Vilken bra tantsnuskbok jag har läst, fast den förvandlades snabbt från snusk till en spännande thriller. Sträckläste i ett och känslan av tomhet/upprymdhet/nyfikenhet som infinner sig efter att man har läst ut en bok är oslagbar. Här kommer jag in med ett fånigt leende och lägger mig i sängen där Mike redan ligger och kollar på tv. Alla mina förföriska tankar om lite rajraj slås snabbt bort av alla illastinkade fisbomber han trycker av värre än ett smatterband.
Det var svårt att fördjupa sig i bokens fantasivärld för gräsmattan skulle klippas, tvären hängas upp, unge att utfodra och badas, busas med och underhållas. Fast några sidor hann jag med och det lilla jag hann läsa var verkligen tantsnusk på hög nivå. Hade till och med lite högläsning för Mike och jag kunde riktigt se hur hans stackars öron höll på att trilla av. Jag gjorde det i förebyggande syfte så han inte behöver stirra på mig om jag råkar stöna till här och där.
Efter en uppfriskande promenad tillsammans lillstumpan så ska jag in i tantsnuskens värld. Det var säkert tre-fyra år sedan jag läste en bok.


Alltså på riktigt jag hatar sådana här "amerikanska snyft snyft tyck synd om mig filmer". Speciellt den som visas ikväll "allt för min syster". Varför hatar jag den? Jo för den får mig att sakna Sara så fruktansvärt mycket. Den väcker upp minnen och gräver upp djupa sår inom mig som jag trodde att jag hade bearbetat.Jag älskar min Sara och tvingar oftast mig själv att minnas henne som hon själv skulle vilja (GLAD, sprallig,bestämd, påhittighet, älskvärd) Jag saknar henne så mycket så det gör ont i den där jefla hjärteroten, jag saknar hennes sätt att se på livet, jag saknar hennes sätt att se vardagen, jag saknar hennes leende, hennes lyhördhet, hennes starkaste kärlek till Melodifestivalen) eurovision, hennes allt. Jag saknar hela henne och det är så sjukt jefla svårt att "hålla masken uppe" inför hennes barn medans jag ska försöka förmedla Saras tankar, önskemål och värderingar till dem små busungarna. Vad har dem gjort för att förtjäna att levs utan sin mamma in real life, vad har grannj*veln gjort för nåt ont för att tvingas leva utan sin fru resten av livet och vad har jag gjort för ont här i livet som numera tvingades leva utan min bästa vän här på jorden. Ta lärdom av en livserfarenhet? Åren må ticka sin gilla gång men saknaden av dig Sara, den består. Det gör så fruktansvärt ont. Jag älskar dig och saknar dig så jefla mycket. Det är du, jag och tvmasten.

Ja, jag kommer att finnas där när dina barn behöver mig oavsett vad "blommor och bin", "kvinnokroppars utveckling", "blommor och bin", " första kärleken" och livets stora gåta.... Men jag vet att du är vid min sida nu, imorgon och föralltid.
Varför är det så fel, tabubelagt och så icke svenskt att säga " I fu*king love my life"? Men om jag typ råkar göra det, ska jag då hängas ut på en öppen en-gångs-grill och skämmas för det? För i landet lagom får vi inte sticka ut och Gud nåde den som är lycklig och tror sig vara lite lyckligare än grannen, nä fy då skryter man och klassas som obekväm. På så sätt hatar jag landet lagom Sverige, för egentligen så älskar mitt liv även om det är så oerhört osvenskt och jag vill skryta om det bara för att jag kan, vill och vågar göra det. Kalla mig osvenskt om du vill men med handen på hjärtat så den här tanten är egentligen finsk enda in i hjärteroten, så därför kan jag -skryta helt obehindrat (för så gör finnar). För jag behöver inte fastna inom ramarna landet lagom även om jag är uppväxt i detta land och denna kultur. Men handen på hjärtat så spelar det ingen roll vart mina föräldrar egentligen kommer ifrån utan vilka värderingar dem valde att att uppfostra mig i och mina päron uppfostrade mig helt perfekt. För jag äger min plats på den här jorden som en lycklig skit tack vare Mamma och pappa.Love you som en böld i arslet härifrån till månen och tillbaka.


Hej alla sköna människor där ute, jag heter barbie och bor hemma hos Joline. Den här tjejen är världens underbaraste för hon tar verkligen hand om mig. Hon kan det här med mode, fixa mitt hår och hon ger mig så mycket kärlek. Men nu bara måste jag berätta om en extrem pinsam sak, Jolines mamma Ramona kom på mig när jag hade det som mysigast med mig själv och den där paparazzimorsan tog kort på mig. PiNSAMT



Jag skyllde på Joline, det var ju liksom hon som hade tagit av mig alla mina kläder. Ramona blev jefla orolig men jag slätade över det hela med att jag sa att jag egentligen bara var kissnödig. Hon gick på det. MEN några dagar senare så kommer den där morsan igen när jag är mitt uppe i mitt. PiNSAMT gånger två. Nu fick jag tänka till snabbt och sa att jag faktiskt hade en svampinfektion. Vet inte om hon gick på det men lik förbannat så skulle hon upp med sin kamera igen och ta kort.



