Det var bara jag som var intresserad av filmen. Fem minuter in på filmen så ville Joline att jag skulle leka med henne och hennes tjejer, Yade ville att jag skulle kolla på någon ishockeygrej på blocket och Dennon glodde i sin mobil. Jättekul, not. Efter en stund offrade Mike sig och gick in och lekte med Joline i tio minuter sen fick Yade ta över för han bestämde sig för att betala räkningar. Självklart tröttnade Yade på leka med sin lillasyster och jag blev tvungen att pausa filmen. Jättekul och hur mysigt som helst, eller inte. Det här med att jag ska få göra något lyser med sin frånvaro och kanske är det just det som kallas för att vara mamma. Nu nattar jag skitungen som är extremt övertrött.
Jag skickade iväg Mike för att hyra Magic Mike som säkert bara är till min belåtenhet. Massor av gott till allas belåtenhet. Nu börjar vi med våran filmmys a la familia.



Ingen vinst denna gången även om vi alla fick vänta några gånger. Bättre lycka nästa gång när det nu blir. Roligast av allt är när man ska ta sig ut först av alla, det blir lite lätt kaos men det gillar Mike.




Jag kan sakna Kalmar travets bilbingo, där hade dem i iallafall ordning och reda på grejerna. Fast vi hade roligt och det är huvudsaken. Hepp hepp fiffiläpp
Då får vi hoppas att vi vinner lite Cash nu när vi drar iväg på bilbingo. Om inte annat så kommer det bli en trevlig stund med la familia.



Efter tre koppar kaffe så körs min mage igång på full effekt och i skrivande stund känns det som om tarmarna också vill ut. För övrigt så har jag fått ett myggbett på tån, lillfingret och det är ställen som är omöjliga att klia sig på. Smarta myggjävlar.


Tänk att jag lyckades vakna innan Joline, fixa hennes favoritfrukost, ta med presenterna och sen smög jag in och sjung för kung och fosterland. Stort Grattis vår lilla älskling.



Nog för att jag hoppar in i duschen varje dag, kör runt med deon like a monster som inte hjälper mycket i denna värmen men sminket, håret och parfymen har fått sig en semesterpaus som dem ska få veckan ut. Det är skönt att köra bohemstyle.


Nu är alla presenter inslagna (förutom dem hon redan har fått i förskott i söndags). Hon kommer bli så glad imorgon när jag kommer in till sängen och ska sjunga med min falska sång röst "ja må hon leva".


Jag lyckades även inhandla födelsedagskortet som hon så länge har trånat efter i vår lokala affär här i byn. Jag tror bestämt att hon kommer bli hur lycklig som helst.

Sen skrev jag det sedvanliga kärleksförklaringen som vi har i vår familj "Grattis på 3års dagen. Vi älskar dig som en böld i ars*et, härifrån till månen." och lite till.

Tänk att imorgon kommer hon bli hela tre år. För den nyfikna om hur det var för tre år sedan behöver bara klicka tillbaka i bloggen på juli 2010 så kan ni läsa om hur denna envisa tös kom till världen.



När man ligger här för att natta sin extremt envisa dotter så kan det inte undgå mig att jag har ett extremt berikat och kärleksfullt liv. Mina tre barn plus Mike är och förblir det bästa som har hänt mig. Dem ger mig kärlek, tid, umgänge och massor av utmaningar. Utom dem är jag ingenting. Tidigare ikväll gick jag, Mike och lillfisen på en långpromenad (boysen ville inte följa med) och vädret var så lagom ljummet och vi var på jakt efter blåbär. Men det varma vädret och bristen på regn gjorde att utdelningen blev liten, så liten så att lillfisen åt upp alla på vägen hem. Imorgon fyller lillfisen tre år och det är hon som flätar samman två familjer till en. Jag kan bli sjukt trött och känna "shit jag behöver komma härifrån och bara få andas och få vara för mig själv" men samtidigt så vet jag att det är just här hemma som jag andas, mår som bäst och vill vara. Det är lätt att glömma bort hur bra man har det i nuet när man hela tiden strävat efter att få en ännu bättre morgondag.


