Vi har varit ute på långpromenad till en mycket populär loppis här i Kalmar. I mina ögon så kanske den är lite mer populär än vad den borde vara. Med hej, det är vad jag tycker. Nu gör mamma pannkakor, mm gott.


Min mamma matar mig och när jag säger nej tack det är bra, så kommer hon med något nytt gott som jag inte kan motstå. Just nu äter vi Kalmarkorv som om de inte fanns någon morgondag. Varför ta tåget hem när jag kan rulla hem? Det blir hårdbantning när jag kommer hem.



Idag blev det en långpromenad på en si så där 3,5 timmen. Kan väl säga att jag är ganska mör i kroppen efteråt.


Joline träffade tomten och pratade om att hon minsann skulle lämna sina nappar till honom på julafton. Vi får väl se hur det blir med det när den dagen kommer.


Sen fick vi hit middagsgäster (pappa och D). Även söte Thomas och My hittade hit. Riktigt roligt och jag blir alldeles varm i själen när mina nära och kära kommer hit för att träffas.
Jag har haft så roligt åt mamma. Jag fick henne att spy alldeles nyss. Allt började med att Joline hade en odör efter sig, med andra ord en bajsblöja. Snäll som jag är så spinner jag vidare och berättar hur det ser ut och hur det luktar. Självklart går jag in på detaljer och det slutade med att mamma spydde.



Varför vara inomhus när man kan vara ute i stormen. Vi drog iväg en snabbis till affären och sen lekte vi på lekplatsen i blåsten. Väl hemma hjälptes vi alla åt att baka ananaspaj.


Lite smått uttråkad och läser skvallertidningen på mitt sätt. Kör högläsning för mamma och jag vet inte om hon är lika road som jag.



Kollar i mammas skvallertidning och ser att en fyra åring är med och tävlar om att bli Sveriges man 2012. I mina någon är han en välutvecklad fyra åring.

Vi gick en långpromenad och sweet lord vad det blåste. Jag har glömt bort att Kalmar är en liten blåshåla utan dess like. Känns som hela havet stormar. Men utöver det är vädret faktiskt helt okej idag.

Joline har inte kommit in i vintertiden, hon är ett sommarbarn och kör på somnartid så långt det går. Mindre roligt för mig som måste kliva upp i ottan.



Vi får se vad dagen har att erbjuda. Ett som är säkert är att den kommer iallafall vara innehållsrik för den blir vad man gör det till.
Direkt efter maten gick jag, mamma och alla barnen ut för att köra "bus eller godis". Förväntansfulla plinga dem på hos moster och sen hos L. Dem kastade in toapapper och mina hemmagjorda bajskorvar. Fast att dem busade så fick dem godis. Vi passade även på att kasta runt massor av höstlov, vad kul vi hade det. Riktigt kul att få se alla barnen hade så skoj.








Snart är det dags för halloweenmiddagen att börja. Vi är klara, middagen är klart, bordet dukat, allt är förberett och klart så nu får dem komma.


Ha ha ha, fasiken vad skoj vi hade nu när förberedde våran "bus eller godis". Först kommer vi ha en söndagsmiddag, sen kommer mamma och jag ta alla barnen ut för att köra lite bus eller godis. Det kommer bli så kul, åh jag längtar.



Fatta att jag som hatar katter över allt annat så får jag en katt på halsen som vibrerar mer än en vibrator.Så här nära en katt har jag inte varit i hela mitt liv. Leve länge Helge!!!



Nu har vi landat och tagit igen massor av mys tid med massor av nära och kära. Jag är så otroligt glad över denna ledigheten och att jag tillbringar den här i Kalmar.











Halva tiden har gått och det har gått över förväntan bra. Fortsätter det så här så kommer jag fortsätta att åka tåg ner till Kalmar.





Får se om min käre bror hittar denna fina lappen ifrån oss.

Nu är vi på väg till Kalmar. Dock blev det lite kaos innan vi skulle iväg för Mike behövde åka fem minuter tidigare än utsatt tid, min vinterjacka gick sönder, Jolines snuttefilt var borta och Yades vinterjacka var försvunnen. Mike förvandlades till en surk*k och jag flippa ur på han. Men vi hann och nu sitter vi på tåget. Som tur var så behövde jag inte ta med vagnen för vi får låna en av Emmelie (tusen tack).


Herregud vad jag har packat. Jag gick in i packningsvärlden i tron att den här gången ska jag inte packa "för mycket". Men det är ju jättesvårt när man vill ha med "bara den, den och den passar till den och då måste jag ha med den också".




