Tänk vad några sms kan göra för min lille sons (dåliga förlorare) humör. Bilderna talar för sig själv.


Här kände han sig lite nöjd eftersom han var den enda som hade vunnit något.


Han vet hur galen hans mormor kan vara men han krävde bildbevis.


Det tog iallafall fem minuter innan han såg att det var "fel" kattsvans mormor höll i. ha ha ha
Jag och Yade har spelat bingo men det var utan vinst (ja förutom en ny lott). Det har varit alldeles underbart att spela med Yade, hans inlevelse var oslagbar och likaså besvikelsen till utebliven vinst.


Egentligen så köpte jag lotterna redan igår tillsammans med mamma. Vi trodde i vår enfald att bingolotto skulle köra igång redan igår. Men så fel vi hade och det gick ju inte att ångra sig när man redan hade betalat för lotterna.


Vi har haft en underbar vistelse nere i Kalmar. Lugnt utan stress men ändå fullrulle hela tiden. Tack alla som förgyllde våran vistelse där. Väl hemma så blev det på med målarkläderna.

"Jag ska måla hela världen lilla mamma" eller åtminstone kökstaket. Sweetlordilord vilket skitgöra men nu är det gjort (för den här gången, tyvärr behövs det något lager till).

Imorgon blir det ett lager till och sen ska jag tapetsera. Med andra ord, jag vet vad jag ska göra.
Sista kvällen i Kalmar och vi har haft hur bra som helst här. Skön tillvaro utan stress, måsten, om och men. Vi har hunnit träffa alla mina nära och kära å det är jag väldigt tacksam för.
Det blir hårdträning och diet när jag kommer (rullar) hem men har man semester så har man.

Vi drog iväg till Hansa city för att handla lite. Joline gick länge och väl inne i leksaksaffären och till slut så bestämde hon sig för att köpa ett pussel för sina påskpengar.


Vi gick, gick och gick. Ibland behövde vi pausa lite. Vi gick affär in och affär ut. Tror allt att hon har en liten shopping-gen inom sig. Själv kom jag hem med målarfärg.


Det blev även ett par söta glitterskor till Lillskiten. Grabbarna hittade inget som lockade. Vi tog en korv på Ikea och körde en rundtur igenom Kalmar. Nu lyser solen och vädret är underbart.


Det var extremt kalla vindar som slogs mot kinderna när vi gick på en promenad. Fast det hindrade inte Joline ifrån att leka på lekplatsen.




Idag kommer hela tjocka släkten hit till mamma och vi ska äta tacogratäng. Det kommer bli hur mysigt som helst.
Min sedvanliga väckarklocka väckte mig tidigt imorse och inte går hon att snooza heller. En god frukost intog vi och sen drog vi till Ikea. Very Nice.

Därefter bjöd pappa på jättegod middag och Joline tackade för maten genom att spy lite (hon satte i halsen). Nu sitter vi här som klubbade sälar och orkar inte lyfta rövarna.

Fan vad det snöar ute, skit väder!

Mamma får skylla sig lite när det första hon säger till Joline när vi kliver innan för dörren är "kolla vad momo har, en snurrstol". Mamma har agerat snurra stolen maskin hela kvällen lång åt Joline. Självklart så vill Lilltjejen (som sov i bilen) vara med varje liten sekund och sömn är enligt henne något överskattat vilket gör att hon fortfarande är vaken i skrivande sekund. Jag tror helt ärligt att detta är nog rekord för henne.


Vi sitter i bilen på väg ner till Kalmar och folk kör verkligen som dårar. Vi har kommit halvvägs och redan nu har jag sätt massor av sjuka omkörningar. Dem risker inte bara sina egna utan även andras liv för att komma fram någon minut fortare. På tal om annat, min älskling och jag bytte ringar för två år sedan. Han kom hem med dem vackraste tulpanerna ever. Fatta att jag älskar min karl lika mycket nu som då. Det är vi mot världen.


