Alarmet ringde alldeles för tidigt, rättare sagt kl. 05.00. Med en stor mugg med kaffe i handen rattade jag och Yade in till ishallen. Cup stod på schemat. Team 2 var mitt sekretariat-team. Milt uttryck, så kan jag säga att dagen var kall. En liten paus fick jag och då traskade till Leo's för att möta upp mina andra två älsklingar. 
De fikade och sen blev det fullrulle i rutschkanan.Det var riktigt roligt att se Mike gå all in i rutschkaneraceet med Joline. De hade en riktig far och dotter dag, mysigt. Sen köpte Mike en superfin present (en ny Tv) till Yade. Snacka om överraskning deluxe.
Sen var det dags för mig att återgå till tjänst. Jag är en riktig hejare på att föra protokoll på cup online. Tanten har ju vanan inne.
Jag brukar vara så sjukt nervös när Yade står som målvakt. Värre blev det när han mitt i en hop av hockeyspelare faller ner och skriker i ren och skär smärta. Någon hade kört över hans vad med skridskon. De har inga skydd på baksidan. Mitt hjärta stannade. Fy fan, vilken känsla. Jag hoppas att jag aldrig behöver känna den känslan igen.
Han tog sig upp och körde perioden ut, där snackar vi tävlingsvilja utan dess like. Det blev ingen prispallen för bhc, men femte plats är inte fy skam det heller. Nu har jag precis kraschlandat i soffan efter 14 timmar i hallen. 
Tur och retur till Örebro stod på menyn idag. Roligt med lite sällskap i bilen, tiden på vägarna går lite fortare då. Mike var bara så där underbart gullig och tog passet i ishallen. Det gjorde atr jag kunde åka hem (med svängen förbi svärföräldrarna för att fika och plocka upp Joline). På vägen hem frågade jag Joline om det skulle bli roligt att åka till småland. Hon svarar glatt "Ja, för småland ligger inte i Sverige. För de pratar inte svenska där". Efter en liten paus fortsätter hon "Mamma. Kan vi skippa att åka till Döland (Öland) för där dör alla". Liten men med stora tankar och funderingar. Min lille sötnöt. 
Kickstartar veckan med massor av jobb, ett gympapass och häng med familjen. Resten av veckan struntar jag i ordet "tidsbrist", kör på i 180 med massor av finfint jobb, resa till Örebro, hockey, familj, några för många snoozningar på alarmet, stress, laga mat, hockey, läxförhör, lek med barbie, tvätt, städ, lite tv-tittande, hockey, umgås med familj, aw, första löprundan, cup med sekritat-tjänst och kraschlandar jag i soffan för återhämtning på söndag. Hur ser din vecka ut? 
Jag älskar mina barn mer än livet själv. Alla tre lika mycket, min kärlek fördelat på 33,33% till var och en av min barn. Oändlig kärlek, tillit, ork, styrka, vilja och oändlig glädje är vad jag känner för mina barn. Allt för mina barn, de är mitt liv och det är dem som jag lever för. 
Så länge jag kan guida dem längs livets väg. Så länge jag finns där i medgångar och motgångar. Så länge jag alltid finns där för dem till 110% så har jag lyckats med det som är det viktigaste i mitt liv. Mina barn är verkligen mitt allt. Jag är så lycklig över att få vara mamma till just mina tre barn 
Det är inte ofta vi i kvalitetsorganisationen kan vara med på "tävlingar" på jobbet. De är ofta riktade till teamen. Men idag så kom det en utmaning som även vi fick vara med i. Kort och gott, bästa groupie bilden med temat "sänka skepp" vann. Vi (med mig i täten) gick verkligen all in. Vi vann, vi bombade och vi träffade. Jag har sagt det innan, men jag säger det igen... Quality Rules. Jag har världens bästa Qa (Quality analyst).
Onsdagen började med en arbetsdag och det är alltid lika rolig att få träffa mina härliga kollegor från de andra siterna. Sen visade Borås sin bästa sida med solsken, värme och klarblå himmel. Fina E som också var på siten påminde mig om att ikväll var det äntligen dags för "Mångfald eller Enfald" med Özz. Det hade den här tanten totalt glömt bort, skyller på att jag bokade detta redan i november och det har fallit i glömska bland annat vardagsbetraktelser. Jag fick lite lätt panik när jag insåg att varenda parkeringsplats var upptagen i hela stan. I sista sekund (var jag en sån dum jävel som man skriker och gormar högt åt) snodde jag en tom parkeringsplats mitt framför en annan som precis skulle ta den. Första gången i hela mitt liv jag någonsin har gjort någonsin sådant, kände mig lite rebellisk. Snabbast vinner. Sweet lord vad tanten skrek åt mig, men jag låtsades vara både döv och blind. Jag hann till föreställningen med 7 minuters marginal, hehe. behöver jag säga att föreställningen var bättre än bäst. Özz är ju Özz.