Tur mamma kom till undsättning, med sin skrapa röst sa hon till mig "max så och så mycket per person". Och vet ni, jag lyckades packa (i min värld) perfekt och tur är det när man åka tåg med barnen. Vem vill gå emot ens egna mammas ord?
När man är glad över sina egna bedrifter som man har lyckas åstadkomma i livet så får man faktiskt vara stolt och även visa omvärlden det. Varför är vi i detta avlånga land så otroligt rädda för att visa omgivningen att man är stolt över sig själv? Varför vågar vi inte ta hjälp av andra för att bli ännu bättre? Vi måste våga fråga, vi måste våga ta för oss mer och framför allt vi måste lära oss att ta till oss de råd vi får ifrån de erfarna för det gör ju oss starkare och ger oss tryggheten att våga flyga ut mot de okända. Rätta mig om jag har fel!
Jag tyckte mig höra "Ramona nu är du ledig i en hel vecka och den ska du och barnen tillbringa i Kalmar". Fasiken jag hörde rätt, så underbart med denna välbehövliga avbrott i vardagen.
Tack John för tipset. Denna lilla spray är de bästa för en bilägare på vintern. Istället för att skrapa rutorna så sprayar man och det rinner av som ingenting på nolltid. Jag är helnöjd.


Jag kan inte haka på i alla nya slangord som kommer, för herregud jag är lastgammal. Låt mig vara det då'rå. Ni kan levla hur mycket ni vill, men jag kanske tycker att det är failat. Lite roligt är det med alla nya uttryck, ungefär lika roligt som när jag ser "är du född på stenåldern uttryck" när jag säger "nä, nu fattar jag inte".

Ikväll var jag iväg och fixade till fransarna igen. Det var bara lite påfyllning som behövdes och jag är bara så nöjd med dem.


Om några dagar syns vi igen. Då ska jag pussa sönder dig för så som jag saknar dig kan inte ens ord beskriva. Min vackra pojk.


Efter att han fick håret klippt och fixat så ser han flera år äldre ut. Fast det är klart han fyller faktiskt tonåring snart.
Gissa om jag blev glad när Jennie och M kom förbi på en kaffe (medans gubbarna bytte vinterdäck). Även om jag var lite uppe i varv, lite småstressad och snurrig så var det jätte jätte kul med besöket.
Jag har tyvärr kommit in i en "äh-orkar-verkligen-inte-träna-för-blä-vad-tråkigt" period. Men jag masa mig iväg iallafall och tränade jag tillsammans med iron-woman och det var verkligen vad jag behövde. Någon som är bättre än mig och någon som jag vill visa att jag håller samma mått. Ja, jag är löjligt tävlingsinriktad och älskar att sträva på att bli bättre.
En upptäckt jag gjorde nu när jag snacka med mamma i telefonen. Det jefla svårt att skita och prata i mobil samtidigt, speciellt när man är stenhård i magen.
Tisdag innebär snooza längre än vanligt, större påsar under ögonen och det hjälper inte ens med kaffe mot tröttheten. Minuter känns som timmar. Det är höst, kallt, blåsigt och grått.




Men sen finns det en ljus sida av tisdagar också som när tisdagen har passerat så är det bara halva veckan kvar och det är en bra tv-kväll med Hollywood fruar.




Längtar till lördag, då åker jag och barnen ner till Kalmar. Vi kommer vara borta i en vecka. Chansen till att andas ut, bara va, umgås med nära och kära och få ladda om batterierna.

Tittar på sköldpaddepojken och jag är helt förstummad över hur ett födelsemärke kan växa till den storleken. Sen kan man ju inte säga något annat än hur underbart söt pojken är både till själen och utseende. Han har ett djup som de flesta barn inte har. Och vilken kämpe till föräldrar han har, trots fattigdom, elaka medmänniskor och svåra beslut så har dem iallafall det bästa av allt "kärleken till familjen". Denna dokumentär berörde mig något så otroligt mycket.
Vi käka måndagsstek (som vi skulle ha gjort iordning igår). Mike är en gud i köket och kan verkligen laga god mat, så ja jag är lite bortskämd där.




Måndag betyder träning och fy fasiken vad jag tränade. Känner mig alldeles mör i kroppen, skön känsla. Nu kaffe och Teen mom.
Nu åker Joline bok med ljud ut ur huset. Inatt fick nästan denna bok att skita ner mig totalt. Den låg på golvet vid fotändan av sängen då den helt plötsligt började ge ifrån sig ljud. Äckel bok!
Jag är ju med i Buzzador och är med i kampanjen för Dove hareCare. Jag har redan testat den och jag bara älskar den. För det är precis samma känsla som när man har färgat håret. Många har jag redan delat ut men dem som är kvar tänkte jag ta med till jobbet. Nytt för denna kampanjen är att den som får en tub kan själv gå i och ge ett omdöme. Smarta jag har tejpat fast en lapp på varje tub, är jag smart eller är jag smart.


