Alltså, det är faktiskt nästintill sjukt konstigt. Men jag undrar helt allvarligt vad frisören hade i mitt hår egentligen, innan hon gick loss på plattången på mig. De lockar jag fick igår vid lunchtid är fortfarande kvar i mitt hår. Hallå, det är över 36 timmar. Då har jag gymmat med håret, sovit med det, inte kammat eller stylat det alls över huvudtaget förutom lite spray imorse. Jag är jefla imponerad med tanke på att jag har ett hår som i normala fall är "plattfall Alan". Imorgon är det jag som går tillbaka till hårsalongen och blir rånad på några hundralappar för att få tag i dundermedelet hon hade i mitt hår. woop woop.


Det är fredag, bästa dagen på hela veckan. Man har en skön stämning på jobbet, bara för att man vet att man snart blir ledig och sen har man hela helgen framför sig. Vi har en ganska stor happening på jobbet, där startskottet går på måndag. En happening som jag håller varmt om hjärtat (för er nyfikna, kan gå tillbaka i min blogg till maj förra året). Detta innebär att det är mycket som står på spel, Vi behöver visa vart skåpet ska stå och jag har ett stort förtroende för Borås. Jag vet att vi kammar hem allt igen och jag ska göra allt i min makt för att peppa, pusha, hurra, finnas där och heja oss alla till storslam. Kanske var det just därför jag knåpade ihop dessa små älsklingar som varje person ska få.

Vi kan om vi vill och vi vill bara var bättre än bäst, något annat finns inte på världskartan. Det är viktigt för mig att få visa hur mycket jag uppskattar allas insats och det är de som är viktigare än viktigast. Så enkelt är det. Nu tar jag helg.
På lunchen sprang jag till frissan för att göra något åt mitt skatbo till hår. Försiktigt frågade hon om jag hade gjort slingor och jag berättade att jag gjorde de juli förra året. Därefter frågade hon mig när jag klippte mig senast och hon fick samma svar "juli". Jag trodde hon skulle tuppa av och jag försökte släta över det med "men jag har oftast uppsatt hår och när jag har velat klippa mig så har de inte funnits klipptider. Jag la mitt hårs öde i hennes händer. Efter ett tag så fråga hon mig vilket schampo jag använda och jag svarade "olika men oftast L'Oréal tror jag, den som är rosa". Hon vill försäkra sig att jag köper den på frisörsalong och jag hånar henne att säga "Gud nej, jag kör på kampanjer i affärerna och väljer den som tilltalar mig mest". Hon spärrar upp ögonen något och nu vill hon försäkra sig om att jag åtminstone använder en bra inpackning. Jag svarar "hårinpackning? Aldrig i livet, mitt hår blir så flottigt då". Nu trodde jag nästan att hon skulle svimma av förskräckelse men sa vänligt till mig : Ditt hår speciellt de behandlade delarna skulle verkligen må bra av det och vi har kanske inpackning på vårt 30% rabatt sortiment. Hon klippte mig med omsorg och en extrem noggrannhet. När hon var färdig frågade hon: Vill du att jag plattar håret eller vill du ha de lockat? "Du får välja, jag använder aldrig plattång". Nu såg jag att nyfikenheten växte i henne och jag besvarade hennes outtalade fråga med : Jag fönar håret. Hon log och sa: Och då använder du väl värmeblablabla. Jag log tillbaka och sa: Nä, jag använder skum. Efter det frågade hon inte fler frågor utan i tysthet lockade hon mitt hår. När jag skulle betala så frågade jag efter den där 30% nedsatta hårinpackning. Jag frågade en sluten fråga "det räcker väl med en gång i månaden?", hon skakade på huvudet. "En gång i veckan?", hon skakade på huvudet och svarade: Minst varannan gång du tvättar håret.