Kusten är klar, äntligen är jag själv igen *halleluja* så jag ligger här och fantiserar om min Ken och har det som mysigast så kommer hon IGEN!!! Alltså lämna mig i fred någon jefla gång. MEN nej tredje gången gillt så kommer hon på mig när jag har som det mest skönast. Hon den där Ramona har inget liv, Snälla hjälp mig.



Nu måste jag flytta härifrån för det här med privatliv existerar tydligen inte i den här familjen och jag är inget mer än en barbiedocka som vill ha en stund för mig själv utan att bli påkommen eller än värre bli fotograferad.

Då har jag fått lite välbehövlig egentid och den tillbringade jag i knalleland, maxi och Nelly outlet. Hittade lite smått och gott även om den så kallade sommar rean inte var någon direkt höjdare.


Vädret är inte riktigt med mig idag och det hade ju inte kunnat bli bättre för då har jag inga ursäkter till att inte köra igång med storstädningen. Ska bara dricka upp kaffet, köra en tarmtömning och hitta orken inom mig. "Ska bara"...
Jag är INTE bättre än någon annan, för det är verkligen det sista jag är Men tyvärr så är det just den känslan jag får när "folk" pratar med och (fåglar kvittrar i mitt öra mer än vad jag själv vill höra ibland) om mig. MEN jag känner faktiskt helt ärligt att jag är berättigad till mitt agerande i de olika situationer jag hamnar i livet. Anledningen har en simpel förklaring och det är att jag har tagit lärdom av mina livserfarenheter genom livets gång oavsett om dem har varit goda eller onda. "Sluta jämka dig själv utan gör om och gör rätt, har blivit mitt motto i livet" Så när du står där och tycker synd om dig själv och tänker "varför händer detta just mig? Vad har jag gjort för att förtjäna just detta" så är det just av den enkla anledningen att just du ska ta lärdom av din livserfarenhet. Du lär dig inte av andras misstag för du måste begå dem själv för att göra om och göra rätt. Så snälla döm inte mig bara för att jag råkar veta vad som är rätt för mig här och nu. Och du, döm inte mig bara för jag råkar älska livet jag lever just för jag är berättigad till detta då jag har lärt mig av mina tidigare erfarenheter i livet. Jag kanske råkat uppskatta livet jag har idag och är det så himla fel?




Tror att jag faktiskt kan påbörja min nedräkning till semestern för nu har jag bara en arbetsvecka kvar och sen går den här tanten på semester i fyra underbara och välbehövliga veckor. Men för den delen så krävs det all in av hela mig med all min kraft, ork, vilja, styrka och fightinstinkt i en vecka till på jobbet.


Jag fick en fin aha-upplevelse tack vare mina fina pumor på jobbet. Dem är guld värda för mig. Vi kompletterar varandra så bra för vi är SÅ olika varandra i våra tankesätt och hur vi hanterar olika saker (och det just det som gör oss till den bästa trion ever). Men nu tar jag helg och tänker fasiken fira det med ett glas fin vin bara för att jag vill det.
Alltså snacka om en smidig, snabb och leverans ifrån mmsports. Från beställning till leverans på 1,5 dag.

Jag har även fått lära mig lite nytt om mobilen och det är sjuk häftigt. Man drar fingret bara över tangentbordet och så bildar den ordet själv hur sjukt som helst.
Alltså jag har uppnått en stenålders högaktningsfull ålder och då borde jag väl för fasiken ha lärt mig känna igen symtomen. Men nej nej, det är samma visa varenda månad och varje månad får jag en "men åhhh" känsla. Denna vattenfyllda pms kossa har fått lingonveckan, tacka fan för mitt svikande självförtroende. Att jag aldrig lär mig. Uppsvälld, eländig och tröttmössa är vad som händer mig minst en vecka i månaden och alltid kommer aha upplevelsen tillsammans med mensen. Japp då blir det ingen rajraj i sänghalmen idag om inte Mike vill leka kapten rödskägg.
Jag bjuder på en liten tjuvtitt in på ungarnas rum. Mer än så här får ni inte förrän det är hundra färdigt. Ys rum kommer jag inte att lägga upp bilder på förrän han är hemma igen för det ska bli en liten överraskning åt honom. Jolines rum kommer bilder upp i helgen för då ska allt vara klart.




