Istället för att glassa i solen så åkte jag och barnen till Gekås för att handla avslutningskläder till boysen och lite kläder till Joline. Med min tighta budget så måste jag säga att jag är sjukt imponerad av mina inköp. För totalt 500 kr fick jag:

Skjorta, tröja, slips, kallingar till Yade.
Skjorta, tröja och slips till Dennon.
Klänning, kjol, t-shirt och harembyxa till Joline
Linne till Mike
Fryspåsar, bakplåtspapper, chips och skorpor



Vi hade det riktigt skoj på vårt äventyr, till och med Joline var på strålande humör. Stötte även på Morgan vilket gjorde Yade lycklig. Det första han sa var "han är mycket snyggare på TV än i verkligheten, han kanske har klippt sig eller nåt"

Jag har inte varit överdrivet aktiv här på bloggen och det är av den enkla anledningen att jag har bloggtorka. Idag har jag varit iväg på mammaträff, lika trevligt som vanligt. Höll på smälta bort i solen när jag gick hem.

Senare idag ska jag och barnen ut på äventyr, Yade är överlycklig och vi får väl se om lilla Joline kommer tycka det är roligt. Dessvärre så tror jag att detta inte faller henne i smaken men hon har inget val mer än att haka på.
Så då blev man dissad. Gick ner till skolan för att hämta lillkillen, sagt och gjort. Dock följde han inte med hem utan cyklade iväg med en kompis hem till denne (efter att vi kollat att det var ok med dennes mamma). Fast jag förstår att det inte är speciellt roligt att vara med sin mamma när man är 8 år och man har kompisar att leka med istället.

Idag blir vår vackea tös tio månader. Hennes framsteg hon visade igår är som bortblåst idag. Hon ville väl bara visa att hon kunde åla\krypa framåt, vår bekväma madame. Tänk om skitungen inte kryper, ställer sig upp eller går när hon börjar dagis den 1 september.

I eftermiddag åkte jag och barnen till Susanne (och Lars) för att fira henne på morsdag (min egna mamma bor 30 mil bort så hon fick ett samtal av mig). Dem bjöd på rabarberpaj med vaniljsås, åh det var så gott.

Väl hemma har vi grillat hamburgare och till efterrätt blev det jordgubbar, glass och grädde. Den här senaste veckan har jag lagt på mig TVÅ kilo (och allt hamnade på magen), inte bra alls. Hårdträning nästa.

En perfekt morsdag med massor av mys med familjen, precis som det ska vara. Nu ska jag slänga mig i soffan och päsa framför TV hela kvällen lång.

Joline låg på golvet och jag skulle läsa en bok för henne då hon helt plötsligt ålar/ kryper framåt för att försöka ta boken. Först blev jag stum av förvåning sen hajade till och började genast spela in. Ni hittar filmen på fejjan för jag kan inte ladda upp den här för min mobil krånglar.
Jag fick det jag önskade mig på Mors dag, frukost på sängen och sovmorgon även om det blev i lite omvänd ordning. Mycket nöjd med tillvaron. Smått chockad blev jag när jag såg Cicci (hon är min pappas frus äldsta dotter) på TV 4, satt där om pratade med Tilde de Paula.
Hur kommer det sig att man (läs jag) alltid frossar i mat och andra onyttigheter när man är bakis? Det är helt galet vad jag kan äta och det tänker jag unna mig en dag som denna.

Alla sätt är bra förutom det dåliga. Tänk om man kunde få vara lika vig som Joline då hade man varit lycklig. Hennes sovstil just nu är något utöver det vanliga, det kan ju inte vara skönt att sova så där?

Det var en kanon kväll igår. Mycket skratt, stim, stoj, dans, (för mycket) alkohol, och en liten spya på det. Det märks att jag inte är ute på stan allt för ofta (typ aldrig), det blev lite som att släppa ut kossan på grönbete för oj vad jag slog klackarna i taket på dansgolvet.
Nu har mamma Ramona gått sitt pass klart för idag och nu ha  bara Ramona tagit över. Bara Ramona är på tjejfest i Borås och bara Ramona har det för jävla roligt. Ibland så är det roligt att bara vara Ramona. Älskar mina tjejer som som gör min kväll oförglömlig


Härmed utnämner jag mig själv till fyndarnas Drottning. Känner ingen som kan fynda lika bra som jag. Mitt senaste fynd är en suprfin Graco bilbarnstol för ynka 300 kr (bild kommer imorgon när vi har hämtat den). Fatta hur många tusenlappar vi har sparat nu tack vare mig. Kan inte sluta imponeras av min "fyndargen"

Lämnade Yade och det regnade något så fruktansvärt mycket. På något sätt så verkar det som Mike känner på sig att jag går i en uppförsbacke för det är alltid då han lyckas ringa mig. Jag klagar inte för jag tycker om att han ringer och pratar med mig.

Åhhhh, jag är i en total godis koma andra kvällen i rad. Pustar och stönar värre än en gammal kärring men lik förbaskat kan jag inte sluta äta. Det är bara inse att jag måste äta upp allt så jag får ett slut på detta eländet och sen blir det inge mer godis i detta hus förräns efter nyår.
Då sitter jag och Mike i Engelbrektsskolans aula, vi är på föräldrarmöte inför boysens sommarkollo. Barnen har vi lämpat av hos Lars och Susanne. Jag hoppas det kommer bli intressant för annars har jag en känsla av att jag kommer att somna.
Joline fick för sig att vara vaken mellan kl 2.00-4.30 inatt, himla dumt enligt mig. Imorse kom Angelica och plockade upp mig (och Joline) vi åkte hem till Lina på mammaträff. Vilket sagolikt hus och deras sovrum var verkigen wow, där inne kan det inget annat än att gå hett till. He he.

Det var riktigt trevligt, god fika, massor av snack om ångesten att börja jobba, guliiga barn (förutom gnäll Joline men sover man inte på nätterna får man skylla sig själv) och så fick vi lite kläder som Lina inte ville ha. Det tackar jag ödmjukast för. Väl hemma tokslocknade skitungen.

