Knappt en timme var vi borta (jag och lillkillen) för det var stängt dit vi skulle så vi tog en snabb runda på Maxi istället. Lilla Joline är väldigt mammakär, hon gillar att kramas och gärna vara med mig hela tiden.

Mike tok slokna i sängen, jag lät han få sova några timmar. Istället för att göra köttgryta så valde jag att vi kunde äta gårdagens mat. Sagt och gjort. Jag och lillkillen åt innan Mike för han sov ju.

Mike klev upp och upptäckte att det inte fanns tillräckligt mycket med sås kvar, vad sur han blev. Herregud tjurigare nyvaken karl än han finns inte. Tur att jag var på bra humör annars hade det blivit 3:e världs kriget hemma.

Det är kärlek, he he.
Äntligen fick jag följa med lillkillen och kolla på när han dansar streetdance. De anda två gångerna har Mike varit med han. Det här ska bli riktigt roligt att få titta på. Fullt av ivriga små barn som vill lära sig att streeta lite.


Det bästa som finns är en kille som kan dansa, en kille som har rytmen och den rätta känslan i kroppen. Vilken kanon duktig ledare dem har, hon är så go med barnen. Sen är det dags för mig att dansa lite zumba.
Jag ska alldeles strax åka iväg och hämta lillkillen. Därefter ska vi ut på lite hemlis grej inne i stan (det har med Mikes födelsedags present att göra). Det ska bli spännande och mer än så kan jag inte skriva.
Just nu i skrivande stund så har jag redan hunnit balja i mig två stora koppar kaffe. Jag vet knappt om jag är vaken eller om jag sover. Joline som har hållt mig vaken igenom hela natten är fruktansvärt pigg. Var får sjuklingen sin energi ifrån? Ge mig också. Jag höll uppe humöret hela natten, kanske för att jag var inställd på att inte få sova för vad kännar det till att bli arg när det är hon som "bestämmer" om vi får sova eller inte om natten. Hon är ju min lilla underbara tösaskit.

Nu ska jag ner med lillkillen till skolan, för det är väl måndag :P.

Då har jag ännu en natt utan sömn att vänta mig. Anledningen till att jag kan vara så säkert på min sak beror på att Joline har blivit sjuk. Hon är varm som en stekpanna och snorar värre än en forsande vattenkran. Stackars liten (säger jag nu medans humöret fortfarande är på topp). Jag kan bara hoppas att hon blir bra så fort som möjligt, lilla pluttan.
Svärföräldrana tittade förbi lite snabbt och med sig hade de som jag hade besällt på tupperware partyt. Ett lock till min brödkavel, en tre delad burk med lock som skall användas till Jolines välling och en vattenflaska fick man med på köpet. Inga billiga grejor men fruktansvärt bra.


Mike är på gång hem och han har med sig blixten som till slut kom ut ur grytet, vilken tur.
Maten var gudomligt god och godkänd av lillkillen och hans kompis. Så den maträtten kommer jag att göra fler gånger. Det är roligt att prova på lite nya maträtter och speciellt om det blir gott.

Mike ringde alldeles nyss, han berättade att lilla blixten satt fast i ett gryt och kom inte loss. Någon bonde skulle komma dit med en traktor. Jag ber en still bön och hoppas på att dem får ut hunden välbehållen.
Efter mycket slit så har ugnen äntligen blivit ren, det var inte en dag försent att den blev rengjord. Jag är ganska seg på att städa sånt som inte syns, en fuskare med andra ord. Men nu är det gjort och jag klappar mig själv på axeln.



Maten står på spisen och är snart klar. Idag blir det något helt nytt, lite på vinst och förlust. Kycklingbitar med broccoli, bladspenat, vitlök, curry som kokas i kokosmjölk. Till detta blir det bulgur och kokos. Vi får väl se hur det smakar.

Jag har alltid haft stora bröst, något som jag har varit stolt över. Efter Dennon och Yades graviditet så hängde brösten inte överdrivet mycket. Så i alla år har jag stoltserat med brösten.

