Årets sista dag är kommen och om jag summerar de gångna året så skulle det bli med dessa ord: Bakom varje utmaning har lärdom stått och väntat. Med massor av erfarenhet som kommer från framgång och/eller misstag. Ta hand om varandra. 
Eftersom det var någon plusgrad ute så var vi bara tvungen att dra till pulkabacken för lite race innan all snö smälter bort igen. Mamma blev som ett barn på nytt.
Vi turades om att åka med Joline. Pulka är så otroligt roligt, typ det bästa jag vet på vintern. 
Mamma åkte flera gånger med Joline och jag likaså. Bästa backen med en perfekt trappa så man inte behöver varken snubbla eller ramla omkull.
Sen kom vi hem och gjorde en ny Olof på framsidan innan vi drog in till stan.
Nu så, nu har jag fått tillbaka mitt fina hem. Det krävde en storstädning i några timmar och jag har även hunnit fixa tvätten. Nu ska jag och Joline fixa i ordning oss för att åka in till stan. När huset fylls med boys och mamma så behöver skafferiet fyllas på. Som jag längtar efter dem nu. 
En liten rolig grej hände igår som jag bara måste få berätta. Joline fick Mike ubergamla Nokia som. Fungerar. Hon blev själaglad, men tyckte det var konstigt att man inte kunde ta kort med den. 
Snö så lpngt ögat kan nå, vitt och ljus med några få minus grader. Det är grejer det. Självklart bara måste man ut, eller är det bara jag som känner så?
Vi klädde på oss med varma kläder och drog ut. Jag försökte mig på att göra en snögubbe, men det var inte "rätt" sorts snö för de ändamålet. Så det fick bli en snöänglar istället.
Mike tände på en stubbe och det var riktigt mysigt att stå bredvid den och dricka varm choklad. Det är något speciellt med varm choklad utomhus.
Därefter så grillade vi korv och även alla hundratjugo hundarna fick korv också. Hehe. Riktigt gott med korv med bröd. Det enkla är det goda.
Efto er maten utomhus, drog jag och Joline till pulkabacken. Som vi åkte, herregud vad vi åkte och roligt var det. Nu är vi hemma med rosiga kinder.
Minus 7 grader visade termometern. Solen lös påen klarblå himmel och bara det gjorde atr jag fick en energikick. Jag och Joline packade ner lite picknick, klädde på oss varmt och drog ut. I tre timmar var vi ute och hade hur roligt som helst. Det smakade väldigt gott med varm choklad när vi väl kom in sen. 
Medan Mike och Joline fixade med maten slumrade jag till en stund. Det var en välbehövlig vila. 


Jag vet att jag har sagt det innan, men det tåls att säga det igen. Mina svärföräldrar är guds gåva till kvinnofolket. Jag är så oerhört tacksam över att de har tagit mina Boys till sina egna barnbarn och det utan någon skillnad gentemot deras egna biologiska barnbarn. Mina boys är lika mycket värdefulla för dem som mina lilla skitunge till tös. Förstår ni hur mycket det här betyder för mig som mamma? Ja, men ni fattar de är helt enkelt bättre än bäst. De är verkligen världens bästa, enklaste och mest underbaraste svärföräldrar jag någonsin kunnat hoppas på att få. Ni är guld värd för mig och jag älskar er härifrån till månen (som en böld i röven). 
Jag, när kvällen kommer och lugnet har lagts sig så saknar jag mina Boys så otroligt mycket. Jag vet att de har hur underbart som helst hos Alex och Sandra, men egot i mig vill ha de här hos mig (men det är inte mitt ego som bestämmer). Vi har gjort upp det väldigt bra och som passar alla parter, varannan jul och varannan nyårsafton. Jag är glad över att vi aldrig låtit vårt ego få styra utan delat upp det så alla får lika och framför allt boysen får dela dessa fina högtider med båda sina familjer, för jag har sett att många familjer inte agerar på det sättet. Om några dagar är det hos mig och som vi ska fira då. 
Här vaknade vi kl 07.30 och då hade Mike redan åkt iväg för lite juljakt. Jag och Joline började julafton med tomtegröt och öppning av morgonpaket.
Därefter blev det duschen, lite sista minut inslagning av paket innan vi for iväg till bästa svärföräldrarna. Där väntade supergod julmat.
