss lycka till. 

Jag ville först skita i de sista luckorna, dom var för mig, tråkiga. Men sen är jag en sån som måste slutföra det jag har påbörjat. Därför får ni lucka 21-24 här... 

21: "Ett val jag ångrar... , att jag påbörjade bloggkalendern. 
22: "vänner jag önskade jag hade kvar,... Nej vänner som inte finns kvar i mitt liv är ju av en anledning. Antingen jag som inte hört av mig, virseversa, svek osv. 
23:"Aktiva beslut jag tar varje dag.... Lätt, ett av mina aktiva beslut som jag gör varje dag är att kliva upp ur sängen  när larmet går.
24: Så väljer jag att fira in ett nytt år,.. I lugn och ro, eller fest 
När jag väljer frukost.

Jag är tråkigt enkelspårig och snöar in mig på samma frukostar.

Vardagar blir det allt turkiskt yoghurt, kanel, hallon och ett kokt ägg.

Helger blir det äggröra, sallad, finncrisp med pålägg. 

Givetvis massor av kaffe 😁
En resa jag ångrar att jag inte gjorde.

Jag ångrar inga resor jag har gjort för jag har inte gjort så många resor i mitt liv. För jag har prioriterat andra saker och ekonomin har tidigare inte tillåtit det heller för den delen.
När jag valde att börja blogga.

Juli 2005 tror jag det var jag gjorde mitt första inlägg och det är på den här bloggen. Jag har bara haft denna blogg och tanken från början var att det skulle bli en offentlig dagbok med bland annat minnesanteckningar av barnens konversationer. 
När jag valde bort en relation.

Det finns olika slags relationer och en av dom är vänskap. Jag valde bort en vänskap när jag flyttade hem till Småland. Anledningen var att jag blev oerhört sårad, sviken,  ledsen och besviken på personen. Vi två var som ett, kände varandra utan och innan och vi var verkligen allra bästa vänner. Vad som hände, behåller jag för mig i respekt för den personen. För jag är inget svin som hänger ut folk, nä det tillhör inte i min natur att göra. 
Jag har sagt det innan, säger det igen igen och igen... Jag har världens bästa team. Idag körde vi järnet mellan kl 06.00-18.00 för att tömma lagret. Vilket team, vi köttade värre än krigarna själv. Duracell kaniner deluxe. Däremellan hade jag möte angående kommande inventering. Då överraskade dom mig totalt, med världen häftigaste present (så min humor) och jättefin arrangemang. Blir tårögd av bara tanken på hur fina medarbetare jag har.




Jag har sagt det innan, säger det igen igen och igen... Jag har världens bästa team. Idag körde vi järnet mellan kl 06.00-18.00 för att tömma lagret. Vilket team, vi köttade värre än krigarna själv. Duracell kaniner deluxe. Däremellan hade jag möte angående kommande inventering. Då överraskade dom mig totalt, med världen häftigaste present (så min humor) och jättefin arrangemang. Blir tårögd av bara tanken på hur fina medarbetare jag har.




Som lilltösen sa "men mamma, varför gör du sånt som du inte får äta". För det är tradition svarade jag. Ingen jul utan julgodis, eller rättare sagt rocky roads. Så lätta att göra, så otroligt löjligt goda.
Men jag gjorde lite lchf vänlig julgodis också som heter Snöbollar. Blev dom goda? Nja, känns som att äta smör med en eftersmak av citron. Ja ja, man måste ju testa, för till slut så hittar man sina favvisar. 

Valet jag aldrig haft.

Först vill jag säga att ett val jag aldrig har haft är den senaste uppdateringen på blogg appen. Den dubblerar, eller tar bort inlägg. Skit med andra ord. 

Det andra valet jag skrev om i tidigare inlägg som försvann kom jag inte ihåg nu. 

När jag valde min utbildning.

Hotell och restaurang med inriktning hotell blev mitt gymnasieval. Min första tanke var att jag ville ut och resa, se världen och samtidigt jobba. Inget av det blev det. Egentligen är det nog väldigt få som vet exakt vad dom vill bli när dom är stora, iallafall dom flesta jag pratar med. 
När jag valde staden jag bor i.

Lätt val, jag valde staden där min familj bor i efter att ha varit borta i flera år i en annan del av Sverige.