Februari har inte ens börjat men almanackan är näst intill fullspäckad med aktiviteter, måsten, viktiga tider och möten.


På tal om bajs nu dårå. Joline är ju numera ett blöjfritt barn på dagarna (har nattblöja). Hon har fått för sig att det är skitläskigt (<---he he) att bajsa i pottan. Ikväll så fick hon faktiskt en blöja på sig och hon körde en "långskitare-stund" i hallen. Flera gånger frågade jag om hon var klar men fick till svar "nej, lämna mig ifred. Jag bajsar". Lordilord vad hon bajsade, vi snackar size halv falukorv. Så nu har hon och jag bestämt att kissa gör hon pottan och bajsar i blöjan, det måste ju vara lite på hennes villkor om hon ska fixa detta.
På lunchen gick jag och M till Willys för att jag skulle handla en kalender. Hittade en familjealmanacka, så nu blir ordningen hemma återställd igen. Med massor av förberedelser, struktur och pusselbitar fallit på sin plats så är jag nu mer än redo att möta februari månad med en stor förtjusning.


Fick tips att äta eller dricka proteiner efter träningen för att se resultat snabbare. Frågan är vad fasiken ska man välja i denna djungel? Det får ju inte innehålla för många kolhydrater (max 5g/100g). Tips någon? Om man tipsar om någon shake får den inte vara mjölig i smaken för då spyr jag.
Joline är lämnad på dagis utan krusiduller *tack gode gud amen* och nu sitter jag vid hos tandläkaren med Yade. Frågan är "dra ut tänder, hål och kanske tandställning"????



Jag var en riktig bitterf*tta morsa ikväll och det på grund av struntsaker som eskalerande till atombomb. Så himla onödigt skrik och gap på mig. Usch och nu i efterhand har jag inget till försvar heller mer än att ska skaffa oss en stor jefla familjealmanacka och fylla i ALLA aktiviteter (ishockey, bandyträning, läxor, tandläkaretid, föräldrarmöten, fester på dagis/skola, utflykter, besök hit, dit och datt, kontroller hit och dit, jakt, gym). För det är grymt svårt att hålla reda på allt själv.




Det började med att jag hade Yade hängandes över mig medan jag åt och Joline klängandes vid mina ben, Yade vill ha min uppmärksamhet samtidigt som Joline vill ha den. Lugn och ro när man äter? Nja, inte om man heter mamma Ramona. Så fort jag reser mig upp så skulle jag hjälpa Yade med en sak samtidigt som Joline skriker på mig "jag är smutsig, måste bada". Försöker fixa disken, samtidigt hjälpa Yade med en sak och säga till Joline att inte klä av sig naken i hallen medans Mike snackar med T.




Vi badar, hon dricker vatten och trotsar mina "nej" men lyssnar till "okej, få bubblor i magen då!". Vid början av nattningen myser vi, hon ligger på min arm och säger "bästa mamma, älskar dig". Men precis när hon ska somna så vill hon att jag ska klia hennes rygg men tydligen "kliar jag fel". Efter två timmar utan att lyckas få den övertrött Joline att somna ropar jag på Mike och han får ta över, tror ni inte på fan att hon somnar direkt!




Medans jag förbereder allt inför morgondagen så får jag tjata på Yade att borsta tänderna. Efter femte gången så ryker det i mina öron och arga blicken kommer fram och då som först lunkar han till toa! Han kommer ut och säger "juste mamma, imorgon ska vi åka till ishallen med skolan".



Jo, tjena! Letar som en galning efter informationen på mailen och ser att det är först nästa månad. Jag pustar ut och börjar nu "inledning tjata på Yade att det är läggdags". I samma sekund som jag fönar mitt hår får jag syn på ett skrynkligt papper under fruktkorgen, japp Yade ska vara hos tandläkaren imorgon kl 7.35!




Precis då kommer Yade och frågar mig om han får gå på bio på lördag efter ishockeyträningen! Atombomben exploderade! Han gick till sängen utan att säga något alls till mig. Jag fick gå in och säga förlåt till han. Japp, det är inte alltid roligt att vara morsa iallafall inte på tisdagar. Imorgon är det jag som fixar oss en familjealmanacka, för det som inte finns uppskrivet har eller kommer aldrig att hända.
Alltså hur länge ska det ta innan man ser något jefla resultat på denna Fettokropp. Jag kämpar som f*n men det står ju helt still. Jag hade förstått detta om jag hade fuskat med kosten och träningen. Men det har jag ju inte och jag kan känna en sån jefla frustration för att det går fram i myrsteg. Jag hatar myrsteg, jag vill fan ha elefantkliv eller åtminstone något mitt emellan. Körde armar på gymmet idag och tog i så hårt så jag fes och sprang på löpbandet så jag trodde jag skulle spy. Jag kämpar på även om resultaten inte vill visa sig, jävla bajskropp...


Egentligen är jag i fas med allt arbete på jobbet. Men det krävs mycket planeringsarbete inför februari och jag kan faktiskt handen på hjärtat säga att jag funderar hur jag egentligen ska lyckas dela mig och vara på två ställen samtidigt. Nog om jobbsnack.

Vi har varit och kollat in Jolines nya dagis (alla små dagis här i byn ska samlas till ett enda stor nybyggt dagis). Så länge personalen är nöjda så spelar det ingen roll om dem befinner sig i en hydda i skogen eller lyxvåning inne i stan. Men jag läste mellan raderna och det verkar vara en viss missnöje med personalen. Förhoppningsvis är det bara en övergångsfas.


Stack ner till gymmet, körde kardio, axlar och rygg. Kan väl säga att jag känner mig lite mörbultad för jag körde tyngre vikter och maxade. Lordilord för den här tanten kan ju springa (iallafall på löpband). Framsteg med andra. Mindre framsteg på vågen men jag kör en månad till med LCHF. Sen kommer det en utvärdering.

