Här har min sambo den värsta paniken han någonsin haft i sitt liv och det enda jag gör är att skratta, tar kort och lägger upp på insta och fb. Hans ögon är rödsprängda och tårarna rinner ner. Jag ringde mamma för att få tips som jag senare vidarebefodrade till Mike. Men de enda svar jag fick var "men vad fan, det är väl inte så jäkla lätt när jag har små streck till ögon". Och med dem orden sagda så bröt jag ihop av skratt igen.


Nu tycker jag lite synd om honom och har faktiskt erbjudit mig att hjälpa honom. (bilden är lite modifierad med lika extra ljus och visst ger det en härlig känsla av halloween).
Då lämnade vi ett soligt Kalmar och anlände till ett regnigt Borås. Klart det känns lite vemodigt att lämna mina nära och kära, men samtidigt härligt att få komma hem till min käresta och mitt hem.

Tack för en underbar vecka med både dop, 30 årsfest och en massa galenskaper som bara vi duracellkaniner kan hitta på.
Idag har vi agerat duracellkaniner hela dagen. Först iväg till en gigantisk stor loppis, sen åkte vi hem för att äta lunch. För att inte däcka ihop på soffan, drog vi iväg till skälby. Där kollade vi in djuren, klappade lite kaniner och lekte på varje liten pryl på stora lekplatsen och indianplatsen. Till sist åkte vi till Fredrik och Tina. Där blev vi bjudna på middag och kusinerna fick tillfälle att leka av sig. Nu sitter jag här på soffan och gäspar käken ur led.






Imorgon åker vi hem igen. Tillbaka till vardagen och verkligheten igen.
Att rita på mina tår är tydligen jätteroligt och inne grejen att göra i Kalmar. Såklart killar gutt på tårna.






Kul har vi iallafall, tur att min stora stortå kan bidra till lite glädje ikväll.
Dagen började med ett besök på sjukan, mamma fick lite ny medicin. Sen krattade vi vidare till smedby till Thomas, My och ursöte Charlie. Han är så söt så man vill liksom äta upp han. Tack för att vi fick komma på besök och gosa bebis.


Där efter blev det pannkakemiddag (jag älskar att vara hemma hos mamma). För att slippa somna i soffan så drog jag, mamma och Joline till Ikea. Min billigaste tripp ever, hela 47 kr gick kalaset på. Vi passade på att provsitta Alla soffor, sängar och fåtöljer.

Mamma lyckades hamna i en främmande Karls famn och skrämma skiten ut han när hon sa "bu" när hon gömde sig för Joline. Hemma har vi dansat till dunkande musik och klätt ut oss. Tur att ingen ser oss, dem hade läst in oss direkt.

Nu badar Joline och jag har precis upptäckt att jag har hål i strumpan. Det måste väl vara de mest irriterande i-landsproblem som finns.




Frukost stod framdukat när jag klev upp idag, lyxigt. Efter det åkte vi till pappa i påryd. Där stannade vi i några timmar innan vi drog vidare till Leo's lekland. Sweet lord vad folk det var där.








Vi åkte så mycket rutschkana så rumpan blev varm. Efter halva vistelsen blev Joline modig och ville gå själv. Vår lilla tjej har blivit stor nu.







När vi väl kom ut möttes vi av värsta regovädret. Men nu är vi hemma igen och ska äta middag. Bra och fartfylld dag.
Rastlösa som få så åkte vi över till Öland för att kolla in slottsruinen och soliden. Vi hade vädret på vår sida när vi var där. Tur att mamma är lika rastlös som jag för då slipper jag känna att jag drar med henne över allt mot hennes vilja. Y valde att stanna hemma hos A&S medans vi andra drog iväg på vår lilla roadtripp.





Man uppskattar Kalmar/Öland så mycket mer när man inte bor här längre. Kalmar är verkligen en super vacker stad. Nästa gång du får för dig att semestra på Öland, ta svängen förbi Kalmar stad och jag lovar att du inte blir besviken.








Tusen tack för en trevlig kväll, Fredrik och Tina (och mamma sim passade mina barn ikväll). Jag har haft en supertrevlig kväll hos dem. Det är inte varje dag ens lillebror fyller 30 och att jag får vara en del av den. Ni är guld värda och jag är så oerhört tacksam över att ni är en del av min familj. Love u som en böld i arslet, härifrån till månen och tillbaka, tusen gånger om.


