En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket. Igår tog jag TC-bilen hem eftersom jag kom hem så sent. Idag lämnade jag ifrån mig den och när jag skulle avsluta jobbet och åka hem så upptäckte att mina bilnycklar till min bil var hemma i resväskan. Bra jobbat Ramona, andra gången du gör samma misstag. Tur att grannjäveln skulle in till stan för då kunde han lämna de till mig. Det hade inte känt så lockande att gå hem de 1,5 milen i snöoväder. När ska jag lära mig?
Jag säger herre min Gud vilken resa jag fick uppleva på väg. Det var så mycket snö, modd och snörök på vägen. Vi alla som åkte på vägarna fick hålla en hastighet mellan 60-80 km/h. Ja, förutom en och annan idiot som inte borde få ha körkort. Sen fick jag även snällt stå still på motorvägen i ca en halvtimme för att två bilar hade krockat. thank you sweet lord för att jag kom hem oskadd även om det tog över fyra långa timmar.

Bilden tog jag när jag stod still pga trafikolyckan. Tack snälla mamma för att du orkade prata med mig under hela resans gång. Något positivt med mitt resande på snöiga vägar är att jag faktiskt har blivit kung på anpassa mig efter väglag, inte är rädd och att jag faktiskt kan köra bil även på vintern. Synd att andra dårar inte förstår att man ska ha respekt för vinterväglaget.

Lämna Joline, köra bil, ringa och prata med D, pausa, inta kaffe, köra bil, prata med mamma i telefon, köra bil, vara med på telefonmöte, komma fram, hälsa,hälsa, kramas, hälsas, möte, möte, möte, starta dator, möte, lunch med underbara människor, möte, beslut, möte, jobba, ändra om, jobba, beslut, passa på att jobba längre när man ändå inte är hemma, oj klockan 19.30 dags att åka till hotellet, checka in, gymma, duscha, äta macka, jobba, jobba, jobba, blåsa håret och nu äntligen i säng. Med andra ord, det har gått i ett, varit en extremt effektiv, lärorik och intensiv dag.


Imorgon är det återigen dags för mig på jobbets vägnar att köra på Sveriges vägar. Det blir helt klart mycket resor just nu, men bara i 1,5 månad till och sen blir det lugnare på den fronten. Vår vardag fungerar för oss för vi roddar tillsammans, synkar oss (bättre än någonsin), är effektiva och framför så njuter vi i tiden här och nu. Fast att ha det så här for ever and ever, är inget som skulle fungera i längden. Är jag nöjd med vart jag befinner mig i livet? Ja, förbaskat nöjd. Att vara bra är en sak, men att sträva att alltid vilja bli bättre är mitt motto. Kan man se sina egna brister, ta emot förändringar med öppet sinne och viljan till utveckla sig själv så har man hälften vunnet. Allt det gör jag och därför är jag där jag är idag. "klappar mig själv på axeln"


Ett benpass blev det idag. Jag vet att jag har tagit i på gymmet när benen känns spagetti och att rumpan ömar. Det bästa av allt, är att det känns så fantastiskt underbart även om jag får "börja om från början". Fast det här kommer att vara sista gången jag "börjar om för början".

Min resa har precis börjat...
Mike och Yade stack iväg i ottan för att jaga i skogen. Joline väckte mig okristligt tidigt och jag hade inget annat val än att kliva upp. Ibland är det inte så nice att ha barn. Jag och Joline har ätit gofrukost, storstädat, fixat tvätt och ätit en alldeles perfekt avokado. Nu njuter jag av en kopp kaffe, inväntar att grabbarna ska komma hem så jag får dra iväg till gymmet och sen blir det ishallen med Y. Jag älskar när kroppen börjar återfå sin energi som den så länge har suktat efter. Allt har jag att tacka mig själv för att jag tog mitt dallriga arsle ner till gymmet.

Det känns så fantastiskt skönt i kroppen nu efter mitt första gympass. Det är tur att jag tecknade för ett helt år, för smålänningen i mig skulle aldrig låta onödiga pengar gå till spillo. Minst tre gånger i veckan för att få de resultatet jag vill ha är ett krav på mig själv och även få lite valuta för pengarna. År 2014 är de år då jag gör skillnad, de år som jag sätter standarden för de som komma skall. Jag behöver det här, min kropp och själ behöver det här.
Först gick vi tillsammans med grannjäveln och barn till Saras grav. vi hade köpt med en liten älva som vi satte dit.