Fasiken vad skoj jag och Yade hade nu ikväll efter att Joline somnade. Han ville öva att stå som målvakt (hans kall i alla former av bollsporter är att få stå som målvakt). Vi gjorde om vardagsrummet och sen kasta jag boll mot han i över en timme. Snacka om att jag är otränad för jag blev helt slut i armarna. Men kul hade vi.



Först var tanken att jag och Yade skulle gått på en ishockey-match, men eftersom Mike inte direkt kontaktbar (han skulle ha tagit hand om Joline) så valde vi Leos lekland istället.





Vi kom dit med bara en sak i huvudet och det var att ha riktigt jefla skoj. Joline hade en sak i siktet och det var "stora rutschkanan".



Att ens försöka att gå i normal takt där inne är omöjlighet och Yade hade verkligen myror i brallan. Jag skratta så mycket åt han när han snurra på stången.


Vi träffade Leo, tog en välbehövlig fikapaus och körde järnet i 2,5 härliga timmar. Jag älskar att åka rutschkana och förstår inte varför de andra föräldrarna kollade så konstigt på mig.



Jag längtar efter den dagen då sovmorgon är ett faktum och inget som bara finns i drömmarnas land. Vi har redan avverkat 45 minuter här i ishallen och en timme har vi kvar. Vad gör man inte för sina barn som har ett sånt starkt brinnande intresse? Jo, man ställer upp och sova kan jag göra när jag blir pensionär!


Jag och barnen har lördagsmys medans Mike är iväg på 30 års kalas. Imorgon ska vi upp i ottan för en viss kille ska spela ishockey när tuppen går upp. Det högg till i hjärtat när Yade sa "Mamma, vart har dina kompisar tagit vägen?". Han sa det jag har funderat på länge men inte velat inse. Fu*k it, jag har blivit övergiven utan att egentligen veta varför. Jag har i ärlighetens namn blivit lämnad ensam kvar när alla andra har gått vidare i sina liv. Det är tur att jag har mina älskade barn och min sambo.



Jag tror att alla tappade andan för en liten stund när prästen började tala till församlingen. Där snackar vi basröst a la Metallica. Det gick bra i kyrkan, Joline yppade inte sitt favvoord en enda gång och ceremonin var både fin och kort.


Efteråt var det fika i församlingshemmet och det var typ där som mina barn förvandlades till små duracell-kaniner. Jag fick springa mig svettig och hade inte mycket hjälp av Mike. Tur att My gav mig en hjälpande hand.

Efteråt pustade jag ut och kände en sån otrolig lättnad. Jag drog iväg in till stan en snabbis för att handla. När jag kom hem så fick jag världens chock, min karl höll i dammsugaren. Min söte karl.






Idag ska Jennie och Daniels lilla M döpas. Presenterna är färdiginslagna och det råkade bli fler än en så jag bunta ihop dem till en.




Den stora frågan blir, kommer han att gråta eller sova under hela ceremonin? Och hur många gånger hinner Joline säga sitt favvoord "fy fan" i kyrkan?



Det är inte direkt någon wow feeling över Mm pennan jag köpte. Tur att jag är född med "älskar.fynda-genen" så jag slapp betala fullpris för den. Okej, den utlovar bästa resultat efter 14 dagars användning (hur dem nu tänker där för man får ju bara använda den i 14 dagar). Jag utlovar en ärlig utvärderingen när tiden är ute och under tiden kan ni bedöma resultatet själva efter halva tiden. Okej resultat men ingen wow och i min värld är det bara wow resultat som räknas.


Det finns stunder då man (*läs jag) kan analysera sönder sitt egna liv och sina egna beslut som man har gjort igenom livet. Nu i efterhand ångrar jag inte några beslut alls.




I mitt liv har jag stått vid vägskäl där det självklara valet inte har varit så självklart. Jag har fått gå på magkänslan även om jag har tvekat om just det har varit de rätta valet.




Stundtals så har jag fått väntat ut magkänslan och låtit förnuftet få talat till mig. Nu när jag blickar tillbaka så har alla beslut varit så rätt för mig.




Även om besluten jag har tagit igenom livet inte gett andra i min omgivning någon logik eller förståelse, så har dem visat mig vägen jag ska gå.




Detta har medfört att jag är starkare i mig själv och jag kan stå bakom varje beslut för dem har jag tagit själv utan någon annans inverkan. Man måste våga lita på sig själv.




Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hade lyssnat på mig själv. Jag hade inte kunnat älskat mitt liv så mycket som jag gör om jag hade lyssnat på andra.




Jag ångrar inga beslut jag gjort igenom livet, för tack vare dem är jag den människan jag är idag och jag är stolt över den person jag är.


Ytterligare en dag som jag blir väckt mellan andra och tredje snoozet av Yade med frukost på sängen. Jag blev alldeles varm och lycklig i själen.