Jag är så jefla trött, besviken och ledsen på mig själv. Varför kan min kropp inte bara reagera på vad jag faktiskt kämpar med vareviga slitsamma dag? Varför ska det vara en ständig kamp? Jag hatar den eviga kampen som inte leder någon vart. Jag hatar, hatar fucking jävlar hatar det här. På riktigt så är jag bara så ledsen.
Kan ni tänka er att jag snoozarens okrönta drottning gick upp mycket tidigare idag för att köra morgongympa. Joline var i chocktillstånd, hon stod färdigklädd och förstod inte att vi faktiskt hade 20 minuter tillgodo. Hennes svar blev "va! nä nu fattar jag ingenting".



Behöver jag nämna att jobbet gick i hundraåttio? Nä, för det så det kommer att se ut enda fram till semestern. Jag hinner ju knappt andas på jobbet. Mamma tog med Yade på äventyrresa till Öland (Dennon ville tyvärr inte följa med). Åh, vad jag hade önskat att jag hade varit med. Min älskade mamma, hon är bäst.


Oj oj oj, Vi glömde bort det. Inte en tanke jag hade på det. Varken innan, då eller strax efter. Fy nu skäms jag lite faktiskt. Hur kan jag glömma en sån viktig sak? Förlåt, förlåt, förlåt men det visar ju att även den här superwoman visst kan glömma saker ÄVEN om det inte händer så ofta. Till mitt lilla (ynka) försvar så kom jag på det först iallafall. Grattis älskling för att du har stått ut med mig i sex fina år och självklart är det dig som jag vill dela allt med, nu och för alltid.


(Vi hade årsdag den 22 juni och vi firade den inte för den föll bort i glömska)
Sweet lordilord, samma dag som min semester börjar är samma dag fast för åtta(!) år sedan jag startade den här Bloggen. På den tiden fanns inte Facebook utan man hängde på lunarstorm. Nu många rynkor senare så har jag fortfarande inte tappat suget på att blogga. Mitt liv med mina ord är som en evighetsmaskin
Det är det dags för Joline att sova i sitt egna rum. Första natten ever och vi får se hur det går. Jag måste säga att det känns bra konstigt.


Phu, detta tar tid men snart kan jag iallafall se ljuset i tunneln. Det här med att byta rum är ett projekt som tar sin lilla tid. Först en storstädning a la sanering.

Totalt fyra svarta sopsäckar med skit som skulle kastas och en stor hög med grejer som skulle upp till vinden för att sparas. Total saneringen är numera klart.




Sen efter det kunde jag påbörja storstädning och nu doftar det underbart gott. Nu ska Jolines grejer in och Yades saker till hans rum. Nu är det bara det roligaste kvar, piff piff puff puff.


Yes, idag är det operation sanering, utrensning och städning av Yades "gamla" rum. Sweet lord vad inte rent det är därinne. Han är mästaren av alla på att gömma skit.


Jag har kommit halvvägs och ser ingen ende på skiten. Lika bra att gå all in och fixa garderoberna också. Jag har hållt på i tre timmar och det lär väl ta dubbelt upp innan det är klart.
Så här på en sen (pensionärs varning) midsommardags kväll efter att ha pratat med min kära mor så förstår jag varför jag gör, agerar och är som jag är. Jag har blivit uppfostrad så och det är därför jag är "rastlös" i själen på dagarna och vill hålla i gång med barnen, det är därför det är naturligt för mig att åka rutschkana, bygga koja och gunga enda upp till himlen men samtidigt visa vad skåpet ska stå. Den där kämpar glöden, viljan att ta sig framåt och resa sig efter nederlag och ta lärdom av dem är vad jag har lärt mig i min uppväxt. Jag älskar min mamma, för hon har gett mig så mycket mer än vad någon annan kan ge. Bästa mamma, älskar dig som en böld i arslet härifrån till månen och tillbaka <3


När ungen har lagt sig, somnat och drömmer sött så ligger jag och Mike på varsin ende av divansoffan som ett par pensionärer. Tysta, trötta och glor på film, en och annan grymtning hörs ibland och det är nog bara för att det har bildats lite slem i halsen som man inte vill ha kvar i halsen. Det där heta kärleksparet som vi en gång var tar vi igen och gör om när krafterna kommer tillbaka, men just nu så känns sängen, sova och vila som en välbehövlig kompis. Det tar på krafterna att vara förälder.


Det blev en koja och en stor sådan fast i vardagsrummet. Först hade vi teparty som förvandlades till hell kitchen till att sen övergå till Project runaway och till sist en skönhetsalong. Det är bara fantasin som sätter stopp på kreativiteten.


Det finns så mycket bus i min lilla skitunge. Många gånger handlar det om ren nyfikenhet och det är faktiskt något man får ta i beaktning innan man börjar skälla vid "olyckshändelser" för hur ska dem annars lära sig att hälla lagom mycket mjölk i glaset, ta på lagom mycket tandkräm på tandborsten, låta bli alla blommorna på orkidén eller att det gör ont att gå på vassa pärlor som ramlat ut över hela golvet.


Nu ska jag förvandla matbordet till ett vackert slott med hjälp av filtar och bjuda in alla Jolines nallar på ett riktigt engelskt teparty. Bara för att jag kan och tycker det är så otroligt rolig att få vara lite barnslig ibland.


