Snart, mycket snart har vi vår, värme och sol igen. Som jag längtar. Idag har vi sol på blå himmel. Det enda som förstör är dom kalla vindarna. Vi sitter utomhus med vinterjackorna och solbrillorna på. Årets första grillning och vi har den här bästa tiden på året framför oss. Kämpa våren, kämpa.

Vad glad jag blev ikväll, min mamma kom över på spontanbesök. Riktigt roligt och härligt att se att hon är på bättringsvägar. Så glad för hennes skull. 
Tur jag har min mamma. Jag hoppas att jag blir en likadan mormor som hon när jag får barnbarn. Tror faktiskt att jag kommer bli det, med tanke på hur lik jag är henne som mamma.

Idag ska lillfisen sova över där, då hon inte är helt hundra och hon kommer bli överöst med massa kärlek, omsorg och ett och annat bus.

Jag älskar min mamma. 

Oj, jag har glömt bort bloggen helt. Man kan väl säga att den inte är högst upp på min prio lista.

I helgen var jag och älsklingen i Växjö. Vi behövde det breaket från verkligheten. Fint hotell och god frukost.



Igår var vi en snabbis på jobbet, åt lunch där och lämnade presenter. Sen fixade jag mina naglar och därefter drog vi till simhallen. Mysig dag.

Idag var det tillbaka till verkligheten igen. Det gick bra, men så trött jag är. Undrar hur lång tid det tar innan jag kommer tillbaka till svensk tid igen. 

Jag kämpade att hålla mig vaken fram till kl 21.00 igår, sen somnade jag. Vaknade vid kl 05.30 och känner mig i någorlunda fas med att återställa mig till rätt tidszon.

Idag ska jag och lillfisen vara hemma kände att jag behövde ha en dag ledigt innan jag kickar igång verkligheten igen. 


Vi alla var väldigt klara med Kina resan och ville bara få komma hem. Nervös för övervikt på bagaget stod vi i kön till incheckningen. Efter 3 timmar och kön inte rört sig mer än 2 meter började man ana oråd. Oron var befogad, flyget var inställt och vi fick ingen information från SAS. Dom har inte ens en service point där. Som tur var det en Kines som kunde prata danska som berättade för att vi skulle byta gate för ombokningar. Vi hakade på direkt. Tur var det för det var många som skulle åkt med det planet.


Efter totalt 5,5 timme köande, trixande och en o annan bön så lyckades få ett flyg som avgick 00.10 från Shanghai till Paris. Därifrån hade vi knappt 40 minuter på oss att ta oss till den andra terminalen för att hoppa på ett flyg till Danmark. Vi fick ta schuttletåg, springa i rulltrapporna, springa genom terminalen för att hinna.


Väl i Danmark hade jag två timmar innan tåget skulle gå. Nu sitter jag på tåget, luktar skunk, är sliten, trött och jävligt glad över att jag om 3,5 timme får träffa min familj igen. 35 timmar på resande fot med väntan, flyg, tåg, byten hit och dit så är  allt jag vill att få  komma hem. 

Vi sparade det bästa till sist, en hel dag som var fri. Den ägnade vi på fake market, galet stor marknad och som jsg prutade. Kan nästan kalla mig själv för en expert på att pruta.

På kvällen var vi Bund och kollade in alla "ljusspel" dom kör på alla skyskrapor. Det var galet häftigt.



Äntligen funkar wifi för mig här i Ningbo, eller rättare sagt just nu iallafall. Att ha dålig täckning en stund här och där är ingenting mot hur det är att inte kunna använda mobilen alls. Ujujuj detta är nog den största prövningen för mig på den här resan. Vi är i Ningbo, en större stad och absolut mycket finare är Yiwu. Det går inte ens att jämföra städerna. Vi har ett fint hotell och haft bra inköpsdagar och goda middagar. Det är intensiva och långa dagar här. Vågar och kan inte ladda upp bilder för kraschar wifit. 

Vi landade i Shanghai och åkte bilfärd på nästan 5 timmar till en stad som heter Yiwu. Hotellet var magiskt vackert. Första kvällen åt vi Mongolisk mat.


