Idag hämtade vi hem min finaste skatt. Något snorig tösabit, nu är jag hel igen. Hon fattas mig när hon inte är här. 
Vi rattade direkt till ljungbyholm för att fira släktens minsta charmtroll som fyller ett helt år idag. Tänk vad tiden rinner iväg. 
Nu ska jag och Joline ta igen all missad mystid.
Här har hade vi bestämt att vi först skulle storstäda (som vi alltid gör på torsdagar) och sen äta Pulled Pork. Kommer hem till en tom lägenhet, inga Boys. Den äldsta var hos tjejen och ätit där. Den andra var hos en sin kompis för att plugga till morgondagens prov och ätit där. 

Tack, storstädade själv och tog en lasagne jag hade i frysen och gick ner till mamma. Fast snäll som jag är så har jag lämnat kvar lite städ åt boysen, får så lätt kommer de inte undan. 

För övrigt, inga besked idag. 
Hua mig, är hemma nu efter en sjukt spännande match. Nerverna var utanpå kroppen hela tiden. Inte nog med att Yade stod i mål alla tre perioder, så var matchen så olidligt jämn. Det började med 1-0 till Nybro, sen kom 1-1, 2-1, 2-2, 3-2, 3-3, 4-3, 4-4, 5-4, 5-5, 6-5, 6-6 och till sist 7-6 till Nybro. Ja, ni ser ju, man kan ju inte bli annat än sjukt nervös. Är så ofantligt stolt över Yade, han peppar de andra i laget, han har utvecklat sina skills i målet och är bara så himla bra. Min fine pojk. Nu ska jag hoppa in i duschen, tror nämligen det behövs. 
Håll en tumme eller två för mig. Inväntar två besked med deadline torsdag. Antingen så kommer jag hoppa högt, dansa hula hula och göra segermoves. Eller så blir det en nyttig erfarenhet och jag går vidare i mitt sökande. Vill inte gå in på detaljer än och likaså ta ut segern i förskott. Men fy fysiken vad jag hoppas hoppas hoppas massor med massor.
Vaknade vid kl 05.30 av att ett sånt tryck över bröstet och att jag inte fick någon luft. Trodde på riktigt ett tag att jag var på väg att dö. Sjukt obehaglig känsla och inte blev det bättre när rädslan tog övertag. Hur hade det varit för mina fina Boys att vakna upp och hitta mig död?!? Fy fan, rent ut sagt. Efter det kunde jag absolut inte somna om. Fokus, positiva tankar, ett steg i taget går jag vidare mot lyckan som jag och mina barn förtjänar.
Dessa dagar när vi tvingas skiljas oss åt gör så ofantligt ont i själen, hjärtat och livet. Jag brukar vara stark men inte idag, då brast det och tårarna bara kom utan att jag kunde kontrollera dem. Tur var att jag hann vända mig om så hon inte såg mig. Jag brukar kunna kontrollera tårarna, för hennes skull och för att hon ska vara glad. Eftersom mamma åker med så brukar jag och lillfisen sitta i baksätet. Vi leker hela vägen. Den lilla extra stunden, när vi båda två insuper varandras tid, själ, värme och kärlek är så värdefull.
Men vad säger man till sin finaste, när hon gråter och säger att hon vill vara kvar hos mig? Jag brukar säga att "men tänk vad roligt du kommer få med x, du får gå på dagis och x x x har ju saknat dig". Men allt hon vill är att vara här, hon säger det näst intill varje dag när hon är med mig. Och jag vill ha henne här, hennes bröder vill ha henne här och min familj vill ha henne här. Det gör så fruktansvärt ont, allt jag vill är att mina barn ska få vara lyckliga och jag skulle kunna offra mitt liv för det. Jag älskar mina barn, utan dem är jag inget. 
Vaknade kl 06.30 (en hel kvart tidigare än på vardagarna). Joline väckte mig, ville ha frukost och se på barnkanalen. Sagt och gjort. Vid elva snåret drog vi med världens bästa mummis till pulkabacken och drog några pulkarace. En perfekt backe, härligt väder och så sjukt roligt var det.
Vi drog förbi Lindén också som hade halva priset på reapriset. Det resulterade i massa kläder till Joline och jag "sparade" totalt 652 kr på den affären. Inte illa pinkat. Vid kl 16.00 var vi hos lillebror för att fira bästa Es födelsedag. Massor av gott, massor av trevligt folk och bra stämning tillbringade vi några timmar där.
Ikväll bjöd vi över min andra lillebror med familj på hemmagjord pizza och den allra minsta i släkten charmade brallorna av oss alla. Jo koll inte och hennes kusin C leker så ofantligt bra ihop och så mycket bus de två hittar på, hihihi. Nu säger jag Nattinatt fast att klockan bara är strax över nio, men Joline har somnat och jag är helt slut efter en underbart härlig dag. 
Y har hockeymatch idag, borta. Så jag har fixat iordning både frukost och en bra lunch till han att ha med. Håller alla tummar och tår för ett bra resultat. Vi andra ska åka pulka och gå på kusinkalas.

