Sweet lord, den här tanten behöver helg typ nu. Är sönderstressad enda ut i fingerspetsarna och hittar inget andrum. Hade en jätterolig introdag på jobbet, men den medför att jag halkar efter i min redan tighta tidsschema. Det är tur att jag har en bärbar att ta med mig hem, för jag behöver komma ifatt. Äntligen kom jag iväg till tandläkaren, det är en tid jag har skjutit upp i ett år nu bara för att jobbet/resor/möten har kommit ivägen varenda gång (det är faktiskt sant). Dock jag hade glömt bort att idag var den enda dagen som jag hade behövt hämta Joline på dagis (Mike hämtar alltid henne, men idag skulle han iväg på utbildning). Det höll på bli kaos, fast svärmor blev räddaren i nöden och hon hämtade Joline. Vad hade vi gjort utan dom? Jo, tandläkaren ställde sina rutinfrågor, kollade munnen, peta i tänderna, tog kort och jag behöver bara var mer noggrann med min special tandborste. Yes, sir! 700 kr fattigare klev jag ut från dörren och nöjd med att jag faktiskt kom iväg dit. Så, nu sover Joline och nu hoppar jag in i jobbvärlden en stund. Ta hand om varandra.
Denna söndagen avslutades med en match mellan Elfsborg-AIK på borås arena. Eftersom två av grabbarna grus gick och blev sjuka, hade jag två biljetter över. Därmed fick Yade och Ms dotter följa med.


Tänk att den lilla Aik-hejaklacken kunde låta så högt, det är helt otroligt. Synd att de avlöste den ena bengalen efter den andra. Det gjorde att spelet inte kunde komma igång.

Jag ångrade att jag inte tog på mig vinterjackan för det blev kallt efter ett tag. Jag hade iallafall vantar med mig. Riktigt roligt att få se mitt älskade AIK live.

Att få se vuxna män arbeta så intensivt på så nära håll var verkligen halleluja moment. Deras muskler spelade framför mig och jag dreglade lite. Kom till mamma!

Vi hade en underbar kväll och för husfriden skull var det bra att matchen slutade 1-1. Även om det hade varit jefligt skönt att få vinna över elfsborgarna.

Lugn förmiddag i min Onepice byttes ut mot fullfart på lekplatsen tillsammans med barnen. Mike kom i efterhand med limpan. Även om det inte var strålande solsken var det behagligt och välbehövligt.

Vi har även höststädat på altanen. Snart väntas en fotbollsmatch mellan Elfsborg-AIK på borås arena och det kommer bli en perfekt avslut på denna intensiva helg. Nästa helg ska jag inte planera in någonting mer än att bara vara.
Dagen började med en bilfärd i ottan mot ishallen. Farbror blå ville gärna följa efter mig en lång bit på vägen och det gjorde mig skitnervös (även om jag inte gjort något fel och varför får man alltid den känslan så fort de är i närheten?). Den nervösa känslan följde med mig in i sekretariatet.

Jag valde att sköta cuponline på datorn. Det var tur att jag pluggade igår, för det gjorde att jag kunde hänga med på alla olika domartecken och utvisningar. Jag var fasiken som en oljad blixt därinne. Jag var så grym alltså. Bhc gjorde väldigt bra ifrån sig och på matcherna var det svårt att vara opartisk.

Stämningen var fantastisk, föräldrarna var hjärtvänliga (de är nya för mig då Yade har spelat med 03orna innan) och sammanhållningen var oslagbar. Vilkq underbara människor. Inför finalen bet jag av mig alla naglarna och nervösbajsade på handikappstoan.

Alla målvakter fick vara med och stå på finalmatchen. Yade släppte in 1 mål och gjorde många fina räddningar. Frölunda vann med 5-0. Bhc fick silver och därmed den bästa placeringen de någonsin har haft. Tränarna bjöd grabbarna på godisregn. i omklädningsrummet. Fina, bästa tränare.

Jag kan inte med ord beskriva den stoltheten jag känner för Yade och hans insats. Att få se den kämparglöden hos han och grabbarna är oslagbar. Jag blir fasiken tårögd jag bara tänker på det.