Jag har aldrig känt mig så okvinnlig som då. Hon måste verkligen trott att jag inte bryr mig om mitt hår alls, men det gör jag fast på mitt sätt. Och nu f*n kommer jag använda hårinpackningen, den kostade för fasiken 200 kr. Sen bokade jag upp en ny klipptid direkt efter, så jag ska minsann visa henne att jag vårdar mitt hår på ett gudomligt sätt.
Halva arbetsveckan är avklarad och solen har lyst så underbart härligt i några dagar. Det är knappt att vågar uttala "nu kommet våren" för då kommer det jefla bakslaget med stormsteg.



På tal om något helt annat, nog för att Ullared är billiga men jag önskar gärna få lite längre hållbarhet i de kläderna jag köper där till kidsen än några veckor.

Blir vi lurade? Eller hade jag bara otur den här gången?

Inatt drömde jag mardrömmar, vilket gjorde att jag vaknade typ hundra gånger. Så när alarmet tjöt imorse, så ville jag inget heller än att få fortsätta att sova. Fast jobbet ropade "Ramona, Du har en introoooodag". Juups, det gick galant på jobbet. Men när jag skulle åka hem så gick ögonen i kors på mig och de sista jag ville dra var till gymmet. Fast vet ni vad, jag drog iväg iallafall och det kändes super nice efteråt. Nu behöver jag se över mitt matintag, så det börjar visa lite resultat. Bus med ungarna, smygfoto på gubben, dusch, middag, natta J och prata vardagssaker med gubbe. Yes, det var min måndag.
Idag ögnade jag igenom de bloggar jag följer och upptäckte drottningen av felskrivning. Den får Magdalena Graaf, klockrent och så jefla roligt.


Det skulle visst stå kul, hahhahahhaaa.
En extremt lugn söndagsmorgon. Joline som ärvt sin pappas "stiga upp i ottan gen" såg till att jag klev upp lika tidigt. Hon är bra på de, till och med bättre än mitt alarm. Kanske beror det på för att jag inte kan snooza henne. Sen vid middagstid bar det iväg till ishallen. Där emellan lämnade vi av vår allas älskade D som åkte hem igen. Det gör alltid så där Extra ont i hjärtat sådana här tillfällen. Det är just då man önskade att man hade en "nu stoppar vi tiden klocka".

Vi syns igen om mindre än två veckor. Till dess blir det minst två telefonsamtal om dagen. Min fine pojk. Y hade match idag, samtidigt som hockeyfinalen. Det blir alltid en sån här "nu skiter jag på mig av nervositet" när han står målvakt. De vann och jag blev så där fånigt lycklig.

Joline har varit "idag gör vi tvärtom än vad mamma säger" mood och det är inte så jefla roligt i stundens hetta. Dock så tycker jag det är bra att hon visar att hon har en egen vilja. Mina tre fina barn har varit i mitt fokus idag (precis som alla andra dagar).


Samtidigt som Sverige spelar o finalen om OS guldet så spelar Y Ishockey match imorgon. Vad f*n varför är Gud så elak mot mig? Nu får jag inte sitta framför tv och heja, utan tvingas ha mobilen igång samtidigt. Tänk om jag skriker JAA vid fel tillfällle, suck. Snacka om att jag offrar typ allt för min son, nu måtte han bli Sveriges framtida Henrik Lundqvist (annars ska jag ha minst 10 % av Hans årsinkomst i så många år som jag har tvingats vara Hockeymorsa när han får ett arbete). Jag hoppas att ni förstår att jag skämtar.Klart jag ställer upp för min pojk oavsett os final.
Med popcorn, dricka och 3D brillorna på så intog vi biosalongen. Joline var spänd av förväntan och skötte sig exemplariskt. Man kan inget annat än att bli stolt över mina tre fina barn. De är guld värda för mig.

Frost var riktigt bra och väl värd sina pengar. Vilken historia, Owe. Men när snömonstret kom så hade jag en liten tjej som kröp upp under min arm.