Idag lyckades jag överraska min lillebror Thomas med sin sambo My när även jag stod i kyrkan på Charlies dop. Vi kom redan igår, resan ner gick kanonbra. Bortsett ifrån att jag jagade iväg några gubbar och kom i tjafs med en brud som jag anklagade för att tagit våran plats. Men felet var mitt då jag tydligen hade bokat Första klass.







Nästan hela tjocka släkten var där på dopet i slottskyrkan, prästen var störtskön och Charlie är ju bara så söt.




Lite sedvanlig korttagning innan vi drog vidare till själva dopkalaset med allt vad det innebär. Det blev massor av god mat,god efterrätt och presentöpnning.




Joline blev lite kär i piraten som stod utanför slottet. Det är underbart skönt att få vara "hemma" igen.






Nu åker jag på att köpa en ny vinterjacka. För min gick sönder nu och toppen på isberget "mitt nagellack gegga ur sig". I-landsproblem, ja visst. Men det är lugna problem. Okej, nu räcker det med otur, kapisch!!!
Jag skulle behöva vårda mina fötter lite bättre. Men orken till fixa detta finns inte. Jag tänker som så här "fuck it, det är fan vintertid". Så jag låter tånaglar få ha med ful nagellack.


Det här händer inte, jo fu*king jefla tyvärr så gör det även om jag inte vill. Ys och ishockeykort är borta med vinden. Dem finns inte att hitta någonstans i detta jefla hem. Skit kul om dem har hamnat i återvinningen. Fan snälla Gud (om du nu finns) se till att dem kommer fram nu.
Raka vägen från jobbet till ishallen utan att passera gå. För idag var det dags för ännu en a-lags match att vara ansvarig i kiosken. Den här gången hamnade jag i hamburgeriet och tyvärr så var det alldeles för lite publik för att vi skulle ha full rolians. Segt med andra ord men pappan jag stod med var iallafall ett trevligt sällskap.


Vi måste ha Sveriges i särklass snyggaste tjocktv i sovrummet. Så länge den funkar så kommer den att få kvar och pryda sin ståtliga plats mitt emot sängen. Hej, den är till och med vit. Motion får man också för man måste kliva upp ur sängen, gå fram till tv och stänga av den. Just nu visar den dödligt fångst, very Nice. Jag älskar våran fina tv.


En stilla undran formas i mitt huvud och vill inte riktigt släppa taget om mig. Min ryggskottepisod håller i sig fortfarande,även om den numera är en lightversion som har spridit sig ner och etsat sig fast inne i skinkan. Ischias är inget att leka med och aldrig mer ska jag säga "sluta larva dig" till min Karl (som ofta har problem med ischias). Nu till frågan, stoppar ischiasnerven upp mina fisar? Fatta Hur ont det gör när man måste ta i för att trycka ut lite gas. Ja, tjejer fiser och värre blir det när man äter vilt som älgkött. Så fort den här skiten (haha) släpper är det jag som tar upp träningen igen och nu gör jag inte det för att få en vackrare kropp utan nu måste jag göra det för att slippa ha ont. Snacka om att man har halva foten i graven. Hahaha.
Joline har åkt på en jobbig rethosta. Dagis ringde efter mig vid 13.30 så jag fick snällt åka iväg och hämta henne. Sen vi har kommit hem har hon hostat konstant hela tiden, fast att hon har fått både glass och hostmedicin. Stackars lilla sötnöt, bara hon är frisk till helgen för då åker vi Kalmar.


Kan man bli annat än stolt när min älskade Y lyckades skjuta mål på matchen. Grym är han även som utespelare. Joline var överlycklig över att få vara med och sprang runt som om hon ägde stället. När vi kom hem hade Mike styckat och hämtat kött och gjort en älggryta. Nu ska jag kurera rygg, nacke och en rinnande näsa för imorgon är det dags för jobb igen. Bra horoskop för nästa vecka.


Just nu i skrivande stund är jag, Joline och Y i Gislaved. Anledningen är att Y har Ishockeymatch. Det är jefla inte lätt att köra bil med en rygg som värkar. Det kändes som tusen knivar stack mig i ryggen varenda gång jag skulle växla. Vad gör man inte för sina barn? Hockey är hans allt och Joline är en mammagris. Jag söker inte sympati ifrån er utan vill bara gnälla av mig lite. Man har alltid ett val och jag valde mina barn före min rygg. För hur eller hur så är mina barn mitt allt.