Nu mys med la familia när den är som allra bäst.
Åh, de dåliga samvetet kom över mig nu men det var inte där och sa "nej, Ramona inte äta godis". Likt ett monster svullade jag i allt. Man kan väl säga att jag fick ett socker-återfall nu ikväll. Nu slänger jag mig själv i sängen för här ska det sovas. Finns det något bättre än att sova? Jo, det gör det men sova är högt på min lista.
Det är dags att göra något åt de "fina" rynkorna runt ögonen. Så jag inhandlade L'oreals ögoncrem som My rekommenderade. Så nu återstår det att se hur de blir.


Mike och Yade åkte ner till dalsjön för att isfiska och åka lite skridskor på sjön. En och annan fisk fick dem. Medans dem var där så var jag och Joline hemma och slappade.




När dem kom hem så var det jag som somnade på soffan och blev väckt av att maten var klar. Mike hade gjort pannbiff av älgfärs och det var gudomligt gott.
Mina nerver klarar inte det här. Varför i hela fridens namn älskar Yade att stå målvakt? Det är ett tufft motstånd och jag skiter på mig snart.


Nästa säsong så ligger träningarna på veckodagar istället som nu på helgerna. Skönt var min första tanke, men sen kom det över mig att dem kommer ju spela matcher på helgerna. Detta innebär ännu mer ishockey än nu, lordilord.


Ishockey är en tidskrävande sport. Strax fortsätter poolmatcherna igen och då gäller det för mig att heja på ungarna.
Intar frukosten i ishallen och idag är det poolmatcher som står på agendan. Det vill säga att jag kommer vara här hela långa förmiddagen.



Håller tummarna på att det går bra för Yade som målvakt idag.
Jag har de senaste veckorna bytt städdag (från torsdag eftermiddag till lördag förmiddag). Barnen och jag förpassade till soffan för att invänta att golvet ska torka. Mmm, doften av rent hem är oslagbar.
I hela mitt liv har jag då och då hetsbantat ner mig 8-10 kg. Då har det gått utav bara farten och jag har känt mig nöjdare än nöjd. Men nu (för första gången i mitt långa liv) så försöker jag göra rätt ifrån början med att träna och äta rätt. Det innebär skynda långsamt och se resultat på längre sikt. Men handen på hjärtat, den här tanten är för jefla van (med tidigare dumma erfarenheter) att typ rasa massor i vikt på noll tid och då är det jefla lätt att tappa hoppet när man äntligen försöker göra rätt för en gång skull, av den enkla anledningen att det tar sådan tid innan man ser resultat. Ja,jag är i en svacka och nej,jag ger inte upp nu utan jag fortsätter att kämpa framåt. För mitt mål (hemligt för er) är att jag ska klara x x x till 1 juni år 2013. Även om jag inte berättar vad det är just nu, så lovar jag berätta vad målet var den första juni och det oavsett om jag klara det eller inte. Men förstå mig rätt, det är jefla tufft att göra det rätt ifrån början och inte ta den enkla vägen. Men med målet i sikte så kämpar jag med svett, blod och tårar.
Jag älskar fredagsmys med familjen och grannj*veln (+barn). Mike och grannj*veln har stojat omkring i köket och fixat plankstek till oss alla medans jag har legat i viloläge (med min rygg) i soffan. Jag blir så oerhört glad över att dem faktiskt tänkt till och gjort min plankstek helt enligt LCHF. Det kan ju inte bli bättre än bäst.


Ryggbiff med blomkålspuré, baconlindad sparris, tomat och beasås. Åh, snacka om matorgasm.
Åh, xylocain is the shit för min rygg. Min arbetskamrat P som är utbildad massageteraput blev tvingad av mig att massera min rygg. Tacksamt nog så masserade hon mig medans hon fick höra om mina morgonbestyr och varför jag hade ont i ryggen.

Just den vridningen som jag lyckades med på dagis är inte och leka med. Hon kände efter och såg att jag hade fått en rejäl sträckning i ryggen och tydligen låg sträckningen väldigt nära ryggraden. Hon säger " det var farligt nära ryggmärgen och hade du bara vridit dig lite till så hade du fått ryggskott" (ja, jag kom inte ihåg ordagrant vad hon sa, men budskapet var "du hade j*vla tur som slapp ryggskott och du slapp vrida dig som en trampad mask på dagisgolvet för det var du farligt nära att göra".

Hon masserade min rygg och det kändes som en gudagåva till mig, hon berättade för mig hur jag skulle sitta, stå, ligga och att jag varför jag skulle köpa xylocain. Jag tackar och tar emot alla råd. Förutom henne tvingade jag söta M (också utbildad massör) att massera mig. Jag utnyttjar tillgångarna när jag behöver och är dem evigt tacksam.

Farligt nära ryggskott, hur f*n hade det sätt ut om jag hade lyckas med det? På dagis liksom.
Japp, inte min dag. Nu fick jag böter på jobbet också och som aldrig fått en enda böteslapp i hela mitt liv.


Jag fattar ingenting, får man inte stå här eller? 350 kr fattigare nu då. Skjut mig!
Sex saker som jag lärde mig imorse när jag försov mig.

1. Jag måste lära mig att trycka på rätt knapp när jag ska snooza larmet.
2. Jag ska inte säga fula ord, för hon skvallrar till dagisfröken.
3. Skrapa hela vindrutan annars kör jag i blindo.
4. Vrid inte ryggen samtidigt som när jag lyfter Joline och försöker hänga jackan på andra sidan. Det leder till en sträcknin.
5. Räkna till 10(0008) hjälper inte för jag kan inte påverka bilkön på en mil på grund av en epatraktor.
6. Kom ihåg att tanka bilen kvällen innan så slipper du att bensinlampan lyser.
Är du trött på mitt prat om min träning på gymmet, vänligen klicka ner denna sida på krysset till vänster nu.