Jag är uppriktigt jefla glad över att hela familjen var med på Jolines biopremiär. Det betyder mycket att vi har haft en gemensam familjestund.
I tidig otta skällde hundarna utanför och den här tanten blev arg på dem. Jag sprang upp till fönstret för att banka på för att säga till han att vara tyst. Fönstret gillade inte min behandling alls och visade det på följande sätt:


Sorry, älsklingen. Det var inte meningen att bara så hårdhänt och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
Egen tid med äldsta grabben innebar en jefla massa bus. Vi gjorde duckface, fes ikapp och åkte ner längs räcket. Typ sånt som en "normal" mamma aldrig skulle drömma om att göra. Men. jag har aldrig varit normal, aldrig påtvingat någon att tro att jag är så eller velat vara det. Jag älskar alla mina barn och de är dem jag lever för. Så länge mina barn vill fisa ikapp med mig så är jag
deras morsa i alla värder och ställer upp för dem i vått och tort.


Nog för att jag gjort en alldeles egen personlig utveckling på jobbet och därmed bytte tjänst (till något som jag verkligen brinner för och älskar enda ut i fingerspetsarna) så får man faktiskt sakna sin "gamla" grupp sex. Den gruppen var något utöver de vanliga, tillsammans besegrade vi alla hinder som vi möttes av, tillsammans lyckades vi och tillsammans var Vi just Grupp sex. Alla medarbetare som funnits i grupp sex håller jag varmt om hjärtat, ni formade mig till den jag är idag och jag hoppas att jag lyckades forma er till den ni är idag (eller åtminstone att tro på er själva och er egna förmåga. För jag vet att de finns många fina talanger i just Grupp sex). Det finns inget annat som min fina grupp, ni ligger mig varmt om hjärtat och nu ser vi till och tar världen med storm (oavsett vart vi befinner oss).
Att sitta på ishallen en fredagskväll är inte de roligaste jag har gjort. Men man får liksom ställa upp när någon lever och andas ishockey 24 timmar om dygnet.

Vi gör de bästa av situationen och har tävling om vem som gör fulaste miner. Jag tror bestämt att jag vinner. Let's do the duckface.



Idag känns som en lördag, kanske för att jag har gjort allt de jag brukar göra på lördagar. Storstädat, tvättat och gått runt i min onepice. Kollar med ett öga på hockeyn. Ikväll är det även en extra insatt hockeyträning för Y. Jättekul, skit kul, very funny. Jolines ansikte avslöjar henne, hon har hittat min mörka choklad.


Nu har tiggarna hittat till Lilla Dalsjöfors och här har de valt en helt annan taktik än att sitta utanför affären. Utan här så går de runt och knackar dörr. Det kanske låter väldigt ohumant av mig, men jag vill inte ha de vid mitt hem och känner att det blir väldigt obehagligt.
Vi har precis landat hemma. Hela förmiddagen, fram till nu har vi rattat runt i den ena affären efter den andra. Vår mission var att köpa nya skor till D, Vi lyckades med det och sweet lord vilka snygga pjux han fick. Nu, en kopp kaffe.

Se där, nu är jag ledig i fyra härliga dagar. Det är lite av en minisemester och allt tack vare att Dennon är här. För det är ju självklart att jag vill umgås extra mycket med honom. Joline kommer också att få semester, det är ju liksom en självklarhet då jag är ledig. Woop woop, vad härligt.
Nu har det börjat hända grejer. Ett förlag har läst mitt manus och tackat nej. Bara tanken av att någon annan har tagit sig tid att läsa mitt manus är stort för mig. Jag känner mig inte nedslagen för ett "nej". De andra förlaget som har skickat ett brev, meddelar mig att de läser mitt manus just och återkommer med besked. Jag kan bara hålla tummar, tår och be en liten bön på att min lilla dröm blir sann.


Harry Potters författare fick många "tack men nej tack" innan ett förlag tog sig an hennes manus. Det ger mig hopp, för jag tror på mig själv och mitt manus "En del av mig"
Att få ett hotellrum på bottenvåningen, intill en gångväg är ingen bra kombo för min sömn eller rättare sagt fantasi. Först fick jag dra igen persiennerna så folk utanför inte skulle bli skrämda av att se mig halvnaken, sen vågade jag inte somna för att fantasin flödade iväg på "läskiga mördare". Gästen ovanför mitt hotellrum gillade iallafall att släppa fåtöljen fram och tillbaka, gästen slutade vid 23.30. Vaknade många gånger inatt. Vad är det med mig och sova borta? Jag är för fasiken urlöjlig. Fast frukosten var gudomlig.

