Idag är ingen vanlig dag för det är vår älskling Jolines födelsedag Hurra Hurra Hurra! Hon kände nog på sig att det var hennes dag för hon vaknade väldigt tidigt idag. Efter frukost och morgonbadet så fick hon öppna en del av sina paket. Snart stundar det stora kalaset för henne.


Det har varit fullt upp från tidig morgon tills nu. Imorse kom J hit och började sätta upp alla skåpsluckor i köket. Vi åkte in och handlade mat och massa till Jolines födelsedagskalas imorgon. Väl hemma igen så var det bara för mig att kavla upp ärmarna och köra storröj..

Ni som har varit här under köksrenoveringen förstår hur mycket jag har behövt städa, röja och fixa för att få tillbaka mitt hem i normalt skikt igen.Jag har hållt på värre än en duracell-kanin hela dagen lång för jag vill ha ett fint hem att visa upp nu när vi ska ha storkalas.

Vid 19 tiden kom först min söta lillasyster Kia och hennes karl Anders och deras barn. Strax efter kom min söte lillebror Fredrik med sin sambo Tina och hennes föräldrar. Fast att klockan är mycket så är grillen är tänd och snart ska vi äta revben med goda tillbehör.

Jag skulle egentligen ha åkt iväg på en fest ikväll men avbokade det för det måste röjas här innan vårt främmande kommer imorgon. Så idag har det blivit stora röjardagaen och källaren har redan fått sig en rejäl omgång.

När jag berättade för Mike att jag städde källaren så var hans kommentar "jaha, så nu kommer jag inte hitta någonting igen". När blev det omodernt att säga "vad duktig du är"?.
Jag tipsar om följande: gå aldrig 5 km utan strumpor i foppatofflor. Det gjorde jag igår och lyckades där med få "vattenblåsa" på båda stortårna och det är första gången det har hänt i mitt 32 åriga liv. Det gör ooooont.

Igår gick vi över till Jennie och Daniel för att träffa alla härliga tjejer (med bihang). Jennie fick en liten chockladbok av oss. Vi hade med oss gudomligt goda rillspett att grilla. Det var trevlig att sitta ute på deras altan och bara chilla i solskenet. Framåt kvällen så hade vi sjukt roligt med Dennons super magneter, barnet inom oss vaknade till liv.




Snacka om att vi har haft en minst sagt fartfylld förmiddag. Media Mark hade ett jippo som var gratis (sånt gillas) och det var Monster Viking som hade uppvisning. Stort pluspoäng till Media Mark för dem lånade ut både hörselkåpor och öronproppar, det var välorganiserat och roligt. När 1500 hästkrafter kör igång så känns det i magen, jag tror jag var lika förtjust i detta som barnen.


Den här "anti bark mojängen" har hjälpt lite men ibland så får hundarna riktiga "skäll attacker" och ikväll såg vi vad det kan ha varit som orsakat detta. En igelkott har tydligen bestämt sig för att bo under hundhuset. När hundarna skällde som värst stod igelkotten precis vid deras uteplats och retades. J*vla igelkott, du har inge hyreskontrakt hos oss så flytta från vår mark nu.


Vi var inne i stan och köpte en babygunga till gungställning och boysen fick en gungplatta. När Mike kom hem så fick han montera ihop allt. Joline test gungade och hon bara älskar sin fina present. Fast att knotten kom och likaså kylan så ville hon bara fortsätta att gunga och blev djupt besviken när vi tog ur henne ifrån gungan.

Detta recept har jag fått ifrån min svärmor. Dessa bullar är enkla att göra och gudomligt goda.

För ca 50 stycken vaniljbullar:

300 gram margarin
8 dl mjölk
2 påsar torrjäst
2 dl socker
18 dl mjöl
3 satser vaniljkräm
1 ägg
Pärlsocker

Gör så här:
1. Smält margarin i en kastrull, häll i mjölken värm till 37 grader.
2. Häll upp torrjästen, sockret och mjölen i en bunke
3, Tillsätt degvätskan. Arbeta snabbt till en smidig (men något kladdig) deg
4. Klicka ut en msk deg per muffinsform
5. Låt bullarna jäsa under bakduk i 30 minuter
6. Gör vaniljkräm enligt anvisining på paketet
7  Tryck med hjälp av tummen ett hål i bullen.
8. Klicka i en tsk vaniljkräm per bulle
9. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö på pärlsocker
10. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader i ca 15 minuter

Farbror Mange kom över med Jolines ett års present. Det var en gungställning och jag hittade den perfekta platsen för gungställningen och dem monterade upp den just där. Nu ska den bara ankras fast i marken och sen kan skitungen gunga hur mycket hon vill. Tusen tack för den fina presenten.

Imorse kände jag mig som en papegoja "Yade ät upp din macka". Han var dock inte lika villig på att äta den. När jag står i köket hör jag Yade: Men Joline snodde du brosans macka, Men oj då.


Joline blev ju super glad att få äta ytterligare en macka och jag blev minst sagt mindre glad. Jag tror grabbarna ersätter den uteblivna inomhus hunden med Joline istället. Dessa små barn alltså.
Kolla INTE på Sex Education men dina barn som snart är i tonåren. För gör du det så blir du tvingad att svara på extremt pinsamma frågor som tex. detta:

Yade: Men mamma du har ju en sån där en sån pinne!
Jag: Mmmm, kanske det
Dennon: Du kan inte lura oss längre att det är en stafettpinne!
Jag: Näha
Yade: Vad gör du med den?
Jag: Inget
Yade: Använder du den mellan korvbrödet?
Jag fick ett skratt anfall utan dess like.
Yade: Dennon fattar att jag inte menar riktiga korvbröd, utan kooorvbröd.
Jag: Nä, det finns inga batterier i den
Yade: Jag vet för jag tog dem till Wii dosan
Kan någon berätta för mig var all energin som Joline har kommer ifrån? Hon har inte sovit en blund på hela långa dagen och hon brukar köra en till två tupplur om dagen. Men idag så har hon energi utan dess like, duracell kanin gånger två. Nu i skrivande stunde försöker jag natta duracell-kaninen-Joline och det går så där bra (eller inte).

Nu så börjar det (kanske) hända lite grejer med köket. Skåpluckorna är äntligen klara och hämtade. Snart kommer det en karl hit som ska montera upp dem. Kaklet är också inköpt idag (av mig med den värsta tänkbara beslutångesten i kakelaffären).  

Innan vi mötte upp alla underbara tjejer på kina krogen så passade Yade på att ta hål i örat. Maten var god, sällskapet trevligt och barnen höll sig i skinnet (ett tag iallafall men sen tog buset över och då tackade jag för oss).



