Jag får inte till det alls. Blogg designen som jag har nu är en PRO och tydligen ska inlägget smeta över headern. Något som stör mig rejält. Men nu tar jag en paus i detta för jag blir bara mer och mer sur på skiten.
PRO, blogg design,
jag måste blogga ifrån mobilen för att kunna infoga en bild till bloggen. snacka om omväg

Jag kan ju inte ladda upp bilder ifrån datorn till bloggen. Lite svårt att fixa till headern då!



Tysta leken börjar tydligen nu. Helt ärligt på skiter jag faktiskt i vilket. Det går till en gräns och sen spricker bubblan.

Nu ska jag låtsats att jag är frisk och kavla upp ärmarna för att börja städa detta smutsiga hem.


Så här kan man bli om någon stänger av favorit musiken. Detta fick Mike erfara i fredags och om blickar kunde döda....



Sitter och snorar i ishallen och dricker en varm kopp kaffe. Yades ishockey träning är så rolig att se på (not) när man egentligen vill ligga under täcket och bli frisk.

Det var någon som skrev på fb: Fördelen med att vara sjuk är att man uppskattar verkligen när man blir frisk igen. Och stämmer till 100 %.

Nu ska jag ta min snoriga näsa, kaffekopp och heja på Yade mellan hostattackerna. För i slutändan handlar allt om att ställa upp för barnen.
Slängde i en ny färg i håret nr 8.31 ifrån L'oreal. Lite dyrare än de andra men tusen gånger bättre resultat. Nu är jag nöjd med min hårfärg.



För övrigt så är det en extrem lugn lördag och det är precis vad jag behöver ha. Vi har myst med te och mackor framför film på tv.
Jag och barnen kommer ta ett rejält höstlov genom att åka till Kalmar i en hel vecka.

Biljetterna är bokade och betalda, så ni som inte vill ha en skrikande 2,5 åring i ett tåg ska undvika att åka tåg då.

Jag längtar och saknar mina nära och kära i Kalmar. Ett avbrott i vardagen är precis vad jag och barnen behöver.
Jag har haft betydligt bättre dagar än den här dagen. Jag hoppas förkylningen släpper greppet om mig nu så jag kan fokusera på annat som är betydligt viktigare.
Idag ska jag göra just ingenting för den här förkylningen är i sitt esse just nu. Näsan är totalt igentäppt och jag fryser som bara den.

Vet ni för övrigt vad "päkikakka" är för något?
Hela jobbdagen har varit en enda lång mötesdag. Jag ska inte snacka så mycket jobb här, men det enda jag vill påpeka är att vi teamleaders är väldigt sammansvetsade och jag känner en stor tillit och förtroende till dem och lika så mina närmsta chefer.

Sen har vi min lilla fina grupp sex (!). Dem är hur underbara som helst och jag är så oerhört tacksam att jag får vara just deras teamleader. Vi kan om vi vill och vi ska visa att vi kan. Tillsammans blir vi just grupp sex.

Efter jobbet stack jag (tillsammans med min snoriga näsa) och Yade till höst marknaden. Lite mysig egentid, bara jag och Yade betyder hur mycket som helst för mig. Vi hade så kul, folk måste trott vi va knäppa.

Vi fyndade bland annat en väska, en keps och lite kläder till Joline (ifrån HM) innan vi åkte hem med Kinamat. Nu njuter jag av ett glas Moberg, underbart gott vin. Prova det, lovar ni blir inte missnöjda.



Det blev visst lite missförstånd som jag vill klargöra. Nej, jag och Mike ska inte gifta oss. Blommorna fick jag av en annan anledning och fb uppdateringen där jag efterfrågar hjälp till ett bröllop handlar om en väninnas.

Om jag och Mike någonsin ska gifta oss så behöver han poppa frågan. Det ska vara ett oförglömligt fint frieri med mycket tanke bakom. Så med dem kraven så lär det dröja år (om ens någonsin) det skulle hända.

Så nu vet alla hur det ligger till.
Tack vare Alvedon, nässpray och strepsil har jag klarat av dagen med både jobb och föräldrarmöte. Hatten av för mig.



