Sweet lord vilken rolig kväll jag hade igår, även om jag valde att tacka för mig när de andra begav sig till Grand. Vi hade fina samtal, dans med skönsång i form av vrål. Underbara människor, tack för igår.
Idag har det bara varit jag och Joline hemma. Vi storstädade hennes rum. Från bombnedslag till ett synligt golv. Hon kan hon, både stöka till och städa.
Jag och Joline har varit på Leos. De hade byggt om sen vi var där sist och wow vilka rutschkanor det fanns där. 
Väl hemma igen efter några svettiga timmar har jag nu gjort klyftpotatis med hemmagjord skinksnitzel. Gott! Utöver det jag har jag blivit  faster idag. All lycka och välgång till er. 
Det bästa med måndagar är numera zumban, fasen så roligt, svettigt och avstressande det är för mig. Synd att jag inte har fler tillfällen att köra i veckan, men mitt tighta schema så tillåter det inte fler tillfällen. Imorgon är det dags för "on the road again" och den här bär det av på en dagstur till Örebro. Åker supertidigt och kommer hem supersent. 

Varför går helgen så himla fort? Igår var det storstädning, hockey, matlagning och mys med la familia. Idag gardinbyte, matlagning och hockeymatch.
Joline hakade på till ishallen både igår och idag. Som alltid vill hon sitta längst upp. Efter fem timmar i hallen, blev det lite myror i brallan för lilltösen Idag och det förstår jag. 
Bra match, med ett jämt spel även om det blev en förlust. Så då var den här helgen snart över Nu behöver jag förbereda inför morgondagen och ladda inför en intensiv vecka.
Mitt liv går i hundraåttio, precis som vanligt. Idag skulle jag egentligen ha gått på ett stort event med jobbet med laserdome och allt annat skoj. Men jag är helt slut, all kraft i mig är som bortblåst och jag orkar inte. Ingen som helst energi kvar till något så roligt. För 1,5 år sedan hade jag sagt "självklart, nu kör vi" men nu är jag så slutkörd som människa att jag tackar nej i sista sekund. Ikväll är min enda lediga kväll på den här veckan, utan jobb, hockey, problem och alla måsten. En kväll som innefattar några timmar i ett lugn och då tar jag den. Sweet lord mitt liv just nu är en lång sträcka på auterbaun. Ibland hänger man inte riktigt med i alla skarpa svängar. Ha en underbar kväll alla där ute och ta hand om varandra. 
Jag är tillbaka på samma ställe där jag en gång började min träning sedan flytten till Dalsjöfors. Men istället för motionsgympan hoppade jag på zumban (för den passar bättre in i mitt schema). Så himla roligt, svettigt och stundtals jobbigt. Precis som det ska vara när man tränar. Det är svårt för mig att hinna med min egna träning, allt annat kommer ivägen. Men om jag iallafall lyckas träna åtminstone en gång i veckan så är allt annat bonus. Ibland behöver även den här tanten vara lite realistisk i mitt hektiska liv. Roligt var det och gud vad jag behövde det. 
Jag har bara en liten notis, som jag glömde nämna tidigare (hur jag nu kunde göra det?). I Falkenberg hade vi med en hejarklack (av föräldrar) tillsammans med en förälder som hade en trumma med sig. Han slog rytmiskt på trummorna och hejarklack (vi föräldrar) ropade Hc efter han spelat sin melodi. Detta gjorde vi på alla bhc matcher, varav den sista matchen Joline frågade mig varför vi ropade "Påse" efter trummorna slutade spela. Ja. HC låter nog som påse i en fyraårings öron. En liten notis, men rolig för mig att minnas av en del av GP-pucken i Falkenberg.
Jag var tröttare än tröttast när larmet ringde imorse och det är i dessa stunder jag tackar mig själv för att jag alltid förbereder allt kvällen innan. Tjofftjoff, in i bilen med hela familjen och tuta iväg mot Falkenberg. GP-Pucken hela dagen lång. En riktig familjedag.
Grabbarna kämpade, men var inte riktigt sig själva. De kan bättre, men idag kändes de lite utform. Yade fick kämpa som bara den i målet och han gjorde det bra. Men det räckte inte. Nu är vi på väg hem igen, barnen sover, jag bloggar och Mike kör. 
Då har man klarat av första arbetsveckan som innehöll resa till Karlskoga, möten, uppföljningar och massa massa massa annat. Sen har det varit (massor av) hockey, bus med Joline, förberedelser hit och dit, planering, stress och storstädning för hela slanten. Ikväll blir det att lägga sig tidigt, för imorgon bär det av till Falkenberg, Yade ska vara med i GP-pucken. Kl 07.00 drar vi hemifrån. Mitt liv går i hundraåttio på vardagarna och det är inte glamorösare än så här. Imorgonkväll ska jag njuta och sova länge på söndagmorgon (om Joline tillåter det). 

