Yade är ute på isen och jag passar på att ta mig en kopp kaffe och redigerar utkastet. Så kul kan jag ha en lördag eftermiddag.


Vi har fixat en hockeytrunk till hans utrustning för numera kommer vi slippa dra den fram och tillbaka hela tiden då dem har fått ett eget förråd här i hallen.


Vi sparade många hundralappar genom att köpa en stor box med hjul på jysk och sen modifiera Vi om den med handtag och borra lufthål. Klockrent!
Se där, tanten orkade vara med på en skön afterwork tillsammans med grupp 6. Ingen slår mina homies, det är dem som gör jobbet så mycket roligare och det är för dem jag kämpar med blod, svett och tårar för. Love them all <3



















Vår lilla vilda bär verkligen upp sitt namn och är mer vild än tam. Vi var inne i stan för att köpa en bädd till henne. Jag ville ha en i skinn för det är lätt att hålla rent. Det fanns en rosa och det stod på skylten att den skulle kosta 399 kr så jag tog den. Vi kommet till kassan för att betala och då ville dem ha 459 kr. Tydligen var 60 kr dyrare med en rosa och en svart hade dem inte inne utan en beställningsvara. Så till min fråga, varför sätter man upp priser på hyllan som inte gäller? Löjligaste jag har hört på länge. Men Vilda blev glad iallafall.


Joline blev själa glad över sitt barbiehus och hon har suttit i sitt rum och lekt med den hela morgonen. Rollspel med sina barbiedockor får mig att minnas mig själv som liten och jag kunde sitta i timtals och leka. Min tjej har blivit stor.


På min lediga dag har jag ägnat mig åt storstädning, ett nödvändigt ont men älskarvärt när det är klart. När Y kommer in så ska vi ratta in till stan och ikväll ska jag på afterwork med gruppen. Perfekt fredag med andra ord.
Jag måste lära min kropp att fatta när den ska sova för jag känner att bristen på sömn är ohållbart i längden. Jobbet flöt på och jag hade många intressanta och öppenhjärtiga diskussioner. Sen rattade jag hem bilen och sladdade i kurvorna på två hjul för att plocka upp Y. In till Intersport och spendera allt för mycket pengar till nödvändiga hockeyprylar. Medans han tränade passade jag på att jobba lite och som den goda mamman jag är så stack jag upp huvudet i fönstret mellan varven för att visa han mitt intresse.


Tydligen blev jag (ofrivilligt) kioskansvarig i ishallen för säsong 2013/2014. Kul, jättekul, verkligen, detta har jag drömt om att få bli. Inte nog med att jag redan nu spenderar fyra kvällar i veckan där, nu kan jag lika gärna skaffa dit en säng och bosätta mig där. Det sista bladet i mitt utkast till boken är skriven. Efter timtals intensiv skrivande och 171 fulla A4 sidor som jag strax ska börja läsa. Den stoltheten jag känner över min egna bedrift är oslagbar.


Idag var det dags för Ys Ishockeyträning och även de årliga föräldrarmötet där. Lagansvarig, Tränarna, materialansvariga och alla andra runt omkring är verkligen eldsjälar. Jag beundrar deras brinnande entusiasm och önskar faktiskt att jag också kunde ha samma intresse för Ishockey som dem, men tyvärr där fallerar jag stort. Fast en sak har jag och det är ett brinnande intresse att se till att det inte finns några hinder i vägen för mitt barns glädje i liv till denna sport. Så länge jag ser lyckan i hans ansikte innan, under och efter träningen så kommer jag att göra allt för att pussla ihop både tiden, kraften, orken och pengarna för att få allt gå runt.


Min son har inte gått i skolan i en vecka och lyckades med att dra på sig en utgångsförbud idag. Så går det när man väljer att hasa hem nästan 2 timmar efter utsatt "hemmatid" och till råga på allt så "glömde" han bort tiden och hans mobil låg här hemma. Fattar inte han vilken livlig fantasi hans mamma besitter? Rädslan övergick till ilska och tårar. Jefla unge att han aldrig lär sig.
Vilket lyckat kräftkalas vi hade igår. Vi började med roliga lekar i en femkamp.











Sen var det dags att käka kräftor och dem var gudomligt goda. Det blev massor över och då hade vi bara hälften så mycket som förra året.










Hela förmiddagen har jag ägnat åt att rensa, sortera och fixa i min och Jolines garderober. Känner mig stolt över mig själv att jag äntligen tog tag i det. Nu in i duschen för snart bär det av till den årliga kräftskivan.