Är han inte den sötaste? Dock tror jag att han har en liiiten baktanke med detta nu när det nalkas mot jul.




Han är en smart unge, tror han. Jag låter han hållas för detta är ju det perfekta sättet att få en massa uppassning på.
Och han säger till mig att jag snarkar? Herregud, ikväll drar karl i huset timmerstockar. Puttar jag på han för att få han att sluta snarka så börjar han gnissla tänderna istället. Lite som att välja mellan pest eller kolera liksom.
Nu har bilderna på Joline kommit. Hon ser ut som en liten Michelin gubbe, he he he. Det är lite svårt att välja men jag tror jag har valt och bilderna jag kommer beställa kommer att vara svartvita.



Vad är det med mig och alla mina drömmar nu förtiden? Det läskigaste är att dem känns så verkliga och känslan sitter kvar fast att jag har vaknat.




Inatt kom Sara och hälsade på i min dröm. Vi satt precis under tv-masten, pratade och tog igen svunnen tid. Det kändes så verkligt, så äkta och så underbart.




Shit, vad jag saknar henne.
ÅH, snacka om att man längtar hem extra mycket nu när man får en sån här bild ifrån sin honey.



Min söta och extremt envisa dotter har fått för sig att man kan gå till dagis i nattlinne, leggings som är ut och in, tunn vårjacka och en blöja på huvudet. Vad för dem allt ifrån?



Yade hade ställt sitt egna larm allt för slippa bli väckt av sin "snooza minst tre gånger innan hon kliver upp" mamma. Han väcker mig mellan den andra och tredje snoozningen med frukost i sängen. Jag tror det är en form av "göra mamma glad och ett förlåt mig för igår". Han är ju bara för söt.



Man ska inte åka förbi affären en sen kväll för att handla frukostmat när man är trött och hungrig. Gör man det så kommer man ut med lite nyttigt och massa choklad.




Medans jag förhörde Yade (som är duktigare än duktigast) inför provet imorgon så åt jag (lite) choklad och drack te. Jag gav Yade en liten bit som belöning med orden "bara en liten bit för det är ju faktiskt inte lördag".




När han la sig så smög jag till köket och proppa munnen full med choklad. Det jag inte märkte var att Yade stod vid dörröppningen förrän han sa "Hm bara lite, gäller det bara barn eller?" Ops busted.





"Jag kollade bara" ljög jag till svar och gick skamset till vardagsrummet igen. Där stirrade den jefla cykeln på mig så jag hoppade upp och cykla som en dåre i 30 minuter. Så känns det bättre.
Maten den var god och blev uppäten snabbt. Tack gode gud amen för denna måltid.



Tänk er att man drömmer en dröm och när man vaknar så vet man inte om det har hänt eller inte. Så var det för mig och egentligen ingen otäck dröm i sig utan bara känslan av panikångest.



Jag drömde att jag rökte, inte en eller två cig utan ett helt paket. Usch vad hemskt det va, för känslan av skuldkänslor sköljde över en i drömmen och det var inte alls skoj.




Men det var ju bara en dröm och jag är fortfarande rökfri och inte ett bloss jag har tagit sedan 31 augusti. Så ska det också förbli och det känns så befriande att slippa skiten.
Yade var inte på sitt bästa humör när han vaknade idag. Allt var fel, typ att jag inte väckte han i tid, fel på frukosten och jag var världens elakaste som tvinga han att äta upp, det var fel kläder framtagna, det var fel väder, fel skor, fel borste, fel jacka men framför allt så va ju allt mitt fel. Det går till en gräns sen är det nog, han nådde den gränsen idag så jag strejkar nu för att ge han en fingervisning att man måste bete sig. Vi blir iallafall vänner innan han går, för de måste man bli innan man skiljs åt.


Min karl kan det där med att laga mat. Hemmagjorda köttbullar som smakar gudomligt. Han är bra på mycket och jag är jefla tacksam att han är min. Klart han kan vara en riktig pain in the as och förbannat envis och enkelspårig. Men idag ligger han på plus sidan.



Jag är precis hemkommen och nu kvalitetstid med Yade i form av läxförhör. Har man prov så har man och det är viktigt att lära sig hur man pluggar rätt ifrån början.



Tror min kära kollega kommer gilla mig imorgon när han kommer in till jobbet imorgon. Fasiken vad snäll och omtänksam jag är.



Jag gillar inte när saker stirrar på mig på ett sånt där trånande och okontrollerat sätt, så jag gömde pepparkakorna. Ett-noll till mig.



Alltså när jag lånar driftplatsen på jobbet för att jag ska drifta på kvällen så kan man inte lämna sånt här på platsen. Jag vill ju så gärna ta en men dem är inte mina. Jag kan riktigt höra dem skrika "Ramona ät upp mig". Jag känner mig som ett barn som vet var lördagsgodiset finns och vet att man inte kan ta för då blir man ju påkommen. F*n också, nu gömmer jag dem så dem inte stirrar på mig.