Efter detta åkte vi till Knalleland för att handla lite presenter till Joline. Dennon köpte "monster magneter". Väl hemma igen tvingade jag med alla barnen på långpromenad för det kändes som om vi alla behövde röra på oss lite.
Idag ska jag och barnen in till stan, dels ska Yade ta hål i örat, Dennon handla fler pippisar och sen ska vi möta upp ett härligt gäng på en kinakrog. Det kommer bli hur roligt som helst.
Nu i kväll har boysen varit väldigt flitiga, både dammsugit, diskat och städat toa. Allt detta bara för att dem ska få tjäna lite extra pengar till imorgon. Det känns så skönt att det är dem själva som vill utföra lite hemmasysslor.


Nu ikväll har vi haft söndagsmys framför TV och WII. Vi har gottat i oss chips, popcorn, nektariner, plommon och hemmagjord saft. Det är nog dags för mig att börja träna igen för det börjar svämma över lite här och där, inte bra.
Gör inte samma misstag som jag gjorde igår. Jag missade att läsa 9 dl socker på 1 liter AVRUNNEN saft när jag gjorde gelen igår. Jag trodde det var per liter bär jag kokade. Kan väl påpeka att min gele är väldigt söt. He he he.
Jag och Dennon gick till "blåbärsskogen" för att plocka blåbär. Men blåbären lyste med sin frånvaro och jag får snällt inse att det inte blir några blåbär i år. Dock hittade vi lite hallon som vi plockade.


Mike håller på att göra saft med saft majan. Det är en seg söndag för övrigt och vi är väl lite besvikna här hemma eftersom köket skulle fixas i helgen men även det verkar lysa med sin frånvaro.

Hur har jag kunnat glömma att blogga om ett ytterligare framsteg i Jolines utveckling. I eftermiddag åt boysen glassbåt i soffan, Joline stod vid soffkanten och ville jätte gärna smaka. Yade lät henne få provsmaka lite glass.

Elaka mamma sa NEJ men det var inte ett hinder för henne utan då från ingenstans klättra hon upp på soffan och försökte sno åt sig lite mer glass. När hon väl kom på att hon kunde klättra upp på soffan så kunde hon inte sluta.
Då har jag gjort min årliga sats med vinbärsgele och den här gången lyckades jag för jag hade i lite omogna vinbär då dem har mer pektin i sig. Här kommer receptet för de nyfikna.

2 liter vinbär
3 dl vatten
9 dl socker per liter avrunnen saft.

Gör så här:

1. Rensa och skölj vinbären. Koka dem med vattnet i cirka 15 min. Pressa bären mot kanten och rör om då och då.
2. Låt saften självrinna 30 min i en silduk.och mät sen saften
3. Häll saften i en gryta. Koka saften i 3-5 min. på svag värme
4. Häll i sockret, lite i taget och rör om. Koka försiktigt i 10-15 min.
5 Gör geleprovet genom att slå lite varm gelemassa på en kall tallrik. Dra ett streck genom massan. Rinner den inte ihop utan stannar med geleaktiga kanter så är gelen färdig.
6. Ta av grytan från värmen och låt massan stå några minuter
7. Häll upp i små varma burkar. Paraffinera och bind över först när gelen är kall.

OBS. Har man inte fått gele efter 20 minuters kokning så är det ingen ide att fortsätta. Använd massan till saft istället genom att späda den med extra vatten.


I brist på annat så kör vi lite chockladbolls-verkstad nu så här på kvällen. Samtidigt som boysen fixar med chockladbollarna så försöker jag att göra lite gele (vi får se hur det slutar). En mycket lugn kväll för övrigt och det kan vara ganska skönt ibland.

Regnet avtog och då försökte vi ge oss på fiskelyckan igen. Det gick bra i fem minuter för sedan började det åska istället. Vi fick inse att vi var besgrade av vädrets makter.



Sen så fick boysen plocka lite vinbär för ikväll ska vi göra saft och gele. Joline stod vid altandörren och hade gärna velat vara med där ute med dem i regnet och plaskat.



Här hemma så får man inte bara "extra" pengar utan man måste tjäna dem. Så Yade tog mer än gärna hand om disken för han sparar pengar till att göra ett till hål i örat.
Jag och barnen åkte till Lars och Susanne. Dem fick ett avbrott i sitt arbete med hölast och vi fikad. Boysen fick varsitt metspö, "klibb-spindlar" och pengar ifrån dem. Väl hemma lämnade vi av Joline till Mike och drog vidare till Dalsjön.

När vi väl var framme i Dalsjön så gick vi till den "perfekta" platsen. Sen tog det ytterligare en stund till för jag fattade inte hur man skulle göra med linan. När det väl var klart så skulle vi testa fiskelyckan och då började det spöregna.



Bättre lycka nästa gång
Nä fy fan (förlåt mitt ordföråd, det är väldigt sällan jag skriver ut fula ord i min blogg men nu är jag tvungen). Här sitter vi godan ro på altanen, smälter den goda maten och helt plötsligt får man höra vad som har hänt i Norge. Man kan inget annat än bli helt förskräckt och jag får en iskall och obehaglig ilning längs hela ryggraden.

Jag lider med de anhöriga samtidigt känner (egoistiska tanke) tänk om det hade hänt mina boys när dem var på kollo. Hua, jag vill inte ens tänka tanken. Stackars stackars alla dessa rädda små oskuldsfulla barn, så rädda dem måste ha varit. Det brister inom mig. Tänder ett ljus för de anhöriga och delar sorgen med dem.

Att det ens finns så elaka människor omkring oss, vad är det för värld vi lever i? Är det den här hemska ondskefulla världen son våra barn ska växa upp i? Ska det behöva vara så att vi inte ens ska kunna gå utanför vår egna dörr innan vi ska behöva be om nåd får vårt liv som vi lever? Är det så här det ska vara? Det är så fel.
Idag på förmiddagen åkte jag och barnen hem till Jennie och Daniel. Dit kom även Jenny och besök ifrån Norge bestående av Maria, Torr-Andre och deras lilla tös. Vi fikade och tog igen all missad tid. Det var himla trevligt.


Nu ikväll är vi här hemma och ska grilla med dem bästa (Jennie och Damiel). Jag älskar dem så mycket och uppskattar verkligen att jag har lärt känna dem. Kvällen är ung eller vad det är man säger? Vi är ju så unga...
Jag och boysen intog sommtorsdag med glatt humör. Deras pengar brann i fickan och dem ville handla upp dem på allt dem såg. Boysen har lite olika intressen så det blev många olika affärer att plöja igenom. Sen tog vi en paus med lite glass och lite popcorn.