Därefter gick vi till gärdhem för att fynda lite saker. Massor av folk var de där och vi hittade lite smått och gott.


Därefter drog jag och Yade in till stan för att hitta en frisör som ville klippa oss. Men antingen var de fullbokade eller stängda. Väl hemma igen så drog jag och grannjäveln till gymmet.

Sweet lord vad otränad min stackars kropp är. Det är tur att jag äntligen har tagit tag i saken och börjat träna igen. Min (feta) kropp behöver träning och då ska jag ge det till den.





grannjäveln och min älskling står i köket och fixar plankstek. Den här fredagen kan inte bli bättre än bäst. Sweet lord halleluja


Jobbet var allt bättre än perfekt. Jag har en väldigt omtänksam, snäll och lyhörd kollega som jag håller väldigt varmt om hjärtat. Vad hade jag gjort utan dig?
Sladde förbi mitt gamla gym innan jag åkte hem. Dalsjöfors hälsocenter har en ny ägare (väldigt trevlig sådan) som har totalrenoverat hela stället, bytt ut maskinerna och allt är så superfräscht där. I love it. Eftersom jag älskar att fynda, så signade jag upp mig för ett helt år för enbart 199 kr/månaden. Sen vet jag att gym är min grej. Imorgon kör jag igång och jag supertaggad.


Det märks att jag inte har jobbat med mina vanliga arbete i tre dagar, sweet lord vad jag fick kämpa idag för att få tillbaka kontrollen och strukturen igen. Fick till och med ofrivilligt näsblod helt utan någon anledning. Dock ser jag ljuset i tunnel, det kommer att bli jefla bra snart. Bara fortsätta kämpa, hålla hjärnan i hundratio procent fokus och ha full kontroll på alla trådar så är saken biff. Hemma har jag och Joline haft egentid, Vi har lagat mat, lekt med barbies och flätat varandras hår. Vardagsmys.
Då får jag tacka för den här gången. Jag har haft en bra vistelse hår i Eskilstuna och fått med mig massa nya tankar, idéer och energi till att ånga vidare i mitt arbete. Dock ska det bli fantastiskt skönt att få komma hem till mina kära där hemma. Borta bra men hemma alltid bäst.


Det har varit en intensiv dag idag mes tok för mycket mat. Lunchen intog på bambo city. Sweet lord vad gott och matkoma kom som ett brev på posten.


Direkt efter utbildningen kom A tillsammans med Mummi och hämta upp mig. Vi åkte till Kia och lyckan var total när jag fick träffa mina kära.


Sen avslutades kvällen med en middag med jobbet på Grappa. Jag fick den största salladen jag någonsin har beskådat och fick lämna hälften.

Nu är jag tillbaka på hotellrummet, proppmätt, seg och slötittar på TV. Imorgon eftermiddag styr jag hemåt igen och jag toklängtar efter min fina familj.
Första gången som jag råkat ut en tågförsening. Måste säga att SJ löste det på ett strålande bra sätt, taxi ifrån Arboga till Eskilstuna. Vi blev en kvart sen.


Det var en bra och innehållsrik Train the trainer med lunch i en byggnad som jag har många minnen ifrån. På den tiden så fanns det ingen restaurang i byggnaden.

Därefter blev det middag på pitchers och vidare till bowling. En mycket bra och trevlig kväll med många goda skratt. Nu ska jag nanna kudden. Saknar mina de där hemma något så fruktansvärt mycket.

Det är tur att jag är medveten om att jag är inne i "intensiv på resande fot tid" och att de kommer att lugna ner sig. Annars hade jag nog inte klarat detta.
Det tillhör inte vanligheterna att jag är uppe i ottan. Svärfar hämtade upp mig med sin lastbil och körde mig till stationen. Det var väldigt snällt av honom. En jobbresa med start 05.54 står först på schemat. Tur att pressbyrån var öppen så jag fick mig en stor kopp kaffe.