Så nu kan jag med gott samvete åka ner till Kalmar för nu är storstädningen klar. Det finns väl inget bättre än att komma hem till ett rent och fräscht hem. En liten kopp kaffe, slapp i soffan medans golven torkar och sen ska det packas.
Jag ska fånga dagen snart, ska bara ligga på soffan en liten stund och dricka några koppar kaffe till. Jag har massor att göra innan avfärden, det ska städas, packas, fixas och dona.
Bara för att jag råkar vara ledig imorgon så är jag förpassad till vardagsrummet när det gäller att kolla tv program. Jag är inte vaken längre än vad jag brukar men lik förbaskat så säger karln min "nu när du är ledig imorgon så kan du kolla på dina kvällsprogram i vardagsrummet så jag får sova" men i själva verket så tror jag att han vill "äga" tv i sovrummet för en kväll . Ja ja jag låter väl han få tv i sovrummet för en annan behöver inte kliva upp imorgon mohahahahe (ja om inte Joline gör som hon brukar, drar i mig kl 6.20 och gör hon inte det imorgon så ska jag fasiken köpa mig en trisslott).
Yes box, då har jag precis haft en extrem deep talk med min älskade son Yade om saker jag inte kan gå in på här (det är alldeles för personligt och med respekt för Yade och hans innersta tankar). Men för mig och Yade var det verkligen en sån där aha-upplevelse, framför allt för Yade. Men det jag kan säga utan att säga för mycket är att vi har ett förbaskat bra liv här i dalsjöfornien.


Några har frågat mig vad mitt mål är med all träning. Svaret är enkelt, att må bättre, få bort allt överflödigt fett och lite synliga muskler. Det här mitt "nya" intresse, en del av mig och jag älskar det.




Jag har kört LCHF enda fram till i måndags. Då tog jag mitt slutgiltiga beslut att LCHF inte är något för mig. Jag kommer (har redan börjat) att köra stor andel protein, mindre kolhydrater och fett. För jag tror det är ett koncept som kan tillföra min träning väldigt bra.




Nej, jag kommer inte sluta äta fett. Men numera kommer det bara bli naturliga fetter som i fet fisk, lax, olivolja osv. Fördelen med LCHF är att det har lärt mig massor om näringsvärde, naturliga produkter och min synsätt på mat.




Så man kan säga att det blir en lightversion av LCHF fast med lite mer nyttiga kolhydrater och massor av mer protein. Man måste ju testa sig fram för att se vad som passar en själv bäst.
Vilken underbart härlig dag vi har haft det på jobbet. Humöret har varit på topp och då blir allt så mycket roligare. Jag och Maria hade "påskdag" i våra grupper. Vi bjöd våra sötisar med en massa gott.


Nästan alla var utklädda till påskkärringar, vi hade olika tävlingar och stämningen var verkligen på topp. Vi har klart dem bästa grupperna. Sammanhållningen är tightare än tight och det är skit viktigt.


Sen busade vi till det lite och drog iväg och tog kort som vi sen printa ut och satte upp väl synligt för alla att skåda. Nu tar jag långledigt och det ska bli så underbart.


Nu ska vi bara täppa igen några hål, fixa lister, tapetsera och måla tak så är vi klara med köket *halleluja*. Inte riktigt klart men nu är vi fasiken inte långt ifrån slutet och på annandag påsk kör vi sista racet. Här kommer lite bilder på hur det ser ut just nu.

Ja, ni ser väl vilka hål vi ska täppa igen. Petitesser men ack så viktiga för helhetsintrycket.


Bakom spisen ska det spacklas och tapetserar. Den ena kort sidan ska få vit skiva på sig.


Små vita lister ska på vid sidorna och sen är saken biff med denna delen av köket.


Snacka om arbetsyta, åh jag älskar rena fina och öppna ytor i köket. Massor av Space till matlagning.


Jag är så jefla nöjd med kaklet. Vilket superfint jobb grabbarna grus har lagt på vårt kök. I just love it.
Körde ben/rumpa och sweet lordilord vilket stentufft pass det blev med det nya träningsschemat. Gjorde en killer övning med hantlar(bulgariska eller romerska utfall, vet inte hundra vad dem heter).

Tusen tack Sasha för all din fina hjälp jag får med träningen, det är f*n guld värt för mig. Nu ska jag ta mina spagettiben och fixa till i köket, resten av köksrenoveringen tar vi efter påsken och bilder kommer.

Woops, jag fastnade visst lite (några timmar) framför mobilen då jag googlade runt lite om träning. När andra letar mode letar jag nya övningar, erfarenheter och olika syn på mat. Nu har jag nog min kommande träningsplan klar, ska bara sova på saken först.
Världens bästa mamma fixade så att tranan hittade till Borås. Precis som sig bör så tappade den lite fjädrar och lämnade fotspår.


Som tur var hann jag fixa detta innan dem kom hem och jag känner mig inte lika hemsk längre. Det är som att glömma bort julafton.