Kl 21,00 stod vi längst fram vid scenen på stora torget och ut kom (underbara) Orup. Det var jag med fler gamla tanter som sjöng med i texterna. Tyvärr tyckte boysen att det inte var lika roligt att lyssna på gubben så vi beslutade att åka hem efter en kort stund.

Hur gott är det inte att få äta en bärpaj med en sån där härligt knäckigt täcke. Det här receptet är superlätt att göra och jag lovar att den uppskattas högt av dem som gillar bärpajer.

Du behöver:
Valfria bär
2,5 dl vetemjöl
2 dl socker
1 tsk bakpulver
1 ägg
100 g smält smör
1 tsk potatismjöl

Gör så här:
1. Häll i bären i en form, strö över potatismjölet och lite socker.
2. Blanda vetemjöl, socker, bakpulver i en bunke.
3. Knäck i ägget och rör om tills det blir smuligt.
4.Strö över pajsmulet över bären i formen
5. Strila det smälta smöret över pajsmulet
6. Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca. 30 min
Klart!

Lätt och gott ska det va annars kan det kvitta för min del. Här delar jag med mig av mina rosa cupcakes med frosting och dem är både goda och enkla att göra.

12 stycken cupcakes

3 ägg
2 dl strösocker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vanilsocker
1/2 dl vaniljyoghurt
röd karamellfärg

Gör så här:
1. Vispa ägg och socker fluffigt. Tillsätt karamellfärg
2. Blanda i en separat skål mjöl, bakpulver och vaniljsocker.
3, Vänd ned det i äggsmeten och rör i yoghurten. Blanda väl.
4. Sätt i muffinsaformar i en muffinsplåt och fyll 2/3 av formen.
5  Grädda mitt i ugnen i 175 grader i ca 15 minuter.


Frosting:

100 g smör
ca 1 pkt florsocker, 500 g
2 msk grädde/ mjölk
Saften från 1/2 citron
röd karamellfärg

Gör så här:
1. Blanda smöret* mjukt och tillsät florsockret lite i taget
2. Häll i grädde/mjölken och citronsaften och vispa väl.
3. Häll i färg och rör om, sprtsa ut på dina muffins

*för att få kylskåpskall smör rumstemp snabbare så brukar jag värma det några sekunder i micron så blir det mjuk och lättare att arbeta med.

Nu är boysen äntligen här (bussen kom kl. 12). Dem fick med sig hem en nyfunnen kompis ifrån kollot. Vi har precis ätit lunch och det blev pizza till deras stora förtjusning. Snart jag baka en rabarberpaj som vi ska smaska på.


Presenterna dem fick gjorde dem överlycklig ,Yade fick finger cykel och Dennon en origami bok. Nu känns det helt underbart igen med massa liv och rörelse i vårt hus. Det är så här det ska vara för att jag ska bli som lyckligast.
Jag och Joline var inne i stan kl 9.30 för jag skulle ha möte med en person. Dock hade denna person glömt bort det så jag och Joline gick runt i lite affärer. Jag har köpt "välkommen-hem-presenter" till boysen och en bröllops present.

Bussen med alla kollobarn skulle ha anlänt kl 11.00 men var försenad och kommer inte förräns kl 11.30. Så nu försöker jag sysselsätta Joline med lite lek i parken. Snart är boysen hemma och som jag (vi) har längtat efter dem.

Imorgon stundar en STOR dag för mig. Imorgon är en dag som jag har längtat efter så otroligt länge. Imorgon kommer mina älskade boys äntligen hem *längtar*. Innan jag plockar upp dem kl 11 så har jag ett litet möte med en person "plikten kallar".


Imorgon kväll ska vi in till stan på "sommar torsdag" för Orup ska uppträda. Det kan låta banalt i andras öron men Orup är en av mina första Idoler  som 10 åring (det var då jag fick min första LP med han). Han har följt med mig genom livet sedan dess.
Kvällen har tillbringats hemma hos Jennie och Daniel, på deras gigantiska altan närmare bestämt. Alltid lika trevligt att få umgås med dem bästa. Med oss hem fick vi en superfin afrikamask, tre "japan"flampor och en lampa till. Jag tackar och bockar ödmjukast.



Så här sjuk som Mike är nu har jag nog aldrig sätt honom. Han har legat däck i sängen sen igår kväll och han sover fortfarande. Det är inte alls likt honom så jag blir faktiskt lite orolig.

Iimorgon kommer mina boys hem, som jag längtar. Det är helt otroligt underbart härligt att äntligen få hem dem och sen är dem mina för resten av sommaren. Då ska vi hitta på en massa roligt.
När alla i huset sover passar jag på att poppa lite popcorn. En hel påse till mig själv känns lyxigt. Dock finns det bara två saker som retar mig och det är följande:

* Det stod 80 procent less fat än vanliga popcorn. Och det kanske inte är så konstigt när det är bara hälften av kärnorna som blir poppade (detta är tredje påsen och det blir likandant varje gång oavsett mer eller mindre tid i micron).


* Det andra mycket irriterande saken är alla skal som kilar fast sig som bara den i tandköttet. Varför ska dem göra de för? Det tar ju en evighet att försöka pilla ut dem ur munnen. Tur att någon uppfann plackers, det är min bästa vän.

Medans Mike fixade med en bil så passade jag och Joline på att hälsa på svärföräldrana. Precis som vanligt så var det himla trevligt så det blev att vi stannade några timmar.

Min karl har gått och blivit sjuk. Så länge han behåller det för sig själv blir jag nöjd. Han har bäddat ner sig i sängen och ser så himla ynklig ut. Det är aldrig roligt att va sjuk.

Och du anonyma fjant så säger jag bara ge dig. Jag har ingen som helst anledning att försvara mitt och Mikes förhållande mot dig. Vi vet var vi har varandra och det räcker.
Storstädat här hemma och tvättat en maskin tvätt. Efter att jag hade hängt ut tvätten så började regna. Jag och "hänga ut tvätt" kommer inter överens den här sommaren för det lyckas att bli regn strax efteråt fast att det varit fint väder innan.



Nu är det bara två dagar kvar tills boysen kommer hem. Pratade med dem tidigare idag, Dennon hade haft feber igår och fick inte följa med till Fun City med alla de andra kollobarnen. Yade hade köpt en klubba där till Dennon som tröst.
Jag och Joline blev väckta av telefonen kl 8.45, det var mamma som ringde. Jag blev smått chockad över att Joine hade tagit sovmorgon. Nu är hon en duracell bebis som gör allt hon inte får göra så som att krypa in till lillkillens rum hela tiden, försöka klättra in i öppna spisen, drar ut alla lådor i köket och slänga ut alla DVD-filmerna från hylla.