Idag har jag tagit hand om barnen utomhus medans Mike och grannjäveln gjorde middag. Den var verkligen uppskattad av alla och vi åt så mycket det blev batskrapat på tallrikarna. Hemmagjord schnitzel, rösti med kalvfondsky. Jag fixade köket och disken precis som det brukar vara på våra middagar.


Idag var det dagen D som Yade har längtat efter (och jag fruktat). Dagen då ishockey säsongen börjar igen. Jag trodde att det bara skulle vara två träningar på vardagar och någon match på helgen. MEN så fel jag hade, nu i början kör dem fyra träningspass i veckan och det är tis, Tor, lör och sön. Gud ge mig styrka och se till att jag kommer ihåg att ta med mig jacka, vantar och mössa nästa gång.


Yade var så lycklig efter träningen och det gör att det är värt varje liten och tiden bi avsätter åt hans största intresse. Nu ska jag hoppa i sängen och hoppas på att jag somnar direkt.
Jag börjar fundera helt ärligt om det är ett stort fel på mig nu förtiden. Det går fan inte att somna om kvällarna oavsett hur trött jag än är. När jag väl lyckas somna så vaknar jag flera gånger om natten och det är sjukt störande. Bristen på sömn blir allt mer påtaglig då jag tänder till på allt och alla för ingenting. Vad är det för fel på mig? Jag har provat alla huskurer och tankesätt men inget hjälper och piller vill jag inte ta.
Vi avverkade många timmar på Ullared. Vägen dit var vi alla fyllda av förväntan.




Det fanns verkligen hur mycket som helst och är rena paradiset för mig som älska att fynda. Vi tog även en matpaus för att fylla på energi.



Barnen var som två små änglar därinne. Inge gnäll, inge skrik eller vill ha, vill ha ha ha. Underbar dag har vi haft.


Mike fick tre par boxer, svart v-ringad ta-shirt och en svart farfarströja. Jag två nagellack och nagellacksremover

Yade fick en vinterjacka, termobyxor, två par jes jeans, en rosa t-shirt, en svart långärmad och en turkos långärmad tröja, ett par vantar och sju par boxers.

Joline fick en lila fleecefodrat regnställ, en overall, dagisvantar, halsduk, skinnleggings, leopardkjol, grå t-shirt, nattlinne och sex par trosor.

Självklart så köpte jag även duschcreme, schampo, balsam, balsamspray, förtappade, bakplåtspapper. aluminiumpapper





Det finns "nya" sidor för mig som lockar i tidningen, kultursidorna där man kan läsa författare som debuterar med sin roman. Starka skildringar i sina böcker som påverkar och berör läsaren. Tänk om jag en dag kan få stå med på den här sidan med mitt namn? Drömma kan man alltid göra, Ha ha ha.


Imorgon börjar min store pojk på högstadiet och jag kan inte fatta att tiden har gått så fort. Det känns som igår när jag själv skulle börja sjuan och sladdade in i den fullsatta aulan fem försent medans rektorn ropade upp våra namn. Nu ska min lilla bebis börja sjuan, vem snodde tiden?


Jag klarade av jobbet med bravur även om jag hade hela skallen full med snor, efterdyningarna av feber, nerv i kläm i armen och en extrem trötthet. Här snackar vi arbetsmoral på hög nivå. Nu kurerar jag mig på varmt te för tydligen har jag lovat Y o J att vi skulle åka till Ullared imorgon på min lediga dag.


Vaknade vid tre tiden inatt av en hals som tjocknat igen totalt tillsammans med en fruktansvärt värk i bihålorna och feber. Jag lyckades somna om vid sex-tiden. Tror bestämt att det är lite Dagisbaciller som någon har släpat hem och jag känner mig helt lost i kroppen.
Jag måste ha förträngt både Dennons och Yades "varför då" tid, men jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att dem bara var tre år när dem startade med "varför det" efter varje mening man yttrar sig så jag tror faktiskt Joline är lite för mogen för sin ålder och det gör mig fan knäpp. Varför har vi höst? varför trillar löven? varför finns det blåbär? varför finns det moln? varför har jag fiffiläppar? varför ska pappa jaga? varför blir hon ensam? varför är bamse stark? varför är Bert snygg? Ja, just ordet varför får mina öron att blöda. Min pedagogiska gen förklarar i en lugn och harmonisk ton men mitt inre vill bara skrika "därför och var tyst". Det är en del av att vara trebarnsmorsa och ja handen på hjärtat så blöder öronen ibland och ja jag längtar efter egentid utan just ordet varför för jag är inte mer än människa.