Min lilla tjej är verkligen mamma upp i dagen, hon älskar att gå i affärer men hatar köer. Hon trippade runt i Nelly outlet som om hon ägde stället. Fast det bästa med henne är att hon inte tjatar utan infinner sig att bara titta på sakerna. Hon fick dock en rosa onepice (kortärmad), ett par trosor och en mugg. Sen handlade vi även till vårt senaste tillskott i släkten. En underbar dag tillsammans med min dotter.

Startade denna dagen med morgongympa och Mike kom in och undrade vad jag höll på med. Det är inte direkt som så att jag vill ha publik när jag anordnar en jordbävning i köket så jag skrek "sluta stirra, UT". Frukost är intagen, likaså kaffe. Joline glor på nya favoritserien "Berts dagbok" som går varm här hemma och Mike är iväg för att hämta kärra. Vad gör vi nu? Jag är rastlös i själen och ska komma på något roligt att göra.

Sammanfattningen av midsommarafton blir lugn, fin, traditionell och rolig. Vi var först hos Lars och Susanne på midsommarlunch. Därefter gick vi upp till hemmabyggdsgården och dansade kring stången.


Det var faktiskt första gången som vi var där och det var fantastiskt gemytligt. Sen blev det grill för att till sist avslutas med en långpromenad till Kicki och Freddy.

Jag och Joline tacka för oss runt tio tiden och lät pappsen få vara kvar. Väl hemma så tokslocknade vi efter en lyckad dag.
Jag väcktes med sång och frukost på sängen av mina älsklingar. Efter det så tog jag med Joline i vagnen och gick en powerwalk. Min svettiga kropp efteråt är bevis på att jag inte låg på latsidan.


Sen har jag bundit midsommar kransar och fick ett blombud ifrån min fina familj från Kalmar/Påryd/Eskilstuna/Smedby och Nybro. Det värmde i hjärtat lika mycket som alla samtal, sms och meddelande. Tack <3

Nu ska vi åka till Lars och Susanne gör att fira midsommar. Hoppas det fina vädret håller i sig till eftermiddag, sen får det gärna regna. Ha en riktig fina midsommar.



Vilken dag det har varit, sweet lordilord sammanfattar det hela. Nästan hemkommen och sitter just nu i soffan och är helt slut. Utpumpad är nog ordet jag letar efter. På tal om något helt annat, förra året fick jag ett sån där äckligt fästingbett. Efteråt så uppkom det inga ringar eller röda märken. MEN det har och kliar fortfarande något så fruktansvärt mycket. Den här tanten har nog kliat sönder området och nu till min fråga "borde jag vara orolig"? Alltså på riktigt? Jag kanser väl poängtera att jag fick ut hela fästingen.


Alltså jag är ju bara så pucko. Öppnade en påse ostbågar!?! medans jag kollade på teenmum via mobilen. Handen gick per automatik, fy fasiken vilken dålig karaktär jag har. Fy fy fy nu ligger jag här och skäms med en uppsvälld mage.
Efter noga funderingar så känner jag att jag vill ta en paus ifrån gymmet. För den sakens skull så betyder det inte att jag ska sluta träna. Träningen är en del av mig och jag behöver den i avstressande syfte. Jag har ingått en pakt tillsammans med mina homies på jobbet och det är morgongympa a la crossfit-style tre gånger i veckan. Jag behöver förnyelse och variation för att hålla motivationen uppe. Så nu kan jag inte snooza längre.
Den där gräsmattan har ropat mitt namn alldeles för länge och jag har valt att inte lyssna. Men idag fanns det ingen återvändo, gräset var ju lika högt som i en sommarhage. Sweet lordilord vad jag fick kämpa i hela 45 minuter och därefter fick jag surt nog ta fram krattan. För vi hade typ ett extra lager med gräsmatta över den vanliga. Känns i armarna och resultat av detta så fick jag dagens träningspass och underskatta aldrig trädgårdsarbete.
Efter att lillstumpan somnade (eller rättare sagt när Mike tog över) så hoppade jag faktiskt på den gamla Bettan för jag kände att jag hade mer energi att göra mig av med. Sen testade jag ett tips som jag fick här bloggen och jag tror jag typ dog lite. Proteinfluff by me som gick mindre än två minuter att göra.

Medans du tinar lite frusna hallon så vispar du en rå äggvita till ett vitt skum. Vänd försiktigt ner det upptinade hallonen, klart! Jag hade även i en halv skopa proteinpulver och kokos. Snabbt, enkelt och gott.

