Tänk att det var fem år sedan du kom in i mitt liv med buller och bång. Minns den dagen som om det vore igår. Min perfekta envisa, busiga, glada, härliga, fina, känslosamma, trotsiga femåring. Jag älskar dig härifrån till månen tillbaka. 
Jag kommer alltid stå vid din sida, finnas där för dig, trösta dig när du gråter, skratta med dig, busa med dig, vägleda dig genom livet och älska dig oavsett vilken situation vi kan komma att hamna i. Min fina älskade Joline, grattis på din dag. Du är perfekt på alla sätt och vis, låt ingen annan få dig tro något annat. 
Vi bestämde oss för att ta tåget in till Kalmar för att möta upp Thomas och My med barn på Ängö. Tur det, för det hade nog varit omöjligt att hitta en parkering i Kalmar.
Självklart var jag tvungen att ta ett kort på mig på Laaamtojet för att visa mina QA's att jag hade varit där (ett interntskämt). 
Det var fullt med folk runt hela fredrikskans och Ängö för att lyssna på Roxette. Vilken underbar känsla det infann sig hos mig där jag satt på filten, tittade ut över horisonten och kände närheten av "min" familj.

Tack alla som var inblandade igår, för det var en fin kväll som jag tar med mig in i minnesbanken och vårdar ömt. 
Tummen upp för lilla mig som faktiskt klarade av att köra släp igenom halva Sverige. Tack fina lillebror med sambo för hjälpen med att packa upp allt. Nu är jag här och jag kan nog inte riktigt förstå att jag är här. För hur eller hur är det här som jag har mitt skyddsnät och det är här jag kan få hjälpen jag behöver.
Ikväll fick jag ett samtal som gjorde mig både arg, ledsen och besviken. Allt jag vill är att se till att mina barn får det bästa möjliga tänkbara uppväxt. Jag skulle aldrig sätta käppar i hjulet för någon, men jag ber en stilla bön att slipper använda den hårda vägen. Mina barn är mitt allt och så enkelt är det. 
Hemmet är packat, släppet hämtat och packad med alla mina och barnens saker (minus möbler). Ett epok i mitt liv börjar ta slut och en ny tar vid. Imorgon bär det av mot mitt nya liv, ett liv som jag inte alls vet hur det kommer att formas till. Jag har tagit mig an otroligt många delmål och det enda som hållt mig stående på benen är mitt slutmål. 
För övrigt är det första gången som jag ska köra släp, vi får väl se hur det går. 
Sweet lord, vad mycket kläder jag har (och då har jag inte ens varit uppe på vinden och kollat igenom "skinny", "normal" och "tjockis" påsen än). Idag har jag rensat, herregud vad jag har rensat. Imorgon åker jag iväg med allt till Erikshjälpen och jag tror de blir väldigt nöjda med alla säckar.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Jag och Mike har valt att separera. Med respekt för mina barn och Mike kommer jag inte att gå in på detaljer om vad, varför eller hur. Anledningen till att jag skriver detta är enbart för att skapa större förståelse att vi kanske inte mår så himla bra just nu. När allt kommer omkring så betyder barnen allt. 
Det är dom här tre små underbara liven som jag lever och andas för. Det är dom här tre små underbara liven jag har valt att gå en annan väg. Det är dom här tre små underbara liven som jag gör allt för. Ni är mitt allt och det är ni som betyder allt för mig.
Nyduschad sitter jag på mammas balkong med morgonkaffet i handen. Idag är dagen som jag tillsammans med barnen åker till dalsjöfors. 
Idag behöver jag tanka in extra styrka, kraft och ork för vad som komma skall. Allt jag behöver göra är att fokusera på slutmålet så blir det bra. 
Det kommer bli bra, allt kommer bli bra och anledningen är enkel: det finns inga andra alternativ för mig. Fokus Ramona, fokus. 

