Direkt efter jobbet drog vi alla i familjen till Ullared och det var Mikes förslag. Insåg senare att det inte var Gekås utan jaktaffären som lockade. Hur som haver, det var jefligt Nice. Sitter i bilen och är på väg hem. Den här tanten är sjukt trött idag.


Gratis arbetskraft i tolv timmar till lagets förfogande stod jag för. Snacka om att jag kom hem nu och är helt jefla slut. Hur gick det grabbarna i cupen? Ingen vidare alls, men det är en helt annan historia. Nu ska jag försöka väcka Joline och gosa en stund med henne innan jag nannar kudden.
Jag har sovit så otroligt dåligt inatt, kanske för att jag var rädd för att vi skulle försova oss. Vaknat hur många gånger som helst, För att ta det säkra före det osäkra så valde jag att ta bort automatiskt ändring av sommartid på mobilen och flytta fram tiden en timme innan jag la mig. Det skulle jag inte ha gjort, för den ställde om sig iallafall och ringde redan kl 4.00 och till råga på allt försökte den lura mig och säga att kl var 5.00. Det gick inte den här tanten på, för Ys larm hade inte gått igång och bordsklockan visade inte samma tid. Vi är i ishallen nu, barnen är jättepigga medans föräldrarna är halvdöda.




Om man bestämmer sig för att hinna så gör man det. Började dagen med att moppa golven och putsa mina extremt skitiga fönster.

Därefter nöjt vi av det otroligt fina vädret. Man kan aldrig bli för gammal för att hoppa studsmatta eller att gunga. Jag älskar att ha en egen trädgård.


Sen rattade jag och Joline till knalleland för att inhandla bla vårskor. Hennes fötter har vuxit något enormt denna vintern. Vi passade på att fika på danskens.

Till sist åkte vi till maxi, handlade mat och fröer för odling. Svängde förbi biltvätten. Stackars tjej hon tyckte det var lite läskigt i början, så hon blundade.

Nu har vi landat här hemma. Ikväll får vi lägga oss tidigt för imorgon är det Ishockey cup hela långa dagen.

Åh, solen skiner och det är varmt ute. Nu vill jag göra så mycket idag, putsa fönster, fixa altanen, tvätta bilen, busa med ungarna, åka till knalleland, äta glass, gå promenad, umgås med familjen, äta gårdagens jordgubbar, odla och hinna ta det lugnt. Jag behöver inte och kommer inte att göra allt ovan. Men efter ha legat och dragit mig i sängen i 1,5 timme så är det dags att kliva upp.
Den här veckan har jag fått mer uppmärksamhet än vad jag själv anser att jag förtjänat. Blommor, choklad, fina kort, fina ord och extremt fina mail har fått den här tantens tårkanaler att rinna (offentligt). Jag är faktiskt fortfarande helt stum, chockad men otroligt överväldigad glad. Aldrig i mitt liv hade jag trott att det jag gör (som i min värld är normalt) kan påverka andra så pass mycket. Jag känner en sån enorm glädje, lycka och kärlek till dom som detta berör. Det får mig att vilja göra ännu bättre ifrån mig. Jag kan egentligen inte sätta ord på hur jag uppskattar allt positivt jag har fått till mig den här veckan. För mig är NI guld värd och utan er är jag ingenting. Big big big love to you. Alla ni har en speciell plats i mitt hjärta.



Sweet lord vilken duracellkanin den här tanten har haft sen hon satte in sitt fot i hemmet. Jag tog storstädningen ikväll istället för imorgon. Anledningen är att jag vill njuta av en ledig lördag. Det är ingen ishockey imorgon, dock är det ishockey cup hela söndagen. Vi ska vara där kl 6.30 (och blir kvar enda till kvällen). Jättekul att vi ska ställa om klockorna natten mellan lördag och söndag. Nu ska jag avnjuta ett glas rosé till maten.
Idag har det verkligen gått i mötets tecken på jobbet. Mycket skratt har det blivit också, vilket jag älskar. Mitt i all kaos så faller bitar på plats (äntligen), tanten börjar bli varm i kläder och få struktur på things. Vi är tamefan ett järngäng utan dess like och så fick jag ett sånt fint mail på eftermiddagen som berörde mig djupt. Mike lämpade av Joline på jobbet (han var med Y i ishallen). Hon och jag handlade, kom hem och sket i veckostädningen för att istället baka bullar med vaniljkräm.