Det blev inge godis utan paket istället. Jolines kommentar slog allt "nu blev jag lycklig igen". Undrar om hon är en liten materialist?


Ett nytt träningsschema körde jag idag, sweetlord vad roligt det var. En riktigt bra start på denna veckan.
På vägen in till jobbet kom jag på att den jefla tranan skulle ha kommit inatt och vem tror ni glömde detta? Jo jag!!! Men jag får köra på samma spår som förra året "att tranan kommer i kväll för alla barn i Småland får först.
Jag skulle egentligen ha dragit till gymmet men hör och häpna, den uteblev för jag gjorde en upprensning i städskåpet och det tog sin lilla tid. Därefter satt jag (och Joline) några timmar i ishallen och kollade in Yades när han spelade ishockey. Vi åkte även förbi djuraffären och kom hem med blubb blubb (tre stycken Mollys, fiskar till Joline). Mat, slapp, bad och bus hann vi också med.
Nu håller grabbarna grus på med dag två i kaklandet, fogarna ska fyllas eller fogas eller vad det nu heter. Som ni märker så är jag inte delaktig och det är lika så bra det.




Man kan säga vad man vill MEN min karl är utöver det vanliga. Trotts sin onda arm (som jag har tjatat på att han ska ta och kolla upp med farbror doktorn) så har han fixat, donat och fejat i köket. Han har aldrig kaklat innan men för min skull så gjorde han sitt yttersta och fixade det (och det med sin onda arm). Han stöttar mig när jag inte orkar, han lyfter upp mig när jag vill ge upp, han uppmuntrar mig i mina framgångar, han ger mig det där lilla extra i vardagen och han finns där för mig när andra sviker och framför han älskar mig för den jag är. Alltså på riktigt, jag kan inte få en bättre karl än vad jag har just nu. Mike du är min älskade bonntölp, du gör mig komplett och utan dig är jag ingenting. Jag älskar dig härifrån och till månen som en böld i arslet. Det är du och jag mot världen. Du är min själsfrände.


Här kommer en bildorgie på vår lilla stund vi hade på Leos (man måste ju ha options, ett urval för plocka ut det finaste guldkorna).



















Vårat projekt "återställa köket så gått det går" är i full gång. Under tiden jag och barnen har varit i knalleland, Leos lekland, rusta, donken, maxi och till sista Lars och Susanne så har Mike och grannj*veln kaklat i köket. Det kommer bli hur bra som helst, sweet lordilord vad snyggt det kommer bli när vi blir klara.


Då hamnade vi på Jolines del av knalleland, sweetlord vad skoj vi har det här. Donken har dem fått som middag, allt på barnens villkor denna lördagen.


Det kan inte ha varit magsjuka, för det var bara en omgång spya, idag äter hon normalt och är normal magen (fina bajskorvar med andra ord) och vi andra har inte fått något. Så nu drar jag och barnen iväg till stan. Vilken underbart väder vi har, solen lyser klarblå himmel och det kan inte bli så mycket bättre än så här.
Idag är det som ingenting har hänt med Lillskiten, hoppar, studsar och sjunger. Nyss kom hon in och störde mig på toa (ja jag gjorde nr två) och hon sa "mamma, vi måste ha ett samtal". Det lät allvarligt så självklart tog jag mig tiden att lyssna på henne (även om jag satt på toa). Hon fortsatte "det här med tandtrollen, dem måste jag borsta bort nu". Phu! vilken lättnad, det var bara lite tandtrollsnack.
Joline skriker ifrån sovrummet, kommer ut och spyr kaskader av dagens matinnehåll på sängkläder, matta, kläder, soffa och på mig. Tack så jefla mycket, denna vänliga uppvisning som hade räckt på ett ställe och inte hela hemmet. är det här tacken bara för att jag önskar mig en (sen) kväll i lugn och ro. Tryckte precis i mig (minst) 20 pepparkorn och hoppas på att själv slippa maginfluensan. Snyggt, nu blir det en (o )frivillig sömnlös natt och det var ju precis vad jag behövde ha just nu!
Det är lite synd om min lilla älskling här hemma. Han har fått någon form av inflammation i armen och trodde i sitt stilla sinne (jag jobbade kväll och kunde inte komma med mina kloka råd) att man kunde ta en kompress med hästliniment för sin ömma arm. Detta ledde till brännskada på armen utan dess like. Så nu har han både ont i armen, en brännskada som ser ut som en apa och jefla ont.