Men Joline måste ha sugit musten ur mina bröst, för nu är det två tomma en liters påsar som hänger och dinglar där. Dem är så fula, värre än brösten på en kvinna i en stamby i afrikas urskog. Så att gå utan bh på dagarna är helt uteslutet.

Det kan även vara en åldersfråga, jag är inte purfärsk längre. Hängtuttarna är en del av mig och dem kommer att hänga där oavsett jag vill eller inte, så jag får lära mig att leva med dem även om det kommer ta ett tag.



Söndagar är min obligatoriska städdag, men med en överfull dammsugarpåse så blir det svårt att städa. Så jag får helt enkelt göra på de gammalmodiga sättet med soppborste. Det funkar men tar längre tid. Ugnen håller på att få sig en omgång av mig men nu har jag en paus då lilltösen ska sova middag.

Tråkigt inlägg, jag vet. Hoppas blogg-fantasin kommer igång snart så ni får lite roligare att läsa. Fast allt med fantasi i min hjärna omvandlar allt tll snusk.
Idag är ingen vanlig dag, för i dag är det Jolines 6-månaders dag. Hurra hurra hurra. Detta har vi firat med havregröt och päronpure följt av en lång promenad. Nu övar vi på att sitta själv längre stunder och det går kanon. Vår duktiga lilla tjej.

Hela den här dagen har varit lugn. I eftermiddag har vi ätit middag, badat och spelat Wii. Mike (tråkmåns) har precis lagt sig för han ska upp tidigt imorgon, lillkillen är i sitt rum och leker med en kompis som ska sova över här. Jag leker med Joline och småglor på TV. Livet är rätt boring just nu, kollar hela tiden på klockan men tiden står liksom still.

Jag och Joline har varit ute på en lång promenad i blåsten. Det var nästan så att jag trodde att jag var i Kalmar igen, så mycket blåste det. Lillkillen ville vara hemma och spela tennis på Wii, vilket han har gjort hela dan.

Lite lätt långtråkig lördag, men sådana dagar behövs också för att ladda batterierna igen. Joline har gjort framsteg, hon lärt sig att sitta utan stöd lite längre stunder nu. Nu ska jag spela bowling med lillkillen på Wii.
Lite lugn lördags mys så här på förmiddagen är aldrig fel. Vi har ätit en underbart god frukost. Jag måste ärligt medge att jag är lite småseg (tre apors fel) men det är skönt att inte göra någonting alls. Vad dagen har att erbjuda återstår att se.
Vi hade en mycket trevlig afton igår. Årets första tulpaner i detta hus kom Jennie och Daniel med, så himla vackra är dem. Vi åt tacos, lyssnade på gamla "blandad musik" cd-skivor, spelade wii och umgicks. Jag gillar att umgås med Jennie och Daniel. Det vara bara lilla Joline som var lite orolig vid nattningen, men det gick bra efter en stund.

Kostymen satt som en smäck på han. Rätt storlek på både kavaj och byxor, vilken tur jag hade. Den är helt perfekt och jag är sjukt nöjd med inköpet. Se och beundra min vackra sambo som flög tillbaka till 80-talet.

Jag och lillkillen åkte in till stan för att handla. Vi gick in på Emmaus och hittade den optimala 80-tals kostymen till Mike. Hur läcker som helst, svart med rosa, gröna och gula streck. Dem obligatoriska axelvaddarna finns på den midjekorta kavajen. Han har tur som har mig, eller?


Vi fick stressa oss igenom mataffären för Mike skulle till en skadad räv. Vi var som duracell-kaniner i affären. Glömde dammsugarpåsar, så jag får lyda Jeanettes råd och gå in på dammsugarpåsar.se och beställa. Ikväll kommer Jennie och Daniel hit på middag, de är nice.
Igår bytte jag till sittdelen på vagnen och idag så provade Joline om det gick att åka i den. Det gick kanon. Vi lämnade först lillkillen på skolan och sen blev det en promenad på 30 minuter. Den första promenaden på länge.

Mikes städning i källaren har medfört en överfull dammsugarpåse och det var den sista som var i. Så nu måste jag in till stan och köpa nya påsar innan jag kan städa här uppe. Stackars mig som inte kan städa, he he.