.
Vem är DU fega lilla anonyma  fjant som tror dig veta allt om mitt förhållande med Mike? Tror du att med en sån skit kommentar kan grilla lite hjärnspöken i mig när du skriver så elakt? Då känner du inte mig. Jag har fruktansvärt bra koll på läget och mer än så skriver jag inte för det är du inte värd.

För er nyfikna så handlar det om en kommentar jag fick den 16 juli i inlägget "hemma igen".

Nu har jag fått min "egen tid" genom att jag har fått klippa gräsmattan. Lite radio i hörlurarna så går det som en dans. Det tar iallafall en timme innan hela gräsmattan blir färdigklippt och bra träning är det också. Nu ska jag ta mig ett glas vin så här på måndags kvällen, bara för att jag kan.

Nu som först är jag klar med storstädningen av lillkillens rum. Det tog några timmar precis som jag trodde. Jag har granskat varje liten pryl för att se vad som skulle kastas eller sparas.

Totalt blev det två stora soppsäckar med "skit" som ska kastas. Sen har jag sorterat leksaker så det blev mer organiserat, rensat garderoberna, dammat, dammsugit och torkat golven.

Nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta tag i Yades rum för där inne är det som ett bombnedslag. Alla graderober, leksaker och allt annat skit ska rensas, kastas, tvättas och ställas i ordning. Har en känsla av att det kommer ta några timmar.

Joline är en stor tjej nu för helt självmant så ville hon äta banan utan min hjälp. Självklart lät jag henne få testa och det gick hur bra som helst. Dock borde jag uppfinna mat-mössa till henne för hon har en benägenhet att hinna "torka" av sig kladdet i sitt hår och det börjar bli tjatigt att tvätta hennes hår varje kväll.

Vi åkte till Jennie och Daniel på fika, plus att Mike hjälpte till med ett räcke. Det var himla trevligt, trotts att Joline var extremt mammig och jag råkade skrämma henne med en lampa. Det var inte meningen att skrämma henne så och nog fick jag dåligt samvete alltid.

Synden straffar sig själv och man kan lugnt säga att jag blev straffad. För när jag skulle in på ICA och köpa våtservetter till Joline gjorde jag en parkt vurpa på deras snorhala golv som var dränkt i vatten. Kan villigt erkänna att mitt knä inte mår så himla bra just nu.
Trodde jag kunde lura Joline till att somna om imorse (kl. 6,30) genom att lägga henne bredvid mig i sängen, men den gick hon inte alls på. Undrar vad den här dagen har att erbjuda, det är sånt som återstår att se.

Jag hade jättegärna velat åkt till Varberg och varit på Wheels and Wings efter familjedagen på kollot, men det ville inte Mike. Han är väl fortfarande sur på mig bara för att jag inte ville att han skulle åka dit med sina polare igår,  sova över där och därmed lämna mig själv hemma med Joline.

Jag ville att vi skulle ha åkt tillsmmans idag istället, men som sagt det blev inget med det. Han vill väl inte hitta på något skoj med mig, eller nåt sånt. Så nu ska vi grilla och uggla här hemma som vanligt. Jag saknar boysen så oerhört mycket just nu, det är inte långt ifrån att tårarna kommer.
Det är familjedag på kollot. Vi kom hit strax efter kl 13. Åh, vad härligt det var att få se mina älskade boys. Dem visade runt på hela kollot. Vid kl 14 var det tävling "fånga näsduken", det var en riktigt rolig tävling.

Därefter bjöd dem på fika och tipspromenad. Sen var det "egentid" fram till kl 17. På vår "egentid" gick vi ner till campingen åt glass och sen vidare till hamen. Vi hann även spela basket. Sen hade barnen en show för oss.






Jag tror jag vet vem jag ärvt "papparazzi-gen". Min mamma har så mycket kort på oss barn så man skulle kunna bada i dem. Jag älskar att titta på kort, minnas tillbaka med glädje och jag tog med mig några kort hem.

Jag och Joline gick ner till affären för att hämta ut ett paket som kommit till mig. Det var ifrån min lillasyster och innehöll ett par superfina ballerinaskor till Joline. Tusen tack Kia, love u.


Precis när vi kom hem och stängde ytterdörren så var det någon som tryckte på ON-knappen och det börja ösa ner. Tack du som tryckte på ON-knapp väntade tills vi var inomhus igen.
Jag har ju glömt bort att berätta att mina boys har skaffat flickvänner. Dennon var snabb på att skaffa en flickvän som "uppfyller alla hans krav". Yade har också fått en flickvän (för fyra dagar sen), han är en sann gentleman och hade köpt ett halsband och armband till sin tjej.

Så söta dem är min älskade boys. Imorgon får jag ÄNTLIGEN träffa dem. Det ska bli så roligt att få se hur dem bor, vad dem gör på kollot och alla deras nyfunna vänner.
Joline vaknade inatt, hon gnällde lite så jag stoppade i nappen i munnen och hoppades på att hon skulle somna om. Hon var dock klarvaken och vägrade somna om. Sen kände jag en stank. Trött som jag var så tänkte jag "äsch, det var säkert bara en fis" samtidigt som jag stoppar ena fingret i blöjan för att känna efter om det var en fis (vinstlott) eller bajs (nitlott).

Jag drog nitlotten och fick bajs på fingret. Alltså hur tänkte jag egentligen när jag stoppade fingret i blöjan? Lukten avslöjade ju vad som fanns i blöjan men å andra sidan så brukar inte Joline bajsa på nätterna. Det blev till att byta blöja, tvätta händerna och försöka natta en super pigg Joline. Behöver väl inte påpeka att jag inte är överdrivet pigg  idag.
Vår underbart härliga Kalmar resa i bilder kommer här. Tack alla som gjorde denna minisemester så glädjefylld, uppskattad och minnesrik. All min kärlek till er.

MÅNDAG


TISDAG







ONSDAG




Här kommer en snabb uppdatering.

Tisdag:
Jag, Jennie och Joline åkte över till Öland på förmiddagen. Vi styrde bilen mot Borgholm. Det var jätte fint väder så vi åt en svindyr glass. Hade vi bara väntat med vårt glassbegär lite till så hade vi bara behövt betala 15 kr istället för 35 kr.

Eftermiddagen var vi i Kalmar stad. Vi kollade in domkyrkan och i lite affärer. Innan vi skulle åka hem så bestämde vi oss för att äta hamburgare på citygrillen. Ät aldrig där, maten var skit och servicen än värre.

