Ikväll blev det en tripp till Överlida till söta familjen Johansson. Det blev fika på altanen och massar av härligt prat. Joline fick även fem stycken superfina klänningar av dem, det tackar jag ödmjukast för. Det är alltid lika trevligt att hälsa på dem och det borde vi göra oftare.

Idag blir Joline 11 månader. Den senaste månaden har varit händelserik. Hon lärde sig att åla, sätta sig upp själv, krypa, ställa sig upp, fick två tänder till och lärde sig säga mamma.

Hon har delat med sig av skratt, kärlek, envishet, sovmorgon och en drös bajsblöjor from hell. Det kan låta kliche men vad tiden går fort och om en ynka månad så fyller hon ett år.

Alla har vi säkert ett plagg i garderoben som man bara inte kan göra sig av med. Jag har ett sånt plagg. I 20 (hostar högt) år har mina älskade shorts hängt med mig. Ett par avklippta Levis jeans som sitter oförskämt skönt på och dem kommer att få hänga med i minst 20 år till om midjemåttet håller samma form.

Min mamma sa till mig (efter att jag tagit beslutet om sterilisering) "ditt kärleksliv kommer bli så mycket bättre". Tänk vad rätt hon hade. Say no more but I am happy...
Det var lyxmat i form av snabbmakaroner och kokt korv som stod på våran meny idag. Joline åt själv. Det var inte lätt att få ihop det där att skeden med mat som skulle in i munnen, så hon tog fingrarna till hjälp och då körde hon en makaron till Joline och två makaroner till golvet. Korvbitarna delade hon iallafall inte med sig till golvet. Jag fick lite att städa efter.



Det kändes lönlöst att ens försöka få henne ren med våtservetter så hon fick (till hennes stora förtjusning) ett svalkande bad. Sen var det dags för henne att nanna kudde men det ville hon inte. Hon försökte locka mig att ta upp henne genom att hon grät och ropade "mammma, mammmmma". Mike tog över och då fattade hon att loppet var kört och somnade direkt.

Idag träffades alla mammor och barn vid Dalsjön. Vi kan lugnt säga att vi upptog 1/4 av badplatsen med våra filtar, vagnar, skötväskor, fikat, barn och oss själva. Med ett riktigt skönt väder med strålande sol och trevligt sällskap så blev detta en perfekt onsdags nöje. Dessvärre glömde jag smörja in ryggen och man ser var snörena ifrån klänningen har varit. Det svider gott nu.

Jag lovade mig själv i vintras att inte klaga på värmen nu i sommar. Det ska jag inte heller, men Joline tycker nog inte om värmen. Idag har det varit svettigt, gnälligt och förfärligt för lilltösen.


Jag längtar som bara den tills fredag då kommer boysen hem. Dem ska vara här över helgen och sen bär det av till Sommarkollo för dem, men sen är dem bara mina resten av sommaren.
Om man gillar lakrits så är Singoallas Lakritskakor en kaka man bara måste prova. Herre min gud vad goda dem var och det märktes att jag tyckte det för halva paketet försvann på ett nafs. Kan väl påpekas att mitt sockerberoende har kommit tillbaka och det med dunder och brak.

Jag och Joline har varit ute på äventyr, vi åkte in till stan för lyxfällan annonserade att dem hade loppmarknad på stor torget idag. Min första tanke var "hjälp, svettas inte han i den där kostymen".

Det var många som ville fynda och jag med, vilket jag också gjorde. Jag hittade en Esprit klänning, en Linus och Lotta klänning, en miss snob t-shirt och ett par leggings till Joline för 50 kr

.
Förmiddagen tillbringade jag och Joline på Knalleland, vi var på jakt efter gummistövlar till Dennon. Till slut hittade vi ett par militärfärgade stövlar. Sen handla vi mat på Maxi innan vi åkte hem.

Eftermiddagen tillbringade vi hemma hos Susanne. Vi fikade ute på altanen då det var så fint väder ute. Hann precis hem och fixade mat innan det var dags för mig att åka till Sundholmen.

Jag och Jennie svettades oss igenom gratis gympan på Sundholmen. Det skulle vara medelgympa och min stilla undran är hur är vanliga gympan för denna gympan känns rejält i kroppen.
Den som växte upp som barn på 80-talet minns säkert Double dip. Denna underbara lilla påse hittade jag i en kiosk i Hunnebostrand. Den liksom ropade på mig "Ramona, köp mig, ät mig" och det gjorde jag. Det var en härlig smak och jag minns tillbaka på min barndom med en njutning.