Det är väl ingen som uttryckligen har sagt att hårfärgen är ful. Utan det är mer att man inte riktigt kan sätta fingret på vilken färg jag har. En del säger mörkblont, andra askblond, andra snyggt eller dassigt. Jag är villrådig!



Kolla in mina nya brillor. Dem är jag sjukt nöjd med iallafall.
Jag och Yade kollade på Elfsborg-Aik. Lite skoj då vi båda (tyvärr) hejar på varsitt lag. Grannj*veln hjärntvätta min stackars pojk till att gilla Elfsborg, men tids nog så återvänder han hem igen.

Kan fortfarande inte bestämma mig om jag gillar min nya hårfärg.



NJA, kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Vi är inte riktigt ense om vilken färg jag numera har på huvudet. Mike säger mörkblont, Yade säger grå-gult och själv tycker jag det liknar en råttfärg med gråstänk.

Jag vet inte om det är för dem vill vara snälla mot mig, men dem säger att det klär mig. Får se vad jag tycker själv imorgon när jag ser det i vanligt dagsljus.



Nu står jag här i valet och kvalet om jag ska köra i hårfärgen. I stundens hetta valde jag "Golden blonde" och kändes bra då. Men nu tvekar jag, fu*k it jag kör på den nu. Det får bära eller brista.



Det finns olika sätt att säga det på och det här är ett av dem.Tack Mike, det värmde hjärtat



En förkylning är på intagande och det har jag verkligen inte tid eller lust med. Får sätta blicken uppåt och hålla fokus på livet även om det är svårt ibland.

Måste vara Joline som har smittat mig med alla hennes pussar. Men jag tutar och kör tills jag stupar, för sån är jag.
Åh, nu blev jag ju kär. Dem skriker "Ramona". Någon som känner sig manad att köpa dem till mig? Typ en "Ramona-du-får-dem-här-bara-för-du-är-du".



Är så ofantligt trött efter två sömnlösa nätter och så är det tisdag. Ska snart slänga mig i ett varmt härligt bad och bara koppla av.

Jag hade på mig mina nyinköpta skor till jobbet och för en sån som mig som aldrig går i högklackat kan jag meddela er att mina fötter ömmar.

Men skorna är sjukt snygga så vill man vara fin får man lida pin. För den delen får man sjukt mycket snyggare ben i högklackade skor.





Söta Anna kom med armbanden hon har gjort åt mig. Jag beställde tre armband som ska symbolisera stoltheten jag känner till mina barn. En svart och silver med bokstaven D, en svart med döskalle och bokstaven Y och en lila med hjärta och bokstaven J. Jag är hur nöjd som helst och känner ett materiell lyckorus.



Herre min goda gud, tittar på U11 träning och shit vilka tacklingar dem kör. Näst intill så hela hallens väggar skakar. Dem kör rena tacklings övningar, hua så hemskt.

Jag kommer INTE titta på när Yade kommer att träna tacklingar. I min fantasi flyger både tänder ut och revben knäcks.
Knappt någon sömn alls, Joline har hostat näst intill hela natten.

På jobbet var det som det brukar vara en måndag, massor att göra.

Nu ska jag stå i kiosken i ishallen mellan kl 17-21.



Nu har mamma och Dennon åkt hem och mitt hjärta blöder för jag är så otroligt ledsen...

Jag orkar inte med den här längre, kommer det någonsin bli bättre?
I väntan på att Yade ska börja spela ishockey träning. Mina barn är mitt allt.



Från ingenstans så har Lillstumpan valt att sova i sin egna säng istället för att trängas i min och Mikes säng eller "sova Kitty säng" som hon själv säger. Plötsligt så händer det, precis som boysen gjorde när dem var små.



Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Yades 10 års dag. Stort grattis min älskade pojk.



Om ni någonsin undrar varför jag är galen så kan jag meddela att allt är mammas fel. Hon är så härligt galen och jag älskar henne så fruktansvärt mycket. Boysen försökte lära henne dansa så som man gör nu förtiden och jag har skrattat så mycket och tårarna spurtar ur ögonen. Fy fan vad lycklig jag är att dem är här.