Jag har ingen bättre vän än min egna mamma. Det är hon som jag kan anförtro mina innersta tankar utan att bli fördömd, nedvärderad eller förlöjligad. Trotts alla milen mellan oss så kan jag fortfarande sitta på min altan och hon på sin 30 mil bort och ändå känna hennes närhet när vi pratar med varandra i timtals. Hon tillsammans med min lillasyster är mina homies som jag delar allt med. Utan dem är jag ingenting.


Vi fick besök av Jennie, Daniel och lille M, mycket trevligt hade vi. Yade är hos en kompis, Mike hos sina päron och för att jag inte ska somna i soffan så drar jag och Joline till blåbärsskogen. Hoppas det finns massor av dem och att Joline inte tröttnar efter fem minuter
Yes box, dags att bekänna färg för er som undrar om jag tränar. Svaret är ett stort rungande "nej". Men med den dåliga ursäkten är att jag numera fokuserar på att få det första utkastet på min bok färdigt. Ja, jag vet det är en urdum dålig ursäkt. Men till mitt ynkliga försvar så tar ett kapitel cirka 3-4 timmar att skriva och det finns inte mer än 24 timmar på ett dygn. Så den extremt fit-Ramona har förvandlas till en bubblig fettbobba och det får jag liksom bara ta även om det suger fett att kläderna inte längre passar. När boken är klar så blir det full fokus igen på både på kost och träning (Jag lovar). Och ja, med handen på hjärtat så är det inte jefla kul att se att bilringarna kommer tillbaka på magen, celluliterna som fixar släktträff på mina lår eller att dubbelhakorna numera är tre istället för en. Men jag har full fokus på min bok som jag faktiskt helt ärligt tror kommer bli en stor jefla bestseller (bara något förlag tycker detsamma som jag vill säga). Anledningen till mitt extremt osvenskliga beteende och den överdrivna framtonen jag har beträffande boken är att jag har låtit utöver min bollplank två andra personer fått läsa ett enstaka kapitel ur den och dem vill bara få läsa mer. Så ja jag tror jefligt mycket på min bok och ja, den kommer att slå ner som en blixt på klar himmel. Sanna mina ord för jag tror faktiskt att det bor en liten författare inom mig.




Jag blev bjuden på en välsigt glamourös middag denna sena fredagskväll, fiskpinnar med potatismos. Dessvärre så äter jag inte potatismos men en fiskpinnarna gick ner som en smäck. (Till min älsklings försvar så sa jag tidigare ikväll att jag inte ville ha mat när jag kom hem men han var gullig nog att spara mat till mig iallafall, han känner mig så väl). Så nu knaprar jag på ölkorvar istället och dem mig en sån skön matorgasm utan dess like. Tyvärr så delar både Mike, Yade och Joline samma förkärlek till dessa ölkorvar som jag så dem går åt snabbt om man inte är med på hugget.
Nu kan faktiskt jag också säga "äntligen helg" efter att kvällsveckan numera är avverkad. Det blev ett sorgligt avsked ifrån en väldigt kär arbetskollega, hon kommer att bli grymt saknad av oss. Hon hade även skrivit världens sötaste lapp till mig som fick mina tårar att börja rinna.


Till min stora glädje så möttes jag i dörren av min minsta huliganunge. Hon ville så borsta mitt hår och jag var inte sen med att tacka nej till det erbjudande.


Vi fick in platt frukt till jobbet idag och dessa små varelser har jag då aldrig tidigare skådat. God var den även om det stack till lite runt munnen på grund av den mjöliga ytan.


Kommer hem till en trött hus, nästan alla sover och i kylskåpet väntade en finncrisp med stekta kantareller. Tyvärr tog begäret överhand så jag hann aldrig ta kort på den. (E tack för ditt fina bidrag till Ys ishockeyavgift. Du är guld värd).
Det händer inte ofta alls men när det väl händer så blir det verkligen en guldkant i vardagen. Den här tanten ställde sig vid spisen och gjorde mannagrynsgröt. Det är fasiken syndigt gott och Joline chockade mig med att äta dubbla portioner. Bra start på den här dagen. Kvällspass på jobbet väntar runt hörnet.
Lyckan till att komma hem till ett nystädat Hem och doften av rengöringsmedel är oslagbar. Bättre än diamanter.