Idag slipper jag köra bil, utan vi åker tåget och det känns befriande och avslappnat.Snart ska jag ringa och väcka mina små boys, för de är det skola som väntar.
Tar en liten paus i packandet. Imorgon bär det av på en arbetstripp på tre dagar och tåget rullar ut från Borås station kl 05.54. För övrigt så älskar jag min nya resväska. Så de blir till att nanna kudde tidigt ikväll. Kvällen har för övrigt bestått av pärlande, bus, kvicka kommentarer ifrån vår 3åring, utvält nagellack och bad. En helt vanlig kväll hos familjen Gunnarsson/Lindén.


Vi har varit vid pulkabacken i några timmar och kom in nu, stelfrusna men lyckliga. Jag blir verkligen som ett barn på nytt och älskar verkligen att åka pulka tillsammans med de jag älskar. Att se glädjen i barnens ögon, höra de kittlande skratten när vi åker ner för backen och snö som yr upp i ansiktet är som balsam för min själ. Det gäller att ta vara på alla stunder med min fina familj och inse att små petitesser som händer runt omkring inte är värt att lägga någon energi på.


Att vara själv på toaletten är lyxigt, för här hemma sker det inte alls ofta. Alltid finns de någon som hänger i handtaget och vill prata med mig just då. En del av mitt liv som mamma.

Nu ska vi fånga dagen och dra iväg till pulkabacken. Jag vill ta vara på alla stunder och möjligheter tillsammans med mina barn. Snart är de stora och då är jag den sista de vill hänga med.
Allt som jag behöver för att göra mig hel är min fina familj. Det är enda som jag älskar i denna värld, allt som gör att jag andas, lever och finns.Ni är mitt liv, utan er är jag inte Ramona. Ni betyder allt för mig.





Min familj är mitt allt. Jag tackar "Gud eller någon annan där ovan" för att jag har min fina familj. Det är de jag älskar och det är dem som jag vårdar ömt i mitt hjärta.Tack för "du" har berikat mitt liv med så många att älska.
Vad hände med mig och mina alllra närmsta vänner som skulle stå bakom mig bakom vårt och torrt? Man väljer att välja bort mig. Besviken? Ja, men jag överlever. För när allt kommer omkring så är familjen viktigast.


Vi började med en mysfrukost, så som vi brukar göra på helgerna. Därefter så var det storstädning på schemat, precis som varje lördag. Sen började jag och Joline att pärla. Idag mår lillstumpan betydligt bättre, inge feber, hosta men lite snorigt.


Tanken var att vi skulle till Leos idag, men fick ändra de planerna för vi vill inte utsätta Joline för överansträngning. Istället pälsade vi på oss en massa kläder och grillade korv utomhus. Det var sjukt mysigt.


Eftermiddagen blir lugn, likaså kvällen. Jag kanske klassas som värsta tråkmånsen, men att få vara hemma och bara vara på helgerna är något som jag värdesätter väldigt mycket.
I minnet du lever, du finns alltid kvar.

I minnet vi ser dig precis som du var.




3 år av tomhet och saknad av min finaste vän, Sara. Det är fortfarande du, jag och tv-masten.
När ett barn frivilligt säger "mamma jag vill sova" när klockan bara är 18, då vet man att något inte står rätt till. Joline var lite hostig igår, men inte så att det var någon fara. Idag fick jag den stora äran att hämta henne på dagis (det händer inte allt för ofta eftersom Mike alltid slutar tidigare än mig). Då var hon okej, men det vände snabbare än vinden. Nu ligger hon och sover i sängen med feber och en snorig näsa. Så startar jag min helg, stackars lilla älsklingen då.

Är det hemskt av mig att säga "vilken jefla tur att det är helg, få slipper vi vabba?"

Det märks tydligt att Y börjar få massa hormoner i kroppen. Han och Hans kompis sitter (läskigt) tysta i hans rum. Mike anar oråd och tyst kliver han in för att upptäcka att grabbarna tittar väldigt intensivt på iPaden. När Mike frågar högt "vad gör ni". Så får Y panik och börjar snabbt fiffla med iPaden.


"Inget, Vi kollar på min läxa" får han till svar. Givetvis var detta ett dumt svar på frågan och Mike fortsätter


"Du gör knappas dina läxor frivilligt i vanliga fall, så vad kollar ni på?"


Mike går fram för att se skärmen, där är en bild på Ys läxa. Eftersom Mike en gång varit grabb själv, så är det svårt att lura honom. Så han ber Y bläddra vidare. Motvilligt så gör Y detta och efter ett tag kommer det fram bilder på halvnakna tjejer som sitter på motorcyklar.


