Dagen började tidigt (alldeles för tidigt enligt mig men inte enligt Joline). Vi åt gofrukost och jag slapp hämta tidningen imorse, för den hade älsklingen redan tagit in innan han åkte. Det är de små sakerna som gör den stora skillnaden. Sen tog jag tag i kylskåpet. Det var dags för ultrarengöring a la Ramona. 
Jag blev mycket nöjd av slutresultatet. Därefter kollade vi in 3 milen med Kalla, sjukt bra kämpat. Sen åkte vi i in till stan, dels för att Yade hade hockey och dels för att den här tanten hade spenderarbyxorna på sig. Nya Nikeskor till Yade och kläder till Joline. Nja, jag blev lite fattigare kan jag lugnt säga. Men så är det när man har barn som växer. Nu laddar vi inför mellon och jag har inte tjuvlyssnat på låtarna. 
Man inser snabbt att man aldrig sjunger vaggvisa för sin älskade dotter när hon säger "Jag kan inte somna du inte sjunger en daggvisa för mig". Strax därpå ser hon en reklamfilm där de säger att premiären är den 13 mars och hon krystar fram "men mamma det är sjukt långt dit". Tur man inte svär allt för mycket, för bara gud vet vilket ordspråk hon hade haft då. Sweet lord, min lilla madame.
Först lite bakgrundsinformation: Yade har haft en kass mage (inklusive en liten spya men inget mer därefter), vilket har gjort att han har fått vara hemma från skolan både igår och idag. Idag var Yade hemma för återhämtning. Igår skulle jag egentligen ha haft min sedvanliga storstädning, men tanten var alldeles för trött. Där och då kom det en snilleblixt från klar himmel "Yade kan storstäda på fredag (idag)". Tidigare i månaden fick han 100 kr av sin månadspeng i förskott, detta gjorde att jag hade en utomordentligt hållhake till att få han att städa. "Om du storstädar imorgon (idag) när du ändå ska vara hemma och återhämta dig, så får du de 100 kr som du lånade i förskott, deal?" Vet ni, det blev en deal. Så jag gjorde en checklista, plockade fram alla rengöringsmedel och trasor. Idag när jag kom hem efter jobbet, var det lika fint som när jag storstädar. Han har bara ringt två gånger för att få tydligare instruktioner på det som stod på checklistan. Snacka om winwin, helt perfekt.
Utöver detta så lyckades jag verkligen att överraska mina fina QA's idag. Jag hoppas de uppskattar det för vi alla är så oerhört stolt över det fina arbete dem gör dag ut och dag in. Sen var det sista dagen för S på jobbet. Henne kommer jag alltid hålla varmt om hjärtat och jag önskar dig all lycka och välgång i framtiden, för du är värd allt guld som glimmar. 
Igår när kom hem rök min bil värre än när Jon Henrik stod på melodifestivalscenen i lördags. Tydligen var det en vatten blabla grej som gått sönder. Vad vet jag? Idag fick jag ta Mikes bil till jobbet och när jag kom hem höll han på att byta ut den där vatten blabla grejen. Nu är min lilla skruttibangbang hel igen, allt tack vare min fine händiga karl. Som tack fick han Mobergs kokbok "Jagar och lagar". Bara det blir en winwin för mig, eftersom Mike älskar att laga goda middagar och är aldrig rädd för att testa något nytt. Han lagar, jag äter. 
Dagen har verkligen en barnens söndag, med all fokus på de och inget annat. Först en massa lek och bus hemma, för att sen ratta in till stan. Jag och Joline släppte av Yade vid ishallen och tog en biltur till almenäs. Ett inre lugn infann sig väldigt snabbt, det är något speciellt med vatten och vacker vy. 
Sen rattade vi tillbaka till ishallen, för det var matchdag. Det var en bra och jämn match, dessvärre förlorade bhc. Fast jag måste bara få skriva hur otroligt stolt jag är över Yade. Han har utvecklats något så kopiöst den här säsongen. Mina barn är mitt allt.
Tjejerna kom och plockade upp mig, vi plockade upp en tjej till och sen drog vi vidare till Biostaden för att se filmen "Fifty shades of Grey". Filmen som har fått så mycket dåligt recension var i mina ögon helt perfekt. Första boken, första filmen. Nu får vi snällt vänta på film två och tre. Supernöjd är min recension.