Äntligen kan jag klassa Jolines rum som klart. Det är ett rum helt i hennes stil och det finns massor av hello kittys.













Tar en paus ifrån att bombardera Jolines rum med den där populära katten som hon är helt betuttad i.


Väntar på att boysen ska vakna till liv så vi kan dra till banvallen. Men dem verkar vara extremt trötta idag.
Då är vi inne på den sista semesterveckan och innan jag får "dags-att-börja-jobba-igen-ångest" så ska jag och barnen njuta av den här veckan.
Den här tanten som slutade med gymmandet, dieter och allt annat lagom till när semestern började (eller handen på hjärtat så var det 2-3 veckor innan) så har jag fucking gått upp 5 kilo. OOOPSS, detta är inte bra alls. Men jag chillar en vecka till (sista semesterveckan) och sen får jag återgå till det normala igen. Fatta fem jäkla kilo!!! Tänk om det hade kunnat gå lika lätt att gå ner i vikt som upp, då hade lyckan varit gjord. Men i verkligheten är det inte så lätt och jag kommer få kämpa med blod, svett och tårar.
Efter att ha lekt med bilar, lego, bayblades, monster, krig och annat med grabbarna sen dem var små så känns det lite annorlunda när man nu leker med dockor och barbies med lillfisen. Jag kommer på mig själv att jag ibland går till lite tuffare hållet och helt plötsligt skjuter min socker laserstrålar hit och dit så jag behöver nog ha en övergångsperiod och lite mer övning på att bli lite mer flickiga i leken igen. Roligt är det och det är huvudsaken.


Jag och Joline gick upp tidigt för att förbereda inför dagens barnkalas. Vi fixade kycklingsallad med tillbehör och dukade upp fint med serpentiner och ballonger. En liten kladdkaka (lchf) slängde jag också ihop. Lite halvstressigt men allt hann bli klart innan Lars och Susanne kom.







Hon fick en massa fina saker så som barbiedockor, hello Kitty badboll, hello kitty målarbok, hello Kitty glasmålargrej, hello kitty memory, halsband, kläder, studsmatta och balanscykel. Och hon fick en låtsas bajskorv.









Efter maten tog vi fram tårta, bullar, kladdkakan, olika sorters kakor och dricka. Hon fick blåsa ut tre små ljus på sin prinsesstårta. Jag tackar ödmjukast för alla fina presenter och uppmärksamheten som vår lillfis har fått idag.



Nu har Kia och Anders med deras lilla fis åkt hem. Grannjäveln är här med barnen och även ätit kycklingsallad, tårta och bullar. (Det är på tisdag Joline fyller år men vi valde att fira henne idag eftersom K och A va här)
Kia köpte en sommar femkamp och shit vad roligt vi har haft med det. Det var jag, Kia och Anders mot Dennon, Yade och Mike. Vårat lag förlorade men dem var grymma på att fuska.








Det tog många timmar och väldigt många affärer innan vi lyckades hitta en studsmatta till Joline. Det var bra svettigt ett tag och det var tamefan slutsålt överallt. Lyckan var oslagbar när vi hittade den och sen lyckades dessutom jag att få allt till halva priset.


Vi är precis hemkomna ifrån grannjä*len som bjöd oss på en riktig brakmiddag deluxe. Nu behöver inte jag äta på en vecka iallafall. Vi hade så roligt och jag skrattade så mycket så tårarna rann ner för kinderna. Underbara grannjä*el.




Jag, Yade, Joline, Anders, Kia och Nellie har haft en heldag på Borås djurpark (Dennon ville inte följa med för han ville sova och Mike höll på grannens bil).





Roligast var flamingos och girafferna enligt Joline.





Sälshowen var roligast enligt mig. Joline fick sig en liten ridtur som var hennes första.