Satt med Joline åt frukost med tända ljus och titta ut genom fönstret. Att titta ut igenom fönstret kan få min fantasi att skena iväg.




Joline kollar in en fågel som ska "släcka lampan" medans jag ser att grannarna fortfarande inte har tagit in soptunnan. Varför undrar jag, är dem inte hemma?





Sen ser jag hur en mörk kvinna snabbt springer ut ifrån annan grannes hus, snabbt därefter kommer mannen i huset. Hm, var är frun och vad gör dem två hemma så här på förmiddagen?





Är det så här manusförfattaren gör när dem skriver serier som csi eller desperata hemmafruar? Eller är det jag som har en livlig fantasi?
Herre min gud vad trött jag är. Morgontrött förvandlas snabbt till morgonmys framför tv4 nyheterna. Yade har redan dragit i väg till skolan och vi andra åker iväg om någon timme.



Någon kommer få sig en trevlig överraskning när denna startar sin dator och ser bakgrundsbild imorgon.



Det är inte alltid lätt att få ihop tiden till allt man bör hinna med. Idag och resten av veckan är en sån tid då tiden inte kommer att räcka till.


Kvällsveckan på jobbet är en del av mina arbetsuppgifter och det är bara att acceptera även om mycket blir lidande av det här hemma.



Jag hann iallafall med en kvarts kvalitetstid med Yade i form av läxförhör när jag kom hem. Han har sitt första stora prov på torsdag.



Tack älskling för att du håller i ställningarna när jag jobbar. Du är guld värd och du en sak till, tror tvättmaskinen vill ha ett besök av dig snart.


Igår lånade grannj*veln min bil, han sa att han behövde ha en dragkrok. Men idag när jag åker med bilen så undrar jag varför folk blinkar som galningar. Ser att det står något i bakrutan. Hm, vad det payback för alla facerape jag gjort. He he



Bara för att man har en liten chans till sovmorgon (jobbar kväll) så hade man önskat Joline hade velat sova lite längre.





"Nu vaken, nu går vi upp" sa hon när Mike stack till jobbet och sen "jag släcka lampan" (som hon tror betyder tända lampan, sötnöt).





Sen när hon har fått upp både mig och Yade tidigare än vad som behövdes, då ska hon tjura ner sig och bli en trotsig tvååring. Inte lätt att vara liten, men nu är hon gosigaste sötnöten ever.



Den perfekta slappar söndagen där man inte behövde göra många knop mer än bus och soffhäng med min älskade familj.


F*n inte okej att äta chiligryta dagen innan en tidigt "sitta-i-ishallen-dag". Efter en kopp kaffe var det kört och nu sitter jag här på den offentliga toan, kallsvettig och kan knappt andas pga odören som min kropp ger ifrån sig. Inte får man sitta själv heller, det är en sån toa med öppet tak och golv. Det vill säga, det andra hör och känner doften av vad jag sysslar med. Fy vad det svider, aldrig mer chiligryta på sju sorters chili dagen innan offentlig toa.
Idag är jag tröttare än trött. Självklart så valde Joline att vakna redan kl sex, inte ok. Nu är jag i ishallen, tröttare än tröttast. Men jag är här iallafall.


Man blir ju inte bättre av skit vädret som vädergudarna har bestämt att vi ska ha. I eftermiddag ska jag bara mysa med barnen och inte göra mer än nödvändigt.
Ishockey är inte bara en träningsform utan det är en livsstil. Många av dem andra föräldrarna lever, andas och är ishockey. Själv försöker jag att bara finnas här för Yade, stötta och berömma när det behövs.



Jag beundrar dem föräldrarna som ställer upp på sina barn till 110%. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera om det är deras egna drömmar dem försöker förverkliga? Det är en känsla jag får ifrån vissa föräldrar.

Många av föräldrarna hade nyss en intensiv diskussion om hur barnen prestera igår (vi valde en extra träning hemma istället för borta match). Jag blir f*n mörkrädd av kraven som vissa har på sina barn. Tror dem har glömt en viktig detalj, det ska vara kul att spela och dem är bara barn.
Detta kan eventuellt vara mitt bästa bästa fynd genom historien. Jag fynda en tandblekningspenna. Tycker mig redan se resultat efter bara efter en påstrykning. Kanske är det en ren inbillning eller så funkar den, det får tiden utvisa.


Tycker synd om min älskade karl, han får ligga kvar på sjukan för observation. På måndag drar jag iväg han vill vårdcentralen för allergitest.
Grannj*veln bjöd ner oss på middag, en chiligryta som stått på spisen och småputtrat i 8 timmar. Det var både gott och starkt. Jag och barnen tackade för oss (vi ska upp tidigt) och lämna kvar Mike.