Vilket underbart väder vi hade igår, högsommar värme. Vi åkte ner till Smögen, hade lite svårt att hitta parkering men till slut hittade vi parkering trotts en gammeltants stora protester. Det var härligt att gå nere vi bryggan, kolla in affärsbodarna och givetvis åt vi räkor och kräftor.



På kvällen dukade vi upp till långbord på campingen. Humöret var topp hos alla, den ena roliga historien avlöste den andra. När myggorna kom så trängde vi alla in oss i K o Fs förtält. Det var riktigt härlig stämning och man ville knappt gå och lägga sig för det var så trevligt.

Idag tog brudarna ledig ifrån karlar och barn och åkte ner till Hunnebostrands hamn. Vi gick de söta bodarna och passa på att plocka blommar till midsommarkransarna.



Väl hemma i stugbyn, så fixade vi vår midsommar kransar, fixade maten och fixade i ordning oss för att sedan sätta oss under dubbla partytält. Vi har tur med vädret också.



Det var tur att A o B hade med sig sin gasolvärmare, den värmde upp partytälten och det var riktigt behagligt att sitta där under. Det är roligt att lära känna nya människor

Nu har vi anlänt till Hunnebostrand, stugorna var skrattretande små MEN otroligt charmiga och funktionella. Det finns allt som man behöver ha  för att kunna leva och bo. Vädret är underbart, solen lyser dock så blåser det lite kallt och sällskapet är underbart trevligt. Vilken underbar midsommar vi kommer att ha. Lovely.

Upp (nästan) i ottan, fixade jag i ordning mig och Joline. Strax därefter kom Jennie och plockade upp oss. Vi åkte till Knalleland, storhandla all mat som vi ska ha med oss (tur att Jessica hade gjort en inköpslista). Sedan köpte vi Joline en paraply sulky till resan och en klänning till mig på HM.

Väl hemma har jag packat det sista, diskat, badat Joline och målat naglarna. Det är bara lite småfix och sen är vi hundra procent klara. Sen väntar vi på att pappa Mike ska komma hem och då blir det avfärd mot Smögen (Hunnebostrand).
Eftermiddagen tillbringades hemma hos svärföräldrarna. Det var himla trevligt. Susanne hjälpte mig att göra stommar till midsommarkransarna och jag fick även med mig ståltråd. Jag har sagt det innan men det tåls att sägas igen, det är tur jag har min älskade söta Susanne.

Väl hemma har jag sprungit runt som en yr höna, det är väldigt mycket som ska packas och vara med när vi åker till smögen imorgon. Det värsta är ju om man glömmer något, så jag har kollat väskorna minst tusen gånger och checkat av listan jag har i huvudet så allt är med.
Idag för 4 år sedan träffades jag och Mike för allra första gången, det var då kärleksgnistan tändes och jag hoppas att den aldrig kommer att slockna. Detta ska självklart firas, så jag var iväg och köpte en present till honom.


Eftersom jag är lite bättre på det där med presenter än han så köpte jag honom en klocka. Tanken bakom just det köpet är att han ska alltid minnas "tiden" vi har haft och kommer att ha tillsammans. Visst vad det smart tänkt av mig.

Whohoo, Mike ringde och väckte oss kl. 09.55!!! Snacka om rejäl sovmorgon. Det hade varit alldeles perfekt om vi inte skulle ha varit på mammaträff kl.10.00. Då kickade jag igång gamla-Ramona-försover-sig-turbofarten och lyckades byta blöja, sätta på Joline kläder, ge henne välling, packa skötväskan, sminka mig, få på mig själv kläder och köra till Gånghester och vi var där kl.10,15.


Hade jag bara hunnit med att läsa FB-sidan innan jag åkte så hade jag sätt att vi inte hade behövt vara där förrän kl.10.30 då C skulle vara på BVC först. Det var väldigt trevligt (och jag hade inte förväntat mig något annat heller för den delen) och jag gillar min mammagrupp så mycket. Nu är vi hemma igen och idag ska det packas för imorgon åker vi till Smögen och firar midsommar.
Efter allt godisätande så bestämde jag mig för att klippa gräsmattan. Det tar trotts allt en timme att klippa allt men jag ser det som en bra träning och min "egen tid". Direkt efteråt skrek jordgubbarna och grädden på mig i kylskåpet så idag har det var en riktig svullodag. Dessvärre kommer svullodagarna allt oftare nu för tiden.

Ringde boysen innan och frågade vad dem tyckte om cirkusen. "Så där" var Dennons svar och Yade svarade besviket "roligt, men dem hade ju inga clowner". En cirkus utan clown är som jordgubbar utan grädde, det går ju inte. Hur tänkte dem egentligen?
Sambon ringer hem säger att han fixar med sig någon form av hämtmat så jag ska slippa laga maten idag. Han undrar om det var något speciellt jag var sugen på, det var det inte. Han kommer hem med pizza (!) och min var hjärtformad. Sweet.