Tydligen ska Mike hjälpa en vän med hans bil nu på morgonen. En stressad karl får mig att tappa humöret, jag biter mig i tungan för att inte säga något dumt.

Lite framförhållning har aldrig varit fel, men tydligen är det svårt att öppna munnen oh berätta saker för mig. Ibland blir jag bara så ARG på han.
Ikväll kör vi en favorit i repris, fruktsallad. Även idag så det illkillen som är fruktsallad kocken. Det blir banan, apelsin, äpple och ananas. Mycket gott kommer det att bli.

Det var nog ödet som förde mig och Joline till jobbet för att  hälsade på idag. Jag blev så himla glad över att söta Elli och Lina var där. Ödet såg till att jag kommer att få jobba extra på helgerna. Wii, jag blev så himla glad.

Efter jobbet åkte vi raka vägen till söta svärmor, hon bjöd på fika och vi pratade massor. Vi bestämde oss för att åka in till stan, det var ett lager som reade ut. Först tog jag en sväng förbi lillkillens tennis och sen släppte av Joline till Mike.

Vilka fynd vi gjorde. Arbets strumpor till Mike, strumpor till lillkillen och laban-kläder till Joline. Jag köpte en svart tröja och rosa tights och svarta mockasiner till Joline. Svärmor köpte en rosa body, en röd klänning, en röd vit tröja, en röd mössa och rosa mockasiner till Joline.

Då har jag planerat min planlösa dag. Mike drog iväg till skogen (det är där han brukar hålla till när han är ledig) och när han väl kommer hem sen så jag packa in lilltösen i bilen och åka in till stan. Antingen så får jobbet en påhälsning av mig eller så åker jag till Eko-hallen. Fast det beror på hur lång tid Mike är i skogen.

God morgon! Jag sitter här med en stor kopp kaffe (ovanligt). Det som står på schemat idag är att följa med lillkillen på tennisen i eftermiddag, utöver det så har jag inget inplanerat.

Jag har ännu inte bestämt mig om jag tycker det är bra eller dåligt att inte ha något inplanerat idag. Snart ska jag iallafall ner och lämna lillkillen på skolan.
Ikväll har jag (och Jennie) varit iväg på cirkelpass. Det var riktigt skönt att köra musten ur kroppen, nu känns kroppen som en överkokt spagetti. Wii, jag ska chocka kroppen med cykelträning och ska börja med det imorgon. De sista fem kilorna ska bort.

Nu när jag kom hem så hade lillkillen gjort en egen fruktsallad bestående av hallon, mango, banan och apelsin. Han hade toppat fruktsalladen med vanilj yoghurt. Hur söt är inte han, min lilla plutt pojk.

Vilken skit väg det är till Äspered, rena isbanan och så lyckades jag gå till fel hus. Som tur var hade den gamla gubben i de gula huset låst sin dörr, annars hade jag gått rakt in i ett privathem. Församlingshuset låg ju precis bredvid.

Det var trevligt att träffa mammorna igen och vilka stora framsteg barnen har gjort. Wow, vad fort det går. Lilla Joline är helt slutkörd och stenslocknade i bilen och sover än.

Vad har hänt med min sambo, han städar garaget nu. Helt otroligt för där har det inte blivit städat på 1,5 år. Ibland kan han förvåna mig.

Vår älskade Saras dödsannons är med i tidningen idag.

Det står följande:

Min älskade fru,
Vår älskade Mamma och Syster

Sara Kedeborn

21 oktober 1981

har idag stilla insomnat
efter en tids sjukdom,

Dalsjöfors 18 januari 2011

MARCUS
TINDRA och JOEL
Bröder
Yvonne
Övrig släkt och vänner
-------------
I minnet Du lever
Du finns alltid kvar,
I minnet. vi ser Dig
precis som Du var.
Fick en bra kommentar både här på bloggen och på fb. Jag tror helt enkelt jag måste chocka min kropp med en extra intensiv träning av något slag. Då kanske de sista kilorna försvinner, annars får jag sy igen munnen på mig.