Jag måste nog ha slagit ett personbästa i powerwalk nyss. Notis till mig själv "gör nummer två innan du går". Eftersom jag inte har umgåtts så mycket med Joline idag så tänkte jag köra två flugor i en smäll så hon fick följa med i vagnen. Magen började köra igång efter halva rundan och den sista backen upp (Västanåbacken) så bokstavligen sprang jag upp. Joline tjöt i vagnen "mera mera, fortare fortare mamma så du inte bajsar i trosan". Nu sitter jag på toa med halleluja moment och känner hur jefla kallsvettig jag är för det var verkligen i sista sekunden. Jag är fasiken kass i magen, inte okej. Bara man inte har åkt på något skit (på grannavdelningen på dagis går magsjukan) men det är nog bara en stressmage så jag lägger ingen större vikt i det.
Då kör jag en powerwalk efter denna minst sagt hektiska dag. Jag uppskattade det personliga mötet med Tele2 (även om det blev övertid), vilka underbart härliga människor det lilla utbildargänget är och jag fick så mycket positiv boost och tips.
Under hela dagen har Mike fixat och donat i Ys blivande rum. Jag är mäkta imponerad av hans energi, vilja och lust. Det kommer vara en grabb som kommer att bli sjukt lycklig när han kommer hem och ser sitt nya rum. Själv har jag gått från soffan till sängen för jag har noll med energi och känner mig totalt utpumpad som människa fast att jag inte har gjort ett skit idag (kanske just därför). Laddar för en 4 dagars intensiv arbetsvecka och snart kan jag börja räkna ner till semestern.
Det har varit en riktigt soffhängar Dag för min och lillstumpans del medans Mike håller på med Ys blivande rum. Skön slappar söndag med andra ord.


Jag borde egentligen rulla mig ur soffan och ta tag i denna dagen men energin finns inte.
Sitter här i min ensamhet (Joline sover och Mike är på väg på en svensexa o Gbg) och jag kan verkligen känna den här extrem lidsamma känslan av längtan. Sweet lord jag är aldrig ensam och nu är jag det och I just fu*King hate otroligt. Jag pratade nyss med boysen och allt jag vill just nu är att få semester så att dem kommer hem hit. Jag är inte hel utan min familj <3


Rastlösheten är något som har gått i arv för lillstrumpan hade verkligen "myror brallan". Vi bestämde oss för att åka in till Leos Lekland och sweet lordilord vad roligt vi hade.












Efteråt tog vi svängen förbi donken och det riktigt nulla i munnen. Man kan säga att hela eftermiddagen har varit på Jolines villkor och det har varit hur underbart som helst
Efter en promenad tillsammans med lillstumpan så tog jag i detta hem. En storstädning deluxe och nu är jag helt slut. Fast helt klart värt det nu i efterhand, för det finns verkligen inget som slår känslan av ett städat hem (ja förutom sex och träning).

Måste bara få dela med mig av Jolines funderingar. Eftersom jag aldrig får vara ifred någonstans i detta hus utan att ha en unge hack i häl så är jag van att duscha med öppen dörr. Här om dan rakade jag mig på ett intimt område varpå Joline säger "men mamma varför suddar du på fiffi"? Mitt svar "för att jag har hår som ska bort". Hon funderade ett tag och sen sa hon "kan du sudda min fiffi". Öh, nä skulle inte tro det!

Åh, säg mig en sak varför får man väcka ungarna på vardagarna men på helgen så vaknar dem tidigare än vanligt. Inte okej och det går liksom inte snooza dem heller.
I kväll har jag varit på en "afterwork" med min grupp 6. Självklart var vi på vårt så kallade stammis ställe här i Borås "poolhouse". Vet nog egentligen inte vem som hade roligaste, jag eller dem men med handen på hjärtat så tror jag att vi hade lika roligt allihopa. För det finns bara en grupp sex och kommer det att förbli. Tack homies för en underbar kväll, det är ni som gör mitt jobb tusen gånger roligare. love u all <3


Ha ha ha, här sitter jag på min lunch och ska strax besikta bilen. Missade jag ta på mig kortkort, fin Bh och ta mig trosorna så vi får väl så hur många tvåor det blir. Tur jag har en karl som kan fixa dem (om jag får några). Varför blir man så nervös för att besikta bilen?


Medans jag väntar på min tur så kan jag inte sluta förundras hur hälsosamma vi har blivit på jobbet. Träning och kosten har smittas av sig, så det är ju hur roligt som helst. En tanke jag hade bara.
Från och med nu så har jag lagt in kontaktbilder på alla som har samma namn i min mobil. Anledningen är enkel, jag tror jag smsar med en person men egentligen är det en helt annan. Jag kan inte sluta skratta, för jag kan bara tänka mig vad x måste ha kliat sig huvudet. Hahaha
Alltså jag var helt jefla (mentalt) slut efter jobbet. Milt uttryck "det är mycket nu". Min söte Karl frågade om jag skulle träna idag och det enda jag kände var "åhh jag orkar inte". Så istället för gymmet så tokcykla jag på motionscykel här hemma istället och det var hur skönt som helst att känna svetten lacka. Att cykla bort all inre stress var precis vad jag behövde göra idag.