Kvällen var det kalas för lilla Joline, mina bröder med sambos, kusiner, mamma med gubbe, pappa med fru f(och dotter) kom över och åt tårta med oss ute i det fina vädret. Joline fick jättefina presenter. Sen blev vi överbjudna till grannen på sill och potatis med tillbehör.

Onsdag:
Tillsammans med pappa och Lollo åkte vi till Vita sand för att bada. Vädret var inte det bästa och vi tvingade Joline att sitta vid vattenkanten bara så vi kunde ta "bildbevis" på att hon har badat i havet.

Eftermiddagen åt vi grillat med mamma och hennes gubbe. Vi pussa Joline hej då (mamma var barnvakt) och åkte in till Thomas och My. Hur underbart kära är inte dem där två små turturduvorna.

Dem följde med oss en stund till Kalmar slott. Kvällen tillbringades på uteserveringen på Krögers och det var riktigt skoj  

Torsdag:
Senare idag åker vi hem till Dalsjöfors.
Då är vi framme i Kalmar (sen kl 12 idag), vi har hunnit  med att hälsa på mamma. Efter det  åkte vi till Trekanten (var ju tvungen och visa Jennie var jag bodde då hela källaren höll på brinna upp på en fest jag hade i tonåren), sen åkte vi förbi Smedby. Till sist tog vi stora svängen runt hela Kalmar. så Jennie fick se Kalmar stad, slott och hamnen.

Visade henne även där jag bodde innan jag flyttade till Borås och slutade resan vid Hansa city för lite shopping. Ikväll bjöd vi in mamma och gubben (det är ju trots allt hennes hus som vi har våldgästat) på lite grill. Vi har det riktigt trevligt. Och imorgon kommer det bilder också när vi kommit ut från smålands urskogar och kommit in till civilisationen igen.
Nu åker vi till Kalmar, here we come!!!
Jag har haft en riktig härlig myskväll med Joline. Hon har varit på ett sånt strålande humör och då blir man så där löjligt lycklig inombords. Strax är allt färdigpackat inför morgondagens resa ner till Kalmar. Det ska bli så kul att få visa Jennie min "hemstad".

Jennie frågade mig om jag ville följa med in till stan, självklart ville jag det. Med siktet på Knalleland och affärers sommarrea fick vi tag på en massa fynd. Tre par skor, en långärmad tröja, salladsbestick och gigantisk tvål för 240 kr kan inget annat än kallas för fynd. Tack Jennie för den trevliga shoppingturen.

Det blev ingen sovmorgon men det hade jag inte förväntat mig heller. Det har varit full rulle hela dagen. Mike och Marcus stack iväg för att plocka upp det sista burarna. Jag och alla barnen är hemma. Det kanske inte var det bästa draget av mig att ge dem glass och kex för nu är dem små duracellkaniner (Joline fick honungsmelon och gick igång på det).

Nu har det slutat att åska, det tackar jag ödmjukast för. Usch och fy vad blödig jag är när det gäller åska. Min fantasi skenade iväg när det gällde kräftfisket. I min fantasi (utan att måla f*n på väggen) såg jag dem sittandes i båten mitt ute i sjön när åskan gick, båten välte och dem försökte simma i land.

Så jag var bara tvungen att ringa och kolla så allt var okej med Mike och Marcus. När Marcus inte svarade så klappade hjärtat hårdare och då var min första tanke "hjälp, dem har hamnat i nöd". Marcus ringde upp sekunden efter och sa att allt var lugnt och dem hade tagit skydd för ovädret.

Det kändes skönt att höra att allt var okej och Marcus kunde även lugna ner mig. Dem måste tro att jag är världens löjligaste människa som går i ett par skor. Nu i efterhand så inser jag hur löjlig jag är, för dem är två vuxna karlar som har vett bakom pannbenet och kan faktiskt ta vara på sig själva.
Nu åskar det ute. Jag ser blixtrar, hör dunder och jag är livrädd. Jag sitter här ensam med tre sovande barn, kramar en kudde och vill att Mike och Marcus ska komma hem nu. Bara dem inte är ute till sjöss *snälla gode gud*.  F*n åska försvinn.
Vilken magknip jag fick efter att jag ätit pizzan. Gick en snabbpromenad i tron om att det skulle lätta men det gjorde det inte. Tre övertrötta barn levde loppan enda in i det sista. Eftersom Marcus och Mike ska fiska kräftor så tyckte vi att det var bäst att låta T och J sova här hemma med tanke på Joline.

Mike och Marcus drog iväg efter att alla barn hade somnat. Tv-tablån ikväll är bara skit, så det är mest slötittande. Fick precis lite bilder ifrån Marcus och det verkar som om dem har tur för herregud vilken baddare till kräfta dem fick upp. Nu småmyser dem vid en brasa, borde jag vara orolig? He he he.

Jag och Joline åkte iväg och våldgästade Jennie och Daniel. Vi blev kvar i några timmar och det var så himla trevligt att sitta på altanen, dricka kaffe, äta cheescake och snacka om allt mellan himmel och jord.

Nu inväntar jag middagen, det blir pizza idag. Juste jag måste bara få visa det senaste tillskottet i släkten, min lillasysters bebis som hon har i sin "lilla" mage. Den är färdigbakat i december månad.

Idag har jag (äntligen) pratat med boysen och allt är bara bra med dem. Igår hade dem haft disco, Yade hade inte dansat tryckare med någon tjej men det hade Dennon. Dennon har skaffat sig en flickvän på kollot. Det är så roligt att dem har det skoj där borta.


Vad dagen har att erbjuda återstår att se men en sak är definitivt 100% säkert och det är att jag måste komma hemifrån en stund för jag tror jag håller på att bli smått galen. Ikväll ska jag iallafall sitta barnvakt när Mike och grannen ska fiska kräftor i Dalsjön.
Jag ligger i sängen, ska snart sova och jag kan bara meddela att den här fredagen var den tråkigaste på länge. Joline sover sen flera timmar tillbaka och Mike drog iväg (kl 20.00) för att kolla in skåpsluckorna till köket. Så jag ligger här och ska strax dra täcket över huvudet och räkna ner timmarna tills jag får ringa mina älskade boys.

Fatta att jag är fu*king ensam hela fu*king tiden och det tar fu*king kål på mig!
Dagen har gått förbi utan att jag har hunnit blinka och reflekterat över att det är fredag idag. För mig är alla dagar likadana, kanske lätt blir så när man är mammaledig utan förpliktelser.

En ny väckarklocka är uppställd på nattdukssbordet (tack älskling), tvätten hänger ute på tork men vädergudarna bestämde tydligen att det skulle bli regn och det är väl så himla typiskt.

