Det där fisförnäma "fredagsmys" finns inte i min värld. Fredag betyder svullodag. Idag var inget undantag. Jag åt så mycket onödigt ikväll så jag flåsar värre än en medelålderskarl i Thailand. För mycket gottit under för kort perioden resulterar "ont i magen som fan". Att jag aldrig lär mig.
Jag säger bara en jävla sak, det är skillnad på 10-15 min och 24-48 timmar. Kom inte och här å snacka! Du borde tänka på vad du säger innan du ens öppnar käften!!! Gå inte på berg när de finns småsten och tänk dig för innan du öppnar käften.




Jag är jag och jag förblir jag. Face it or not, det är helt upp till dig! Jag är jävligt stolt över mig själv och ingen kan rubba min tro på mig själv och min egna självkänsla. Jag tycker synd om dig att du ens tror att du kan nedvärdera med dina påhopp eller dina försök att trycka ner mig.




Du kan försöka att såra mig för du kommer inte att lyckas. Med min livserfarenhet som jag har i bagaget så finns det INGENTING som kan rubba mig där jag står idag. Jag är tamefan den starkaste i både psyke, kropp och själ för jag litar på min egen förmåga och mina egna beslut, till skillnad från dig.




Jag har full förståelse att detta inlägg kan låta både hårt, grovt och argt i andras ögon (but do I care när xx gick för långt?). Gå i mina skor för en dag med mitt livsbagage, så hade du förstått varför jag inte tar någon skit när jag inte förtjänar det.
Over and fucking out!!!


Jag hade en tanke att jobba halvdag men så blev inte fallet. Sötis M räddade fredagsfikat i gruppen eftersom 3 grabbar missade det total *spöstraff på det*. Gudomligt goda cupcakes. Jag tog min lunch till att tokstressa igenom knalleland, dels för att köpa julklappar till alla i gruppen och reklamera mina skor.

Jag har aldrig reklamerat skor innan och hade förberett mig mentalt med världens argument om dem inte skulle godta min reklamation. Men vad snopen jag blev när hon sa "japp, inga problem. Välj ut ett nytt par för samma summa".
Det blev dem här små skönheterna istället och jag är toknöjd. Allt tack vare Isabell, som i sin tur hade reklamerat likadana kängor med samma fabriksfel och var köpta på samma ställe.

Väl hemma slopade vi tacosfredag och körde tunnbrödsrulle deluxe istället. Åh, sjukt gott. Sen kollade vi på filmen cockpit eller "kuuukpitt" som Joline säger. En bra fredag med andra ord, även om den är förbannat kall och snöig.

Det blev en lång arbetsdag idag, hela tolv timmar närmare bestämt. En flytt från ena våningen till den andra kräver sin tid, men nu är det klart och fint blev det.



Nu ska jag slänga mig på soffan och ta hand om min stackars rygg. Ryggen har fått ta mycket stryk idag och nu om någonsin så känner jag mig som en gammal kärring.
Ibland är det kämpigt att vara just jag, men jag gör iallafall mitt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt. Trygghet är något som alla vill ha och förtjänar att få, när det rubbas så börjar man tvivla. Tvivel skapar hjärnspöken och hjärnspöken skapar oro vilket leder till inre stress.




Jag trodde att jag skulle vara tvungen att byta ut mitt cirkelpass mot hemmagympa (vilket funkar för mig också). Men i sista sekund så kunde jag smita iväg till cirkelpasset iallafall. Tack gode gud för det, för träning är som balsam för min själ.




Träning är de enda som lyckas få mitt inre att stressa av. Alla måsten, om, men och beslut hit och dit försvinner och fylls av full fokus på träningen. Jag är tacksam för att jag har en sån fin karl som förstår detta.




Nu efteråt så är all stress borta, jag är lugn, känner inre frid och ser mycket klarare på saker och ting. Positiva Ramona har kommit tillbaka igen och henne gillar jag skarpt.


Det tog några år men tillslut så fick jag tummen ur arslet och köpte en duschstång och duschdraperi. Så nu kan man tvätta fiffi flitigt utan att bli påkommen ;)



Jag har redan gjort min skolplikt (grundskola, gymnasiet och efterutbildning, totalt 15 års skola). Jag trodde jag var klar med skolan men så fel jag hade. Har man barn i skolåldern så blir det lite som att gå om skolan igen.



Jag vill att dem ska tycka det är kul att lära sig och då får man ställa upp. Det gäller att få dem att hålla modet och intresset uppe fast att läxorna hopar sig och bara blir fler och fler.



Handen på hjärtat så längtar jag lika mycket som barnen efter en paus i detta *läs jullov*.



Vart har jag varit den sista tiden? Eller har livet bara rullat på utan att jag har stannat upp och reflekterat det som hänt?



Från ingenstans så har Joline gått från två-tre ords meningar till fullständiga konversationer. Hon sa ex "mää, nu fattar jag ingenting... Aha, där ska den ju vara" när hon försökte sätta ihop pusselbitarna.



Ja men ni fattar, min bebis är inte bebis längre. Hon är ju stor nu och var har jag varit? Snacka om att vardagen kan ta överhand och "mörka" dessa stora utvecklingsfaserna.



Förresten, Yade förtjänar inte julklapparna för han sa "mamma nu börjar du verkligen bli gammal för nu börjar rynkorna ploppa fram". Skitunge
Där nere står min fina blåa pärla (mittenraden längst till höger). Jag är så sjukt nöjd med den bilen och det har jag min älskling att tacka för. Han är min klippa, min kärlek, mitt allt.