Oavsett om det handlar om jobb, privatliv, fritidsintresse eller kärleksliv så handlar det alltid om att se till att man har starka människor vid sin sida. Människor som stöttar, som ger en styrka när man själv inte orkar, som ger en kick åt rätt riktning.

Jag är den personen för många och jag har sådana personer runt om mig. Tillsammans är vi starka och vi behöver varandras stöd, råd, förståelse, ömhet och tid för att växa till att bli bättre människor.

Ta hand om varandra, visa att ni bryr er om era medmänniskor. För en vacker dag är kan man hamna i en situation då man behöver andra att orka åt en. Allt handlar om att ge och ta.

All kärlek till alla som finns i min omgivning som gör mitt liv så mycket roligare att leva.



Mamma och Dennon har äntligen kommit hit. Ingen kunde vara lyckligare än jag, som jag har längtat efter dem. Vi firar det med tacoskväll (ovanligt här hemma då vi brukar köra grillkväll).



Fick denna lilla sötsaken bara för att jag är jag. En liten sötsak som gjorde hela min dag. Tack <3



Skolfoton har kommit hem. Yades vackra smilgropar syns väldigt tydligt. Han är vår lilla sötnöt.

Men varför envisas fotografen att man ska trycka IN hakan, man får ju dubbelhaka då?



Försöker skaka av mig det som inträffade men det är inte lätt när det är mig som person som fick en jefla käftsmäll.

Skulle kunna spy galla över det, säga att det inte är sant, skrika, bråka, tillrättavisa och köra pajkastning.

Men jag är bättre än så, för jag är jag och jag är jefla stolt över mig själv och hur jag behandlar mina medmänniskor.

Sen finns det uppenbarligen delade meningar om hur jag agerar eller rättare sagt hur andra uppfattar mig.

Så nu fick ur mig det, tack! Nu är det bakom mig och jag tänker inte vända mig om och se i det förflutna.
Medans jag cyklar som en dåre och flåsar värre än en kossa så kollar Joline på matlagningsprogram!

Försökte byta kanal, men hennes svensk-finsk-danska humör berättade att det skulle jag ge f*n i.



Min älskade Karl har gått och fått glasögon. Helt plötsligt öppnades en helt ny värld för honom. Undrar om han ser skiten här hemma tydligare nu?



Hej träningsvärk nu kommer jag och möter upp dig på cirkelträningen. Tagga tagga tagga!!!!



Det blev ett totalt lyckorus för Yade idag då han fick presenter i förtid. Inte förrän på lördag fyller min älskade mellanpojk 10 fina år men med innebandyträning imorgon så behövde han få dem redan idag.





Han blev så himla glad över sina innebandys målvaktställ och innebandy hjälm. Han sa att han var lika lycklig som om jag hade gått in i en affär och upptäckt att dem hade 50% rabatt på allt och då vet jag hur lycklig han faktiskt är.
Dag nr två med att kliva upp tidigare bara för att cykla. Idag var det extra segt att kliva upp, inte för att jag inte ville utan på grund av bristen på sömn inatt.

Fördelen med att cykla på morgonen, man vaknar till och känner hur varje liten muskel får jobba. Sen kan man träna "nakenfis" eller i morgonrock för ingen ser dig iallafall.
När man kan, får och vill är känslan av soffhäng med barnen och gubben oslagbar. Helt plötsligt känns denna tisdagen så mycket bättre.



Det är en typisk tisdag, hela dagen har känts som en enda lång uppförsbacke. Jag hatar verkligen tisdagar för allt som kan gå åt skogen gör det just på tisdagar.

Huvudvärk from hell, stress och massor av uppförsbacke på jobbet. Det är inte alltid perfa på jobbet och idag har det verkligen inte varit det.

Har skakat av mig "jobb-Ramona" och loggat in som mamma. Läxförhör med Yade. Han gör sitt allra bästa och gör stora framsteg. Kan inget annat än att vara stolt över honom.