Någonstans där så slutade hans fantasi att fungera. Min födelsedagspresent som jag fick var en påse smågodis. Så istället för att bli smal och snärt med bländade leende så vill han att jag ska bli ännu tjockare med massor av hål i tänderna.

Min energi kom tillbaka på ett kick, en liten Joline som kryper och massa grattis hälsningar gjorde mig på topp humör. Så jag har städat (det jag har kunnat för köket är kaos fortfarande), tvättat och fixat källaren. Solen försöker tränga sig fram igenom molnen så det blir en liten promenad också.

Mina pojkar ska gå cirkus i Kalmar idag, jag hoppas att dem får det skoj. Jag saknar dem så mycket så det gör ont i mig så för mig gäller det att hålla mig sysselsatt så jag slipper tänka.
Nu vet jag varför Joline inte har krypit tidigare för hon ville vänta tills min födelsedag. Helt plötsligt ifrån ingenstans så kröp hon iväg medans jag pratade med mamma i telefon. Jag blev alldeles paralyserad och trodde först inte på vad jag faktiskt såg. Jag vet inte vem som är lyckligast just nu, jag eller hon men jag struntar i det för nu har det äntligen hänt.

Jag och Joline tog oss in till stan för att handla lite mat. Hon hade tydligen bestämt sig för att stundvis leka opera med stor inlevelseförmåga, jag var helt oberörd medans omgivningen (pensionärerna framför allt) verkade ta illa vid sig att hon skrek.

Vad skulle jag ha gjort? Stoppat in en potatis i munnen på henne istället för nappen? Det var ju inte direkt som om vi var på ett fik. För den delen så behöver inte dem ha pensionärsmöte mitt i gången som man inte kommer förbi och fram.
Vaknade kl 06.13 av att Joline ville ha ny blöja och välling. Lägger mig i sängen igen ihopp om att hon ska somna om. Men det var lönlöst för hundj*vlarna skällde som idioter, hela huset nästintill skakade för att idioterna utanför tyckte det var en utmärkt tid att lägga astfalt på!!!

Vi lyckades somna om och sov en extra timme innan vi bestämde oss för att kliva upp. Jennie har varit här på besök innan hon skulle vidare till jobbet. Hon är min älskling och utan henne i mitt liv så hade jag haft fruktansvärt tråkigt.
Ibland så kan jag vara snäll. Idag fick S21 Dagkirurgi en dagens ros i tidningen ifrån mig. Personalen där var ju helt fantastiska för mig så dem förtjänar en dagens ros.

För jag har bara regn hos mig....

Usch och fy vilken skitväder det är ute. Det gör väl att humör inte är på topp direkt. Ringde nyss boysen för att höra hur dem har det men dem hade inte tid att prata med mig. Så här ligger jag totalt uttråkad och bredvid mig ligger Joline och sover middag. Fundera sova middag jag med.
Igår eftermiddag åkte vi (bla jag, Mike, Joline, Jennie och Daniel) in till Maxi parkeringen för där skulle det vara en bilträff. Jag kan inte direkt påstå att det var överdrivet mycket bilar och det kan nog bero på det regniga vädret och att vi var där på dan.

Jag har tidigare skrivit om hur dålig jag är med blommor. Det står jag fast vid fortfarande. Jag kan riktigt höra blommorna skrika "NEJ, inte till Ramona" när dem kommer in i huset. Oftast ser det ut så här efter ett tag:


Men så har det hänt ett mirakel här hemma, jag har hållt en blomma i liv i snart ett år (fick den när Joline föddes). Det största miraklet är att jag har fått den att blomma om. Här kommer bildbeviset på miraklet:

Vaknade sjukt tidigt imorse av att Joline ville ha ny blöja och välling, så det var bara att kliva upp fast vi lyckades somna om. Jag vaknade av att min mobil ringde, det var exet som ville berätta att Joline har fått tag i vår hemtelefon och därmed lyckas ringt till honom.

Nyvaken så såg jag att Mike hade plockat upp henne, gett mig en sovmorgon och lite senare kom han med kaffe och macka till mig, kanske det sistnämnda var en hint om att jag har fått sovmorgon men jag är ingen tonåring och får inte sova hur länge som helst.
När jag hör Chris sjunga så gråter jag varje gång, det kan inte hjälpas för den berör mig så oerhört mycket. Någon mycket nära mig hade kunnat sjungit den här sången och menat varje litet ord i hela sången och det beundrar jag han för, det är äkta kärlek.


