Nu återinför jag torsdags storstädningen där samtliga ska städa. Barnen ska städa sina rum och inget fusk.

För som det har varit nu så har vi överlåtit ansvaret på att dom själva städar sina rum när dom känner att det behövs. 

Tydligen behövs det aldrig i deras värld. Efter tre timmar var jag klar med övervåningen och det resulterade i massor av påsar med skräp och 3(!!!!) överfulla säckar med smutstvätt. Minstingen har hjälpt till att städa sitt rum (bara hon som var hemma). 

Varje torsdag from med nu! Inga mer ursäkter, trams eller annan undanflykt. 


Jag älskar våren, vem älskar inte våren? Möjligtvis alla pollenallergiker 😊

Men nu vill jag ha vår, sol, gröna träd som knoppar och värme. Massor av värme vill jag ha. 

Så fort som veckorna flyger förbi så borde våren vara bakom knuten innan vi ens hinner blinka. 


Helgerna bara flyger förbi. Man hinner inte mer än att blinka så är den över. Igår provade vi guldmasken, snacka om att huden blev len. Nästan som en bebisrumpa.

Jag har nog en liten släng av söndagsångest. För jag älskar att få umgås med min familj. Älskar tiden tillsammans med dom. 

På tal om annat, igår bjöd vi både mamma, pappa och lillebror på middag. Riktigt roligt att dom gillade min nya "parad rätt" karré i ugn. Idag var vi på barnkalas, väldigt mysigt var det.

Igår fixade jag nya klor. En av mina nya laster är att ha nagelförlängning. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan mina klor.

Nagelsalongen här i nybban "Rosa nails" är så fantastiskt duktiga. Inte en enda Angel har jag tappat sen första setet *peppar peppar ta i trä*

Idag är Fs tur att få sina naglar fixade.

Får man vara nöjd i landet lagom? Får man skryta och faktiskt säga: fy fan vad bra jag/vi är? Får man det i landet Lagom? ELLER ska man sänka blicken och säga "äsch, jag har inte gjort något speciellt"?
Fuck jantelagen, fuck Sverige...
På riktigt... Jag har en nära vän som har gjort en enorm stor, fet, gigantisk, kalla vad du vill resa. Han har gått ner över 15 kilo i vikt och det syns. Det är en stor bedrift som ska hyllas och jag hyllar han idag. Starkt jobbat R, det har du gjort jävligt bra. Du ska firas, du ska ha en stor fet klapp på axeln. 

Vi andra här hemma kämpar på vidare och jag är SÅ tacksam över att jag har min älskling med mig på detta tåg. Tillsammans har vi samma synsätt, tankesätt och mål. Fatta ni hur underbart härligt det  är? Det gör allt så mycket lättare. Tack älskling för att du är just du och att du är med på samma tåg som mig. Du och jag älskling, du och jag. 
Ny vecka och nya utmaningar brukar det väl heta. Jag har ingen aning om vilka utmaningar som kommer att komma, men jag tar det med ro.

Vi äger någon våg, tack gode gud för det. För annars skulle jag väga mig 24/7. Istället tog vi ikväll sådana finfina "före kort". Det ska bli kul att följa resan och se resultaten komma. För resultat kommer vi att få.

Igår var vi så duktiga (för att vara oss) så vi gjorde matsedel för den här veckan. Vi får se om detta är något vi kommer att fortsätta med.


Finns det något härligare än att vara nyduschad och hoppa in i en nybäddad säng? Det är fasiken mys på en extremt hög nivå.

Inatt kom det säkert tio cm snö, vägarna var fina när vi skulle hämta hem Joline. Tur var väl det för jag gillar inte vinterväglag. 

Igår umgicks jag med mamma halva dagen och pratade med pappa om allt mellan himmel och jord på kvällen. Mina fina föräldrar. Dom är mina närmsta vänner, förebilder och jag är tacksam över att just dom är mina föräldrar. 


En vecka med strikt lchf har fungerat alldeles utmärkt. Trots huvudvärk, illamående och trötthet så har jag härdat ut. Det är ju så det blir när man rensar ut all socker från kroppen.

Jag har ingen våg som jag väger mig på. Utan jag ska gå på klädesplagg istället. 

Idag är det lördag, vi är barnlediga fast jag ligger här själv och mojnar mig. Älsklingen var tvungen att jobba. Det är tur att vi förstår varandra och stöttar istället för gnäller. 

En kaffe till och sen ska jag gå ut på en långpromenad. 
Vid ett svagt tillfälle i söndags lovade jag Joline "om det blir någon snö i veckan så ska vi åka pulka". Idag blev på snö, sweet lord vad snö det har kommit.

Så efter middagen blev det pulkabacken, riktigt roligt att Yade följde med också. Mariegrop ska inte underskattas, där fick det undan. 

Inte världens bästa bild, men en bild. 😊 För övrigt har jag fröknäcke i ugnen och ska ge mig på grönkålschips. Vi får väl se om dom går att äta, hahaha. 
Enligt forskare är just den här dagen, tredje måndagen i januari en riktig skitdag för dom flesta. Vet ni, Jag håller helt och hållet med.