Jag har en underbar älskling, han är guld värd och mer än så. Först tog han Joline så jag kunde sova en timma, sen stack han iväg och kom hem med hyrfilm "Änglagård tredje gången gillt" och en stor påse med godis (som vi gömde för Yade med tanke på hans nyårslöfte). Jag kom inte ens ihåg när jag åt godis senast men det här behövde jag verkligen ha. Tack älskling för att du finns i mitt liv.

Nu kommer ett gnäll inlägg utan dess like. Igår började jag känna av ryggen (nedre delen), försökte ta det lugnt, inte lyfta Joline allt för mycket och så vidare. Idag värker ryggen något så fruktansvärt, känner mig som en gammal kärring.

Att sätta sig ner, ställa sig upp eller bara att gå så värker det något så fruktansvärt. Jag hatar att ha ont och jag hatar när jag inte kan vara fullt rörlig. Får hoppas att det går över fort som attans för jag har verkligen inte tid med sånt här tjafs.
Det är många händelser nu i Juni (med början nu i helgen) som står på schemat för vår familj. Det är roligt att ha lite roliga saker att se fram emot så som:

Sagoläger i helgen för Yade
Sexparty/ tjejfest på fredag för mig
Läkarkontroll för Joline
Kalmar resa för hela familjen
Handla skolavslutningskläder till Yade
Skolavslutning/ studentfirande
Kalmar resa för Yade
Sterilisering för mig
Mammaträff med bara mammorna
Min Födelsedag (som vi skiter i)
Midsommarfirande i smögen
Jennie kommer över i eftermiddag, det var precis som om hon kände på sig att jag dega ihop alldeles för mycket här i min ensamhet. Vi ska köra lite cirkelpass. Så underbart att få sällskap av min sötis och träna lite på det.

Midsommarfirandet planeras för fullt. Jag fick ett sånt trevligt samtal och en förfrågan om vi vill haka på till Smögen, bo på camping och fira midsommar med ett stort härligt gäng med människor. Fanns bara ett svar "ja tack".
Idag kommer inget vettigt bli gjort, bara myshäng med Joline hela dagen lång. Lillkillen ska följa med en klasskompis efter skolan och sen har han cykelutflykt med scouterna. Jag är låst här i Dalsjöfors och har ingen vidare lust att göra någonting alls. Återkommer när jag har något vettigt att skriva om.
Det märks att Yades utegångsförbud är över, hela huset är fullt med barn. Hemma hos mig gör man läxorna först, sen lek och än så länge har inte någon protesterat. Tror faktiskt det blir roligare för dem om man gör läxorna tillsammans.

Det andra kan tycka är jobbigt tycker jag är härligt och det är när det är fullt med barn, stoj och lagom med stimm. Vill dem bygga koja i vardagsrummet, leka jägare i trädgården eller kurragömma i källaren så får dem göra det.

Lek ska uppmuntras enligt mig. Men när man har lekt färdigt så ska man städa efter sig för lite ansvarskänsla måste dem ha.
Jag räknar ner dagarna tills sommarlovet kommer och knackar på vår dörr. Som jag längtar till sommarlovet, speciellt nu när det var tredje sömnlösa natten i rad. Nu måste vår lillfis se till och bli frisk. Jag känner så seg och måste hålla fast hakan så jag inte gäspar den ur led.

Och där slank lilla gurkan ut ur BB. Gör inget för han har varit lite PMS-kossa den senaste tiden och ingen gillar att höra sånt gnäll allt för mycket (jag borde kanske lyssna på mina egna ord ibland). Nu ser vi till att Simon vinner.
Laget som dem spelade emot var tusen gånger bättre än Dalsjöfors. Så det var liksom bara att gilla läget, pojkarna gjorde sitt bästa även om det säkert kändes jobbigt med en förlust.



Mike som fick vara hemma med sjuka Joline skulle nattat henne. Men problemet var att det var mer Joline som nattade sin pappa. För det här var det vi möttes av när vi kom hem.

Med sin insparade veckopeng åkte Yade och jag till knalleland på jakt efter ett par solglasögon. Vi gick med snabba steg affär in och affär ut, i den sista affären hittade han solglasögonen som han ville ha.

Nu är vi hemma igen, jag har matat snoriga Joline och försökt röja undan så gott det går i denna röran här hemma. Snart kommer Jennie och Daniel, vi ska fika lite och sen är det dags för Yades fotbollsmatch.

Det blev som jag trodde, inte mycket sömn alls inatt. Det var jobbigt för Joline med feber och näsan hennes var igentäppt med snor och snorsuget är ju bara så äckligt men vad hade jag för val? Jag tackar gud att Joline är min sista unge.

Idag kommer jag var tjurig kärring med kort stubin, men jag är inget krutpaket som har hur mycket ork som helst.

Målvaktsbyxorna blev verkligen kanon, tusen tack Susanne. Nu kan Yade spela fotboll och slänga sig både höger och vänster utan att få nödvändigt ont. Joline passade på att mysa med sin farmor.



På vägen hem tog vi svängen förbi Marcus för att kolla in de nya golvet som han håller på och lägger. Det kommer bli kanon. Joline har blivit riktigt förkyld, stackars liten. Rolig natt jag kommer att ha eller inte.
Snoriga Joline fick vara hemma med Mike medans jag och Yade cyklade bort till Gärdhem. Jag var ute efter en cykelbarnstol och hittade en jättefin för endast 60 kr. Det blev även ett par riktiga fotbolls målvaktsbyxor till Yade.


Innan vi cyklade hem, tog vi svängen förbi Jennie och Daniel för en snabbfika. Väl hemma så bestämde vi oss för att åka till Lars och Susanne för en fika. Susanne ska hjälpa oss att sy in Yades målvaktbyxor. Tur vi har henne.
(Joline som skriver)


Äntligen fick jag sitta i min älskade gåstol ikväll. Jag och min gåstol är bästa vänner, vi gör allt tillsammans men det fattar inte mamma för hon vill bara att jag ska vara på golvet och lära mig krypa. Jag vill gå i min gåstol men mamma fattar inte det.