Man kan faktiskt ha en bästa vän av det motsatta könet utan att det ska betyda att man är otrogen. Så ni jävlar som tror nåt annat, kan dra något gammalt över er.
Den som tog Jolines skor har inte gett sig till känna så nu var jag tvungen att köpa nya skor till henne. Och jag som badar i pengar tycker ju att det är jättekul att slänga ut pengar på nya skor var och varannan månad.

Just nu sitter jag i den iskalla ishallen och kollar på när Yade spelar ishockey. Är tvungen att sitta på vantarna för jag vill inte ha urinvägsinfektion, fast jag tror det redan är försent.
Då var det dags igen, ännu en lördag att tillbringa i ishallen. Men det är inte förrän i eftermiddag. Innan dess ska vi göra just ingenting och det har jag längtat efter.
Ibland är livet så jävla pinsamt, så går inte ens beskriva med ord. För lyssnar man så hör man och hör man, så ser man. Min fråga är bara, är du villig till att se det du hör?
Jag älskar denna kvinnas blogg. Så ärlig, så mycket humor och så mycket djup. Detta inlägg fick mig att gråta, fick mig att minnas och fick mig att nicka instämmande.

http://www.meekatt.com/2012/10/hur-overlever-man.html?m=1
En kanon bra dag på jobbet. Det kan låta väldigt klyschigt och banalt men jag har verkligen den underbaraste gruppen. Jag vet att många av dem kommer att gå hur långt som helst för det säger min magkänsla. Jag har ett stort förtroende för dem. Mer än så tänker jag inte yttra mig mer.





Väl hemma så blev det storstädning för hela slanten. 2,5 timme senare är jag äntligen färdig. Nu njuter jag till fullo av mitt rena hem och drar in djupa andetag och känner doften av "rent". I just love it, städnörd som jag är.
Nu är det fullt krig här på jobbet för "någon" har limmat fast min mus och tangentbord med dubbelhäftande tejp. Har mina aningar om vem det är, he he he. Men jag ska nog lyckas pranka tillbaka.





Jag kan också vara snäll efter nupp. Så pass snäll att jag har laddat kaffebryggaren och gjort klart Mikes frukostmackor tills imorgon. Fasiken vi borde nuppa oftare, tänk vad snälla vi skulle vara mot varandra hela tiden.



Hur ofta är vanligt att nuppa när man har varit ihop i en evighet? En/två gånger i veckan är väl lagom eller är det för lite? Jag kanske är för snål mot min stackars karl? Äh, fasiken räcker inte en/två gånger i veckan så får han hälsa på Lena Handen istället.



Jag sitter i soffan, nyduschad efter ett stenhårt träningspass. Kommer på mig själv att jag tycker att jag ser fräsch ut när jag ser mitt ansikte fri från smink. Allt tack vare mina långa fina ögonfransar.



nu testar jag en sak så bortse ifrån detta



man vet ju inte hur det blir om man inte testar.



test test test
Tänk vad lite nupp kan få fart på min karl eller har han dåligt samvete för han aldrig har semester samtidigt som oss andra i familjen?


Först starta han bilen imorse så den var varm och gosig. Därefter kommer jag hem till färdigdukat middagsbord och så hade han gjort min favoritgryta.


Det är inte slut ännu, utan sen åker han iväg och byter till vinterdäck på bilen och till sist tog han Joline så jag kunde dra iväg och träna.
Kallare än kallast imorse, Mike startade bilen så den var varm och go när vi åkte iväg. Det var inte lite halt ute på vägarna idag. Sweet lord, bilen var som en snorbuse på vägen. Vinterdäcken ska på nu för jag vill inte åka av vägen.
Stackars karl som har denna gigantiska snopp på 34 cm. Jag hade sprungit så fort benen kunnat bära mig om jag hade hamnat i sängen med en karl som går runt med en hästk*k. (kollar på 69 saker du inte visste om sex). Jag bor i landet lagom och för mig ska det vara just lagom. he he.
Jo, på tal om något helt annat. Att något klädesplagg, mössa eller vantar försvinner på dagis har jag stor förståelse för. Men det känns inte okej att dem lyckades slarva bort Jolines fodrade allväderskor. Dem fanns ingenstans och tidigare har dem varit på hennes plats hela tiden. För inte kan väl något "tagit" med sig dem hem? Då är det riktigt illa. Dem var märkta. Jag brukar inte haka upp mig på småsaker men ett par skor är väl ingen småsak? Pengar växer liksom inte på träd. usch, känner mig lite som en surkärring.
Ett litet snabb inlägg innan Hollywood fruar. Jag bara älskar mina fransar men får ha mina glasögon (som jag har vid datorn) på nästippen för annars går fransarna emot glaset. Men hej det kan jag liksom leva med.
Yades rum var rena sopptippen och att han har varit så fantastiskt duktig på att gömma skiten är helt otroligt. Jag fick nog ikväll och jag var inte speciellt pedagogisk i min förklaring om varför man ska ha ett städat rum.



