Idag har jag haft noll med energi, inte gått någon promenad, inte städat, röjt eller hållt igång alls. Jag har haft en lika grå och orklös dag som det regniga vädret. Min största bedrift idag har varit middagsmaten bestående av blodpudding och stekt bacon. Även om det dåliga samvetet tär inom mig så unnar jag mig sådana här dagar.
Jag kan köpa dyra, pedagogiska och fantasifulla leksaker men till ingen nytta. Jolines favorit leksak just nu är ett kaffemått, hon gnager på den hela tiden. Hon ser så rolig ut när hon leker med den. Jag låter henne hållas för det kommer en tid då även hon kommer att vilja ha alla punga-ur-pengar-ifrån-stackars-föräldrar-leksaker.

Lillkillen kom hem en snabbis innan han gick vidare till tennisträningen. Han ville ha frallor till sig och två kompisar, så jag fixade det lite snabbt till dem. Så sa han "Mamma, du behöver inte komma och kolla på tennisen idag. Stackars Joline ska inte behöva vara ute i detta spöregnet". Åh, så underbart att slippa gå ut i detta skitväder och att det var Yade själv som sa att vi inte behövde komma dit.
Jag lite dåligt samvete för att jag avboka öpnna förskolan träffen imorse, men jag var så trött och än mindre sugen att gå i detta skitväder. Efter ha pratat med mamma i telefonen så la jag mig med Joline i sängen och vi toksomna. Vi sov i 1,5 timme. Den sömnen behövde vi båda två.



En helt annan sak, jag måste tuffa till mig (igen) och låta Joline få sitta själv på golvet utan att jag sitter bakom eller att det finns en hög med kuddar bakom henne. För hon måste lära sig att man inte kan kasta sig hejdlöst bakåt. Nu sitter hon själv på täcket och känner mig jätte tuff.
Lillkillen vaknade klockan 01.00 inatt och sa att han inte kunde sova. Han gick upp typ hundra gånger, gnällde på sin otrötthet och hade inte ont någonstan. Så höll han på i 1,5 timme. Snacka om att latmasken verkligen har krypit ut.

30 minuter efter så vaknar Joline och då var hon vaken i 1,5 timme. Även hon var pigg. När hon väl hade somnat så var jag övertrött och kunde inte somna. Vad hände inatt egentligen? Varför kan vi inte sova en en hel natt här som normalt folk?
Från ingenstans så sa Yade alldeles nyss "Jag tror att latmasken har krypit ut nu". Jag tittade på honom med stora ögon och frågade "Hur länge har du haft latmasken i dig då?" varpå han svarar "Typ en vecka eller kanske längre, men nu ska jag sluta be dig göra saker åt mig som jag faktiskt kan göra själv". Lilla pluttungen då.

Man ska akta sig när lilla Joline är i farten, annars kan det sluta illa och det gjorde det för Mike. Hon satt i hans knä, dem busade så som bara dem kan göra. Helt plötsligt skriker Mike *AJ* och då hade Joline lyckats riva Mike i näsan och överläppen så pass hårt så att det började blöda. Så kan det gå :).

Inte nog med dyra förlovningsringar så kommer Mike (och lillkillen) hem med en förlovningspresent till mig i form av en sprillans ny kaffebryggare. Detta var väldigt oväntat och mycket uppskattat av mig. Vilken underbar karl jag har, han slutar aldrig förvåna mig.
Den gamla


Den nya
Dagen D för lillkillens dansuppvisning var kommen. Med massor av pirr i magen på barnen så var det totalt fyra grupper som visade upp sina danser. Salen var fullproppad av föräldrar, släkt och vänner som med spänning väntade på att äntligen få se danserna. Vad duktiga dem var barnen och ett stort tack till danslärarna som gjort ett sånt fanastiskt jobb med barnen.

I hela 8 månader har vår lilla tös förgyllt vårt liv. Shit, vad tiden går fort och små naggande goda  framsteg har hon gjort även om hon är väldigt bekväm av sig. Hon är vårt lilla charmtroll som vi älskar så oändligt mycket.

Tiden går fort när man har roligt och roligt har jag verkligen haft idag. Alltid lika trevligt att träffa mammagänget och samtalsämnerna tar aldrig slut. Efteråt tog jag svängen förbi Saras grav, snackade lite med henne och berättade om den senaste nyheten.

Plockade upp lillkillen på skolan. Väl hemma så håller jag just nu på och bakar frallor. Senare ikväll är det lillkillens dansuppvisning och det kommer bli så roligt att äntligen få se dansen utan att behöva tjuvkika i fönstrena. Tror minsann han är lite små nervös.
Natten som passerade gick bättre än förväntat, Joline vaknade bara en gång. Nu är hon pigg som en mört men det är inte hennes storebror, han får jag dra ut ut sängen.


Idag så blir det en långpromenad till mammaträffen. Äntligen får jag träffa de gulliga mammorna. Det bästa av allt är att vi faktiskt inte bara pratar barn utan även andra saker.




Bajs i dubbel bemärkelse, bajs i Jolines blöja och bajs på hennes gnälliga humör. Kan inte den där tanden ploppa upp nu så jag slipper byta så många bajsblöjor och få tillbaka min snälla tös igen.

Klart jag förstår att hon har ont, men hennes gnällandet nästan alla dygnets timmar blir som salt i öppna sår till slut. Snälla söta tand ploppa upp nu så hon slipper ha hon och kan få bli glad igen.
Hela eftermiddagen har jag stått i köket bland grytorna och varvat det med att ta hand om en otroligt gnällig Joline (ännu mer tänder på gång). Ett jätte lass med barnmat (både fisk och kött) är klart för att frysas in.

Tidigare har Mike sagt att jag bara gör "samma" mat hela tiden, så på sista tiden så har jag verkligen ansträngt mig och tänkt utanför ramarna. Idag provade jag på något jag aldrig gjort förut, kålpudding. Pluspoäng till mig.
Mitt stora tisdagsnöje förutom att ta hand om en busig Joline är att fixa till vardagsrumsmattan. Det är skinnbitar som måste sättas fast i mattan igen och just nu känns det som ett evighetsjobb. Jag ser det lite som terapiarbete.


Snart kommer Jennie över på fika och det är ett betydligt roligare tisdagsnöje än mattarbetet. Det ska bli kul att hon kommer, så vi får göra det vi är bäst på: fika och snacka om allt mellan himmel och jord.
Vi kanske inte är det mest romantiska paret som finns. När det ska vara romantik övergår det gärna till humor och skoj istället. Ta det här samtalet i badkaret t.ex.

Medans jag tvättar av mig sminket så leker Mike med badankan, fyller den med vatten...
Jag: Spruta inte på mig för jag vill inte bli blöt i håret.
Mike blir som ett barn, det man inte får göra så gör han det iallafall.
Jag: Men sluta spruta mig i ansiktet, jag vill inte bli blöt i håret.
Mike fortsätter
Jag: Men kan du inte spruta någon annanstan
Sen kopplade vi ihop det med lite snuskig fantasi och sen gapskrattade vi.
Nu mina kära vänner så har jag något som jag måste berätta för er. Mike frågade mig för ett tag sen om jag ville förlova mig med honom. Det var något som han hade tänkt på väldigt länge. Svaret var självklart ett ringande JA. Men jag fick inte berätta det för någon och det har inte varit lätt.

Nu ikväll så har vi inför barnen bytt ringar och firat det med lite bubbel. När barnen sover så väntar ett romantiskt skumbad, levande ljus och kanske lite "raj raj" på det. Jag behöver väl knappast påpeka att jag är världens lyckligaste kvinna. Love is in the air. Älskar min Mike så mycket.

Det är underbart väder ute, strålande sol på klarblå himmel. Se nu till och smält bort all äckel snö så blir jag lyckligare. Jag ha fått mycket gjort här på min att-göra-lista.

Jag har äntligen tagit mig i kragen och ringt de samtalet som jag har skjutit upp alldeles för länge. En tid till farbror doktorn är bokad för en eventuell strelisering. Här i Borås kostade inget mer än läkarbesöket.



Då har jag och Joline varit på BVC. Ok-stämpel i baken fick hon. Hörselkontroll var bra. Nu väger Joline 10,77 kg och är 77 cm lång. Viktkurvan har gått ner lite och det är bara bra eftersom hon rör på sig mer nu. Hon är vår lilla duracell-kanin. 

Vad veckorna går fort, man hinner inte mer än att blunda så är det måndag igen. Joline tog fel på tiden och var klarvaken kl. 4 inatt. Det tog ett tag innan hon förstod att det var natt och att man ska sova då. Lilla pluttan.

Skitvädret har inte försvunnit, snön ligger som ett äckligt täcke över marken och kommer säkert inte försvinna i första taget. Är det för mycket begärt att man vill ha lite vår nu?
Men åhhh varför all denna snö, det kommer bara mer och mer. Jag blir så frustrerat arg, sur och en bitterf*tta så fort jag tittar ut igenom fönstret. JAG VILL HA VÅR NU!!! Nu ska jag kolla på BB så jag kan få skratta lite och glömma bort verkligheten.
Igår hade jag vårjackan på mig och hade stora förhoppning om att våren äntligen var kommen. Idag snöar det, jag fu*king hatar snö och orkar inte med någon mera snö. Snälla vinter släpp ditt grepp om oss och låt våren få inta din plats istället.