Nä, nu blir det en cig och ett snack med masten och min älskade Sara.
Jag nattar en övertrött Joline (som jag har skämt bort med att ligga i min säng och kolla på Tv medans hon ska somna i sin säng precis bredvid) då så ser jag i ögonvrån hur hon kämpar med uppdrag ställa sig upp. Efter några hö hö hö ifrån Joline så stod hon upp i spjälsängen. YES, det var tamef*n på tiden. Utvecklingen går äntligen framåt Nu ska jag återgå till att natta Joline.

Vi är hemkomna för över en timme sen och redan nu kryper det i kroppen på mig. Mike stack direkt för han har tusen ärenden han måste göra. Jag har sjukt tråkigt och är det så här hela min sommar kommer att vara (ensam med Joline)? Missförstå mig rätt, jag älskar att vara med Joline men jag behöver mer än så för att vara lycklig.

I en varm matsal på Kalmarsundsskolan stod vi (jag, Mike, Yade, Joline, Alex och Sandra) och kollade när Dennon och hans klasskompisar sjöng in sommarlovet. Därefter var det den sedvanliga tårtkalaset i klassrummet och lite tacktal ifrån lärarna.


Nu har jag pussat boysen och sagt hej då med en stilla undran hur jag ska klara mig utan mina älsklingar i två veckor. Dock vet jag att dem kommer ha jätte skoj hemma hos deras pappa Alex och bonusmamma Sandra. Nu är vi på väg hem igen.
Vi är på väg till Kalmar i skrivande stund, dock en snabbvisit då vi åker hem redan imorgon. Dels ska vi lämna Yade till sin pappa ikväll och dels ska vi vara med på Dennons skolavslutning imorgon. Så den här gången kommer vi inte hinna med att åka run och besöka mina kära, fast det går fler tåg.
Det kanske inte var det allra bästa draget av mig att städa ur Mikes bil tidigare idag och toppa det med att ha på sig "vanliga" jeans som tryckte mot magen (var tvungen att ha på mig något anständigt på mötet inne i stan idag).

För nu har magen blivit svullen och det gör lite ont om jag ska vara ärlig. Jag vet att jag får skylla mig själv. Äntligen har det tagit en ny fart med köket och jag som nästan hade gett upp hoppet om köket. Nu intar jag liggläge.
Vår lilla tjej börjar bli stor nu. Det är dags för henne att lära sig att äta själv inför stundande förskoletiden. Så nu har hon alldeles själv ätit en smörgås till frukost och jag ser stoltheten lyser i hennes ögon.



Jag är lite avis på att lillkillen ligger i sin säng och sover gott för det hade jag också gärna velat göra. Han har sommarlov och då får man sova länge på morgonen. Joline borde lära sig av sin storebror.
Joline förvandlades bokstavligt talat till en skitunge. I godan ro leker hon på golvet med sina leksaker och sen hördes det ett högt "smatter smatter poooohhhhfff", hon sket löst (tänder på G). Här hjälpte det inte med våtservetter, tog bort det värsta och sen var bara att slänga henne i badet. Hon var totalt oberörd över hela händelsen.

Lilla Joline har inte tagit sommarlov, hon är piggelina utan dess like. Den enda fördelen med sommarlov är att jag slipper gå ut ur huset och lämna Yade på skolan så här tidigt på morgonen.



Idag väntar ett möte inne i stan, plikten kallar mitt namn. Därefter  så blir det hem och packa inför Kalmar resan. Det har blivit många turer ner dit nu på sistone så nu kan släkten min inte klaga.
Och där sa kroppen ifrån med råge. Det är nog inte meningen att man ska storstäda dagen efter en operation, men säg det till min hjärna. Fast nu är allt klart och nu ska jag ta det lugnt resten av dagen för jag måste lyssna på kroppen när den skriker "vila".  Ska bara hänga upp sista tvätten...

Då har jag och Joline (Yade stack till en kompis) varit på en lekplats och träffat mammagruppen. Jag har sagt det innan men det tåls att sägas igen, jag bara älskar den här mammagruppen. Vi är så olika men ändå så lika och vi kan verkligen prata om ALLT.


Väl hemma nu har jag hängt upp en maskin med tvät och kör maskin nummer två. Disken ska strax diskas, toan städas, grejer ska dammtorkas och golven dammsugas. Ingen rast, ingen ro för övrigt mår magen kanon nu och jag har inte alls så jätte ont längre.
Natten som varit blev det plus minus noll med sömn. Magen värkte som f*n. Min mamma ljög för mig när hon sa att det inte gjorde så ont efteråt, det gjorde hon säkert med kärlek till mig.