Så, nu ska jag tala om för er andra hur gympasset var ikväll *trumvirvel* asjobbig och underbart. Jag älskar att chocka min kropp, känna blodsmaken i munnen och kämpa för att göra den sista reps. Mitt favvopass är ben/rumpa och sweet lord vad jag kämpade i min ensamhet. Ja förutom ett gäng tonårsflickor som larvade runt i andra rummet. Alltså på riktigt, vad gör man på ett gym om man inte planerat att träna? Och nej jag tror inte att jag är något utöver de vanliga, försöker inte göra mig märkvärdig eller tror att jag är bättre än någon annan. Men när jag går på gymmet så är mitt fokus helt och hållet på träningen, göra rätt, ta ut mig totalt och mina muskelgrupper.
En liten kille kom till jobbet och gjorde mig sällskap den sista timmen. Han hade varit i skateboardhallen precis intill mitt jobb. Min älskade sötnöt


Då har jag landat i boet igen. Efter städ, snack om dagen med Yade och förberedelser inför morgondagen så kan jag äntligen lägga mig i sängen. Sweet lord vilken dag, den har verkligen gått i ett. Men jag hade inte räknat med något annat. Har jag sagt det tidigare att när jag har upp över öronen med saker att göra så blir jag manisk på att göra "to do list" som jag måste bocka av? Det hjälper mig att hålla fokus på detaljer. Sån är jag, he he.

För er som är intresserad av min LCHF/träning kan fortsätta att läsa, ni andra natti natt! LCHF funkar bra för min mage. Socker/kolhydratbegäret har försvunnit helt. 3,5 kg ner på vågen och -5 på midjan. Det är fan inte illa pinkat. Gymmet passar mig perfekt, för jag får verkligen ta ut mig till max. Tack vare hjälpen av jättebiffen och träningsschemat så kan jag ha hundra fokus på övningarna med vetskapen att jag utför varje övning rätt. So far so good.
Funkar inte plan A så får man ta plan B istället. Jag har alltid en plan B i bakfickan och det gör att jag kan fortsätta att ha fokus på de viktiga diverse mål utan att falla i fallgropar. För övrigt så har den här tanten losat 3,5 kg sen 1 januari och det är som balsam för min självdisciplin.
Jobbar kväll vilket innebär lite sovmorgon och de vanliga morgonrutinerna är inte som vanligt. Det var mysigt att fixa gofrukost och äta tillsammans med barnen. Nu är jag på gymmet och ska starta denna veckan med skönt rygg/axelpass, bara för jag kan, vill och har fokus på slutmålet.
Hela huset sover och endast Ramona är vaken, he he. Måste slänga mig i sängen för jag behöver ha sömnen då nästa veckas schema är fullspäckad från början till slut. Det är väl stor fördel att jag gillar när det är fullspäckat på schemat.
Hittade ett sånt bra citat på nätet som verkligen tilltalade mig. Så jag tog en bild från i somras, modifiera om den och skrev citat på den bilden. Detta citat kommer bli min favorit från och med nu.



Känslan av att man vill skriva hur mycket som helst men inte kan, den känslan har jag nu. Det skulle bara bli ett obegripligt svammel om allt och inget. Kanske är det som kallas för bloggtorka?



Då var man här igen och vi ska va här hela förmiddagen. Varför sova när man kan vara i en ishall? Det är iallafall varmare här inne än ute.


Mitt liv med mina barn är mitt allt. Dem går före allt annat och jag älskar dem så otroligt mycket.
För två år sen gick min käraste vän bort. Hon var och är en kämpe utöver de vanliga. För exakt två år sen på dagen så tog hon sitt sista andetag. Hon förblir min finaste vän. Det är hon, jag och tv masten (de var vårat speciella som ingen annan kan förstå). Vi sitter hos grannj*veln nu och har hittat en dikt som Sara själv skrev 1994. Med Marcus välsigne så fick jag blogga om hennes dikt.



Frihet


Det är nog varmt och skönt när måsen flyger vid solen.


Jag önskar att jag också kunde flyga. Att jag kunde känna mig fri, bara kunna sväva uppe bland molnen.



Jag vill känna riktigt frihet och våga fånge. Frihet frihet


Sara



Sara, Jag saknar dig så otroligt jävla mycket.
Handen på hjärtat så är det många gånger som jag ställer mig frågan "vad gör jag för fel, varför når jag inte fram"? När dessa tillfällen kommer är det så oerhört svårt för mig att låtsas som ingenting. Jag är inte mer än en människa som verkligen försöker göra mitt allra bästa och många gånger lite därtill. Medelmåtta eller halvdana försök är inget som finns i min värld och jag ger aldrig upp, men ibland är det svårt att komma ur svackan. Man ger allt eller inget. Har man gett allt och det går åt skogen, så försöker man lite till. Så funkar jag, men alla har inte samma kämparglöd som jag (fast att jag egentligen vill att dem ska ha det för jag ser så mycket potential i dem).



Tidigare idag blev jag så oerhört ledsen och besviken på mig själv för jag kände mig som en misslyckad nolla som inte förtjänade denna platsen på jorden. Motgångar föder medgångar, men det är jefla tufft när det blir kaka på kaka med motgångar. En "liten" gråtattack på toa, en promenad för att stressa av och samtal med fina medmänniskor så lyckades jag samla mig igen. Fu*k it, jag är en fighter och krigar till sista bloddroppen. Det värsta som finns är att känna sig misslyckad och det är det sista jag vill att mina nära och kära ska känna sig. Mina nära och kära försvarar jag med näbbar och klor, för ingen skulle våga göra dem illa men då vill jag gärna få lite respons tillbaka. Är det för mycket begärt?
Jag stack till mitt tredje hem, gymmet. Min "pt" alias jättebiffen hjälpte mig idag igen. Utan han hade jag gjort fel på två grisövningarna. Vilken stjärna han är som tar sig tid och hjälper mig och sweet lord vad tufft det va men vilken jefla kämpaglöd man har inombords. Jag är han evigt tacksam.