Nu är det underhållning på hög nivå. Sitter i min ensamhet (de andra har tagit middagslur) dämpar mina rop med att proppa i mig middag och kollar på ishockey. Det är så mycket fulspel på plan så det är svårt att vara tyst. AIK i mitt hjärta.

Hela dagen har Mike ägnat åt storstädning i källaren. Han har röjt ut hela bokhyllan, rensat, kastat, möblerat om och dammsugit. Vilken energi han har och den har inte jag.  Allt jag har gjort är att jag har knallat ner till affären och snart ska jag börja med maten.
Min älskade lillasyster Kia blev mitt telefonoffer ikväll. Jag älskar min lillasyster så himla mycket. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag klagade på mig själv att jag hela tiden åt av chipsen som jag inte ens tyckte om. Jag försökte putta undan chipsskålen längre ifrån mig men det hjälpte inte.

Tur i oturen (för Kia och hennes karl) så dog batteriet på min mobil. La mobilen på laddning och skickade ett sms till Kia för att  tacka för det trevliga sällskapet ikväll och då fick jag ett klockrent sms tillbaka "håll dig undan från chipsen som du ändå inte gillar". När jag läste sms:et hade jag ena handen i chipsskålen.
Men så tråkigt man kan ha en lördagskväll som denna. Yade sa god natt för en halvtimme aen (han måste ha varit rikrigt trött för han brukar väldig sällan gå och lägga sig självmant och absolut inte så här tidigt) och lilla Joline har kastat in handduken. Gubben är inte hemma och här sitter jag i min ensamhet och har extremt långtråkigt. Jag tar mig ett glas rött och telefonterrar någon i min telefonbok.
Vilken underbar mat vi har ätit idag, grillat så klart och det var som vanligt kocken Mike som fixade maten. Nu har Mike gått ner till grannen, dem ska måla om hans hall. Jag och barnen myser i soffan. Papparazzimorsan förasökte ta ett kort för att föreviga denna sund, men det var lättare sagt än gjort.

Då är även eftermiddagen snart avklarad. Först fick vi lite fikabesök, det var himla trevligt. Sen gick jag ner till grannen och hjälpte han att sy gardiner, stryka dem och hänga upp dem. Det tog sin lilla tid men snyggt blev det. Vi åkte även till Saras grav så nu vet jag var hon ligger.
Jag och lillkillen har mor-son kvalitets tid och har hamnat på badet i Dalsjöhallen. Dock blev jag lite dissad av Yade för han hittade en kompis att leka med aå jag passade på att simma några längder istället. Vi har en liten fikastund just nu och har jätteskoj.

Med bättre ljusförhållanden så har jag lyckats ta lite kort på den nya soffbordet, mattan och cd-ställerna. Soffbordet är i samma stil som vårt matsalsbord, något ljusare bara. Nu är helhets intrycket mycket bättre.

Jag vill bara kunna ta telefonen, ringa dig och säga "hej, sätt på kaffe jag kommer ner". Jag vill kunna säga "kom så åker vi till x". Jag vill krama dig, hålla om dig och säga att jag saknar dig så in i helvetes mycket. Det var du, jag och masten. Vissa dagar är sorgen jobbig att hantera. Sara, jag saknar dig.

Nu är Joline nattad och jag tar mig ett glas rött. Mike överraskade mig med att redan hämtat soffbordet, matta och cd-ställ. Vi har ställt ordning allt och det blev kanon. Fast jag måste bara vänja mig med de olika höjderna på de tidigare soffbordet och detta.


Småskrattar när jag lyssnar på Mike när han pratar jakt i telefonen, "dem måste lukta på hålen först", "snabbt in i grytet och snabbt ut", "det får inte vara löst i grytet" och "det går inte hålla på att vänta i evigheter när dem är i grytet".
Så här kul har jag en fredagskväll. Märks att mamma är 24 timmar om dygnet och inte hare möjlighet att checka ut. Klagar egentligen inte för mina barn ger mig så mycket och jag skulle aldrig vilja byta ut de livet jag lever idag. Snart blir det lite soffhäng framför tv eller varför inte lite dans på köksgolvet till radiomusik, så får det bli.

Jag tog fel på vilken dag våffeldag inträffade på. Eftersom jag trodde att det var i måndags så åt vi våfflor då. Men det är ju våffeldagen idag och då måste vi äta våfflor idag med. Stackars oss som måste frossa i våfflor, grädde och sylt en dag till.

Eftersom Yade har uppfyllt alla punkter med bravur på sin lista så fick han sin allra första veckopeng idag (50 kr). Glatt cyklade han ner till affären förr att handla. När han kom hem så visade han mig vad han hade köpte, 8 st tuggummin till sig själv och leksaker (plast kastrull, gryta och stekpanna) till Joline. Är han inte underbar.

När vi stod utanför huset suckade jag djupt, skakade på huvudet och sa till Yade "åh kan du cykla till affären och köpa gräddfil för det glömde jag". Sagt och gjort, då hann jag få in presenterna i strumporna. Han fick legogubbar och Joline fick en tandborste. Yade undrade om tranan hade varit och handlat i vår affär ;).

Helgstädningen är avklarad, imorgon får vi vårt nya soffbord, matta och dvd-ställ. Vårt vardagsrum kommer få ett rejält upplyft. Jag har även fixat så att tranan har kommit (igenom skorstenen), det är bara presenterna som fattas. På något sätt ska jag försöka hinna före lillkillen upp så jag kan sticka ner presenterna i strumpan (som jag ska inhandla innan jag hämtar han ifrån skolan).


Hur duktig mamma är jag nu som har glömt (smålänsk tradition) att tranan kommer med presenter till barnen idag? Dennon var så snäll och påminde mig imorse. Jag fick dra en nödlögn och berättade att tranan åker ner till småland först och kommer hit i eftermiddag. För lillkillen han hade stenkoll men inte ord han har sagt till mig.
Inte för att skryta men jag gör det iallafall, lillkillen är så grym på tennis. Han har en liten talang och jag hoppas han fortsätter med den sporten. När vi kom hem började jag med maten (köttsoppa) som nu står och puttrar på spisen. Lillkillen gjorde chockladbollar och Joline gjorde det hon är bäst på "upptäcka världen".

Medans Joline sov passade jag på att göra mina naglar lite vårfina. Det var bra länge sen jag hade nagelförlängning och kände att det var dags att göra mina händer lite mer kvinnliga.

Jag har insett att jag måste ställa om min hjärna till vårtid. Den är fortfarande inställd på vintertid. Plagg efter plagg fick jag plocka av mig på promenaden. Först åkte vantarna av, sen mössan och till sist tjocka halsduken.

Tror ni att man kan gå till frissan och utbyta tjänster? dem klipper mitt hår och jag städar deras salong? Mitt hår är som svinto och jag har inte råd att gå till frissan. Så är det att vara mammaledig.

Nu ska jag ta mina älskade barn, gå ut solen och blåsten för att lämna lillkillen till skolan. Självklart blir det en promenad också och vi får väl hoppas att jag inte blåser iväg, men det är väl ingen fara för jag står stadigt på jorden.

Idag skulle jag har varit iväg på en mammaträff, men eftersom jag inte har en fungerande bil här hemma så kommer jag inte iväg på den. Så vi blir hemma.

Blöder som gud vet vad och i ärlighetens namn så orkar jag inte med det längre. Är tvungen att fortsätta ta minipiller för jag vill inte bli gravid. Jag måste ta tag i det här med strelisering funderingarna, men vart ringer man?

Till 99 procent har jag bestämt mig för att strelisera mig. Jag ska inte ha fler barn och det är 110 procent säkert. Det är bara själva ingreppet jag är nervös över.
Jag var säker på att jag skulle få betala restskatt i år med tanke på att halva år 2010 så var jag mammaledig. Med tidigare erfarenheter så trodde jag att jag skulle få betala tillbaka. MEN så fel jag hade för jag får tillbaka hela 635 kr och det är inte illa. Jag är glad.
Håller på med middagsmaten (köttfärslimpa). Jag vänder ryggen om för att forma köttfärssmeten till en limpa. BRAK hör jag bakom mig, vände mig om snabbt som ögat. Där sitter Joline i sin gåstol och är mäkta förvånad att golvlampan har tagit plats på hennes gåstol. Hon skrattar hejdlöst.


Hennes straff blev att ligga på mage, tyvärr så går det bättre för henne att ligga på mage och hon gör små små framsteg. Vi har en liten duracell-kanin i detta hushåll. Lillkillen sa tidigare "Mamma, du kan inte säga bajskorv* till Joline. Du måste säga diareeklutt till henne för hon bajsar inte hårt än"




(*bajskorv är inte skällsord här hemma, utan det är mer som ett kärvänligt ord så "busfrö")
Även om jag älskar min mammalediga tid så kommer det en tid då det är dags att återgå till jobbet och dess vardag. Jag har länge förträngt den tiden men idag tog jag tag i de tråkiga telefonsamtalet. Nu står Joline i kö för en dagisplats till ett mycket populärt dagis här i byn. Den 15 september satte jag som startdatum vilket innebär att jag börjar jobba i början av oktober.