Till nästa cup kommer jag anmäla mig frivillig till sekretariatet, för det är ju där jag hör hemma. Så roligt som jag har haft idag (i finfina 14 timmar) har jag aldrig någonsin haft på varken match eller cup innan. Det har varit en grymt rolig dag idag.





Fredagsmys med förhör på hockeyregler. Yes, det kan bli väldigt intressant imorgon. En och annan regel fastnade i huvudet. Speciellt en "Butt-ending", med lite snusk fastnar allt i detta huvud.

Yade har stått och demonstrerat framför mig och mitt lilla huvud får inte in alla regler. Det går bara inte, men jag tror att jag kommer äga imorgon i sekritatet (för jag har inget val).

Nu blir det nattinatt, för vi åker hemifrån kl 6 imorgon. Jupps, så är det att vara hockeymorsa.


Skallebank från tidig morgon till sen kväll. Möten som avlöst varandra, en rejäl arbetsinsats för att få ner to do list som snabbt fylldes på nya. Det är en hektiskt period jag är inne i nu och någongång nästa år kanske det lugnar ner sig. Det är bara att tuta och köra.

Efter jobbet fikade vi hos de finaste svärföräldrarna. Jag var värsta Supermorsan som fixade en näringsrik middag i form av hämtpizza. Så går det när man prioriterar att veckostädning istället för att laga mat. Utöver det har jag även beställt tågbiljetter till mig och barnen.
På lördag ska den här hockeymorsan sitta i sekritatet på cupen som vi anordnar. Det finns bara en "liiiiiten" detalj som jag har försökt att påpeka, men till förgäves utan gehör. Jag kan ingenting om hockeyregler eller domartecken och då menar jag ingenting. Det här ger mig ångest.
Mike kom hem med ett 11-sidigt kompendie till mig och nu måste jag plugga för jag vill ju inte skämma ut mig ju. Åh, shit vilken ångest. Det är nästan (bara nästan) att jag önskade att jag fick stå i den där jefla kiosken istället. Men bara nästan. Alltså, snacka om att man ställer upp på sina barn.

Varför har vi tisdagar i veckan? Helt onödig och skit dag, kan vi inte bara bestämma att vi raderar tisdagar från almanackan? Tänker inte ens gå in på jobbrelaterade saker, men det är bra jefla mycket nu och det enda som gäller är att hålla i alls tusen trådar utan att tappa bort en enda av de. Jupps, så är det.

Rattade hem lite snabbt, slängde i mig maten och pussade på både Mike och Joline. Slängde in Yade i bilen, drog racersnabbt till knalleland för att byta ut ett spel, han köpte en kontroll, hörlurar och asadyr plock för sina födelsedagspengar. Han gjorde bra köp idag, enligt mig.

Lämpade av han i ishallen för han skulle ha teori innan träningen och jag drog iväg en sväng förbi jobbet. Då som först fick jag sätta mig ner, andas och snacka lite skit med fina kollegor. Gick tillbaka till ishallen, kollade in a-lags spelarna (Ujujuj) och sen även på Yades träning. Nu är jag äntligen i min efterlängtade säng och imorgon är det "on the road again".

Idag studsade jag och Joline upp ur sängen utan problem, för vi hade ett mission att utföra. Efter tissel och tassel hade vi fixat frukost. Det tillsammans med paketen gick vi in till Yade. Med den finaste stämman sjöng vi "ja må han leva".

Han blev superglad över både sång, presenter och uppvaktningen och det gjorde mitt mammahjärta lyckligt. Sen var det dags att ta tag i vardagen. Vid kl 09.55 tänkte jag extra mycket på Yade, för det var den tiden han bokstavligen flög ut för 12 år sedan. Innan gästerna kom fick Yade ytterligare ett paket av Mike. Jag trodde ungen skulle få hjärtklappning.

Ni kan ju bara gissa hur lycklig han blev, Ojojoj. Han hoppa och studsade, kramades och skrattade högt.Susanne och Lars kom hit (grannjäveln med barn kom en timme senare). Vi bjöd på Smörgåstårta och även marängtårtan (som fick godkänt fast att smörkrämen inte var hundra, men nu vet jag vad jag gjorde för fel till nästa gång).