Två tjejer kom in till gymmet, dem fick en snabb introduktion av pt kvinnan. Sen stod dem vilsna kvar och hoppade på crossfiten. Därefter
gick dem på maskinerna och gjorde helt fel (precis som jag gjorde). Shit vad jag skratta inombords.



Men jag gick fram och frågade om dem ville ha hjälp. Tror dem drog en lättnadens suck och sen var det jag som gav dem ena tipset efter den andra (som värsta tp) he he he. Det slutade med att jag gav dem mitt träningsschema.



Jag har verkligen hittat rätt träning för mig och det är helt sjukt att man kan känna så här. Liksom allt annat jag åtar mig att göra så ger jag 110% för i min värld finns inte halvdana försök.
Fick lov att jobba över för att hinna med mina arbetsuppgifter. Kom hem och avlöste Mike (som skulle till garaget). Massor av mys utan måsten med barnen, underbart. Det här med pottan och Joline har ju fungerat hur bra som helst, inga kiss/bajsolyckor på två dagar (vi snackar på dagis nu, här hemma har det ju varit smärtfritt väldigt länge). Det är fu*king high five på den! Vi har inte "pott tränat" eller påskyndat, utan Joline har fått ta det i sin takt och resultatet blev så bra. Bara föräldrar kan förstå lyckan när ens barn går på pottan istället för att använda blöja eller när ens unge skriker av ren lycka "mamma jag har bajsat i pottan", det är fan stort.
Det känns som om fyra lastbilar har kört över mig, sweet lord vad min dallriga kropp ömmar. Underbara härliga träningsvärk. Imorgon blir det vilodag.
Det var inte meningen men det liksom bara hände. Gjort är gjort och lagt bud ligger. Jag kammade hem en soffa på BL för hela 80 kr. Hur lyckas jag liksom? En mindre divansoffa i svart skinn. Så nu får Yade vår "gamla soffa" till sitt rum (som vi måste få tummen ur och fixa snart). Det är bättre med skinnsoffa med barn som kladdar.


Jag var tvungen att gå hem en timme tidigare idag för att hämta upp Joline (Mike hade snöjouren). Så jag ändra om schemat och det är tur att jag har några timmar till godo. Idag gick vi ifrån dagis utan en påse med nedkissade kläder, det går bra nu. Maten jag serverade idag var spenatsoppa med ägghalvor och skivad älgkött.


Nu är prövoveckan är över och idag var det dags att fatta ett beslut om gymmet är något för mig. Givetvis är gym bara så "jag", det är ju här jag hör hemma. Träningsschema är nog a och o om man vill ha hundra procent fokus, vilket jag vill ha.



Sen att man gör bort sig lite då och då är något jag bjuder på. Ta det här med speglarna, jag trodde att dem var till för alla egenkära spännisar men sen fick reda på att dem var där för att man ska kolla så man gör övningen rätt. He he.



Jag har sagt det innan men det tåls att säga igen (igen och igen), tusen tack älskling för att du pushar mig, berömmer mig och tillåter mig att få den egentiden som jag behöver när jag drar iväg till gymmet. Utan dig hade det inte gått.



Så jag signade för ett 6 månaders gymkort. Det är alltid bra att börja smått och sen utöka kan jag tycka. En helt ny värld har öppnats sig för mig och jag älskar det. Så här vacker var jag efter dagens pass. No pain no game.



(är det någon som vet om någon bra ögoncréme för tanten har börjat få rynkor under ögonen).
Jag googlade lite och kom över ett LCHF recept på bröd som jag fastnade för. Dels för att jag hade alla ingredienserna hemma och det verkade lätt att göra.



Du behöver:



1 ägg

1 dl turkisk yoghurt

50 gram fetaost

2 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver




Mosa fetaosten, rör ner ägg, yoghurten i fetaosten. Blanda i fiberhusken och bakpulvret. Blanda väl och låt degen vila i 10 minuter.





Rulla degen till sex bollar och sätt dem en plåt med bakplåtspapper på. Ska gräddas i mitten av ugnen på 200 grader i 18 minuter. Låt svalna på plåten och avnjuts med smör och ost.


Jag var totalt ensam på gymmet idag när jag körde armar, så då kunde jag glo på mig själv i spegeln för att se så att jag gjorde övningarna rätt. Mina degklumpar till armar fick en chock och jag kunde riktigt höra dem skrika "Ramona vad sysslar du med". Underbar känsla och nu efteråt så sitter jag här med två utpumpade armar. Ett steg närmare mitt mål.
Säga vad man vill men jag fick säga min hjärtas mening genom att städstrejka och kom hem till detta hem. Så budskapet nådde fram, min karl kan överraska och nu är städstrejken över. Shit vad jag älskar den karln.


Två timmar avverkade och nu går vi in i sista timmen av denna träning. Inte en enda mamma så långt ögat kan nå utan läktaren är fylld med pappor. Fan vad avis jag är på dem som ligger i sina sängar och sover nu.
Morgonträning för Yade betyder frukost i bilen för han och frukost för mig i ishallen. Jag tror fasiken inte att jag har vaknat än.