Är hos optikern, dags för nya glasögon så man ser lite bättre i fortsättningen.



Idag gör jag något som jag aldrig tidigare har gjort hela mitt unga liv.

Jag har gått upp tidigare för att motionera. cyklar som en dåre just nu och kommer ingenstans, ha ha.

Jag tänkte prova det här konceptet och hoppas att det funkar i mitt tighta schema.

Åh, nu känner jag kaffedoften ifrån köket. Snart klar, heja, heja, heja...

Snart är det dags för mig att jobba arslet av mig och låta svetten flöda fritt. Träningsvärken here I come.



Finns det något tråkigare än att vika tvätt? Det märks tydligt i detta hem att jag inte är ett stort fan av det iallafall. Nu ska Jolines garderob sorteras, tvätten vikas och sen är saken biff.



Jag skulle behöva göra en sak som gör ont, fruktansvärt ont. Det fattats ett namn på min underarm. Sen skulle jag vilja piffa till den lite.



Sen håller vi på att diskutera en annan sak som gör att jag måste avvakta med att tatuera mig. *stackars mig*
Jag kan inte sluta förundras att jag fortfarande är kär i min karl. Ja, inte jämt men ibland kommer det där lilla pirret i magen fram när jag tänker på han. Eller är jag bara lite skitnödig? ha ha ha, skojar bara. Mike är den jag behöver för att jag ska kunna stå stadigt på jorden och tillsammans gör vi allt för vår lilla familj.



Nu har jag satt upp ett personligt mål eller två rättare sagt. Dock är belöningen densamma. Man måste ha mål för annars går det inte.

Om jag fortfarande är rökfri 1 oktober och har fått ett bra och naturligt flöde inom motionsbiten så ska jag unna mig själv en fransförlängning.
Jag har påtalat det om och om igen, men inget händer i motionsfronten. Till och med vågen strejkar och då är det illa. Väger jag så mycket så vågen ballade ut?

Nu tar jag i med hårdhandskarna och nu har jag lagt upp en plan på hur jag ska lyckas få tillbaka min kondition och muskler igen. Den här gången ska jag lyckas.



Joline är som sitt vanliga jag igen, det var hon i och för sig redan igår kväll. Det måste ha varit något olämpligt som hon ätit.

Yade har dragit till skolan och lugnet har infunnit sig här hemma. Vi sitter i våra mysoveraller och kollar på Bolibompa.



Snart kommer min stora skatt hit. nedräkningen har börjat och som vi längtar efter han.



Jag, Yade och Joline satt i soffan och myste framför tv. Sen började Joline gnälla, i min enfald trodde jag att hon var trött men så var icke fallet.

Pluttan har antingen ätit något olämpligt eller åkt på magsjukan (går det ens magsjuka nu?). Det var ingen kaskadspya men detta kan vara lugnet före stormen.

Nu ligger hon här på soffan alldeles utmattad och tagen av händelsen. Vi andra tog det säkra före det osäkra och tryckte i oss pepparkorn.


I väntan på att ishockeymatchen ska börja så passar sötnöten på att måla lite. Han älskar att måla.



Det har inte varit en bra start på den här dagen. Jag och Yade åker i godan ro till jobbet. I stora backen så bara dog bilen. I nedförsbacke mina vänner, nära döden upplevelse.

Självklart så ringde jag till Mike i ren frustration och jag inte hade den snälla rösten heller. Det är ju han som kan det där med bilar, inte jag.

Men hålla, jag har påtalat innan att bilen krånglar. Då skrattade han åt mig för att jag inte kan biltermer utan använder ord som "samma fel som innan", "plutt" och "mojäng".

Svärmor plockade upp oss och körde in oss till jobbet och som tur var så hann vi i tid. Tusen tack för den snabba utryckningen. Yade ska iväg på ishockey match och det är väl tur att ishallen är precis intill mitt jobb.

Nu litar jag inte längre på den gröna faran, kanske dags att införskaffa sig en annan bil? Men min ekonomi tillåter inte det. Busskort?