Sen blev det en lång väntan på den där jultomten och lilla madame började nästan tro att tomten inte skulle komma till farmor och farfars konstiga adress.
Den som väntar på något gott... Tomten hittade till oss och Joline blev så lycklig. Även om hon var lite rädd för honom, gubben i röda kläder och vitt skägg.
Hon hjälpte till och dela ut paketen och ställde upp på ett kort tillsammans med tomten om hon fick vara i pappas trygga famn.
Man blir alldeles lycklig i hela själen när man hör Joline säga "Men herregud, har jag varit så himla snäll" när hon ser sin stora julklappshög. Och hon älskade vare litet paket hon fick.
Jag fick ett presentkort på hemtex och det tackar jag ödmjukast för. Sen fick jag även den bästa hoddie ever och den passar mig som handen i handsken. Till sist kom det även snö.
Vi har haft en lugn och fridfull jul och jag är så himla tacksam för att jag har så många nära och kära runtomkring mig. Ni alla är guld värda för mig. God jul! 
När jag skriver att det går i hundraåttio på jobbet, då menar jag verkligen i hundraåttio. Men känslan av lugn, harmoni och massor av lycka har omfamnat mig hela dagen. Kanske för att det är dagen före julafton eller för att jag vet att det stundar en julledighet. Det gick i hundraåttio efter jobbet också och kl 19.40 lyckades jag bänka r*ven i soffan med bingolotto, ostbricka, gott vin (bra val Mats) och underbara Mike och Joline. Nu är jag ledig fram till den 2 januari, som jag ska njuta av dessa dagar. Jag önskar er alla en riktigt god jul.
Nu är alla julklappar inslagna och ligger under granen i väntan på att öppnas av nära och kära. Jag bara älskar det svarta och lila pappret även om det inte alls är juligt. 
Vi kommer att fira 2 julaftnar här hemma. Den förste den 24e tillsammans med svärföräldrarna och Mikes bror. Därefter den 29e tillsammans med boysen och mamma. 
Julen är barnens högtid. Den är till för de små älskade liven och deras underbara förväntansfulla iver. Det gör att jag älskar julen. 
Det kändes som en helt vanlig måndag när vi klev upp imorse, helt galet att det är julafton på onsdag. Jobbet fick i hundraåttio, men vi hann med en liten mysig julklappsutdelning. Jag fick en superfin julklapp som jag tackar ödmjukast för.
Ratta förbi affären för atr köpa spenat!?! för Joline ville ha spenatsoppa. Jag gjorde frivolter och jublade högt. För inte visste jag att jag också var sugen på det. Jag lyckades så den så där krämig och god. En arbetsdag till sen väntar lite ledighet, som jag längtar... 
Vi har haft en lugn fjärde advent. Jag fixade de sista julklapparna som skulle med Yade till kalmar. Vi lyckades få till en mysig fjärde advent lunch/middag.
Sen var det dags för mig och barnen att åka in till stan. Först rattade vi in maxi, eftersom Yade behövde ha färdkost och sen åkte vi vidare till stationen. Min fine pojk ska fira julen i Kalmar. 
Tåget rullade in på perrongen enligt utsatt tid och det gjorde lite ont i magen av vinka hej då! Egoisten i mig vill ha alla barnen hos mig. Tur att S klev på tåget i Alvesta, för nu tvingas de åka buss mellan Emmaboda - kalmar. 
Alltså vad har jag gjort för att förtjäna så fantastika barn? Yade fick ju sina allra första betyg för någon dag sedan och vi har som tradition (som jag har tagit med mig från barndom) att bra betyg belönas med pengar. Som jag då skrev så fick Yade väldigt (väldigt väldigt) bra betyg och han inkasserade en hel del. Nu är det som så att vår fina Dennon fyller 15 år i januari och har önskat sig en sak som kostar några tusen, därför har jag ställt frågan till nära och kära att bidra med en slant till den stora presenten istället för köpa småsaker. Nu berättar Yade för mig att han också vill vara med på Dennons present och därmed avsätter alla sin betygpengar till det. Ja, men ni hör ju hur omtänksam och kärleksfull han är. Hur många 12 -åringar skulle göra något sånt? Jag blir alldeles varm och lycklig inombords. 
Joline: Mamma, kan du följa med mig in på toaletten för jag är lite höjdrädd!
Jag: Det heter mörkrädd.