Jag tillsammans med min onda rygg och Joline är i ishallen för att titta in Ys träning. Jag typ dör av fu*king smärta men jag har förstått att om jag är sängliggande så blir det bara värre. Någon som vill ta över min rygg? Just nu är den på extra pris.


Ryggskott är inget att leka med, inte heller en stel nacke och en snorig näsa på det. Onda ting kommer väl i tre? Ja ja jag kommer iallafall uppskatta det friska livet så mycket mer när detta är över.
Ännu en natt utan sömn på grund av smärta i vänstra sidan av ryggen och även vänster sida av nacken. Tårar har runnit, jag går som en hopvikt kartong och tycker allmänt synd om mig själv. Jag hatar att ha ont och nu tycker faktiskt att det räcker.
Igår så körde jag turbo a la Tant. Med andra ord, storstädning, tvätt, matlagning och umgås med Joline på en å samma gång. Jag såg nog ut som en dallertant i duracellspeed. Tyvärr så straffade det sig jefligt mycket eftersom min rygg sa ifrån rejält. Hela natten har jag haft svårt att sova då det gjorde så fruktansvärt ont att vända sig. På jobbet fick jag massage av finaste M, Ipren ifrån J och gick runt som om jag vore en 90åring. Jag hoppas att nerven som ligger i kläm eller överbelastning på ryggen släpper typ nu. Nästa vecka är det jag som börjar med morgonträning för jag dör hellre än att ha så här jefla ont. Otränad tant har fått upp ögonen nu efter att ryggen pajade totalt.
Jag har hållt något hemligt för er men nu kan jag faktiskt med glädje avslöja vad det är (eftersom utgången blev så bra). Jag har skickat in en ansökan om en ny tjänst på jobbet, varit på intervju och fått den. Jag kommer att bli training manager efter att min plats som teamleader (gruppchef) har blivit tillsatt och att jag har gjort en ordentlig överlämning. Ordet glad räcker inte till, inte heller ordet lycklig utan snarare överlycklig super fu*king jefla happy. Ikväll firar jag med ett glas vitt och grillade revben.


Jag vet att det är fult att skryta men nu sliter jag fullständigt i det. Idag har det varit en glädjens dag rakt igenom. För jag har en karl som är så underbar och perfekt för mig. Att få komma hem och se att det står en överraskning till mig får mig att gråta glädjetårar. Bra smak har han också.


Marcus Jacobs parfym Lola är en gudagåva till oss kvinnor. Förutom denna fina överraskning så tog han Y på ishockeyträningen så jag kan vara hemma med Joline (och veckostäda). Idag fick jag även ett otroligt bra besked, som jag inte kan gå in på vad det handlar om just nu. Fast ett leende från ena örat till det andra har prytt mitt fina nylle hela dagen lång.
Det är de små sakerna i livet som gör att man kan möta morgonen med ett leende på läpparna. En av de små sakerna är att man faktiskt får känna sig uppskattad, både privat och i arbetslivet. Det är en småsak som oftast glöms bort mitt i allt virrvarr, i alla måsten och krav. Ett litet "tack", en liten uppmärksam "gest" eller en liten "du är så bra på..." kan få en annan människas självkänsla att skjuta upp i höjden. Det finns människor i din närhet som faktiskt tror på just dig och det är ju hur häftigt som helst.



Joline måste tycka att det är rena himmelriket att få följa med till ishallen. Dels se alla isdansare som gör fina piruetter och alla stora killar som spelar ishockey. Eller så är det dörrknappen som öppnar dörren automatiskt som lockar mest. Svårt att veta vad som rör sig i huvudet på 3,5 åring.

Y vad med M på älgjakt idag. Jag vet inte om det var spänningen, bullens pilsnerkorv, den varma O'boyen eller skogen som lockade mest. Det jag däremot vet är att han gjorde iallafall Ms Dag.




Jag gick ifrån mamma-Ramona till Jobb-Ramona till kiosk-Ramona. Det sistnämnda var sjukt långtråkigt idag för det var så extremt lugnt. Men nu är det gjort för den här veckan iallafall, ska bara ta en sväng förbi där vid lunchtid på torsdag och fixa en ny beställning på varor.
Helgerna bara flyger förbi och helst av allt hade jag velat att den var dubbelt så lång. Just nu i skrivande stund så sitter Joline djup försjunken i sin prinsessatidning, Y spelar hockey och jag glor på folk. När man stannar upp och tänker efter så inser jag hur bra jag faktiskt har det. Jag är så himla glad över att vara mig och leva mitt liv tillsammans med mina nära och kära.


