Nu är han en fjortis och det har vi firat med underbara gäster, salladsbuffé, tårtkalas, presentöppning, sång och Pinata.
 Jag vet att jag alltid säger samma sak varje år när något av mina barn fyller år  "herregud vad tiden springer iväg, när blev h*n så stor?" Men jag hänger verkligen inte med i svängarna. Nu är han halvt huvud längre än mig, snart kommit ur målbrottet och vill ha "kådisar" just in case. 
Jag tackar alla så ödmjukast för alla som har varit här och uppvaktat min fjortis. Tack, älskar er härifrån till månen som en böld i röven... Miljoner miljoner gånger om. 
Jag är så himla duktig på att tvätta. Man ska inte slänga in tvätt i maskinen, samtidigt ropa på Joline att jag kommer för att spela "prinsessan i sjön" utan att titta vad man slänger in. När jag skulle hänga upp tvätten kände jag inte alls igen doften av mitt sköljmedel, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var som luktade. Enda tills jag såg den finfina Axen liggandes mitt i bland all tvätt. Starkt jobbat Ramona och nu måste jag köpa nu axe till boysen. 
Utöver det har jag handlat allt till salladsbuffén och förberett tårtan tills imorgon. Tänk att min lille pojk helst plötsligt ska bli fjortis. Älskar han till månen och tillbaka. 
Han har redan fått en massa presenter i förväg (ja .jag vet... Är totalt värdelös på att invänta födelsedagen då man egentligen ska ge presenterna). Fast jag har lyckas fixa några till så jag tror att han kommer bli toknöjd. 
I år blev det ingen specialtårta för Yade, däremot kompenserar jag det med massa annat skoj. Så han kommer bli nöjd. Anledningen är att vi ska ha kalas imorgon bara för att joline ska få vara med och jag kommer bjuda på mat och annat gott. Det kommer bli hur bra som helst. 


Det är nog första gången i mitt liv som jag har blivit så här förbannat terroriserad. Kan personen i fråga bara fatta vinken av mina uteblivna svar och ge f*n i att höra av sig till mig? Denne borde söka hjälp, på riktigt.
Trots min onda rygg har det varit en bra måndag. Massor av ombyggnationer på jobbet, härlig lunchdate med mami och Joline, myskväll med mina sötisar och nu tittar jag på när bröderna Gunnarsson bygger ihop en dator. De är så fina pojkar ❤. 


Idag har vi verkligen "fångat dagen". Efter mysfrukost och veckostädningen som uteblev i torsdags åkte vi över till Öland. Där var våra fina vänner på Saxnäs och campade med husvagnarna. Vi kunde inte åka med den här gången eftersom jag hämtade Joline så sent igår och då hade det blivit sen kväll innan vi var framme där. Men vi njöt till fullo idag fast att vi inte hade vår husvagn ståendes där. Massor av bus på hoppkudden och lekplatsen tillsammans med vänner blev det för Joline och för oss andra blev det massor av skratt och härliga samtalsämnen som sig brukar när man är med det härliga sällskapet.

Ikväll har vi ätit revben, busat, lekt massor av lekar och nu är jag helt slut fast att klockan bara är nio. En lördag som vi verkligen har fångat dagen, precis som sig bör och precis lika spontant så som vi brukar göra. 
Hinner knappt med, tiden liksom springer iväg och man kan verkligen känna hur vardagen har intagit sin plats. 

Det är mycket på gång, både privat och jobbmässigt. Det gäller bara att hålla huvudet högt, ha fokus och reflektera. Ibland är det inte så lätt, men då får man ta det då. 

Vi har fått in massa fina nyheter på Dollarstore och mer kommer. Jag älskar att få använda min kreativa sida för att exponera varor på bästa sätt. 
Ni som känner mig privat vet hur mycket jag älskar ljus och  ljuslyktor i alla dess former.  Eller ja, favoritfärgerna för mitt egna hem är svart, brun, koppar, lila, grått. 
Vi blev bjudna på mysfrukost i fredags och anledningen var att min chef tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Det tackar vi ödmjukast för.
Nu är det lördag och det betyder bara en sak... Kvalitetstid med min familj. 
Efter några missade samtal och inpratat meddelande på telefonsvararen ringde jag upp direkt när jag såg detta på luren. Jag är upplärd sen urminnes att mobilen har man inte på jobbtid. 

Samtalet var en befrielse utan desslike. Trodde knappt att det var sant. Händer det på riktigt? Igår var jag iväg på lunchen och skrev under avtalet som skickas iväg till näste man. Sen får vi se.