Det bästa jag vet är korgen som står på golvet och i den finns en massa papper. Ikväll hann jag dit innan mamma kom. När hon "babbar" mig lägger jag bara huvudet på sned och igenom mina stora oskuldsfulla ögon lyser det "vad har jag gjort"?


Rastlös som jag är så kan jag inte bara sitta och göra just ingenting om det inte är kväll. Så jag tog med barnen som glatt följde med, gick och handla en blomma. Med blomman gick vi vidare till Saras grav.

Vi planterade den (Yade var rädd att vi skulle gräva upp Sara) och snackade lite med henne. På vägen hem sjöng vi högan sky alla sommarsånger, ja för någon måste vara galen och det kan lika gärna vara jag.

Rastlös som jag är så kan jag inte bara sitta och göra just ingenting om det inte är kväll. Så jag tog med barnen som glatt följde med, gick och handla en blomma. Med blomman gick vi vidare till Saras grav.

Vi planterade den (Yade var rädd att vi skulle gräva upp Sara) och snackade lite med henne. På vägen hem sjöng vi högan sky alla sommarsånger, ja för någon måste vara galen och det kan lika gärna vara jag.

Nu har jag och barnen gjort stan. Eftersom vi inte hade någon tid att passa så strosade vi runt extra länge. Inköpta skor, lunch på Donken och storhandling på Maxi blev det. Solen sken och det gjorde allt så mycket roligare.

Då är det äntligen fredag och solen skiner. Det kan inte bli så mycket bättre än så. Mike är i Stockholm på trädgårdsmässa så han lämnade bilen hemma och det innebär att jag äntligen kan ta mig ut ur Dalsjöfors gränser.

Den där joggingrundan (första på säkert 15 år) gjorde nog ingen nytta alls nu när jag har moffat i mig halv påse med jordnötsringar. Mike undrade varför jag skulle ut och springa över huvudtaget. Fast dem där ringarna var väldigt goda även om dåliga samvetet kommer små krypandes just nu.
Wow, det trodde jag aldrig om mig själv men ibland så överträffar mig själv. Jag Ramona har gjort en joggingrunda utan att stanna en enda gång. Visserligen gick rundan bara på 25 minuter, men jag höll jämn tempo hela tiden.

Jag är mäkta imponerad över mina bedrifter. Stundvis trodde jag att jag skulle kollapsa, blodsmaken höll på ta överhand men vad stolt jag över mig själv. Det här är verkligen något över de ovanliga, får se om det händer igen.
Joline har olika att ta sig fram baklänges och på sidan. Det är alla olika fiffiga sätt förutom att just krypa. Det senaste sättet kom nyss, hasa på rumpan och det ser väldigt roligt ut.

Mike som jobbar här i Dalsjöfors idag var snäll nog att plocka upp Yade och körde ner han till skolan. Då slapp vi gå i regnrusket. Min dag kommer bara att innehålla slappa.

Jag är inte troende, men jag tror på något. Och nu tror jag defenitivt att denne "någon" jävlas rejält. Denne "någon" måste ha haft en dålig dag när vårat hem valdes ut att få en massa jävelskap. Vi har allt fått ta del av en radda med nitlotter på sistone, kan vi få en vinstlott?

Varför valde "denne" någon att just min bil skulle rasa ihop, att just vårat hus behöver en dränering, att vår diskmaskin sa farväl. Räckte det inte med att vårt kylskåp, frys och micron sa bye bye samtidigt för några månader sen? Nu får det fasiken va nog med elände.

Nä, om denne "någon" ska jävlas med oss så ser vi gärna att vi får en rejäl lottovinst som kompensation. Juste, måste ju spela på lotto för att vinna. Ibland är det tufft att vara vuxen med alla dessa utgifter och de måste va tufft att va sambo med en fattiglapp som mig.
Vilka goda grannar vi har. U gav lillkillen en sprillans ny ishokey hjälm, gissa om han blev glad. Genast kom orden "Nu fattas bara ishokeyskydd och sen kan jag börja spela ishokey". Åh, nej skulle inte tro det för det finns inte utrymme i hans redan nu tighta aktivitets schema.

Joline har sovit maxat 15 minuter på hela dagen. Hon är mäkta övertrött men vägrar komma till ro och somna och snart är det försent. Varför ska hon vara så förbaskat envis? Det här kommer inte bli en rolig kväll, typ upp och ner.


Yade trodde att han skulle få sin vilja igenom att skrika som en stucken gris på vägen hem ifrån skolan. Det gick så långt att han kallade mig tom för "dumma mamma". Men sin vilja fick han inte igenom och nu är han ångerfull.

Tur att mitt tålamod och humör är på topp idag för annars hade vi haft tredje världskriget här hemma idag. Det kan lätt bli att jag vid dåliga dagar hamnar på barnens nivå och det är inget jag eftersträvar precis.

 

 

Eftersom jag inte har någon bil så trodde jag att jag inte skulle kunna åka till mammaträffen. Men snälla Lina erbjöd sig att plocka upp oss. Nästan alla mammor var där,vi är et riktigt härligt gäng. Jag säger bara wow vilket hus. Snacka om att jag får en sån lust att renovera om hemma.

Det kan låta löjligt, men jag börjar få lite arbetsångest. Om någa månader så är det dags att börja jobba igen. Då är det en ny vardag som tar tag om oss. Klart man kommer att vänja sig med den vardagen också men det känns lite tungt iallafall.

Jag får vara tacksam över att jag har ett jobb, det är många där ute som skulle göra vad som helst för att få ett jobb. Ja ja, lite dumt att ha arbetsångest redan nu, först ska vi ha en lång och härlig sommar först.

Då kan jag berätta varför jag blev så himla glad tidigare. Min operation blev senarelagd till den 13:e jni istället för dem hade upptäckt att det var en klämdag och ingen kunde operera den 3 juni. Detta betyder att vi kan åka ner till Kalmar den 3:e juni till pappas 60-års kalas.

Som en blixt ifrån stjärnklar himmel (det heter väl så?) fick jag bästa beskedet någonsin idag. Hon i telefonen måste trott jag var knäpp eller nåt. Mer än så kan jag inte skriva just nu för jag måste berätta för Mike först.