Jag kommer att klara det. Allt jag behöver göra är att fokusera på alla delmål och få en liten bock i checklistan. När jag väl har kommit till slutmålet, kommer jag att känna en inre frid som kommer att ge mig och barnen en framtid som vi förtjänar. Allt jag behöver göra är att fokusera på få delmålen gjorda.
Jag är fri, fri från allt det mörka som tyngt ner mitt liv i så många år. Jag tog beslutet att bli fri och det inre lugnet jag har nu är befriande. Aldrig mer ska jag återvända till mörkret igen. Fokuserad går jag mot mitt slutmål och inget kommer att hindra mig för att nå dit. Jag har hittat tillbaka till mig själv. Jag har hittat styrkan i mig själv igen och det kommer ingen att få ta ifrån mig igen. 
Jag trodde jag skulle komma upp till 6000 inlägg till tio års dagen, men så blev det inte av den enkla orsaken att jag varken har velat eller haft ork att blogga om mitt liv. Häromdagen tog jag ett tufft beslut, men ett beslut som jag står bakom och ingen kan någonsin ändra på det beslutet. Det bästa beslutet för alla parter. Jag kommer inte att nämna mer en så. Bjuder på en bild på mig och Joline när vi går crazy lek i kojan hos mormor. Mina barn är mitt allt.  
I tio långa år har jag haft den här bloggen. Tio år av mitt liv med mina ord, varken mer eller mindre. Jag har en bild som sammanfattar precis allt av dessa tio år. 
Idag har vi haft en bra hemmadag här i Nybro. Först ut var en lunch på Donken, där stötte jag på Helena som jag inte träffat på evigheter.
Därefter blev det en tur i Pukeberg glasbruk. Det var hur häftigt som helst att se på när de blåste glas. 
Sen rattade vi vidare till Qvarnslätt, ett dåtidsmuseum. Ett helt rum med uppstoppade djur, främst  fåglar och jag blev umpad över mig själv att jag vågade gå in där.
Till sist skulle vi gå in på ett ytterligare museum, men ångrade oss och gick in i madesjö kyrkan.
Hem för att äta middag, ut på promenad till lekplats för att sen gå hem och bygga koja. Underbara härliga dag. Tack mamma, för att du är du. Jag älskar dig så mycket. 

I fredags packade vi bilen full och rattade iväg till Vita Sand. Vi kom precis lagom till incheckningen. 
Sweet lord vilken stuga. Den var helt ny, fräsch och verkligen allt förutom en spegel. Thomas, My och boysen kom dit. Vi fikade och sen drog vi till vattnet.
Hela helgen har bestått av bad, skratt, bus och värme. Jag älskar mitt Kalmarsund och kan inte ens med ord beskriva känslan som infinner sig när man blickar ut mot horisonten. 
Mamma var förpassas till skugga, allt för att hon inte ska få fler blemmor. Min fina, galna mamma och Joline har varit som en ängel hela helgen. 
Ett sista minne gjorde vi på stranden idag innan vi packade ihop allt och checkade ut. Den här helgen tar jag med mig till minnesbanken och bevarar den ömt. 
Sweet lord vad vädergudarna har tagit i, det tackar jag ödmjukast för. 30 grader är inte illa pinkat. Vi badade i Linnéasjön, eller rättare sagt Joline för jag tyckte det var äcklig botten där. Vi satt på skuggsidan men jag hittade lite sol för att sola benen. 
Ikväll gick vi till en restaurang, inte för att äta utan för att dricka en gooood kall Mariestad. Den var svalkande god.
Joline gick en lyxglass, sommardröm hette den och som hon åt förstod jag att det var en riktig sommardröm.
Vi satt i den svala uteserveringen en bra stund och bara njöt av tillvaron. Underbara semester, underbara sol och värme.
Sen gick vi en långpromenad och stannade till vid lekplatser så lillfisen fick leka av sig lite. Nu sitter vi på mammas altan och bara njuter. Det här är livet. 
Vi har haft en lång, varm och härlig dag på Öland. Först ut var en rundtur i Slottsruinen, Joline fick åka häst, vi dansade i balsalen och låtsades att vi var prinsessor. 
Därefter blev det glass ute i solen och sen rattade vi vidare till köpingsvik. Den här tanten tog årets första dopp. Vilken underbar känsla det är att få känna sanden mellan tårna. 
Till sist stannade vi till i Borgholm och åt belgisk våffla ute på en bakgård. Staden som lever upp på sommaren. Tack Öland för idag och alla fina minnen vi fick av denna dag.