(Ja, jag vet att det inte heter dagis längre utan förskola)
Joline är på framfart och visar mig vad som komma skall när hon väl börjar krypa, ställa sig upp och gå. Till sin hjälp har hon just nu sin gåstol och hon är överallt och ingenstans. Nu måste man ha ett öga på henne hela tiden för hon upptäcker världen och testar lite gränser.

Det här är väl bra konstigt. Joline har sovit hela natten utan att vakna en enda gång (tack så mycket). Hon vaknade 06.30 och jag var dödens. Hur kan jag vara så här trött när jag fått en hel natt sömn? Jag borde vara superpigg och alert men jag är mer som en svårstartad volvo 140. En kopp kaffe kanske råder bot på det.
Jag är så lycklig nu så jag tror att jag spricker. Det här är helt otroligt underbart härligt. Det är precis som att leva i en dröm och om jag gör det så snälla väcka mig inte.

Bullmamman Ramona har varit mycket duktig och bakat bullar. Eftersom jag känner mig lite wild and crazy så jag har provat en ny fyllning i bullarna. Det var smör, kanel, socker och äppelmos. Resultatet blev mycket gott så det kommer jag att fortsätta med.

Lillkillen har aldrig tidigare haft varken veckopeng eller månadspeng utan han har fått pengar lite titt som tätt och vi har handlat leksaker och lördags"godis" åt han. Men lillkillen börjar bli stor.

Länge och väl har han tjatat om att han vill ha veckopeng. Efter långa förhandlingar så har vi kommit överens om att han ska få 50 kr i veckan om han utför sina sysslor som vi skrivit ner på ett papper.

Han har aldrig tidigare haft några speciella sysslor, utan hjälpt till då och då. Nu ska han storstäda sitt rum en gång i veckan, fixa disken en gång i veckan, göra sin läxor utan bråk och sluta småäta.

Solen skiner på nästan klarblå himmel, det enda som förstör är blåsten. Fast det gör ingenting för jag har hittat ett vårtecken. Äntligen är våren på ingång och ingen är lyckligare än jag. Länge leve våren.

Jag tror allt jag har förvandlats till en baktant och mattant. För nu står de nybakta matbröd och svalnar. Idag har jag lyxat till det och har i riven morot i. Det ska bli intressant och se hur det smakar (gudomligt som vanligt, he he). Samtidigt så håller jag på med barnmat (köttgryta) till Joline. Med lite musik i bakgrunden så är allt roligt.




Joline sov som en ängel hela natten och givetvis är det just den natten som jag ska drömma en mardröm. Jag har inte drömt mardröm sen gud vet när. Vaknade upp kallsvettig, var alldeles skakis och kunde inte somna om förrän en timme efteråt för jag lyssnade efter otäcka ljud.

Brinnande människor, höghus som brinner, folk som skriker, barn som gråter och en stor våg av eld som övertar hela stan är väl inte det optimala att drömma om. Usch, försöker skaka av mig drömmen men den har liksom etsat sig fast i näthinnan. Ja ja, nu åter till vardagen igen.
All heder till pensionärena som orkar hålla tempot uppe under hela motionspasset. För fy f*n vad tufft det var och jag måste medge att det var tusen gånger bättre än zumban. Synd bara att den träningen krockar med lillkillens dans, tror jag måste fjäska lite med min karl för den här gympapasset var riktigt bra.

Tidigare läste jag en blogg där personen i fråga hade kommit på världens smartaste grej. Och givetvis så är jag snabb på att apa efter. Istället för att tvätta Joline med en massa våtservetter efter maten så har hon nu fått en alldeles egen (hjärtformad) trasa som bara får användas på henne. Jag klippte den till ett hjärta för att vi inte ska ta fel trasa.


Min älskling är så söt som ställer upp och lämnar /hämtar lillkillen när han ska till dansa idag och tar hand om Joline. Samtidigt ska jag (och Jennie) prova på motionsgympan och därmed så sviker vi zumban ikväll. Av flera anledningar så kan jag stolt säga att jag har världens underbaraste karl och det bästa är att han är min karl.

Idag har jag haft en storstädningsdag. Även jag inte hade någon större lust så var det tvunget. Men nu är det klart och jag kan känna mig nöjd för den här gången.

När jag var ute på promenad kom jag tänka på att jag inte vet vart Sara ligger begravd, så jag måste be Marcus visa mig platsen så kan det få bli min dagliga promenad.

Jag har gjort någons dag som dem kommer minnas i all evighet och tyvärr jag med. Idag är sopptömmardagen. Mike brukar fixa med sopptunnan innan han åker till jobbet. 

Men imorse när jag som hastigast tittade ut genom fönstret så jag till min förfasan att dem var en hel halvtimme för tidiga och sopptunna var inte där ute. Nu blev det panik.

Full fart ner för trappan, på med Mikes stora stövlar och så springer jag ut ropar "vänta" utan att ha en enda tanke på hur jag ser ut. Soppgubben ler mot mig.

"Oj, vad tidiga ni är idag", säger jag med andan i halsen och överlämnar sopptunnan. "Ja, vi är morgonpigga och tur är väl det", svarade soppgubben. Då som först reflekterar smile.

Där står jag endast i en öppen morgonrock och ett par för stora stövlar och ett morgonruffsigt hår. Jag hade glömt att jag var naken under. Jag försvann snabbt in i huset igen.

Helgen gick i svullos tecken, med lite rastlöshet, mys med familjen och en jätte trevlig överraskning. Det mest sensationella för denna helgen var att Mike var hemma hela helgen. Veckorna springer förbi (tråkigt), nu är det måndag igen med allt vad det innebär.

Två promenader har vi hunnit med idag. Den första med Joline och den andra hakade vi på Mike ner till affären. Lillkillen är på fotbollsplanen med kompisarna, det märks att det är vår i luften.

Joline är ute på äventyr och nu når hon ALLT tack vare den förhöjda gåstolen. Hon älskar att pilla på allt  och har blivit så stadig på sina små ben. Vår lilltös börjar bli stor, vad tiden springer ifrån en.

Inte en enda gång vaknade Joline inatt, jag trodde knappt det var sant när jag vaknade imorse. Det artar sig med lilltösen och jag blir överlyckig över sömnen som jag får

Astrid Lindgrens filmer rullar på TV idag med även om lillkillen inte ens har klivit upp igen. Solen lyser så fint och idag kan jag se den klart igenom mina nyputsade fönster.

Vi har tittat på den ena filmen efter den andra här ikväll, Alla barn i bullerbyn, Emil i lönneberga och Madicken. Nu går ögonen i kors på mig och sängen ropar "Ramona kom och lägg dig".

Måste ändå bara nämna att jag älskar min Mike. Vi är så totalt olika men ändå så lika i sättet. Vi hör ihop på ett sätt som inte kan beskrivas. Han är min drömprins, min tiopoängare, min hunk.
Mike rymde till grannen vid sex tiden, han skulle "bara" hjälpa han med något och blev kvar där. Inte mig emot för jag har barnen som ett underbart sällskap här hemma. Vi kollar på Astrid Lindgrens filmer, dem är riktigt bra. Det är en av de få filmer som jag kan se om och om igen.


Efter den här helgen är det stenhård bantning som gäller för mig, för fy vilken svullohelg det har blivit. Magen står ut som om jag vore gravid, helt otroligt vad jag har ätit. Jag önskade att jag inte älskade gottis så mycket som jag gör. Den som vill får gärna skänka mig en magoperation.
Fönsterna är putsade, middagsmaten besående av stuvad potatis med isterband är uppäten och disken är klar. Vad ska jag göra nu då? Nu börjar jag känna att det faktiskt är lite långtråkigt, så ska det ju inte vara en lördag då till och med Mike är hemma.

Enda sen Joline föddes har hon aldrig gillat att stå på sina (spagetti) ben. Sedan gåstolen höjdes så har hon börjat använda benen mer och mer. Det är riktigt roligt att se att hon faktiskt står på benen längre stunder nu. Sen klappar hon händer åt sig själv.

Det var helt underbart med en långpromenad idag. En timme gick jag (och lillkillen cyklade för första gången i år). Det liksom spritter i hela kroppen på mig när solen tittar fram. Sol gör mig happy.


Nu ska jag ta tag i mina fönster, dem ska få sig omgång och om några timmar kan jag pusta ut och känna mig stolt över att äntligen ha gjort det. Fönsterpustarens dotter ska göra pappa stolt.


Då var bakdagen klar för den här gången. Det luktar gudomligt gott här hemma och alldeles strax ska vi fika. Sen efter det hade jag tänkt att gå ut på en promenad för det är underbart väder ute, solen lyser och det är plusgrader så vad mer kan man begära?