Äntligen kan jag börja ställa tillbaka sakerna som ska vara i köket. Eller börja lite smått iallafall. Det känns otroligt härligt att köket snart är färdigt även om det är en lång bit kvar.

Det som är kvar att göra är:
* Höja överskåpet lite till
* Fixa sista delen av bänkskivan
* Montera in ugnen (vi väntar på en specialkabel)
* Kakla (kan vi inte göra förrän ugnen är på plats)
* Vänta på att de nya luckorna anländer (mått beställning)
* Fixa lite lister
* Tapetsera om (det får jag göra jiipii)

Det är säkert mer saker att göra som jag inte vet om för det är inte direkt jag personligen som står där och byggar kök med alla konstiga verktyg. Dem är så himla duktiga grabbarna.
Jag höll på sätta morgonkaffet i halsen när jag läste "hemma-sidan". Det kändes som om någon varit och spanat in i mitt hem. Varför det förvånar mig är för min smak är inte inne.

Det stod bland annat: Sprid inte ut tavlorna i rummet utan häng dem i små grupper. Alla tavlor med svarta ramar med liknande motiv. Sätt en stor ram runt tavelgruppen.

Våga gå mot strömmen och använd svart i inredningen. Svärtan ger lite sköna kontraster åt rummet utan att bidra till plottrighet. Gruppera i ojämt antal, 3-5-7.

(TT Spektra)

Ikväll har det tagit ny fart i köksrenoveringen (som har haft ett uppehåll i några dagar). Äntligen är underskåpen. diskmaskinen och den stora bänkskivan på plats. Från byggnadsplats till ett halvfärdigt kök är helt underbart. Vilket fantastikt jobb dem gör.


När jag tittade på TV hörde jag ett mycket bekant oljud, det konstiga är att det brukar alltid vara jag som orskar det oljudet. Dammsugaren var igång. Jag var tvungen att kliva upp och blev chockad när jag ser Mike med snabeldraken i sin hand. Jag har bildbevis.

Nu är det nära, väldigt väldigt nära men ändå så oändligt långt borta. Vår lilla bekväma tjej har äntligen lärt sig att ställa sig på alla fyra, där står hon i någon sekund innan hon faller ihop. Detta är säkert totalt ointressant för er men för henne är detta ett stort steg fram i utvecklingen. Nu ska hon bara fatta det där med att krypa också.

Idag var jag inte överdrivet pigg på att kliva upp, men hade inge val mer än just kliva upp. Det var fler än jag som var segstartade idag. Måndag hela dagen och min mammas födelsedag, grattis kära mor.

Blogg-torka är bara förnamnet och efternamnet stavas Blogg-paus.
Idag har vi inte gjort något vettigt över huvudtaget, slappat, segat, ätit och umgåtts. Ibland ska man ha sådana dagar också och att lyckas pricka in det på en söndag är helt perfekt. Nu zappar jag mellan Big Brother och hokey finalen och bloggar, snacka om att jag är effektiv
Nog har man kommit upp i åldern och det märks tydligare när dagens ungdommar inte vet vad page är. Det heter tydligen backslick numera. Det fick jag höra igår på tjejfesten. Det gäller att hänga med si svängarna. Undrar om det är ute att säga "fett nice" "liksom" "thoo län" eller "coolt" också?
Vad kan vara bättre än morgonmys, lång frukost med barnen, morgontidning och en kopp kaffe på det? Kanske att en blöjfri  Joline kissar ner sig och det blir en jättepöl på golvet eller att Yade är jättesur för att han har utegångsförbud och försöker tjata till sig det svar han vill ha?

Väljer man hänga upp sig på små saker så på det bara kaos. Så jag har torkat upp kisset med ett leende, blundar för mitt upp och nervända hem och stängt av öronen för ingenting ska få förstöra min sköna söndag. Det regnar ute och idag tycker jag att det är underbart mysigt.
Så äckligt nära men så långt ifrån iallafall. Det var inte så pass nära så att jag kände seger vittring, bara en liten gnutta stolthelt. Jag sa att Saade skulle komma topp fem, men när det var chans till vinst så blev jag näst intill tokig i brallan.. Måste bara säga att den här gången lyckades vi (alla barn som röstade i melodifestivalen inklusive mina) väldigt bra och vi ska vara stolta över vår placering.
Tjejfesten är i full gång och vi är på topp. Vi har ätit gott och har riktigt skoj hos söt lilla Jennie. Snart börjar Eurovision och då j*vlar slår vi klackarna i taket och hejar fram Saade till vinst. Hejja hejja hejja.


Lillkillen har fått utegångsförbud i en vecka för han tog två timmar på sig att komma hem. Under den tiden hann både jag och Mike få fantasier av den värsta sort. Hua, tur att det slutade väl i allafall.
Joline har lärt sig en ny min, kanske inte fagraste men ack så söt. Det händer något nytt varje dag så här hemma blir det sällan långtråkigt och tur är väl det för tänk vad tråkigt livet hade varit då.

Ikväll så är det min tur att få "egen tid", det stundar en tjejfest med Eurovision på storbildsskärm. Det kommer att bli så skoj. Men innan dess är det Mamma Ramona som hägrar precis som sig bör.
När grannen ringer mig, ber mig på sitt allra snällaste sätt så kan jag inte neka till att vara barnvakt en liten stund så han kan få åka in till stan och ta en öl med sitt innebandylag. Barnvakt till två sovande barn är inte speciellt avancerat och BB på TV och min kväll är gjord.

Han har inte haft det lätt den senaste tiden och har gjort enastående arbete (heter det så?) för att se till att barnen får den bästa uppväxten. Jag vet hur mycket "egen tid" betyder, det är då man kan ladda om, fylla på energinivåerna igen och framför allt "att bara va".
Ett steg närmare till ett nytt kök. Nu är spishällen och den ena bänkskivan på plats.Det blev riktigt snyggt, stilrent och fräscht. Då är det bara resten kvar och det vill säga en hel del fast man an inte jäkta fram då blir det inget bra resultat.