Igår var vi på Trade Market för att inhandla nya varor. Det var så galet stort och svårt att ta in alla intryck. Det har varit sena kvällar då jag försökt att få wifin att funka så att jag har kunnat ringa hem. Det är ju en tidsskillnad på +7 timmar. 

Igår åt vi på en koreansk restaurang. Dom hade levande bläckfiskar i ett akvarium som dom dödade och tillagade. 


Väldigt få personer här pratar/förstår engelska och inte heller kroppsspråk. Jag som fick för mig att man kan göra sig förstådd när man gestikulerar har insett att det kan man inte här. 

Det jag också har förstått är hur otroligt beroende jag är av mitt mobilnät och att kunna kommunicera obehindrat. Aldrig mer ska jag ta det förgivet och sweet lord för ett fungerande wifi. Just nu har vi lämnat Yiwu och är på väg till Ningbo som ska vara en kuststad om jag har förstått allt rätt. 


Håll gärna en tumme eller två så att jag får sova inatt, för totalt har jag nog sovit runt 6 timmar sen jag lämnade Sverige. 


Tåget som skulle ta mig hela vägen till Danmark, valde att få tekniska problem så jag fick springa genom hela Malmös central för att ta ett annat tåg till Kastrup. Det var svettigt värre vill jag lova, och om jag inte hade hört hur ett annat svenska par visste vilken perrong vi skulle till (jag hakade på dom likt en igel) så hade jag nog varit fast i Malmö fortfarande. Sen kom den där andra delen och det var att veta vart f*n jag skulle kliva av. Men även det löste sig. Nu sitter jag här och inväntar de andra som ska sammanstråla med mig här innan vi tar flyget till Shanghai.

På återseende. 

Jag har precis klivit på tåget mot Köpenhamn och nu startar resan mot Kina. Jag tror inte jag riktigt har fattat att imorgon befinner jag mig på andra sidan jordklotet. Galet är ordet. 

Lillfisen slapp morgonfritids imorse. Vi åt en lyxfrulle i sängen. Men sweet lord vad det gjorde ont i mamma hjärtat när jag lämnade henne på skolan. Hon hade tårar i ögonen och kämpade för att inte visa dom. Jag likaså. Jag pratade med hennes lärare och förklarade situationen, så hon tog hand om lillfisen. Istället för att gå ut på rast fick hon följa med läraren och kopiera papper. Hon har världens bästa fröken.

Därefter hade jag några timmar i ensamhet och hann packa det sista innan bubben kom och hämtade mig. Jag kommer sakna hela min familj så otroligt mycket. Jobbigast är nog tidsskillnaden och att vi inte kommer kunna kommunicera som vanligt. Jag vet att denna resa kommer bli en upplevelse utan dess like, ett minne att bära med mig resten av mitt liv. 


Jag har varit mer på jobbet än hemma den gånga veckan. Det är så det blir när det vankas inventering. Långa dagar, många steg, ett dreamteam, en karl som har roddat vardagsbestyren och en vilja av stål krävdes för att lyckas ro denna båten i hamn. Så totalt slut både i kropp och knopp kom jag hem igår med fokus på att rå om familjen den här helgen. Önskade att jag kunde klona mig i flera "Ramonor" för att göra alla till lags. Men det finns bara en av mig och jag kan inte göra mer än vad jag gör. 


På måndag drar jag till Kina och jag har inte ens börjat packa än. Jag gör det imorgon kväll när alla andra sover för jag vill avge all min tid till familjen (just nu bajsar jag och passar på att blogga då). Idag har vi varit på bio i Kalmar och kollade på Sune vs Sune. Vi har haft en mysig dag, utan några måsten. Och lika mysig dag ska vi ha imorgon. 




Jag har turen att ha stöttepelare i varje hörn. Utan er hade jag rasat ihop för länge sen. För det är inte lätt att få ihop allt på egen hand när livet går i hundraåttio och jag ska ha koll på alla hundra bollarna jag har i luften samtidigt.