 
Vi kickstartar den här veckan med motion. Mike och Yade drog iväg på årets första löprunda. Det blev iallafall 2,5 km och det är minsann inte illa pinkat med tanke på att Yade aldrig har sprungit distans innan (i Mikes tempo).
Sen var det dags för min att röra på fläsket, en timme gympa och sweet lord som jag tog I. Ett riktigt svettigt oc bra pass. När jag kom hem drog Mike ut på en egen löprunda för att få upp flåset. Tillsammans ska vi stötta varandra till att bli en starkare familj. 
Vi kickstartar den här veckan med motion. Mike och Yade drog iväg på årets första löprunda. Det blev iallafall 2,5 km och det är minsann inte illa pinkat med tanke på att Yade aldrig har sprungit distans innan (i Mikes tempo).
Sen var det dags för min att röra på fläsket, en timme gympa och sweet lord som jag tog I. Ett riktigt svettigt oc bra pass. När jag kom hem drog Mike ut på en egen löprunda för att få upp flåset. Tillsammans ska vi stötta varandra till att bli en starkare familj. 
Efter en lugn och härlig förmiddag hemma rattade jag och barnen in till stan. Yade hade hockeymatch. Som vanligt när Joline är med åkte vi ner till Almenäs. Den lekplatsen är bäst. 
Vi höll på missa matchstart för fotbollsmatchen slutade samtidigt som vi skulle åka till ishallen. Fullt med både folk och bilar. Vi hann med en minuts marginal.
Jag tror minsann att Joline är Yades största fan, hon ser upp till sin storebror på ett sätt som får mitt hjärta att smälta. Matchen slutade inte som vi ville, men det gjorde däremot straffläggningen. 
Väl hemma var det dags för bad, mat och klippa lite toppar på Jolines hår innan nattedags. En bra söndag med sol, värme och kärlek. 
Sista helgen med jakt för karln, sen är det slut för den här jaktsäsongen. Yade drog in till stan för att träffa en kompis från hockey laget. Solen sken på klarblå himmel och då bestämde jag och lillstumpan att dra ut. Vi gick till varje lekplats i närheten.
Synd att det blåste, för vinden var kall. Fast gör det när solen visar sig? Sweet lord vad roligt vi hade. Skrek ett varsitt vårskrik och känslorna flödade fritt. Sen åkte vi in till stan för att handla lite, det behövdes lite påfyllning i kylskåp och skafferi.
Snart ska vi ner till grannjäveln, äta lite gott och kolla på Mello finalen. Jag tippar Jon Henrik, Måns och mariette topp tre. Juste, jag har börjat med lchf igen och är inne på min femte dag. Det var dags för en långsiktig förändring. 
Det blev lite stressigt när jag plockade upp Yade och rattade till Allingsås för första uttagningen av Tv-pucken. Jag glömde bara en liten detalj, att ta reda på var ishallen låg. Tur jag hade en livlina att ta till i form av en fin kollega som kan denna stad utan och innan. Tio minuter innan start var vi framme. Alla grabbar delades upp i två lag, en omgång fysisk och en omgång på isen. Just nu i skrivande stund har de en timmes teori. (total tidåtgång kl17-22). Vilken klippa till pojk jag har, han hade total fokus och var verkligen i toppform ikväll. Han ska verkligen vara stolt över sin insats idag, för det är jag med råge. Underbara pojk.
Idag efter jobbet rattade jag in på Willys, behövde lite mjölk och annat. När jag kommer till kassan vid självscaningen hör jag hur en arg man skriker upprört. Vid min kassa ser jag en stor folksamling kring en kassa, den stackars kassören försöker få den gamle mannen att betala resten av summan (79 kr) innan han skulle få sitt kvitto som han ville ha. Han tyckte att han hade betalat allt. När skulle gå ut ser jag hur den gamle mannen upprört slår i myntsamlaren och fick jag nog. Inte nog på den stackars gamla mannen utan på folket runt omkring som inte agerade. När en annan man skulle börja putta på mannen var jag framme hos den gamle mannen på två röda. För man ger sig fan inte på de äldre. Jag gick fram till den gamle mannen, la en hand på hans axel och frågade om han behövde ha hjälp. Bara genom att lägga en lugnande hand på hans axel och faktiskt lyssna med på vad han sa, så blev han lugn. Mannen såg ju inte på displayen att det var 79 kr kvar att betala. När jag sen lugnt pekade på displayen och förklarade, så var det inga problem. Han betalade och fick sitt kvitto och tog sin rullator för att hämta sina varor på bandet. Kassören tackade mig när jag gick, men vad är det med folk som inte kan hjälpa till? På riktigt...  
Man behöver skitdagar för att uppskatta bra dagar och idag var det en fabulous onsdag som en kollega så fint skrev som peppord till mig. Trots möten som har avlöpt varandra, så har det ändå flutit på (även om mail inkorgen växt till ett monsterberg). Efter jobbet drog jag, mina Qa's och Trainer på arterwork på O'Learys. 