Joline: Nej mamma, det heter faktiskt höjdrädd. Precis som det heter höga ljudvågor när pappa sjunger så där högt som han gör nu!
Jag: Ok, om du säger det. Men det heter mörkrädd när man är mörkrädd. (jag vill ha sista ordet). 
Joline: Nej, mamma du har så fel. Du fattar ingenting. (och där fick hon sista ordet). 
Tanken var att jag skulle åka själv för atr handla julklappar, men med mammiga barn är det helt lönlöst att tänka en sådan tanke. Vi träffade på tomten.
Joline fick hjälp att skriva en önskelista och allt hon behövde göra var att skriva sitt namn.
Det var bra nervöst att lämna över lappen till tomten. Varför är denna efterlängtade man så skrämmande för barn? 
Vi gick vidare i knallerian och stötte på Magnus Carlsson. Joline var mer imponerad av den gigantiska granen.
Efter ett lång runda i diverse affärer så passade vi även på att fika och danska kungens konditoris är to die for.
Sista anhalten innan hemfärd blev maxi, gissa om lilla Joline blev mäkta imponerad av träffa tomten där också. Dessutom fick hon paket som hon knappt vågade ta.
Givetvis blev det en tur på hästen innan vi åkte hem igen. En bra dag med massor av skoj och extremt snälla barn.
När vi kom hem hade svärmor svängt förbi oss, pojkarna som ska fira jul i Kalmar fick sina paket, Joline fick en supersöt fågelhus med massor av frön och jag fick den finaste kransen i hela dalsjöfors. Det tackar vi ödmjukast för. 
Det är verkligen inte varje dag vi har finbesök på jobbet. Idag kom självaste Karim från comviq reklamen på besök. Även om jag inte har något med comviq att göra med, så blev det lite kort iallafall. Han är hur mysig som helst, likaså han fru. 
Hoppas Tele2 tar efter och låter bästa Frank komma på besök, det hade varit hur roligt som helst. Utöver finbesök var det en fredag med alldeles för mycket arbete med alldeles för lite tid, med andra ord stress utan dess like. Men nu är det fredagkväll och en härlig helg stundar. Underbart! 
Jag började dagen med att ratta in till jobbet, hade några viktiga möten på förmiddagen. Vid lunch sladdade jag hem och avlöste Mike. Väl hemma fortsatte jag att jobba med en betydligt piggare skitunge. Yade kom hem med sina allra första betyg. Sweet lord, vad stolt han ska vara över dem.
Mike och Yade drog till ishallen. Jag och Joline hoppade in i duschen. Sen förvandlades min lilla. tjej till den trotsigaste lillskit i Dalsjöfors. Hon ville inte plocka i saker hon drog ut i garderoben, hon ville inte få håret borstat, hon ville minsann lyssna på hundradelar sagor och hon strunta fullständigt i hot om att jultomten såg henne. 
Tillslut kom min vanliga tjej tillbaka. Lite roligt är det allt att hon vågar testa gränser även om hon inte vinner trotsfighterna. 


Idag var det min tur att vara hemma med lilltösen pga magsjuka i form av diarréattacker. (Mike var hemma med henne mån-tis när jag var i E-tuta) och det är tur att jag kan jobba hemifrån eftersom jag hade en heeeeel del att jobba ikapp. Joline har lärt sig att vara tyst när den "vita" telefonen ringer och det skötte hon galant. Utöver det satt hon bredvid mig och målade, kollade på film, lekte med dockor osv medan jag jobba med datorn. Tur att hon är så pass stor så inte behöver min fulla uppmärksamhet och tur att jag kan göra flera saker samtidigt. Helt plötsligt var kl 17.15 och då som först stängde jag ner datorn. Då bestämde vi att vi alla skulle hjälpas åt att storstäda hemmet, sweet lord vad det gick undan. Redan kl 19 var vi klara, här snackar vi teamwork. Imorgon kommer jag jobba en halvdag inne på jobbet, ratta hem och byta av Mike som kan åka till sitt jobb och jag kan fortsätta jobba fast då hemifrån. Det är så himla skönt att vi kan dela på vabben (och allt annat med för den delen). 