Vi har ätit gott och haft det gott här hemma. Våran uppblåsbara madrass till K till A kan man inte lita på att luften håller en hel natt så för att ta det säkra före det osäkra så skulle vi få låna en uppblåsbarmadrass av Marcus. Jag, Kia och Joline gick ner för att hämta den. Eftersom Joline var övertrött så gick hennes mun i 180 utöver mer än vad den brukar gå. Vi satt på Marcus altan varpå hans sa att det bodde en häxa under hans altan som hette Amalika som blev arg på barn som inte var tysta. Min tös blev vettskrämd och vågade inte röra sig en cm och mantrade sig hela tiden med "det finns ingen häxa Amara, det finns ingen häxa Amara, mamma jag vill gå hem nu". Skadan var redan skedd när Marcus försökte säga att han bara skojade. Tyvärr var jag ingen bra mamma under tiden för jag skrattade så jag nästan pissade ner mig. Stackars lilla söta Joline


Där det vankas slutrea så hittar ni mig. Idag har jag och ungarna gjort knalleland och lyckades hitta lite smått och gått.

Min söta lillasyster med Sambo kommer snart hit på sitt årliga besök, dem vill liksom inte bryta trenden och det kommer bli så himla mysigt att få hit dem.
Jag, Yade och Joline drog ner till Dalhööön som lillstumpan säger. Fast egentligen förstår jag inte riktigt varför hon ska med när ändå inte vill bada. Hon hittar på ursäkter som "dem skvätter på mig, jag är rädd för fiskar och nu senast idag hette det "det är äckligt".


Det må vara halvmulet ute men det har inte hindrat mig ifrån att tvätta, hänga upp tvätt och busat med Joline (som frångått sin semestertid och vaknar ubertidigt) utomhus. Det här kommer att bli en bra dag eftersom den startade bland annat med ett väldigt positivt samtal.
Ibland kommer det ut små söta funderingar ifrån Joline. Igår när vi åkte hem ifrån stan ville Yade att vi skulle stanna till i en affär så han kunde få köpa dricka. Det Yade ska ha vill även Joline också ha som den sanna lillasyster hon är. Yade säger: Jag kanske kan köpa en dricka åt dig om du är snäll, vem vet? Varpå Joline glatt säger: Jag vet, du ska!
Inatt när jag skulle lägga mig så kände jag hur det rann ifrån örat. Det var lite för mycket för att jag skulle kunna somna om utan undersöka läget först. Jag gick in i badrummet för att hämta tops och börjar göra rent. Snacka om att jag höll på skita på mig när hela topsen var röd! Det gick åt några tops för att stoppa blodet och eftersom jag inte har några sår i örat och är ett gammalt "öronbarn" så är jag helt hundra på att det var trumhinnan sprack. Lite självläkning på den och sen är ordningen återställd igen.


Nu har jag precis avreagerat mig på dammsugaren och golvmoppen. En udda form av terapi för mig men vem har påstått att jag är normal, inte jag iallafall. Nu ska jag packa in alla ungar i bilen och dra iväg på en raggarrunda medans Mike håller på med det sista "blablabla grej" till hundhuset hos sina fina föräldrar.
Jag tycker personligen att min svenska är bra och att mina inlägg är relativt tydliga (förutom lite stavfel här och där). Sen kan jag inte påverka hur du uppfattar det jag skriver, jag kan inte lägga några värderingar om din uppfattningsförmåga men en sak du ha klart för dig och det är att din uppfattning beträffande min blivande bok är så fel så det nästan är skrattretande. Ta Du och fundera på orden "min valda sanning". Jag är inte ute efter att hänga ut någon, har jag inte gjort det i min omgivning eller blogg så kommer jag inte göra det i någon bok heller. Så du som skvallrade om din uppfattning till X kan ta och köra upp något där bak och kanske nu så inser du att vi faktiskt kommunicerar med varandra.
Jag ska ta tag i den här dagen, snart för jag ska bara drick lite mera kaffe först. Joline och jag klev upp tidigare än vanligt (semesteestid) och vi har hunnit äta frukost, skita två gånger och jag har lusläst morgontidningen medans hon kollar på sin Bert ljung. Det finns många måsten och to dos här hemma men av någon outgrundlig anledning så har min latmask tagit överhand.
Det har varit en minst sagt intensiv och rolig familjedag. Med hjälp av gps så var vi framme redan på lite mer än en timme. Tack Lars för lånet.