Jag är knappast sysslolös bara för att jag inte har planer för dagen. Lillkillen är upphämtad, jag har bakat en kladdkaka, en banankaka och brödet står på jäsning. Var får jag all energi ifrån?
Joline vaknade bara två gånger inatt, det är godkänt. Mike gick upp med Joline kl 6 så jag fick sova vidare till kl. 8 och då kom han med frukost på sängen. Det är rena lyxet.

Jag har ingen aning om vad denna dagen har att erbjuda. Kan ni tänka er att jag inte har några som helst färdiga planer för dagen och det händer inte allt för ofta direkt.
Herre min gud säger jag ett kilo vinegummin köpte Mike till mig. Köp någon liten godispåse till mig nu när Yade nte är hemma bad jag Mike att göra efter att han slutade jobbet. Efter maten kommer han med världens största godispåse. Aldrig i hela mitt liv kommer jag att ens få i mig en tredje del av godispåsen. Men fy f*n vad gott det är. Ramona svullar vidare.



Och mina tidigare planer för kvällen som att springa runt naken med hängtuttarna, leka strippa a la valross på golvet och ha sex med Mike på biljardbordet får nog bli en annan gång för Mike tokslocknade efter maten. Nice, så nu blir det sängen för min del också.

Ikväll har vi nästan BF (barnfritt) här hemma. Yade ska iväg på en övernattning med scouterna. Så ikväll när Joline har somnat så ska jag göra allt det jag inte kan göra när Yade är hemma.

Äta en himla massa godis, springa runt naken och flaxa med hängtuttarna, leka strippstjärna och åla som en valross på golvet, ha sex med Mike på biljardbordet och hoppa som en apa på soffan.

Känner jag mig rätt så tokslocknar jag nog direkt när Joline gör det för inatt blev det samma gamla vanliga visa igen. ;)

Vägarna är skottade och fina. Just där  tvingas alla stackars skolbarn gå för att idioterna som ska skotta gångvägarna har helt enkelt skitigt i det. Det här är skandal. Skärp till er och gör er jobb eller ska ett barn tvingas bli överkörd först?

Jag börjar med att skriva "JAG ÄR INTE GRAVID" men vad f*n händer med.mig? Jag sitter här och bölar värre än en gud vet vad för att Carola Häggqvist sjunger en Elvis låt. Hallå, Carola!!!! Nu blir jag lite rädd för mig själv. Undrar om jag ska tempen, jag kanske har feberyra
Imorse kunde jag bara följa med lillkillen halvvägs till skolan för det var för f*n inte plogat. Försök dra en barnvagn i 10 cm snö (och på gångvägarna låg meter höga snöhögar) så inser man rätt fort att det inte funkar. Man kan säga att jag var måttligt förbannad.



Igår kväll hoppades jag på att all snö skulle försvinna när jag vaknade idag. Men givetvis hade jag inte en sån tur, det var värre. Aldrig mer ska jag säga att "i år blir det ingen vargavinter" för den här vintern blev till och med värre än förra vintern. Snö på backen enda sen början av november har inte gjort mig speciellt lycklig. Gubben där uppe kan väl trycka på vår-knappen nu, snälla!
Jag har gjort världens största misstag och kommer inte att göra om det. Ni som känner mig (eller föjt min blogg länge) vet att jag älskar "turknötter" (där jag är uppväxt så heter dem så, det är rostade och saltade solrosfrön).

För ett tag sen så hade jag ett svag ögonblick och köpte solros kärnor, allt för att slippa saltet som ger mig botoxläppar. Men dem smakar inte alls lika gott och det är inte alls samma charm att äta dem. En stor miss.



(Vem tryckte på snöa-så-in-i-h*lvete-knappen igen?)
Min söta lillasyster skickade en bild på sig själv till mig och skrev något i stilen "mucka inte med mig för jag har blivit biffig". För ett tag sen slog hon på stort och började träna fem dagar i veckan, hon ska vara stolt över sig själv. Jag ligger i lä jämfört med henne då jag bara tränar två gånger i veckan. Men från att inte träna alls till att träna är något som ingen trodde om oss.

Kia


Jag (och Mike ville vara med på ett hörn)
Jag träffade på en J då vår killar har tennisträning ihop. Först kände jag inte igen henne alls för wow vad hon hade gått ner i vikt. Helt otroligt typ halva hon var borta och det liksom strålade om henne. Hon hade även med sig en kasse med flick kläder som hennes lilltös hade vuxit ur. Så underbart fina kläder, tusen tack.


Nu finns det ingen mer kycklingmamma i mig längre iallafall inte när det gäller maten. Efter att Joline ätit sin vanliga barnmat så fick hon provsmaka små bitar av pannkaka (vi andra åt ärtsoppa och pannkakor idag). Hon klarar ju av det galant. Jag tror inte ens ni förstår hur stolt jag är över mig själv.
Är man en snålis som jag är så har man ingen större lust att köpa en ny gåstol bara för att lilltösen är för lång. Nej, då kommer uppfinnar-Jocke fram. Jag har modifierat om gåstolen på ett extremet snillerikt sätt, så nu kom lilltösen högre upp och därmed så slipper hon sitta med knäna (stavning?) böjda i yogaställning.



(jag är så äckligt duktig för jag flyttade bara brickan där bak och skruvade ihop den och snörade runt med ett hårt gummisnöre bara för att vara på den säkra sidan att den håller.)
Förstå mig rätt, jag älskar mina barn över allt annat och vill vara en sån bra mamma jag bara kan vara. Men mamma-anden har tagit över min kropp och någonstans därinne gömmer sig Ramona. Jag lever och andas mamma 24 timmar om dygnet.

Bloggen svämmar över med "mina barn inlägg", allt som handlar om mina barns bedrifter (bra som dåliga) berättar jag till alla även dem som inte alls är intresserade över Jolines tänder, Yades dans eller Dennon makalösa pappersvikningar.

När hände detta och när försvinner det? Jag vet redan svaret: aldrig men det lugnar ner sig lite när man börjar jobba igen. Jag inser att Ramona (inte mamma Ramona) måste träffa lite folk och ha "tala-om-barnen-förbud". Undrar om det ens går?
Det är helt otroligt vad tuff jag har blivit. Bara för två dagar sen så fick Joline slät pure (ingen tillstymmelse till bitar fanns) att äta. Igår gav jag henne pytte pyttesmå bitar av smörgås (tänk storleken av en gul ärta) och idag har jag avancerat mig i tuffhetsgraden och gett henne smörgåsbitar STORA som en Amerikansk blåbär. Förstår ni hur stolt jag är över mig själv? Jag är kycklingmamma numero une! Hon lever, är lycklig och är mätt.


Ingen mjölk till morgonkaffet fick mig frivilligt att gå till affären, handla mjölk och gå en långpromenad. Solen värmde på kinderna, underbart härligt. Två saker som sömn och sol gör mig så lycklig. Det liksom spritter i hela kroppen på mig.

Det finns egentligen massor att göra här hemma men det är bara tråksaker som att putsa fönsterna. Jag tror jag skjuter fram fönsterputsningen ett tag till för jag känner mig för att lata mig hela långa förmiddagen.


Trummvirvel....... Joline sov bra inatt med (tusen mijloner med tack). Det var bara en gång som hon vaknade och ville ha nappen, sen sov hon till kl. 5.00 då fick hon välling och somnade om till kl. 7.15. Fy fasikens så guttans.

Lillkillen har beställt frukost (han bor på hotell a la mamma fixar allt). Han fick det han ville ha och lika bra det för han är så himla svår att få i frukost på morgonen. Nu kaffe till mig, sen klä på oss och till sist lämna lillkillen på skolan.

Nu händer det grejer i Jolines mun, den tredje tanden har tittat fram. Snart kan hon ju äta en en hel smörgås själv istället för mina pytte pyttesmå smörgås bitar. Mamma säger att hon är lik mig, för tydligen fick jag fyra tänder i stöten när jag var liten.

Lillkillen ville göra middag idag igen, kanske blir han framtidens Jamie Oliver? Han ska få göra potatis och kasslergratäng. Jag tycker det är roligt att han vill prova på att laga mat och det ska uppmuntras till max. Snart kanske jag slipper laga mat helt och hållet, snacka om bra barnarbete.
Nu får jag sluta vara en sån mespropp, det funkar inte i längden. Så idag bestämde jag mig för att tuffa till mig. Jag gav Joline pytte pyttesmå bitar med smörgås med leverpastej på. Medans hon fick dessa pyttesmå smörgåsbitarna satt jag på helspänn och väntade på att de skulle fastna i halsen.

Det gick bra, så nu ska jag fortsätta ge henne pyttesmå bitar för inte kan hon äta pure hela livet. Kycklingmamma med den vildaste fantasin känner sig otroligt stolt över att hon övervann rädslan och lät lillskiten få äta pytte pyttesmå bitar med smörgås idag.

Äntligen har Joline sovit hela natten. Hon somnade kl. 20.30 till kl. 4.30 då fick hon välling och somnade om till kl. 7.30. Så 8 timmars sömn på raken utan att vakna en enda gång, det är himmelriket.