Ett utbrott och tre timmar senare är nu rummet kliniskt rent och ommöblerad. Jag är helt slut efter detta röj. Men nu är Yade och jag nöjda.
Tänk att min lilla byhåla Dalsjöfors är med på tv just nu. De okända ifrån kanal 7 är och besöker ett hus som han själv säger "i dödens dal". Jag som inte gillar massa okända skitsaker och kommer säkert att ligga klarvaken inatt men kan inte sluta att titta.
Lyckan över att få en smörgås med smörstekta kantareller är total. Detta är hur underbart gott som helst.



Min belöning (för att jag har varit rökfri i sex veckor) är nu inkasserad, min efterlängtade fransförlängning. Vilken underbar människa som fixade mina fransar. Henne rekommenderar jag varmt och jag är hur nöjd som helst på resultatet. Beskåda mina vackra fransar.



Man skrämmer inte mig obehindrat, ha ha ha. Jag gick till Brusan, låna lite ketchup och fixade till tampongen.

Först var tanken att jag skulle lägga den i Salles låda, men ångra mig och la den synligt i hans papperskorg.

Han var väl inte så happy. hehehe



Jag budade hem denna matten för 100 kr och den passar alldeles perfekt under middagsbordet. Har jag sagt att jag älskar att fynda?



Självklart så kissade Lillstumpan värre än syndafloden själv. Sen får jag väl skylla mig själv när jag inte gick igenom skötväskan innan vi åkte. Allt som fanns i byxväg var ett par tunna knälånga leggings. Så kan de gå när man har bråttom.



Innan vi åkte hem tog vi svängen förbi maxi. Vi handlade färska frallor och annat gott. Så nu njuter vi av gofrukost.



Det borde vara lag på att man inte ska utföra några aktiviteter innan kl 9 på söndagar.

Vi skulle ha gått upp kl sex för att hinna med allt, men det blev en ofrivillig sovmorgon till kl 6.40. Med lite eld i baken så hann vi iallafall.

Nu sitter vi här och kollar på när Yade har sin ishockeyträning och jag klappar mig själv på axeln för att jag ens orkade kliva upp ur sängen.





Idag har det verkligen inte gått i många knop. Kom hem kl 3 inatt och det tillhör absolut inte till vanligheten.

Råkade somna på soffan tidigare idag och Mike var snabb med kamera för att dokumentera mitt dreglande. kul, ha ha *not*

Imorgon tvingas man kliva upp kl sex för Yade ska ha ishockeyträning och det känns ju inte så överdrivet lockande.

Men det är liksom bara bita i det sura äpplet och ställa upp för pojken. Han är ju min lilla sötnöt.
Vilket underbart gäng med människor, vi hade så ofantligt roligt igår. Vi hade en stand-up, vem-har-gjort-vad-lek och det blev en och annan rolig historia.

Sammanhållningen i våran grupp så är fantastiskt bra och det ska den förbli. Jag är jefla tacksam över att jag får vara en del av grupp sex!?!


På måndag kväll smäller det, då ska jag faktiskt göra en ögonfransförlängning. Min förväntan är som en litet barn på julafton. Denna belöning till mig själv gör jag för att jag har hållt mig rökfri i snart 6 veckor. Har man nåt sitt första delmål så ska det finnas en belöning.

Tur vi bor i hus för annars hade nog grannarna funderat på vad vi gjorde med vår stackars dramaqueen till dotter.

Imorse skulle jag borsta håret, jag hann bara ta fram borsten när hon kramar toastolen, börjar storgråta och ropar i högan sky "pappa hjälp mig, pappa".

Det blev inte lugnare när jag försiktigt som möjligt försökte borsta hennes hår.
Jag vill förtydliga en sak beträffande de tidigare inlägget. Jag hatar inte någon, det ligger inte i min natur att hata någon.

Hat tar mer energi än vad man får tillbaka. Men mitt liv har inte varit en skön söndagsfärd med bilen. Den har kantas med byggnadsarbete, tvärnitar, u-svängar och djupa ihåligheter.

Och jag ångrar ingenting med mitt liv för livet alla hårda törnar och kärleksfulla minnen har gjort mig till den jag är idag.

Sen har jag haft turen att födas i min släkt där vi har generationer av starka kvinnor som lärt oss att ställa oss upp när vi ramlar.