När jag hör Pers ljuva stämma så påminner det mig om min fina barndom då mamma och pappa var alldeles galna av Per Gessle, gyllene tider och sen Roxette. Jag kommer aldrig att glömma min biologiska pappas sorgsna min när han frågade mig som 10åring "vad vill du köpa med dig hem till Sverige som ett minne ifrån den här tiden med mig i Finland" och jag svarar "LP skiva med Roxette, she got the look" för pappa älskar Per. Då som barn kunde jag inte förstå varför min biologiska far blev så besviken på mitt val av souvenir.




Men hade min biologiska far funnits med mig i mitt liv som en naturlig del så hade han säkert förstått varför jag valde just Per Gessle. Det finns biologiska föräldrar och sen finns det föräldrar som närvarar till 110% och det är en jefla skillnad. Bara för att jag kom ifrån hans pung betyder det inte att jag känner någon band med honom. Min pappa bor i Småland, han heter "pappa-Uffe" och det han som har funnits där för mig sen jag var två äppelskitar hög. Det är han som lärde mig att gunga högt på en gunga, cykla, skriva, gångertabellen, skjutsa mig till första discot, hämta mig när jag hade min första fylla, hjälpte mig mig i första flyttlasset, var med mig vid giftermål, graviditet, skilsmässa och han som finns där dygnet runt oavsett om jag ett, tretton eller trettiotre år gammal. Han tillsammans med min fina mamma är mina biologiska föräldrar för det är dem som har varit vid min sida i min uppväxt. Gissa vad jag kollar på just nu?



Så nu är jag precis hemkommen och nu som först kan jag säga "äntligen helg". Denna veckan har min lilla hjärna (och ben) fått arbeta på högvarv och jag beundrar P och S som sköter driften så exemplariskt dag in och dag ut. Deras dagliga insats är beundransvärt, hatten av till er att ni gör det med en sån kvalité, finess och det lilla extra som vi dödliga bara förväntar ska finnas där.

Utöver det så har jag tränat, hämtat ut mitt proteinpulver och "wild chips" (rökt kött med 54 g protein). Jag tog med mig den sistnämnda till jobbet som lite "tilltugg". Men doften som jag möttes av när jag öppnade påsen fick mig att vilja spy (luktade död hund). Smålänningen i mig tog överhand (den pyttepyttepytte lilla påsen kostade för fan 39 kr) och jag provsmakade. Jag höll bokstavligen på att spy, på riktigt och då är jag ingen kräsen person.


Tur att Sasha gillade dem, hon fick hela påsen. Yade är på disco, men innan han stack dit så hade han och hans kompis full ståhej att fixa till sig själva. Man måste ju vara snygg när man går på disco. Denna fina sms-konversation hade vi (han tog fel på mina och dina) och vilken sötnöt han är.


Nu ska jag slappa framför tv och inte göra någonting alls för nu tar jag helg!!!
Ja men om jag råkar vara lite (mer utöver det vanliga) egenkär just nu är väl inte hela världen? Och om jag skryter "lite" extra om mina framgångar behöver inte egentligen sticka i "dina" ögon utan det beror bara på att "du" egentligen vill ha min inställning, min vilja, min ork och min uthållighet. Varför inte bara ställa frågan "hur gör du för att lyckas"? för jag delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Tyvärr så får man inte vara stolt över sig själv i landet lagom. Men du, jag är och kommer förbli jävligt stolt över min positiva inställning till livet, min förvandling från ohälsosam till hälsosam, min fina familj där vi tillsammans står i enad front och min utveckling i yrkeslivet. Jag älskar mitt liv, är det så himla farligt? På riktigt?


Klart även tanten Ramona gnäller, det gör hon varje dag och mest handlar det om träningsvärk hit och dit. Men over all så är jag en förbaskat positiv person och låt mig få vara det utan alla pikar.


Älskar att vara på gymmet själv, för då kan jag ta i ännu mer, låta ännu mer, ta lite spänniskort och sjunga i duschen utan att skämmas.


Många kommentarer har jag fått idag på grund av min tröja (som jag köpte i höstas på rean för 25 kr). "någon" nämnde i förbi farten "din tröja är trasig", "din tröja behöver sys" eller "åh, vart har du köpt den".
Hur eller hur så är jag sjukt nöjd med min fina tröja.