En påse åker med till Jobbet imorgon, det tycker jag att grabbarna grus är värda efter den här veckan. Vi gjorde även (en så nulla i munnen) God kycklingsallad. Vi hann att leka med barbies och röja undan det värsta skiten. Med andra ord egentid med min dotter. En timme senare än vanlig sängtid natta jag Joline. Städningen, ja den tar jag på lördag förmiddag.
Jag måste ha gjort illa höften rejält igår på curlingen. För inatt kunde inte den här tanten sova pga smärta from hell. Jag har agerat lite halta Lotta idag och numera vet jag hur det kommer att kännas med höftproblem när jag blir gammal . Men jag utmana ödet och körde rygg/magepass på gymmet och det gick kanonbra. Jag behöver mun "rensa-hjärnan-från-all-stress-tid-på-gymmet", för det ät mycket nu (milt uttryck). Love to you all.
Tranan kom och lämnade paket i pappa Mikes stora raggsockar. Joline har väl aldrig hoppat upp ur sängen så fort som idag. Snäll trana det där och inte fjädrade den heller (hittade f*n inte påskfjädrarna).

På jobbet ringde mobilen och det var en budbärare som stod utanför jobbet och ville lämna blommor till mig. När jag såg den superfina buketten, chokladen och läste på kortet för att se vem det var ifrån började den här tanten lipa. Det var ifrån trainers i Karlskoga/Örebro. Underbara människor, all kärlek till er.

På rosa moln rattade jag hem till svärföräldrarna som bjöd på våfflor (jag som trodde det var i söndag och inget sa dem här hemma för att rätta mig). Efter det blev det curling med jobbet medans Y tränade ishockey. Vilken alldeles perfekt dag det har varit idag.

Efter jobbet trallade jag iväg till gymmet, armarna fick sig en omgång och nu jeflar börjar rutinerna sätta sig. Väl hemma hade Y plockat undan i vardagsrummet och Mike hade gjort den godaste köttfärssåsen ever and ever (och broccoli till mig). Sen plockade vi fram det största raggsockorna vi kunde hitta, hängde upp den vid spiskransen och inväntar tranans ankomst inatt. Joline blev vettskrämd och trodde att tranan är en stor och farlig häxa. Det blev till att googla fram en bild, förklara att tranan bara släpper ner godiset via skorstenen och jag lovade dyrt och hederligt att tranan inte kommer in i huset. Vad hemsk man är som förälder när man lurar i barnen om tandtroll, tomten, tandfen och tranan. Men en liten vit lögn skadar väl ingen? Juups, det var en uppdatering på min måndag.
Frukost på sängen fick jag imorse och det är något som jag verkligen älskar. Tänk att ta tiden med att äta en god frukost, läsa tidning och kolla på morgonnyheterna.
Det är lyx för mig. Sen klädde vi på oss och tog en resonad (som Joline säger). Superskönt väder ute och alldeles underbart att få vara utomhus. Vi hittade även tussilago, tänk att den lilla gula blomman väcker så många minnen.



Visst är det våffeldagen idag? Jag tror det iallafall och därför gjorde jag tillsammans med min hjälpreda iordning en våffelsmet. Dessa små frasiga gyllenbruna älsklingar är bara så goda.



Vi har vår rutin innan Ishockeymatcher. Y äter fil med musli och sen ber vi till sportguden om att han ska behålla fokus, vara snabb och ha kul. Det måste göras varje gång och vi kan inte bryta denna tradition för hittills har det gått bättre än bäst sen vi började med den. Det är något mentalt för Y och hur som haver så verkar det fungera. Idag höll han nollan och de vann med 5-0. Får man skryta i landet lagom? Jag gör det iallafall, för jag tycker han är asduktigt och han har utvecklas något enormt mycket. Jag är så stolt över han.