Idag fyller min fina Mummi den högaktninhsfulla åldern som 85 år. Jag beundrar denna kvinna som har en livshistoria som gör henne till en av dem vackraste, starkaste och finaste människan som går i ett par skor. Hon är en förebild för mig och jag är lycklig att det är just hon som är min mormor.


Så då har jag avverkat en powerwalk på en timme tillsammans med Joline i vagnen. Sweet lord vilken pratkvarn hon är, munnen går i ett. Nu när hon själv tycker att hon är en så himla stor tjej så påtalar hon gärna det mycket och ofta som ex "Mamma när jag varit liten var så gillade jag..." "Mamma när jag blir tre år vill jag ha panket (paket), jag vill ha en raggarbil, iPad, cykel och en julgran" eller "Mamma du bara måste måla mina naglar när vi kommer hem för den har lossnat här". Mina öron blöder men Gud så härligt underbar hon är min lillgamla charmtroll till tös.


Idag har det verkligen gått i ett och i hundraåttio knyck. Den sista kvarten var jag så mentalt slut att jag till och med hade lyckas glömma bort något som så enkelt som lösenordet till min mail. Just nu finns inte en tillstymmelse till andrum på jobbet. Fast det finns inte så mycket jag kan göra åt saken mer än att göra mitt bästa och hålla fokus. Vill även påpeka att även om jag har häcken full så har jag stundvis väldigt roligt med mina homies och det är sjukt viktigt. Nog tjatat om jobbet, nu tar jag joline och går på en promenad bland backarna.
Egentligen skulle Y ha åkt tåg till Kalmar imorgon men pappa Alex hade vägarna förbi här så han plockade upp han redan idag. Någon som är sugen på att åka tåg imorgon från Borås till Kalmar kan ju hojta till för jag har en biljett som jag inte kan boka om eller få återbetalad. Kommer sakna min lille pluttunge så himla mycket.


Jag har svurit, förbarmat mig att vågen bara visat minus ett till tre kilo beroende om jag är nyskiten, vattenfyllda mensmonster eller kört strikt diet. Den där vågen har varit min fiende numero uno. Så jag har tvivlat på att styrketräningen verkligen har gett effekten jag eftersträvat. Jag menar gå från fisträning till styrketräning (snitt 3 gånger i veckan). Så ja, jag har tvivlat, förbarmat och näst intill gett upp hoppet på min jefla gammeltant kropp. Men (det kommer alltid ett men) så tog jag bild på mig igår och sweet lordilord vad jag behövde ha denna egoboosten nu. Döm själv, visst har det gett lite resultat. Så nu blir det full fart framåt.


En bild med samma storlek, zoom osv så ni inte tror att jag fuskar. Jag har ingen som helst anledning att manipulera resultaten för det lurar ju mig mest mig själv än vad det gör nytta. Så därför är detta en mer rättvis bild även om det är eksaxt samma bilder. Min tanke bakom bilderna är för se hur kroppen förändras under tidens gång och kanske även inspirera andra.
Min finaste lillebror Thomas och hans finaste sambo My har äntligen fått sin efterlängtade prins. Efter en snabb förlossning så valde han att komma till världen igår kl 21.57 och sen gick bongotrumman varm i släkten. Han är så otroligt söt och jag längtar tills jag kommet hem till Kalmar och för att hälsa på.


Alltså som vi har kämpat, vecka in och vecka ut för att komma upp bland topp tre i en intern tävling på jobbet. Av 44 team så hamnade vi på andra plats och all eloge till min fina grupp som nu har visat att ett leende, empati och fokus på lösningen betyder allt.




Hårt arbete lönar sig. Snacka om ett totalt lyckorus och vi blev firade med pompa och stått av Tele2. Kan man bli mer stolt över sin grupp? Vilken perfekt måndag detta blev. Wiii
Musten har gått ur mig på så många olika områden, det är väl bara en sån dag. Man behöver urladdningsdagar för att orka köra i 110 full fart framåt. Jag har ju umgåtts med Kidsen, gått en promenad, varit i stan, lagat mat, plockat undan, tvättat två maskiner med tvätt, skrubbat joline ren, förberett inför morgon och hjälpt Yade att rensa i sitt rum men ändå känns det som om jag inte har gjort något alls och är typ ur balans. Nu sova och be en bön för att hoppas att den där jefla igelkotten inte hälsar på i natt för jag behöver min sömn.
Jag och ungarna har varit en sväng till stan för att hämta ut Ys tågbiljett. Idag är en sån där regnig dag och med bristen av sömn även en slöis dag. Om jag hade haft Jolines energi så hade jag varit lycklig.
Idag saknar jag min familj nere i Kalmar lite extra mycket.
Titta det växer så det knakar i grönsakslandet. Riktigt roligt att se faktiskt och tack mamma för tipset angående näringspinnarna till blommorna.