När allt kommer omkring så betyder familjen allt och det är där jag lägger mesta dels av min energi.
Idag är Joline en piplisa som piper på allt och alla. Det pipet smittar av sig på oss andra. Så kul har vi det här hemma. Jag stänger av öronen och dricker mitt kaffe.
Jag måste vara en jefla enkel person att göra nöjd. Jag behöver varken dyra roadtripp, välplanerade händelser eller noga planering för att göra mig nöjd. Allt jag behöver är min familj, galna upptåg och gemenskap tillsammans med dem som jag älskar över allt annat. Joline agerade nailteknolog och målade Mikes tånaglar det finaste hon kunde.



För mig räcker det att Y och Joline springer med varsitt leksaksgevär och jagar Mike runt om huset, varpå Joline skriker "jag pungar dig nu" (pangar).Så ja, jag är nog väldigt lätt att underhålla och att få mig känna att "det här är livskvalité".
Idag har vi en underbar höstdag med strålande sol på en klarblå himmel. Hela familjen gick på en långpromenad bort till gärdHem och vi lyckades fynda både spottlampa, pussel, rostfri skålar och jaktryggsäck för en struntsumma. Man behöver inte göra så märkvärdiga saker för att få livskvalité med sin familj och det här duger för oss för vi alla är tillsammans.




woop woop, lördag och ingen ishockey på schemat idag (och jag gråter inte för det). Så nu ska jag sätta igång fantasiknölarna och se vad vi kan hitta på idag.

Först måste jag på toa och pudra näsan, kan bli intressant och se om jag har hela barnaskaran med mig eller om jag får vara själv.
Återigen tog Mike till Yades ishockey och detta gjorde att jag fick ytterligare en dag med egentid tillsammans med Joline. Vi klädde ut oss till prinsessor och lekte att vi skulle städa vårt slott innan prinsarna kom hem. Rapunszel var på i bakgrunden och huset blev skinande rent med ett glatt leende på läpparna. Nu ligger jag utslagen i soffan ensam för Joline sover, detta har inte hänt på evigheter och jag njuter till max.
Jag var på Jolines föräldrarmöte på dagis och med handen på hjärtat så var jag inte jefla happy till en början. MEN jag blev glatt överraskad, dels för att "förälder-jag-är-lite-bättre-än-er-för-jag-är-mer-pedagogisk-regelrätt-efter-konstens-Alla-böcker" höll sig väldigt lugn eftersom dennes behov tillfredsställd då denne valde sig själv till att vara med i föeäldrarrådet. En annan pappa anmälde sin fru (som inte var med) till detta råd och enbart i hämndsyfte för hon hade valt honom i tre år på raken. Jag är en extremt öppen och ärlig person och gillar inte påklistrade fasader så jag sa öppet att jag blir bara lycklig av att Mike faktiskt lyckas ta med rätt unge, skor och jacka med sig hem. Men sån är jag ;) Därefter blev stämningen så mycket mer avslappnad och öppnare. All heder till Jolines fröknar, vilket fantastiskt jobb dem gör med barnen.
Halva veckan har passerat i den nya gruppen och det är nu som först jag kan börja andas, strukturera upp och börja med det jag brinner för; personlig utveckling (för andra och mig). Jag uppskattar den ömsesidiga ärligheten, öppenheten, tankar och funderingar. Det sker många förändringar på jobbet just och då gäller det att hålla huvudet kallt. Vi TLs har kommit varandra otroligt nära och tillsammans är vi en enad front som äger på det vi gör.
Jag är en liten wannabe författare som inte ens har skickat iväg mitt manuskript till något/ några bokförlag ännu. Efter att ha gjort en kort sammanfattning av boken så la jag ut ett rop på fb för få några att vilja läsa den och sweet lord vilken bra och konstruktiv feedback jag fick. Detta har gjort att jag ändrat om lite i texten i sammanfattningen, skrivit en synopsis som ska korrläsas och ytterligare en person ska få läsa boken för att få lämna feedback innan jag är klar. Tack alla ni som har hjälpt mig under vägens gång, ni är guld värda för mig.