Gick upp vid kl sex, tog några tabletter och somnade om. Det var väl behövligt och nu har jag mycket mindre ont förutom i ryggen?!?. Jag ska inte gnälla för det här var vad jag ville.
Japp, då har jag fått efterlängtad mat i magen och är fortfarande lite "hög" av alla dess konstiga piller jag fick. Här kommer min upplevelse angående min sterilisering.

Kl. 12.15
Nervös som bara den anmäler jag min ankomst på incheckningen vid huvudingången. Med darrande ben går jag mot S21 Dag kirurgi. En sköterska ropar upp mtt namn och jag följer med henne till ett omklädningrum.

Kl. 12. 30
Hon ställer massor av frågor och berättade om ingreppet. Hon ber mig att ta på mig sjukhuskläder, hänga mina i ett skåp låsa och komma ut med nyckeln till henne. Försiktigt går jag ut ur rummet och undrar vart hon tog vägen.

Kl.12.40
Jag går fel och hamnar ute i väntrummet igen, en annan nervös patient vrålglor på mig och jag ser skräcken i hennes ögon. Tydliigen såg jag väldigt hemsk ut. Sköterskan hittar mig och vi går in i förberdelserummet.

Kl. 12.45
Jag försöker slappna av under min varma filt medans hon sätter in kanylen. Det gick superbra och det var en stor sten som föll från hjärtat. Jag får en handfull tabletter som jag ska svälja, jag gör som jag blir tillsagd.

Kl. 13.00
Läkaren (som jag föreställt mig som lång och smal men som var kort och tjock) kom in. Han berättade om alla saker som kunde gå fel och det var det sista som jag ville höra just då. Jag börjar känna mig lustigt groggy, *nice*.

Kl. 13.30
Dem rullar in mig i operationsalen och jag får lägga mig i en gynstol. Narkosläkaren berättade att en jätteslang skulle föras in och magen kommer att fyllas med gas, "men då sover du". Varför alla dessa otäcka detaljer.

Kl. 15.00
Långt där borta hör jag mtt namn "Ramona, det är klart nu". Jag får klåda, börjar klia i hela kroppen på mig. Några sköterskor kollar. Dem anar att det är någon form av allergisk reaktion. Jag somnar om.

Kl. 15.45
Vaknar, utvilad och pigg. Munnen och halsen är som öken och det gör ont i magen. Jag biter ihop och får mitt efterlängtade kaffe och en smörgås till det. Jag ber om påtår (tre gånger) på kaffet.

Kl. 16.45
Jag blir utskriven med olika förmaningar att ringa om jag får klåda igen eller feber. Hon uppmanar mig att ta det lungt för det är trotts allt en stort ingrepp som dem har gjort på mig och varningsignaler ska tas på allvar.

Kl.18.00
Jag har ont, känns som en blandning mellan träningsvärk och mensvärk. Men det går över. Nu är det äntligen gjort och jag är så oerhört glad över att allt gick bra och tack all underbara personal på S21 Dagkirurgi.

Jag lever, tack gode gud amen. Är groggy, skriver mer sen.
Ny duchad, emla salvan är på och nu inväntar vi Susanne. Nu börjar jag bli riktigt nervös. Det är alldeles för många "dumma" tankar som ploppar upp men jag kör min mantra "det här kommer att gå bra" om och om igen.


Jag ber en stilla bön att det här ska gå vägen och att jag inte har allt för ont när detta är över. Jag är fullt medveten om att jag är urlöjlig men det är inte varje dag man blir nedsövd och ligger på operationsbordet.
Just nu intar jag min frukost, en kopp svart kaffe och ett glas vatten tre timmar innan operationen. Sen är det dags för min att hoppa in i duschen, skrubba mig kliniskt ren.


Vid 11.45 kommer Susanne och plockar upp mig och barnen, lämnar mig på sjukan och sen ska hon ta hand om barnen. Jag uppskattar henne väldigt mycket och all hjälp.
Stoltare mamma än mig på fotbollsplanen fanns det nog inte. Vilken liten "Thomas Ravelli" jag har till son. Totalt orädd slänger han sig efter bollen och räddade många svåra bollar. Kan väl påpekas att dem vann, he he.