På jobbet gick det strålande bra. Hemfärden likaså och då hade jag mamma som sällskap i telefonen nästan hela vägen. Tur jag har henne, det blir liksom lite roligare att köra bil. Nu sitter jag i ishallen, inväntar att Y ska bli klar och sen ska jag få åka hem till mitt älskade hem.
Här hade jag skrivit världens roligaste inlägg och så bråkar bloggen med mig. Skit på dig bloggjävel!!! Jag orkar inte skriva om allt för mina armar skakar något så fruktansvärt och det gör att jag inte kan hålla mobilen stilla. Med andra ord, jag tog minsann i på dagens armpass på gymmet och egentligen så borde jag se det på ett positivt sätt då jag numera har en inbyggd vibrator på handen som jag inte kan stänga av. Synd att jag inte är ett dugg sugen, helt fel dag. Mike borde träna armar så han får en inbyggd vibrator som han kan slänga över på min sida av sängen. Då gör den jobbet åt han utan att han behöver anstränga sig. Nu menar jag att han ska massera min axlar (säger vi) Sweet lord, vad får jag allt ifrån?
Resväskan är återigen packad, kaffebryggaren är färdigladdad och kläderna är framlagda. Imorgon bär det av på landets vägar igen. Dock blir det en kort vecka för min del, då jag har tagit semester torsdag-fredag.


Resväskan ligger i badrummet, då det sista jag packar ner imorgon är sminket, tandborste och allt annat tjafs som jag behöver ha för att se någorlunda normal ut.
Det var minst sagt sjukt jobbigt att träna idag. Men jag gjorde det och jag gick all in på mage/rygg passet. Nu värker varenda liten del i min kropp och allt jag tänker på är de ord budskapet som står på väggen på gymmet. Då känns de genast mycket bättre.


Det kom krypandes igår och idag är den här. Sweet lord vilken träningsvärk jag har i benen *yes*. Idag blir det lite jobb (hemma), packning, lite gym, och bara mys med familjen utan några måsten, om och men.
Juups, Vi är i ishallen och det tillhör vanligheterna för en lördag i den här familjen. Ishallen kryllar av isprinssesor, det är bog någon jättestor tävling här.


Snart ska vi ratta hem och äta tacos. Sen laddar vi inför Mellon, höjdpunkten den här dagen. Skön lördag på er alla, för det har vi. Peace!
Vilken rutin människa jag är, även så på helgen. Vakna av Joline, kliver upp, tar på mig onepicen, startar Dora åt Joline, fixa kaffe och frukost, hämta tidningen. Äter långsamt och sen en långtidsbesök på toa innan jag tar mig an storstädningen. Varje lördag är nästan den samma.

M på jobbet frågade om jag har hört något ifrån bokförlagen som jag skickade in mitt manus till. Det har jag inte och i ärlighetens namn så har jag inte tänkt så mycket på det heller. Jag låter tiden visa an. Händer det så händer det.
Jag är vän med många, men det är få som får komma innanför min mur. Jag är väldigt öppen som person, men väldigt få får äran att få känna mig på riktigt. Det är väldigt få som jag släpper in på "det riktiga livet". Kanske beror det på livet som jag levt, ett liv då jag inte visste vem jag kunde lita på till 110%, kanske beror det på att jag blivit sviken av "sanna" vänner eller kanske beror det på att jag inte tillåter någon obehörig att komma in i min slutna värld. Många tror att det känner mig och vet vem jag är. Många tror sig veta vem jag är och så låter jag det förbli. Men det finns en liten del av mig som jag inte delar med mig till allt och alla. Den lilla del får bara mina allra närmaste käraste ta del av, tyvärr har jag fått lära mig den hårda vägen vilka de är. Jag har haft denna bloggen sen 2005, de som har följt mig sen dess har fått vara en del av mitt liv som jag valt att dela mig av. Mestadels så har det varit väldigt öppna och ärliga inlägg (men det allra ärligast inlägg har jag skrivit ner i min dagbok). Av den anledningen så hänger jag inte jag ut någon/några enbart av min uppfattning av situationen. Jag är inte sån som person, jag ser inte syftet av att berättiga mig eller mina handlingar i de situationer jag varit med om i livet. Så detta är de mest ärligaste inlägg ni någonsin kommer att få av mig. (Bara Gud vet hur mycket jag egentligen har velat spy galla över vissa personer som passerar/ passerat mitt liv, men jag är en bättre människa än så. faktiskt).
Direkt efter jobbet drog jag till ett tomt gym och körde ett grymt benpass och jag kunde låta hur mycket som helst utan att skämmas. Det känns i benen nu. Jag fick världens finaste Alla hjärtansDag present av Mike, han känner mig så väl. Något stadigt att hålla i morgonkaffet.