"Vem matar hundarna, fyller på pellets, aska pannan och fixar bilarna" är din (Mikes) bortförklaringar till varför jag bara jag ska plocka undan, städa och hålla rent här hemma. Ok, hur lång tid tar det att utfodra dina jakthundar, fylla på pellets som du måste göra dagligen? Vi slår till på stort, kan det ta 10 minuter? Äsch vi säger en kvart för att det kan bråka lite. Sota pannan och fixar bilarna händer ju då och då att du måste avsätta tid till, så ska vi snitta tre timmar i veckan på det? Det blir totalt 4 timmar och 10 minuter arbete i veckan för dig. Det är vad jag avsätter varje dag till städning, plockning, tvättning, fixa med barnen, maten, disken. Jag älskar dig iallafall men skulle älska dig ännu mer om du kunde lära dig att dina skitiga kalsonger flyger inte ifrån badrumsgolvet till tvättkorgen utan det är jag som plockar upp dem, dina fartränder i toastolen försvinner inte när du spolat i toan utan det är jag som tar toaborsten och gör rent efter dig, tandkrämsresterna i handfatet rinner inte ner i hålet utan det är jag som gör rent efter dig, spisen är inte en självrengörande utan det är jag som torkar upp efter dig. Så ska vi komma överens om att vi hjälps åt lite? ;-)
Jag har iallafall inte städat än men det har ingen annan heller. Så städstrejken fortsätter en stund till i hopp om att de andra ska fatta eller så känner dem "halleluja".


Tre timmar har jag tillbringat i ishallen. Det blir lätt långtråkigt om man inte är en sån hängiven ishockeyfan och jag är inte det. Men Yade är nöjd efter dagens träning och det är huvudsaken.


Det hinner verkligen hända mycket på några få timmar och det kan faktiskt vara lite bra för dem andra att se hur detta hem förvandlas till en sopptipp. Bara jag orkar blunda för detta.


Idag kommer det bli operation "inte lyfta ett finger", då kanske dem andra i hushållet ser hur mycket jag faktiskt gör och hur mycket dem tar mig förgiven.
Juste, hur kunde jag glömma att blogga om detta? Skandal. Nåja, var det någon mer än jag som kollade på fråga olle dokumentären igår? Sweet lord (mitt nya inne ord) till och med jag fick lov att ta fram skämskudden igår och jag älskar att jag faktiskt fortfarande kan bli chockad (även om det bara är för en liten stund). Det var ju värsta bögsexet med en mycket nära kameravinkel och kvinnliga sprutorgasmer som dem visade. Jag ville egentligen blunda men min nyfiken tog överhand och jag kunde inte sluta titta för jag är ju så nyfiken av mig. Många kanske skäms och kanske tycker det är jobbigt för att jag har ett sånt "öppet sinne" till sex. Men för mig är sex och samlevnad inget som är tabu, konstigt eller hysshyss utan det mest naturligaste som finns. Men för att återgå till huvudämnet igen så tycker jag det var ashäftigt över att jag fick möjligheten till att få se (tack vare fråga olle dokumentären) både hur bögar har sex och hur tjejer får sprutorgasmer.
Fredagskvällen är verkligen min kväll, finns inget bättre än att hoppa in i sin onepice, ruffsa till håret och slänga sig i soffan och bara njuta av ledigheten. Mike har suttit med Yade och visat honom massa roliga klipp på sin telefon. Som dem har skrattat, det märks att dem har samma dåliga humor.

r>
Mike har skaffat oss en kaffebryggare eftersom den andra var förenad med fara då knappen blev strömförande. Snygg som som bara den och kaffet smakar gott.


Jaha ni får lägga huvudet på sned för att se den åt rätt håll. För övrigt så märks det att jag körde ett hårt rump/benpass igår, för fi för fasiken vad vad ont i rumpan jag har. För övrigt har vi varit iväg och firat fina svärfar Lars som fyllde år.



Yade har så mycket hormoner i kroppen så han vet varken ut eller in, om han ska vara glad, arg eller ledsen. Som tur är så har man gått igenom detta "stadie" en gång tidigare så man vet att att de enda som hjälper är att ha tålamod och prata lugnt men framför allt ge han Space till eftertanke. Inte lätt alla gånger men de receptet är de enda som funkar bäst i längden.



Yeehha, nu kan jag lova att det känns i ben och rumpa efter detta gympass. Musklerna har fått kämpa och känslan efteråt är helt underbar (nästan lika bra som känslan efter en orgasm). Det här med gym kanske är min grej nu när jag har fokus och kontroll på vad jag faktiskt sysslar med där på gymmet. Tack älsklingen för att du stöttar mig i detta, du är guld värd.
Hur söt är hon inte min lilla arbetskamrat S. Jag berättade att inte kunde göra ögonfransförlängning nu då jag börjat på gymmet (min plånbok tillåter allt för stora utgifter på mig själv). Då frågar hon om jag vill ha hjälp att sätta ihop ett program och självklart så tar tacksamt emot all hjälp jag kan få. Så idag fick jag ett komplett träningsschema och info om hur jag gör varje övning korrekt. Är hon inte för söt? Tusen tack.


Tänk vad roligt man kan ha med en pappkartong. Numera har vi en TL till i vårat skepp. Joline blev avdumpad hos mig (de sista tio minuterna av jobbdagen) och hon gick runt där som om hon ägde stället. Lilla skitunge, som för övrigt åkte till dagis utan blöja för första gången idag. En bajsolycka hände det och som en fin present så lämnade dem även kvar bajskorven i trosan. Fräscht.




 
APRIL
   
         
  
MARS
     
   




 
 

FEBRUARI
 

   
 

 
  
   
  
 

JANUARI
     
 

      



  
 