Tack alla ni underbara själar som har grattat Yade idag på hans födelsedag. Det betyder så mycket för han. All kärlek och tacksamhet till er. Ni är guld värda.





Det var Toarpsdagen i byn idag. Vilket innebär att lokala förtag hade utställning i idrottshallen, brandbil, ambulans och polisbil stod öppna för den nyfikne. Joline ville inte sitta i den stora brandbilen, men det gjorde Mike. Genast skenade min fantasi iväg på något helt annat.


De lokala företagen bjöd på godis och gav ballonger till barnen. En av godisarna gillade inte Joline och vi hittade ingen papperskorg att kasta den i. Mike var väldigt uppfinningsrik och installerade godisklumpen under bänken.

Sen åkte jag och Yade in till stan för att handla allt till morgondagens kalas. Han har beställt smörgåstårta och marängtårta till sin födelsedag. Smörgåstårtan se farligt god ut, om jag får säga det själv.

Marängtårta är efter svärmors recept och nu i efterhand borde jag egentligen överlåtit det till henne. För smörkräm blev för lös och allt rann bars ut. Men jag får väl hoppas att den smakar gott iallafall.

Ryggen min värker något så fruktansvärt, inte bra alls. Jag känner mig som 80-åring. Men jag har inte ont i benen som två andra har och det är tack vare att jag stretchade igår, jämfört med de.



En summering av dagen är "jag är glad att det är över nu". Jag nervös sket tre gånger i loppet om 45 minuter, kallsvettades och hade oro i kroppen. Vi hade en lugn uppladdning i Mikes kontor eller de hade lugn uppladdning medan jag var överhettad.


Vid start var jag så jefla glad, nervös och spänd. Startskottet gick och jag fick springa på fort i början för att inte bli överkörd av andra. För det var bra trångt och efter lite efter en kilometer så sa kroppen "nej nu vill jag inte" och jag var tvungen att gå. Hallå!?! Gå, det har aldrig hänt mig innan och jag blev orolig över att jag inte ens skulle komma i mål.


Jag märkte inte ens att grannjäveln sprang om mig. Vid fem kilometer såg jag flimmer framför ögonen och var helt utmattad. Allt jag ville var att komma i mål även om jag så skulle krypa i mål. Det var av ren vilja som jag lyckades och tiden slutade på 1,14. Direkt efter loppet var jag grymt jefla besviken på mig och min kropp.

Nu i efterhand så kan jag faktiskt säga att jag är nöjd även om det inte blev ett PB för jag kom under 1,15 som jag hade satt upp som mål. Den här milen kändes som två, men jag fixade det. Det tog mig 35 år att inse att jag kan springa milen. high five på den. Det firar jag med svärmors goda äppelkaka.

Nu ska jag ta min onda rygg och snoriga näsa och hoppa in i duschen. Ha en underbar lördag.
Joline var sjuk igår (igen?!?) med både feber, snor och hosta. Detta gjorde att hon gick sova bredvid mig. Vem tror ni vaknar upp idag med en snorig näsa? Jag, tack som fan för den. Mike var smart och la sig i soffan igår. Någonstans så tror jag att det var ett väl medvetet val av han. Det första jag läste i BT var detta:

Tack, superstort tack! Jag kommer att stå vid startlinjen och jag kommer att komma i mål om jag så ska krypa in. Jag satsar på 1,15 och kommer göra mitt bästa för att få en bra löpning genom hela loppet. Just nu vilar jag magen efter en super frukost. Idag är det dagen D och jag är så laddad.



Inatt sov jag ofantligt dåligt och det berodde på att jag var så orolig över att försova mig. Kl 6.00 startade jag den guldiga raketen och styrde nosen mot Örebro. Efter halva vägen blev det rejält dimmigt och jag ställer mig frågan "varför kan det aldrig vara normalt väder när jag är ute på vägarna?".

Fördelen att åka tidigt är att man är ensam på vägarna. Det var roligt att få träffa alla kollegorna igen och mötet gick klockers. Sen styrde jag nosen hemåt igen och där väntade en sjuk Joline och en otålig Yade. Jag hann umgås med Yade i hela 20 minuter sen kom hans skjuts till cupen.