Vi började med nöjeslandet för att åka karuseller och vi lyckades så att Joline skrek i falsett. Sen ville hon inte åka en enda karusell som gick fortare än vanlig gånghastighet. Hon är riktigt en liten fegis.



Därefter gick vi vidare för att vaska lite guld, äta medhavd matsäck och hoppade runt i kotteland. Vädret var varmt och strålande sol så solskyddsfaktor fick smörjas på ett flertal gånger under hela dagen (tyvärr glömde jag nog bort pannan på mig själv för det stramar).

Sen gick vi självklart till vattenlandet, det var bara jag, Yade och Joline som badade. Man kan väl säga att jag blev som ett barn på nytt både i lilla barndomen med Joline med det små rutchkanorna och senare tillsammans med Yade i det stora rutchkanorna. Shit vad skoj vi hade.

Därefter gick vi vidare på en show, sky pirates. Vilken show, dem hoppade ifrån skeppets Alla olika trampoliner ner till en liten bassäng, gjorde konster, skvätte ner oss, tände eld på sig själva så med andra ord succé.




Efter showen så käka vi lite glass, slush? drack kaffe för lite återhämtning innan vi gick iväg till gokartbanan för Yade ville åka gokart. Med tanke på att han fick vänta över en timme i kön så var lyckan gjord när han äntligen fick åka sina fem minuter.



Sen åka vi allihopa en himla massa karuseller. Vi delade upp oss så att alla fick chansen att åka och det tror jag var uppskattat av alla. Självklart åkte vi även i Joline style också ( snigeltåget runt om Skara sommarland).

Roligast var när Joline skulle köra bil på egenhand, hon körde överallt förutom på vägen och gav oss alla i publiken en rolig underhållning.



Det sista vi gjorde var att ta oss en tur på vikingaskeppet. För min del var det okej om min vilda fantasi inte hade skenat iväg att den lilla killen på 5-6 år, smal som en spagetti som satt framför mig skulle ramla ur. På vägen hem hade vi tre barn som sov som små söta änglar i baksätet, det måste väl vara ett tecken på att har haft det skoj idag.





Att steka pannkakor i denna värmen är inte optimalt men ett nödvändigt ont. Sen kör man lite multitasking på det och fixar mackor deluxe samtidigt. Imorgon drar vi till Skara sommarland.



Här ska man göra sig till med hela kittet av fikakorg, badkläder, fina filten å sånt. Tillsammans med Joline och Yade (Dennon sov och ville inte följa med) drog vi till badstranden. Glatt springer vi ner till vattnet och det gick jättebra enda tills Joline såg fiskarna i vattnet. Hon skrek som den flickan hon är, fast droppen var när de andra barnen skvätte på henne då ville hon inte vara med längre. Resten av tiden tillbringade vi på land. Det är något varmt ute idag.


När båda mina boys ropar "ja" efter den sena lördagsfilmen på tv får den här lilla (läs dallriga) mamman att säga "yes" när jag upptäckter vilket program som kommer där efter. Det som går på tv just nu är sex education, vilket innebär att mina boys vill lära sig mer om kroppar, sex och få kunskap om det. Det är mina boys det och dem är nyfikna. Hellre att dem lär sig rätt på en gång än att dem gissar sig fram via porrfilmer. Jag har uppfostrat dem väl eftersom dem söker kunskap på rätta ställen.
Ett tomt vinglas och fyra timmar senare är kapitel fem färdigskrivet. Det har kommit att bli min terapi och bearbetning av händelser som varit bakom lås och bom under så många år. Jag tror att den kommer att beröra många med tanke på att mitt bollplank ringde mig igår och grät i telefonen efter hen hade läst kapitel fyra. Jag blev överlycklig, inte för att denne grät utan att jag hade lyckas förmedla känslan.

Egentligen vill jag lägga upp varje kapitel här på bloggen för att höra era åsikter men samtidigt så blir det mer spännande för er när den är klar. Jag tror jag har klurat ut en titel till boken också, vad tror ni om "En del av mitt liv" eller "En del av mitt 2002"? Vad skulle locka er att läsa boken? Anledningen är att min blogg heter "Mitt liv med mina ord"
Så här kan det se ut om Joline får vara själv för en stund och det finns ännu en sak har tagit semester nämligen min städmani. Nu kör jag bara det värsta, städa kan man göra på regniga dagar.