Jag frågade Y Hur det kändes att vara så himla bäst ? Han svarar: Det känns bra. Varpå jag sa: Jag önskar också att jag kunde vara så bra på en sak, men det är jag inte. Efter en liten stund säger han: Men mamma du är visst bäst på en sak. Du är bäst på att vara mamma. Men är han inte sötast av dem alla?

Jag handlar och älsklingen lagar. Det är den fördelningen vi har hemma eller kanske typ 70% av matlagningen står Mike för och jag resten. Jag älskar den fördelning, dels för att Mike gör gudomligt god mat mat och för att jag slipper. Kan man ha set bättre? Ikväll blir det Mikes hemmagjorda pannbiffar, I just Love it.
Det är mitt nya favvo-program. Fasiken vilka sköna bönor, de blandar humör, kärlek, rädsla, vänskap och nyfikenhet i en salig kompott. Jag är toksåld.
Sweet lord vilken dag det har varit på jobbet idag, milt uttryck. Det var stressigt i finfina intervaller. På eftermiddagen kom huvudvärken krypandes som ett litet brev på posten. När jag väl kom hem hade Y gjort maten, hur underbart är inte det? Först ville jag skita i träningen men valde att dra iväg till gymmet iallafall. Körde ett stenhårt benpass, så hårt så jag fick blodsmak i munnen och såg stjärnflimmer framför ögonen. Jag behövde det gymnasiet för att få ut all stress ur kroppen. Väl hemma blev set hopp i duschen, med J som älskar att bada/duscha och sen var vi som läste trettioelva godnatt-sagor. Nu ligger jag i sängen och orkar knappt hålla upp ögonen, men ett sista måste är kvar på menyn och det är Ys läxförhör. Så var min lillepatteklämmardag. over and out!!!
Mitt lilla manus har fått "tack men nej tack" av några bokförlag och jag inväntar svar ifrån 3-4 stycken. Någon berättade för mig att snitt är cirka 35 stycken som lyfts upp som debutanter av 14 000 varje år. Då kan ni kanske förstå att det känns som ett hopplöst fall. Det jag däremot har gjort är att damma av manuset och läser den med kritiska ögonen. Saker behöver arbetas om, tas bort och läggas till. Sen kommer jag att publicera den via Vulkan om jag inte får napp någon annanstans. Fortsättningen följer...
Vi har haft en alldeles förträffligt bra söndag. Förmiddagen tillbringade hela familjen utomhus, vi fikade och njöt av solen. Sen drog jag och barnen till ishallen. Medans Y tränade, åkte jag och Joline till hästarna, handlade på Willys och åt korv. Om Joline hade fått välja så hade hon ätit korv till både frukost, lunch och middag.


Väl hemma stod maten framme. Laxknyten som legat på grillen och det var gudomligt gott. Därefter blev det mer hockey i form av tv-spel. Vi har skrattat, Vi har busat, Vi har umgåtts och vi har njutit av varandra.


Det här veckan har jag gjort som vanligt, det vill säga snooza tre gånger. Skillnaden är att jag har ställt om larmet så det börja ringa 45 tidigare. Detta har gjort att jag har hunnit kört en kort men extremt effektivt konditionspass på motionscykeln. Är det här mitt nya jag eller är det tillfälligt? Jag känner att bara jag får mina tre snoozningar så klarar jag av att kliva upp tidigare och då kan jag köra lite kardio på morgon (utöver styrketräningen). Det är dags att ta tag i hårdhandskarna, speciellt nu när jag kan sätta normal rutiner i min vardag igen.
Jag kan väl säga att jag är bekvämt inkörd i mina arbetsuppgifter som Training manager och jag känner mig inte lost längre. Det är då det är dags att anta nya utmaningar och lägga till lite nya spännande arbetsuppgifter. Så numera är jag Training and Quality manager. Med andra ord, så väntar en tid där jag blir nollställd, Lost och har mycket nytt att ta in. Fast den här gången har jag ett helt annat inre lugn, ett helt annat självförtroende och tillit till mig själv. Har jag sagt att jag älskar "personlig utveckling"? Man måste våga satsa för att vinna och med så många härliga kollegor runt omkring mig så vet jag att det här kommer bli hur bra som helst. Vi är ett sånt fantastiskt härlig gäng och då blir allt bara så mycket bättre, roligare och härligare. Så nu vet ni