Jag bara älskar min karl när han är så där underbart manlig och tar tag i saker och anammar mina projekt. Ett totalt lyckorus fick jag när jag kom hem ikväll. Love u Babe.
En liten note till mig själv "drick inte kaffe mellan kl 17-18". Jag har sagt detta till mig själv så många gånger men lik förbaskat så glömmer jag bort det när jag jobbar kväll. Igår somnade jag inte förrän runt halv två.




Det som däremot var bra med sömnbristen var att jag kom på så himla många och bra idéer. Dem var så pass bra så gubben min hakade på idén. Tankar man på med positiv energi så blir utfallet tusen gånger bättre.
Alltså vad är det för fel på mig? Nu kan jag inte ens borsta håret förrän jag är där och spänner muskler och gör poser framför spegeln. Har jag fått för mycket testosteron nu när jag tränar så mycket? Självklart så har jag mycket fett som ska skalas av ifrån kroppen men jag bara älskar att se dem här små små små förändringar (som tar längre tid på sig än vad otåliga jag vill att det ska ta). Får väl bli tjej igen "sluta träna, börja hetsbanta och köra svältdiet". Ha ha ha, skulle inte tro det! Jag älskar att träna, det är en del av mig och poserna i min ensamhet också.



Denna veckan inleddes med frukost tillsammans med kidsen. Joline är så lillgammal och envis så hon sa "jag kan skala mitt ägg själv". Sen att det tog 10-15 min gjorde henne ingenting för lyckan var just att hon gjorde det själv. Sweetlord vad tiden springer iväg, nu skalar hon sina ägg själv och snart kan jag sätta henne i barnarbete och kalla det för "pedagogiskt uppfostran".


Jag tog mig min "egentid" innan jobbet och trängdes med alla pensionärer på gymmet. Fördelen med att träna med pensionärerna är att man känner sig så satan stor, stark och biffig. Bra egoboost. Idag blev det legday.


Sen sladdade jag på två hjul hela vägen till jobbet (eller inte men i min fantasi så kan kan vara en riktig rallyförare även om jag håller hastigheten). Jobbet var som en måndag brukar vara fast lite mer än vanligt på schemat.
Efter ishockey kom ett påminnelse sms ifrån the big boss om att vi skulle infinna oss på jobbet ikväll. Så det blev hem, slänga i sig (den extremt goda maten) och tillbaka till jobbet. Det kommer ske lite förändringar på jobbet, vilket dem som jobbar på mitt jobb lär märka av imorgon. Vilken helg, den har verkligen gått i ett och det har inte funnits så mycket utrymme till vila.
Så då sitter man här i ishallen igen, men snart är säsongen slut och som jag längtar. Ja man får faktiskt längta till säsongsuppehållet även om det är ens unge som tränar ishockey. För hur eller hur så har jag suttit här varje helg enda sen augusti förra året och det börjar bli lite tråkigt. På tal om något helt annat, checka in denna bilden på mina armar, den är till och med i vilande läge. Som sagt, sakta men säkert så börjar det arta sig även om det tar tid.



Med lite för mycket och för god mat den här helgen så kändes det som en halleluja moment att dra ner till gymmet idag. Armar/axlar fick sig de rejäl genomgång. Nu kaffe och strax iväg till ishallen.
Då har jag och alla mina kära tl/qa/rtm/ps kollegor plus the big boss varit i väg och bowlat. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag suger rätt hårt på bowling (skyller på att jag var nykter). Maten var gudomligt god och sällskapet var wonderful. Fast å andra sidan så hade jag inte förväntat mig något annat än det bästa ikväll, för mina fina kollegor är dem bästa man kan tänka sig.


Yes då är vi framme i världens ende, fotskäl. Fattar inte hur en sån här liten byhåla kan vara så sjukt kall och sen ska vi inte tala om ishallen från 60-70 talet. Den är så kall här så en resa till Antarktis skulle kännas som en solsemester. Vad gör vi inte för våra ungar? Allt!
Då är jag precis hemkommen efter en tjejkväll hemma hos Jennie. Vi åt tacos, citronmarängpaj (ja,jag åt av den jag med) och spelade galet roliga sällskapsspel. Har fixat allt inför morgondagen då vi ska upp och iväg tidigt på ishockeymatch i fotskäl.
Det kan vara en oskyldig av placering av mjukisdjur eller har Joline sätt något hon inte ska se? Jag tror bestämt på det förstnämnda "oskyldig placering av mjukisdjur".