När man sitter själv och käkar lunch (som övrigt består av Mikes hemmalaget pyttipanna med stekt ägg) hinner man blogga. För övrigt är jag sjukt nöjd med min morgoncykling och hoppas att det håller i sig för jag får så mycket energi av det.
Måndag med en viss sovmorgon som hade kunnat vara längre om Joline inte satte sig på tvären och skrek "morgon mamma, upp nu!!". Försökte snooza henne men det gick inte.



Förmiddagen innefattade tramp på motionscykeln, frukost, bus med barn och spöregn utomhus. Resten av måndag har jag tillägnat på jobbet.




När jag öppnade upp ytterdörren så möttes jag av en fantastiskt doft. Karln har kommit i julstämning och har gjort årets första julskinka. Åh, gudomligt gott.
Om Yade hade fått sin vilja igenom så vi byggt om halva trädgården till om hockeyrink. Just nu sitter han fastklistrad framför datorn och kollar på hockey.


Jag glor på mina söndagserier och gör absolut minsta tänkbara just nu.
Helt plötsligt från ingenstans så kom den första snön. Inget som jag har längtat efter men det hade barnen gjort för vilket glädjetjut det blev.


Om någon har någon energi och ork över så tar jag tacksamt emot det för min är slut.
Vi åkte in till stan och stadsparksbadet. Det var galet roligt att plaska i vattnet, speciellt i lilla bassängen och när vågorna kom. En liten fika (och Välbehövlig paus) hann vi också med. Det är så roligt nu när Joline är så stor och kan vara med på ett helt annat sätt.

Efteråt åkte vi till Åhaga julmarknad. Dem hade en massa pyssel som barnen fick göra. Joline gjorde sin allra första marsipangris och Yade diplom för ett välutfört arbete vid el-kopplings-stationen.



Jag lovade barnen att vi skulle dra iväg och bada idag och klart som fan badet hemma har stängt idag. Så nu drar vi till stora badet istället.



Vi har ett gästrum i källaren som Yade ska få (när han är mogen nog att flytta en våning ner och i min värld, typ aldrig). Det som är sagt är att han ska få det rummet och Joline ska överta hans rum. Men för mig har det varit en plan om si så där tre år. Typ när han går i sexan-sjuan.




Helt plötsligt från ingenstans så kommer han till mig med en skiss på hans nya rum (nere i källaren). Med mycket noggrann och specifikt design har han visat mig hur hans nya rum ska vara utformat. Tydligen är han mogen att flytta ner och jag fattar ingenting. Detta var jag inte direkt beredd på.


"Jag vill ha min soppadricka" säger Joline och tar Loka päron. Jag tror bestämt att hon tror att det är sockerdricka (precis som Emil i Lönneberga) som hon dricker.



När man plötsligt inser att min lilla lilla tjej helt plötsligt är stor. Hon snörvlar, hostar och är allmänt dålig. Då säger hon "mamma jag är jätte sjuk". Så där jätte sjuk är hon inte men vad gör man inte för att få lite uppmärksamhet här hemma. Vår söta lilla fina Joline.


Nu ska jag faktiskt testa ett finfint vin, den heter Ramon (bara sista a:et som fattas). Jag har en stor känsla av att den kommer slinka ner alldeles perfekt. Nu ska jag mysa med min älskade familj och nu har vi kvalitetstid (inte ofta det händer i denna hektiska familj).


Jag hitta till mötesplatsen utan problem. Vilken trevlig man det var som sålde målvaktsutrustningen och vilken tur att hans pojk skulle spela här i Falköping.

Köpet gick snabbt, enkelt och jefla bra så jag firar med Donken och inser att det här är min egentid. Nu blir det raka vägen till ishallen i Borås.


Det finns en pytte pytte liten fördel med att vakna tidigt, man hinner storstäda hemmet. Men det är också den enda. Snart drar jag iväg till Falköping och ber till gud att det inte blir någon krångel.
Skjut mig vad trött jag är. Fy fan vad jag längtar att få en hel natt sömn och få en jefla sovmorgon. Sånt där som är lyxvara och inte finns i detta hushåll.



Igår var Mike över till grannen mitt emot för att ge dem lite älgkött. Som tack fick han något dansk mojäng (typ pannkaka med äpple i). Dem var underbart goda. Måste ha receptet på dem.



Varför får Swebus för sig att ändra turen Jönköping-Kalmar från nonstop till en jefla massa byten? Nu kan ju inte boysen åka buss längre utan nu måste jag förlita mig på SJ då det är dem som åker nonstop utan byten. Så nu har jag beställt tågbiljetter till boysen (t&r för båda) inför jullovet.



Ja, jag är extremt nojig och lite av en kyckling mamma när det gäller att låta barn åka tåg själv. Men det gäller väl kanske att inse att mina boys är stora nog att åka tåg från a till b utan byte. Nu får jag hoppas att tågen går som dem ska vid jul. Usch, nu blev jag nervös igen.
Imorgon åker jag iväg med nya bilen för att köpa målvaktsutrustning till Lillskiten. Det kommer kosta mer än vad min plånbok egentligen tillåter, fast det finns inga andra alternativ. Vad gör man inte för sina barn? (äter nudlar en månad).
En tur på motionscykeln, skingra beslutångesten och bara svettas är precis vad jag behövde ha. Det sista jag vill är att se mitt barns drömmar gå i kras på grund av dyr (för min plånbok) utrustning.



Min stora kärlek kom hem efter några timmar i verkstan, slängde till mig bilnycklarna och sa "ut å provkör nu då". Nya bilen går som en klocka och är alldeles underbar.



Min stora kärlek är bra för mig, för när jag går med beslutångest så ger han mig ett svar på mitt velande och ser inte hinder, om och men på samma sätt som jag gör. Det är därför vi blir ett sånt komplett par.



