Nu är hon här igen, min finaste lilla ballerina. Jag är hel igen, för jag har alla mina barn hemma hos mig (plus två kompisar till Y som ska sova över och flickvän till D som är här). Det är ju just det här jag lever för och jag älskar att ha de runt omkring mig. Jag älskar ljudet av skratt, fnitter och bus från små som stora. Det är just nu som jag lever fullt ut. Det här är livet, mitt liv och jag älskar varje sekund.
Jag vågar inte ropa hej än, för det vore som att måla fan på väggen. Men det är litet ynka steg åt rätt riktning, ett steg till harmoni, lugn och ro. Ett brev, en mening, ett stycke ger mig styrka att orka vidare i min "kamp". 

Har suttit i min ensamhet (vilket händer kanske en gång per år), kollat på både hockey och presskonferens med prinsen. Det är bra lustigt för mig att vara helt själv, jag är ju så van att alltid ha någon av mina barn hos mig. Ensamhet är inget för mig.

Det är mycket bra på jobbet, jag börjar greppa det där med detaljhandel (med allt nytt det innebär för mig) om jag får klappa mig själv på axeln. Att vara chef är ju inget nytt, så där är jag trygg i min roll. 

Älskar verkligen hela konceptet av att jobba där jag är idag. Allt från leverans, få ut varor, kunderna, ha en fin och inbjudande butik, inlevelse, upplevelse, omhändertagande och service enda ut i fingertopparna. Ja, ni fattar... Ramona älskar sitt jobb.


När min finaste pojk vill lära sig att laga mat från grunden är jag mer än villig och guider han. För det finna inget bättre än riktigt hemmalagad mat. Idag blev hemmagjorda hamburgare från grunden, med allt vad det innebär så som ägg, ströbröd, kryddor med mera. Han fixade det med bravur och gott vad det också.
Familjen är verkligen inte komplett när minsta älsklingen inte är här. Det var tungt att lämna henne idag, som det alltid brukar vara. Min finaste lillstumpa, så liten men ändå så stor och väldigt klok på samma sätt. Vi har alltid så roligt ihop hon, jag och boysen. Mina barn är mitt allt och utan dem är jag inget. 
Återigen en härlig dag på jobbet som innehöll en lunchdate med Joline och mamma. Direkt efter jobbet åkte jag, Joline och Dennon iväg för att inhandla hans avslutningskläder. När man slutar nian ska man ha kostym. Det blev en mellangrå kostym med vit skjorta som har gråa detaljer. Tänk att min lille, söte, underbara, förstfödde och alldeles härliga pojk går ut nian om några månader. Det är helt galet och jag kan inte fatta det. Jag är så stolt över han. Han har så många fina sidor som gör att mitt hjärta svämmar över med kärlek.
Därefter kom vi hem, åt middag och efter maten så fick Joline och Yade ett infall och körde lite brottningsmatch (som de brukar göra). Det är så härligt att se när syskonen busar med varandra. Det blir jag väldigt rörd över. Yade har så bra hand om mindre barn och alla vill leka med han. Min fine pojk. 
Efter det, valde jag och Joline att dra ut i det fina vädret. Vem kan vara inne när solen skiner? Det går ju liksom inte. Vi gungade, åkte rutschkana och pratade om allt mellan himmel och jord.
Det har varit en perfekt tisdag och det tackar jag ödmjukast för. 
En rejäl rivstart på jobbet är utfallet av min första arbetsdag den här veckan. Hann iallafall hem till lunchen för att avnjuta en supergod lax tillsammans med mamma och Joline. 

Efter jobbet, fick jag och Joline åka tillbaka till jobbet direkt. Så går det när hjärnan inte är med och återigen tur att jag bor så nära jobbet.

Därefter blev det middag och sen iväg ut på cykelövning. Det gäller att passa på medans tösen är hör. Idag cyklade hon längre sträckor själv och hittade balansen i kroppen. Några vändor till och sen är saken klar. 

Nu tar jag tidig kväll, för den här kvinnan är trött i både kropp och knopp. 
Idag är det en historisk dag som ska föras in i minnesbanken. Idag är dagen då min finaste tjej  tog sina allra första tramptag på sin cykel utan stödhjul. Den stolthet som hon kände, som jag kände, som vi alla kände går inte att beskriva med ord. Lite mer övning nu i veckan, så ska vi nog få till det så att det blir klockrent. 
Det har varit en alldeles underbar helg med massor av roliga aktiviteter. I fredags hämtade jag hem min finaste skatt, vi hade tv-mys med Let's dance och lite spel på paddan innan vi la oss. 

 Igår drog vi till simhallen och ägnade många timmar där. Vi kom ut som ett gäng russin och simhallen här i Nybban är så där lagom stor och inte överfullt med människor. Jag lyckades hitta en cykel på blocket till Joline och det var bara för mig att slå till. Billigare än så hade jag inte kunnat få. 
Idag har vi åkt in till Kalmar och inhandlat en cykelhjälm till lillstumpan. För här skulle det primärcyklas ute på gården. Första gången utan stödhjul är något speciellt och det var lite vingligt i början. Men några gånger till så sitter det som en smäck, för balansen har hon. Älskar att umgås med mina barn, det är bästa jag vet.
Fy f*n så in i helvete jä*la lågt. Hoppas du är nöjd nu. Jag har alltid stått med öppen famn och det här var tamefan den absolut sista gången. Kan du inte acceptera mina val, min familj och mitt liv vill jag inte ha dig i närheten heller. Det här var sista gången du sårade mig.