Något uttråkad så tänkte jag lista upp lite saker ni (kanske) inte visste om mig.
1. Oh, svårt att spräcka nollan med bravur. Men ok, när jag var 4 år bröt jag nyckelbenet då jag skulle hämta min docka under en gunga.
2. Två gånger på samma dag ramlade jag i pulkabacken och överkörd av en snowracer.
3. Jag har blivit attackerad av en arg svan.
4. När jag var liten lurade jag min kompis och sa att min pappa var en arabisk kung som hade rymt till Sverige och att var hemligt gift med madonna.
5. Väntar jag för länge med att äta blir jag ett monster. Jag flippar ur för ingenting.
6. Jag har spytt på en killes mage när han kom i min mun. Skit ska skit ha, he he.
7. När jag var 16 år hade jag ett falsk id och gick in på krogen. (fy på mig)
8. Jag väger mig innan och efter att jag har bajsat bara för att se om jag har blivit lättare.
9. När jag är "för" stressad gör jag listor, mallar och överorganiserar.
10. Jag hatar om det står saker överallt och gömmer skiten i garderober, lådor eller fack. Jag kan inte gå från vardagsrummet till köket utan att ha tvingats plocka undan minst tre saker.
11. Jag storstädar för det mesta på torsdagar. Jag älskar att ha ett rent hem men tyvärr delar ingen det med mig här hemma.
12. Jag gör knipövningar varje gång jag kissar.
13. Jag har ständigt dåligt samvete, varför kan man inte få dela sig på tre?
14. Jag och Mike träffades på Internet (tack vare mamma som slängde in en kontaktannons åt mig utan min vetskap).
15. Jag gillar inte 69 då näsan är för nära bajshålet.
16. Jag har fejkat orgasmer bara för att få det överstökat.
17. Jag har tatuering på en gräsklippareman precis ovanför Venusberget.
18. Min störta dröm är att få åka på en riktig utlandssemester med Mike och barnen.
19. Veckan innan mens är jag en riktig kåtbock.
20. Lingonveckan ska man hålla sig undan mig, då är jag ett riktigt moster som tänder till på alla tio utan någon större anledning.
21. Jag har i vuxen ålder skrattat så mycket så jag pissa på mig.
22. Jag har egentligen ingen åldersnoja trots att jag snart ska fylla 34 år. För jag får visa leg för att köpa en trisslott.
23. Jag fruktansvärt avundsjuk på smala människor med en ämnesomsättning to die for. 24. Även om jag kan bli sjukt sårad så har jag en stolthet som gör att jag aldrig skulle visa det. För när jag har gjort det så har blivit ännu mer nedtryckt, hånad och sårad.
25. När ingen ser petar jag mig i näsan, rullar och skjuter iväg dem.
26. Jag sover alltid på vänster sida av sängen.
27. Jag älskar kaffe
28. Lika mycket som jag älskar mina barn så tröttnar jag på dem.
29. Jag blev sexuellt antastad (eller var de nu heter när dem tafsar här och där) som barn av min låtsas morfar.
30. När jag fick min första cykel utan bakbromsar så cykla jag ner för en stor backe, visste inte hur jag skulle bromsa så jag rammade ett staket.
31. Jag kan inte jogga utan drar det i likhet med en elefant som ska gå balansgång.
32. När jag var 6 år fick jag börja på balett, efter några lektioner så balettläraren att det inte fanns något hopp för mig inom den branschen.
33. Jag gillar inte djur mer än på tallriken.
34. Jag är rädd för att gå i skogen själv.
35. Jag kan inte dyka.
36. Jag strävar alltid efter att lyckas och ger mig inte förrän jag har nåt mitt mål.
37. Jag snoozar alltid tre gånger på morgonen innan jag stiger upp.
38. Jag älskar att bli bortskämd.
40. Jag är jag och ingen kan vara mig bättre än just jag. Trots alla fel och brister så finns det bara en Ramona Gunnarsson.
41. Jag hette Seppälä i mellannamn som barn. Jätte kul vid uppropet i skolan "Ramona sepe-ällä Eriksson"
42. Jag har varit gift i nästan 10 år.
43. Vi skilde oss som relativt bra vänner. Eller ja, vi bråka iallafall inte1
44. Alla mina tre barn är födda olika städer.
45. Min familj betyder allt för mig
46. Jag älskar när någon annan gör bort sig och gottar mig gärna i det.
47. Jag är egentligen en man (äh, skämtar bara men det börjar tryta på roliga/tråkiga/onödiga saker om mig nu)
48. Jag är löjligt mörkrädd
49. Jag ångrar inte saker jag har gjort.
50. Till sist då, jag ångrar saker jag inte gjorde som jag egentligen ville göra.
Nu känner jag mig som ett hopplöst fall, på riktigt alltså. Eller egentligen var jag nog bara trött och hungrig. Jag kan ju knappast begära att maten ska vara klar när jag kommer hem, för min karl vet ju inte vad jag får och inte får äta.




Jag var så hungrig när jag kom hem så humöret kassare än kass och nu börjar sockermonstret i mig att vakna. Nu har jag lugnat ner mig, tänk vad lite mat i magen gör susen på mig.




På tre timmar hann Mike fixa deras middag (ärtsoppa på burk och färdigköpta pannkakor), plocka i och ur diskmaskinen. På 1,5 timme hann jag göra mat till mig, städa kök, plocka undan allt jefla skit överallt, städa vardagsrum och toaletten.




Nånstans gick det galet, min karl är ju mer bortskämd än gud vet vad. Sen matar han in hemmet med den ena gottigheten efter den andra, typ ALLT sånt som jag inte får äta, gör han det för att jävlas?




Trots att det bara har gått ynka 1,5 vecka så borde den jefla vågen peka neråt åtminstone ett gram. Jag ska fan slänga ut den där helvetesmaskinen. Och inge gym blir det idag heller för Mike ska fixa bilen.




Jag vill ju så gärna klara detta för jag är inte den som ger upp. Kan jag inte bara få se lite framsteg med allt mitt slit även om dem är pyttesmå? Förstå mig rätt, jag ger inte upp nu utan gnäller lite och tycker synd om mig själv. Tror fan det är pms kossan som tittat fram, hon gör ju det en gång i månaden.
Jobbdagen var allt annat lugn, har man varit ledig i några välförtjänta dagar så har man massor att ta igen. Som tur var så gick jag och Maria ut på en rask promenad på jobbet och den behövdes för att minska stressnivån.




Väl hemma var det mat och umgänge med familjen. Dock hade den tidiga uppstigningen och första skoldagen tagit hårt på Yade för han toksomnade redan vid sex.




Jag gick ner till gymmet och idag kändes det lättare för det var några ansikten jag kände igen från igår. Med musik i mina öron tänkte jag köra slut på mig själv.