Nu är några (typ fem) timmar avverkade i ishcoekystecken. Match i Ulricehamn och på vägen dit ringde inte en utan två Tränare för att säkerställa att Y skulle vara målvakt. Joline blev överlycklig när hon fick haka på.


Idag blev matchen 15x3 och jag höll bokstavligen på att skita på mig av nervositet. Y var strålande bra i målet och räddade det ena svåra skottet efter det andra. Det slutade 4-4.

Han blev utsedd till veckans kämpe och kommer även få gå på enskilda målvaktsträningar för han är verkligen en talang som dem vill satsa ännu mer på. Wow, kan man bli mer stolt över sin son?
Den här dagen går till minnesbanken raka vägen utan att passera gå. Sista dagen som jag var gruppchef för min fina, underbara och älskade Grupp Sex. Våran resa tillsammans har gett oss alla en fin sammanhållning, erfarenheter, motivation och utveckling. Det heter ju "att lämna när man är på topp" och det känner jag att jag gör. Det är med en stor stolthet som jag lämnar över stafettpinnen till nästkommande och därmed antar jag nya utmaningar. Blev även bjuden på kanelbulle, smörgåstårta och donken. Bästa ever.

Efter tre år så var det dags för lite kvalitétstid tillsammans med min Karl. På tu man hand så bjöd min älskling mig på bio och lite gott efteråt. Jag tackar mig själv för att jag dagligen gör knipövningar för annars hade jag nog pissat ner mig av skratt för "familje trippen" var sjukt rolig. Tack älskling för en underbar fredag, Du betyder allt för mig. Big love to you.

På vägen hem blev Mike imponerad över att bussen "talade". Väl hemma väntade Goa efterrättshjärtan som grannj*vlen fixat tillsammans med barnen. Kan man ha bättre granne? Han både fixar fredagsmys, middag och är barnvakt. Du är guld värd. Thanks.

Mike gav J en hel drös med jakttidningar och lyckan var som gjord för grabben. Marcus undrade hur J skulle tacka Mike (och syfte på en kram) varpå J säger: Pappa ger dig 1000 kr. Lilla sötnöt till unge.

Med andra ord, en perfekt fredag som jag kommer minnas med värme, glädje och en massa kärlek. Jag har så många runt omkring mig som jag är så oerhört glad över att dem finns i mitt liv. Snacka om lyckorus.

Idag har jag haft bästa eftermiddagen och kvällen tillsammans med min lilla tjej. Här snackar vi kvalitétstid på hög nivå. Tillsammans lekte vi "städerskor" som skulle städa hela slottet åt alla prinsessor (jag hade veckostorstädningen på schemat och Joline älskar att få springa runt med en trasa, dammsuga och få känna sig både viktig, behövd och stor). Sen blev det lek med barbie för hela slanten.


Nu sover hon, jag ska förhöra Y på sina läxor som precis är hemkommen ifrån ishockeyn (Mike var iväg med han ikväll).
Den här dagen har gått i ett och helt utan stopp. Huvudvärkstabletter fick jag lov och slänga i mig mellan jobbet och ishallen. Sweet lordilord, halleluja!!! Nu som först är jag hemma och nu som först sitter jag ner. Det var knök mycket med folk på Ishockeymatchen, Vi krängde sjukt mycket korv, hamburgare, kaffe, bullar och annat. Jag måste ändå säga att det fanns pappor som gjorde allt så mycket roligare, för dem bjöd verkligen på sig själva och jag har fått skratta massor ikväll.

Imorgon blir det egentid med Joline efter jobbet och den kvalitétstiden med henne kommer jag vårda ömt. Nu ska jag slänga mig i sängen och jag hoppas på att få somna direkt utan att hjärnkontoret hettar över med tankar och funderingar.
Joline ska vara hemma idag också med Mike. Min älskling som älskar mornar har fixat både färdigt kaffe och pluggat i motorvärmare innan jag klev upp utan att snooza. Där snackar vi kärleksförklaring som jag går i gång på. Lilla patte klämmar dagen idag!!!


Den här veckan måste jag entra ishallens dörrar totalt fem dagar (Mike tar en av passen och Joline får haka på mig i helgen). Det är galet mycket och jag måste mantra mig själv "jag gör det för Yades skull". Är jag happy? Nja, men jag får försöka se det positivt så gott jag kan.



På tal om annat, dem ringde ifrån dagis och meddelade att lillatösen hade hosta och var hängig. Mike tog vabben den här gången och jag hann gosa med henne innan vi åkte.