Nu laddar jag och gubben inför morgondagens lopp i form av soffläge. Det är bra pirrigt nu, men jag har en positiv känsla inombords. Det finns bara en väg att springa och det är i mål.Sen får vi se hur tiden blir. Håll en tumme eller två för mig imorgon.
Jag var så ofantligt trött när jag kom hem från jobbet och ville absolut inte utföra min veckostädning. Latmasken i mig skrek "Skiiiit i det" medan pedant i mig skakade på huvudet. Men om jag vill ha ett rent hem så är det bara att lyfta på arslet och börja städa. Det gjorde jag också och nu är jag nöjd.




Imorgon är det "on the road again" mot Örebro och jag kommer åka långt innan tuppen har vaknat. Yade ska åka iväg på äventyr imorgon. Han ska till en ishockeycup i tibro och sova över där. Det kommer han älska.
Jag behöver någon form av återhämtningsperiod inom en snar framtid. *läs åka iväg med min karl för att äta gott, mysa och sova på hotell*. Jupps vi behöver det för jag kom inte ens ihåg när det bara var vi. Eller jo, när vi åkte till Ullared i några timmar i början av sommaren. Yes box, nog om det. Idag fick vi våra startpaket från kretsloppet. Mitt Startnummer blev 1795.

Tröjan som kom med i startpaketet får ju en annan att känna sig som valrossen själv. Den är ju för fan tightare än tighast, inte ok alls. Mike hade fixat sin underbart goda falukorv i ugnen, den är himmelskt god.


Jag skjutsade in Yade till ishallen, parka bilen och drog iväg på min sista träning inför kretsloppet. Det blev intetvallpass och det var inte långt ifrån att jag hade spytt upp allt jag hade i magen. Den där "björnstuge-backen" är ju värsta mördar backen. Men det var bara tuta och köra.

Har ni smakat på aloe veras. grapefrukt? Om inte, gör det! Den är oslagbar.Den drack jag upp i ett svep Medans jag kollade in Yade när han körde stenhårt på isen. Han går verkligen all in för ishockeyn och jag beundrar. hans kämparglöd och vilja till att utveckla sig.

Jag börjar faktiskt bli lite nervös inför kretsloppet och jag kan med handen på hjärtat säga att jag har säkert sagt "vad har jag gett mig in på" minst tusen gånger sen jag antog utmaningen. Om tre dagar får vi se om jag lyckades eller får gå med hundhuvud.




Tisdagen har snart passerat och den har varit fylld med massor av intressanta möten, massor av spring (ingen löpning utan mer stressande bort till nästa to do på min to do list), massor av föräldramöte och massor av ishockey. Nu ska den här tanten få gå en sekritat-kurs också. Jag kommer blir Queen på hockey snart.


Däremellan har jag haft lite annat att ta itu med som jag inte går in på. Men vi är fasiken en enad front och tillsammans ska vi få ut det bästa av det här. I min värld finns det bara en sak och det är "vi ska fixa det här". För jag tillåter inte någon annan utgång och det finns alltid en lösning på problem som kommer längs vägen.
Stå upp för det du har röstat för det är din röst, ditt val och ditt beslut. Jag vill inte prata politik i min blogg och tänker inte gå in på det mer än att jag är stolt över att det gick bra för sossarna. Sen hur det går för Sverige med SD som fick vågmästarrollen, Löfven som blir statsminister och den stora risken för nyval återstår att se. Det puttrar en förkylning inom mig och den kommer ju bara så jefla olämpligt. Det är för fasen kretsloppet på lördag. Jag väljer att blunda för den nu och tidigare ikväll sprang jag en tung 8,5 a idag. Hur ska detta sluta? Kommet jag ens komma under 1,15?


Vaknade till strålande sol utomhus på dagen V, Valdag. Grannjäveln och C kom hit vid tolvtiden och tillsammans gick vi till skolans matsal.


Det var bara en liten kö innan jag (och Joline) fick komma in att rösta. Min lilla tjej fick hjälpa till att klistra igen kuverten med mina röster i.