Vi har fattat ett beslut och jag kommer alldeles strax lämna ett besked till säljaren och säga "ja, vi vill köpa utrusningen av dig". Vad gör man inte för sina barn? Allt



Mike är mannen i mitt liv. Jag är så oerhört tacksam för att det blev just vi. Självklart bråkar vi så taket hoppar högt ibland för vi båda är envisa som synden själv. Men lika mycket som vi envisa, lika mycket älskar vi varandra.


Mitt i all djungel av målvaktsutrustning, märken, mått och priser så tror jag mig ha hittat *just det*. Dock handlar det om jefla mycket pengar och kanske lite mer än vad min plånbok tillåter.



Men å andra sidan ska skitungen satsa på att vara just målvakt så är det just den utrusningen han behöver. Åh, jag håller på att få en ångestattack som heter duga.



Inte nog med det, jag har två barn till som ska ha julklappar och här hemma gäller det lika för alla. Skit samma allt löser sig i slutändan ändå.
Halvligger i soffan och håller på att somna. Joline ligger på sin favoritkudde *läs min högra tutte* och kollar på Bolibompa. Jag känner hur motionscykeln stirrar på mig, ångesten sköljer över mig och jag blir arg på själv för att jag snoozade typ en miljoner gånger imorse. För hade jag cyklat imorse så hade jag sluppit det ikväll.


Lyckan är när man ringer sin vackra son Dennon och pratar om allt mellan himmel och jord. Jag ringer han oftast två gånger om dagen. För mig är det viktigt att ha en nära kontakt med sina barn.



Just idag (andra samtalet) så pratade vi om ganska djupa saker och det betyder så oerhört mycket för mig att han anförtror sig till mig. Han är min dyrbara fina skatt.



Jag längtar verkligen till jullovet för då kommer han hit och då ska jag pussa sönder honom. Saknar verkligen han så otroligt mycket.


Det kan ju inte ha undgått någon att Yade har bytt från utespelare till målvakt på ishockeyn. Believe me, det är en djungel där ute och undrar varför det inte finns logik bakom alla storlekar som 30+1, 6k, 79 cm, ccm osv. Aldrig i hela mitt liv hade jag kunnat tro att ishockey skulle uppta så mycket av MIN tid och vet ni en annan sak vuxna ishockeyspelare är inte så "biffiga" som man kan tro.
Nä, nu ordbajsar jag bara. God natt!
Nja, vad har jag att säga om dagen? Vaknade efter typ 13 snoozingar, vilket resulterade utebliven cykling imorse. Bra start i mitt tankesätt "äger min egen tid jada jada jada"




Jobbet började med tuffa beslut, inte alltid lätt att vara boss. Dock inte värre än att det var hanterbart. Sen ilfart hem, laga mat, fixa disk, umgås med barn och ilfart till träningen.




Eftersom morgoncyklingen uteblev så körde jag på i hundraåttio på cirkelpasset och jag var garanterat den den svettigast av dem alla. Nu är jag nöjd och avstressad för dagen.





Träningen ger mig andrum, den ger mig tid att inte tänka på någonting. Eller där ljög jag för jag tänker "träning" som en dåre på träningarna. Jag är lite av min egna PT och tokpeppar mig själv att ta ut mig själv till max.
Genom att fjäska lite lagom för Mike genom att göra sex finfina köttbullemackor deluxe så kommer jag påpeka att vi behöver egentid bara han och jag som typ åka iväg och "sova" på hotell, äta gott och bara va över en natt.




Vi är duktiga på att ge varandra värdefulla kärleksförklaringar genom små handlingar som underlättar i vardagen. Dock slog tanken mig ikväll när jag vek tvätt att vi har inte haft egentid på tu man hand sen stenåldern.




Ja, ja drömma kan man ju alltid göra för just nu finns det NOLL tid till egentid på tu man hand. Mike jagar varenda helg och jag tillbringar mina helger i en ishall och resten av tiden går till båda barnen. Så tid är en bristvara här hemma.




Här hemma kan vi inte heller säga "ja men vi ska umgås massor på semestern" för vi har inte ens semester ihop på grund av att våra jobb inte klaffar. Vi får helt enkelt säga "ja ja men vi kan umgås när vi är gamla och gaggiga på ålderdomshemmet, då har vi inget annat än tid".
Den underbara massagen på jobbet påbörjades med orden "oj oj oj, inte bra! Stressar du mycket". Öh, kanske inte läge att dra en vit lögn här direkt. Hon fick svaret "Nja, lite kanske". Hon trodde inte på mig alls och efter massagen sa hon med skarp röst "Nu ser du till och varva ner, tvinga dig att ta en paus då och då. Jag kommer ha ögonen på dig". Ops, tankeställare där (i fem minuter och sen var det full fart framåt).
Kan ni tänka er, här kliver jag upp mycket tidigare än vanligt på en TISDAG. Allt för påvisa till mig att jag kan om jag vill. Sitter på motionscykeln igen, dags att ta tag i sitt träningsliv och inse att bara jag kan skapa förändring åt mig själv och ingen annan.




Det var inte lätt att brottas med sina egna tankar som "Ligg kvar Ramona, du kan träna ikväll" eller "Upp nu och visa att du äger din egna tid". Så höll jag på i 20 minuter.




Allt handlar om att ändra ett invänt beteende och bibehålla de nytänkande. Jag ska fixa det nu, jag är jag och jag äger min egna val i livet.




Känner mig djup så här på morgonkvisten men nu måste jag lägga ifrån mobilen för nu börjar svett skvättas över hela mobilen.
Usch vad jag hatar mig själv när jag känner hur mitt tålamod tryter för ingenting bara för att jag inte har ätit. Som tur var jag inte en bitterf*tta allt för länge idag på förmiddagen.