Nu ska jag trycka i mig massor av pistagesnötter bara för att det är just fredag. Och jag ska inte (hur gärna jag än vill) ringa till boysen idag. Tänk om man kunde få va en fluga på väggen.

Nu ska det firas i dubbel bemärkelse, min blogg "fyller" 6 år och med detta inlägg så har jag skrivit 3000 stycken till denna blogg. Den har blivit en del av mig och det mesta som händer i mitt liv hamnar här. Dels för att det är roligt att blogga men framför allt är det en "minnesbank" för mig.






Det blev ingen Torsdagskväll för oss då Mike tyckte det var onödigt eftersom det regnade. Jag däremot hade gladligen velat lämna husets fyra väggar en stund. Men det blir en filmkväll istället. Kommensarie Späck och 22 Bullet ska köras i DVD-spelaren.
Anledningen till att jag tidigare inte kunde skriva vilken tjej det var som här tidigare idag var för att hon skulle överraska sin karl. Inte för att jag tror att han läser min blogg, men någon annan som känner han kanske gör det och skulle kanske råka försäga. Nu har han sett håret och jag har fått en bild på söta Jessica nu när håret är nyfrissat och klart. Jag kan inget annat säga att det blev förbannat bra.

Nu har jag en sprängande huvudvärk, tror allt att det är åska på gång. Ikväll kanske vi åker på torsdags kvällen, det beror helt och hållet på om Mike orkar det efter jobbet. Hoppas att han orkar för det hade varit skoj att hitta på något ihop med honom.
Tidsoptimist är mitt förnamn idag. Tjejen kom vid utsatt tid, jag nattade Joline och vi körde igång med hårförlängningen. Det flöt på väldigt bra i början (då Joline sov) och en liten sanbbpaus tog vi när Joline vaknade.

Sen började tiden rinna iväg och vi var tvugna att vara klara till 14.30. Det blev minst sagt lite stressigt för Joline ville inte att jag skulle fixa någons hår här hemma så hon satte sig på tvären. Som hon skrek, herregud.

Vi fick locka henne med både melon och rån. När det inte hjälpte så tog jag en chokladkex och gissa vem som blev lycklig då. Då kunde jag koncentrera mig på håret, för sista biten var sjuk knölig att få till men det gick.

Vi blev precis klara i tid och jag kunde andas ut. Nu har jag ett upp och nervänt hem att städa efter Jolines röjarfasoner och en skitunge att tvätta för hon har melon och choklad överallt. Sen så ska hon få riktig mat.

Tack söta Kia för samtalet, håller tummarna att det går bra för dig idag. Jag ringde boysen nu på morgonen, dem hade det jättebra. Dem hade det så bra så lillkillen sa att jag kunde ringa en annan gång "typ i övermorgon". Det känns bra för mig att dem har det skoj.

Snart kommer det en tjej hit (kan inte avslöja vem det är) och då ska jag fixa en hårförlängning på henne. Det kommer bli riktigt roligt för det var ju ett tag sen jag gjorde det. Så min dag är fullspäckad med hår.
Endast Ramona är vaken i detta hus....

Nä, om jag ska gå och lägga mig jag med för det är bara skit på TV iallafall. Kanske prova att dra lite i Mikes x och se om han vaknar. Fast när jag tänker efter så är det ingen bra ide, för sist jag gjorde något sånt blev nerkastad ur sängen. Hans heliga ska man inte röra när han sover. Så jag skiter nog i det och väljer att nanna kudde i stället.
Först ringde min lillebror Thomas, bekärftade att det var okej för att sova hos han (och My) på onsdag. Sen pratade vi massa skit, eller jag pratade (som om jag inte hade fått prata med någon på flera år) och han lyssnade.

Sen ringde min lillasyster lagom till att jag bestämt mig för att gå en långpromenad med Joline. Det samtalet (på en timma) var mer jämnlikt, hon fick också en syl i vädret. Hon har skickat ett paket till mig, undrar vad det kan va.

När vi väl var hemma igen undrade Mike (som nyss var hemkommen) om jag bodde i telefonen. Nu har jag fått prata av mig om allt och inget så ett stort tack mina älskade småsyskon för samtalen, dem var guld värd för mig.
Finns det något godare än färska svenska jordgubbar i iskall mjölk? Det är sommar för mig.

Inte trodde jag att det skulle bli så här fint väder när kollade ut genom fönstret imorse. Det är varmt och strålande sol. Mike är precis hemkommen men ska tydligen fixa någon bil idag. Vad jag och Joline ska hitta på har jag ingen aning om.
Först åkte vi till mammaträffen, det var ungefär hälften av mammorna där. Vi fikade, bolla lite tankar och funderingar. Vi är så olika men ändå så lika på många sätt. Aldrig hade jag trott att vi skulle bli så tighta första gången vi träffades.

Efteråt åkte jag och Joline till mitt jobb och hälsade på. Dels var jag tvungen att åka dit för att få ordning på när jag ska börja jobba igen. Så den 12 sep skall jag infinna mig på jobbet och då kör jag 80 procent tjänst den första tiden.

Nu på fredag är det precis 6 år sedan jag startade min blogg. Så många gånger som jag har velat avsluta bloggen för att varken lusten eller orken har funnits men inte kunnat för det har kännt som man gör slut med en god vän.

För mig är bloggen mer än bara ord och bilder, bloggen är min minnesbank. Jag brukar läsa gamla inlägg och minnas tillbaka. Vissa inlägg är inbäddad i kärlek, fast innebörden egentligen handlar om smärta, ilska och sårbarhet.

Jag är väldigt stolt över min blogg och som det känns nu så kommer den och finnas med mig som kär gammal vän. Det här är min offentliga dagbok, den här bloggen är "mitt liv med mina ord" och jag delar med mig av mig till er.




Idag ska vi iväg på mammaträff och jag  försöker natta Joline så hon hinner få sin "skönhetssömn" innan hon ska träffa alla bebisar. Bebisar och bebisar, dem flesta har hunnit fylla ett år och då kallar man väl dem inte för bebis längre, eller? Dem små liven får det bli.
Att få gå på toa utan att ha en liten Joline hasorna tillhör ovanligheten. Där jag är, där är Joline. Försök att göra nr 2 när du har någon vrålglor på dig. Tur att jag är en turbo-snabb-bajsare.

Någonting har hänt med min väckarklocka, den låter fruktansvärt. Till och med jag med dålig hörsel hör det irriterande bruset ifrån den. Det finns inget som får skiten sluta att brusa mer än att dra ut sladden.

Jag drog ut sladden. Nu hör jag bara min tinitus och då är allt som det ska vara. Men nu ser jag ju inte vad klockan är när jag vaknar (läs blir väckt av Joline). En klocka i sovrummet är ett stort måste för mig.