"Sånt hår får du inte ladda ner" säger Mike


"Men fröken sa att vi fick ladda ner bilder på iPaden" kontrar Y med.


"Fast jag tror inte Fröken menar bilder på nakna brudar" svarar Mike.


"Meeeen jag sökte på bara på motorcyklar och då kom de upp" försöker Y


"och du väljer att bara spara de bilder med tjejerna på. Nä du, nu tar du bort alla bilder. Annars så får du inte ha din iPad om inte jag eller mamma är med" svara Mike


Motvilligt tar Y bort alla bilder. Nu är det jag som behöver ta ett litet blommor och bin snack med Y när hans kompis har gått hem. Jag kommer säga att han får använda sin mobil till sånt och inte iPaden som han har fått ifrån skolan. Det är nu det börjar hända grejer i hans lilla kropp och intresset för tjejer kommer över till en ny nivå. Sweet lord, vad tiden går fort. Förr var det tidningar och vhs, nu är det mobiler och iPads.
Ikväll fick jag två olika slags överraskningar. En som var lite väntad och en som var oväntad. Den första överraskningen handlade om att jag skulle borsta jolines hår (som jag brukar göra varje kväll och morgon). Hela håret var fullt av tovor trots att jag har gett Mike en kurs hur man borstar hår när jag inte är hemma och fixar det (till hans försvar är att han har inget hår själv att borsta). Jag kan tycka det är lite mysigt att få borsta ur hennes hår, det är de små sakerna som gör skillnad.


Den andra överraskningen kom Mike hem med. Eftersom jag reser så mycket nu med jobbet och inte äger en bra resväska som är lagom för detta ändamål så har jag haft ett i-landsproblem. Detta problem har Mike nu löst åt mig när han kom hem med en ny resväska i perfekt storlek. Sen toppade han överraskningen med att lägga in en bag in box i väskan. Alltså är han inte bäst?!?

Tusen tack älskling,ska vi köra lite vuxen form av fredagsmys imorgon? ;)
Jag har haft en bra vistelse i både Örebro och Karlskoga. Hann med allt som jag skulle hinna med och träffa de jag skulle träffa och haft möte, avstämning, kontroller och analysarbete med de som jag skulle ha de med. Bra dagar med andra ord. På vägen hem hade jag Mamma, sen lillasyster och till sist pappa som sällskap. Det är tur att jag har en sån bra mobil med bra batteritid. Alltså på tal om bil, vad är de med folk som kör som dårar när det är sånt här väglag? Sen är dem som hamnar i diket med en kraschad bil och förhoppningsvis med livet i behåll. Synd att de inte förstår att de utsätter medtrafikanter i fara när de gör idiotomkörningar.
Det tog tid att åka upp till Örebro, närmare bestämt 4 timmar. Varav 30 minuter bestod av att jag inte kunde stänga motorhuven (skulle fylla på spolarvätska) vid en mack mitt ute i ingenstans Låset hade gått i baklås och jag fick be om hjälp. Den äldre farbrorn ringde någon som ring kundservice till Renault som ordnade det kalasbra. Han fick en bamsekram av mig.

Jag körde lugnt för det sista jag ville var att hamna i diket, så som tre andra bilar och en lastbil hade gjort.Tanten hitta rätt på första försöket och det är jag jefla stolt över. Sweet lord vilken fin site, allt är nytt, fräscht och perfekt.

Jag hann med allt som jag skulle göra, träffa de som jag hade planerat in och haft möten med de som jag hade räknat med. Det är en lättare snökaos här med oplogade vägar och det snöar nonstop. Har precis landat på hotellrummet och ska fortsätta att jobba.

Saknar de där hemma. Joline hade tårar i ögonen när jag lämnade henne på dagis idag, för hon visste att jag skulle iväg. Imorgon får jag träffa dem igen. Älskar min familj så otroligt mycket.