Åh, min stora älskling kan verkligen överraska. Han har fixat en stor blå, hård och fin sak till mig. Den behöver bara fixas till och sen är det bara att tuta och köra.



Sedvanlig träning nu på kvällen och det var välbehövligt. Vardagslivet rullar på som om det inte finns någon ende på det, men hej det är lite så mitt liv är just nu.
Jag är inte bara morsa utan tydligen en frisör också. Yade ville verkligen bli av med sitt långa hår *snyft* för det är ivägen när han tränar.

Sagt och gjort, jag tog fram saxen och kammen och gjorde mitt bästa. Mer än hälften av håret föll av.

Yade var mycket noga med att påpeka att han inte ville ha hår framför ögonen. Så det blev kort och han blev supernöjd.

Jag måste nog säga att jag också blev nöjd med hans frisyr. Inte visste jag att det bodde en frisör inom mig.
På helgerna är ishallen vårt andra hem. Det där med att ta sovmorgon, chilla och återhämta sig finns inte. Men har man skaffat barn till världen så får man ställa upp och agera chaufför, coach, tränare, pepp, omplåstrare, mattant och privata assistansen. Precis som dem kommer att få agera åt mig när jag blir gammal och gaggig, ja eller så slänger dem in mig i ett hem.
Varför är vi så himla rädda att göra fel eller avstickare som skulle sticka i andras ögon? Varför? Kanske för att vi är flockdjur som gör som alla andra gör och egentligen inte det man själv vill?

Du som ringde till mig ikväll och fråga om råd, gör det hjärtat säger att du ska göra. Det är ditt liv och ingen annan än du ska leva just ditt liv. Du kommer inte ångra att du vågade lyssna till hjärtat utan ångra att du inte vågade. Hoppa, flyg, våga och vinn.
"Första gången" med Magnus Uggla är verkligen den enda låten som har berört mig igenom tiderna och jag fick nog lyssna mig led på Uggla då pappa tokälskade denne karl. Första gången är en låt som har etsat fast i mitt minne och hjärta och så ska denna piplisa förstöra den. Kan hon inte bara vara tyst. Nä nu stänger jag av dumburken ska ju upp i ottan då Yade ska träna hockey i varma ishallen sjukt tidigt imorgon.
Denna Lillkille (i mina tyvärr gamla ögon) Darins sångröst får min fiffi att slå frivolter. Helt galet vilken talang han är. Han lyckas damma av Magnus Ugglas gamla låt och göra den till hans, helt otroligt.
Mikes var iväg på jakt idag (inget ovanligt då han jagar varje jefla lördag och söndag från augusti till mars). Dock var den årliga "ärtsoppe med punch jakten" där man samlar in pengar på aktion, aktiviteter och insamling. Dem fick in närmare 10 000 kr till barncancerfonden och all heder till dem. Dock funderar jag hur mycket punch kontra ärtsoppa han fick i sig med tanke på hur han stenslockna direkt i soffan. Han hade säkert hur kul som helst min älskade bajskorv till sambo.
Japp, då står jag framför spisen lite så där ofrivilligt. Frysen fick tömmas på onödiga saker som rabarber och jag kan inte och slänga dem. Så nu står jag här en lördagskväll och gör rabarberkräm.



En vinst, en lika och två förluster blev det. Yade var jätte nöjd med sin insats och man kunde riktigt se hur hela han strålade av lycka efteråt.


Raka vägen till Lars och Susanne för en snabbfika och hämta upp Joline. Vad hade jag gjort utan deras hjälp? Tvingas jaga en uttråkad Lilltös igenom hela ishallen.


Ännu mer älgkött levererades hem och jag har packat kött som en dåre. Frågan är bara hur vi ska få plats med allt i frysen? Det blir Mikes bekymmer när han kommer hem.



Jag blev arg inombords och fick bita mig i tungan både en och två gånger när en av motståndarspelare körde fulspel. Reglerna säger att dessa pojkar inte får tacklas förrän tidigast nästa år men det tror jag inte den killen brydde sig om. Skitunge!



Andra matchen förlorade dem men man måste förlora också för att känna av vinsten goda sötma. Nu kom det faktiskt fram både tränare och andra föräldrar och körde axelklapp på mig och sa att grabben var duktig. Att tränarna gör det är en sak men innegänget? Är det så man kommer in i innegänget? Löjligt i så fall.
Första matchen spelad och han höll nollan, vilken stjärna. Mina nerver klarar inte av detta och det är över mitt förstånd hur Yade ens kan tycka det är kul att vara målvakt.



Andra matchen börjar inte så bra men det gäller att inte tappa modet och blicka framåt. Alla killarna är superduktiga och jag tror nog allt att det finns en och annan blivande stjärna här.


Ibland kan jag inte sluta förundras över mig själv. Här sitter jag ensam vid bordet inne i fiket (grabbarna har taktiksnack i omklädningsrummet). Tre bord bort sitter resten av de sammansvetsade föräldrarna som känt varandra i all evighet då deras barn tränat ihop sen krypstadiet.




Jag gjorde ett halvtappert försök till konversation genom att säga "fy så kall ishallen är, jag ska aldrig mer klaga på Borås ishall". Några börja skruva på sig och andra log lite snett så jag valde att gå förbi (som om det var meningen från allra första början).




Så jävla löjlig jag kände mig efteråt, tur att Yade iallafall är en i gänget och känner gemenskap och sammanhållning. Oh, herre min gud nu kom Yade precis ut på isen i målvaktsutstyrsel. Dags att skita på sig igen då'rå.
Vi lyckades hitta till Lassarinken i Ulricehamn, klapp på axeln till mig själv. Härmed ska jag aldrig mer gnälla över kylan i Borås ishall, för fy f*n vad kallt det är här. Kylan här tränger sig enda in i benmärgen och mantran som går på om och om igen "jag gör det här för Yades skull".