Ringde min boys tidigare idag bara för att höra hur det var med dem. Dennon berättade lite snabbt att dem hade fiskat krabbor och hans krabba var så liten så den fick släppas tillbaka i vattnet igen innan han gav luren till Yade. Yade berättade att han hade fått en ny kompis och att det var dags för middag.

Nu kan jag lugna ner mig lite för nu hade boysen inte ens tid eller större lust att prata med mig för dem hade fullt upp. Det blev snabba "jag älskar dig, puss och kram, ring en annan dag". Jag är glad för deras skull för det här är ju för dem. Det är bara jag som sitter här näst intill ensam och tycker synd om mig själv.
Nu ikväll har jag och Joline (Mike var med en liten stund) varit hos Lars och Susanne. Det bjöds på fika och många skratt. Joline fick en present det var en nalle.

Den kunde sjunga fem olika sånger, räkna till tio, säga alfabetet, säga massor av olika meningar som "nu kittlas det" "krama mig" "jag älskar dig" "det är min fot" osv.

Yade sa till mig igår att han skulle bli så glad om jag kunde skicka ett brev till dem. Självklart så ska jag infria hans önskan så nu har jag skrivit ett varsitt brev till boysen och ska strax gå iväg och posta dem. Jag hoppas att dem uppskattar det. Mina älskade boys.

Nu förtiden är det inte lika lätt att städa med Joline i hasorna. Dammsugaren har blivit hennes bästa leksak.Det är riktigt roligt att höra henne illvrål av skratt när dammsugaren startar. Dock är det inte lika roligt att försöka dammsuga när hon agerar bromskloss framför maskinen.



Jag saknar mina boys så det gör ont i själen. Det värsta är att jag får inte ringa dem så ofta som jag vill och jag känner mig helt utom kontroll och det är något helt nytt för mig. Detta är nog en viktig lärdom för mig som mamma att våga släppa "tyglarna". Åh, vad jag saknar.
Är det någon av er eller känner ni någon som är på jakt efter en superbra bilstereo med slutsteg så tycker jag absolut att ni inte ska missa annonsen som min pappa har ute på blocket just nu. Först till kvarn heter de väl?  Ange kodord "Ramonas blogg" och så får ni kanske lite rabatt :)

Gå in på följande länk för mer info: bilstereo




Eftermiddagen och kvällen har tillbringats nere hos grannen. Mike hjälpte till att klippa häcken medans jag underhöll barnen. Där emellan hann jag ringa boysen för att höra hur dem hade det på kollot. Det var ett samtal som lugnande min oro, dem hade jätteskoj.

Sen bjöd Marcus på en BRAK middag som heter duga. Det serverades revbensspjäll, pepparkött, korv, klyftpotatis, ceasarsallad, tzatsiki och vitlöksbröd. Vi alla åt som om det inte fanns någon morgondag. Det var så otroligt gott. Joline premiär åt revbenspjäll.

Mike gick hem  tidigare än oss för han ska jobba imorgon. Joline tyckte det var riktigt roligt att få leka med barnen och deras leksaker. Efter ett tag märktes det på Joline att det var långt efter läggdags så jag tackade för oss. Nu försöker jag nanna en övertrött tjej.


Tack Marcus för en super trevlig kväll :)
Jennie måste ha en inbyggd Ramona-mår-dåligt-sensor för handen på hjärtat så känns det otroligt tungt för mig att boysen har åkt. Jag kan inte ens SMS:a dem för dem fick inte ta med sig sina mobiler och jag får inte ringa för ofta till kollot heller, fast jag bara måste ringa en gång idag iallafall för att höra deras första intryck av kollot.


Jo, Jennie kom hit på kaffe innan hon åkte till jobbet. Jag behövde den pratstunden med min Jennie för att sluta vara ett sånt jätte ego och istället tänka på hur skoj boysen kommer att ha det. Vi har planerat in en tripp till Kalmar nästa vecka. Det kommer bli jätte roligt för då får jag visa mitt härliga Kalmar och alla dess sevärdigheter.
Det var två små älskade boys som hade resfeber igår kväll för det tog lång tid (kl 01.00) innan dem somnade. Det skulle kissas, drickas vatten, det var prat, det var för varmt och sängen för knölig. Men dem erkände aldrig att det var resfeber som satte sina klor i dem.


Idag vaknade dem upp med strålande humör, klädde på sig utan krångel och åt en god "mamma frukost" innan vi åkte in till Borås. Där samlades totalt 30 stycken pirriga och förväntansfulla barn med sina föräldrar som i sin tur gjorde allt för att dölja sina "löjliga" tårar.


När väl bussen anlände så blev som att slå på en ON-knapp på alla barn. Väskor bokstavligen slängdes in i bussen, föräldrar och där ibland jag krävde massor av pussar och kramar ifrån  sina barn innan dem gladeligen hoppade in i bussen med alla ledarna.


Vi föräldrar stod tysta kvar, vinkade och gav slängpussar mot bussen med alla våra älskade barn. Strax efteråt hördes små tysta snyftningar och en tomhet tog överhand. Nu är dem iväg på sitt efterlängtade sommarkollo och jag hoppas att dem kommer ha suuuperskoj.


Jag har dålig humor det vet jag. Men det kanske finns någon där ute som delar samma dåliga humor som jag. Det var ett samtal mellan mig och Dennon nu ikväll.

Dennon: Mamma, jag har så slapp hud under ögat
Jag: Nää, det kan jag inte se att du har
Dennon: Jo, jag har det. Kolla här

Dennon försöker dra ut huden under ögat.

Dennon: Men vad konstigt, nu har huden blivit jätte fast
Jag: Jag sa ju att du inte har slapp hud
Dennon: Aha, det är ju ögat jag drar i.

Dennon drar ut "rätt" hud under ögat för att visa mig hans slappa hud. Jag låg dubbelvik av skratt för att han hade försökt dra "ut" ögat och tyckte det var konstigt hur fast huden var. Ha ha ha ha.





Nu har vi gjort oss av med lite energi. Först gick vi en omväg (förbi ica affären) till tennisbanan. Väl framme hade Yade en lektion om hur man står, håller racket och hur man slår. Det är inte så enkelt som det ser ut. Därefter körde vi match på den stora tennisbanan.



Sen beslutade vi oss för att gå till lilla tennisbanan för att spela match bara så att vi andra skulle få en liten chans mot Yade. De slutade dock att vi fick leta bollar i skogen oftare än att spela. Vi gav upp och gick hem för att äta hemmagjord fruktsallad istället.