Idag fungerade bildörren så som den bör, Mike hade tagit ett rejält snack med den igår. Jobbet gick kanon, middag intagen med familjen, umgänge med barn och gubbe och nu lite egentid på toa. Imorgon bär det av till Örebro och jag kan faktiskt helt ärligt säga att det där med att köra bil i detta väder inte är något jag direkt längtar efter. Jag får ta det lugnt, ta det säkra före de osäkra och låta det ta tid så jag kommet både dit, Karlskoga och hem oskadd. Jag får mantra mig själv med positiva tankar.
Den här veckan har verkligen startat på fel sida av lycko-linjen. Med brist på sömn, konstiga utslag på halsen och trött kropp började jag den här veckan. Sen har det tamefan gått i ett, först hade jag en bildörr som vägrade att stänga sig. Något i dörren hade frusit pga de äckliga minusgraderna som kommit över natten. In för att leta tändare, inte lätt att hitta en i detta hem, nu när man inte röker längre. Tillslut hittade jag tre tomma tändare och en med yttepytte gas i. Efter en lång rad av svordomar så slutade bildörren att jäklas med mig. Vi kom försent till både dagis och jobb. Jag vet att jag lever på jobbet, milt uttryck. Det går verkligen i ett där och det gäller att ha full fokus hela tiden. Det är skit skoj, och jag är väldigt tacksam över att ha S den här månaden också. Annars hade jag inte klarat det alls. Kommer ut till bilen och tror ni inte på fan att dörren krånglade igen. Tack Gud för att du testar mitt tålamod. Jag fick krypköra till Willys med en hand på ratten och den andra på dörren för att den inte skulle flyga upp. Köpte tändare, fick ofrivilligt leka bildoktor och efter massor av svordomar, ilskan tårar och ren frustration så valde den jefla dörren att bli lite mer samarbetsvillig. Den gick att stänga någotsånär. Jag körde hem med hjärtat i halsgropen. Jag hatar vinter, bilar som krånglar, och vill bli miljonär så jag kan fly detta landet på vinterhalvåret. Får väl se vad resten av den här veckan har att erbjuda.
Ikväll berättade A att "mitt gym" här i byn har återöppnats med nya utbytta och fräscha maskiner. Hela mitt inre studsar upp och ner, ropar "kom igen nu Ramona nu kör vi". Jag ska fasiken ta mig ner dit och kolla in det. Sen får jag försöka planera in lite egen tid mellan jobb, jobbresor, barn, deras hobbys och allt annat. Jag kanske inte kan träna lika mycket som jag gjorde innan, men nog ska jag f*n hitta några luckor som jag kan fylla ut med tid på gymmet. Sweet lord vad jag blev taggad nu för jag har verkligen misshandlat min egna kropp de senaste halvåret med att inte röra mig alls, äta för mycket gott och kilorna har ökat i takt med att kläderna har blivit för små. Jag vill tillbaka till min starka kropp igen. Jag vill, jag behöver och jag ska...
Jag loggar ut hjärntanksamheten, för jag orkar inte med när den går på högvarv. Istället gör jag det som jag på fritiden gör bäst och älskar mest, umgås med mina barn
Snön har kommit till oss. Det är oundvikligt att ha en helt snöfri vinter, så det är bara infinna sig i att skrapa rutor på bilen, köra ubersakta för att slippa åka av vägen, pälsa på overall, mössa och vantar. Idag har jag och Joline varit iväg och grattar svärfar (Yade var hos en kompis och Mike i skogen). Det var riktigt trevlig att vara hos svärföräldrarna. Kom hem och tog tag i Jolines rum och det tog nån timme att ordningställa det.
När resten av landet har snö, har vi regn. Efter den stor veckostädningen så gick vi ner till affären. Det blev en blöt historia, men uppfriskande.



Alltså nu varnar jag för ett inlägg som kan klassas som blödigare än blödigast. Fast det är min blogg och då får jag va hur blödig jag vill. Precis när jag ska natta min dotter så springer hon iväg med orden "Mamma jag måste hämta en sak i overallen". När hon kommer tillbaka så ger hon mig ett armband och säger "mamma, jag gjorde den här till dig för du är min bästa kompis. Jag älskar dig". Alltså, hålla eller!!! Jag började lipa för hon är ju bara så underbar. Min fina dotter hade gjort ett armband till mig och jag är hennes bästa kompis. Är det patetiskt att säga att mina barn är mina bästa kompisar? Nä, det är de f*n inte, jag är stolt över att jag är deras mamma, att de vill umgås med mig och att jag får vara en del av deras liv. Vi har så kul ihop och min fritid (den lilla jag har) vill jag tillägna till dem. För snart är de stora och då har dem sina egna liv. Jag tar vara på tiden innan det är försent och jag bär armbandet med stolthet. Tack Joline, Du är min bästa kompis också och jag älskar dig.