Idag är dagen då jag har varit rökfri i tolv veckor och jag själv är sjukt stolt över denna bedrift. Klart att mycket handlar om min egna vilja MEN jag hade turen att få så mycket coachning mot egen instinkt och pepp mot rätt riktning den där natten för tolv veckor sen via chatten på Facebook ifrån bästa av dem bästa "Malin Nyman" (ifrån resultatbolaget).




Okej, först och främst så har jag mig själv att tacka för att jag är så jefla förståndig och avstår rökning. Men sen har jag jobbet att tacka för att jag kom i kontakt med Resultatbolaget och Sandra framför allt som fixade in mig i utbildningen för hon tyckte att den skulle ge mig massor av nytänkande och lärdom som (då) en utbildare.




Allt hänger liksom ihop och bildar en röd tråd igenom livet. Det gäller verkligen att ta vara på chanserna man får, leva i nuet och framför allt vara tacksam över det som man har och det man får. Kan jag så kan du, vill du veta hur så släng iväg ett mail till mig. Rökfria Ramona har talat, he he.



Idag var det dagen D för en uppfräschning av mina ögonfransar och precis som vanligt blev jag supernöjd. Detta är min nya "most always have grej" och jag är så tacksam för att jag slutade röka och gav mig själv detta som min belöning för ett rökfritt liv.12 veckor imorgon som en rökfri människa, inte illa pinkat.



Allt för att Joline inte skulle smutsa ner kläder innan dagis fick hon ju en haklapp på sig vid frukost. Men hon välte upp och ner på den och yoghurten rann lik syndafloden själv
. Lite våtservett fixar allt och nu är hon på dagis och firar färgen.


Dock så blev kjolen en aningens tight och kortkort så mammorna präktiga i byn kommer höja ett och annat ögonbryn. Men jag tycker är asball.
Jag själv tyckte att jag hade hunnit med massor när jag gick och la mig 22.30. För när jag kom hem efter träningen hoppade jag in i duschen. Medans jag torkade mig så såg jag hur skitigt handfatet var och började storstäda toan.




Man hade ju kunnat trott att de slutade där men oh nej. Städtanten började städa köket, matsalsdelen, vardagsrummet, börja tvätta och hängde upp två maskiner med tvätt. De enda som återstår är dammsugning och torkning av golv som jag avstod ifrån med respekt för de sovande i huset.




Nöjd över mitt (äntligen) rena hem gjorde jag mig klar för sängen. Mitt i all förberedelser inför morgondagen så kom jag ju på att dem ska fira färgen gul på dagis och vill att barnen ska ha något gult på sig.




Prestationsångest och skuldkänslor över min egna glömska sköljde över mig, för Joline kan ju inte komma till dagis och vara den enda ungen som inte har något gult på sig, det går ju inte.




Shit pommes, allt Joline har gult i klädesväg är en t-shirt som låg i tvätten. Varför firar man färgen gul av alla färger? Fick rota som en idiot i alla garderober och hitta till slut min gamla avdankade 80tals kjol.




Jag sprang runt i huset för att hitta en nål (varför hittar man aldrig sådana saker när man väl behöver dem?). Tillslut hittade jag krokig nål och satte igång och sy.




Nu som först är jag klar och tror bestämt att jag är övertrött för jag är inte ett dugg trött.


Jupps, onsdag betyder lille-Patte-klämmar-dagen och även cirkelpass. Grejen är att jag egentligen älskar att träna men det är emellan passen (de ynka två i veckan) som jag behöver bli mer disciplinerad för det är där jag brister i min karaktär.



Kollar på äntligen hemma och det var tydligen en evighet sen jag gjorde det för vad i hela fridens namn har hänt med Lolo? Är hon sjuk, lagt sig under doktorns kniv eller har hon bara blivit fluffig?


Vaknade av att Joline peta mig i ögat och sa "god morgon mamma", satte mig upp och kollade in hennes blöja som var big a la berg. Av ren vana så rev jag av en sidan på up and go blöjan varpå Joline säger "Joline bajsat". Fint uppvaknande det där.



Utöver det så har det inte varit så extremt glamoröst idag. Jobb och sen hem igen. Möttes av Joline som var på sitt strålande humör.



Yade gjorde en liten avstickare igenom att inte komma hem direkt efter innebandyn. Två timmar senare och med en skenade fantasi cykla jag runt i byn och leta efter min son. Mötte han precis utanför sporthallen som i godan ro lunkade hem.

Han hade glömt mobilen hemma och ville "bara" kolla på dem andra som spelade innebandy. Skitunge, han borde veta vid det här laget hur min fantasi funkar.
Jag har aldrig (som tur är) haft munsår. Så nu sitter jag här, funderar och känner efter om det är just det som håller på att hända mig. Hur känns det när det liksom spricker ut? För just nu så liksom ömmar i mungipan, fast lite som en finne som är på väg att komma upp. Om inte annat så märker jag det imorgon.


Jobbar kväll denna veckan, vilket innebär kvalitetstid med barnen på förmiddagen. Efter jobbet åkte jag direkt till träningen och körde slut på mig själv. Hann inte träffa Joline speciellt mycket ikväll men får trösta mig med att hon har en pappa som ger henne 110% uppmärksamhet.




Jag är inget stort fan av den här årstiden, för mörker är inget som gör mig lycklig. Jag är ständigt trött men har lite mot min vilja insett att jag lider av sömnsvårigheter. Mycket handlar nog om att min hjärna går på högvarv hela tiden. Ibland kan jag riktigt se hur det ryker om den, he he.