Nu väntar jag in Dennon som kommer med tåget medans Mike och grannjäveln gör hemmagjorda hamburgare. Den här Alla hjärtansDag är den bästa ever. Älska varandra, ta hand om varandra och visa varandra ömhet.
Idag fyller min fina Karl år, imorse fick han en liten överraskning av mig. En av hans presenter fick han i förskott (jaktbyxor) och ett paket väntar på han här hemma. Jag frågade honom om han ville ha tårta ikväll, men det ville han inte. Dock sa han inget om bakelser, så jag och Joline har gjort världens finaste bakelser medans de är iväg på Ishockeyträning. Man ska bli firad när man fyller år, så enkelt är det.

Jag har även förberett morgondagens alla presenter till mina fyra hjärtan och ett eget litet kort kommer de också att få. Min familj betyder allt för mig och de tåls att säga om och om igen. Jag hoppas de blir så där härligt lyckliga inombords när de får sina presenter. Imorgon kommer Dennon, som vi har längtat efter han.




Jag vet inte vad det är som har gjort det, men det vilar f*n en förbannelse över mina ögon. Från fina isblå ögon i en fin välsvarvad form till ett babianarsel. Why? Brist på sömn, stress, vädret, åldern och genetiskt har gett mig de största påsarna du kan tänka dig. Det är irriterat, rött och svullet under ögat och på ögonlocken. Inget nytt smink, makerevomer eller ögoncreme har gjort detta mot mig. Ikväll har jag kört gurktricket (<---- shit vad snuskigt det lät då). Kanske hjälper det, kanske inte men det är f*n inte kul längre. Ja, jag må vara lite fåfäng. Men sån är jag.


Idag var det jag och hela grabbgänget som hängde vid hantlarna på gymmet idag för jag hade armar/axlar på schemat. Någonstans i diskussionen om vikter så nämnde jag att jag drömmer om den dagen då jag kan gå på det "svarta" hantlarna som alla andra stora grabbar. När de orden sipprade ur min mun, var det försent att ta tillbaka dem. "Klart du kan"..."Kör dem där"... "Kör den här övningen"... Sagt och gjort, Jag gick på de stora svarta hantlar och vet ni vad "Jag fu*king klarade det. Det är bra att ha ett gäng grabbar som peppar mig, som inte ser mig som en vekling och som tror på mig. Inge mer småfisar till hantlar här inte...
Y följde med mig till jobbet idag, då han har sportlov och ville tillbringa dagen i ishallen. Vi hade bestämt att han skulle komma tillbaka till jobbet kl 14.15. När S kom vid kl 14.10 och frågade om de var min son satt där ute i regnet vid så fick den här tanten lite panik. Jo, men visst var det min son som satt där ute dyblöt. Han hade tydligen försökt att ringa, sms:a och kika mig för att berätta att han kom tidigare. Den dåliga mamman som jag är hade inte kollat min mobil. Bug misstake. Sweet lord, jag har aldrig känner mig så bedrövlig. Stackarn hade stått sär ute i en halvtimme och fryst. En annan sak som däremot gjorde mig alldeles varm inombords, var att vi hade Tele2 OSevent på besök och man kunde nominera en guldhjälte. Jag fick en nominering. Tänk vad en liten medalj och fina ord på ett skrivet papper kan göra att hela ens dag blir så där perfekt.