Istället för att ha en extremt tuff (rent psykiskt) och jobbig fredag så fick jag ha Joline hemma här enda till söndag och det tackar jag ödmjukast för. Detta gjorde att jag kunde åka raka vägen hem, äta middag med henne, boysen och mamma, gå till den stora godisbutiken med mamma och Joline och komma hem och ha en underbar fredag. Med en sockerkick deluxe av smågodis hade vi Fredagsdisco här hemma i vardagsrummet. Vi lekte även "charader"", "gissa vad jag säger när jag mimar" och "dansmoves tävling". Det är en sån här fredagar jag har längtat efter och jag vet att mina finaste barn har längtat efter sådana med.

 Tyvärr finns det hinder i vägen, hinder som inte ser vad som är bäst för barnen, tyvärr är det den resan jag måste ta för att få ha sådana  fredagar med mina barn och få en vardag i harmoni. Jag gör allt för mina barn, de är mitt liv och för mig är deras välmående nummer ett. Mitt intresse är mina barn och jag har skapat mitt liv därefter (mamma är det enda jag har varit sedan jag fyllde 20 år, jag vet inget annat). Jag har inga hobbys som jakt, träning, hundar eller syjunta. Jag har mina barn och de betyder allt för mig. 

 För mig är mina barn prio ett och det har dom alltid varit. Varför inte bara låta mig få vara mamma till mina barn. Varför bråka? Varför ta den långa, hårda, jobbiga och eländiga vägen?Varför inte bara se det ifrån barnens perspektiv och frångå sin egna egoism? 

Jag gjorde det en gång i tiden, jag såg till barnets (Dennons) bästa och satt min egna egoiska hjärta åt sidan. Det var jävligt tufft, men jag gjorde det enda rätta, för han skull och han egna vilja och önskan. Jag såg barnet, varför kan inte du göra det? Jag skulle aldrig frånta dig ditt föräldraskap, jag har aldrig pratat illa om dig inför barnen skulle aldrig tillåta någon annan att få göra det. För det är så jag är uppfostrad. Så varför inte backa ett steg tillbaka och tänk på barnet. 

Jag vill inte smutskasta dig, jag vill inte ta upp alla dåliga minnen, jag vill inte tvingas minnas och förklara. Bara låt det vara i det förflutna och låt det vara där det är. Jag vill inte ta upp allt gammalt skit igen. Hon har ju alltid varit med mig och hennes bröder. Varför vill du frånta ta henne den tryggheten? Jag förstår inte.

Varför inte bara ta ett steg tillbaka och lyssna på din dotter. Varför inte bara stanna upp reflektera, begrunda och förstå? Det är de enda jag undrar... I ett rent uppriktigt och ärligt varför? För jag förstår verkligen inte, i mina ögon är det din stolthet som för talan. Men är du beredd på att låta din stolthet gå före ditt barns önskan? Det är frågan jag ställer dig...
Vilken rolig kväll jag har haft ikväll. Efter middagen renasde vi rent på köksbordet och började bygga upp "Den magiska TVen". Här snackar vi återbruk i form av en microvågskartong, en glittrig kjol och gummihandskar. Alla (jag och barnen utom den äldsta) turades om att vara "Den magiska TVen". Herregud, vad roligt det var.