Både ishockey avgiften och bilskatten plus skolstarten och dagisstart på samma månad, tack för den. Vi får leva på nudlar den här månaden. Joline besökte tandläkaren idag, fina tänder och inga hål blev resultatet. Och hon dricker "aldrig" något annat än vatten och hon äter "bara" godis på lördagar.


Nu hoppar jag i sängen för kvällsjobbet tog kål på mitt hjärnkontor.
En av fem kvällspass denna veckan är numera avklarad. Är precis hemkommen och känner en skallebang som är på ingående. Bäst att jag hoppar i säng innan den rotar sig hos mig.
Lite morgonkaffe och en lugn start på morgonen satte ÄNTLiGEN fart på magen och jag kunde äntligen skita. Halleluja-moment numero uno. Lyckan att fått tömma tarmen är obeskrivlig.

Vad dagen har att erbjuda har jag ingen aning om just nu. Egentligen borde jag storstäda eftersom jag framgick mina sedvanliga rutiner och slet i storstädningen i torsdags.
Först en god middag med grillat (ovanligt, inte alls i detta hushåll) och sen drog vi iväg på kräftpremiär. Vi och grannjäveln med barn.






Tyvärr så är det fredag och efter en jobb/Dagis/fritidsvecka så var vi alla nog lite trötta. Jag kan väl säga att vi hördes nog över hela dalsjön.





Men även om det blev lite tårar, gap och skrik så hade vi även skratt, skoj och stim. Burar blev lyfta, vi lekte kurragömma och skrämde skiten ur Joline.






En bra och lugn fredag tillsammans med dem bästa. Nu ska den här tanten göra som alla andra i hushållet och det är och nanna kudden.
Jag överlevde den första arbetsveckan som numera är avklarad. Det finns två saker som har varit extremt jobbiga med att börja jobba. Ett: Det har varit sjukt svårt att somna så bristen på sömn har varit mer än påtaglig. Två: Den här tanten har inte vaskat sen i söndags. Det måste vara något psykiskt med det där och mitt uteslutande nr två så fort jag kliver innanför jobbets dörrar. Jag måste vara fylld med skit (utöver det vanliga vill säga).
Insatt vann jag en Oscar och när jag skulle entra scenen så blev jag så nervös eftersom min engelska är mindre bra och att jag egentligen inte är någon talare. Så jag sa "oj, nu blev jag nervös att prata inför så många talangfulla människor. Jag ska blunda och låtsas att ni är nakna" Jag blundade och när jag tittade upp igen och såg mot de massiva publikhavet så satt alla kändisar spritt språngande nakna. "wow" fick jag fram och sen väcktes jag av en irriterande larm. Skön dröm var det iallafall
Natten brist på sömn tar ut sin rätt ikväll så snart hoppar jag i sängen och hoppas på att få sova inatt. Tur jag har en sån förstående son (som har sommarlov fortfarande och på semesterklockan) som förstår min trötthet. Inget skrivande på boken idag men det tar jag igen imorgon som allt annat.
Första dagen på jobbet gick som smort då faktiakt jag fortfarande har "semester-lugnet" kvar och inte stressar upp mig för småsaker. Hemma har jag ägnat mig åt barnen och till sist min nya hobbie "skrivandet". Med risk för att låta lite för självsäker så tror jag faktiskt att boken kommer att beröra på flera olika plan och ett gott tecken är mitt "bollplank" skickar sådana här svar.


Allt är förberett inför morgondagens verklighet. Vi är badade, rengjorda från topp till tå, kläderna är framlagda, dagisväska står så fint i hallen, lunchlådor klara i kylen och larmet är ställt. Nu är det bara jag som ska lyckas somna också. Hur kan fyra veckor gå så himla fort? Ångest på hög nivå.
Den plågsamma smärtan sköljer över mig när jag nu precis har vinkat min älskade Dennon på tågstationen. I fyra underbara veckor har jag fått ha alla mina tre barn under samma tak. Mina barn gör mig hel och just nu gör det bara ont.