Det här med att ha jakthundar som lyder mig SÅ mycket är jättekul. Speciellt när dem bor precis utanför sovrumsfönstret och skäller hela natten för att en envis igelkott som kommer tillbaka till hundgården hela tiden. Igelkottar fräser och är riktigt otrevliga småkryp. Har väl fått två timmar sömn inatt. Jättekul
Den här dagen kan sammanfattas med ett ord "skön". Först en lugn och skön förmiddag med inga direkta måsten, om och men. Joline lärde sig att man kunde använda leksaksspisen som en trappa. Sen gick vi till Saras grav tillsammans med Marcus och ungarna.


Därefter sa vi Hej då till dem och gick vidare till Jennie och Daniel. Där blev det bus, grill och kubbspel bland knotten. Jag och barnen tackade för oss vid 21.30 och lämnade kvar Mike. En mycket trevlig och skön kväll som jag hoppas att det blir fler av i sommar.


Alltså varför ska rastlösheten infinna sig direkt när man slår ner arslet i soffan? En rastlös själ eller myror i brallan? Döm själva men jag gillar att ha något att göra hela tiden, för sån är jag. Ville verkligen njuta till fullo av det fina vädret så vi gick ner till dalsjön för ett kvällsdopp. Att ha en sjö på max 15 minuters gångavstånd är rena lyxen. Tyvärr förstörde några snorungar hela upplevelsen då dem "bara" var tvungna att mata dem där jefla fåglarna och klart som fan kom alla världens fåglar dit för ta del av middagen som det bjöds på. Den här tanten gillar inte fåglar och det är tur att jag har så fina barn som räddar mig när fåglarna kommer för nära. Äckliga flygfän.






Efter storstädningen gick jag och barnen på en promenad, handlade lite fika och vidare till en lekplats. Vädret är ju alldeles underbart och jag försöker få lite färg på mina blåvita ben.





Det är så otroligt skönt att vara långledig och jag njuter till fullo. Synd att det inte var ännu varmare (i vattnet) för då hade man kunnat dra iväg och badat.
Alltså säga vad man vill om min Karl, men han är en karl som är fylld med så mycket överraskningar så till och med jag. lir överraskad. Han är utöver det vanliga och jag är så extremt tacksam över att han är just min. Han är världens bästa pappa, sambo, älskare, vän och partners. Allt som egentligen fattas är att han firar till mig på ett hejdundrade sätt och eftersom jag vet att han tids nog kommer att göra det så är det värt att vänta på. De t är han jag vill bli gammal med.


Sommar är det när Mike slänger upp tältet i trädgården. Jag blev faktiskt mäkta imponerad när Yade sa helt självmant att han ville sova därute. Dock finns det en liten detalj som skiljer sig ifrån när jag var liten,för han bad om en förläningskabel som nådde till tältet så han kunde ladda sin iPhone. Min lilla sötnöt


Fick ett mms ifrån Ds extra/plast/bonus mamma på Dennon. Det är faktiskt lite komiskt för dem hade köpt exakt likadana jeans shorts till han som vi köpte till Yade. Snacka om att vi har samma smak. Han är så otroligt fin min lilla/stora pojk och jag är så oerhört stolt över han.


Rastlösheten tog överhand så vi gick ner till dalsjön för att fiska och fika lite. Folk måste ha undrat vad vi var för några för vi sjöng och dansade längs vägen. Man måste få leva ut, göra det man känner för och inte vara så himla inramad och präktig. Roligt hade vi iallafall.







Jordgubbar, kaffe, marängsviss, bad utomhus, promenad, sol, värme, ledighet, kärleksfullt, busigt, galet, svenska flaggan, pussar, kramar, skratt, mys, irritation, Foppatoffel, slapp, grill, altanhäng får summera denna fina nationaldag.


Det var tamefan 15 år sedan jag skrek "för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten. Fy fan vad jag är glad, hurra hurra hurra!!! Alltså på riktigt vad har alla år tagit vägen ( minus tre barn på 13, 11 och 3 år plus giftermål, skilsmässa och där emellan lyckas hittat mannen i mitt liv). Jag må ha en liten släng av ålderskris men är totalt till freds med att jag inte är purfärsk utan bara färsk. But halloj, vem vill liksom inte vara färsk och jag råkar bara vara färskare än färsk och det är inte mitt fel utan jag är född sån.