Bodybildaren måste ha skrattat ihjäl sig inombords när han kom fram och knackade mig på ryggen med orden "får jag ge dig ett tips". Självklart fick han som svar.




"Nästa gång kan du ta bort benen ifrån stödplattat när du kör", sa han och efter det fick jag mig en liten (läs gigantisk) karl som hjälpte mig igenom maskinerna och han gav mig tips på hur jag ska träna.




Många kanske hade blivit arga, sura eller kanske till och med förnärmad men jag såg det som en stor hjälp. Vi alla är ju nybörjare någongång och det är bättre att lära sig rätt från början.
Vem har sagt att man inte kan göra om matbordet till en gigantisk koja? Inte vet jag men jag tror att det är tråkiga vuxna utan barnasinnet kvar. Här hemma har vi iallafall barnasinnet kvar och då gör vi koja, leker teparty med gosedjuren och låtsas att vi bor i ett slott. Ni borde prova att släppa fram barnasinnet, livet blir så mycket roligare att leva då och grädden på moset är att man skapar fina barndomsminnen åt sina barn som dem i sin tur för vidare till sina barn.


Hm, jag undra jag om det där med gym är något för mig? Det var en äldre superfit dam som visade mig hur maskinerna fungerade och vad det var som jag skulle tänka på. Jag kände mig en aning malplacerad när jag stod där bland alla karlar. Men det är en prova på vecka så jag kommer att köra på den här veckan. Just nu så känns det lite som om jag kör "lite här och lite där" och tror att en PT och ett träningsprogram hade varit de optimala för mig, men det har inte min plånbok råd med.
Jag är helt slut efter att ha skjutit "hockeytejprullepuck" på Yade. Han i sin tur har fått öva att ta vinande "hockeytejprullepuck" och snabbt gå från sittande till stående. Övning ger färdighet.


Sen tog vi fram stora LCHF boken för att lite nya recept. Shit vad god chokladmoussen blev. Jag typ kom till himmelriket. Sjukaste är att den inte innehåller varken socker eller kolhydrater.


Då har jag kört en vecka med LCHF. Det syns inte överdrivet mycket på vågen men det hade jag inte förväntat mig heller. Det tar 1-2 veckor för kroppen att ställa om sig från dess att man utesluter socker och kolhydrater. Jag har lovat er en ärlig utvärdering under dessa två test månaderna.




Fördelar: Jag kan numera göra nummer två utan problem. Jag känner riktiga hungerkänslor och gud vet när jag gjorde det sist. Jag äter regelbundet och känner att min hud har blivit bättre. Allt detta på bara en vecka.




Nackdelar: Jag kan känna illamående efter att jag ätit middag. Det är jefla tufft att se alla andra som frossar i sig tårta, glass, smörgåsar, chips och godis.

Det är dimmigt och grått väder ute men det visade sig vara ett alldeles perfekt promenad väder med mina skitungar. Jag kan sakna tiden då jag var mammaledig, den tiden då promenader och det inre lugnet var vardag. Nu ska jag ta vara på den sista lediga dagen och bara vara tillsammans med mina vackra barn.
Vi kickar igång denna veckan väldigt lugnt med en "tända ljus frukost". Underbart skönt att vara ledig ytterligare en dag till.


Någonting som jag väldigt sällan gör på vintern är att raka benen. När andra lägger upp sina slätrakade, tränade och finpolerade ben så visar jag upp min verklighet utan filter.


(ja, andra ställen blir fortfarande attackerad av min rakhyvel oavsett, vinter, vår, sommar eller höst)
Man blir lite ledsen i ögat när det absolut sista avsnittet på jersey shore precis är slut. Vad ska man nu titta på de sena söndagarna?


Dem blir väl ersatta av ett nytt crazy gäng av människor.
Min älskade tonåring sitter nu på tåget och är på väg hem till Kalmar igen. Det värker i hela mig och varför går en vecka så fort? Min finaste Dennon.

Tur att det snart är sportlov för då får jag pussa och krama han massor igen. Fast snart är han väl för stor för att ge mamma pussar och kramar.
Snart dags för sista matchen och jag kan inte sluta förundras över vilken utveckling han har gjort på detta år. Ifrån Stig Helmer utrustning och som en Bambi på hal is till en kille som faktiskt kan köra hockey som de andra. Själv är jag sjukt seg, frusen och trött men vad gör man inte för sina barn? Eftersom Dennon inte delar samma intresse (varken hockey eller tidig uppstigning) så ligger han hemma och sover (precis som tonåringar gör). Hem sen och gosa sönder Dennon innan han ska åka hem idag.


Jag sitter på min favoritstol i hallen (nr 69an, ha ha ha). Det är riktigt roligt att se hur taggad Yade är idag. Han hade så svårt att somna igår och jag fick springa upp några gånger inatt och säga till han, samtidigt som Joline hade feberyra. Men vem behöver sömn? Dock lovade Yade mig att han skulle ge allt och lite där till på matchen. Till min stolthet så håller han det han lovade.
Varför sova i en skön säng på en söndag som denna, när man istället kan kliva upp i ottan och sitta i en ishall hela förmiddagen? Försöker vakna till liv med hjälp av lite kaffe.


Efter födelsedagsfirande så var det dags för Yades hockeyträning. Det var lika varmt och mysigt som det brukar vara i en ishall. Lycka för Yade som fick vara målvakt och testa sin utrustning.
Vi väckte Dennon med den skönaste falsksången och en varm toast. Jag tror bestämt att han blev lite glad. Nu på förmiddagen har jag fixat cupcakes som ser ut som övermogna finnar och det kommer även bli fransk chokladtårta, bullar och kakor. Snart kommer det över lite folk hit för att fira allas våran Dennon-Pennon.