Idag fick jag ett efterlängtat brev och den innehöll Nyhetstidningen. I ren iver började jag bläddra i den för att hitta min interjuv. Tadaaaa, min nuna var på mittuppslaget. Känslan är helt obeskrivlig. Den nyfikne kan läsa interjuvn på denna länken: 
http://www.nyhetstidningen.nu/artikel/116250
Igår bar det av mot E-tuna i jobbärende. I och med att vi åkte igår så hann jag även överraska min lillasyster i ett trevligt samtal där jag kunde berätta att jag var i stan. Vi möttes upp och bestämde oss för att överraska mummi. Stackars fina mummi, hon fick ju näst intill hjärtsnurr.
Jag glömmer liksom av hur gammal hon är och inser nu att nästa gång ringer jag i förväg. Det stora bullfatet åkte fram.
Sen ringde hon till Avii och han kom springandes till mummi. Det var riktigt roligt att få träffa dem och få kramas lite så här till jul. Hittade 
även Mummis gästbok och en not från 94 från mig.
Jag och Kia satt senare på hotellrummet och snackade om allt och inget. Vid 23 sa vi hej då. Idag har det gått i mötets tecken och nu sitter jag i hallen och inväntar på att Yade ska bli klar så jag får komma hem.
Jag började fredagen som ledig tillsammans med Joline. Vi storstädade, myste, åkte in till stan och fikade hos svärmor. Sen fick jag svida om till finklänningen och dra iväg på årets julfest. Vilken fest, bra mat, bra underhållning och bara så otroligt rolig.
Igår gjorde inte den här tanten många knop alls. Solen sken lite och då passade vi på och gjorde en liten snögubbe. Sen hade vi filmrace och bara myste under filtar.
Idag har jag varit i ishallen från 12.30 till 18.15. Först allmänheten där jag agerade som bambi på hal is och sen växlade jag om till kiosktant för det var min tur att kränga korv på a-lags matchen. Medans vi vat i hallen gjorde Mike och Joline den snyggaste snögubben ever.
Lagom trött och sliten rattade jag ner till frisörsalongen för att inkassera mitt presentkort som jag fick från min älskling. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar han. Jag var sugen på en stor förändring och det fick jag.
Frisören fick fria händer och jag var tydlig med att jag inte var rädd för att klippa av längder, så länge hon inte gjorde mina tjocka kinder tjockare Och jag ville bli ljusare men inte jätteblont. Vi snackar stora krav.
I tre timmar blev jag bortskämd, flera gånger nickade jag till för lugnet som infann sig. Egentid. Det  visade sig att vi har barn som går på samma dagisavdelning. Slutresultatet blev bättre än vad jag hade hoppats på.
Hon fattade precis hur jag ville ha det utan att jag själv visste det. Klart den bästa julklappen. Tack Älskling, du är bäst.
Av någon outgrundlig anledning ställde jag klockan på 05.50 och detta gjorde att jag jade exakt 10 minuter på mig innan jag var tvungen att åka. Det är bud de här stunderna som jag älskar mig själv att jag förbereder allt kvällen innan. Nysnö välkomnade mig när klev ut, inte roligt när man vet att man ska ut på vägarna. Resan upp gick bra, likaså enda tills Vårgårda. Där kom blixthalkan och jag tackar gud att R körde. Fort gick det inte och två lastbilar hade kört av vägen (det gick med lastbilschafförerna).. Nu sitter jag i hallen och inväntar på att Yades träning ska bli klar innan jag får åka hem. 
Upp i ottan och långt före tuppen för att åka till Jolines förskola. Den årliga Lucia firandet stod på menyn. Det var lite lagom kallt att stå utomhus, men så fint de sjöng och Joline vinkade lite blygt mot oss. Lyckan var som gjord när hon såg att hennes bästa kompis hade exakt likadan tomtenissa-klänning som hon. Nytt för i år var två saker. Ett: Vi fick inte ta några kort (någon ny löjlig lag). Två: Vi fick inte fika med barnen efteråt. Fast, det är bra mysigt med Lucia och det är en fin tradition som vi borde vårda ömt i vårt avlånga land.
Är man bestämd så är man och i min värld är det skönt att ha tjej med lite skinn på näsan. Joline dissar den fina Luciakronan, linnet och röda sidenbandet. Att jag till och med lockade med att piffa till kronan med massor av glitter hjälpte inte heller.
Hon ville vara en tomtenissa och jag säger halleluja för gekås som hade en superfin klänning med luva för ynka 49 kr. Nu övar vi på "nu tändas tusen juleljus" för det är den enda låten av alla de kommer att sjunga som inte sitter helt hundra. Perfektionist är hon också. 