Sömn var verkligen vad jag behövde ha och nu känner jag mig utvilad. Hoppas att hon fortsätter sova så här bra, även om chansen är väldigt liten så kan man ju alltid hoppas.
Någon önskade receptet på matbrödet jag bakade tidigare idag. Så då ska jag vara snäll och dela med mig av de super enkla receptet.

Till två matbröd
6 dl vätska vatten eller mjölk (37 grader)
1/2 dl olja
1 1/2 liter vetemjöl
50 g jäst
2 tsk salt
1 tsk socker

Granering:
1 ägg
flingsalt
valfri nötter eller vallmofrön

1. Smula jästen i en degbunke och häll i salt och socker. Rör om så jästen löser upp sig.
2. Häll i olja och fingervarmt vatten (eller mjölk) i jästen, rör om.
3. Häll i 3/4 av mjölen i vätskan och arbeta väl tills degen den blir slät och smidig.
4. Täck bunken med en bakduk och låt degen jäsa i 30 minuter.
5. Dela upp degen i två delar och ta en bit deg från varje del till snoddarna.
6. Tillsätt ev. mer mjöl, knåda degen så den blir smidig och forma till en limpa.
7, Gör två smala snoddar av den sparade degen, lägg vardera snodd i mitten på limpan och fäst under brödet.
8. Lägg limpan på en smord plåt, lägg på bakduken låt det jäsa i 30 minuter.
9. Under jäsningen kan du med fördel köra igång ugnen på 225 grader.
10. Pensla brödet med ett uppvispat ägg, häll över flingsalt och valfria nötter eller vallmofrön
11. Grädda i mitten av ugnen i ca 25 minuter, ta ut brödet ur ugnen. Klart! 

Jag och lillkillen har varit på möte på scouterna inför övernattningen dem ska ha i helgen. Nu checkar duktiga-mammarollen ut och jag intar slöa-på-soffan-Ramona.

Om inte Joline sover hela natten inatt så kommer jag lägga ut en annons "söt flickebarn uthyres" på Bloket imorgon.
Helt självmant så ville lillkillen göra middagen. När han erbjuder sig så ska han självklart få möjligheten att göra det. Han ville ha makroner, köttbullar, brunsås och sallad. Jag stod bredvid och berättade hur han skulle göra. Han blev så himla stolt över sina bedrifter och maten blev god.



Som den hemmasambon jag är (hemmafrun kan inte kalla mig för jag är varken förlovad eller gift) så har jag varit så duktig och bakat bröd idag. Det blev två stora limpor och om jag får lov att skryta lite så blev det himla gott. Så där perfekt luftigt, saftigt och underbart mustigt.

En liten grön mumin bok, en liten Joline och en tand/ tandkött som kliar så gnager hon värre än en liten råtta på boken. Hon har till och med lyckas med att bita sig själv på underläppen med sitt lilla riskorn till tand. Hur lyckas hon med den nästintill det omöjliga?

Det var trevligt med lite fikabesök av Jennie. Jag behövde det och få prata annat än bebisspråk. Joline har äntligen somnat, att hon ens orkade vara vaken från 6.15 till 11.30 förundrar mig.

En promenad i solskenet väntar, vi tar det i samband med att lillkillen ska hämtas ifrån skolan. Mina fönster är fortfarande så där härligt skitiga och det kommer dem att vara några dagar till.

Det finns en fördel med att Joline vaknade super tidigt, jag har hunnit storstäda här hemma och är precis klar när klockan slår tio. Inte illa pinkat. Jag borde egentligen ta tag i mina extremt skitiga fönster. Det går knappt att se ut igenom dem nu är härliga solen tittar fram.

En kopp kaffe på det här.
Varför bestämmer sig Joline att vi ska kliva upp kl 6.15 när hon (och jag) har haft ännu en nästintill sömnlös natt? Det går över mitt förstånd. Jag tackar gud att hon är den sista bebisen som jag ploppar ut, för fler småttingar som hon och jag hade hamnat på hispan.

Om bara jag också kunde få lite av hennes energi då skulle jag bli piggare. Hon är glad, ligger på sin filt, babblar och leker. Jag är också egentligen glad (men trött) för älsklingen laddade kaffebryggaren så de var klart när jag klev upp och det mina vänner det är kärlek för mig.

De enda botemedlet mot trötthet (om man inte kan eller får sova) är att hålla igång hela tiden. Det är ett big no no att sätta sig, för då tar tröttheten över. Så jag har gått en lång promenad, spelat Wii med Yade, fixat barnmat (tack Therese för tipset) och fixar just nu middagsmaten.

Att försöka sova när hon sover kan jag inte göra för jag har en till som ska tas hand om. Ja, jag vet att jag ska uppskatta mina dyrbara skatter och att det är jag själv som valt att bli mamma. Jag älskar mina barn, men jag behöver sömn för att kunna ladda batterierna igen.
Jag ringde till barnmot. på sjukhuset. I och med att Joline inte har feber längre så behövde vi inte åka in. Istället fick jag följande råd:

1. Varm rödsaft eller sockervatten, gillar inte Joline så jag får tvinga henne
2. Högläge vid sängen, gillar inte Joline så jag får tvinga henne
3. Näsdroppas, gillar inte Joline så jag får tvinga henne
4. Ångande bad, gillar Joline
5. Vara ute mycket i friska luften, gillar Joline
6. Vädring av sovrummet
7. Inga mjölkprodukter

Med andra ord vi får helt enkelt köra lite maktkamper, härda ut och därmed förblir jag ett vrak för jag har inga reservkrafter att ta ifrån.
Med noll sömn inatt så har det gjort att jag har en lättare sinnesförvirring. Jag gick ner till skolan med lillkillen, gick en promenad och kommer hem. Telefonen ringer och jag svarar, det visade sig att lillkillen hade studiedag idag. Snacka om att jag blir så trött på mig själv.

Joline och jag har haft en skit natt. Hon har hostat något så fruktansvärt vilket ha gjort att hon har varit mer vaken än vad hon har sovit. Jag ska ringa till vårdcentralen idag för det här funkar inte längre.

Idag kommer jag vara som en grådassig zombie och det kommer inte bli mer än de nödvändiga gjort. Vädret går i mitt tecken,  lite av de grådassiga stucket, men det är plusgrader iallafall.
Jag och barnen har en mysig söndag (Mike är där han brukar vara på helgerna). Yade spelar Wii, Joline försöker att läsa en bok när hon inte har sina otäcka hostattacker och jag hejar på Yade.

Det är roligt att solen har tittat fram idag dock har det varit svårt att se den igenom mina extremt skita fönster. Så inom de närmsta dagarna har jag ett tråkigt projekt som väntar, putsa fönster.

Det är en riktig seg söndag idag, med all rätt  Det blev en superlyckad kväll igår med god mat, trevliga vänner och bra underhållning. Jag kom inte i säng förrän 2.15 och då vaknade Joline och var vaken i 45 minuter. Sen upp första gången vid 7 och sen klev vi upp kl. 9.

En promenad har vi hunnit med och det var riktigt uppfriskande. Nu ska jag tillåta mg själv att bara slappa hela eftermiddagen och kvällen för det är de man gör på söndagar.
Jaha, jag får inse att .jag har blivit besegrad. Lillkillen la ut sina sista pengar på mobilen på Eric och tänk vilken lycka han fick när han vann. Okej, men jag har väl alltid hejjat på tvårona de senaste åren och än så länge har sverige inte vunnit Eurovision så det betyder att sveriges befolkning röster om vem ska framträda sverige i eurovision suger stenhårt.
Jag har som policy att man får ringa och rösta på finalen (inte på delfinalerna). Jag har röstat på Danny "in the club" och lillkillen har röstat på Eric "Popular". Så nu har vi vänskaplig fight här hemma om vem ska vinna hela skiten.

Det här är kärlek att få dela det dem man älskar allra mest. Men tyvärr har Mike och Daniel sagt god natt redan, dem orkade inte hålla sig vakna. Men vi andra är vakna, glada, lyckliga och väldigt på!!!!!

Äntligen så är kvällen här som jag har längtat efter hela året. Danny ut först och jag är så  lycklig (en röst på han är redan skickad). Nu ska vi äta middag, lyssna på melodifestivalen i bakgrunden och äta efterrätten framför TV. Den rosa boan är borta med den andra melodifestivalensakerna finns så jag är så överdrivet lycklig och dem bästa är här och delar denna stund med mig. I just love it.

Nu är det lugnet före stormen. 8kväll smäller det men den rosa boan har rymt så jag måste leta som en galning efter den. Som jag har längtat efter denna kväll, jag kan villigt erkänna att jag är en melodifestival-nörd. Det är liksom min grej,

Jag har även målat mina naglar med svart nagellack och stylat dem med en rad silver pluttar. Det är roligt att fixa naglarna och snart är det väl dag för en omgång gele naglar igen. Det var ett tag sen jag hade lösnaglar.

På tal om något helt annat, idag fiser jag riktigt illa. Fisarna luktar ruttna ägg blandat med gamla soppor. Gjorde nyss en långtradar prutt, en prutt för varje steg jag tog. Dem är sjukt roliga.