Idag har jag frångått mina sedvanliga rutiner och storstädat hör hemma idag tillsammans med Joline (medan Mike var på ishockey med Yade). Det behövdes verkligen då det inte blev någon storstädning i helgen. Jag älskar ett rent hem. I just Love it. Sen gick jag faktiskt upp tidigare idag för att hoppa på motionscykeln och vet allt detta på en tisdag. Jag lovar, jag har inte slagit mig.
Huden runt mina ögonen är fortfarande torrare än torrast. Jag liknar det som elefantarsel och det börjar bli väldigt jobbigt. "Det är väl ett ålderstecken" säger Mike. Tack för den tycker jag och kontrar med att det måste bero på väder och vind och alla olika ph värden på vattnet som jag har tvättat mitt ansikte med. På morgon är det värst, då är ögonen så vattenfyllda och svullna så det likna ett babianarsel. Den här tanten har liksom varit på fot väldigt mycket på sista tiden. Hur eller hur, jobbigt är det och ont gör det och det värsta av allt är att inget hjälper.
Vi sitter på bussen som tar oss hem till Borås. Den här helgen sammanfattas med orden: underbar, härlig, rolig, skratt, glädje, förväntansfull, busig, motion, värme, sol, intryck, minnen och fantastisk. Fast nu ska det bli väldigt skönt att få åka hem till min Karl och till min fina dotter som jag längtar ihjäl mig efter.


Så en liiiiiten parantes, Vi såg att den här bilen stod utanför vårt hotell när vi åkte därifrån. Så nära men ändå så långt borta. Hahahaha.

Tack mamma, D och Y för den här helgen. Den har betytt så mycket för mig och vi har verkligen haft bättre än bäst. Ni är guld värda för mig.



Här kommet ett gäng med bilder från igår kväll. Vi hade riktigt bra platser och känslan är helt obeskrivlig.

























Våra fötter värker lite nu efter en heldag på stan. Vi har varit och gått på Åhlénshuset, träffat min kära kusin och faster, gått på gamla stan (där boysen började bråka men efter lite mat i magen blev vi alla sams igen)? gått till slottet och stött på lite kändisar. Underbart vackert väder har vi också haft och till sist har vi lekt "stockholmare" genom att springa till pendeltåget då det var två minuter innan avgång. Allt för att slippa vänta i 20 minuter på nästa pendeltåg. Nu har vi mellanlandat på hotellet. Här ska vi vila upp och innan avfärd mot Melodifestivalen. Här kommer dagen i bilder.




























Vid foajén finns det ett rum för Internetanvändning om man inte vill använda Wifi i rummen. Boysen stack ner dit, men kom upp lika fort för det var en "galen" tant där. Denna tanten ville prata med deras föräldrar för att hon ansåg att de använde olaglig programvara (den han hade uppe var Kik). Jag gick ner för att prata med henne, men tanten pratade osammanhängande, var både elak, läskig och otrevlig mot mig. Det gjorde inte saken bättre att hon var hög som ett hus och visste knappt vad hon hette. Det enda jag kunde göra var att gå därifrån, men jag pratade med receptionisten om henne och gick upp till rummet igen. Mamma skulle gå ner och röka och då brakade "helvete" lös hos tanten nere i foajén. Till slut gick hon till sitt rum. Tyvärr visade det sig att tanten har rummet bredvid oss. Hon rök i vårat handtag, höll på som en galning utanför vår dörr. Mamma fick inte komma upp till vårt rum innan ordningsvakten kom hit, bara för att hon stod utanför. Till slut lugnade hon ner sig och jag och barnen gick ner till foajén. Vi bestämde att låta henne få bo kvar (för hon checkar ut imorgon iallafall), hotellet bjöd barnen på dricka och chips i baren medans mamma och jag tog oss en välbehövlig öl. När vi gick tillbaka till rummet stod dörren öppen på vid gaveln hos henne och hon stod där och såg helt galen ut. Vi sprang in till vårat rum och nu ligger vi här och hoppas på att få en god natt sömn inatt, trots galenpanna till granne. Världens bästa personal är det här på hotellet, det är verkligen en service i världsklass. Dem har verkligen tagit hand om oss och det gör mig lycklig i själen.