Då var det dags att buzza igen. Den här gången fick vi den stora äran att prova Jogolino Nestle med den nya smaken persika och banan för barn som är 10 månader. Jogolino är en kombination av frukt och yoghurt och det bästa enligt mig är följande:

* Inget tillsatt socker
* Behöver inte att förvaras i kylen
* Lätt att ta med och ett perfekt mellanmål.
* God smak och bra konsistens.
* Billig, kostar ca. 20 kr för en förpackning



Vill du veta mer angående Nestles produkter så kan du gå in deras sida www.nestlebarnmat.se
Det blev en spontan träff på lekplatsen med några av mammorna och barn ifrån mammagruppen. Det var riktigt trevligt, vi fikade, pratade bland annat om olyckor och akuten. Hela träffen slutade med att vi alla satt under lekställningen för att ta skydd för det spöregnade.

Snälla låt Saade gå vidare för det har jag lovat Yade hur jag nu kunde göra det. Han sover och fick inte titta på detta då det är skoldag imorgon. Men så äckligt spännande.

YES, nu fick jag äckligt ont i magen. Hjärtat höll på hoppa ut. TUSEN TACK! Nu tar vi dem på lördag och jag behöver inte ljuga för Yade heller. Thank you god, halleluja.
Medans resten av huset nästan sover så sitter jag ensam i vår stora soffa och kollar in Eurovision semifinal del 2. Jag är nog inte helt ensam för en känsla säger mig att Sara sitter bredvid mig (schlager var lite av vår grej). Så jag tar mig en öl för henne (och mig) så här på en helt vanlig torsdag. Nu hejjar vi fram Eric Saade till final.

Som en glad överrskning kom grannen (Marcus) med barnen över hit. Dem hade med sig en present till Yade och gissa om han blev totalt överlycklig över att få ett flashigt fiskespö med massa tillbehör. Är dem inte för goa våra grannar.

Det är inne nu att byta ut köket för ävan Marcus har beställt wawawawoom grejer till sin kommande kökrenovering. Hans kök kommer bli så snyggt och jag kan ana hur vårt kök kommer att se ut i slutändan (sjukt snyggt och helt i min stil).

Det är bara att inse att jag är en djupt inbiten kaffekärring. Så fort jag fick i mig lite kaffe så försvann huvudvärken på ett litet kick. Helt otroligt men så är det. Pratade tidigare med pappa för att säga att vi inte kan komma ner (27 maj) för lillkillen har ett läger på scouterna. Han visste redan om det för mamma hade skvallrat.

Det är riktigt tråkigt att jag ska operera mig samma dag som pappas 60 års kalas (3 juni). Eftersom det är en dagsoperation så tänkte jag att vi kunde åka ner iallafall, men pappa sa att det inte kommer på frågan att jag ska åka 30 mil samma dag som operationen. Typiskt också för jag vill så gärna vara där jag med.
Äntligen tog jag mig i kragen och gick ut på en promenad, huvudvärken har inte släppt än. Passade även på att hämta ut ett paket ifrån Buzzador, handla kaffe (äntligen), postat brev. Nu sitter jag (och Joline) och tittar på Yades tennisträning.

Efter att vi lämnade lillkillen på skolan gick vi raka vägen hem för jag orkade inte gå på en promenad. Vid tio så la vi oss i sängen och sov till tolv. Fortfarande inget kaffeintag idag, enbart för att jag har varit för lat för att gå ner till affären. Kanske därför jag har en sprängande huvudvärk.
Vilken skitmorgon. Mike snodde all kaffe imorse, inte en enda kaffekorn lämnade han kvar. Där snackar vi ego. Sen vaknar lillkillen på fel sida, tjurig för att han måste ha jeans på sig. Åhhh, vilket skitmorgon.
Men oj vilken extremt spännande match att titta på för det var så otroligt jämt. Mike knep tårna i skorna och hade mer än gärna velat vara en av spelarna på plan, han om någon levde sig in i matchen. Killarna förlorade med 5-4. Väl kämpat! Susanne ska hjälpa oss att sy lätt vaderade (höfter och knän) målvakts short till Yade så han slipper få onödigt ont när han slänger sig efter bollen.
Nu har vi åkt igenom världens obehagligaste åskväder och hamnat i världens enda, Limmared. Dem har en fotbollsanläggning som heter duga. Det är snart dags för årets första fotbollsmatch. Jag hoppas att dem kommer att roligt och att det kommer gå bra.

När man kan plocka de första spröda rabarberstjälkarna så vet man att sommaren är på intågande. Självklart så måste man bara göra en gudomlig rabarberpaj som avnjuts med en kopp kaffe. Recept för den nyfikna finns nedan.

Pajdeg:
2 dl vetemjöl
1,5 dl havregryn
125 g smör eller margarin
2 msk vatten

Fyllning:
4-6 stjälkar (500 g) rabarber
1 dl socker
1 msk kanel
1 msk potatismjöl

Gör så här:
1. Blanda vetemjöl, havregryn i en skål. Arbeta i matfettet till en grynig massa.
2. Häll i 2 msk vatten och arbeta snabbt ihop degen. Låt den vila i kylen.
3. Skölj stjälkarna och skär rabarberna i småbitar.
4. Lägg bitarna i en pajform strö över socker, kanel och potatismjölet.
5. Smula över pajdegen jämt över rababerbitarna.
6. Grädda pajen i mitten av ugnen i 225 grader i ca 30 minuter.

Kan ni tänka er att jag Ramona "så långt ifrån gröna fingrar som möjligt" har lyckas få frökapsel (eller vad det heter) på orkiden som vi fick när Joline föddes. Rakare än min rygg idag finns inte i hela Dalsjöfors.


(jag har faktiskt tjuvrökt lite, fy på mig)
Vilket skämt, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Inte en enda låt har varit wow eller ens i närheten av mitt tycke och smak. Jag får bara hoppas att det är bättre låtar när nästa semifinal är på torsdag.