Förstå mig rätt, jag gnäller inte utan har bara jefla mycket att göra nu förtiden och känner väl att jag inte får tiden att räcka till. När man tar sig tid till något så är det alltid något man får "ta" bort.




Jag har ständigt "de dåliga samvetet" för det finns alltid något/någon som blir lidande på grund av tidsbrist. Sen är jag ju lite av ett kontrollfreak och måste ha koll på allt och blir inte tillfredsställd förrän allt är hundra gjort.




Typiskt måndagssyndrom
Så här blev (den ena delen av) vårt vardagsrum. Den nya soffan är på plats och likaså lite nya hyllor ovanför tv. Nu är det bara bordet som ska byta färg (när jag får tummen ur och målar om den) och sen är allt klart. Vi är hur nöjda som helst och det är huvudsaken.





Jag är så förbaskat stolt över Yades insats idag. Med tanke på hur lite han har fått öva på att stå målvakt. De ordinarie har ju förtur. Sen är det lite tur i oturen att den ordinarie målvakten inte kunde vara med idag och det gäller att ta chansen när den erbjuds.





Två vinster, en oavgjort och en förlust. Sitter här med tårar i ögonen och känner hur hela jag fylls av kärlek, bara för att jag vet hur mycket detta betyder för Yade. Ja, jag är blödig men sån är jag. Nu ska vi hem och fira fars dag.


Då är snart poolmatchen igång igen och då är det dags för mig att bli så där äckligt skitnervös. Är det bara jag som är blödig eller lever jag mig in i matchen alldeles för mycket? Det är iallafall tur att jag håller alla känslorna inombords och inte skriker ut som vissa andra på läktaren.


En match vunnen och en förlorad. Inte illa pinkat alls. Nu är det en liten paus, pga spolning av isen. Det riktigt lyser om hela Yade just nu. Detta är hans stora intresse och att han får vara målvakt toppar allt. Nu vet jag en som kommer önska sig målvaktsutrustning av jultomten och jag kan riktigt se hur tusenlapparna flyger iväg.


Varför vill han vara målvakt? Jag blir ju så nervös så jag skiter snart på mig. Men skit samma hur det går, bara Yade känner att det är kul och att han har gjort sitt bästa.


Yes, varför sova när man kan kliva upp i ottan och vara i ishallen kl 7.15 en söndagsmorgon? Idag har Yade poolmatcher hela förmiddagen och han är så otroligt taggad för han ska vara målvakt. Tror allt att detta kommer bli en dag han kommer minnas i resten av sitt liv.


"Går du in och nattar Joline, så jag slipper somna därinne", var Mike ord till mig när det var dags för nattning. Visst, tänkte jag. Men när Joline hade somnat och jag kom ut till vardagsrummet så hade en viss karl somnat där istället. Så hans plan att hålla sig vaken gick inte så bra. Jag förberedde inför morgondagen. Laddade kaffebryggaren, fixa mackor och la fram Mikes farsdagspresent. Passa även på att skriva en liten lapp till han också, fy fasiken vilken underbar sambo jag är. Jag hade älskat mig själv om jag hade varit ihop med mig.


Känslan av att stanna upp, tänka efter och inse vilken underbar familj jag har är oslagbar. Ja, det är inte så roligt att Dennon inte har tid med att prata med mig lika ofta. Men känslan av lycka som infinner sig när han lär mig spanska och berättar hemligheter är oslagbar.




Ja, det är inte så jefla roligt att tillbringa helgerna i en ishallen men känslan av lycka som infinner sig när Yade strålar av lycka efter träning gör det värt att sitta där i kylan i timmar.




Ja, det är inte så roligt att kliva upp i ottan när Joline tycker att det är morgon men känslan som infinner sig när hon kiknar av skratt för att man busar med henne är oslagbar.




Ja, det är inte så roligt när Mike tjurar värre än en pms kossa. Men känslan av att middagen står klar när jag kommer hem eller att få en sovmorgon och vakna med frukost på sängen är oslagbar.




Så ja, allt är inte en dans på röda rosor men om man väljer att se det fina i livet så har jag alla fina guldkorn som jag behöver för att vara lycklig.
Vi gjorde en favorit i repris, Yade fixade en alldeles egen farsdagstårta på Ica city. Billigt, bra och uppskattad farsdagspresent. Utöver det har vi köpt en perfekt present till Mike, tror faktiskt att han kommer bli glad.

Sitter just nu i ishallen för *trumvirvel* Yade ska träna ishockey. Lyckan är total för han, då han får stå målvakt idag och imorgon på poolmatchen.

Det finns inget dålig väder, bara dåliga kläder säger en del. Men i min värld så går jag inte utanför dörren om det regnar. Det är inte ett dugg uppfriskande att vara utomhus i regn, rusk och slask.




Grannj*veln känner mig så väl, jag trodde att jag skulle vara klar vid utsatt tid medans han tippade på att få vänta si så där 10-15 min och så rätt han fick (då'rå). Men vilken rolig kväll jag har haft. Jag kan (inte) stolt säga att stolt säga att jag suger på bowling.

Efter bowlingen åt vi tacosbuffé och sen tvingade (jag och Maria) alla att dem fick avslöja en varsin hemlis om sig själva och det blev minst sagt intressant. Jag åkte hem tidigt och möttes av snarkande barn och kacklande karlar hemma.

Självklart hoppade jag i min onepice, sparka ut karlarna ur huset och gjorde (de sovande) barnen sällskap framför tv. En helt perfekt fredag med andra ord.




Ikväll ska jag tillsammans med min grupp, Maria tillsammans med hennes grupp ha en gemensam gruppaktivitet. Bowling och mat står på menyn och det kommer bli hur roligt som helst. Ansiktet påspacklat, jag har bara hår och kläder kvar och det kan ta sin lilla tid.