En dag som jag hellre hade kunnat stanna kvar i sängen. Men plikten kallade på mig, så det var bara att kliva upp. 

Massa nya rutiner att förhålla sig och ingen tid till att hinna med något alls, det innebär stressig dag. Så enkelt är det.

Vi har iallafall börjat vår hälsosamma liv idag. Back to LCHF, för det är det enda som har fungerat långsiktigt för mig. Henke och Y är på också. Det gör allt så mycket roligare. 

Jag var nog mer sockerberoende än vad jag själv trodde. Men jag ska övervinna detta och klara detta. 

Jag gav mig på att göra lchf bröd tillsammans med Joline. Dom föll ihop och blev tokplatta istället för fluffiga bullar. Skit ner dig, skit klump. 
Tror dock att älsklingen har en värre måndag än mig, för han jobbar fortfarande. 
Nya livet börjar alltid på en måndag, så brukar det vara för mig när jag ska göra omfattande förändringar. Med detta sagt, så kan jag nu meddela världen att imorgon börjar vi med att leva hälsosammare liv.

Inte bara för att vi har blivit en bunt tjockisar, utan för att få mer energi, orka mer och därmed få mera krafter att orka hantera vardagens extremt  stressiga stunder.

Nu kan jag andas ut, på riktigt andas ut. Iallafall över  helgen. För på måndag börjar en ny intensiv period, men inte alls i samma nivå som det har varit den här veckan.

Vi lyckades och det med bravur utan desslike. Den känslan är så satans jävla underbar. Det bästa av allt är vi alla fick en positiv upplevelse även om det en tuff situation. Vågar inte skriva hur många timmar min kropp har varit på jobbet (och i hjärnan här hemma, till och med i drömmarna) den här veckan. Klarar man det här, så klarar man fan vilken stresstest i världen.

Min personal är verkligen bättre än bäst. Dom ska ha all eloge och guld i världen. Likaså min fina sambo som har hållt ställningarna här hemma. Barnen har varit änglar och det är jag oerhört tacksam för. Utan dom hade det inte gått överhuvudtaget. Nu checkar jag ut jobbhjärnan och bara är Ramona. 

Just nu är vi inne i en sjukt intensiv städrusch på jobbet. Allt måste vara perfekt till torsdag, allt för att underlätta inventeringen.

Jag har så mycket i skallen, får inte missa något och behöver verkligen ha hundratio procent fokus nu. 

Fyra dagar kvar, sen kan jag andas ut. Iallafall för stunden, sen börjar en ny säsong på jobbet och då blir det full action igen. 

Hoppas att allt går vägen den här inventeringen, det bara måste flyta på. För vi behöver få en positiv upplevelse inför nästa år. 

Jag försöker slappna av här hemma, inte tänka på jobb och bara umgås med familjen. Jag försöker, men samtidigt gnager det som en j*vla iller i bakhuvudet.


Efter den kommande vecka har passerat så kommer jag kunna pusta ut. Vi ska ha vår årliga inventering och därmed behöver jag inte säga mer än så.

Familjen kommer jag inte hinna träffa, mitt huvud kommer vara sprängfylld med siffror, zoner och annat viktigt skit som måste kommas ihåg. 

Fast en saker är säker och det är att denna inventeringen ska bli den absolut bästa någonsin. För det har jag bestämt. 

Den som kommer hålla ställningarna här hemma är min underbara karl. Det finns ingen bättre än han för mig. 


Idag kom dagen som vi alla har väntat på. Dagen då Dennon fyller 18 år. Jag vet att det är lite klichéaktigt att säga "vart tog tiden vägen?". Jag är så oerhört stolt över min pojk.


Givetvis hade vi kalas för honom. Mamma, pappa, Alex, Maja, Linnéa kom hit. Vi bjöd på tacos, det är ju trots allt fredag. Självklart blev det tårta efteråt. 
Det är faktiskt befriande att jag och Alex kan umgås "normalt" utan tjafs, bråk och annat skit. Vi tillsammans med våra respektive kommer alltid finnas i varandras liv då barnen är länken och allt vi vill är att våra barn ska vara lyckliga. Man kan säga att jag och Alex har nu nått det stadiet som jag är uppväxt med min mamma och pappa. Dom har varit separerade i evigheter, men är vänner och kan umgås, fira födelsedagar och högtider utan att det blir en krystad stämning. 😊 
I år hade jag inget nyårslöfte, känns som om det inte behövs. Vill jag ändra något i mitt liv så gör jag det oavsett datum eller tid.

Idag var det dags att återgå till jobbet, trots ryggbesvär så gick det bra. Vi har två hektiska veckor framför oss. Fast det ska vi nog klara av alldeles utmärkt. 

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om, men då hänger jag ut människor på bloggen och eftersom jag aldrig har gjort det tidigare så kommer jag inte göra det nu heller. Men mycket ska man se innan ögonen trillar av. 😊 
En lång sovmorgon på nyårsafton. Därefter blev det nyårsmiddag, årliga fyrverkeriet vid Linnéasjön, lite unospel och sen firade vi in det nya året jos ett par bekanta.