Det sista man vill är att höra eller än värre se är sina föräldrar rulla runt i sänghalmen. Nä, det är bara en oskyldig placering av mjukisdjur *mantrar in det i mig själv*

Mitt första spinning pass på *host host* 15 år. Det var verkligen hur roligt som helst, typiskt att man jobbar kväll nästa vecka. Fast detta är något som jag faktiskt kommer fortsätta med som ett komplement utöver min vanliga träning. Vi får väl se om jag kan sitta på r*ven imorgon.
Allt handlar om inställning, gräver man ner sig i skiten så blir det jefla svårt att ta sig upp igen. Ser man bara problemet så fråntar man sig själv möjligheten hitta den bästa lösningen. Man måste se alla svårigheter och motgångar som en del av processen som gör en mer erfaren, visare och starkare inombords. Det måste vara tufft ibland, för hur annars kan man då uppskatta hur bra man faktiskt har det. Nu blir det bara positiva pepp tankar framöver, jag ska bli mitt vanliga jag igen. Pepp pepp!
Jag är fasiken helt slutkörd, så det blir tidig sänggång för min del. Det finns några fina ljusglimtar att blicka framåt till. Påsken ska hela familjen fira nere i Kalmar (vill bara klargöra till alla mina nära och kära där nere, vi kommer att vara hos mamma och den enda vi kommer att åka iväg för att hälsa på är pappa. Ni andra vet var mamma bor så ni är välkomna dit, för jag tänker inte stressa runt hit och dit). Sen kommer jag, Mike och barnen ha våran allra första sommarsemester ihop och det kommer bli alldeles underbart. Familjen ska man vårda ömt för det är det käraste man har.
Gymmet blev mitt andrum även idag. Bara fokus på reps, vikter, övningar och uthållighet fick all min stress att rinna av. Jag kan nog påstå att det har varit en av det absolut tuffaste dagarna ever.




Det har varit mycket den sista tiden och jag ber till gud att dagens händelse var den stora kulmen. Nu måste man försöka se det positiva i det hela och rikta blickarna framåt. Allt har en mening på ett eller annat sätt.




Kom hem och möttes av en stor bamsekram ifrån älsklingen och gud nåde vad jag behövde ha den kramen. Sen hade han även lagat den godaste kycklingen ever. Min karl förtjänar en avsugning på lillapatteklämmardagen.
Det är inte lätt att gå in i en ny vecka när det är svårt. Detta blir en tuff vecka från början till slut. Men jag kommer att fixa det för jag har inget annat val.






Körde slut på mig själv på gymmet för att rensa tankarna eller egentligen för att slippa tänka på allt. Jag älskar gymmet, det är min frizon.



Varför kan inte helgen vara längre, den är ju lika kort som en fis. Prutt och så är den borta. Nu ska tanten sova och jag ska gå in i den nya veckan med inställningen att det kommer att bli en superbra vecka med massor av härliga stunder.


Små barn roar sig lätt och Joline det där med att roa sig här i a-hallen. Det är bara jag som har hjärtat i halsgropen hela tiden för en annan ser faror i allt.






Joline ville så himla gärna följa med till ishallen och självklart fick hon det. Hon lyckas plocka fram "hundögonen" och "snääälla mammaaaa" och nu sitter hon med en glass i handen. Skitunge, lurar varje gång.






Skjut mig jävla långsamt, denna Melodifestival är ett jävla skämt. Robin sjunger ju falskare än falsk. Och han ska leda Sverige i eurovision, det är ett jävla skämt, på riktigt alltså. Jag fucking skäms på riktigt! Ni svenska folket borde jävla skämmas att ni ens har röstat på han, falsk sångfågel nr ett. Nu ska jag sätta på min karl som tröst i denna jävla misär som jag upplever just nu. En orgasm i denna misär kanske får mig på bättre tankar, jävla svenska befolkning fattar ni inte bättre!!!
Äntligen final, som jag har längtat efter just denna kväll. Det här bättre än bäst och jag älskar varje liten sekund.