Eftersom jag tog ett uppehåll med träningen på gymmet så har det andra sakta men säkert också avtagit på semestern. Min degmage är tillbaka igen men vet ni vad, just nu sliter jag i det och ser det som morgondagens problem.


Med en stor risk för att tråka ut er så kan jag faktiskt berätta att kapitel tre av boken snart är klart. Jag har kommit på ett arbetssätt som passar mig väldigt bra och det är jag att jag skriver ett kapitel på kvällen/natten och dagen efter redigerar jag det för att till sist ha ett färdigt utkast som jag skickar iväg till mitt bollplank. Tyvärr så upptar detta väldigt mycket av min tid och Mike verkar redan ha tröttnat. Men jag är fast besluten att skriva klart den här boken och då blir jag tvungen att offra lite av min tid till det. Man kan verkligen se här på bloggen att den följer med mig i det som händer i mitt liv just där och då. Som sagt en blogg med mitt liv med mina egna ord.


Snälla ha lite tålamod med mig. Jag är jag och det är just därför du antingen älskar mig eller hatar mig. Nu ska jag gå in och pussa på min heta Karl.
Jag och boysen drog iväg till sommartorsdag inne i Borås. Vi började vistelsen med att tappa bort Y som inte hade med sig sin mobil. Den kvarten han var borta var den värsta kvarten på bra länge. I min fantasi hann han både bli kidnappad, bortförda och sexuellt utnyttjad. Ingen kan anklaga mig för en tråkig fantasi i iallafall. Sen gick vi runt i affärer, åt glass i parken och såg när polisen drog iväg med en skinheads som hade både kniv och pepparspray på sig. Sen gick vi förbi ett stort gäng ungdomar som var lite väl överförföriska på både öl och säkert en och annan drog. Helt plötsligt så vill jag inte att mina barn ska växa upp någon mera, kan vi stoppa tiden? En händelserik kväll med andra ord.


Efter att jag tillsammans med Mike och Joline va på en lekplats så började vi med maten. Goda härliga laxknyten som ligger och gottar sig på den glödande kolbädden samtidigt som ungarna badar i poolen. En bra även om den är lite för lugn dag, men semester betyder väl total återhämtning?


Jag har precis stängt ner datorn och känner mig lite mentalt utmattad. Men kapitel tvås utkast klassas numera som klart. Boken har börjat med en drastiskt och sorgsen stämma. Snart kan jag slänga in det jag gillar bäst, nämligen liten gnutta humor. Boken kommer inte alls klassas som humoristiskt utan mer
åt det förvirrade och sorgsna hållet. Min högsta önskan är att man ska bli medtagen och gripen av förståelse när man läser den och jag hoppas att jag lyckas leverera det. Klockan är strax 01.30 och sängen har skrikit mitt namn flera gånger om ikväll.


Idag har det varit en het dag, gassande sol och med en riktig sommarvärme. Så självklart har vi varit mer ute än inne denna dagen. Mike håller på att koka kräftor så det skvätter både höger och vänster i köket.


Nu har jag precis nattat Joline som nu på semestern faktiskt själv får bestämma när hon vill gå och sova. Det brukar vara mellan kl 20-21. Det är tredje natten varav två av dem hon självmant velat sova i sin säng i sitt rum. Det kallar jag för framsteg utan tjat.


Strax ska jag försöka ge mig på att skriva kapitel två i min bok. Trots att jag aldrig har skrivit en enda novell eller roman i hela mitt liv så känner jag att detta är något som jag faktiskt kommer att klara av. Det bästa av allt är att jag har en stark känsla av att det kommer bli hur bra som helst.
Det första utkastet av kapitel ett är numera klar. Att skriva så här kräver verkligen att alla mina sinnen måste vara fokuserad på uppgiften och det är faktiskt lite utmattande. Just nu läser Mike utkastet och jag väntar med spänning på vad han tycker. Även om jag inte kan lita helt hundra på hans omdöme då han inte har läst en bok (om ens någonsin) på evigheters evigheter.