För första gången i mitt liv så har jag tagit mig an att göra en egen vanilj panna cotta och till detta ska jag servera frukt kompott. Det ska bli himla intressant och se om jag lyckades.

Lillkillen har blivit bättre och lilltösen betydligt sämre. Hennes förkylning är just nu i sitt esse, snoret rinner som en öppen kran och nu har hon även fått en eländig hosta. Det märks att det är typ tre hundra år sen jag hade småbarn, för nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att lindra hennes hosta. Men allt ordnar sig

Ikväll är det grand final på melodifestivalen och det kan väl inte ha undgått någon i detta avlånga land. Som den melodifestival fantast som jag är så är det en stor kväll för mig. Middagsbjudning, älskade vänner och den rosa boan kommer göra denna kväll perfekt.

I just love gurkan i BB, han är så skön och jag vill verkligen att han ska vinna hela skiten. Gurkan är så härlig, han är sig själv, ödmjuk och helt j*vla jalla jalla kompis underbar. De andra är bara små parasiter som vill bli C-kändisar, dem gör inte ens bra TV och då är det illa.

Joline har fattat att det är fredagkväll eller nåt sånt och hon har bestämt sig för att hålla sig vaken hela natten lång, eller nåt. Skitungen är så äckligt pigg trotts sin förkylning och all jag vill göra är att sova. Åhh, vad jag vill bara att den där jävla jakten ska vara slut så jag kan få en natts sömn.

Vi har fått storfrämmat här hemma. Marcus och barnen kom över. Vi har precis ätit middag i form av pizza.. Så söta dem är de små liven. Det är riktigt roligt att ha dem här. 


En snorig näsa och tankspridhet kan bli total kaos i detta hem. Jag skulle göra lite pure av torkad frukt, so far so good. Klippte ner aprikos, päron och katrinplommon i mindre bitar i en kastrull, hällde på vatten och satte det på plattan.

Nu till tankspridheten, jag tog hand om en halv tjurig Joline. Jag försökte underhålla henne med massa olika lekar och hade inte en tanke på vad som puttrade på spisen. Snorigheten, gjorde att jag inte kände lukten när skiten kokade torrt.

Nu är fruktpuren i slasken, kastrullen är körd och jag blir bara så trött på mig själv. Nästa gång ska jag hålla mig i köket tills allt är klart. Även solen har sina fläckar.


Häromdagen gjorde jag barnmat (kyckling, ris, ärtor och majs) och det gillade inte Joline alls. Hon kniper igen sin lilla mun och låter sig inte ens luras med lite fruktpure ovanpå. Jag har testat flera gånger och får inse mig besegrad.

I frysen hade jag bara tre portioner barnmat (köttfärs, potatis, morot och tomat) och den är inte heller någon favorit. Så nu får jag göra storkok med ny barnmat med det jag vet att hon gillar. Finns det någon som har lite barnmat tips till en 7,5 månaders bebis?

Lillkillen är hemma ifrån skolan idag också, lika bra att låta han bli helt frisk. Jag har ingen som helst aning om vad denna dag har att erbjuda. Men något roligt ska vi nog kunna hitta på även om vi bara är hemma. Nu ska fantasiknölen sig en kopp kaffe och sen ska jag låta hjärncellerna få arbeta lite.

Här kommer ett urval av alla kläder som Jennie handlade åt mig igår. Jag är verkligen supernöjd med varje litet plagg, dem är så "jag". Nu kan jag strosa runt omkring och bara vara snygging. Självförtroendet är på topp.


Det är tur att Jennie kan mig utan och innan. Hon vet vad jag vill ha, mina storlekar och vad jag kan tänkas passa i. Hon kom över med kläderna ikväll. Jag har provat allt och allt passade helt perfekt. Nu har jag en helt ny garderob (lägger ut bilder hur de sitter på imorgon).Tusen miljoner med tack min älskade gumma.

Jag har världens bästa vän, så eneklt är det. Jennie shoppar inte bara åt sig själv utan även åt mig på Gina Tricots stora special försäljning för V.I,P.-kunder som dem har ordnat här idag i Borås. Det ska bli så himla roligt att få se vad hon har handlat åt mig. Hon är lite som min Jultomte. I just love her.
Tydligen är jag en Dummie, för Pilates for Dummies klarade jag av utan att behöva rulla runt som en strandad val. Lillkillen kom in till rummet. Han stannade till vid dörröppningen, höjde ögonbrynen, la huvudet på sne och sa "men mamma vad sysslar du med egentligen". Pilates svarade jag. Han skaka på huvudet, gav ifrån sig en djup suck och gick till vardagsrummet.

Det är knappast någon barnlek att ta hand om sjuka barn. Det är vid sådana här lägen som jag önskade att jag hade haft en trollstav. Vet inte vad som är värst, en Joline som bara snorar och gråter hela tiden eller en Yade som vill att jag ska hämta och göra allt åt han.

Men är man sjuk så är man och det bästa som finns är att bli lite extra ompysslad och det gör jag med råge. Mina älskade små skitungar, se till och bli friska nu så vi kan komma i de vanlinga kängorna igen.

Förkylningen för lillkillen och Joline hade inte försvunnit under natten som jag hade hoppas på. Så han får vara hemma och kurera sig idag istället för att gå till skolan. Nu ska jag ta hand om mina sjuka barn. Och snön faller som dasslock utanför och våren känns så himla långt borta och det gör mig så ledsen.
Jaha, tack för den. Nu när min förkylning är på väg bort så kom jag nu hem efter träningen och har inte bara en utan två förkylda barn här hemma. Hur snabbt kan en förkylning komma, jag har bara varit borta en timma. Hoppas den försvinner bort härifrån fort som f*n för jag orkar inte med någon mera sjukstuga fasoner längre.
Jag har precis bytt om och är i väntan på att Jennie ska plocka upp mig så vi ska åka till cirkelpasset. Men jag hinner nog med detta inlägg. När jag skulle byta om tog jag tag i en BH utan att riktigt kolla, helt fel upptäckte jag. OMG, BH var tok för stor, där skulle det lätt ha fått plats en handboll i vardera kupa (stl 85 DD), den hade jag när jag fick Joline. Jag tog fram den rätta BH (stl 75 B). Jag hade hellre haft kvar handbollarna istället för dessa små urgröpta russina.

Min söta svärmor Susanne fyller år idag. Jag köpte tulpaner som jag har pysslat om lite så att det blir en roligare bukett att ge den till henne. Vi ska dit efter att Mike har slutat jobbet. Tur man ska träna idag för det blir lite för mycket gotti gott gott som slinker ner idag.


Det måste vara någon form av dålig omen eller något. Men varje gång Mike får för sig att skotta hemma så får vädergudarna för sig att det ska komma ännu mer äckelsnö. Imorse var trappan så fin, men nu ser man den inte av all snö. Så ni som har sol, vårkänslor, värme kan ni inte skicka hit det till lilla Dalsjöfors.

Det är många som är sjuka nu, så vi var totalt fyra mammor med barn här idag. Det var himla trevligt och fikat var uppskattat. Men vem beställde denna snöstormen som är utomhus nu? Jag klarar verkligen inte av mer snö för jag kräver att våren ska komma hit nu.

Snart hämta lillkillen (med bilen för jag går inte ute i detta vädret), sen står middag på tur att fixas, därefter åker vi till Susannes födelsedagsfirande, lillkillens dans och min träning på schemat.

Idag står det lite mer saker på schemat och det är roliga saker. Mammaträff här hemma, Susannes födelsedag och cirkelpass träning. Mike var så söt igår för han skottade och saltade trappan till vanliga ingången så man slipper gå in källaringången.

Huset är städat så jag slipper skämmas, fikat är färdigbakat (banankaka och kladdkaka med grädde och sen köpte jag wienerbröd). Jag är klar och kan nu stolt visa upp mitt vackra hem för dem.

Vänta, jag måste bara gömma undan alla SM sakerna, min sjuksköterska-outfit, latexlakan och alla mina dildosar, butplug, kulor och penisringar som jag har i sovrummet. Ha ha ha, som om jag skulle ha allt de där ;).
Vilket underbart väder, sol och värme gör mig lycklig. En glad mamma är en snäll mamma. En snälla mamma köper semlor. Tyvärr råkade semlorna ut för en färdkrock, men vad gjorde det för det var gudomligt gott.

Äntligen har vår tandlösa tös fått för sig att tänderna ska ploppa upp som svampar i skogen. Två tänder har sprickit upp i underkäken, en framtand och en tand bredvid. Äntligen, ett tag trodde jag hon inte hade några tänder och skulle förbli tandlös!

Jag gick bara en liten runda imorse för det blåste så kallt. Medans Joline tog sig en lur så passade jag på att tjuvträna lite Pilates. Man kan lugnt säga att jag knappast är lika graciös som dem på filmen. Jag liknar nog mer en strandsatt val än en vacker svan med fina linjer. Roligt var det iallafall
Mää, det är ju fettisdag idag och det innebär stor frossa i semlor. Denna underbart goda bakelse som jag hellre köper än gör själv, av den enkla anledningen att min bullar alltid blir så "tunga" och inte så där härligt luftiga som bagarns.