Jolines nya inneord är "men kolla" och nyss berättade hon "men kolla mamma, jag slåss inte på dagis". Ett plus ett blir två och givetvis förstod jag att min lilltös fightas litegrann, vilket jag givetvis var tvungen att undersöka lite närmre. Det visar sig att hon "men kolla mamma, dockan var MIN och då får inte x ta den i min famn". Hon avslutar hela konversationen med "men kolla mamma, jag är snäll men ta inte mina saker". Konstigt att fröknarna inte har sagt något angående dagens händelse, "men kolla" dem kanske inte var där när dem bråkade. Joline är en tuff tjej med skinn på näsan som vet sin rätt i samhället, vad annat kan man förvänta sig med mig som mamma och Mike som pappa. I jolines ådror rinner det finsk, dansk och svenskt temperament "say no more",


Jag fick en sån fin överraskning på jobbet idag. En bekräftelse på att det jag gör på jobbet faktiskt är betydelsefullt. Jag är väldigt mån om mina som jag har nära omkring mig, för det viktigt för mig att alla mår bra. För mår man bra så blir livet så mycket lättare. När x gav mig detta brev och paket så blev jag alldeles varm och lycklig inombords. Väl i bilen började jag lipa en liten skvätt för jag fick ett sånt lyckorus som inte går att beskriva med ord.


I brevet står det: Tjerleksförklaring! Bästa tl Ramona, jag skriver detta till dig för att du är den bästa chefen jag någonsin haft. Du är uppskattad av oss Alla! Denna får du av mig. Delar endast ut till de jag tycker mycket om. Det är vår hemlighet. (jag fick lov att lägga ut det här på bloggen).

Sen hade jag ett väldigt givande och bra samtal med min chef. Han fick mig att inse en himla massa bra saker som jag också egentligen redan visste men inte velat inse hundra ut. Han är så himla bra min chef. Till sist fick göra något som jag verkligen älskar att göra (också) och det var att utbilda min TTgrupp i bemötande (något som jag verkligen brinner för)
Alltså jag har försökt förneka för mig själv, valt att blunda och inte se sanningen i vitögat. Men den här rinnande näsan, slemmet i halsen och jävla hostan talar bara i klarspråk. Tanten är förkyld IGEN. Det kan ju inte vara sant, på riktigt alltså! Vem fasiken är det som smittar mig hela tiden? För inte ska man väl få sämre immunförsvar när man tränar?
Men titta det börjar ju spricka upp i våra grönsaksland, så nog har vi lite lite gröna fingrar iallafall. Eller Mike har det för det han som vattnar, så det är han som ska ha all eloge. Att man kan bli så löjligt lycklig över lite odling, det var nog det sista jag trodde om mig själv.


Idag var en stundande skolavslutning som väntade Y. Vår Lillsikt slutade fyran idag. Sladdade förbi affären för att inhandla tårta, barnbubbel och pizza för en skolavslutning ska firas. Med fem minuters original så hann jag (och joline) till avslutningen.

Det var så mycket folk och det var svårt att se barnen. Julio (rektorn) höll ett förvånansvärt kort tal i år och det blev jag mäkta imponerad av. Han är ju inte direkt känd för att hålla korta tal utan snarare tvärtom.

Efteråt blev det uppställning till alla paparazzimorsor stora förtjusning. Jag försökte få barnen att vifta med händerna och hoppa lite men det var inte populärt hos de andra föräldrarna.

Dem gav sina barn arga-blicken och ställde upp sig som små tennsoldater igen. Jag tycker det är roligare med mer levande bilder. Men men sån är jag.

Det blev en liten kram till fröken som ett tack för en strålande insats detta läsår, tack present till henne och lite Hej då till kompisarna också.

Det är en stor fördel att bo så nära skolan för man slipper jaga parkering och är hemma på en pissekvart. Sen firade vi med pizza, tårta och bubbel när vi väl var hemma igen.

Så nu har Y ett 78 dagars långt sommarlov att se framemot och jag är inte alls avundsjuk.






Joline har en perfektionist ådra i sig som kan göra en annan lite smått galen. Idag lyckades jag inte sätt på hennes plåster så som hon ville utan med orden "men mamma detta sitter inte perfekt" tillrättavisade hon mig. Gör om, gör rätt. Hennes så kallade sår var så obetydligt liten så till och med ett förstoringsglas hade man inte sätt den. Hon är inne i en plåster fas och det måste sitta perfekt.


Jag visste vad det innebar för mig när jag kom till jobbet idag "jobba häcken av mig och lite därtill". Så idag var det riktigt skönt att stressa av på gymmet. Eftersom det inte fanns testoronstinna karlar där som alltid ockuperar avdelningen för armar/axlar så körde jag givetvis armar.


Innan jag åkte hem så tog jag svängen förbi affären, köpte en blomma, trisslott och en jakttidning till Mike. Som en liten gest för min tacksamhet över hur underbar han är och allt han gör för mig, barnen och hemmet.
Det var bara så superfint, romantiskt och kärleksfullt bröllop. Platsen, maten, tårtan, människorna och stämningen var verkligen toppenbra.


Igår kantades dagen av stress på jobbet, hämta Joline, handla, umgås med barnen, besök ifrån Skåne och till sist förberedelser på Sundholmen inför Sebbe och Camillas bröllop som stundar idag. Jag har nog aldrig i mitt liv sytt så många stolstyger fast även om det tog så många timmar så är jag glad över att jag kunde hjälpa till.