Det märks att vi har semester nu då vi alla lägger oss sent och vaknar sent och det är precis så det ska vara. Joline vaknade inatt och var helt förtvivlad men efter ha krupit ner i vår sång så somnade hon om direkt.



Nu har jag fattat mitt beslut och jag kommer att skriva boken. Berättelsen är redan klar i mitt huvud och nu ska jag bara få ner det på papper också. Innan dess behöver jag lära mig om hur man skriver en bok på bästa sätt. Det krävs mycket förarbete men det är det värt.
Ikväll ville Joline självmant lägga sig i sin enda säng i sitt egna rum, sagt och gjort. Det gick över förväntan bra för hon somnade direkt. Jag har aldrig påskyndat det där med att barn ska sova själv i sina egna sängar för jag är inte uppfostrad sån. Själv sov jag i mammas säng till tonåren förutom när hon hade manligt besök och jag är helt normal (nästan) för det. Så säg vad du vill om min uppfostran men jag låter barnen bestämma själv när dem är mogna att sova själv och det har inte gjort dem till mer beroende till mig för det. Alla uppfostrar vi våra barn olika och det är just det som skapar olikheter bland oss människor. Halleluja för olikheter.


Mike har studerat mig noga idag, låtit få vara i mina egna tankar men ändå undrat vad som pågår med mig. Allt handlar om jag ska eller inte ska skriva en bok. Jag har övervägt fördelar och nackdelar samtidigt som jag har kollat runt på nätet för att få hjälp om hur man faktiskt skriver en bok. Jag berätta för han om mina funderingar och bakom hans leendet kunde jag se att hans tanke var "ännu en crazy idé". Snäll som han är så var han uppe på vinden och hämta ner mina gamla dagböcker. Gissa vad jag fann i den lådan.

Mina gamla geisha kulor, jisses vad jag skrattade. Längst ner i lådan låg boken som jag letade efter. Ett år i mitt liv bland alla andra åren. Men ändå ett år som jag minns starkast. Jag har inte öppnat den boken sen år 2002.

Sinnesstämning är tvetydig, jag är glad över hur stark jag faktiskt var men samtidigt ledsen för att det hände just mig. Men det är en livserfarenhet som format den jag är idag. Jag har för mycket tid till övers så här på semestern. Bra eller dåligt, det återstår att se...
Det finns en sak jag har funderat på länge, väldigt väldigt länge och nu blev jag så otroligt inspirerad efter att ha sträck läst Fifty Shades of Grey. Nej, jag vill inte testa att bli undergiven, bli slagen eller ha snuskigt knulleri. Utan jag blev inspirerad att börja skriva den där boken som jag har velat göra så himla länge. Tänk vilken galen tanke, kan jag fixa trots min dyslexi och framför allt vågar jag det? Skrivandet har alltid varit en frizon för mig och det kan alla mina högar med privata dagböcker intyga. Ska jag?


Jag kommer sakna Fifty Shades... böckerna. Jag har varit totalt uppslukad av dem och det är första gången som jag faktiskt har varit SÅ här fast. Betagen, förtrollad och hänförd är orden. Men varför känner jag en sån stark tomhetskänsla nu? Tre veckor kvar av semestern och vad ska jag/vi fylla ut dagarna med?
Vi är precis hemkomna ifrån grannjä*eln som har haft barnkalas för sina barn. Ett stort släktkalas och så vi. Det var jättetrevligt så här på en förmiddag.




Dagen började i ottan för Joline ville inte ta sovmorgon. Sen hade vi lite nedpackning av saker. Vi förmiddagen drog ner till stranden för lite bad i det fina vädret.





Därefter åkte vi hem till pappa och han bjöd på valkött (det var hur gott som helst). Thomas och My kom över dit också så vi hann umgås en stund innan avfärd hem till Dalsjöfors igen.
Enligt Yade är mamma antik för hon föddes innan Jesus och hon har ju en gammal Nokia mobil. Ha ha ha...