Jag och yade kollar på prinsen i New York. Yade "men mamma varför gömmer hon handen under hans jacka när dem sitter där och kollar på basket?". Jag svarar " hon leker med hans snopp". Minen Yade hade efter var oslagbar! Ha ha ha
Jag hade världens konstigaste dröm inatt. Jag var med i värsta action dramat. Efter att ha återberättat den för Mike skaka han på huvudet, skrattade och sa "du har tv-förbud på kvällarna och alla fjärrkontrollerna ska ligga på mitt nattduksbord".

Vill ni veta vad min actiondröm handlade om? Jag var nyanställd som fångvaktare, det var min första dag på nya jobbet som till råga på allt var midsommar. Två av fångarna (heta halvnakna och mycket muskulösa män) började bråka med varandra och tuffa jag gick emellan.

Den ena av fångarna fattade tycke för mig och kände mig väldigt smickrad. Min chef drack nubbe efter nubbe och bjöd alla fångarna på sprit. Jag höll ett vakande öga på alla, såg hur fångarna inte drack upp.

Med bad feelings gick jag och la mig i väktarens rum, chefen låg redan där och snarkade. plötsligt från ingenstans hördes en smäll och sprang i mörka smala gångar för att se vad det var som hade hänt.

Syrener hördes och då fattade jag att alla fångar hade rymt. Jag lyckades fånga den som hade fattat tycke för mig och han gola ner dem andra. När jag sprang tillbaka för att väcka chefen upptäckte jag att han var död (skjuten och blodig i sängen).

Jag gömde mig i duschen tills polismästaren kom och då kunde jag berätta att alla fångarna hade gömt sig i hus 13. Sen vaknade jag :-). Visst hade det kunnat bli en bra actionrulle?
Det är bara jobb som hägrar för mig, så mycket roligare än så blir det inte den här helgen.

Idag firar jag två veckor som rökfri och klappar därmed mig själv på axeln.




Elciggen har hjälpt mig så otroligt mycket och den som uppfann den vill jag kyssa.
åh lyckan är total, nu känner jag mig hel igen. Jag är väl medveten om att det är ett stort i-landsproblem när jag blev så frustrerad bara för att inte gick att ladda upp bilder till inläggen via mobilen. Men hej, sån är jag. Här kommer en hel drös med bilder till er att skåda.




Joline på väg till dagis, helt plötsligt blev hon så stor.



underbara sovmorgon mitt i veckan.




materiell lycka i form av fina armband.




Mike vs min standard på hur ett hem ska se ut.



Det nya sättet att kommunicera hemma., via sms



Smidigt, enkelt och bekvämt istället för att gå två meter, öppna munnen och fråga.



Sötnosen Yade köper halsband till mig för sin veckopeng. Min lilla sötnöt.
Nu måste jag testa och se om det funkar, i så fall tar jag tillbaka det som jag skrev i det tidigare inlägget.

Stora frågan blir.... Går det skriva ett inlägg och infoga en bild med den nya appen?



Medans andra har inlett fredagsmys så jobbar jag arslet av mig. Dag fem av sju på jobbveckan.
Det funkar inte att ladda upp bilder direkt ifrån mobilen till bloggen. Utan man måste gå den långa och krångliga vägen (blåtanda över bild till datorn, spara, logga in, blogga och infoga bild).

Den tiden eller orken har jag inte. Mms tjänsten kommer dem att lägga ner helt och ersätta med en app som inte funkar.

Suger rätt hårt. När jag har som vana att lägga upp en bild per inlägg.
In i sista sekunden. Nu på morgonen kom Yade och sa "vi måste plasta in Sverige boken".

Det kan finnas två anledningar till varför han väntade in i sista sekunden. Ett: han ville inte be Mike för det är lika med att be en elefant gå balansgång på en spindeltråd. Två: tidigare kvällar har han inte velat besvära sin utslitna mamma utan chockar henne på morgon. Tre: han hade glömt bort att kolla väskan och Mike är inte van att dubbelkolla väskor och att inte lita på "men nähhä, jag har inga läxor alls".