Livet har lärt mig att uppskatta det jag har och det jag har åstadkommit. Men att berätta om Mitt Liv Med Mina Ord i sin helhet kan jag inte göra med respekt för de inblandade.
En vacker dag men inte idag (om ens någonsin) så ska jag öppna min slutna själ och berätta om den vägen genom livet som jag har vandrat för att hamna där jag är idag, som en stark och lycklig Ramona.

En vacker dag skulle jag vilja sätta mig ner och skriva "Mitt Liv Med Mina Ord". Jag har skrivit just "det" inlägget väldigt länge nu, dock bara i mina tankar.

Men om sanningen ska fram så kan jag inte göra detta på grund av respekt till olika personers integritet. Det finns inte i min värld att jag skulle helt medvetet slå sönder någon annans tillvaro med min sanning.

Nej, jag skulle aldrig kunna göra det för det hatet finns inte i mig. Luddigt långt och kanske obegripligt inlägg, men bakom orden finns en annan mening. Ta hand om dem ni älskar, respektera, visa vördnad och uppskattning för dem.

I djupet av mitt hjärta, jag älskar min sambo och mina barn. Tillsammans blir vi ett.
Snart ska jag iväg på cirkelträningen och som jag har längtat. Äntligen kommer jag att ha tuttarna på plats med hjälp av min nyinköpta sportbh. Så nu slipper dessa tuttarna flaxa hit och dit som dem gjort tidigare, man kan dra en liknelse som när man hoppar upp och ner på en studsmatta.



Fast att vi har varit ett par i 5,5 år så kan jag tydligen fortfarande chocka Mike.

Jag bad han sätta på kaffe så vi kunde hälla i oss massa koffein för att sen pippa som kaniner hela natten lång.

Först skaka han på huvudet och en timme senare stod kaffet färdigbyggt. Så jag tror han är på mitt förslag.
Om jag mår så här bra imorgon så ska jag faktiskt *viskar* skita i morgondagens föräldrarmöte på dagis och dra iväg och träna istället.

Fy skäms på mig att jag väljer träning istället för Jolines förskoleplatschefs tal till oss föräldrar och fy skäms på mig att jag väljer träning istället för att prata *läs skryter* med andra föräldrar om våra barns olika utvecklingsstadier.



Nu går det mot rätt håll och jag känner hur kroppen börjar återhämta sig. Än mer bekräftelse är att jag känner en bajslukt som Joline har tillverkat. Den ungen kan verkligen skita illa. Dags att byta bajsblöja.
Frågade tidigare om någon visste var päkikakka för något. Jo, inge mindre än Jolines benämning på persiska.

Hon besitter ett helt lager av olika benämningar på ord som till exempel snopp-nopps, sjuk-kuk eller täcke-käkke.

Yade berättade för mig att hans fröken hade sagt att dem inte skulle lära sig något annat än sibirisk-engelska. Tror hon menade brittisk-engelska.

Dem är små söta sötnötar, de enda jag kan göra är att berätta hur det uttalas på riktigt samtidigt som jag asgarvar inombords
Ha ha ha, klockrent. Yade fråga Joline vid middagsbordet "vad gör pappa på toaletten?" Hon svarar "pappa bajsa". Självklart slutar det inte där utan han måste ju fråga henne vad jag gör på toaletten. Varpå hon svarar "mamma kissar ".

Helt klart mammas tjej, det blir en extra julklapp där. Jag skulle bli grymt förvånad om hon hade sagt "mamma bajsar". För det gör jag ju bara en gång i veckan.
Lyckan är när Mike kan läsa mina tankar och fixar te medans jag nattar Joline.



Joline vet att hon är minst och kör sitt "jag är minst så tyck synd om mig" väldigt bra.

Igår sa jag till Joline på skarpen för hon slog till Yade (med mening). Eftersom hon inte bad om ursäkt fick hon ställa sig i fyhörnan.

Hon går bort dit självmant men gråter hejdlöst. Hon visar bestämt att hon tycker att hon har blivit orättvist behandlad.



Efter litet tag ropar hon ledsamt "jag är en liten bajskorv" (vårat ord här hemma istället för Lillfis, så det är bara kärlek bakom det ordet).

Yade smälter som smör i solsken, går fram till henne och ger henne en kram och säger "ja, du är en liten bajskorv".

Medans jag hostar lungorna ur mig så blickar jag framåt och siktar mot stjärnorna. Man måste ha mål i livet för att glädjas åt sina framsteg.

Min fina träning som började så bra förstördes (tillfälligt) av denna förkylning. Men jag återupptar det när jag är frisk igen.

Hörde av mamma som tyckte att designen på bloggen var "tråkig och färglös",vad tycker ni andra? Är det för att man är van med att min blogg var rosa?

Lite feedback på det tar jag gärna emot. För jag är ju inte hundra klar med designen.
Tror bestämt att den här förbaskade förkylningen är i sitt esse nu. Jag skiter i det och kör på som vanligt för jag har inga andra alternativ.