Idag är det min sista semesterdag. Det har varit fyra finfina veckor med kanonbra väder och det tackar jag ödmjukast för. Vi har hunnit med en massa trevligheter utan för den sakens skull ha stressat. En bra semester som nu lider mot sitt slut och imorgon återgår jag till verkligheten.
Inombords har det kännas tungt idag och det har varit svårt att skaka av den känslan. Även om jag skulle vilja stänga ute hela världen, gömma mig under täcket och bara försvinna så kunde jag inte göra det. För jag har tre vackra barn som kräver sin uppmärksamhet och sin tid med mig. Vi har haft en skön slappardag här hemma och tillbringat den utomhus i det fina vädret och i altanen när det regnade. Medans jag nattade Joline så skrev jag kapitel nio till min blivande bok. Det är många som störs sig på att jag har valt att skriva en bok och det får mig faktiskt att bli lite ledsen. Men det är mitt beslut och vill ni veta en sak, jag äger mitt egna beslut oavsett era påhopp, ironi och glåpord. Den dagen boken publiceras så kommer jag fira med pompa och stått tillsammans med dem som står mig allra närmast. Firandet kommer vara en symbol för att jag har lyckas åstadkomma något i mitt liv som betyder något för mig förutom mina barn, familj och jobb.

Era ord är som en piss i Nilen, obefintlig i min värld. Jag ska visa er att jag kan, vill och vågar. Jag har gått igenom mycket i mitt liv, vandrat i både glädje, lycka, sorg och besvikelser. Det har gett mig en livserfarenhet som gör att jag är den människan jag är idag. Jag ångrar inte mina val jag har gjort i livet men med handen på hjärtat så kan jag bli arg på mig själv för att jag var/är så blåögd i vissa situationer. En sak är säker och det är att jag är så mycket starkare än er när det väl kommer till kritan, för jag är en fighter enda ut i fingerspetsarna.

Igår så satt vi alla ute på altanen hela kvällen. Det var tropisk värme ute och det svalnade gott ute. Jag satt och skrev på min bok, Dennon spelade på datorn, Yade spelade hockey, Joline badade och Mike busade med hundarna.

Idag vaknade till en värme som inte tillhör vanligheterna här i Sverige. Press i solen med lite bubbelvatten och precis nu kom regnet. Dessvärre så hängde jag precis tvätten på tork. Typiskt
Wow vilken värme, tanten smälter som smör i solsken (me like) och jag ska njuta enda in i det sista. Jag och Joline åkte till Nelly outlet (grabbarna är tonåringar och sover fram till eftermiddag). Den här gången fyndade jag till mig själv och me so happy. Slutnotan gick på 233 kr, så den här tanten kan det där med att fynda.

Sen gick vi till Ica maxi, stötte på M och A. A som också hade lite ångest till att börjar jobba på måndag sa något så himla bra "vädret har verkligen varit på våran sida den här semester. Hade det istället regnat dagarna i enda så hade man säkert längtat tillbaka till jobbet". Och visst är det så.
Det var meningen att jag skulle ut på en kvälls pw men hör och häpna tanten joggade igenom hela rundan (tog lilla rundan på 4 km) istället utan att stanna. Snacka om att jag blev impad över mig själv. Dem här fem extra kilorna måste bort nu och jag behöver återgå till det normala igen. Tomatansikte och blytunga ben kan jag med gott samvete hoppa in i duschen.


Hela la familia åkte till stan och först åt vi på Kina lestulang (thai om man ska vara noga). Dem snålade inte med maten för det var riktigt rejäla portioner.






Det var ingen av oss som orkade äta upp maten eller Mike åt nästan upp allt. Första gången Lillfisen var på restaurang och det gick över förväntan bra även om vi var dem enda som var där.






Sen gick vi runt på stan, kolla i lite affärer och ungarna käkade lite glass. D träffade en gammal kollokompis som jag tror att han uppskattade.





Även om ett glas med Fanta råkade ramla, vi har jagat Joline som en galning i affären och typ dött för att Mike fes i bile så var det en perfekt la familia Dag.
Okej, jag måste ha slagit i huvudet eller så har någon voodoodockat mig till städmani. Fördelen är att numera glänser både ugn, kylskåp och skafferi. Undrar om jag har feber?






Då har den här tanten storstädat här hemma medans Joline för en gång skulle lekte själv med sina barbiedockor. Jag hittade en massa fynd bakom, under och i soffan så som vante, pengar, strumpor site jättestora, en drös med leksaker och nötter.





Ikväll ska hela familjen in på sommartorsdag, det gäller liksom att ta vara på dem här sista semesterdagar. Typ sova länge på morgon, äta sig ännu fetare och göra roliga saker.
Hela tiden blir jag blir indragen i att leka med tjejerna. Så blir det när man är bästa kompis med sin tös. Bara att gilla läget och gå in i tjejernas förtrollade värld.