Efter en natt med mindre sömn (jag har så svårt att inte sova hemma) med en god hotellfrukost så var det dags för en introdag i Örebro. Sjukt roligt och väldigt givande. Sen fick jag ratta hem till Borås på fina vägar. Sladda in på jobbet, lämnade av bilnycklar, gick igenom dagens skörd av mail, pratade med kära kollegor, fixade lite frågetecken och nu sitter jag här på min berömda stol 120 i ishallen, Det har varit en bra dag, fast detta resande varje vecka börjar tära på krafterna. Fast det är bara tuta och köra å sikta in sig på målet, snart är vi där. (ja, jag visste att de skulle innebära mycket resor när jag fick min nya tjänst, fast just nu är vi inne i en väldigt intensiv period som innebär mer resor än normalt så jag undanber alla påhopp)
Resan till Örebro gick som en dans, knappt någon trafik och bra väglag. Jag har hunnit jobba massor, vid klockan 18 så sa jag tack för mig, checka in på hotellet, gjorde ett besök på gymmet och sammanstrålade med några arbetskollegor vid restaurangen. Där blev det strömlöst och vi satt i mörkret en bra stund. Fast de var trevligt med en massa tända ljus och sällskapet var perfa. Nu ska jag nanna kudde, för jag är bara så trött just nu.
Jag skulle behöva packa, så allt är klart inför morgondagen. Strax ska jag få tummen ur och göra det. Vill bara dela med mig av en bild där jag och Joline övar på att göra fula miner, medan Y tränade.


Efter det blev det ett grymt tufft benpass på gymmet. Det var bara jag och en till där. Jag gillar när det inte är så mycket folk. Sen kom jag hem och gjorde spagetti med köttfärssås, typ så känns mina ben just nu.


En lugn förmiddag med frukost på sängen av älsklingen. Det märks direkt när han inte är i skogen och jagar, då skämmer han bort mig och jag älskar det.


Nu sitter jag och Joline i ishallen och kollar in Yade när han tränar Hockey. Vi har även hämtat jobb-bilen för imorgon bär de av igen. Jag tänkte att jag skulle ta svängen till gymmet idag också.


Om du kära vän inte tål att höra sanningen så som vi andra utifrån ser på saken, så borde du kanske tänka på vad du skriver. Jag har varit tyst alldeles för länge, jag har gjort fel då jag inte har ifrågasatt dig tidigare och jag skäms för att jag inte stått upp för min väninna tidigare. Du är en fantastiskt bra kille, men ibland beter du dig jäkligt klumpigt åt och allt för ofta nedvärderar du din kvinna du bor med. Det är just det som får mig att visa alla taggar utåt mot dig. Visa din liv. kvinna mer respekt, visa henne att att du älskar henne om och om igen och visa henne varför just hon äger ditt hjärta. Det är då som först du får mina sympatier, medkänsla och gehör. Innan dess så tillhör mitt mitt hjärta, mina känslor och min sympati hos min fina vännina (utan vars namn jag kommer att nämna). Du min fina vän, ta fram självförtroendet, ta fram självkänslan och din stora värdighet en gång hade, för du är och förblir den vackraste varelsen son går i ett par skor. Jag finns alltid här för sig.
Känslan av att se sitt barn stråla av lycka, den är oslagbar. Yade har fått en upplevelse som han kommer att minnas hela sitt liv, allt tack vare grannjäveln som ville att vi skulle se på "riktig hockey". Alltså, man kan faktiskt inte ha en bättre grannjäveln än vad vi har. Vår bästa kompis i vått och torrt, i glädje och sorg, igenom motgångar och framgångar så finns han alltid vid vår sida. Sådana vänner ska man vårda ömt.












Nu är vi på väg hem och jag laddar om från hockey tull Melodifestivalen. Först ska vi plocka upp Joline, sen när vi kommer hem så fixar grabbarna grus middagen och jag förbereder stereo, plockmat och boa inför mellon. Vilken underbar lördag jag (vi) har haft. Woop woop...
Då är vi här på Sveriges framsida, Göteborg. I Scandinavium gör att se matchen mellan Frölunda mot Färjestaden. Även om mitt hjärta alltid kommer att klappa för gnaget så är den här upplevelsen oslagbar. Stämningen, känslan och lyckan hos Yade är verkligen på topp.