Min teori är nog en kombo av alla tre anledningar. Skit sanna, Sverige boken är omsorgsfullt *läs fort som f%n* inplastad
Kom hem till ett sovande hus och möttes först av doften som kom ifrån den gudomligt ljuvliga potatisgratängen Mike hade gjort till middag. Jag tog tag i sleven och moffa i mig som om det inte fanns någon morgondag. Men mitt i en tugga stannade jag upp och började sniffa. Ni vet min näsa har blivit pretty good nu förtiden. Lik en polishund letade jag efter det som störde mig i mitt groteska ätande. Jag fann en stinky blöja utan dess like i sopporna och helt plötsligt kände hur det började vända i magen på mig. Det blev till att knyta ihop påsen och kasta den. Fast jag kan nog känna lite skadeglädje inombords för jag vet att Mike med största sannolikhet led när han bytte den bajsblöjan på Joline.
Och där kom förklaringen till varför jag har känt mig som en stressig pms-kossa.

Att jag efter 20 år fortfarande inte har lärt mig känna igen mina humörsvängningar veckan innan "it" är konstig.

Nåja, nu kan jag återgå till min normala hjärna och humör igen.
Det har varit mycket bättre idag trots tight schema, huvudvärk, stress osv. Jag kan ju liksom inte göra mer än en sak i taget och jag är nöjd med min insats för dagen. När jag åkte till jobbet så ringde jag upp Mike, vi har liksom inte pratat eller träffat varandra något nämnvärt denna vecka. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det mina vänner har inte hänt på länge. Behöver vi egentid tillsammans snart ??? Tusen tack alla runt omkring mig för att ni finns här för en skit som jag. Love <3
Snälla, kan det inte bli måndag snart?! Sjukt stressigt på jobbet vilket innebar ingen lunch för mig idag heller. Kommer hem till ett mindre kaos. Jag strejkar och kommer inte att lyfta ett enda finger i detta hem denna veckan. Läxförhör med Yade precis innan han ska gå och lägga sig. Vi blir osams för en stund, blir sams och nu sover han. Jag ska käka mat nu och bli ännu fetare än vad jag redan är just nu. Sen ska jag stupa ner i sängen.
Jag är inte en sån tråkig bakåtsträvande person. Men att först ta bort en välfungerande funktion för att sen senare i framtiden ersätta med en annan är i mina öron "skit"...


De enda jag vill är ju att kunna skriva inlägg och föra in en bild som tillhör. Ska de vara så svårt? Funderar allvarligt att lägga denna bloggen i graven efter sju års skrivande.

Stört att jag inte kan infoga nya bilder, därför blir bloggen så där oändligt tråkig. Kan inte någon på teknikavdelningen fixa det?
Fördelen med att jobba kväll är att man faktiskt hinner starta dagen i lugn och ro. Inge stress, inge sista minuten panik och jag hinner umgås med barnen.

Lite vardagslyx har jag hunnit med också och det var att måla naglarna på både mig och Joline.
Driftvecka igen, innebär kvällsarbete hela veckan inklusive helgsarbete. Bara bita ihop och köra på så det ryker. Fast det hade ju varit trevligt att få slippa ta hand om diskberget, tvätten och plock när man kommer hem. Vet inte vad som gör ondaste, den onda finnen under näsan eller att jag saknar ett samtal av en viss person?
Såg att någon härlig person som hade tagit sin dyrbara tid och kommenterat ett gammal inlägg om mina trasiga strumpor. Anonyma skrev: Fint med helsvarta tunna strumpor! Hoppas att du alltid går med sånna! Men kanske läge för lite nya par? Dessutom så har du ju vänt den vänstra strumpan med undersidan uppåt, lite skumt annars om det blir "nät" på ovansidan av foten. Svar, ja jag har nog vänt den ena strumpan åt fel håll, fast strumpor är inte prio ett på morgonen ;-)
Vilken underbar morgon vi har haft, jag och barnen. Ja om man bortser ifrån att Joline först välte upp och ner på sin skål med mjölk och flingor, råka tappa yoghurtpaketet som självklart landade perfekt på golvet.

