Alltså jag pallar inte mer, eller jo för det finns inga andra alternativ. Men hur mycket mer ska man orka innan man klappar ihop som människa? 


Trött,  sliten och slutkörd är jag. Har en envis hosta som vägrar ge med sig efter ytterligare en dunderförkylning. 

Livet går i hundraåttio och det finns ingen tid för återhämtning över huvudtaget. Ja, idag är det en sån dag. Hoppas på en bättre dag imorgon. 

Jag hatar att packa. Finns det något tråkigare än att just packa. Det ska rensas, slås in, och staplas i lådor. Om och om igen. Känns som om det inte finns något stopp i detta, fast det gör det ju. 


Om jag ska se från den ljusa sidan så är nästan hela köket nerpackad och det känns bra. Blir lite orolig hur vi ska få plats i det nya huset. Vi har ju två hem som ska bli ett. Hua, den dagen, den sorgen. 

Hela helgen har gått åt att måla i det nya huset. Inte visste vi att det fanns 50 nyanser av vitt, det upptäckte vi väldigt snabbt när vi började måla. 

Det kändes som en never ending story, fast vi är ett grymt bra team och det gjorde allt så mycket roligare. 

Från mörkt... 

Till ljust... 


Den här veckan kommer gå åt till att packa ner mitt hem, för nästa helg går hela flyttlasset till huset. Det jag älskar allra mest är att jag och Henke har samma vision om hur vi vill ha det i huset. Vi tänker lika och kompletterar varandra så otroligt bra. Vi är ett fu*king bra dreamteam. 


Vi tar en liten paus i packandet och flyttande till huset. För det har varit några intensiva veckor, mestadels för H. Min lägenheten har jag (tyvärr) kvar till mitten maj. 


Det är bara att gilla läget även om man blivit lovade en sak men sen blir det tvärtom. Det medför att jag behöver betala massa onödiga pengar till ingenting. Det enda positiva är att vi inte behöver stressa med flyttstädningen. 

Joline har fått en ny mobil med nytt nummer. Tidigare skrev hon sms så fingrarna glödde till sin pappa. När blev hon så här stor? Igår ville hon ha en kort magtröja till skolan och jag världens dummaste mamma som sa nej. 


Bävar mig för framtiden när hon blir tonåring. Både sladdis, tjej med mycket vilja och envis som synden själv kan bara sluta i en sak... Gråa hårstrån,  hehe. 

När man har en son som står bredvid en när man ska rensa förrådet, så blir det att man slänger typ allt."varför ska du spara den där? "" kommer du någonsin använda en magtröja igen? "" Herregud mamma, ormskinns sandaletter med fjant klack. " Ja, då var det inte lätt att motivera ett svar till att jag skulle spara det. 


 Mina kläder jag har sparat i evigheters evigheter fick gå till tippen nu. Likaså väskor, skor och gamla prydnadssaker. Känns faktiskt väldigt befriande, så tack min son. Även om du kallar mig för 70-talist morsa som försöker vara hipp. 

Den här vecka har varit lika intensiv som vädret. Ena dagen snöstorm och andra dagen strålande sol. Våren och påsken har kommit till butiken, det är en härlig känsla. 



Efter många hårda timmars packande, bärande, slängandes och steg krävdes i helgen för att få de första flyttlassen till huset. Helga helgen har vi hållt på, med paus för mellofinalen. 

Mellokvällen igår var så där härligt mysig och galen som bara vi kan. Fönsterna skakade, ljudet var på max, fulldukat bord med gottigheter och blinkande hattar. 

Nu slänger jag upp benen på soffan och tar kväller. Dags att ladda inför en ny intensiv vecka.