Men alltså, sen jag flyttade till "fel" sida av sveariket så har den här tanten fått uppleva en ynka majbrasa. En majbrasa som var lika blek som snön som töar bort lika fort som glass i solsken. Jag saknar majbrasans stora betydelse med raketer, karuseller, lotter och the big moment runt brasan. På den här sidan av sveariket är det ingen big deal, då är påsken mer en big deal. Tänk så olikt man firar Sveriges "traditioner" och tänk så utlämnad jag känner mig i firandet. Det som är stort för mig är inte stort för Mike och nära, och virse versa. Åh, vad jag saknar min nära just nu, då hade vi firat valborg på det sättet som jag är van med.
Hade jag inte vetat att jag aldrig mer kan få fler barn, hade jag kunnat trott att jag "boar". Igår storstädade jag ur all min aggression och då städade jag på ställen som jag undvikit ett bra tag. Typ som under soffan, under sängen, garderoben och sådana där smaskiga ställen som jag vanligen bara kör en gång i kvartalet (ja, så äcklig är jag men ser man inte det så finns det inte är mitt motto i mitt stressiga liv). För övrigt det där tjatet som grabbarna har här hemma om "var är alla mina strumpor", dom kan lära sig att titta under soffan för där hittade jag en halv tvättkorg full av strumpor. Efter storhandlinhen idag började jag storstäda på kyl och skafferi, bara så där. Har någon hypnotseriat mig?
En typiskt tisdag och det säger väl allt. Dagen kommer att avslutas med en storstädning för att rensa ur all aggression jag bär inom mig just nu. Snaap that bitch!
En typiskt tisdag och det säger väl allt. Dagen kommer att avslutas med en storstädning för att rensa ur all aggression jag bär inom mig just nu. Snaap that bitch!
Den här dagen har varit underbar, vädret ger mig energi och vi har verkligen tagit vara på tiden. Nu i eftermiddag har vi gått en promenad till affären, fixat altanen och tagit fram poolen. Tror nog bilderna talar för sig själva.






Jag och barnen stack iväg till en backluckeloppis i knalleland innan vi gick till Borås djurpark. Underbart väder, lagom med folk och massa djur att titta på. En dag med fynd, glass, tågtur, fika, skratt, bus och mys. Vi avrrunda dagen med att åka hem i i bil som hoppar fram värre än en traktor (varför ska bilar krångla?).














Åter dags för den årliga toarpakampen. Fast att jag låg vaken nästan halva natten på grund rethosta så kunde det inte hindra mig. Vi kunde inte ha fått bättre väder än vad vi hade idag, bättre än bäst och bästa sällskapet. Tack för i år, min homies. Här kommer dagens bilder.


















När man vet att man är i tid är när Joline sneglar in till matsalen på dagis för att se om barnen står i matkön och ställer frågan "Har dom inte kommit till frukosten än?" varpå jag svarar "nej" och då utbrister hon "Yes, Vi hann High five på den mamma"...
Om den här långdragna förkylningen inte har gett med sig efter helgen, så är det jag som ringer till Vårdcentralen. Det roliga (eller roligt och roligt???) jag har inte varit hos en doktor för sjukdom någonsin sen jag flyttade upp hit (nov 07). Mvc räknas inte.


Det är lite tröstlöst hemma i Småland, men jag är med er i tankarna. Vi ska hitta x och det finns inga andra alternativ. Får så fruktansvärt ont i hjärtat när mina nära och kära kämpar. Varför ska avståndet vara så långt?
Helst av allt hade jag önskat att jag var kvar i mitt Småland, iallafall idag. För det som inte fick hända, händer just nu och just nu lever vi i alla i ovisshet. Alla mina tankar, böner och styrka sänder jag till er. Jag finns här för er, även om det inte är mycket till hjälp.
Med två timmars förseningar anlände vi till Borås. Vi har haft en underbar påsk och det trots den ihärdiga förkylningen som inte vill släppa taget om mig. Mycket god mat, trevligt sällskap, fint väder och många skratt. Det är nu man faktiskt inser hur mycket kroppen skriker efter återhämtning a la semester. Fast det blir det inte förrän om sisådär 2,5 månad. Nu ska jag krama sönder min Karl.