Jag och boysen gick bort till "vår" blåbärsskog. Blödigare boys får man leta efter. Det ekade i skogen "Hjälp, pissmyror", "Hjälp, tänk om det finns fästingar", "Hjälp, var vad det? Aha ett grässtrå", "Hjälp en orm, aha en pinne" "Hjälp måste vi gå här, kan vi gå hem".

Men efter ett tag så lugna dem ner sig och letade efter blåbär med mig (efter att jag lockat dem med att baka blåbärspaj åt dem). Dessvärre var jag ute för tidigt och inser att jag får vänta minst två veckor till. Men oavsett så hade jag en hejdlöst rolig stund med boysen.

Yade som numera är för stor för sin hoppborg har insett att han vuxit rejält den senaste tiden. Mike tog fram hoppborgen, blåste upp den och har förankrat den i trädgården. Nu återstår det att se om Joline kommer tycka den är lika rolig som Yade en gång tyckte att den var.



Däremot så tror jag att boysen är bra sugna på att hoppa in i hoppborgen med Joline. Men med maxgräns på 40 kg och storleken på hoppborgen gör att det inte går. Istället sitter dem utanför hoppborgen och försöker lära sin lillasyster att hoppa i borgen. Roligt har dem iaf.

Det går inte att missa att lilla Joline ÄLSKAR att bada. Hon kör fullt ös i badrummet, tvingar ut mig till dörrenöppningen (för annars blir jag blöt av allt vatten hon stänker iväg). Yade tittade på Joline, skrattade och sa "Ja du lilla Joline, passa på medans du kan för om några år blir mamma jätte arg om du blöter ner hela badrummet". Och visst har han rätt i det han sa.

Upptäckte att lilltösen har skorv i huvudet så nu blev det operation "ta bort skorv". Med massa babyolja i håret så ska vi snart pilla bort skorvet om nu hon tillåter mig att göra det. Fast hur bestämd hon än är så har hon inget val för nu ska det bort *wish me luck*.

Vaknade tidigt imorse av att Joline stod upp och försökte dra i min tutte (nog för att min tutte är lång men så lång blir den inte). Bestämde mig för att kliva upp och fixa välling till henne. I godan ro står jag i köket och ordnar med vällingen, då jag helt  plötsligt får Niagrafall av blod längs mina ben.

Jag var inte helt vaken så där stod jag och funderade om jag skulle fixa färdigt vällingen eller ta hand om allt blod. Joline tyckte nog att jag var trög, självklart vällingen först kunde skriket ifrån sängen betytt. Joline fick sin välling och jag fick tvätta mig och städa blodet efter mig. Första mensen efter steriliseringen har kommit med dunder och brak.

Joline har somnat (för 1,5 tim sen), så jag och boysen har mys stund framför tv med massor av gottis. Mike tjurar fortfarande nere i källaren och helt seriöst så kan han faktiskt hålla sig där nere om han vill undvika att 3:e världs kriget ska bryta ut här hemma.

Jag har bestämt mig för att ha en underbar tid med mina älskade boys (dem är ju bara här över helgen för på måndag åker dem på sitt sommarkollo) så Mike är den sista som ska få förstöra den här tiden med sitt surk*k humör och domderande hit och dit.

En tjurig karl är något jag defentivt kan vara utan och speciellt en som skyller över allt på mig. Hur har han ens mage att skylla på mig att den där j*vla grillen rök alldeles för mycket och brände vårt kött när det var han som skulle sköta om köttet (jag kan inte ens med grillen för jag grillar aldrig) men istället beslutar han sig för att snacka skit med grannen?

Jag som matade Joline ställde mig vid altandörren och skrek "det ryker väldigt mycket Mike" flera gånger och när jag inte fick respons så tänkte "ja men låt skiten brinna upp då". Sen kommer han instörtandes och skriker på mig "ser du ingenting, varför sa du inte till osv". Nu sitter han *surk*ken* i källaren och äter och där kan han f*n sitta hela kvällen.
Det är inte så lätt längre att ta kort på barnen nu när Joline har blivit mer rörlig. Jag önskade att jag hade en bättre kamera (läs mobil) som är mer avancerad än denna. Jag älskar att ta kort, synd att mina barn inte tycker det samma fast boysen har lärt sig att jag är sån så det är bara lilla Joline kvar att lära upp.

Nu har jag och barnen varit i Knalleland i flera timmar. Vi kollade in varje liten affär kändes det som. Lite fynd blev det, en rosa kofta till Joline, ett tennisrack till Yade och en datamus till Dennon. På vägen hem stanna vi till på Maxi och handlade inför grillkvällen.

Efter en lugn morgon och förmiddag så väntar en fartfylld eftermiddag hade jag tänkt mig. Vi måste utnyttja tiden på bästa möjliga sätt den här helgen. Jag kan inte sluta förundras över hur fina barn jag har.



Medans jag försöker natta Joline så passar boysen på att panta alla pantburkar som vi har sparat just till dem två. Två fulla stora soppsäckar borde ge dem lite klirr i kassan. Åh, jag är så himla lycklig just nu.

Mina älskade, underbara och härliga pojkar har äntligen kommit hem (min älskling hämtade dem halvvägs till Kalmar). Det blev ett totalt lyckorus för mig och det var svårt att hålla igen tårarna. Massor av kramar, pussar och prat i munnen på varandra för alla vi ville berätta om den senaste tiden. Nu ska jag rå om alla mina barn och ingen kan vara lyckligare än jag.

En helt ny värld har öppnat sig för lilla Joline. Nu när hon kan krypa och ställa sig upp så kan hon utforska på egen hand vilket jag tror att hon uppskattar väldigt mycket. Det är bara jag som får mer att städa men vad gör det.

Städa städa varje fredag, det tycker jag är kul, enda fram till jul...

I 3,5 timme har jag röjt så gott jag har kunnat för det där förbaskade köket är ju fortfarande inte klart. Jag hoppas att det iallafall blir klart till Jolines födelsedag. Frågan är om jag hoppas på för mycket? Dock har jag kunnat storstäda allt annat och det tog sin tid.

Med hjälp av gratisprover "Såklart" ifrån Willys så skiner mitt hem precis på det sättet jag önskar.."Såklar"t är utan parfym och färg och tar bort smuts, fläckar och damm på ett nafs. Enda nackdelen är nu luktar det inte rent som de brukar göra efter en storstädning.

Äntligen så kommer mina boys hem, ikväll anländer dem hit. Det har varit en lång längtan och stor saknad efter dem. Hela helgen ska vi gosa, mysa och hitta på en massa bus. För på måndag åker dem på Sommarkollo, det kommer bli en livs upplevelse för dem och för mig väntar återigen en lång tid av saknad.