Jag klev in hos grannjäveln och hörde hur TV tjöt "Nu kör vi". Med andra ord, tanten hann precis till mellon. Han bjöd på hemmagjorda hamburgare och panacotta till efterätt. Jag kom till himlen och njöt. Han lyckades toppa allt med en himmelsk dippbricka a la mello och med största hemmagjorda dippsskålen i Dalsjöfors. 
De var massor av folk hos grannjäveln och vi hade verkligen supertrevligt. Vilken härlig lördag, det är så här det ska vara. Har jag sagt att jag älskar mitt liv, mina nära och kära? ja, det har jag. Men jag säger det igen "I lööv u som en böld i arslet härifrån till månen". Tanten är välsignad. 
När man kan sova, så vaknar man tidigt iallafall och det kan ha sin charm det med. Frukost med tidning som man faktiskt har tid att avnjuta utan stress, det är underbart. Idag står storstädning, bio och mello på menyn. Med andra ord, en perfekt dag. 

Okej, igår tyckte jag att det var en jättebra idé att tvätta alla kuddfodralen i soffan. Idag när de var torkade och klara så insåg väldigt snabbt att det var en urdum idé. Varför? Jo, för det var inte lätt att få på fodralen på divan delarna och två dragkedjor gick sönder så jag fick sy igen de förhand. Hela mitt förråd av svordommar kom ut ur min mun tusen gånger om. Yade sa lite klämmigt "men tror du gud hjälper bara för att du säger herre min gud, för i helvete jävla skit". Så jag ber redan nu ursäkt till dagisfröknarnu om Joline kanske yppar något mindre fint ord på dagis de närmsta dagarna. Men slutresultatet blev bättre än vad soffhelvetet såg ut innan. Tack gode gud amen för det. 
Vilken effektiv tisdag jag har haft. Först ratta med en bil som låter konstigt till jobbet. Jobbet var som sig brukar, många svängar att se till att man håller sig på banan. Bästa av allt 
(förutom alla kollegorna) var att det bjöds på både frukost, finfina godispåsar och semla på det. Ja, den här tanten rullar fram. 
Sen rattade jag hem, fixade maten och allt annat man gör i ett stökigt kök. Någonstans där fick jag för mig att tvätta tyget på alla soffdynor. Sagt och gjort, det var krångligt men det gick. Och så passade jag på att storstäda under soffan (sweet lord vad man kan hitta saker där under när man inte kommer åt att dammsuga där utan dra iväg med hela soffan) och allt runtomkring. Allt detta Medans Mike var med Yade i ishallen. 

Jobbade hemifrån idag och det gick hur bra som helst. Tog ett litet avbrott i mitten av dagen för att ratta in till stan och hämta mina nya glasögon. Helt plötsligt blir allt så tydligt och klart, tanten ser ju. Numera kommer det bli glasögon på heltid. 
Utöver sedvanliga jobbbet så plockade vi fram alla Mike presenter och jag är mäkta stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig från att ge dem i förskott. 
När han kom hem fick han öppna dem och gissa om han blev förvånad när det var så många presenter. Det förtjänar han. Allas vår bästa pappa och sambo.

Nu sitter jag i ishallen och kollar på Yade som tränar arslet av sig. Utöver det har jag nu anmält han till uttagning av Tv-pucken år 2017. Tydligen är det fler uttag som ska plöjas igenom med start i år. 
Kändes bra konstigt atr kliva upp, slänga igång kaffebryggaren, fixa frukost och sen sätta sig och jobba. Det liksom känns lite så där lagom fel, men vad jag hann med massor på min to do list och nu äntligen kan jag säga att jag är i fas. Första gången jag känt den känslan på evighets evigheter. Det blir ett sånt skönt inre lugn som infinner sig. 
Yade har haft sportlovscampen hela veckan och typ bott i ishallen. Idag stack han iväg till ishallen (stora killen tog busskortet och åkte in med bussen). Först körde han på allmänheten och därefter sin målvaktsträning. Hur orkat han? Joline är att vanliga jag igen, penicillin är guds gåva till föräldrar och nu är det bara några dagar kvar på kuren. Sen hoppas vi på att vi får hålla oss friska. Nu ikväll har barnen gjort Mikes födelsedagstårta, duktiga barn. 