Mike tog lite längre tid på sig att rösta och detta gjorde att vi andra fick vänta på honom utanför. Fast vad gjorde det när vi träffade på lärare, dagisfröknar och bekanta.

Därefter gick vi hem till oss, satte oss på altanen och firade att vi hade röstat. Det blev hemmagjorda hamburgare till hela gänget och det var verkligen gudomligt gott.

Kvällen har bjudit på "operation Joline sova i sin egna säng" och nu valvaka. Vårt distrikt har man redan räknat färdigt och jag är nöjd med slutresultatet.





Det här med demokrati och rösta på vad du vill så säger jag bara en sak, rösta på vad f*n du vill så länge du röstar och står bakom ditt egna beslut. För röstar du inte så har du inte heller rätten att gnälla sen. Rösta för f*n inte blank heller, för tycker du det är svårt att välja parti så finns det massor av tester att göra som ger dig en vägledning till vilket parti som är rätt för just dig. Hur eller hur så ber jag dig som är svensk medborgare och som har rätten att rösta att faktiskt rösta. För det är det som kallas demokrati. Jag tänker inte be dig rösta så som jag vill eller övervinna dig till min sida. Det enda jag ber dig att göra är att rösta utifrån vad du tycker, tänker och känner. Det är demokrati och det är Sverige!
Jag och N stod vid högskolan och med en stor förtjusning inväntade vi lagen som skulle komma till våran station. Det var riktigt roligt och alla deltagarna ställde upp på att dansa "små grodorna" kring statyn, pricka servettbollar i hink och klura ut flytta tändstickan. Utöver detta fick de bland annat gissa bajset, dansa tango med främlingar, springa runt stadsparken, pricka tampongen och gissa låtraden samt sjunga den. Tack alla inblandade för en rolig dag och nästa gång hoppas jag på en större uppslutning.










Nämen se där, nu är vi här igen och njuter av fredagen. Fredagar är min favoritdag för på jobbet är alla så där härligt fredagsglada och hemma kör vi alltid grill (oftast med grannjäveln och idag är inget undantag). De andra positiva med fredagar är att man har en hel helg att se framemot. Den här helgen kör vi ishockey x 2 och transcom kampen. Jag är så oerhört förväntansfull när det gäller transcom kampen eftersom det är jag som har dragit igång det hela. Jag hoppas att det blir en dag att minnas som en rolig och fartfylld dag. Hela jag liksom spritter i hela kroppen av ett enda stort lyckorus. Det kan inte bli annat än succé, för hallå det är ju jag som "hjärnan" bakom det. Sweet lord, nu tar ju tanten i så hon spricker. Om det går åt helvete, så pekar jag på någon annan och säger "det var hen som gav idén". Nä, jag står mitt kast för det här handlar om Win-Win-Win situation och det kan bara bli bra.
Att jag ens hinner tänka på jobbet är ett under, det går verkligen i hundraåttio utan paus och det är så det ser ut. Bara andas och tänka klart så är saken biff. Sladdade hem och avlöste Mike som tog med sig Yade på ishockeyträning. Jag och Joline lekte askungen som städade slottet (vi storstädade). Roligaste kommentaren kläckte Joline ur sig "pappa får inte klampa in med sina skor nu, för då blir du gaaaaalen". Så rätt hon har min lilla tösabit. Nu har jag precis landat på arslet och kommer inte göra ett skit. Eller vem försöker jag lura? Alla förberedelser inför morgondagen måste göras och sen blir det kväller.
Sweet lord vilken high chaparall det var på jobbet idag och det är så jefla roligt. Mitt i allt så var jag tvungen åka hem för att hämta upp Yade och dra till tandläkaren. Besöket tog hela 3 minuter, alltså fatta 3 minuter med specialist tandläkaren och svaret blev att avvakta tills Yade (tydligen) unika underkäke växt färdigt. I mitt huvud fick jag bilden av en kraftig underbett deluxe som gör att han inte kan duscha med öppen mun för risken att drunkna. Nu har han faktiskt inte någon tillstymmelse till underbett, men min fantasi skenade iväg.