Jag skiter i omröstningen och blir pilsk på min karl istället för han är nyduschad, nyrakad och luktar gudomligt. Undrar om han accepterar mig som svetlana med en veckas utväxt på fiffi? Det får bli en snabb dusch.
Snart är det Eurovision, semifinal nr 1. Äntligen lite mera schlager, sång och kritiserande öron/ ögon. Underbart för lilla schlagernörden Ramona som får titta på det i sin ensamhet.
När min älskling kommer hem så ska vi gå ner till kakelhuset och kolla in lite kakel till köket. Det kommer att bli svart, grått eller vitt men storlek och sånt är inte bestämt än.

Ännu en dag med strålande sol, underbart. Min sluta-röka-grej har varit jobbig att hantera idag Jag var så äckligt nära att köpa cigg nere i affären, men gjorde inte det.
Joline dryga 9,5 månad, otroligt bekväm som vägrar att krypa eller ställa sig upp. Hon är säkert "lite" efter sin utveckling och det är ingenting vi kan göra något åt. Det kommer när det kommer, fast jag får hoppas att det sker innan hon börjar på dagis.

Eller så är hon smart, varför krypa när man har en gåstol? Gåstolen och hon är bästa kompisar, där snackar vi rallygirl in action. Det kan gå så vilt till så hon får hela cd-stället över sig. Så hon har fått sitt allra första skrapsår på näsryggen.



(Hon får inte använda gåstolen överdrivet mkt så den kan inte ha påverkat hennes utveckling)
Att jag inte röker längre gör att det är de enda jag tänker på är just cigaretter. Tack för att det inte finns en enda cig här hemma för annars hade jag fallit dit igen. Jag går som på nålar, för många olika känslor som ploppar upp, rastlösheten är oändlig men jag måste kämpa vidare.

Jag försöker lura mig själv genom att tänka "Ramona, börja rök igen annars blir du fet", "Ramona, kaffe och cig ska det va!", "Ramona, nu är du tillräcklig irriterad så börja rök igen istället". Jag försöker slå bort dem tankarna för jag vill verkligen klara mig utan dem där förbannade ciggen..
Hela eftermiddagen har jag och barnen varit ute i trädgården. Jag och lillkillen har haft vattenlekar, riktigt roligt att kasta "vattenbollar". Nu sitter jag och tittar på när lillkillen har sin fotbollsträning.

Vilket kanon väder vi har haft idag, helt otroligt underbart härligt. Som vi har njutit. Jag klappar mig själv på axeln för att jag har fortsatt varit rökfri. Det är inte lätt, den som säger något annat ljuger.

Underbara härliga älskvärda sol. Vilket väder vi har, det kan vi inte klaga på alls. Var nere i affären och där hittade jag en maträtt som påminner om min barndom, Lihapiirakka (köttpirog). Jag var bara tvungen att köpa det och dem var så där härligt flottiga som jag mindes. Gott!

Ja juste, jag har slutat att röka (igen). Den här gången är det för min skull och jag vill ha bästa tänkbara förutsättningar inför operationen den 3 juni. Jag ska klara det här.

Jag har förberett Yade om mina tillfälliga humörsväningar, han sa att blir för "tokig" så ska ha be mig "andas djupt tre gånger, räkna till tio och tänka över situationen" Sötis.

Det har inte gått att blogga, surt. Igår var vi utomhus näst intill hela dagen. Besöken avlöste varandra här hemma, både långvägar och nära grannar. Tur att kaffebryggaren var lätt tillgänglig iallafall. 

Jag längtar till barnens sommarlov. Tänk vad skönt utan vardagsrutiner och alla måsten. Det är uppehåll med köksrenoveringen för Mike jobbar. Det är KAOS här hemma och jag kan inget göra.
Jag var iväg till Sandared och kollade på när Yade badade och pratade med Josefine under tiden. Sen åkte vi och hämtade Joline hos svärföräldrana, vi passade även på att fika där innan vi åkte hem.

Väl hemma var det som en atombomb exploderat, det enda jag kunde göra var att blunda. Vi grillade och åt ute på altanen för inne fanns det ingen plats. Dem har varit jätteduktiga och kommit en bra bit på vägen.

Det bästa av allt är att jag får ugnen i det hörnet jag ville ha för det var enklast så *yes*. Dagens skörd av disk har jag fått diska ståendes dubbelvikt ner i badkaret. Nu ska jag sova för gud så trött jag är.


Jag trodde faran var över med Jolines spyhistoria, men sån tur hade jag inte. Nyss fick hon lite gröt och fruktpure och det kom upp som en kaskad. Blev lite panikartat här för Yade ska på kalas på andra sidan stan.

Jag hade fixat barnvakt till Joline så hon skulle slippa följa med dit, men jag kan inte lämna bort ett sjukt barn under så många timmar. Tur att det fanns en räddande ängel, Yade får åka med Josefine och dem.

Då behöver jag bara lämna bort Joline en liten stund när jag ska hämta Yade sen efter kalaset. Snacka om kaos här hemma och grädden på moset är att vi är full gång med vår köksrenovering. F*n, j*vla, skit också.

Nu är jag ute på okänd mark, det vill säga i luck-landet. Jag har fått den stora äran att välja luckor till köket, det finns miljontals med varianter av luckor och jag har beslutångest. Är jag tråkig om jag väljer helt släta luckor? Eller ska jag ta med spår? Vilket i-lands problem.

Joline är mycket bättre idag, hon har inte spytt, behållt maten och bajsade hårt. Så det måste varit något hon åt igår som hon inte tålde. Men vilken natt, jag har inte kunnat sova alls och det på grund av mina hemska tankar "tänk om hon".


Idag står köksrenovering i fokus för Mike och J, lillkillen ska på kalas och jag ska hålla mig undan. Jag får en upprymd känsla av lycka när jag ser hur förvandlingen av köket tar plats. Det kommer bli fint även om ugnen står i vänster hörn.

Shit vad läskigt. Jag vakar över Joline som sover i sin säng (tack gode gud för att jag gjorde det). Helt plötsligt från ingenstans så spyr hon upp en massa slem när hon ligger på rygg, lillpluttan har ju ingenting att spy för hennes mage är tom.