Vaknar med ett ryck efter en dålig nattsömn, varför blir det alltid så när man har varit ledig?Först trodde jag att jag hade försovit mig, men det hade jag inte. Tittar ut för att se snö, massor av päckel snö. Mike hade fixat med min kupevärmare, men missat att sätta in sladden och min bil såg ut som en igloo (här inser jag hur bortskämd jag är av Mike som alltid fixar min kupevärmare varje morgon). Startar bilen, går ut för att borsta/skrapa fram bilen och upptäcker att dörren inte går att stänga. Springer in för att leta upp en tändare (skit lätt att hitta det när man inte röker längre). Värmer upp "lås-blabla-grejen", men det funkar inte. Slår till med näven, det hjälpte inte heller. Mike kommer till undsättning med värmepistolen. Tjofftjoff, klart att stänga dörren och sladda in till jobbet. Kom precis dit för att bli hämtad. Kalibrering i Karlskoga, vägarna och vädret var inte på vår sida. Men fram kom vi även om vi blev försenade.  Är nu hemma, helt slut och med en värkande näve. Den har liksom svullnat upp litegrann och jag har lärt mig att slå på en bildörr hjälper inte. Nu kickstartar vi den här veckan, hur gör ni? 

Joline har haft mycket frågor kring döden, inte så konstigt när hennes älskade kanin dog i veckan. Det är inte lätt att förklara döden till en fyraåring, men jag har gjort så gott jag har kunnat. Bara att förklara vad är en själ är en utmaning i sig. Jag har ingen aning om vad som händer när man dör,. Har vi en själ som lever vidare? Det är vad jag tror i allafall och jag sa att rapunzels själ har lämnat sin kropp och finns med oss iallafall fast vi ser inte henne, men vi kan prata med henne iallafall. Jag sa att rapunzel kommer till henne i hennes drömmar och då kan hon leka med henne precis som vanligt. Men stackars liten, hon saknar verkligen sin rapunzel och jag med. Det där med döden är inget roligt oavsett om det handlar om människor eller djur. Vill i frid, fina underbara rapunzel.
Först kom snö, massor av snö och lite till. Det tog mig tio minuter att borsta fram bilen och det var sån där äckel blötsnö. Vägarna här hemma i Dalsjöfors var inte det minsta plogade, så ja det gick inte fort. Kände mig som en snorloska på vägen och då om någonsin undrade jag var fasiken plogbilen höll hus. Fast vi kom fram till ishallen och Yade kunde träna sin ishockey. Jag passade på att köpa (svindyra) vindrutetorkare och lyckades montera den på förarsidan ute i snöstormen. De som gick förbi undrade nog vad jag höll på med, men en stark kvinna reder sig (nästan) själv. Hehe. Passagerarsidan sket jag i. När vi åkte hem hade plogbilen gjort sitt jobb och vi kunde åka hem på bra vägar. Nu har det börjat regna och snart kommer stormen Egon. Bäst att hålla sig inomhus.
Idag upptäckte vi till vår fasan att rapunzel har dött. Igår var hon livlig och idag har hon åkt upp till kaninhimlen (av någon konstig anledning, för hon åt bra, var livlig och visade inga tecken på sjukdom). Det var inte lätt att förklara det för lilla Joline atr hon inte bara låg och sov. Vi begravde henne, satte dit ett kors och Joline sjöng den sången hon tycker är allra finaste "ute är mörkt och kallt" (Lucia sången). 

Vila i frid, rapunzel. 
Det är lite av vår nya innegrej här hemma. Jag köpte en julklapp till mig själv, en sån där "blend, mix and go" mockapär och testade den här om dagen. Undrar bara om det går att köpa extra flaskor, någon som vet?