Därefter blev det frostspel innan läggdags. Det har varit en helt perfekt torsdag tillsammans med mina finaste barn som jag bara älskar så otroligt galet mycket. 
En kväll som har bestått av bus, lek och frivillig matteträning och övning på att stava rätt. Jag vet att man inte får skryta, men nu gör jag det iallafall. Sweet lord vad lätt Joline har för att både räkna enklare tal och skriva enklare namn och ord. Det kommer på helt frivillig basis och då hjälper jag gärna till. Jag är så himla imponerad och kanske beror det på för att jag aldrig har "traglat" varken siffror eller bokstäver med henne. Min tankesätt har varit "låt henne få vara barn, när skolan väl börjar för henne så hinner med allt det där ändå". Nu är det mer på "lek, lärande och beröm basis" och då helt på hennes villkor. Häftigt är nog ordet jag letar efter. Min fina älskade dottra 
Den största killen är med sin tjej, den andre på hockey och då blev det mor/dottermts ikväll. Vi har haft fotvård och pedikyr. Hur kul som helst och nu har vi fötter lika lena som små bebisfötter. En perfekt start på veckan. 
Andra vill ha egentid, medan jag vill umgås all min lediga tid med mina barn. De get mig så mycket kraft, energi och kärlek. Vem behöver ha hobbys när man kan vara med sina barn? Jag ser det som en guldkant i livet. 
Igår hade vi en sån där skön söndag. Vi gjorde av med massor av energi på Leos lekland. Den bästa rutschkana enligt mig är helt klart den stora uppblåsbara. 
När vi kom hem, var det dags för Joline att leka med grannflickan som bor under oss. De ville att jag skulle vara med på kurragömma, vilket jag också var. 
Nya veckan har startat, mummisdagis för Joline, skola för boysen och jobb för mig. 
Hela förmiddagen ägnade jag och Joline åt att leka. Det blev både kurragömma, varmt-kallt leken och legobygge. En mysig start på denna lördag. När boysen klev upp gjorde jag iordning brunch, oj så gott det va.
Vid tvåtiden kom bästa lillebror med underbara svägerskan och barn hit. Mamma mötte upp oss på parkeringen och vi promenerade till ishallen. Hemmaderby mellan nybro-kalmar stod på menyn. Yade fick verkligen kämpa i målet och tyvärr blev det en förlust. 
Därefter knata vi hem hit och fikade. Nu tar vi kväller och jag ska göra middag. Det är en underbar lördag med mina fina. 
Som min finaste gammelmormor sa "otur och lycka kommer alltid i ett omfång av tre". Det tackar jag ödmjukast för, idag har lyckan kommit till mig i tre och jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet för detta. Som grädden på moset har jag min finaste tösabit här hemma hos mig igen. Vi har haft tebjudning, lekt kurragömma, ätit middag, lekt prästen lilla kråka och haft innebandyrace i hallen. Förutom oss har vi finaste mamma (mummis) och Yades kompis här ikväll. Jag känner mig hel igen.

 
Ge mig helheten, hela sanningen, allt innehåll och alla om och men. Undanhålla inte något för mig, låt mig få fatta mina beslut utefter att jag fått klart för mig hur hela bilden ser ut. Att bli förd bakom ljuset, ge mig halva sanningar och falska lögner gör att jag tappar förtroendet direkt. Mina barn är mitt allt (<--- det har jag sagt enda sen jag födde min första son och mamma är det som jag är allra bäst på. Fråga mina barn, se min relation med alla tre och se mitt livet där jag ger dom all min tid. Det där med egentid har jag aldrig förstått mig på). Oavsett hur många bakslag som kommer in i mitt liv, ska jag stå stadigt här på jorden. För jag har mina barn att tänka på. Jag gör allt för mina barn, om jag så ska offra både armar och ben för att vi ska få ett lugnt, lycklig och harmoniskt liv. 