Igår när Mike körde in Y till ishallen så passade han på att åka förbi en "motorsågs tillbehör affär" för att köpa motorsågsbyxor. Han kommer in i affären, expediten kommer fram och frågar om han behöver ha hjälp. Varpå min kära Karl svarar: Ja, Jag behöver ha ett par nya huggabyxor och det ska vara av märket sthil. Expediten vill gärna vara till lags och tar fram ett par sådana byxor i Mikes storlek. För att vara extra hjälpsam så frågar expediten Mike om han vill prova byxorna först. Vilken min karl gjorde. Kruxet var att Mike drog av sig sina byxor och skor på platsen där han stod. Den stackars expediten visste inte vart han skulle titta, medans Mike tyckte att "det är väl inte hela världen. Det är bara vi i affären". Men för att agera lite mer finkänslig frågade Mike "Är det okej om jag provar här". Expediten svarar "helt okej, fast vi har provhytt där borta om du skulle föredra det istället". Jag säger bara en sak, vad skulle den stackars expediten säga när Mike redan stod där naken? Och undrar vad kvinnan bakom Mike (som han först inte såg) tyckte om uppträdandet. Det slutade med att Mike provade byxorna mitt i affären och han köpte dem.... Jag fick mig ett gott skratt som jag sent ska glömma och det gav mig en indikation om att jag inte kommer ta med han till några klädbutiker in till stan.


Det är inte varje dag jag åker iväg för att sära på benen, idag var en sån dag jag gjorde det. Visst jag ska vara ärlig, det händer att jag särar på benen för andra mer än för Mike, idag var en sån dag jag gjorde det. Sen om jag inte tycker det är lika tillfredsställande får jag ta, idag var en sån dag och vet vad det värsta är, jo att det är olika människor varje gång. Jag föredrar kvinnliga för män. Gynekologer är inget man går till frivilligt, men ett nödvändigt ont om man blir kallad till cellprovstagning.

När jag låg där och blundade, så kom jag att jag inte hade rakat benen. Men sen kom jag på att kvinnan som var inne före mig hade ett väldigt "bohemiskt" stil. Så då tänkte jag att, hon säkert kunde fläta ihop både fiffihår tillsammans med håret på sina ben till enda lång inbakad fläta. Med den tanke i sinnet så kändes inte mina orakade ben som någon större "fara". Tills jag kom på att hon var före mig *uuuusssccchhh*. Tur att allt var klart på mindre än 5 min
När jag kom hem ikväll väntade både middag och min julklapp (som blev lite försenad på grund av strul med leveranstider). En gps som är to die for, nu ska jag bara lära mig att navigera mig med den. Tusen tack älskling.


Sen har jag (och Y) en liten försenat nyårslöfte. För vad gör det om det är en vecka senare? Bättre det än inget alls och vår plan är att faktiskt hålla löftet året ut. Fördelen med att vi två har samma nyårslöfte, är just att vi är två. Det kommer gå hur bra som helst.


Tränaren skriker "du måste vara hungrig på isen" till en av Ys lagkamrater. Detta fick min vilda fantasi att vakna till liv. Nu ser jag inte killar som spelar hockey. Utan nu ser jag hamburgare, korvar, spagetti, någon köttfärssås, broccoli, sparris, lasagne åka runt på isen. Sweet lord vad hungrig jag blev nu. Bara 40 minuter till (av dubbelträningen) har de kvar, sen får jag åka hem och äta mat som älsklingen har fixat.


Vi hämtade upp Yade vid tågstationen med ballonger, bara för att visa han HUR mycket vi har saknat honom här hemma.