Givetvis var vi bara tvungna att hålla oss vakna tills kl blev 00.00 den 5 januari så att vi fick chansen att vara dem första att sjunga "ja må du leva" när Dennon fyller tonåring. Min älskade söta pojk fyller 13 och det är större än stört och givetvis fick han paketen nu också. Imorgon är det jag som kommer att väcka han med en special tårta utan dess like. Ett stort grattis min älskade stora pojk, jag är så stolt över att just du är min son.


Lite tråkigt att vi inte kan komma in med paket imorgon på morgonen när vi väcker honom. För alla paket ifrån oss har han redan fått fast att han inte fyller år förrän kl 14.51 den 5 januari. Skit samma, jag har en jefla nöjd tonåring bredvid mig just nu och det betyder allt för mig.Vi kommer att sjunga för honom med frukost i sängen utan presenter för dem har han redan fått ifrån oss.
Stackars liten, hela dagen lång har hon hostat och hostade hon så mycket så hon spydde kaskader. Vi andra käka hela pepparkorn i förebyggande syfte, ja om det nu skulle visa sig att det är magsjukan. Fast jag tror att det är allt hostande som orsakade det. Tur i oturen att man är ledig.


Lyckan är när boysen bråkar om vem jag ska ligga bredvid i soffan. Demokratisk som jag är så lägger jag mig emellan boysen, så har dem inget att bråka om. Jag har två axlar, två armar och ett extra stort hjärta. Så klappar mitt hjärta lite extra mycket för mina barn, dem tre är mitt allt, dem får mig att andas, leva och kämpa här i livet. Jag finns här för dom extas lika mycket oavsett när, var eller hur. Alla mina tre fantastiska barn är de enda som jag lyckas åstadkomma som jag faktiskt är stolt över. För dem visar medkänsla, kämpaglöd och kärlek så det räcker och blir över.


Jag är oerhört tacksam över att alla mina vackra barn som visar kärlek, ömhet, respekt och framfötter. Med det egenskaperna kommer dem att komma långt i livet.



Sweet lord (mitt nya inne ord) vad jag har forskat om LCHF och det går verkligen från klarhet till klarhet. Hjärnan säger "Ramona akta, du äter fett och du blir tjockis" men det är ett beteende ifrån jojobantningen som säger så. Jag är bara inne på dag tre med redan nu så finns det en sak som gjort mig överlycklig, tanten kan göra nr två på toa utan problem. Innan gjorde jag nr två kanske en gång i veckan men nu händer det grejer vill jag lova. Är detta mitt nya liv? Det återstår att se, men jag har lovat mig själv att ge det två månader och givetvis kommer jag att analysera sönder mig själv, vågen och måttband under tidens gång. Bildbevis kommer då också, oavsett hur det går gått.
Sweet lord vilken extremt spännande match. Det märks tydligt att både jag och Yade har levt ishockey de senaste året, för det var bara han och jag som kollade på semin. Då blir det till att kolla på finalen på lördag.



Lundström är en målvakt som är sjukt bra. Tänk om Yade fick uppleva att spela en sån stor match, fast det beror på om intresset fortfarande finns kvar om några år.
Nu har jag ägnat några timmar till att städa ut julen. Shit vad ljust och fräscht det blev. Nu kan våren komma. Vad vi gör resten av dagen har jag ingen som helst aning.


Dagar som denna så tänker jag mycket på framtiden, både kortsiktig och långsiktiga mål. Att gå från tanke till handling är utmaningen. Tar en babydel på det.
Åh, sovmorgon idag igen och lyckan är som gjord för mig. Tack Joline, detta behövde jag verkligen ha. Har precis intagit lite frukost och snart ska jag plocka bort julen.



Här kollar vi på TLC om oskulder osv. Jag säger till Yade "Du ser till att använder kondom, för jag vill inte bli farmor om fyra år". Då tror jag att han ska säga "alltid kondom" men istället säger han "men om det är den rätta, så varför inte". Oh no, jag drar till den tunga artilleriet med vakande nätter, utebliven hobbys, McDonalds jobb osv. Men skitungen ser inte hindren och jag blir en aningens kallsvettig. Han säger då till mig "men mamma man ska inte se problemen utan lösningen". Snacka om att jag får äta upp mina egna ord. Sweet lord!
En bild säger mer än tusen ord (jag och mina tre huliganer). Dem är mitt allt, utan dem är jag ingenting.


Här sitter ungarna och tuggar på chokladbollar och jag får nöja mig med sockerärtor. Inte lätt att vara en tjockis.


Självklart så ska dem äta dem jävlarna typ på mig. För övrigt så har jag och mina barn sjukt roligt just nu. Jag älskar dem över allt annat.
Jag jobbade halvdag idag och boysen var med mig på jobbet. Efter det hämtade vi upp Joline ifrån dagis och drog till stadsparksbadet. Shit vad skoj vi hade bland vågorna, bubbelbad och rutschkana-åkning. Alla är liksom på samma barnsliga nivå, he he. Nu har vi avslutat med en tacosmiddag. Juste, det här med LCHF är det meningen att man ska vara hungrig hela tiden eller är det bara jag som förstorat upp min magsäck till size jättebig?
Man ska uppskatta, vårda och älska det man har för en vacker dag kan det vara ett minne blott.



Livets vägar är outgrundliga och ibland kanske man kämpar mer än vad det är värt?
Hur kommer det sig att den första januari alltid är så oändligt lång? Den tar liksom aldrig slut. Jennie kom hit och livade upp stämningen och det var skönt att ha någon att prata med. Joline har blivit lite som ett hopplöst fall när det gäller nattningen, det tar lång tid och allt ska krånglas med. Hade de inte varit för att jag ska jobba imorgon så hade jag låtit henne varit vaken. Men plikten kallar så det finns inga alternativ.
Gott nytt år, nu tar vi år 2013 med storm. Det är just detta år som vi kommer tillåtas oss själva att utvecklas, forma oss till dem människorna vi vill vara, de år då vi tar hand om och älskar våra nära och kära extra mycket. År 2013 är vårat år.