Känslan av att sitta ute på altanen en ljummen sommardag är oslagbar. Jag älskar sommaren när dem visar sin bästa sida. Mim favoritårstid. Joline satt i mammas knä och ritade i hennes tidning.


Från ingenstans så ritar hon en gubbe. Sweet lordilord när blev min lilla tös så stor? Tiden går fort, ibland för fort och helst av allt skulle jag vilja stoppa tiden (speciellt så här på semestertider).


Efter att vi hade packat matsäcken, badkläder, solkräm så drog vi iväg till Öland med en förväntansfull stämning.


Väl framme på Ölands djurpark så gick Vi först runt i djurparken för att kolla in alla djuren.











Det fanns hur många olika apsorter som helst och man kom riktigt nära djuren. Hur häftigt som helst.



Sen gick vi till badlandet och där hade dem byggt upp ett nytt (för mig) vattenland. Riktigt fräscht faktiskt.





Sen efter mat, dricka och glass så gick vi till nöjesparken och åkte den ena karusellen efter den andra.


Efter djurparken åkte vi till Färjestaden för att äta ytterligare en glass till och vår lilla tjej tokslocknade i vagnen.

Men innan vi åkte hem så tog vi omvägen förbi pappa. Vi har haft det så otroligt roligt idag och det helt utan varken tjafs och gnäll.



Vi ät precis hemkomna efter en dag på vita sand, där Fredrik, Tina och alla barnen campar. Det var skoj att få träffa dem.








Sen åkte hem till Thomas, My och lille Charlie.Vi grillade, umgicks och det var roligt att träffa dem igen. Nu är vi här hemma igen och imorgon väntas det ännu mer äventyr.
Är hon inte vacker mon finaste mamma? Trots sin sjukdom så är hon levnadsglad, lycklig och livfull. Jag är så glad över att just hon är min mamma (trots att jag inte får läsa min bok).


Idag har vi haft full rulle hela dagen lång. Först en promenad med flera stopp på lekplatser. Sen skulle vi åka till Skälby men det stora mörkgråa molnen på himlen ville att vi skulle åka till Ikea istället så då gjorde vi det. Efter det kom Thomas, My och lilla söta Charlie på besök. Så underbart fin<3



Luften i Kalmar måste suga musten av Joline för hon tokslocknade redan vid 18. Kia underhöll mamma så jag kunde läsa lite, jag älskar mr Grey och Ana. Eller trollbunden, förtrollad och fast är nog orden jag söker efter.
Det var första gången som jag släppte iväg mitt kort tillsammans med mina barn till affären (innan har det bara varit kontanter). Med en tonåring i släptåget så gick det faktiskt hur bra som helst. Dem köpte inte mer än vad jag begärde (även om det bara var en massa godsaker till dem). Vilka underbara barn jag har so
m faktiskt kan om man ger dem möjligheten. Hjälp vad stora dem har blivit, vart tog tiden vägen?


Nu är jag hel igen när jag har alla mina fina barn är samlade hos mig. Sen fick jag även den stora äran att min äldsta son ville vara med på kort (det händer inte allt för ofta). Äntligen är ordet och lycklig är jag. Jag tillsammans med mina barn är mitt liv, mitt allt och äkta kärlek.




Yes box, då är jag och Joline framme i Kalmar. Resan gick bra frånsett att Joline ville åka hem efter halva vägen och grät den andra halvan. Sen somnade hon i Nybro. Vädret är underbart så efter kaffet drar vi ut.
Aldrig har en bok gripit tag i mig som "femtio nyanser av honom". Jag läste till kl 2.30 inatt och vaknade imorse kl 8.15 och fortsatte de sista ynka kapitlerna som var kvar. Trollbunden, beroendeframkallande och alldeles lyrisk är jag. Självklart så har jag nu inhandlat del två och tre.

Ett roligt avbrott i allt läsande var att Jennie och Daniel (plus deras fina prins) kom över på en fika. Nu ska jag återgå till förtrollande värld för en liten stund. Sen ska det packas för imorgon blir det Kalmar.
okej, jag är fast i klorna på denna boken. Herrejävlar vilken bok och jag kan inte sluta läsa den. Perfekt start på min semester.