Sen gick vi ner till affären och tog svängen förbi Marcus. Där fick jag kaffe late, mmm gott sörrö. Nu är maten intagen och nu väntar en tv-kväll för vi har inget bättre för oss. Känns i kroppen att det inte blev mycket sömn i natt.
Just nu pågår en intensiv fotbollsmatch och det är riktigt spännande. Jag skriker inombords och ibland pyser det ut ett och annat glädjerop. Dem har tur med vädret och det är verkligen ett pluspoäng.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag börjar bli lite nervös inför morgondagens operation. Jag kommer med största sannorlikhet vara ordentligt nervös imorgon för jag ska inte opereras förrän kl. 12.30. Ja, ja det kommer säkert gå jättebra, det är iallafall vad jag försöker intala mig själv.

Joline kör gympa pass i sängen och jag som trodde hon var trött. Det är så skönt att ha henne hemma igen, min lilla sötis. I eftermiddag ska Yade spela fotbollsmatch på hemmaplan och självklart ska jag dit och heja på min älskade pojk.

Mina barn är mitt altt och jag är så tacksam över att dem är mina barn för finare barn får man leta efter. Jag är en sån lyckligt lottad människa för jag har fått den stora äran att få älska dem och ge dem bästa barndomen som dem förtjänar.

Idag är en dag som är mindre bra i många bemärkelser. Vissa verkar tro att man får bete sig precis hur som helst, men nu gick det alldeles för långt. Jag låter mig inte nedslås utan sträcker stolt på mig och håller huvudet högt för det är förbannat svårt att få mig att tappa fotfästet.

Nu har vi cyklat hem till dem bästa och där ska vi spendera kvällen med mat och dryck. Det ska grillas lamm kotletter som Mike har lagt i special marinad, tillsamman med det ska det bli potatisgratäng och sallad. Det här livet.

Joline har varit på riktigt bra humör det senaste dagarna, det är nästan så jag undrar om någon har bytt ut henne. Men jag gilar den nya trenden och hoppas att den håller i sig. Idag ska Joline få den stora äran att få sova över hos farmor och farfar. Så för mig väntar det en lång sovmorgon imorgon och jag hoppas på en favorit i repris "frukost på sängen" som jag fick idag.

(Just nu dricker jag riktigt kaffe igen och aldrig mer ska jag vara dumsnål).

Igår var jag extremt dumsnål när jag var i affären och köpte kaffe. Istället för vanliga hederliga Gevalia så tog jag konsums egna blåvit- BIG MISSTAKE! Okej att jag sparade 18 kr men det var verkligen inte värt det, morgonkaffet smakade värre än rävgift. Så nu måste riktigt kaffe inhandlas och jag har lärt mig av mitt misstag.

Här hemma bråkar vi inte om vem som ska klippa gräsmattan utan mer vem som vill klippa gräsmattan. Mike försökte ta min "egen tid" genom att säga att han skulle klippa gräsmattan. Men det gick jag inte med på för det ska jag göra, direkt efter jag har "pudrat näsan" (bajsat) färdigt och skrivit klart detta blogg inlägg.
Då har vi varit iväg och fira att Mikes kusin Johan tagit studenten. Det var en stolt student som vi möttes av, minns min egna student som igår. Åh, minns  lyckoruset inom mig som  blandades med ovissheten om framtiden.

Av oss fick han ett armband (två läderarmband som satt fast i varandra och med två tags där det stod student 2011, kolla gärna in på www.mellbladh.se ). Dem bjöd på dundergod mat och fika. Det var skoj att träffa alla.

Det kanske inte är det absolut smartaste draget av mig att trycka i mig en gigantisk bakelse och tro att vågen pekar neråt efter det. Jag har tyvärr kommit in i en ät-allt-och-mycket-på-en-gång-period och det är helt hopplöst. Åh, vad jag saknar träningen för att träna hemma stannar bara vid tanken.

Eftersom jag vet att min kära älskling inte kommer att köpa mig varken bukplastik eller nya tuttar så hoppas jag att han tar sig till en hälsokost affär och inhandlar 30 days till mig eller går in på dentaworks.se. Det kanske är för mycket begärt ? Jag brukar ju inte önska mig nåt alls i vanliga fall.

Det där med tids planering var inte på min sida imorse men utan onödig stress så hann vi äta en dunder frukost. Väl påklädda och klara för att åka till kyrkan så passade Joline på att bajsa ett gigantiskt lass. Då blev det stressigt för det var inte med i min planering. Vi kom till kyrkan i sista sekund, hittade en guldparkering och fick en perfekt plats i kyrkan.

Joline höll sig lugn i kyrkan (tackar), hon var väldigt intresserad av flickan som satt framför oss och hennes tofsar i håret. Tack vare söta Lena så lyckades vi avvärja en kommande skrik attack ifrån Joline när rektorn höll ett långdraget tal. Nu är avslutningsfikat inhandlat och nu ska vi fira att lillkillen har gått ut 2 och att de efterlängtade sommarlovet är kommen.