Därmed vill jag rikta ett ödmjukast tack till min älskling, min familj, min mamma, min BC2 och personal. Utan er är jag ingenting och utan er hade jag inte klarat av att stå på benen idag.

Jag tar ingenting för givet och det ni gör för mig varje dag är jag oerhört tacksam för. Jag hoppas att jag visar det med både ord och handling. Ni betyder allt för mig. Tack 🙏

När man kommer hem och ser att man har fått ett kort i posthögen med räkningar och reklamblad. Först tänkte jag "va, är det jobbreklam, men jag har inte varit med på kort". Ja, så korkad var jag. Men jag skyller på att det är mycket snurr i huvudet nu inför stundande inventering. Det visade sig att det var ett kort som min finaste BC2 skickat till mig. Tänk vad öppen kommunikation kan förändra så mycket. Det är vetskapen om att vi tänker och agerar på olika sätt som gör att vi nu faktiskt drar nytta av varandras styrkor istället för att "slåss för sin egna sak". Vi är så olika, men så lika och det gör oss starka. Tack E, det värmde hjärtat.


Julen firades här hemma med Älsklingen, min söta mamma, de stora boysen och deras pappa A. Mycket mat, många skratt och finfina julklappar. Det kändes bra att boysens pappa ville komma till oss, sist vi firade jul ihop var för 12 (!!!!) år sen. Det känns faktiskt jävligt skönt att jag åtminstone har ett ex som inte är komplicerad.
På annandagen åkte jag och älsklingen till Göteborg och på vägen dit så släppte vi av Y i Dalsjöfors. Vi lyckades hitta en topp restaurang, tur att Google finns och dess omdömen. Innan vi gick tillbaka till hotellet igen så stannade vi till vid rockbaren bara för att få insupa känslan. 
Dagen efter var det dags för mig att lämna fingeravtryck på kinesiska ambassaden. Eftersom jag inte fick komma in tidigare än utsatt tid (14.00) så fick vi snällt gå runt på Göteborgs gator i två timmar. Det jag tyckte var mäkta märkligt var att många småbutiker hade stängt från 20/12 till 2/1, året största försäljning på året? 

Tanken var att jag skulle vara långledig, men fick hoppa in och jobba några timmar i fredags och även igår. Men det är så livet är som butikchef. Idag har vi varit hos älsklingens mamma och ätit årets sista julbord. Ikväll har jag och lillfisen spelat Uno. Jag är en mamma som inte "låter" barnen att vinna. Nej nej, man ska lära sig att vinsten ska man kämpa för. Lik förbaskat blev hon Queen of Uno ikväll. Starkt kämpat lillfis. 







Nästan 60 timmars arbetsvecka så var det väldigt skönt att checka ut från jobbet igår. Den här hösten/vintern har varit helt galen och jag är så stolt över mig själv att jag faktiskt har klarat detta.

Idag ska vi handla julmaten. Önska oss lycka till. 

Jag ville först skita i de sista luckorna, dom var för mig, tråkiga. Men sen är jag en sån som måste slutföra det jag har påbörjat. Därför får ni lucka 21-24 här... 

21: "Ett val jag ångrar... , att jag påbörjade bloggkalendern. 
22: "vänner jag önskade jag hade kvar,... Nej vänner som inte finns kvar i mitt liv är ju av en anledning. Antingen jag som inte hört av mig, virseversa, svek osv. 
23:"Aktiva beslut jag tar varje dag.... Lätt, ett av mina aktiva beslut som jag gör varje dag är att kliva upp ur sängen  när larmet går.
24: Så väljer jag att fira in ett nytt år,.. I lugn och ro, eller fest 
När jag väljer frukost.

Jag är tråkigt enkelspårig och snöar in mig på samma frukostar.

Vardagar blir det allt turkiskt yoghurt, kanel, hallon och ett kokt ägg.

Helger blir det äggröra, sallad, finncrisp med pålägg. 

Givetvis massor av kaffe 😁
En resa jag ångrar att jag inte gjorde.

Jag ångrar inga resor jag har gjort för jag har inte gjort så många resor i mitt liv. För jag har prioriterat andra saker och ekonomin har tidigare inte tillåtit det heller för den delen.