Så här nära hade vi egentligen från stationen tull vårt hotell. Fördelen är att vi nu faktiskt vet hur vi ska gå till friends arena imorgon.


Vi gick till plattan, NK, drottninggatan och insöp stadens puls. Självklart så bara måste man ha en Starbucks. Det här är livet.







Det bästa av allt är att mina boys är så stora nu och uppskattar den här minisemestern i storstan lika mycket som jag.
Nu är vi framme på hotellrummet och sweet lord vilket hotell. Det är så fint så man nästan svimmar.


Vi fick dock gå en liten omväg på cirka 30 min istället för 5 minuter för att vi förlitade oss på min gps. Fasiken vad roligt hade vi.


Nu ska vi åka pendeln tillbaka in till stan för att bara vara, andas in Stockholms atmosfären och bara ha alldeles underbart.


Äntligen startar vi vår resa mot en fantastisk helg i Stockholm med Melodifestivalen, sightseeing och massa annat skoj. Vi är så peppade och om 6 timmar så möter vi upp mamma och Dennon. Attans vad skoj vi ska ha det. Woop woop, Stockholm here we come.


Jag hade lite svårt att sova på hotellet, motorvägen hördes tydligt och alla andra ovanlig ljud väckte mig. Jag tror bestämt att jag ska ta med mig öronproppar i framtiden. God hotellfrukost innan jobbet. Alltså jag vet att jag "tjatar" men jag måste bara få uttrycka min tacksamhet över hur fina arbetskollegor jag har runt omkring mig (både i Borås, Karlskoga och Örebro). I just love them. Sen rattade jag hem mot Borås, mötte upp Mike och Joline. Vi åkte till Jula, citygross och djuraffären. Vår egentid tillsammans och det betyder mycket för mig. Därefter åkte jag och Joline hem (Mike till ishallen). Här hemma har jag slitit ut hela garderoben, insättning att alla mina kläder har krympt och inget passar på denna fylliga kropp längre. Joline passade på att prova alla sina kläder också, min fina tös. Till sist gav jag upp, slängde i allt som glittrade i resväskan. Mellobiljetterna är i väskan, likaså bussbiljetterna och imorgon åker vi to the big city.

Idag bar det iväg i ottan till Karlskoga. Jag blev förvånad över hur tidigt det blev ljust ute. Det känns verkligen som om våren är på ingång, fast det är knappt man vågar yppa det för då kommer väl bakslaget.


Efter jobbet rattade jag iväg till hotellet (nytt för mig, då det ordinarie hotellen jag brukar på var fullbokade). Här andas det 80-tal med en receptionist som inte gillar sitt jobb alls. Det fanns iallafall ett rum som de har döpt till gym.

Med lite improvisation så lyckades jag få till ett gympass på en timma och nu är jag helt slut i kroppen. Nu ska jag hoppa in i duschen och duscha länge, bara för att jag kan.
Jag har inte dött, fått en stroke eller varit off Line. utan jag har varit på en tjej kväll för vi har kollat på "andra chansen", där jag har tvingat de andra att rösta på Linus ( a la Ramona goes peddo). Vilket innebar mindre Facebookande, mindre instragram, mindre bloggande för att hålla sällskapet a live. Men ingen kunde göra mig lyckligare än att Linus (mitt peddo objekt) att han fick till final. Detta innebär att jag får se han live nästa helg woop woop. Japp, det blir blött i trosan.

Jag har haft en toppen kväll tillsammans med mina tjejer och jag har världens bästa svärmor som både skjutsar mig dit och hämtar mig. Kan man ha bättre svärmor än Susanne? Skulle inte tro det .Jag är så oerhört tacksam över att ja har dem i mitt liv. Det blev en tjejkväll to die for. Jag fick vara Ramona, precis som den jag är och inget annat.