Nu är vi fast i smoothies underbara klo och det bästa av allt är att ungarna tokälskar de också. Det går att blanda i oändlighet och jag funderar på att testa gröna smoothie som är så inne just nu. 
Det gick ju så där för mig att vända på dygnet. Jag stängde av Tv vid 23, men låg jag klarvaken till 01.30. Totalt omöjligt att somna. Ena näsborren började rinna och halsen gjorde ont. Är det tur eller tur i oturen att jag är ledig resten av veckan? Jag hade/har bara lite känningar så det kan vända. Idag när jag klev upp ser jag Mike ligga utslagen i soffan - sjuk. Han har mer än bara känningar. 

Nu är det dags för oss att vända på dygnet, även om jag kommer att ha semester hela den här veckan. Det funkar inte att vi sover till tio/halvelva om dagarna. Noops, det går inte så nu har jag precis nattat Joline (och det gick bättre än vad jag förväntade mig) och ska själv stänga av allt om en stund. Ett totalt onödigt inlägg, men ibland blir det så. 
Nu tillbaka till kungafamiljen. 
Medan Mike var i skogen, åkte jag och Joline till folkets park i Dalsjöfors för julrusk. Yade ville inte följa med.
Joline var lite lagom blyg och ville inte alls dansa kring julgranen, inte ens om jag följde med. Efter ett tag började hon dansa där vi satt. För ynka 30 kr inträde fick barnen varsin glass och en Tom&Jerry påse
En rolig eftermiddag tillsammans med min pluttunge, med fiskedamm, sång, dans, lotteri, glass och godis.
Det är som det är, men det gör lika ont varje gång. Ikväll vinkade jag hej då till Dennon vid tåget, som åkte hem till kalmar igen. Usch, det gör så där olidligt ont i hjärtat och den som inte har upplevt det kan omöjligt förstå hur ont det gör. Min älskade, fina och alldeles underbara pojk. Om knappt en månad syns vi igen och innan dess kommer vi att prata i telefon minst två gånger om dagen. 
Du är den bästa,  jag är bara så tacksam över att få ha tillbringat både mellandagarna, nyår och din födelsedag med dig. Jag älskar dig som en böld i arslet, härifrån till månen. Men egoisten i mig vill ha dig hos mig hela tiden.
Jag minns dagen för 15 år sedan, som om det vore igår. Så efterlängtad, så fin och så perfekt litet knyte kom du till oss efter en finfin förlossning på 36 timmar. Tack för att just du valde mig som din mor. Tack för att du har gett mig utmaningar, lärdom och underbara minnen. Tack för att du har förgyllt mitt liv med en obeskrivlig  kärlek och jag älskar dig villkorslöst  härifrån till månen. Ett stort grattis på din 15 års dag.
Då är man tillbaka till verkligheten och all körande till ishallen. Idag väntade en träningsmatch för Yade och hans lag. Det gick sådär för lillkillen, men positivt att han nu vet vad han behöver träna mer på. Den nya hjälmen och klubban passade perfekt. Jag, Joline och Dennon satt i publiken och hejade på. 



Tanken var att jag skulle plocka ut julen efter att jag lämnat mamma på tågstationen, men solen på den klarblåa himlen ville att jag skulle gå ut istället. Sagt och gjort. Jag, Yade och Joline tog med oss varm choklad och smörgåsar och gick ut. Dennon är en inbiten tonåring och ville sova istället. Det var skönt att få komma ut i friska luften.
Vi hade otroligt roligt, kanske lite galet roligt med springtävling, gungtävling och bus vid lekställningen. Det är dessa stunder som är värdefulla för mig, det är då som jag fyller på min kropp med energi och harmoni. 
Idag var det dags för att ställa till lite kalas hos oss. Dennons 15 årskalas. Först bakade jag två olika tårtor, en med annans och en som såg ut som en kondom.

Därefter ordna mamma och jag en alldeles speciell blomma. En sån som man får när man fyller 15 år.
Vid fyra kom gästerna och Dennon fick sin efterlängtade dator. Sen samlades vi alla för att se på när Dennon vattnade blomman.
Kondomblomma får man när man blir byxmyndig. Och ett paket kondomer. Därefter sjöng vi och han fick blåsa ut alla 15 ljusen.
Tack alla ni som var här idag och delade denna dag med oss (även om det är på måndag han fyller år).