Snart ska jag kicka igång denna tisdag med att lämna lillkillen till Dalsjöhallen och sen gå en promenad med lilla Joline. Jag känner på mig att det här blir en underbar tisdag för det har jag bestämt.

Det är mycket nu som står på schemat idag. Eller vänta.... Inte en enda "måste" sak finns att göra förutom vardagsbestyren. Så denna tisdag blir en slappar tisdag om jag inte får mig att hitta på något nytt projekt.

Joline sov hela natten, det var verkligen på tiden. Bara jag som inte fattade att hon skulle sova hela natten för jag vaknade stup i ett och var beredd på att hon skulle vakna. Lustigt det där.

Vilken höjdar dokumentärserie måste jag säga. Jag känner smärtan med dem. Jag känner igen groggigheten ifrån lustgasen och befrielsen av ryggmärgsbedövningen. Jag känner igen arbetet med värkarna och tacksamheten av att få krysta och jag känner igen lyckan av att äntligen få sitt efterlängtade barn.

Behöver jag ens säga att jag sitter här och lipar. Nej, det blir inga fler barn för den här bebisfabriken är stängd för all framtid. Men det är härligt att få tänka tillbaka på mina tre förlossningar som var totalt olika. Tre  förlossningar i tre olika faser i mitt liv, men det är en helt annan historia. Underbara minnen.

Ha ha, nyfiken som jag är stod jag ute i kylan och kollade in i lokalen där lillkillen tränar sin streetdance. Killen är ju bra, han gjorde mamma stolt. Det ska bli roligt att få se dansuppvisningen i slutet av mars.

Middag fixad och uppäten, lillkillen har gjort sina läxor. För att hinna in till stan och lämna in ansökan till barnkollo innan lillkillen skulle på dansen så fick jag agera rallykalle som körde lite för fort. Jag upptäckte att snuten var bakom mig, men dem stoppade inte mig.

Snabbt hem, lillkillen fick byta om och sen körde vi iväg till dansen. Jag släppte av han för vi föräldrar får inte titta på och passade på att handla lite. Nu är jag hemma en liten stund och ska snart hämta lillkillen igen. Och ingen dans för min del, det suger fett. Jag hade verkligen velat träna idag.
Då har jag lekt frisör och klippt lillkillens hår. Det blev en och annan miss här och där (svårt att klippa en som inte sitter helt still) men allt det svarta är borta. Jag och lillkillen är mycket nöjda med resultatet.

Nu har förmiddagen passerat och den har jag ägnat åt Joline och storstädning. Det är så himla tråkigt att städa för det är något som inte består utan det tvingas man göra om och om igen. Hade jag haft råd så hade jag skaffat mig en Rut.

Nu har jag bestämt mig till hundra, jag skippar träningen ikväll. Det tar emot att inte gå, men jag måste lyssna på kroppen och de goda råden jag har fått. Nu fortsätter jag denna måndag med rasslande fart framåt mot alla måsten.

Nu äter båda barnen sin frukost och jag är inne på kopp nr två. Jag måste bara säga att jag är sjukt nöjd vad jag åstakom igår med alla foton och ramar. Jag blir liksom så där fånigt lycklig när jag ser alla foton, det ligger ett fint minne bakom varje bild.

På schemat idag är tråkstäd, ett övervakar möte (jag är övervakare) och efter att jag har hämtat lillkillen så ska jag klippa hans hår. Allt det svarta ska bort nu, äntligen gav han med sig  Och granaterat så kommer en rulle toapappaer gå åt som snorpapper, tur att det är mjukt papper.

Dennon och jag pratade i telefonen som vanligt imorse, jag älskar den pratstunden med honom för det blir en sån bra start på dagen för mig. Snart ska jag väcka barnen, jag har en stor kopp kaffe i handen och njuter av att det är ljust ute.


Det som är mindre bra är min förkylning, de är bara snor och näsan känns som en igentäppt fortboll. Jag fått råd angående träning vid förkylning och jag vill inte chansa (tänker på min kropp). Men det gör mig ledsen att jag inte kommer iväg idag om jag nu inte känner super frisk senare.

Jag har ju aldrig varit ett träningsfeak, aldrig tränat regelbundet och hellre hitta på ursäkter än att träna. Nu är det annat för jag tränar regelbundet och älskar det jätte mycket.

Detta har gjort att jag har ingen aning om vad man får och inte får göra. Som nu är jag dunderförkyld (snorig), får jag träna zumba imorgon? Eller måste jag stanna hemma?
Det har inte blivit så mycket bloggande idag för jag har hållt på med foton hela långa dagen Allt ifrån att välja foton, ändra om till svartvita, skrivit ut, fixat ramarna, ramat in, bytt ut foton, placera ut fotona, ändrat igen, placerat om och hängt upp.


Det tog mycket längre tid (många pauser) än vad jag trodde det skulle göra men nu är det klart och jag är väldigt nöjd med resultatet. Jag älskar svartvita bilder och speciellt när det är på min familj. Nu ska jag kolla på BB och sen nanna kudden.

Det är snorigt här hemma och den drabbade är jag (why), nu ska vi se till att det försvinner fort som attans. Joline vet verkligen inte hur man sover en hel natt och det tär på mig.

Mike är i väg och jagar (ovanligt, he he) och vi kollar på vasaloppet. Det är en otroligt fin dag idag så en promenad ska också hinnas med. Utöver det så blir det en slappar söndag.

Jag tror knappt det är sant men jag har ett vittne, ÄNTLIGEN så sa Joline "mamma". Det var på tiden, jag hade gett upp hoppet om det för de har bara varit "pappa" och "jääääääiiddd".

Mike satte sig vid datorn, Yade och Joline somnade efter halva melodifestivalen. Jag fick i mig nästan all naturgodis och tre (33 cl) öl och nu när jag en riktigt trött. Herregud var har "slå klackarna i taket och håll i gång Ramona" tagit vägen? Hon försvann nog efter att hon fick en tösabit som håller henne vaken om nätterna.

Nu ska jag inta sovläge och hoppas på att Joline sover hela natten (annars bär jag ut henne och hennes spjälsäng till hundboden så kan hon skrika där tillsammans med vovvarna. Man kan ju leka med tanken även om det inte finns i min värld att göra det. Jag får helt enkelt kliva upp och ta hand om henne när hon vaknar).

När lillkillen har godis förbud så måste vi ta oss ut på ny mark, naturgodis. Nötter av alla olika slag och torkad frukt är gudomligt gott. Synd att det ska vara så onödigt dyrt.

Nu blir det melodifestivalen, naturgodis, en öl och mys i soffan med la familia. Det kan inte bli bättre än så här (jo, om Storkillen hade varit här så hade det varit himmelriket för mig).

En liten tripp till Maxi och storhandling gjorde mig till en ny människa. Hela dagen från tidig morgon till sen eftermiddag så har Joline bara använt sin gnälliga röst, varit klängig och det har gjorde mig helt utmattad.

Igår kväll så såg tydligen lillkillen vad jag och Mike sysslade med i sänghalmen. Han sa "Det såg precis ut som det bara var mamma i sängen, hon satt upp och sen kramades ni så där konstigt". Fy så himla pinsamt.
Min lycka är gjord, äntligen bajsar Joline normalt igen. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle bli så lycklig över lite bajs. Nu är det bara lillkillen som ska bli fri från magsjukan och sen vill vi inte ha tillbaka den i vårt hem någon mera gång.

Wow, vilken resa jag har genomgått sedan starten av denna blogg. Jag sitter här och småler för mig själv med tårar i ögonen (PMS varning) när jag tänker på allt som har hänt mig.


Under det här åren som jag har haft den här bloggen har jag tvingas gå igenom svek, bråk, lögner, otrohet, förnekelser, maktlöshet, dålig självkänsla, skilsmässa och felaktiga val.


Det handlar om att kunna lärdom av sina motgångar i livet så kommer man ur det som en starkare, gladare och lyckllgare människa. Förlåtelse är de ljuva plåstret till alla öppna sår.


Jag har även haft turen att  känna av förälskelsen ljuva sötma, kärlek till mina nära och kära, underbara vänner, lycka, glädje, närhet och ärlighet. Jag är en stark kvinna som vet vad hon vill.


Huvudpersonen i detta inlägg är lillkillen. Han la sig som sagt tidigt igår med huvudvärk och det är inte alls likt han.Sen vaknade han inatt och spydde. Han fick lägga sig i soffan med en spyhink framför sig. Stackars liten. Nu har han ätit ett halvt glas med yoghurt som vi hoppas att han får behålla.



Joline har varit "pain in the ars" inatt och fortsätter med det nu på morgonen, jag är förkyld (det är väl väldigt onödigt tycker jag) och Mike är iväg och jagar. Vilken rolig lördag, nooot.
Lillkillen börjar nog bli sjuk, hela dan har han varit segråtta och redan vid kl 18.30 hade han ont i huvudet, han fick en huvudvärkstablett, la sig och toksomna. Joline tvingade vi att vara vaken till 20.00 och sen toksloknade hon.