Efter jobbet kom jag hem till en färdiglagad middag, tunnbrödsrulle med hemmagjord potatismos och kokt korv. Åh, sjukt gott och vilken älskling jag har. Bäst är han! Sen var det ju där med att springa tre gånger den här veckan som jag lovade D på jobbet. Jag var färdig för läggdags och inte alls sugen på att springa (vad är det för fel på mig!). Men jag gjorde det iallafall, visserligen blev det ingen mil fast bästa 6a jag gjort med snitt tid på 6.35 min. Jag behöver lyfta fram mina framgångar för att vända spiralen åt rätt håll. Det är ju bara 10 dagar kvar till kretsloppet.



Har jag nämnt tidigare att jag typ tokälskar min karl? Ja, det har jag nog och kanske lite för ofta också. Blir det så där sötsliskigt att läsa? Ja, då får det bli det för jag har verkligen hittat rätt. Vi delar på körningen/koll på Yades hockeyträning (thank you lord), vi delar lika med allt vardagssysslor, måsten, om och men. Det bästa är att det faller sig naturligt. När den ena inte orkar, tar den andra vid och virseversa. Idag fick jag en "liten" present och jag tror bilden talar sitt tydliga språk. Ut med tjockis i sovrummet och in med tunnisen.



Hand i hand i hand i hand ska vi tillsammans vägleda våra barn. Som en enad front där fokuset är kärlek, trygghet, glädje, målinriktad, förståelse och guidning. Tillsammans ska vi anta utmaningarna som kommer längs vägen och tillsammans hand i hand i hand i hand fixar vi allt.

Den som säger att det är lätt att vara förälder är inte en förälder. Man vrider ut och in på sig själv för att man vill alltid göra sitt bästa för sina barn. Den kärleken och glädjen som ett barn ger är ett lyckorus som inte kan beskrivas med ord.
Jag kan inte lura mig själv, det bara går inte. Idag var jag sjukt trött och ville egentligen inte ut och springa. Men rösten inom skrek "du måste, måste måste" och jag hade liksom inget val. Med peppande ord från Mike så gav jag mig ut i duggregnet och kroppen skrek "nej, nej, nej". Det gick bara inte, varje steg kändes blytunga och jag var helt utmattad. Så det blev bara lilla varvet på 4,5 km och jag kom knappt runt. Jag har inget jämt flöde i löpningen, antingen går det skit bra eller skit dåligt.

Nu vill jag bara få det där kretsloppet överstökat så jag kan få hoppa in på gymmet och lyfta skrot istället. Usch, jag hatar ha den här "dåliga" känslan inom mig. Ja, ja fokus nu Ramona! Ett mål i sikte.
Ny vecka och nu går vi all in beträffande vardagen. Den här måndagen är jag helt slutkörd, känns som om en ångvält har kört över mig. Jag måste ut på en löprunda, men regnet utanför gör att det inte alls känns lockande. Försöker hjälpa Yade med matten, men inser att jag suger hårt och fattar inte alls hur hans uppgifter ska utföras. Därmed kan jag inte heller hjälpa han att förstå hur han ska tänka. Bra jobbat Ramona! Supermorsan kommer flygandes. Jag är mycket bättre på att förhöra på engelska glosorna.
Joline berättar glatt för mig att hon kan många ord som man inte får säga. Jag mitt spån frågade vilka det var och då viskade hon fram "idiot, fisrumpa, fan och bajskorv. Men de kommer jag inte säga så fröken hör, för då blir hon arg". Jo, så att de...


Satt nyss och fyllde i alla viktiga tider i almanackan, sweet lord nu snackar vi vardag på allvar igen. Man blir ju trött av att bara titta på den.


Medans Y körde ett långpass i ishallen passade jag och Joline på qtt njuta av det fina vädret. Vi åkte till almenäs och lekte i lekplatsen där.

Det var mycket folk där ute och alla ville sugs ut det sista av sommarvärmen. Lite intressant att se att det faktiskt var några barn som badade i vattnet. Det kan inte ha varit varmt.

Vi valde att åka tillbaka till ishallen för att titta på Yade den sista timmen. Han är grym alltså och jag är så stolt över att se kämparglöden i han.

Sen rattade vi hem och tog söndag. Min sötis karl har nog mer ont i kroppen än vad han vill erkänna. Blåklocka skiftar i alla färger av blålila. Min fine karl.