Sen toppade Yade med "men åh, jag vill inte äta flingor... Inte yoghurt heller och absolut inte macka". Utbrott var ett faktum och jag var inte pedagogisk eller förstående på något sätt. Hade jag haft en cig hemma så hade jag rökt den direkt. Men som tur var så hade jag inte det. Kaoset övergick till lugn igen ganska så snabbt. Sen skratta vi åt oss själva, hur är vi funtade egentligen? Tålamod mina vänner, tålamod.
Vilken underbar kväll jag har haft med arbetskompisarna på jobbet. Dem är så underbart härliga och jag är så otroligt tacksam över att dem finns i mitt liv. För hur eller hur så har jag ett jefla bra liv. Love!!!!!!
Herre min gud, jag ber till gud och hans skapare att mina pojkar inte inte blir som dem som jag sitter bredvid just nu. Yo mannen, du fattar brorsan, jag skriver låtar mannen, klart jag fixa inte skolan mannen men jag ska bli stor mannen, jag röker bara inget annat mannen. Jag är fet mannen för jag ska bli stor mannen för jag kan skriva stora texter mannen . Hallo 16 åringar.

Samma kille på bussen men inte i samma samtal som innan,"ja, mamma jag är på väg hem nu. Jag gick mycket tidigare än vad jag skulle så jag inte skulle missa bussen hem. Ja, jag vill gärna ha varm oboy och ostsmörgås när jag kommer hem".

Herre min gud är det så här mina pojkar ska bli? Tjena mannen,tjena hallo hej macho med andra och hej mamma med mig? Nä, men tack nej.
Jag vill kunna mms blogga igen, missar ju massor av roliga bilder och annat skoj som händer när man måste lägga in inlägg på det gamla sättet. Så håll ut, när mms bloggen fungerar igen så kommer fler inlägg att rulla in i bloggen.
 underbara känsla att få sitta i sin lilla hörna i soffan under en trave filtar.
Jag har ingått en deal med min grupp och jag håller tummar och tår på att vi ror hem det här

Jag har ett stort förtroende på att dem faktiskt fixar det. Med rätt stöd och coachning ifrån mig och deras egna vilja så går det.

Dem är ett härligt grupp av människor med olika personligheter, bakgrund och mål som tillsammans gör att gruppen går från klarhet till klarhet.



Idag fick jag höra en sak på jobbet som gjorde mig så otroligt glad.
På riktigt eller? Här skrev jag världshistorien bästa inlägg, så bara försvann den. Vad är det för stil?

Det började något i stilen att inte bara tjejer har pms dagar utan det kan karlar också ha. Igår ville Mike dra iväg och jaga men onsdagar är min träningsdag så han kunde inte dra iväg.

Detta resulterade i att han först inte ville äta middag med oss andra. Han gick runt som en sur liten ättiksgurka och letade efter sin laddare till rakapparaten.

Jag kan vara en liiiten bidragande orsak till att han inte hittade den. För jag hatar att ha saker framme som förstör intrycket av hur mitt hem ska se ut. Så jag la den på ett superbra undangömt ställe. Så bra så att vi inte hittade den.

Han slutade prata med mig och la sig tidigt. Snäll som jag är så köpte jag en ny till han idag och ikväll kunde han dra iväg och jaga. Är jag typ inte världens snällaste sambo?
Jag är helt fast i tlc och serien gyspy. Herregud vilka otroligt starka kvinnor, vilken sammanhållning och vilken kultur. All heder till dem.

Om det ser ut som om jag har skitigt på mig eller fått något stort i mig imorgon när jag går, beror det bara på en sak "träningsvärk". Cirkelpasset var en nära döden upplevelse och jag insåg mycket snabbt att kondition är en färskvara.

Men några pass till och jag är tillbaka på samma spår igen. Först släpar man sig dit med noll ork eller lust, under passet bråkar man med sina egna tankar "jag pallar inte - jo, kom igen nu Ramona -jag spyr - Kämpa på nu lite mer kan du" och allt övergår till den oslagbara känsla lycka efteråt.