Tanken var att vi skulle bada i badhuset, men det var stängt. Så vi fick invadera lekplatsen istället. Efter det hade vi middag med pappa, lillebror med sambo och halva barnaskaran.







Efteråt gick vi ner till "sjön" och kastade macka och byggde barkbåt. Vi träffade på världens längsta huggorm också. Ja, den var iallafall en halvmeter. Då var vi inte kaxiga alls.





Dagen började med en supernicig sovmorgon till kl 9.45. Efter frukost och morgonbestyr drog vi till vita sand. Min lillebror med sambo är säsongare med sin husvagn där. Msn kan inget annat än att älska den här utsikten.




Solen, värmen och den klarblåa himlen visar vad som komma skall. Väl hemma igen kom min andra lillebror med sambo hit. Vi var utomhus, fikade, jagade fjärilar, blåste såpbubblor och hade riktigt roligt.



Vi tog oss en tur till slottet, kallt men roligt. Precis hemkomna och nu väntas det påskmiddag. Gott!












Dagen började med massa jobb hemifrån, svärmor kom förbi för att lämna en påskpeng till barnen (hur underbar är hon på en skala, 1000) och vid lunch tog vi tåget till Småland.

Först var det frid och fröjd på resan. Efter en timme låtsades om jag att det inte var mina barn som var rastlösa, odrägliga och gnälliga.

Efter lite hot om att konduktören låser in gnälliga barn i ett litet rum, ändrades humöret och J snyltande på grannens film. (Varför tänkte jag inte på det?).

När vi var framme i Smålands skogar bytte J om till sin originaldräkt och blev sötaste häxan i Sverige.

Sen blev det en snabbvisit hos lillebror med familj innan vi åkte till konstert där min söte brorsdotter spelade.

Nu myser vi framför tv och brasan brinner skönt här. Äntligen är långledigheten här och jag är hos min la familia. Det kan liksom inte bli bättre än så här.




Vilken dag, massor av wowwow känslor hela tiden. Jag har verkligen hamnat SÅ rätt i livet och i alla avseenden känns det bäst. Alltså nu skiter jag i Jantelagen och landet lagom, men jag har det bättre än bäst och jag älskar varje liten sekund som jag andas. En dag halvdag kvar på jobbet och sen bär det av till älskade Småland.
Jag är tillbaka till snorträsket, men det hindrar inte mig att tuta och köra rakt fram iallafall. Idag har det verkligen gått i ett utan stopp och den här tanten är i sitt esse. Kom hem och körde ett "Bolibompa-race" (Första ever, lite roligt faktiskt) innan det var dags att ratta in till ishallen för Ishockeyträning.
Alla fina skeden kommer i sin naturliga följd och denna förkylningen är inget undantag. Sluttampen för mig är rethostan och den kom nu ikväll. Vi får väl se hur länge den bestämmer sig för att vara kvar. Hur som haver, jobbet gick bra. Knapra lite Alvedon för att få ner febern och ja jag vet att jag borde hålla mig hemma, men är jag inte döende så hindrar det inte mig från jobbet och jag höll mig på ett bra avstånd från allt och alla. Inte ens en förkylning kan hindra mig från allt spännande som händer den här veckan. Jag får väl vila upp mig på långledigheten som stundar.
Hela morgon, förmiddag och nu eftermiddagen har jag legat däckad i sängen. Det är enbart högen av snorpapper som växer på nattduksbordet. Jag har knaprat värktabletter och nässprayen har blivit min bästa vän. Så är det, även jag kan bli förkyld.
Det började med ont i halsen from fucking hell "som halsfluss" i torsdags (fast att jag inte kan få halsfluss för jag har opererat bort min halsmandlar), igår kom det lite feberfrossa på jobbet och nu ikväll kom snoret. Yes box, precis vad jag har längtat efter *or not*. Tack, men nej tack!!!
Idag har jag städat, plockat, fixat och donat. Medans jag gjorde detta var Mike ute med ungarna och in kom dom med världens finaste bukett av tussilago.