Åh, jag kommer inte kunna sova inatt för tänk om hon gör så igen på natten och jag inte är vaken. Hemska obehagliga tanke *peppar peppar ta i trä*. Försöker lägga henne på sidan och hoppas på det går över nu fort som f*n för det här är obehagligt.
Antingen har Joline ätit något hon inte tål eller så har någon smittat henne med magsjuka för nu spydde hon igen. Idag var ingen bra dag för spykaskader.

Och en karl som agerar surgubbe igen gör inte saken lättare. Ramona, ta djupa andetag och andas lugnt och räkna sakta till tio. Ett, två, tre....Så j*vla typiskt.
Fredagsgrillen stod klar, alla var vi hungriga. Jag satte Joline i sin matstol med ett smörgåsrån i handen och gav barnen (Yade och hans kompis) mat. Vi satte oss till bord och började äta. Vad gör Joline? Sätter i halsen och spyr en kaskad över hela middagsbordet. Det var inte mysigt alls.
Nu eftermiddagen fick jag besök av My och hennes dotter. Vi fika och satt ute på altanen och gottade oss i solen. Det var himla trevligt att få besök, ett litet avbrott av nedpackningen av köket. Efter det gick jag ner med en övertrött Joline till affären, väl hemma igen tokslocknade hon. Nu väntar jag på att gubben min ska komma hem.
Vilken klippa jag är, klappar stolt mig själv på axeln för hela köket är nerpackat och står på biljardbordet. Roligt att biljardbordet kom till användning. Jag passade även på att ta lite före bilder på köket.


Mitt hem kommer snart se ut som ett slagfält då köket ska packas ner och ställa utanför köket. För ihelgen kör vi igång med utbyte av köket. I slutändan kommer det att bli så fint även om vägen dit är lång.

Sovmorgon, det vet inte vad Joline är. Men hon sov hela natten så jag får vara nöjda med. Nähä, nu får jag ta och kavla upp ärmarna och sätta igång.
Mike var på skjutbanan och briljerade (stavning?) med sina höftskott medans jag fick besök av familjen Olsson. Vi fikade och pratade om köket, J ska hjälpa oss i helgen.

Imorgon är det rena lyxet för vi behöver inte kliva upp tidigt då lillkillen har studiedag. Men Joline kommer säkert förstöra sovmorgonen genom att vakna sjukt tidigt.

Till sist måste jag bara få rekommendera en super bra sajt www.babyvarlden.se . Där hittar du verkligen allt som handlar om barn. Klart värt att kolla in. Kanonbra sajt.
Beskedet ifrån Borås Stad kom med posten idag. Som ett litet barn slet jag upp kuvertet och såg till min stora förtjusning att båda boysen har blivit uttagna för kolonivistelsen i Espevik. Mellan den 4-21 juli ska dem få sin livs upplevelse och jag kommer att längta ihjäl mig efter dem. Men så roligt dem kommer att få.

Då har jag och Joline varit på mammaträff på förmiddagen. Lika trevligt som vanligt. Snart dags att hämta lillkillen ifrån skolan och sen är det dags att ta tag i köket.
Igår tappade Yade en tand. Han la i tanden i ett glas med vatten som sig bör. Men den här gången så gömde han glaset, kanske för att kolla om det finns en "riktig" tandfe. Som tur var så tjuvkikade Mike och såg vart Yade ställde glaset så vi kunde lägga i pengar för tanden.

Jag har varit inne på Tradera och budat på en klädsel, men blev jag överbjuden. Frågan är om jag ska lägga ett högre bud eller se mig förlorad. Tror att det blir det sistnämnda för jag är för snål för att lägga hur mycket pengar som helst på en klädsel till en Brio Sitty vagn.

Jag tror nog att jag kanske ska be svärmor hjälpa mig sy en ny klädsel. Hon är som en gud bakom symaskinen så det här kanske kan bli en rolig utmaning för henne. Vi får se hur det blir.
Hur tänkte jag egentligen? Typ ett två tre klart, men så lätt blir det inte. En tanke som slog mig beträffande köksrenoveringen är att jag måste ju packa ner allt som vi har i köket i lådor.

Jag har inte haft en tanke på det alls. Allt jag har tänkt på (och blivit irriterad på) är att ugnen kommer vara i "fel" hörn bara för Mike vill ha den där och vad har jag att säga till om då? Nada.

Imorgon kommer det bli kaos här hemma när allt ska packas ner, men något ska jag väl bidra med när dem gör grovjobbet.
Angående sovstilar, går dem i arv? Joline har samma sovstil som jag, det vill säga liggandes på sidan med ett ben under täcket och det andra över täcket. Likaså med armarna. Kan inte sluta småle när jag tittar på henne. Hur kommer det sig att barn är som vackrast när dem sover?

I helgen ska lillkillen på ett kalas. Det är två killar som har slagit ihop sina kalas och det blir i badhuset. Med min "feta" mammapeng så har jag inte möjlighet att köpa de dyra presenterna som lillkillen önskade ge dem. Max 100 kr var, där går min smärtgräns.

Igår var vi iväg och köpte fina presenter och grattiskort. Det blev totalt 80 kr per barn och jag hade även tänkt att köpa dem en varsin godispåse så det blir 100 kr. Lillkillen skrev nyss på Grattis korten följande "Grattis X på 9-årsdagen. Vi hade inte råd med dyra presenter. Grattis önskar Yade"

Stackars älskade pojk. Jag bad han sudda ut det han hade skrivit och fick förklara för han varför jag inte köper för dyra presenter. Dyrast är inte alltid bäst och jag tror dem blr jättenöjda med sina presenter. Han förstod men det hugger i mitt moders hjärta. 

Jag älskar kärleksmums och detta receptet är till för en långpanna.