Nu ska den här tjocksen gå och lägga sig. Den där viktuppgången den senaste tiden kilar stadig på min fettomage. Synd att det bara är en sån där titthålsoperation dem ska göra på måndag, för det hade inte gjort mig något om dem tagit bort fläsket  på magen när dem ändå är där nere och gräver. Men sån tur har jag inte.

Mike, du vet att jag fyller år snart och så här kommer min önskelista:
Bukplastik
Nya tuttar
Tandblekning

Allt från duggregn till spöregn hela långa dagen. Regn, regn och bara en massa regn och det gör mig seg, seg, seg. Yades avslutningskläder är framtagna, strukna och klara inför morgondagen.

Åh så var det bara en liten dag kvar plus en timme i kyrkan imorgon och sen tar vi sommarlov. Detta efterlängtade, härliga och underbara sommarlov.
Joline är bortskämd skitunge. Vill hon så ser hon till att få allas uppmärksamhet på ett naffs. Gnäller hon i några sekunder så finns det alltid någon som plockar upp henne (speciellt Yade och det gör han självmant, kanske orkar han inte höras hennes gnäll). Hon har oss alla runt sitt lillfinger och hon vet precis hur hon ska göra för att få som hon vill.

Här ligger jag och gottar mig med kaffe och choklad, bara för att jag kan det. Vädret är konstigt, men om det inte regnar senare så blir det en liten promenad innan Yade ska hämtas ifrån skolan.

Rädda Barnen har rappoterat en studie som visar att 220 000 barn i Sverige lever i fattigdom. I BT (lokaltidningen) frågar man Borås stad vad dem kan göra för dessa barn "ingenting" svarar dem. 


Medans grann komunen Ulricehamn öppnar upp fritidsgårdarna för alla i sommar. Där ska barn helt gratis och på lika villkor få bada, segla, bowla och ha massa annat skoj med sina kompisar.



På nyheterna på TV säger Borås Stad att dem har ordnat med sommarkollo för ett hundratal barn på Espevik. Men dem missade en väldigt viktig detalj, det kollot kostar 1200 kr (+350 kr i fickpengar). Säg mig hur ska ett barn i en fattig familj ha råd med det?.
Efter att Mike jobbat klar sin övertid så kom han hem. Han frågade om vi ville följa med till hans föräldrar (för han skulle greja med någons bil). Sagt och gjort, väl där blev jag på mycket bättre humör för jag fick äntligen prata med vuxna och jag bara älskar Lars och Susanne.

Så nu är jag mycket gladare person. Kan väl kanske poängtera att jag slutade röka igår för det är nu på måndag som jag  ska operera mig. Rökning och operation går inte hand i hand. Det går ju bra att inte röka, men humöret går upp och ner värre än en berg och dal bana
Ytterligare en slappar dag för jag har så förbaskat tråkigt. Latmasken har krypit in i ryggraden på mig och lusten till att göra något finns inte alls. Hemmet är fortfarande upp och ner, tror Mike glömt bort köket helt för det händer INGENTING där och jag har kommit till det stadiet att jag skiter i det.

Jag är så seg och lat så jag värmde upp gårdagens mat till barnen, dem blev mätta och nöjda iallafall. Sitter här hemma med barnen, Joline leker på golvet, Yade tittar på Bolipompa och jag bara är (surkärring). Lite glass och kaffe kanske råder bot på denna tritess, ska se om Yade vill ha också. 

Då är vi inne på sist skolveckan för Yade, sen tar vi ett långt och härligt sommarlov. Den är efterlängtad, uppskattad och älskvärd. Nu ska jag försöka sova i vår tropiska värme och drömma söta drömmar för alla flugor som fanns i sovrummet har blivit mördade av mig.

Det blev Dalsjön iallafall för pojkarna kom på att det kan vara ganska skönt med ett svalkande dopp. Så med pick och pack har vi nu gått ner till badplatsen. Joline är förpassad i skuggan, jag i solen och pojkarna i vattnet. Underbat, det här gillar jag.

För precis ett år sedan var jag och Yade och badade på Alidebergs badet. Jag gick runt med en gigantisk mage och flåsade i sommarhettan. I år är det lika fint väder fast numera är min mage betydligt mindre och jag flåsar inte lika häftigt.

Mike är iväg och jobbar, jag försökte få med killarna ner till Dalsjön för ett svalkande dopp men dem var inte ett dugg intresserade. Så jag gick en sväng med Joline istället. Nu har vi precis fikat med rabarberpaj och vaniljssås.