Jag kom till parkeringen på jobbet och sen fick jag vända tillbaka till dagis. De sa att Joline gnällde om att hon hade ont i örat (vilket hon inte hade gjort hemma innan dagis). Vid det här laget var jag så trött på vabb, Jolines av och på sjukdomar och någonstans inom mig tänkte jag "jaha, nu luras hon för hon vill inte vara på dagis" för hon har varit i en "vill inte gå på dagis period" sen efter julledigheten. Därför ringde jag direkt till vårdcentralen (för att få ett slut på det här av/på vabben) efter att jag hämtade upp henne. Fick prata med en otroligt argsint tant som med ett arrogant tonfall sa "Ja, men läkaren ger inte penicillin mot öroninflammation". Sen att jag påpekade att jag själv är ett öronbarn deluxe struntade hon blankt i, "för det är andra tider nu lilla gumman". Man lilla gumman inte mig och därmed fick jag en tid till farbror doktorn. Pratade med en kollega vars barn är öronbarn i nutid, hon bekräftade att de visst ger penicillin och även om inte trumhinnan har spruckit. Jag hann jobba massor på förmiddagen (och nu går det riktigt bra med att ha Joline i närheten vid telefonmöten. Hon är som en tyst liten ängel då och det tackar jag för). Tur att hon är så pass stor att hon inte behöver min fulla uppmärksamhet hela tiden, utan nöjer sig med att leka själv men bredvid mig.
När vi kom in till läkaren så förklarade jag hennes av/på feber de senaste veckorna och att hon klagade på öronvärk. Han klämde, kände och kolla i öronen. Mycket riktigt, öroninflammation men det hade inte gått hål och här var jag beredd på att ta strid för att få penicillin. Men vad snopen jag blev när han sa "då skrivet jag ut en 5-dagars penicillinkur". Vi hämtade ut medicinen, rattade hem och jag hoppade in i jobbvärlden igen. Vid 17.30 så valde jag att säga "nu räcker det för idag". Att jobba hemifrån är lite farligt för mig, för det blir liksom inga lunch eller avbrott (för mig) och då kan jag köra på hur länge som helst. För att kompensera jobbtiden med Joline så har vi bakat massa kakor ikväll. Minns inte ens när jag bakade sist, men plötsligt händer det. 
Tack mamma och mina barn för en underbar och minnesvärd helg. Den var helt klart outstanding. Jag hann bara komma hem igår för att sen vända tillbaka till ishallen. Fick inta position i sekretariatet, efter 4 timmar där var jag ganska så mör i huvudet. Så det var riktigt skönt att gå och lägga sig kl 21.00 och somna direkt. Idag började sportlovscampen för Y, jobb för mig och dagis för Joline. MEN så ringde dagis vid 9.30 och sa att Joline inte var kry. Mike tog vabben idag och jag får ta den imorgon (tur jag har jobbdatorn med mig hem så då kan jag jobba hemifrån). Snälla gud i himlen låt oss bara få bli friska, krya och glada. Jag är måttligt trött på den här av-på sjuket som är just nu. Utöver allt detta drog jag ikväll iväg på gympapass och det var som vanligt både svettigt och roligt. Är det någon mer än jag som faktiskt längtar till våren nu? 


Ja, vad säger man? Denna kväll går oavkortat till ett fint minne till minnesbanken. Vilken kväll, vilken känsla. Vi började med att fixa till en finfin skylt.


Sen gick vi över bron mellan Gothia Tower 1 och 2. Morsan var så rädd, så hon höll nästan på att få en riktig gråtattack. Vi andra skrattade också, men av skadeglädje.
Väl framme på scandinavium var det massor av folk och Joline köpte sig en supersöt glitterhatt med lysdioder i. En riktig schlagertjej. Självklart var vi bara tvunga att pussa henne.
Efter några varv hittade vi våra platser och det var faktiskt väldigt bra platser. Vi satt bra och på ett okej avstånd till scenen. Stämningen innan det går live på Tv går inte att beskriva om man inte har upplevt det själv.
Joline var verkligen supersnäll och dansade till alla låtar förutom till Jessicas låt. Då tog hon sig en liten snabb tupplur. Inte lätt att bara vaken så sent när man inte är van.
Att Eric Saade gick vidare till final var en självklarhet för oss som var på scandinavium, för fy fasiken vilken show han gav oss. Den stod verkligen ut. 

Jag är så otroligt glad och lycklig över att jag har kunnat ge detta fina minne (i julklapp) till både mamma och alla mina barn. Här nedan kommer en drös av bilder som säger mer än ord. 
