Numera är jag tonårsmorsa till två superfina Boys. För idag fyller Yade det magiska 13. Imorse väckte jag, mamma och Dennon han med frukost på sängen, presenter och skön sång. Ikväll har vi haft kalas för honom med hans favvotårta tillsammans med mina nära och kära. Det betyder så oerhört mycket för mig att ni tog er tiden att komma hit och jag vet att det betyder massor för Yade också. Så tusen tusen tack.
Grattis min fina pojk, du betyder så mycket för mig. 

Från att ha stenkoll på jobb, rutin och processer på mitt förra jobb, så var det jag som var den "nya" på jobbet och lite lätt vilsen. Jag behöver bara komma in i arbetet, känna av hur det funkar på det bygget och känna av läget, så kommer det att ordna upp sig. Blev faktiskt glad över att få se flera bekanta ansikten, det kändes både välkomnande och tryggt. Nu ska jag mysa med mina underbara barn och bara vara mamma (och tack mamma för all hjälp, du är en ängel. Love u). 
I fredags åkte jag, mamma och Joline till Ikea för att inkassera mina presentkort. Jag fick med mig massor av välbehövliga saker. Därefter hämta vi upp Dennon, storhandlade och rattade hem. 
Sen var det bara att ta tag i kaoset och det kändes som om det aldrig skulle bli klart. Jag packade upp, plockade och packade upp... Sen tog vi kvällen när tv äntligen fungerade. 
Igår drog vi till Pukevallen. Där hade dom en liten happening med hoppborg, Tuffatufftåget, ponnyridning, fiskdamm och korv grillning. Ett skönt avbrott i allt kaos hemma.
Sen borrades i nästan varenda betongvägg. Hyllor, tavlor, kort, prydnadssaker och bänkar sattes upp. För varje timme som gick så blev det mer och mer ordningställt. Lagom till Spring var hela hemmet klart. 
Idag har vi intagit simhallen, för här skulle det badas med massor av lek och bus. Det kändes som om hela befolkningen hade tänkt samma tanke, för sweet lord vad folk det var. 
Nu gör vi just ingenting och känslan av att ha alla mina barn runt omkring mig är oslagbar. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och det ser jag framemot. 
I 93 månader har det varit min arbetsplats, min trygghet och en stor del av mitt liv. Jag har så många fina minnen och har haft turen att vara bland så många fina kollegor. Jag kommer att vårda detta minne väldigt ömt i min minnesbank.
Qa's överraskade mig idag med tårta och present. Ett superfint armband i roseguld från Enblad och bubbel helt i min smak. Det var svårt att hålla igen tårarna och jag kunde inte sluta krama dom. De betyder så mycket för mig, tack för att jag hade turen att vara just er chef.
Vi har verkligen så många roliga minnen ihop. Det är nog svårt för utomstående att förstå vilken kontakt, gemenskap och samhörighet vi hade. Bilresorna till kalibreringarna, våran arbetsmoral och våra totalt urflippningar på rasterna. Ujujuj, vilka minnen.
Sen var det dags för ännu mer fika och present tillsammans med min underbara chef och kollegor från kvalitétsorganisationen. Då kom tårarna, med råge dessutom. Det är svårt att beskriva med ord hur mycket de betyder för mig. Jag har verkligen älskat mitt jobb, min arbetsplats och framför allt mina arbetskollegor. Tack för tiden vi hade ihop och tack för att jag fick vara en del av ert liv. 
Nu har jag landat i Småland omringad av mina barn och min familj. Det var ett stort beslut att ta, men ett beslut som var nödvändigt för det är i Småland jag har mitt skyddsnät av mina nära och kära. Det är i Småland jag kan ge mina barn den tryggheten de förtjänar. På måndag börjar jag mitt nya jobb som Process Manager. Det är nu jag avslutar ett kapitel i mitt liv och påbörjar ett nytt. Må lycka och välgång vara med mig, mina barn, mina nära och kära. 
Sista dagen imorgon, sen börjar nytt kapitel i mitt liv. Mina fina kollegor överraskade mig totalt med blommor och presentkort på Ikea. Det var väldigt nära till tårar och jag kan inte med ord beskriva den tacksamheten jag känner för alla dom. 
Ikväll var det dags för sista AW med mina fina Qa's. Vi har alltid lika roligt. Det spelar ingen roll om vi sitter i en bil på väg mot Örebro, ett tåg mot Eskilstuna, på jobbet eller en AW. Det kommer kännas tomt utom dom. 
Hösten är här och som om jag inte har haft nog med förändringar i mitt liv så bestämde jag mig för att färga håret brunt. Tur bästa svägerskan kunde guida mig via telefon så jag valde rätt och vilken tur att de hade kampanj på just den färgen. 
Imorgon är det sista dagen, sen börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Lite overkligt, konstigt och annorlunda men befriande känsla fyller mig. 
Då startar jag nedräkningen och snart stänger jag en dörr för att öppna en annan. Vad som finns bakom den dörren återstår att se. Jag kan inte sia om framtiden, men det jag vet är att jag gör det för mina barn. De är mitt allt, de förtjänar inget annat det bästa i livet och massor av trygghet, kärlek, ömhet, skratt, barndom och vägledning. 
Jag känner mig totalt överkörd, den här förkylningen var det sista jag behövde just nu. Likaså en bil som krånglar och lite jävla mycket mer som bråkar. Magen och kroppen säger ifrån, men jag kan verkligen inte lyssna på de signalerna just nu för jag behöver hålla fokus. 1,5 vecka kvar på jobbet och sen börjar mitt nya liv. Det som inte dödar, härdar heter det väl?