Joline har fått en ny byrå (hög) till sina kläder. Jag mitt dumfån trodde att "nu når hon inte kläderna och då slipper jag ha kläder överallt". Hon gick och hämta en stol och så var hennes problem löst. Jag är en sån loser.

Varför känns denna lördagen som en söndag? Måste bero på vädret. Idag kommer vi iallafall att grilla och då är ordningen återställd igen. Ha det gött vänner.

Ikväll kom jag på "fan hundarna har inte fått någon kvällsmat". En uppgift som Mike ALLTID gör. Jag ber Y att springa ut till hundhuset och ge hundarna lite mat. Sagt och gjort. För att vara snäll drog jag upp persiennerna i sovrummet så att Y skulle få ljus till dörren. Det jag inte visste var att han redan var inne i hundhuset och höll på att greja med hundmaten. Ut genom dörren kommer en hund i 180 knyck och efter springer Y. Jag springer ut för att hjälpa till, men kan inte springa utanför tomtgränsen (för Joline sover). Där står jag och ropar som en galning (och försöker likna Mike lockrop som låter typ Heeääää, Heeehäää, heeehäää typ ingen normal vokabulär för mig). Precis när jag ska ringa på förstärkning ser jag att y kommer med vår avlånga limpa till hund uppför backen. Han ville till mulleskogen, den lilla skithunden. Jag tackade Gud i en stilla bön för att vi lyckades fånga in skithunden. För hur i helvete hade jag kunnat förklara för Mike att en hund är borta bara för att vi ville ge dom kvällsmat medans han är iväg på galaj? Sweetlord vilken fredag. Men nu har dom fått mat iallafall.


Idag på väg till jobbet ringde jag mina sedvanliga samtal till D, Mike och pappa. På vägen hem pratade jag med D, mamma, Mike och Kia. Det är min tid att hinna prata ostört tillsammans med de jag älskar massor. Istället för grill blev det tacos, för Mike är iväg på kickoff ikväll. Mysfredag med ungarna (fast att jag börjar bli sjuk).


Jag pratade även med A imorse, ett samtal som gjorde mig arg, ledsen, bestört, ont i hjärtat och förtvivlad. Dock är det tur att vi är så pass synkade med samma tankesätt. Det gör att vi alltid kommer att få det resultatet vi vill ha. Men fasiken, det gjorde jefla ont i hjärtat. Mer än så kan jag inte säga.
Veckorna liksom flyger förbi, för känns det som veckorna består av måndag (tisdag vid dåliga veckor) fredag. Hinner inte med alls, men försöker hänga med i svängarna. Idag gjorde jag något jag aldrig har gjort innan och det var att köpa pellets. Man kan väl säga att jag blev introducerad till en helt ny värld och jag fixade det galant.


Igår var en typiskt måndag (inkl hockeyträning för Y som har fått andra dagar att träna på i april månad). Det blev lite jobb, lite träning, lite dusch, lite klia mig huvudet för att jag inte fattade mig på macron, lite mys, lite godnattsagor och lite tv.



Idag stängde jag av larmet och tänkte för mig "jag kompromissar med mig själv" och somnade om. Vi vaknade 7.15 och kl 7.30 stod vi inne på dagis. Där snackar vi duracellkanin in action.
Idag var det faktiskt jag som gav Mike frukost på sängen. Det är de lilla som skapar livslång kärlek. Idag har vi haft en skön söndag med slapp, bus inomhus och utomhus.