Idag var det inga som helst problem att kliva upp,för idag är det dags för melodifestivalen. Världens bästa svärmor skjutsade oss till tåget, hon skickade även med lite fickpengar till alla barnen bara för att vi skulle ut på äventyr. Är hon inte underbar så säg. 
Väl på tåget mötte vi upp mamma och Dennon. Vilken fröjd för själen att få träffa de igen. Joline hoppade upp i mammas knä direkt. 
Väl framme i Göteborg tog vi spårvagnen till Gothia Tower. Wow vilket hotell. Våning 18 av 26 är vårt hotellrum.
I hotellrummet välkomnade oss med två Toblerone och mousserande vin. Här snackar vi deluxe utan desslike.
Utsikt över gamla Ullevi och scandinavium. Vädret är strålande, med några plusgrader. Jag är helt upprymd av massor av positiv energi.
Vi var bara tvungna att ta fram boar, glitterhatt och hoppa lite i sängen. Sånt man inte får göra hemma.
Nu har vi precis varit ute och ätit. Vi gick även en härlig promenad i denna vackra stad. Snart ska vi fixa iordning oss för att dra till scandinavium. 
Mike fick vara hemma med Joline idag och detta gjorde att jag helt plötsligt hade hur mycket tid  som helst imorse. När händer det mig? Typ aldrig. Började morgonen med att tappa rösten totalt. Förkylningen som har varit bakom hörnet och lurpassat, har satt sina klor i min hals och stämband. Eftersom jag har opererat bort mina halsmandlar får jag (typ) aldrig halsfluss/halsont. Men nu så har jag fått känna på hur det är att tappa rösten efter sisådär 35 år i livet. Efter några timmar i vaket tillstånd kom den tillbaka även om den var något pipigare än vanligt. Jag lyckades få till det riktigt jefla bra på morgonmötet på jobbet idag. Utfallet blev precis så som jag hade planerat och kommande "Ramona" möten på jobbet kommer att vara i ungefär samma anda. Nu jeflar ska vi plocka fram våra drivkrafter vi har inombords för att tillsammans få skeppet att segla ut mot framgång. Och så här är det, när man lyckas ska man fasiken få dela med sig av det och få känna euforin inom sig utan att behöva vara "orolig" av vad "landet lagom" tycker om det. Vet vad som händer imorgon? Jo men visst, då smäller det högt! Vi åker till Göteborg, bor på Gothia Tower och intar scandinavium med dunder och brak för imorgon startar melodifestivalen 2015.
Jag känner den där krispigt rasslade i luftrören, näsan killar och det nalkas ett litet tryck bakom ögonen.NEJ inte nu, absolut inte nu. Jag har absolut ingen som helst tid för någon förkylning eller sånt dumt nu. För om tre dagar är det mello, då ska jag vara i Göteborg tillsammans med min mamma och mina barn. Vi ska sova på hotell, gå på melodifestivalen, äta gott, ha skoj och få årets häftigaste upplevelse. Då kan man inte vara sjuk, nej. Du förkylningen måste du komma? Kan vi komma överens? Kan vi mötas halvvägs? På söndag kan du komma om du är så illa tvungen. Ska vi säga så, bra! 
En helt natt med noll timmar sömn blir huvudet. mosigt. Joline hostade och snurrade runt som en propeller i sängen. "Tur att jag har jobbdatorn med mig hem" tänkte jag kl 7. När jag hämtade datorn för att köra igång den (och vpn) så blev tanken "Tur att jag måste in på jobbet för att byta lösenord". Sagt och gjort, in med Joline i bilen. Rattade till jobbet, logga in och bytte lösenord för att sen ratta hem igen. Under dagen har hon iallafall inte hostat, ingen feber utan bara lite snorig. Imorgon får hon gå till dagis om inte den här natten blir som natten innan. Det här med att vobba fungerar inte när man ska ha telefonmöten och man vill att hon ska vara tyst. Då gör hon precis tvärtom, tur jag har förstående kollegor. Ikväll stack jag iväg på medelgympa och det var precis vad min kropp behövde ha. Det kommer att smälla högt om fem dagar, då börjar det som  jag har väntat på i en evighet. 
Det blev en tur på några timmar till pulkabacken tillsammans med barnen. Yade körde snowboard,  medan jag och Joline körde stjärtlappar. Herregud, vad kul det var och det är iallafall en sak som jag uppskattar med vintern. 
Om sex ynka dagar drar jag, alla mina barn och mamma till Göteborg för mellon. Nästa helg kommer bli oslagbar och som jag längtar.