 

För övrigt så gick läxläsningen som på räls idag, min läxförhörs metod har sjunkit in och Yade har insett att man måste kämpa för att lyckas. Min lilla sötnöt, han kan om han och jag ser till att han får viljan till att kämpa och nå resultat.

Min stilla undran är, ska det vara så här vecka ut och vecka in i alla år som är kvar på barnen skolgång?


I tre timmar har jag tragglat med en tioåring som har varit i upplösningstillstånd. Jag kan inte, jag vill inte och jag orkar inte säger han. När han låser sig så, då blir det slitningar from hell.


Jag kanske är alldeles för hård, men i min värld så går skolan före allt annat. Det ska gå som rinnande vatten, dem ska förstå sammanhang och varför det är viktigt att lära sig. Jag ger mig inte även om vägen till aha-upplevelsen är oändligt lång

Ikväll har vi verkligen inte varit överens men tillslut så möttes vi på halva vägen och då kunde vi fokusera på att lära, förstå och nöta in inom svenska, engelska och matte

Nu blir jag ju så där bekväm och kanske i långa loppet. "dumsnål". Men motionspasset alt Zumba på måndagar och cirkelträningen på onsdagar för 250 kr terminen är ju inte illa pinkat.

Det liksom är jag och tanterna, vi är liksom "tjenis" med varandra nu och inte kan jag svika dem? Inte förrän det där rabattkampanjen kommer ut på gymmet. Då kanske jag byter till gymmet.
Träningen började idag vilket jag var på. Tur det för dem andra här hemma att slippa mig ett tag. Lite gnäll ifrån Yade "åhh, jag orkar inte", lite "mamma mamma mamma" ifrån Joline och ett ostädat hem fick mig att gå i taket. Give me some Space, herregud!
Det är väl bara för tråkigt att inte ha möjligheten att kunna när, hur och var man vill. Jag är en sån där impuls bloggare, bloggar det som händer nu och inte för några timmar sen. Just nu kan man inte det då dem håller på att uppdaterar systemen. Det suger hårt
Herregud vad jag har gjort nr två idag (fick ju till och med springa upp kl 4 på morgonen bara för magen körde igång). Det är verkligen "all out".

Vi hade det jättetrevligt igår och det är en fin tradition vi har skapat. Tredje året i rad och flera år därtill, får vi hoppas.
Skönt med söndag för idag kan man bara
slappa och inte göra någonting vettigt.
Jag kan inte blogga via sms eller mms, vilket gör allt så mycket krångligare. Jag har så härliga bilder på kräftkalaset nere hos grannj*veln, men kan inte visa dem för er. Det är väl typiskt.

Jag har iallafall varit på kräftkalas och hållt mig undan ciggen och känner mig sjukt nöjd. Mycket beror på min egna vilja och mycket hjälpt av resultatbolaget och Malin Nyman. Hon är värt allt guld i världen. Tusen tack för all pepp och coaching åt rätt riktning. Ni företagare som läser här, anlita dem och ni får världens bästa medarbetare i världen. Sanna mina ord för så är det.
Det blev ett litet missförstånd när Yade skulle få stå målvakt på ishockeyträningen. Han själv trodde det var den här helgen fast de är inte förrän nästa helg. Stackars älskade pojk blev jätte jätte ledsen. Men en stor eloge till hans tränare som peppar han nu på träningen.
Jag ber till gud och högre makter att jag nyss tog min sista cig ever. Sen tidig vår ingick jag ett vad på jobbet att sluta (ett långvarigt uppehåll) med rökandet den 1 sep. När jag ingick i detta vadet så kändes det som en evighet till dess. Men nu är stunden inne och jag är inte den som är den. Utan jag är med och gamblar. Nyss rökte jag min (förhoppningsvis) sista cig i mitt liv, bröt sönder resten som var kvar och numera får jag förlita mig på snus och låtsascig. Klarar jag det den här gången? Inte en aning men jag ska ge det en ärlig chans.