Började dagen med att skälla ut en ylande hund som tyckte så synd om sig själv för att Mike hade tagit med sig en annan hund till skogen. Därmed ingen sovmorgon, men vad gör det för nu hann jag storstäda på förmiddagen. Sen tog jag med ungarna in till stan för att lämna min bok "En del av mig" till Michaela castellari. Dock var hennes butik stängd.

Vi kollade in de fina målningarna som pryder väggarna och den ovan är nog min favorit. Därefter gick vi stadparken så ungarna fick leka av sig lite. Den lekplatsen har borås stad verkligen lyckas rusta upp riktigt fint.

Värmen utomhus krävde en glass och ungarna blev very happy när de fick en varsin.. Jag halsade en ramlösa citron istället. Nu är vi hemma igen och jag är så tacksam över att vi har så fina barn. Mina små älsklingar.




Tack alla skyddsänglar som fanns vid min älskade karls sida idag. Aldrig mer vill jag vara med om detta igen, fy fan. Ett samtal av Mike där jag fick reda på att han hade varit med om en trafikolycka precis vid mitt jobb. När jag sprang dit och fick se synen av alla ambulanser, brandbilar och polisbilar blev jag oerhört glad över att jag redan hade pratat med Mike för vilken chock jag fick och aldrig har jag sprungit så fort i hela mitt liv. Att se min karl i ambulans är tamefan det sista jag vill se igen. Vi snackar änglavakt utan desslike. En blåklocka, spräckt ögonbryn, skrubbsår i huvudet och sår på armbågen fick han. Bilen i mitten är den som Mike satt i.


Hade de inte haft släpkärra på bilen så hade jag inte haft min karl kvar vid liv. Jag klarar inte av alla dessa "tänk om" utan fokuserar på att han faktiskt är hel. Tack gode gud och tack M för all hjälp.
Sov oroligt inatt, men det var bara för att jag var orolig över att försova mig. Kl 06.15 var jag on the road mot Karlskoga. Resan dit kanoners och inte så mycket lastbilar ivägen. Kollegorna hade bakat hembakat bröd och fika. Hur söta är de inte och sjukt gott var det också. En bra och innehållsrik dag i Karlskoga som gav väldigt många nya idéer.


Det var segare att åka hem och vid ett tillfälle fick jag faktiskt veva ner rutan för att jag var så trött. Men hem kom jag, eller hem och hem utan till jobbet. Jag jobbade igenom alla mailen som kommit under dagen och nu sitter jag ishallen och väntar på att Yades träning ska slut, vilket är om en timme. Sen kommer jag hem till min säng.
Alltså, det blir mycket snack om löpning nu och det får ni ta (eller sluta läsa men det hoppas jag att ni inte gör). För jag är i sluttampen av detta mål. Om 17 dagar står jag där nervös vid starten på kretsloppet och jag har säkert nervöst skitigt minst 6 gånger. Idag var jag mentalt peppad inför milen och det kändes i kroppen att det var rätt timing. Så jag pressade mig till max och lyckades förbättra mitt personbästa med hela 4 minuter. Slutresultatet blev 1,10.

Var det lätt? Inte nånstans, för det är ett mindfuck från allra första steget till det sista. Fluga i ögat, håll, andnöd och en ren jefla vilja att pressa mig till max. Alla känslorna på en och samma gång. Om man hade kunde spela in mina tankar under en löprunda, så hade jag blivit inlåst med en vit tvångströja. Jag har roligt nästan jämt.
Igår fick Mike hämta Joline från dagis för hon var inte alls kry. Idag var det min tur att vara hemma med Joline som gör övrigt mår betydligt bättre idag, typ som vanligt. När man jobbar hemifrån som jag gjorde idag, så jobbar man i 180, kanske för att man inte tar någon rast, lunch eller pratar med någon annan och nu är jag helt slut i roten. Helt tokslut. Igår sprang jag en löprunda på lite mer än 6 km, fattar inte varför mina benhinnor börjar bråka med mig nu för. Det gör galet ont efter 1 km, men jag har lovat D att springa 3 gånger i veckan fram till kretsloppet.