Det blev en mycket trevlig afterwork lagom för mig då jag hann ratta till ishallen och se Yade träna lite innan vi åkte hem. Sen tittade ju solen fram idag, med andra ord en fabulous onsdag. 
Jag gillar verkligen inte tisdagar och den här dagen är verkligen inget undantag. Fast jag har länge varit skonad av dumma tisdagar, men nu kom den som en käftsmäll. Hade jag vetat att den här tisdagen hade varit så jobbig, hade jag aldrig klivit upp ur sängen idag. Sweet lord vilken skitdag och uppenbarligen behöver vi sådana dagar också för att uppskatta de andra dagarna så mycket mer. 

Rastlösheten var mer än påtaglig idag, först var vi ute i vårvärmen på sisådär 8 grader. Ingen sol var framme, men den friska luften gjorde oss gott. Därefter tog jag med mig barnen och åkte till Gekås. Lagom till att alla långåkare skulle åka hem.
Det var superskönt att det inte var proppat med folk och vi valde även att äta middag där. Yade har vuxit ur barnavdelningen och vi lyckades hitta riktigt snygga kläder till honom på herravdelningen. Vi hade en superbra eftermiddag tillsammans och ingen mer än jag är stoltare mamma. Tack mina fina barn för att ni förgyller mitt liv. 
Det spelar igen roll hur gammal du blir eller hur mycket pubishår som växer där nere på dig. Du är och förblir alltid min bästa DennonPennon, min förstfödde, den som fick mig att kliva ur egoskorna till mammarollen. Jag älskar dig härifrån till månen, som en böld i arslet (som vi säger i våran släkt). Det spelar ingen roll att du har växt om mig på längden, du är ändå min lilla pojk och du får mig att känna stolthet varje dag. Det spelar ingen roll vad andra tror om dig, för jag tror på dig och vet att du kommer att lyckas hur bra som helst, för du är ju min son och vi lyckas med allt även om det krävs lite hårt arbete. Du är min, jag är din och vi tillsammans vet att framtiden är precis så som vi vill ha den. Du är guld värd för mig, du betyder allt för mig och du är en dyrbar skatt för mig som jag vårdar väldigt ömt. Det finns ingen bättre Dennon än dig, du är och förblir den bästa DennonPennon som går i ett par skor. Jag älskar dig mer än massor. Du är värd allt guld i världen, du är bäst!!!
Ingen sovmorgon här inte. Har man en Joline så är det bara att kliva upp oavsett hur mycket man själv vill sova. Fast det var bra att kliva upp tidigt, för storstädningen (inklusive tvättning) krävde sin lilla tid. Därefter åkte vi in till stan, handlade lite och plockade upp Yade (som åkte in till stan själv för att umgås med sina kompisar). Väl hemma hade Mike kommit hem, han var väldigt bajsnödig och satt inne på toan i sisådär en timme. När han kommer ut ser han lite lagom förskräckt ut. Det blev stopp på toan.
Han kämpade i finfina 40 minuter för att spola ner bajset. Men det satt som en cementpropp i röret. Inte en stålvajer ville rucka på bajset. Mer och mer frustrerad blev han, tillslut skriker han högt "JOLINE"... Ungen hade slängt i ett päron i toan. Hahahahaha, älskade skitunge, hon tyckte det var för långt att gå till köket. 
Du är här igen, min älskade fredag. Så efterlängtad, så älskad och önskad av mig. Den här jobbveckan började med en tripp till Karlskoga med övernattning i Örebro för en jobbdag även där. Världens godaste räckmacka har de på Scandic Örebro Väst. Där snålar de inte med räkorna.
Resten av veckan har kantas av jobb på hemmaplan med fina kollegor, hockey, hockey, hockey och ännu mer hockey och shopping med hela familjen (på Mikes önskan) med middag på stan. Tidigare har Joline haft en period av separationsångest när jag lämnat henne på dagis. Men sen några veckor tillbaka har det återgått till det normala. 
Man bara förväntar man sig allt ska funka, allt ska klaffa och vara friktionsfritt. Fast får de fina eldsjälar bakom detta höra det? Idag stannade jag kvar i en extra minut på dagis bara för att berätta hur mycket jag uppskattar fröknarna, hur bra jag tycker dagiset är och de fina arbetet de gör varje dag. De blev bra paffa, men det kom verkligen från djupet av mitt hjärta. 
Egentligen borde man ta vara på söndagar istället för att se den som en lång startsträcka till kommande jobbvecka. Idag har vi haft danstävling i vardagsrummet, att dansa får hela kroppen att spritta. Därefter åkte vi en runda till knalleland, Yade skulle köpa pengar till sitt spel. Ja, jag vet hur dumt det låter. Men det är så det funkar. Vi har även övat skrattmusklerna och skrattat åt en standup komedi på tv (Mike skrattade nog mest, tror hela dalsjöfors hörde han) och vi har ätit ostbricka i sängen. Allt är förberett till morgondagens tripp till Karlskoga och sen går den vidare till Örebro.