Alltså, den här måndagen blperfekta julklappen, den var igen perfekt start på veckan. Jag snoozade bara två gånger, hade massor av överflödig tid (läs 7 min) hemma och bra dag på jobbet. Det absolut bästa var faktiskt nu när jag kom hem och fick en förtidig julklapp av gubben.
Han lyckades pricka den perfekta julklappen. Den var så perfekt att jag själv inte ens hade tänkt på det. På torsdag ska den här tanten få håret fixat.
Det har varit en lång söndag som började med att väckarklockan ringde kl. 06.20. Vid sju hämtade svärmor mig och vi styrde kosan mot Ullared. Vi lyckades hitta en parkering vid ingången och ingen kö in. Snacka om tur. Vi avverkade ex antal timmar där inne och massor av pengar likaså. Trevligt hade vi och jag gillar vår tradition. Väl hemma hann jag slå in allt till fina julklappar, umgås med Joline och äta en god älggryta innan det var dags för mig att ratta in till ishallen. Den här gången var min tur att stå för matchprotokollet och det var tur att jag fick hjälp första gången (herregud vilken djungel av koder, rader och annat jixs jag måste hålla reda på). Yade skötte sig exemplariskt och släppte bara in två mål, de vann med 8-4. Efter tre timmar i en iskall hall känns det skönt att ligga i sängen tillsammans med Joline. 
Dagen började med att Joline väckte mig kl 07.03 och det var inte direkt vad jag ville. Snacka om att jag var tröttmössa. Jag började storstäda och vika ihop den gigantiska tvätthögen med ren tvätt. Sen åkte vi in till stan för Yade hade träning.
Jag och Joline passade på att bara ute medan det var lite blå himmel och värme. Almenäs är verkligen en mysig plats och lekplatsen är bara så bra. Därefter handlade vi lite innan vi intog ishallen. 
Yade gjorde bra ifrån sig på träningen och vilken utveckling han har gjort. Minns första träningen han hade, då kunde han knappt stå på ett par skridskor och såg ut som han skulle skita på sig.
Väl hemma öppnade jag skåpet som alla hatar att öppna. Anledningen till varför man inte vill öppna den är för att man blir attackerad av plastsaker. Jag tog tag i det och nu är det ordningen igen. Undrar dock hur länge? 
är det fredag så är det. Även om (nästan) alla mina härliga kollegor tackade för sig och drog vidare hem till både lugnets lugna vrå och årliga julfesten så fick lilla jag jobba på som om det vore en helt vanlig dag. Många "to do" och "fix" innan jag kunde säga TGIF vid 17.10. Jag har dock snott en underbar bild från gårdagen med alla mina älsklingar från kvalitetsorganisationen. Det är vi som är kvalité, det vi som vi som make it happens.


Vid kl 17.10 åkte jag raka hem utan att passera gå. (affären, för det hade Mike redan ordnat) till hemmets trygga vrå. Yade skulle sova över hos en kompis så han sa jag bara "hej då" till, medan grannjäveln kom över hit med sina barn och vi körde tacokväll a la fredagsmys.
 Jag fick agera "klockdomare" och se till att byta unge var tionde minut vid Ipaden. De skötte sig exemplariskt. Nu idol, vem vinner?

idag har jag haft en arbetsdag med alla mina fina kollegor i kvalitetsorganisationen. De har kommit hit från Karlskoga, Örebro och Eskilstuna. Vi hade en mysig glöggstund med julklappsutdelning. Jag fick en perfekt termomugg (tackar ödmjukast) och detta fina kort fylld med ord som andra beskriver hur de uppfattar mig. Snacka om egoboost för själen. 


Jag hann hem och mysa med Joline (Yade var på hockeyn) innan det var dags för mig att dra in till stan igen. Vi åt på babbel, det var supermysigt med många roliga diskussioner och skratt. Jag summerar denna dagen som "perfekt".
Idag var det dags att inta vägarna igen. Den här gången tillsammans med ett härlig gäng med QA's och jag slapp köra (tackar och bockar ödmjukast).

Dagen har varit lång, åkte hemifrån 05.45 och kom hem 18.45. Så man kan säga att man är lagom mör i roten. Fast roligt hade vi på vägarna med allsång och galenskap.