Jag gjorde rent borsten som var full med hår. Sen skenade min tråkiga humor iväg fortare än blixten själv. När min humor skenar iväg så brukar det nästintill alltid sluta med att de förknippas med något sexistiskt. Jag gjorde en annan form av musmatta. Hehe, sån är jag.

Snart bär det av mot Göteborg. Jag, Mike, Yade och grannjäveln ska till Scandinavium och kolla på Frölunda spela lite ishockey. Jag kommer att dregla lite...

Det där med ordning och reda är inget som faller min lilla madame i smaken. Rummet såg ut som en rosa-lila atombomb hade härjat runt därinne. Giv mig styrka.


Min ordning och reda faller dock mig i smaken och jag klarar inte av kaoset. Hela veckan har jag stängt dörren till rummet, men nu gick det inte längre.


Den euforiska känslan att se sakerna ligger där de ska är bättre än en orgasm (eller nja, de är likvärdigt).
Den där lilla tävlingsmänniskan i mig väcktes till liv näe jag och grannjäveln drog till gymmet för att kötta armar. Vem orkade göra flest Hammer curl? Jag måste tyvärr säga att jag förlorade. Men det var förbaskat kul. Tack älskling för att du tog hand om alla barn och fixade tacosen medans vi var iväg. Sådana som dig växer inte på träd och jag är glad över att jag har lyckas fånga dig.
Jag saknar att kunna be dig flytta på dig för att du har tagit min hörna i soffan. Jag saknar att be dig plocka undan din tallrik efter dig och jag saknar att bli häpen när jag upptäcker att du har fixat disken av egen vilja. Jag saknar den sponta kramen. Jag saknar att ha ditt huvud liggandes mot min axel samtidigt som jag smeker sitt hår. Jag saknar att höra och se ditt skratt när du visar mig konstiga youtube-klipp. Jag saknar att höra dig sucka för att jag inte hänger med i ungdomsnacket. Jag saknar när du skojbråkar med din lillebror och lurar lillasyster på massa pussar. Jag saknar att knacka på toalettdörren och be dig släppa sn*ppen för att andra behöver komma in på toa. Det är de små sakerna som andra kanske ser som bagateller som jag saknar. Jag saknar dig, varje dag. Även om vi pratar två gånger (ibland mer) per dag, så är det inte samma sak som att få ha dig här hos mig. Väldigt ofta kommer de där egoistiska tankarna och borrar sig fast i mig. De egoistiska tankarna som vill hämta hem dig till mig, för jag behöver dig. Jag är inte hel utan dig hos mig. Jag älskar dig, det gör ont att sakna dig.
Yeselibox, då har man bokat resa t/r upp till Stockholm i mars när vi ska på Melodifestivalen och även bokat Ds resa hit t/r v.8 eftersom han har sportlov. Det ska bli så skönt att få hit honom, hela mitt inre gör frivolter och jag har aldrig längtat så mycket till alla hjärtans dag som jag gör just nu.
Jobb, lite strul som ordnade upp sig, stenhårt gympass, dusch, mat och nu slapp. När jag duschade ville Joline hoppa in hon med och det fick hon, om hon hämtade en handduk till sig. Sagt och gjort. Efter duschen, lärde jag henne hur man kan åka kana fram och tillbaka i badkaret. Hon gillade de skarpt. När vi är klara så möta jag av denna synen i hallen.