Nu ska vi bara mysa hela kvällen lång, äta bakad potatis med röra och umgås tillsammans. Imorgon är det slut på ledigheten.
Idag gjorde jag en film på flimagram på Dennon (av bilder från Hans första dag i världen till nu) och jag hade ett mångfald att välja mellan. Antalet bilder i den här Bloggen bekräftar att jag är paparazzimorsa numero ett. Det finns totalt 7562 bilder (och totalt 5464 inlägg för om siffror intresserar er). Det är fasiken inte illa pinkat. Kanske dags att spara ner bilderna, skicka iväg en beställning för att få de på vanlig hederligt fotopapper? Men finns det någon "framkallningsfirma" som tar mängdrabatt deluxe eller behöver jag bli ruinerad på köpet?
Bild 7563 kommer här:


Suddig, men några ska gå på Ishcokey match, live i Scandinavium dem 8 februari och gissa vilka som kommer att vara i sitt esse då?
Idag är det ingen vanlig dag, det är Dennons födelsedag hurra hurra hurra. Jag minns den dagen då du kom till världen för 14 år sedan. Efter en långdragen förlossning på sisådär 36 timmar valde du att titta ut kl. 14.55. Så liten, så vacker, så fin och så otroligt efterlängtad. Den dagen fick jag den stora äran att bli mamma till den finaste av de finaste Dennon och jag är så oerhört stolt över dig. Jag är tacksam, glad och lycklig för att jag får vara din mamma. Du är värdefull för mig, Du betyder allt för mig och min famn kommer alltid vara öppen för att ta emot dig. Jag älskar dig, härifrån till månen...



Vi gick ut för att bla rasta Jolines barnvagn, dockan behövde frisk luft. Det finns en lekplats (som egentligen är ett dagis) som har den sötaste utomhusplatsen. Där stannade vi en bra stund, lekte affär, red på hästar och tankade vagnen.

Därefter gick vi vidare till två andra lekplatser. Det är så roligt nu när Joline är äldre, hon är med på ett helt annat sätt och jag slipper dra henne i den stora vagnen för går ju själv.


Det här är vad vi bland annat har gjort ikväll. Joline och Mike har pillat bort varandras tåludd. Jag måste ändå påstå att min lilla tjej är väldigt mosig som vågar gå i närheten av de fötterna. De stackars fötterna har ju varit instängda i både tjocka jaktstrumpor och kängor hela dagen idag.


Mamma ringer mig och jag svarar med orden "jag nattar joline, ringer dig sen".

Hon säger: Jag vill bara vet vad sången hette som vi alltid sjöng.

Jag svarar: Va??? När då???

Mamma säger: Ja, men du vet. När vi åkte upp till Eskilstuna. "Pilla min i navel", den där svensken som var mulatt.

Jag suckar och svara: Mamma, det var "killing me softly" och de var inte svenskar

Mamma kvittrar: Juste, så var det. Tack. Hej hej
Ikväll kör vi filmkväll i komedins tecken. Jag älskar komedier, ju löjligaste ju roligare. Vill ni veta något annat löjligt, jag har fått en släktning på toppen på örat, hallå jag blir fasiken 35 år i år och borde fasiken bli skonad för sånt tjafs. Men nej, den här tantens inre tror att hon fortfarande är tonåring.
Jag försökte övertala Joline att somna om imorse, det var nästan omöjligt. Bad om fem minuter extra sömn, men fick 35 minuter och insåg snabbt att det är himla bra när barn inte kan klockan. Sen blev Dora, Dora, Diego och Dora igen. Det är nästan så att jag saknar "en fyra för tre" eller "Berts dagbok". Tillslut bestämde jag mig för att vi skulle ut för att röra på fläsket lite. Bjuder på en härlig bild bår Joline ville läsa morgontidningen.



Kände mig lite wild and crazy när bestämde mig för att göra lax med ett helt nytt recept. Om jag får skryta så blev det fantastiskt gott. Sås gjord på creme fraiche, limeskal och saft, svartpeppar och pressad vitlök. Sen toppade jag med fårost som jag hade smaksatt med pressad vitlök. Gottgottigottgott


Hon är inte så dum som hon ser ut. Den uppfinningsrika genen måste hon ha fått ifrån mig (låt mig få tro det). Alla sätt är bra förutom de dåliga och att ta en rockring för att nå till knappen är ju genialt.