Rastlösheten håller på tar överhand och det är en objuden gäst som jag absolut inte vill ha hit. Jag får helt enkelt aktivera fantasiknölen och komma på något roligt att göra på vår nationaldag. Men vad? Fantasiknölen funkar inte.

Stort grattis Simon till vinsten på Big Brother, det var du helt klart värd. Nä, om man skulle ta tag i sitt liv och göra något vettigt av det. För jag har bara en chans att leva mitt liv och det ska jag börja med att slänga mig i sängen och hoppas på en hel natts sömn.
Mike är lite som han Frank som skulle iväg och köpa mjölk och kom hem igen efter 6 månader. Han skulle bara ner för att köpa snus och chips (till killarna) och han har varit borta i fyra timmar. Nu vet jag att han har fastnat på vägen, närmare bestämt hos grannen.

Killarna cyklar nu ner för backen och hämtar sina chips, sen bosätter dem sig framför datorn och spelar på spela.se. Griniga Joline har äntligen somnat och nu är det BB-final för mig och nu äntligen får jag lite egen tid (den är så grymt välbehövlig för jag är ingen super robot).
Yade har en kompis som ska sova över här ikväll. I denna hettan så ville killarna ha lite vattenkrig och Mike blev (o)frivilligt indragen i det. Jag tror att pojken i Mike vaknade upp till liv och dem gjorde upp "frizoner", lag och lite regler. Mike lyssnade inte på reglerna och beslutade att bli herren på täppen i kriget.

Det är inte lätt att vara liten i denna värmen. Men jag gör allt för att vår lilltös ska trivas i sin tillvaro även om hon mesta dels bara protesterar idag. Ett svalkande bad i skuggan var ok tills vinden svepte förbi och hon tyckte det blev för kallt.

Min sommarklänning för den kommande sommaren hittade jag i mammas garderob. En härligt turkosfärgad klänning som jag kommer använda flitigt för den är underbart skön och snygg. (Tack mamma).

Snyltaren Yade tog på eget bevåg en övertalande fjäsk mekanism med vår älskade granne och lyckades snytla till sig lite fiskegrejer. Sen att det var Marcus som ringde hem hit hör ine till saken.

Med en intensiv telefonkontakt (tack vare att klockan var långt över läggdags) så fick Yade cykla ner lilla backen ner till Marcus och hämta fiskelina och drag. Nu sitter en lycklig Yade här hemma.

Tack Marcus för alla fiske saker Yade fick ikväll
Vi har haft fantastiska dagar i småland med strålande solsken. Ingen stress, massor av mat, massor av bus med barnen hemma hos mamma och igår var det pappas 60-årskalas.


Dem hade anordnat tävlingar, sånghäften, fint dukade bord och god mat. Det var riktigt roligt att träffa pappa, mina syskon med resp, släktningar ifrån Norrland och alla de andra.



Disken är diskad, sopporna utslängda, dörrar och fönster är stängda för nu sitter vi i bilen och ska åka hem till Småland. Det kommer bli riktigt skoj att få träffa alla igen och absolut bästa är att min älskling är med denna gången.
Sommar och värme betyder flugor, flugor och ännu mer flugor. Jag och Yade har slagit ihjäl 4 stycken bara ikväll Flugorna här hemma ska passa sig för tillsammans bestämnde vi att spara alla döda flugor i en burk för att på hösten kolla hur många flugor vi har dödat. Vi är sadist familjen här i Dalsjöfors.

Joline passar på att bli sjuk lagom till att vi ska åka (hem) till Kalmar. Tack för den, det blir riktigt roligt att åka bil i 3,5 timme som är snorig och har feber. Skit samma ner till Kalmar ska vi för det är inte varje dag som min pappa har 60-åra kalas och det är inte varje dag man får chansen att träffa släktingar ifrån Norrland.
Lyckan är när jag kunde klippa hela gräsmattan utan att gräsklipparen gav upp och dog. Det andra kanske inte gillar är min kärlek och framför allt min "egen tid" och jag älskar att klippa gräsmattan tillsammans med radio i hörlurarna. Idag var det en fröjd att klippa vår gräsmatta efter Mikes "renovering" av vår gräsklippare.
Nu har vi varit på läkarbesök, det var tio månaderskontroll. Läkaren arbetade i turbofart och allt var klart på mindre än fem minuter. Tur det för Joline var inte på humör att träffa läkaren. Idag fick hon lov att sitta på vågen för halva kroppen stack ut när hon låg ner. Joline väger 11,7 kg och är 80 cm lång. Om hon är kvar på sin kurva hela tiden så kommer hon att bli 1,80 lång som vuxen.