Boken har funnits i handen nästan hela tiden, när jag gungat med Joline, när vi har solat, när jag har lagat mat och när jag varit på skithuset.
Vilken helt underbart rolig och solig dag jag tillsammans med min grupp har haft på Liseberg. Kan ni tänka er att den här tanten har åkt karuseller som bara den även om jag trodde att jag skulle både skita och pissa på mig. Fast jag höll tätt i alla hålen som tur var och jag ber om ursäkt för alla svordomar och skrik. Vi körde femkamp, åt mat, tog en öl på Tyrolen, blev blöta, spelade på lyckohjul och stod i milslånga köer till karuseller som nästintill gav mig hjärtattack. Tack för en fantastisk dag.
















Alltså älskade barn, dem är gudagåva som man faktiskt ska vårda ömt. Gramnj*vlen är här med sina ungar som jag underhåller medans männen fixar maten "plankstek". Alltså dessa ungar får mig att leva upp, dem lockar fram den barnsliga sidan av mig.

Jag är faktiskt mäkta imponerad av J endast fem år gammal (om man ska vara petig så är han fem imorgon). Men detta lilla krutpaket kan stå på händer och hur många femåringar har ni sett som faktiskt kan det.Wow!!!

Jag lever upp tillsammans med barn och har inga problem alls att komma in i deras fina fantasivärld. Kanske är det just därför som jag (25plus) älskar åka rutschkana, gunga och bygga loja.
Mikes jakthund Stina har fått två ursöta små nyfödda valpar (1 juli) och den ena tjejen är så bedårande söt. Hon har en sån unik täckningen och är så underbart söt.



Åh vad jag hade önskat att hon hade kunnat bli en helt "vanlig" sällskapshund som inte skulle jaga. Jag är helt nyförälskad i denna vackra varelse. Kärlek i första ögonkastet.


Wood, äntligen äntligen alltså fucking äntligen är semestern här. Joline visade mig sin nya plats på stora avdelningen, vad hände med tiden?


Som ett urskitet äpple tar jag stora kliv in i lugnet. Ska fira detta med billig skumpa, jordgubbar och tantsnusk på hög nivå.

Bjuder er först på en riktigt fulmin på mig själv. Nu kommer även sommaren, solen och värmen för set har jag beställt tull min semester.



Ett nytt "inneord" här hemma är "fiffiläppar". Jolines påfund och hitte-på-ord som hon kom på medans hon satt drog i sina blygdläppar som om dem vore grytlappar. Det är sånt som småbarn gör och givetvis så ligger det inget sexuellt bakom det. För dem är det en kroppsdel precis som vilken annan. Så numera heter det fiffiläppar här hemma.
Då har den här utslitna, sönderstressade och trötta tanten bara en ynka arbetsdag kvar och sen väntas fyra härliga semesterveckor. Som jag ska vila upp mig, njuta av ledigheten, livet och familjen under min ledighet. Längtar så det gör ooont.

På tal om annat men absolut inget ovanligt i min blogg "Joline". Tyst som en mus hade hon hämtat leverpastejen och åt som om det inte fanns en morgondag (hon passar på medans jag sitter på toa och gör nr 2). Andra mammor hade gått fram med ajabaja-fingret medans jag tog fram kameran.


Att sitta stilla i 3,5 timme resulterar i ont som f*n i rumpan. Fast vill man bli fin får man lida pin. Måste säga att jag blev verkligen supernöjd med både slingorna och klippningen. Jag gillar frisörskor som är framåt, som använder sin kunskap, som vågar använda sitt egna omdöme och ger sitt allt. Tror jag minsann har hittat "min" frisör.




Fanns det någon som var tröttare än mig imorse? Den första på jobbet betyder stressa arslet av sig och med två grupper blir det dubbelt upp. Min hjärna blev mäkta överhettad och jag var mentalt utmattad när jag lämnade jobbet efter arbetsdagen slut. Bara tänka positivt nu är det bara fyra dagar kvar och sen är det semester. Drog iväg på en lång och svettigt powerwalk tillsammans med Joline i vagnen. Det finns inget bättre än motion när man är stressad i själen.