Min lilla sötnöt. Vilken stjärna hon är.
Det tog måååånga timmar att storstäda den här svinstian till hem. Fast nu är när det är klart så njuter jag till fullo och doften av Ajax får min inre pedant att göra frivolter. För övrigt så har det inte hänt så mycket här hemma, det har ju varit tystare tystats i huset då det bara har varit jag och Joline hemma. Ikväll blir det en lugn hemmakväll tillsammans med Mike och Joline.
Jag vill inte, men jag måste.... städa
Juniorlaget för hockeyn är grymmare än grymmast. Tänk att den yngsta är 16 år och "tvingas" åka med hockey med galler på grund av åldern. Jag är mäkta imponerad över juniorerna (även om matchen inte är avgjord en, en period kvar men vi leder med 4-0). Detta gör att jag kan inte sluta hoppas att vacker dag att min lilla Yade ska få stå där som målvakt. Om han fortsätter som han gör nu och om intresset finns kvar så tror jag faktiskt att han kan uppnå det "målet" i livet. Om jag redan nu vid varje match håller på att skita på mig av nervositet, hur skulle det då inte vara vid en juniormatch för Sverige? Rena renskitan innan matchen hade börjat. Fartränder härifrån till ishallen där den i så fall skulle spelas. Fast det är klart jag hoppas på fina framgångar för min son, så länge han önskar att ägna sitt liv åt ishockey. Jag finns vid hans sida, oavsett vad och han kommer göra mig lila stolt iallafall. Ni som har barn med "född talang" förstår mig och bara jag kan bli arg på mig själv att han inte fick ta del av det tidigare i sitt liv. För hur som haver, min unge har faktiskt talang för att vara ishockeymålvakt och det de som fattar den här sporten mer än jag har var tydliga med att informera mig om det. Vet ni vad, jag litar på dem, för jag har sett det som de sett, min pojk är som en mur i målgården och är inte rädd för att möta flygande puckar.

Så länge han brinner för hockeyn, Alla dess oändliga träningar och matcher (oavsett ort eller avstånd från Borås) så kommer vi att stötta honom dag som natt. För vi står bakom hans intresse, Hans kärlek och hans glöd.

Med tanke på antal mail som låg och väntade i min mailbox så vet jag med säkerhet att jag har varit ledig i två arbetsdagar. Det var bara att kavla upp ärmarna, hugga i och ta tag i det som brann häftigast. Efter halva dagen hade passerat så kom den lilla huvudvärken som ett brev på posten (jag har märkt att den plasten där jag sitter just nu så är inte luften optimal, men en huvuvdvärkstablett och en litet vatten råde bot på det). Kommer hem till hemmagjord potatisgratäng och marinerad kött som Mike och grannjä*len hade fixat, det kallar jag lyx. Snart blir det ishockey för hela slanten (och nu skulle vitsen ha varit här för då hade det varit bättre än bäst).

En liten avlång sak gör att det ligger två fullvuxna karlar på hallgolvet. Måste nog ofrivilligt erkänna att den avlånga bajskorv är ganska söt. Nu laddar jag om för hockey.
Det var faktiskt underbart skönt att få plocka bort julen, det är trots allt nytt år och då kan vi inte ha gammal jul hängandes i hasorna. Jag visste att jag skulle få användning av den gigantiska ullareds kassen. Jag kommer älska mig själv nästa år när packar upp alla julsakerna för sweet lord, allt ligger i en sån perfekt ordning (och helt utan trassel).


Vi fick nya lakan *todiefor* och nya täcken av min fina lillasyster med sambo. Detta har jag äntligen fixat till så att de numera ligger i våran säng. Nu ska jag ringa boys, öppna Jolines hemmagjorda paket och mysa det sista timmarna av ledighet innan jobbet kallar på mig imorgon.


Nu har Kia, Anders och N åkt hem till E-Tuna igen. Det blev väldigt tyst här i huset med bara mig, Mike och Joline här hemma. Genast börjar rastlösheten krypa i mig, om jag skulle ta och plocka bort julen? Så får det bli. God fortsättning allihopa och hoppas att ni alla hade en underbar nyårsafton.


Det finns bara en natt om året jag vill att barnen ska vara vakna vid tolvslaget och det är idag. N vaknade självmant fem min innan, Joline fick jag truga med innan hon öppnade sina blå. Sen tittade vi glitter på himlen både som pappa Mike sköt upp och grannar och så önskade vi självklart varandra gott Nytt år och önskade att år 2014 ska bli vårat år. Gott Nytt år allesammans, nu ser vi till att detta år blir precis så som vi önskar, vill och hoppas på att det ska bli.