Eftersom det har varit en sån långdragen process så vågar jag inte riktigt ropa hej än, men det verkar som allt kommer att sluta bra. Hoppas massor och håller mina tummar att det blir så. 
Den här sommaren har Yade vuxit i raketfart. Han är nästan ett halvt huvud längre än mig, biffat till sig med bredare axlar, hårigare ben och fina former. Han har gått från barn till ungdom. Han är så otroligt fin medmänniska, omtänksam och just nu också väldigt kär. Hockeyn har börjat på allvar och än så länge finns intresset kvar. Jag är otroligt stolt över honom, även om han väldigt mycket "tonåring" just nu och har fortfarande ett väldigt stort "ha-begär". 
Jag fick ett väldigt bra tips i helgen och slog slag i saken nu ikväll. Det var så enkelt att göra att jag inte fattar varför  jag inte har gjort det tidigare. Fast vi får se om jag spyr tarmarna ur mig eller om det slinker ner imorgon på morgonen. Tänkte tvinga på boysen att testa, för det finns bara en massa nyttigheter i det och kan det göra att vi håller oss friska, så blir det liksom winwin. Ingefärashot står klar och redo att ge oss allt gottit den har att erbjuda. 
Tack för att du finns i mitt liv. Enda sen dagen du klev in i mitt liv och visade mig hur kärlek kan vara, har jag varit otroligt lycklig. Du är både omtänksam, godhjärtad, kärleksfull och snäll. Du är en fin människa som alltid sätter andras behov före dina egna. Vi kan prata om precis allt, även saker som tynger ens hjärta och det är jag tacksam för. Du läser av mig som en öppen bok och ser in i mitt inre som ingen annan tidigare har gjort. Din värme, din blick, dina ord och din beröring visar mig att du älskar mig för den jag är. Att ha dig vid min sida ger mig den tryggheten som jag alltid har drömt om att få. Du finns ingen annan än dig som jag vill leva mitt liv med. Älskar dig mer än massor och lyckligare kvinna än mig får man leta efter. 
Henrik, du är min värld. 
Ikväll har jag haft egentid med min minsta skatt,  så underbart mysigt och välbehövligt. Med skratt och bus har vi sprungit i trollskogen, kollat in nappträdet och myst vid kärleksträdet. Min fina Joline, vi har så roligt ihop.
Vet du, tystnaden biter inte på mig. Jag tittar, analyserar och betraktar istället för att försöka få någon respons eller ge "vika" som andra skulle ha uttryckt det. Kalla mig kall och hård, kalla mig bi*ch eller kalla mig vad du vill. Men vet du... Jag är jag och gillar du inte det så är det bara och gå. Jag tar inte din skit.

Livet har format mig till den jag är och jag ändrar mig inte bara för att du ska vara nöjd med din tillvaro. Det här är jag och jag kan inte rå för att jag är både glad, sprallig, rastlös, har svar på tal, är pedagogisk, har en stark vilja, har starka åsikter, är ödmjuk, är envis, har lätt att prata om känslor, förstår alldeles för lätt hur du tänker, har svar på tal, är alldeles för energisk, sätter alltid mina barn i första ledet och är  tävlingsinriktad enda ut i fingerspetsarna. 

Jag är jag, försök inte ändra mig. För idag är jag stark i mig själv igen. Jag håller äntligen mitt egna livskompass i handen och jag är lycklig.


Med en igentäppt näsa, feber och orklös ligger jag här. Bredvid mig ligger Joline sjunger för glatta livet. Hon är iallafall pigg, vilket är tacksamt. Vi är nere i Karlskrona på en så kallad minisemester. Vi ska bara låta lekplatsen torka upp först efter nattens regnoväder och kanske vänta tills alla andra är vakna innan vi kickar igång dagen med bus.

Tänker ibland på framtiden, funderar på hur det ska bli och vart livet bär väg. Samt vilka helomvändningar jag har gjort, pratar både privat och arbetslivet. Det är just det som har format mig till den jag är idag och jag är jävligt stolt över mig själv. Jag är jag för livet har format mig till den jag är. 
Det kanske kommer gå vägen utan en olidligt tuff strid. Vem vet? Jag vågar inte hoppas på det riktigt än. Fast det ser ljusare ut än vad det någonsin har gjort. Dock är jag beredd på att allt kan hända.

Förkylningen kom som ett brev på posten igår kväll. Den behövde jag verkligen inte ha just nu. Preppar mig med Alvedon, nässpray och strepsil. Om jag låtsas som om den inte finns, så kanske den försvinner. Ja, lite som när man liten och var rädd för monster under sängen och tände lampan och sa "ni finns inte". Det tankesättet ska jag ha med min förkylning.

Imorgon bär det av söder ut. Jag har beställt avkoppling, många skratt, bus och mysiga kvällar under månsken och levande ljus. Min finaste tös är hemma igen och jag bara älskar det.