Med en stor risk att få en hel drös påhopp nu så vill jag uttrycka min personliga åsikt Katrins blogginlägg angående reklamen som Sats har. Jag håller faktiskt med henne fullt ut. Alla som tränar gör det för en anledning, bli och se sundare ut.
Herregud, jag måste ha tjatat sönder er om mitt hår. Men nu är det nock, på riktigt. Jag klassas numera som brunett och det känns så rätt. Mitt blonda jag kommer tillbaka till våren, men då går jag till frissan som får fixa till det.
Vi har blivit med ny soffa och det kommer bli hur bra som helst. Vi ska bara ändra om lite smågrejer innan det är klart och det kommer ta några dagar. Det absolut bästa är att vi hitta en gemensam lösning på inredningsproblemet utan att slå ihjäl varandra. Me happy



För övrigt så har Jennie, Daniel och Maddox varit här på besök. Det var verkligen supertrevligt. För övrigt så färgar jag håret, brunt! Anledningen är enkel, jag orkar inte bli besviken efter varje färgning. Min blonda tid är över för denna gången.
Vet ni den där känslan av att bli så otroligt besviken på grund av ett brutet löfte. Den känslan kom till mig idag och hur jag än vrider och vänder på det så finns det ingen godtagbar ursäkt heller.
Nu åker de röda nagellacket fram. För mig tillhör den röda färgen den mörka årstiden.



Jag blev sjukt peppad till att pressa mig till det allra yttersta idag. Enkel anledning, jag hade en mycket vältränad karl som cirkelpass kompis på stationerna. Så sjukt tävlingsinriktad som jag är så ville jag ju inte vara sämre än han. Jag behöver nog skaffa mig en PT som pushar mig till max och som ser till att jag inte fuskar och som följer upp mina resultat. Hm, tåls att tänka på fast det ska finnas tid och det är tyvärr en bristvara för mig.
Strax ska fläskberget röra på fläsket på ett tungt cirkelpass. Jag måste göra något mer drastiskt för att hitta tillbaka till det "motionstänket" igen. För detta fläskberget som jag har blivit nu är inget jag trivs med (förutom mina Boops). Men grejen är att "gnistan" till träningen har slocknat, ja inte helt eftersom jag tränar ju två gånger i veckan. Men all matintag och slapptid därutöver tar dessvärre övertag på min runda kropp.
Nu ska jag och Yade in på samtal hos hans fröken. Vet inte om jag behöver vara orolig eller inte. Fast jag tror att han är medelmåtta kille



Nu blev jag faktiskt nöjd med hårfärgen igen "pustar ut*. Fick den där lite mörkare blonda färgen fast ändå i en mjuk framtoning. Me like, så jag är nöjd.



Om jag tyckte gårdagen var stressig så var det ingenting mot vad den här dagen har erbjudit i stressfaktorn. Jesus, sweet lord jag körde på i hundraåttio. Men sen så kommer vi till sjukaste, jag älskar det.




En stackars sate vågade kommentera hårets "vackra" kulör. Jag ska göra ett sista sista försök (ikväll), funkar inte det så blir jag brunett istället. Så kanske det blir slut tjatat på mig sen, eller? Men hej, det är Ramona vi pratar om och tjata är det som jag är bäst på.
Nu är det officiellt att Yade spelar för BHC ishockey, korten kom hem idag och han pryder ishallens vägg på teamfotot. På något vidunderligt sätt så kändes det lite mer verkligt, även om han har spelat i snart ett år. Min lilla sötnöt.




En bild säger mer än tusen ord. Kärt barn har många namn och numera kan jag lägga till "uppblåst råtta" på min lista. Vad har jag gjort? Jo, klantat mig lite.



Jag måste (läs är) världens pucko nr ett. Jag färga håret i tron att det skulle bli Golden beige blond, men det är fu*king råttfärgat. Ghhaaa, fasiken borde jag färga skiten bajsbrunt istället, för då skulle iallafall matchar innehållet i mitt huvud.
Japp, vardagen är tillbaka och det med en riktigt rivstart. En veckas ledighet innebär att jag har en vecka att ta igen på samma tid som noll. Den allt går, bara man har viljan.



Tydligen behöver jag vara borta härifrån i en vecka för att inse hur ofantligt bra jag har det i mitt liv. Jag skulle inte byta ut det mot nåt i världen.



Nu ska jag ladda om för här ska det röras på fläsket. Allt gott som jag har tryckt i mig och utebliven motion märks tydligt på kroppen.
När slutar man tro på att jultomten finns? Jag tror att jag själv var runt 9-10 år men jag minns inte helt om jag ska vara helt ärlig. Varför jag undrar är för jag tror att Yade faktiskt fortfarande tror på tomten för ikväll så han "jag måste skriva en önskelista till tomten..."
Mike gick in med Joline runt kl 19.30 i sovrummet. Jag kommer in i sovrummet runt kl 21.00 för att ladda mobilen och möts av en sovande Mike men en vaken Joline. Hon berätta stolt "Jag natta pappa". Hm, något gick fel här. Inte lätt för Mike att kliva upp i ottan och vara i skogen hela långa dagen/eftermiddagen. Så jag kan tänka mig att han inte var speciellt svårnattad.
Plötsligt händer det att Joline kissar i pottan (mitt i Elfsborgs guldstrid och när AIK vinner sista matchen på Råsunda). Ikväll är kvällen då allt kan hända.


Grattis till guldet Elfsborg, det var riktigt bra spelat denna säsongen. Och riktigt jefla bra gjort att Aik som tog seger i sista matchen på Råsunda.



Varför ta det lugnt när man kan kicka igång vardagen redan idag kl 6.45? Yade har sin ishockeyträning och jag får snällt anpassa mig efter det. Som han har längtat till sin träning, detta är något han verkligen brinner för. Nu morgonkaffe och tidning med hans tränar.