"När katten inte är hemma så dansar råttorna på bordet".

Då var bara jag och gubben vakna och när barnen sover så måste man passa på att ha lite raj raj i sänghalmen och det blev nog för tufft för gubben för han toksloknade efteråt. Så det är bara jag som är vaken men även jag ska nanna kudde nu.
Det är inte direkt som om det har rasslat till med frågor. Bara en ensam liten fråga, så jag stuntar i "svar på frågor" för mitt 2500 inlägg. Men jag lovade att svara på alla frågor, läs svaret som finns som en kommentar i inlägget "Bara fem kvar".

Skam den som ger så lätt, jag har fortfarande hopp om att lyckas med få en och annan blomma att överleva i detta hem mer än en vecka. Så idag köpte jag två nya gröna växter. Jag hoppas att jag inte dödar dem direkt, klarar jag en månad tro?

Kom igen nu, en liten fråga kan ni väl skriva. Använd fantasiknölen nu. En rolig fråga har jag fått och det är med stor förtjusning som jag kommer svara på den frågan i mitt 2500 inlägg :)

Jag börjar känna av att en förkylning kommer krypandes och jag säger f*n också. Det räcker med sjukdomar här hemma. Snart ska vi ner till skolan med en trött lillkille och en jättepigg tös.

Jag har bara 5 ynka inlägg kvar tills jag firar med 2500 inlägg i min blogg. För att fira det så tänkte jag mig en liten "svara på roliga frågor". Så passa på att ställa så många frågor ni vill till mig, jag lovar att svara på alla frågor. Man kan vara anonym. Ju mer intima, knasiga eller personliga frågor desto roligare.


Så kom igen nu! Våga fråga mig om vad som helst och var en del av mitt 2500 inlägg.
Något rätt måste jag ha gjort i min uppfostran av mina barn. Det är så att man blir lite tårögd för lillkillen har på eget bevåg bestämt sig för att ge bort en påse med små bilar till fritids. Detta bara för att hans kompisar ska ha något nytt att få leka med. Vilken god karma han har, min lilla älskade pojk.

Idag behövde jag inte laga någon middag för Mike åkte förbi Kina krogen och handlade hem middagsmaten. Vi tog de vanliga, det vill säga wokade nudlar, kyckling, räkor, paprika, lök, purjolök, morötter och nötter. Det här var precis vad jag behövde ha, tack underbara Mike.

Jag har förträngt alla trots perioder, skrikperioder, vakna nätter perioder för jag minns bara alla ljuva stunderna när boysen var små och dem var ju två stycken. Men Joline är duktig på att friska upp mitt minne.


Det finns så mycket bus och envishet i Joline och att dra i sladdar är hennes grej. Jag går fram, fyar, tar bort sladden och hon tittar bara lite snett på mig och tar tag i sladden igen. Så där håller vi på om och om igen.

Jag passade på att sova en timma medans Joline sov och nu är jag som en ny människa. Jag behövde verkligen den sömnen för att tanka på med ny energi.

Snart är det dags för oss att gå iväg och kolla på när lillkillen ska spela tennis. Frågan är om jag kan sitta ner så länge för jag har fått världens största finne på rumpan.
Lilla skruttan har redan hunnit bli sju månader. Våran älskade och efterlängtade lilla skitunge börjar bli en stor tjej. Nu kan vi stanna tiden lite, det är helt okej för mig. Innan man hinner blinka så är det dags för dagis, jobb och den vardagen. Den vardagen kan jag mer än gärna vänta på.

Det borde inte vara lagligt att vara så här trött. Någon frivillig där ute som vill ha Joline om nätterna? Nä, jag skojar bara. Skitungen ska "sova" här hemma och ingen annanstan. Det känns som om jag kommer gå på knä snart för jag är inte mer än människa.

Våran (läs min, tror inte Mike vet hur den funkar) tvättmaskin har gått varm här hemma. Hur kommer det sig att jag är super noga med att tvätta i "rätt" färger, skaka ut ordentligt och sträcka ut kläderna. För att sen hänga upp kläderna snyggt och prydligt (mina för sig, Yade för sig osv). Jag viker kläderna i perfekta högar MEN varför ska det var så svårt att få in kläderna i garderoben? Är det bara jag som är så här konstigt?
Ikväll tog jag med lillkillen till träningen, han körde lite innebandy vid sidan om. Jag körde stenhårt idag och känner mig totalt mörbultat i kroppen. Det är så skönt att få komma hemifrån om det så bara är en timma här och där. Den "egen tiden" jag får då är guld värd och den vårdar jag ömt.

Jag har tagit ut segern i förskott flera gånger om då Joline äter bra, är glad och inte alls magsjuk-hängig. Efter att hon hade fått lunch så såg jag att hennes ansikte förvandlades till bajs-minen. Jag lyfte upp henne och kände en varm sörja började rinna längs hennes ben. Skitunge!


Solen tittade fram, så jag har varit ute på en promenad i det alldeles underbara vädret. Det var skönt att få andas in frisk luft istället för den här äckliga bajslukten vi har här hemma. Hur jag än försöker städa, slänga ut blöjorna i sopptunnan, tvätta så luktar det bajs iallafall.

Idag skulle egentligen ett gäng mammor med små barn komma hit. Eftersom Joline har haft magsjuka så blev det avbokat, man vill ju inte smitta ner andra i onödan. Förmiddagen kommer att gå i slapphetens tecken men eftermiddag och kväll är det full fart igen.
Herre min gud vad trött jag är idag. Jolines alias duracell kanin vaknade till liv lite för många gånger inatt. Bara så där kom jag tänka på att hon faktiskt är 7 månader idag och inte en enda tand har tittat ut än.. När ska hennes tänder ploppa ut så hon kan börja äta lite mer "vanlig" mat.
Nu börjar det äntligen bli lite fason på BB när Gurkan kom in och rörde om i deras trygga vrå. Nu kommer jag bli tokfast i BB, typiskt att det ska vara så beroende framkallande. Att jag inte kunde låta bli att titta från första början, fy på mig.

Men Gurkan är helt klart bäst, Jalla jalla Kompis.
I brist på parkeringsplatser så "lånade" jag en plats på Katrinedals bowling. Mötet i sig var bättre än vad jag hade förväntat mig och nu känner jag att jag har mer kött på benen.

Jag har fått i Joline lite mosad banan och hon är piggare än aldrig förr. Duracell kanin har gått i arv och frågan är när hon tänker sova. Själv är jag fruktansvärt trött.
Snart är det dags för skiftbyte här hemma. Mike får ta hand om barnen och jag åker iväg på ett informationsmöte på tre timmar. Jag hade mer än gärnat stanna hemma istället, men plikten kallar så jag har inge val.

Jag måste även åka förbi en affär och handla våtservetter och bananer till skitungen. Åh, just idag så hatar jag alla måsten. Just idag vill jag bara dra täcket över mig och sova. Men just idag så går det inte. Åhh.
Nu behöver jag lite hjälp och råd. Joline har slutat att spy men hon bajsar ofta och lööööööst. Vad är bäst för henne att äta nu så att vi får ordning på de lösa bajset.

Magsjuka måste var blöjindustrins drömläge, det är inte klok vad blöjor det går åt nu. Jag är så himla snäll idag så jag bjuder på en bild som berättar om min vardag.

Nu har jag moffat i mig en himla massa paj (med jordgubbar, blåbär och hallon). Det var himla gott, synd att den är slut för jag hade gärna kunnat ätit mer. Jag är riktigt duktig på att vara en gottegris.

Nu har det hänt en sak jag aldrig har fått uppleva tidigare och jag hade mer än gärna sluppit det också. Jag skulle byta Jolines bajsblöja, bajset är fortfarande så där äckel löst.

Jag höll i fötterna och lyfte upp hennes rumpa för att torka rent. Tydligen hade hon inte gjort klart sina behov. Hon tog i för kung och fosterlan, vilket resulterade att hon bokstavligen sprutlackerad hela mig.

Så det blev att tvätta av henne och mig. När hon blir stor så ska jag smula knäckebröd i hennes säng som hämd för detta. Hennes humör är toppen och hon spyr inte längre iallafall.

Då har jag hunnit fått lite saker avklarat på att-göra-listan idag. Det känns bra så nu förtjänar jag en kopp (kanna) kaffe. Nu blir det lugn förmiddag och eftermiddag för min del *yes*.

Ikväll ska jag iväg på ett informationsmöte angående lekeman övervakare mellan kl 18.00 och 21.00. Det är inget som jag direkt jublar över, men det finns inga undantag så jag måste åka.

Dennon ringde en signal till mig en kvart tidigare än vanligt och oj vad trött jag var. Men jag ringde upp han direkt, vi pratade medans han gick till skolan.. Det är riktigt roligt att få prata med honom och det betyder så mycket för mig.

Lillkillen ska strax väckas så han hinner äta frukost i lugn och ro innan det är dags för skolan. Joline har slutat att spy, men bajseriet kvarstår. Jag är så glad över att jag har mina fina barn, dem gör mig så lycklig.