Mello är och förblir en del av mig. Mello är för mig som för karlar och deras fotboll, ishockey, friidrott, jakt you Name it!!! wiiihoo
Med handen på hjärtat så är trygghet a och o. Den enda tryggheten som jag verkligen kan lita på till 110% är min fina lilla familj. Allt annat är på en gungning utöver det vanliga. Igår grät jag mig själv till sömns för otryggheten tog överhand och det absolut värsta av allt är att jag är så satans jävla maktlös över situationen som kommer att ske. Det här var inte vad jag förväntade mig när jag har gett mitt allt och mer därtill. Jag hatar när jag inte har kontroll över situationen. För mig känns det som ett hån mot mig att säga "du kan känna dig trygg". Tyvärr, men det är så det känns. Frågan är om jag ångrar mitt egna val när jag stod där den dagen med kaffekoppen i handen och sa "Inte en chans jag stannar där jag är". Ångrar jag det? Det återstår att se men någonstans där inom men så hoppas jag av djupet av mitt hjärta att jag gjorde rätt val.


Ingen av oss orkar ställa oss att göra middag ikväll. Supermorsa fixar nudlar till Yade och superfarsan fixar smörgås till Joline. Herregud världen går inte under om man skiter i middagen en dag. Fast vi kompenserar upp den uteblivna middagen med plockbricka deluxe till Mello (ungar och gubben får även lyxa till det med ostkrokar, paradisask och godis). Så är det när det har varit full rulle från tidig morgon till sen kväll.


Nu hejar vi fram Sean banan (eller Anton) till vinst och jag ska göra allt i min makt att hålla ögonen öppna.
Yes box, då har jag avverkat 2,5 timme på ishallen och har bara 0,5 timme kvar. Ikväll blir det en extremt lugn hemma kväll med Mellofinal och imorgon är man tillbaks hit igen. Joops så roligt har jag det.


Jag har städat,städat och städat. Nu är jag äntligen klar och känslan som infinner sig av att titta runt i sitt nystädade hem är oslagbar. Vi väntar på att golven ska torka (alla är förpassade till soffan), sen ska fixa iordning oss och dra iväg till svärföräldrarna.


Juste, Joline tyckte våran Buddha inte var tillräcklig fin så hon pimpa den med blå lera och sig själv lyckades hon med att sminka sitt ena öga med blå bläckpenna! Hon passar på medans jag städar, skitunge


Yes, då är man vaken (sen 2,5 timme) och jag har hunnit druckit sex koppar kaffe. Dags att kavla upp ärmarna och börja städa detta hushåll. Men innan jag gör det så lovade jag er igår att ladda upp en bild på håret i dagsljus.




Det är lite ljusare än vad jag hade tidigare och passar mig perfekt så här till vårkanten. Nä, nu måste jag börja städa.
Jag försöker väl mig på en bild fast att det är mitt i natta och ljuset inte med mig så bilden ljuger lite. Men om jag skulle försöka ge mig på att förklara färgen "mellan-blond med ljusa inslag". Dags bild kommer imorgon (och jag valde faktiskt att inte klippa av allt mitt hår som jag brukar göra när jag går till frissan utan nu tog vi bara bort det slitna. För hur eller hur så trivs jag jefla bra i halvlångt hår).


Tre fin fina timmar i frisörstolen blev det och det resulterade i en kurrande mage, öm bak och sjukt snyggt hår. Kommer hem till ett sovande hus, värmer maten i micron, kolla världens döttrar och ska faktiskt göra som dem andra i hushållet nämligen sova. Bild kommer imorgon för då är det dagsljus.
Har man vissa önskemål på hur man vill ha sina slingor (två olika färger och folie) så tar det sina lilla stund. Nu är vi inne på sista momentet och sen får jag åka hem och äta, är sjukt hungrig.


Shit vad skönt att bli så här ompysslad i håret. Håret är klippt och nu är det bara slingorna som ska in i håret, spännande.


Håller på att somna här i stolen och har nog nickat till både en och två gånger.
Tack vare Mike och grannj*veln (för tredje gången på tre månader) så har vi fått hem en ny soffa. Nu har jag lovat dyrt och hederligt att inte kolla åt en annan soffa. Jag är sjukt nöjd med denna fina soffan. Den har allt jag har letat efter: perfekt modell, färg, form och den är stor!


Det här gjorde min dag. Nu drar jag iväg till frissan och äntligen ska jag få håret klippt och färgat, som jag har längtat.
Yes då är man i ishallen UTAN Yade. Som ishockeymorsa tvingas man då och då stå i kiosken och kränga korv, kaffe, smörgåsar och yoghurt. Denna kvällen är det min (nit)lott. Från 17-21. kul, jättekul
Det var många många år sen, så pass många år så tesilen hade fått fötter och hittat ett nytt hem. Men nu är jag tillbaka i te-träsket och det är ju så underbart gott. Efter ha skaffat mig en ny tesil och jag är fast i te träsket.