Jag tror minsann att Joline har saknat sina leksaker. Varje liten leksak ska hon pyssla om och leka med. Vår lilla sötnöt.



Tågresan gick över förväntan bra. Jag är så imponerad av mina barn som skötte sig strålande. Till och med att en äldre dam sa till mig att jag hade så väluppfostrade barn. Ingen hot eller mutor behövdes. Nu är vi äntligen hemma. Borta bra men hemma bäst.
Tusen tack A för skjutsen ner till stationen. Nu sitter vi på tåget och inväntar att den ska börja rulla hemåt. Jag har en känsla av att jag kommer att få räkna till en miljon för redan nu är Joline pain in the as.



Vad tiden går sakta när man vill att den ska gå fort. Nu vill jag bara vrida fram tiden så vi kommer hem, för nu har jag en grym hemlängtan.
På eftermiddagen blir det hemfärd till hjärtat igen och det ska bli skönt att få sova i sin egna säng. Synd bara att jag inte kan säga ett riktigt hej då till mamma, för hon åkte in på sjukan inatt pga att hon inte tålde sin nya medicin.
Det man finner får man, eller vad det nu heter. Tidigare köpte jag en garnier Miracle skin perfector bla bla bla någonting. Tyvärr fick jag ett face a la smörpaket av den.




Men så hittade jag i mammas skåp "ma.xfactor *host host* ageless elixir" som hon hade fått ifrån My.
Jag var tvungen och testa. Bästa ever för min hud som blev sammetslen.



Mamma är inge big fan av foundation, men det är jag och eftersom jag är jag så bytte jag ut dessa två. Tror inte mamma ser någon skillnad (förrän hon läser detta inlägg, ha ha).


Jag har så kul just nu, galet roligt. För utomstående kan det vara svårt att förstå vår sjuka humor och galenskaper vi får för oss att göra (så därför går jag inte ens in på detaljer). Men det gör mig levande och jag har hittat tillbaka till mig själv igen. Den här pausen i vardagen var mer än välbehövlig på många plan och jag hoppas jag vidhåller samma lycka, energi och glädje när jag väl kommer hem igen. En bantningskur blir det också när jag kommer hem för just nu är jag rundare än en köttbulle.



Det är inte lätt att vara snart 13 år. Man vet inte riktigt om man ska vara barn, tonåring, vilja eller inte vilja, va glad, lycklig, arg eller sur. Så mycket känslor inombords som är så svåra att hantera.

Men vi fick iväg boysen på halloweendiscot även om det bara var Yade som klädde ut sig. Mamma hade lysstavar som dem också fick. Nu håller jag tummarna på att dem har skoj nu.



Mamma berättade nyss något så hysteriskt roligt. För några år sedan åkte mamma och min lillasyster (Kia) till Finland för att bila till något ställe för att kolla på speedway.




Dem hade kört bil en bra stund, varpå Kia säger "jag tycker inte om Finland". Givetvis undrar mamma varför och Kia svara "Men kolla det står ju kukkia överallt".




Kia uttalade kuk-Kia, mamma brast ut i skratt och förklarade att kukkia det betyder "blommor" och att u uttalas o i Finland. Numera kommer Kia va min lilla kukkia, ha ha ha.:/
Vi åkte in till stan för att kolla på lite folk, för att få känna av lite liv och rörelse. Vi kollade på båtar men Joline var mer fascinerad av elrullstolen som gammeltanten körde än av båtarna. Men å andra sidan så kan man inte klandra Lilltjejen ifrån landet.




När vi kom tillbaka hem igen så tog vi svängen förbi hos min moster för en liten fika. Moster blev så glad, kul att kunna glädja andra med sin tillvaro. Just nu sover Lilltjejen middag "på mig", hur kul är det på en skala?


Imorgon åker jag och barnen hem igen. Ibland går en vecka otroligt fort. Men än ska vi inte hem så denna dag/ eftermiddag/ kväll ska vi ha hur kul som helst.




Älskar mitt Kalmar, det är en praktfull stad som jag har minnen ifrån varje litet gatuhörn. Jag kan mitt Kalmar utan och innan.


Boysen, jag och mamma kollar på "fråga olle". Självklart ska en mullig tjej onanera helt öppet och hon visar verkligen allt. Kanske visar dem en aningens mer än vad boysen ska se, så dem fick faktiskt blunda. Det var lite för mycket information för dem och kanske är det för att programmet "fråga olle" vill utvecklas och gräva djupare i sexfrågorna Men Yade hann ändå ställa frågan "mamma, är det så där du gör också". Nja, man vill inte veta vad ens mamma gör så självklart sa jag "aldrig". Nä, det får bli sex education för boysen istället, de programmet är lite mer rumsren.
Mamma tog fram smink och sminkdockan för att sysselsätta Joline. Det slutade med att vi alla fick en krigsmålning av Joline och nu vet jag vad hon önskar sig i julklapp. Jag har helt klart världens bästa mamma, så enkelt är det.


En kvällspromenad så här på mörka eftermiddagen gjorde susen för allas humör. För man blir lätt seg när man sätter ner arslet i soffan och glor på dumburken. Ikväll ska vi äta tacos fast att det inte är fredag.


Vi har varit iväg på äventyr och hamnade på Leos lekland. Det var fullt med folk där (märks att det är höstlov). Sen handlade vi inför middagen, drog förbi donken innan vi tog bussen hem igen. En fartfylld dag med massor av skratt, stim och stoj.


Vi är på väg ut på äventyr och Joline åker buss för allra första gången. Hon är alldeles fascinerad över detta och kollar runt med stora ögon.