Idag var jag tvungen att halka runt på smålands snorhala vägar, nöden har liksom ingen lag och jag får bara lov att anpassa mig. Oplogat, halt, moddigt och massor av både snö och is var det på vägarna. En resa som egentligen tar ca 3 timmar tog idag 4 timmar och en kvart. Men vad gör man när man inte har något annat val? Man får anpassa hastigheten efter väglaget, planera sin körning och be en stilla bön att det går vägen. Hehe, skämt o sido. Det var ingen rolig upplevelse, men vi kom både dit och hem helskinnade och det tackar vi lilla Hostan för (som vi alltid gör när vi åker förbi hans kyrka där han ligger begraven). Det jag egentligen vill ha sagt är: Tack mamma för sällskapet, du gjorde att körningen blev lite mer lättsam, roligare och behagligare. Älskar dig massor och jag är så otrolig tacksam för att just du är min mamma. Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet för dig. Du finns där för mig och mina barn 24/7 och jag älskar dig härifrån till månen som en böld i röven tusen med miljoner gånger om.
Idag har det varit en enda lång kalasdag för min fine pojk. Gäster har kommit och gått från kl 13.30 till 18.00. Från djupet av mitt hjärta tackar jag alla mina fina nära och kära för att ni kom hit och firade min store pojk. Det betyder så ofantligt mycket för mig. 
Natten till idag fick jag ett minst sagt väldigt konstigt telefonsamtal. Aldrig trodde jag att någon kunde sjunka så lågt. Borstar av mig det, ställer mig upp med huvudet högt för det fula spelet spelar inte jag. Ärlighet varar längst och till slut biter lögnerna dig i arslet. 
Det har varit skönt att vara ledig idag, älskar att kunna umgås med mina fina. Imorgon är det jobb som gäller igen. Tur att det bara är två dagars jobb till innan man blir ledig igen. 

Som vi har grattat Dennon på hans dag. Han är så värd det. Han fick mig att gå från ungdomen till mammarollen för 16 år sedan. Så önskad, så efterlängtad och så fin var han då, liksom idag.
Jag älskar dig härifrån till månen, som en böld i röven. Du tillsamman med dina syskon är mitt allt och det är vad jag lever för. Ni betyder allt och mer därtill. Love, den riktiga kärleken 💜 
Jag och Joline har bokat cake popps, chokladdoppade marshmallows och jordgubbspaj till ditt kalas imorgon. Allt för att just du ska få den bästa tänkbara födelsedagen som just du förtjänar. Big big love till dig. Dennonpennon du är älskad av oss alla.
Det går ju liksom inte "att lägga sig i tid" dagen innan bara för att man ska kliva upp tidigt dagen efter. Utan man får istället bota för sin rubbade dygnsrytm med litervis av kaffe ä. Så funkar jag. Första vardagen i månaden betyder massor av  rapportering på jobbet. Den där tävlingsmänniskan i mig blir lite besviken för att vi snubblade precis vid mållinjen med ynka 0,2%. Så otroligt nära, men ändå så långt bort. Fast jag är sjukt nöjd med slutresultatet iallafall, för den ökningen vi har gjort sen jag började är otrolig. 

Rattade hem till min fina lillfis. Vi har busat som bara vi gör, kan och vill. Lekte bland annat hela havet stormar när vi duschade. Det kanske är en sån grej som andra vuxna skulle bli helt galna över. Vad är lite vatten på golvet? Det går ju att torka upp. Nu tar vi kväller och myser i soffan innan läggdags. 
Igår kom snön även till oss i Nybban. Efter att jag hade hämtat hem min älskade pojk, drog vi ut på gården och hade lite snöbollskrig, snöbollkastningstävling och snölyktebygge. Det var faktiskt skönt att få komma ut och göra av med lite energi. Låt det nu vara några minusgrader, så snön får ligga kvar och vägarna torra utan slask och is. För då är det helt okej med vintern. 
Eftersom flingorna har fallit från himlen hela natten så bestämde vi oss för att dra till svartbäcksmåla direkt efter frukost. Egentligen hade det behövts lite mer snö i backen, fast det gick undan iallafall. Självklart var den obligatoriska varma chokladen och ostsmörgåsen med oss. Riktigt roligt var det. 
En skönt söndagsnöje har vi haft och jag ska villigt erkänna att jag har lite ångest för att börja jobba imorgon. Det har varit så härligt med ett avbrott från rutiner, tidiga morgonbestyr och alla måsten. Men ledighet betalar inga räkningar och ger ingen mat på bordet. 
Bästa känslan som infinner sig i själen är när man får fira in det nya året tillsammans med sin allra bästa lillfis. Det gör att år 2016 startade på alla bästa tänkbara sätt. Tack, du där uppe som finns där för mig och mina tre fantastiska barn. Jag tackar dig ödmjukast och lite därtill. Tack! 2016 är mitt och mina barns år, för något  annat alternativ finns inte. Älskar mina barn, mina nära och kära härifrån till månen som en böld i röven, tusen miljoner miljoner miljoner gånger om