Med ett nytt "himlagott" te och min kväll är räddad. Imorgon ska man göra något som jag absolut inte är sugen på att göra "stå i kiosken på ishallen hela jefla kvällen". Bajs också.
Mike har hittat ett sätt att få Joline att äta middag. På med Hello Kitty" i iphonen och saken är biff. Hon äter, äter och äter. Jag är imponerad.


Med en trött kropp, halv svullen läpp och kind åker jag till jobbet. Min arbetsmoral är det inge fel på iallafall.


Här står jag i godan ro i badrummet, trött som ett as och borstar tänderna. Jag bestämmer mig för att ta testa det nyinköpt munskölj.


Jag spottar ut munsköljet efter 30 sek. går tillbaka till vardagsrummet för att kolla det sista på "Maria och Mindy". Då känner jag hur det börjar sticka och göra ont i munnen.


Jag fick en smärre chock när jag sprang till spegeln. Sweet lordilord, väckte Mike som ringde efter ambulansen. Efter en timme kom dem och då hade svullnaden halverats och jag fick allergitabletter.


Vad fan händer med mig? Hur kan jag få en allergichock av ett jävla munskölj? Försöka sova blir ju inte det lättaste nu precis!
Jag måste vara världens bästa chef, när jag kom ner till min ordinarie plats så hittade jag en påse med denna lappen.


Jag lovade D att sy hans brallor mot att han inte kommer i mjukisbrallor till jobbet. Jag håller alltid det jag lovar.


Så nu vill jag inte se mer mjukisbyxor på jobbet. Kapisch!!!
När man ligger på topp av topp i träningen så ska en jefla sjukdom komma och förstöra allt. Mitt onda i halsen har krupit ner mot lungorna och jag känner mig halv vissen. Så igår orkade jag knappt något alls på gymmet och idag fick jag en förmaningens finger och ett "ajabaja". Så jefla typiskt att jag skulle vräka i mig en jefla massa socker i söndags, det blir en rejäl uppförsbacke att ta sig igenom sen när jag blir hundra frisk igen. Typiskt nu när jag hade ett sånt härligt "flow". Men jag härdar ut och går all in sen när kroppen är återställd.
Alltså igår gjorde jag något jag egentligen inte ska göra, jag åt socker. Inte bara lite socker utan jag gick "all in" och åt allt som jag kunde hitta här hemma med socker och kolhydrater. Det var så där sötsliskigt gott men sweetlord vad jag mådde illa sen. Först stissad av att blodsockret sköt upp i höjden och sen tvärslocknade jag. Idag har jag gått runt och mått riktigt riktigt jefla dåligt, svullen, illamående och varit helt urfunktion. Aldrig mer socker för min del, det är fan inte värt att må så dåligt.
Hela familjen Gunnarsson/Lindén gick ut på en härlig promenad och den hade kunnat blivit längre om inte en liten grabb helt plötsligt inte orkade gå. Vi stannade till på en lekplats, fikade och bara njöt av den underbara solen. Skön söndag.


Yes då är vi hemma igen efter många många timmar med skoj. Jag har precis påbörjat förberedelserna inför ikväll, målat naglarna. Glitter ska det va!


Ikväll blir det Ramonas deal fest. Då ska klackarnas slå i taket och kvällen kan inte bli annat än bäst.
Jag lovade Joline igår att vi skulle till Leos och självklart håller det jag lovar. "Mamma du kan inte åka kana, du är för stor" sa Joline. Men så fel hon har, man blir aldrig för stor för att åka kana. Nu kör vi.










Men åh, klart som fan jag var en bitterf*tta hela veckan som har varit för nu kom mensen som ett brev på posten. Jag trodde det berodde sömnbrist, ont i halsen och förkylning som gjorde att jag tände till på alla cylindrar för ingenting. Men nej nej, det kallas pms besvär. Tyvärr så går det inte att styra hormoner och jag ber om ursäkt om jag har varit bitterf*tta eller vänta, det är ju bra att vara lite bitterf*tta ibland för då rensar man ut alla aggressioner man har inom sig.
Igår kom Jennie och Daniel (plus deras lille prinsen) hit. Det var verkligen så roligt att ha dem här. Dem hade med sig lite presenter till Mike och kan någon gissa vad det här är?

Så jefla ballgrej som faktiskt fungerade. Det är en högtalare i gummi till iphones.