Till Kakan:
2 Ägg
3 dl Socker
1,5 dl Mjölk
4,5 dl Vetemjöl
2 tsk Bakpulver
2 tsk Vaniljsocker
2 msk Kakao
150 g Smör

Till Glasyren:
4 msk Smör
259 g Florsocker
3 msk Kakao
3 msk kallt kaffe

Till Garnering: 1 dl riven kokos

Gör så här:
1. Sätt på ugnen på 225 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Häll i mjölken
2. Blanda de torra ingredienserna och rör ner i äggsmeten.
3. Häll smeten i en smord och bröad långpanna. Grädda kakan i 10-15 min.
4  Gör glasyren: Smält smöret, rör ner florsocket, kakaot och kaffet.
5. Bred glasyren över kakan medan den ännu är varm.
6. Strö över kokosen. Skär kakan i rutor när glasyren har stelnat.



Jag och Joline tog bilen (som ska ställas av efter helgen) till jobbet. Det var riktigt roligt att få träffa mina kära arbetskompisar och den annars pratkvarnen Joline satt knäpptyst och tittade på alla människor. Det är inte många månader kvar innan jag kommer att sitta där och jobba igen. Frågan är om jag måste börja om från noll igen? Skulle inte tro det.



På resten av denna onsdags schema finns en långpromenad, ett utvecklingssamtal i skolan, matlagning, bak av kärleksmums, fotbollsträning, bad av Joline, läxförhör med Yade och några liter kaffedrickandet inbokat. Fullt upp med andra ord.
Här är ett enkelt recept på cheesecake.

Du behöver:
10 Digestivekex
50 g Smör
400 g Philadelphia ost
1 dl Socker
2 msk Vetemjöl
3 tsk Vaniljsocker
1 Ägg

Gör så här:
1. Smält smöret, smula sönder kexen och rör ner dem i det smälta smöret.
2. Tryck ut detta i till ett pajskal i en form med löstagbar kant. Stå i kylen.
3. Rör ut osten med sockret. Tillsätt vetemjöl och vaniljsockret.
4. Separera äggvitan och rör ner gulan först , sedan vitan.
5. Häll i smeten i det kylda pajskalet.
6. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i 30 minuter.
7. Servera med grädde och färska bär.

Ett tips, ha gärna i finkrossad polkagris i smeten!


Den 3 juni ska jag in på operation, kallelsen kom idag. Samtidigt som jag är väldigt glad över att ha fått en tid så himla snabbt så är jag lite besviken för just den dagen skulle vi egentligen ha varit i Kalmar på ett stort födelsedagskalas för min pappa.

Dem bifogade en jätte stor bibba med papper som jag måste läsa, fylla i och skicka tillbaka till dem. Så det får bli min  kvällslektyr.
Det blev lite halv stressigt ett tag då jag stekte pannbiffar, försökte underhålla en tjurig Joline och förhörde lillkillen på hans läxa. Mike kommer hem och undrar varför jag var så tjurig? Konstigt när han åker iväg lika fort som han kommer hem.

Maten kom på bordet till slut. Lillkillen sa "Åh, mamma det här var jättegott och mycket godare än skolans pannbiffar" Tack svarade jag lyckligt varpå han fortsätter "Ja, skolan pannbiffar smakar som en skosula som har trampat i hästskit".



Det känns i magmusklerna efter gårdagens cirkelpass. Nyss var jag och lämnade lillkillen vid badhuset och jag bestämde mig för att gå en långpromend nu istället för i eftermiddag då det spås att bli regn då. Dumt beslut.

Lilltösen var inte alls med på noterna. Efter halva vägen blev hon övertrött och gnällig. Att sova i vagnen är inget för henne längre. Så det blev en snabb powerwalk med barnvagn bara för att komma hem så fort som möjligt.
Nu i helgen kommer vi att byta ut köket. När två envisa själar som oss ska försöka samsas så blir det väldigt svårt att enas om ett gemensamt beslut. Enda från början så har Mike velat haft varmluftsugnen i ena hörnet och det är jag inte alls sugen på för då hamnar den på fel sida av köket

Igår så ville Mike att jag skulle rita upp lite olika förslag. Sagt och gjort, två olika förslag visade jag upp till han idag. Hans kommentar blev "men jag tycker ändå att ugnen ska vara i det hörnet". Varför fråga mig när han ändå har bestämt sig? Jag ger upp, han får göra precis hur han vill.

Då var första hemma cirkelpasset med 16 stationer avklarad. Med fantasi så kan man använda det mesta som redskap för träning som tex. fyllda PET-flaskor som hantlar, gamla bordet som "ryggböjaren", altantrappan som "step up brädan", och stolsdynor som liggunderlag. Det känns i kroppen men fasiken vilken underbar känsla nu när första hemma passet är klar.

Det var riktigt kallt ute idag när jag (och Joline) lämnade lillkillen på skolan. Väl hemma blev det den sedvanliga veckostädningen som precis är avklarad.

Senare i eftermiddag kommer Jennie hit och vi ska köra ett eget cirkelpass. Det är mer än välbehövligt för kondition är en färskvara och degmagen är på tok för stor.

Vaknade kl. 6.45, ringde till Dennon och det en trevlig pratstund. Joline vaknade som en solstråle för en liten stund sen. Med mitt halv blaskiga kaffe försöker jag vakna till liv, det är segstartat idag. Lillkillen har vaknat på fel sida och jag försöker behålla lugnet så det inte blir onödiga bråk.


Tänk om jag hade gjort det som Mike bad mig att göra, nämligen vänta på att han skulle komma hem så vi gemensamt skulle åka till Jennie och Daniel. Då hade jag fått vänta till dödagar. Nu som först är han klar och är väl hemma om 1,5 timme.

Jag gav upp att vänta på honom så vid 14,00 så packade jag in barnen i bilen och åkte. Jennie och Daniel bjöd på kladdkaka med glass, mycket gott. Sen satt vi på altanen och gjorde det vi är bäst på och det är att "tjöta skit".

Mike drog iväg i ottan och ungefär då vaknade Joline. Sovmorgon finns inte för mig men jag får nöjd eftersom jag får iallafall sova på nätterna. Yade vaknade nyss och nu har syskonen lite morgonmys.


Det enda som står på schemat är att vi idag ska gå och hälsa på Jennie och Daniel. Undrar om vädret håller för att ta en promenad dit eller måste man ta bilen? Återstår att se sen senare.