Hon har "glömt" att stänga garderobsdörren och denna fula ovanan har hon fått ifrån mig. Jag är ett hopplöst fall och Mike gillar inte min ovana som jag har för mig. Det kan jag förstå och jag tänker på det hela tiden men ändå så glömmer jag det. En annan sak inträffade när jag borstade Jolines hår "Pappa säger fan i bilen och idiot, men du säger bara fan när du borstar ur mina tovor". Med andra ord, det är dags att passa sig lite.
Idag hade Joline lite för mycket överskottsenergi och därmed sjukt svårt att somna. Det var "klia mig på ryggen... Klia mig på magen... Klia mig på benet... Klia på armen... Klia mig stående???!!!???" Det sistnämnda fattade jag mig inte på alls, hur ska jag kunna klia henne stående utan att kröka sönder ryggen medan hon själv ligger ner i sängen? När jag reste mig ur sängen för att göra henne till viljes (ja det gjorde jag för allt jag ville vara att hon skulle somna någongång) då blänger hon på mig som bara hon kan. "Men mamma klia mig stående" väser hon fram. "Det är ju det jag gör" väser jag tillbaka och känner att tålamodet nästan är lika med noll. "Så här kliar man stående" säger hon ilsket och visar med sin hand hur man kliar med enbart naglarna och inte fingertopparna som jag tydligen hade gjort. Med en urdum känsla och bubblande av skratt la jag mig i sängen igen och kliade hennes rygg med naglarna. Gissa vem som somnade på två röda?!? Ja, nu vet jag hur man kliar stående.
Den här vintern har inte gjort något för mina ögon. Nog för att jag (är men skit i att läsa ordet är) börjar bli mogen, men denna plus-minus-fukt-torraluft har gjort min annars fettiga ansikte att bli torr som falske och speciellt runt ögonen. Hej, på dig uttorkade russinpaket.




Fan, såg att jag behöver noppa ögonbrynen.
Det lilla nyrenoverade gymmet har verkligen blivit populärt för det är typ överfullt eller så är jag där vid "fel" tidpunkt. Det var annat för, då ekade gymmet nästintill tomt. Träning är verkligen det bästa sättet att få bort stressen i kroppen och bara Gud vet hur mycket stress den här kroppen innehåller. Kom hem till en underbar middag som bestod av kycklingsallad (och en hemmagjord liiiiite för stark vitlöksdressing).
Igår hade jag och barnen en heldag. Först var de ishallen på allmänheten och sen rattade iväg på en spontanresa till Ullared. Inte för att skryta, eller jo jag menar för att skryta så vill jag bara säga att jag har världens goaste ungar som är supersötisar i affärer. Min fina shoppingspartners.


Jag gjorde världens godaste fläskfilégryta, fixat Mikes smörgåsar, förberett grönsaksstänger med dipp till Mellon. Nu har jag fjäskat färdig och tar mig rätten till den stora tv med surrondsystemet. Vi är så redo och innan ens hört låtarna så hejar jag på Linus Svenning.


Vi fick världens bästa bild på Joline som tjurade ihop totalt för art hon inte kunde hoppa lika högt som jag. Det är precis så hör hon ser ut bär hon inte får som hon vill.


Från ingenstans så säger Joline: J och T har ingen mamma. Hon har dött, varför gjorde hon det? Jag berättade en förmildrande version om hur det gick till. Det sista hon säger är: Stackars J och T.


När blev hon så medveten? När blev hon så förståndig? Det högg till i hjärtat på mig (som det oftast gör) när jag tänker på Sara. Varför är livet så orättvist?
Alltså, nu har jag varit så himla snäll. Igår fixade jag Mikes mackor, det är inget som jag gör ofta (typ en gång om året). Jag förberedde till och med kaffebryggaren åt han.


Idag har jag storstädat (vilket jag alltid gör) och nu även skottat hela garageuppfarten plus trappan (vilket jag sällan gör). När Mike kommer hem ifrån skogen behöver han inte göra någonting.


Visst är jag snäll mot min karl (allt för att jag ska få kolla på Melodifestivalen på stora tv med surroundsystemet på).




Det där med sovmorgon är något man bara kan glömma om man har em dotter som heter Joline. Rutinmänniskan Ramona gjorde som vanligt så här på en lördag förmiddag och det var att äta frukost, läsa tidning, dricka tre stora koppar kaffe, göra nr två och börjad storstäda. Nu laddar jag batterierna för snart är det dags att ta med barnen till ishallen för Y har Ishockeyträning.