Synd att Y inte ville vara med på kort, fast det är sånt som man får respektera. Jag har äntligen färdigställt mitt manus och nu är jag 110% super nöjd med resultatet. Snart kommer det hända grejer, bara vänta och se.
Jag frågade Mike om han ville följa med på teater "Pelle svanslös" och det ville han (för husefridens skull). Först tog vi lite lotter, spela på hjulet och fikade.



Kl 14 började föreställningen, den var helt okej och billig 25 kr/person. Efter det stack vi till parken och lekte av oss innan hemfärd.



Man behöver ta vara på ledigheten och lyckan för mig är när jag får umgås med dem jag älskar, mi familia.




Det är knappt jag har återhämtat mig efter kickoffen vid Årås kvarn. Vi fick fram många bra saker, lärde känna varandra över grupperna och det var så otroligt fantastiskt roligt och välbehövligt.




Nackdel, ingen mottagning förutom på ett litet ställe. Den fick markera för att hitta till telefonplatsen igen.



Efter en lång dag framför bänken blev det grill utomhus och guran kom fram. All sång med Platschefen i spetsen.





Efter underbart god mat, hade vi tävling och det krävs två Gunnarsson och tre skarpa kullar för att vinna.



Till sist blev det dans, mingel, prat och massor av skratt (enda fram till 2.45 för mun del och det är länge för den här tanten).






Efter vårt långa samtal idag sköljde en enorm (utöver det vanliga) våg av saknad över mig. Min älskade D, så nära via telefon men så långt borta pga avståndet. Jag vill kunna krama honom när jag vill, jag vill se hans roliga danser, höra hans skratt, lyssna på hans förklaringar, vara med han och bara få ha hans närhet. Jag saknar han så otroligt mycket och han fattas mig när han inte är här. Får jag vara egoist och säga att jag inte tycker om att han bor så långt bort och att jag vill ha han här hos mig? Han betyder så mycket för mig, liksom alla mina barn gör och handlar jag något till en är jag noga med att de andra får lika mycket. Jag gör ingen skillnad bara för att han inte bor hos mig. Men jag önskade att jag kunde få dela min "egentid" med honom lika mycket som jag gör med de andra barnen. Vi syns om 15 dagar, så långt fram i tiden. Jag vill träffas nu. Min fina pojk, du är den bästa Dennon som finns.


Jag känner mig som en duracellkanin som går på autopilot. Det är hektiskt, tusen saker att hålla koll på, med andra ord mucho macho på alla håll och kanter. Fast jag älskar det, för det känns som tanten har hamnat så rätt och jag kan inte med ord beskriva hur bra jag trivs med mina kolleger. Vi alla gör vår yttersta och kämpar framåt tillsammans.



Jag trodde att jag skulle hinna få rutin på träningen nu när jag är mer i Borås, so wrong tänkt av mig. För att hinna med familjen så har jag fått lägga det åt sidan och se alla kilon växa på denna mulliga kropp. Ja, ja jag får helt enkelt gömma mig i vassen i sommar. Ikväll har jag umgåtts med barnen och som vi har myst. J fick även sitt hår klippt, 5 cm rykte och hon blev supernöjd. Sötaste kommentaren var "men mamma, det gör ju inte ont och klippa sig".


Ett ynka aprilskämt hann jag med denna hektiska dag. Vi anlände till Borås lagom till att jag skulle plocka upp Y från ishallen. På vägen hem så sa jag "men oj, nu sket jag ner mig". Y sa "du skojar". Detta gjorde att jag fortsatte med "Nej, jag lovar. Jag skulle släppa en fis men jag tog i för mycket och nu sitter jag i min egna skit". Han stirrade på mig med avsky i blicken och försökte analysera sönder mitt pokerface. Sen började han klökas (heter det så?) och började febrilt att leta efter något att spy i. Då kontra jag med "april april". Bra skämt va :).