Idag är mammaträff inbokad, hoppas jag hittar dit. Det ska bli roligt att träffa dem igen för det var ett tag sen sist. Lillkillen har bestämt att han ska ha sin bäevernylon overall a la 90-talet på sig till skolan idag. Är han nöjd så är jag nöjd.
Varning, läs på egen risk. Detta är ett tyck-synd-om-mig-inlägg.

Alla andra lyckas men inte jag. När ska jag gå ner det sista fem envisa kilorna? När? Vad gör jag för fel? Tack vare boysens nyårslöfte att inte äta godis har gjort att jag inte heller gör det för det är ju taskigt att proppa i sig godis när dem inte kan eller får äta. Okej, idag har jag moffat i mig en halv pizza och det gör ju inte att kilorna rasar direkt.

Jag äter typ normalt och tränar regelbundet (minus de dagliga långpromenaderna då det är så satans kallt och halt ute nu). men det satans vågen står still på 65 kg. Jag kan inte leva gamla meriter ( gick upp 13 kilo under grav och sen gick jag ner 20 kilo). Dem fem ynka, dumma och fula kilorna är kvar. Säg mig vad gör jag för fel?
Längst in i garderoben i en plastpåse så hittade lillkillen en bävernylons overall från 90-talet. Vem vi har fått den ifrån och hur den har hamnat i garderoben har jag ingen som helst aning om.

Men nu är det lillkillen favoritplagg, han har haft på sig den fula (förlåt) overallen sen han hittade den. Jag har alltid skrytit om lillkillens goda smak men nu har han nog en grym modesvacka.

Jag blir lätt rastlös. När jag blir rastlös och fortsätter att inte göra någonting så blir jag så fruktansvärt seg. Seg är inget stadie som jag gillar. I eftermiddag så tog mig själv i kragen och gjorde en stor sats med barnmat. Det blev en sats med fisk, potatis och broccoli, en sats med bara morotspure till kycklingpuren som redan finns i frysen och katrinplommonpure.

Lillkillen och hans kompis spelar Wii, dem har fått mellanmål och är nöjda och glada. Vad hittar man på en tisdgskväll som denna? och varför enda in i hundan snöar det ute för?

Morgonmys så här på en tisdag och vi fick sovmorgon. Joline vaknade en gång inatt, då var hon vaken i en halvtimme. Dock var hon väldigt snäll, pratade och lekte massor.

Idag har jag ett möte inbokat på förmiddagen, men sen är jag ledig hela dagen och det utan några måsten mer än att ta hand om mina barns behov.

Ikväll var jag den som var mest tåldmodigast och envisast mellan mig och Joline. Nu efter 30 minuter av ren protest ifrån Joline så gav hon upp kampen. Jag är stolt över själv att jag behöll lugnet, inte lät henne somna i min famn eller i vår säng (det slår tillbaka mot mig tusen gånger om ifall jag skulle tillåta det). Hon somna så sött i sin säng.

Men varför får jag en känsla av att Joline INTE kommer sova inatt, på något sätt måste hon ge igen och en sömnlös natt är den perfekta hämnden. Jag älskar mina barn så mycket, det går verkligen inte beskrivas med ord. Mina små envisa och härligt underbara barn.
Ikväll har jag (och Jennie) varit iväg och dansat Zumba. Det var många bekanta ansikten som jag såg där ikväll. Lite ont i höfterna har jag allt och det är en härlig känsla. Jag är ett med träningen, synd bara att det syns på min fetto mage att jag tränar.

Försöker att natta en övertrött Joline som absolut inte vill sova. Det här var något nytt. Hon protesterar i högan sky. Hon ligger i sin säng och är fly förbannad, jag ligger bredvid vaggar henne och nynnar vaggvisa. Det är ingen mening ta upp henne för då blir det tusen gången värre när man försöker lägga ner henne igen.
Nu ikväll så har Joline fått en hel papperskasse med kläder ifrån Josefin. Det var totalt sju par byxor, nio stycken långärmade tröjor,  sex stycken lågärmade bodys och två kortärmade, sex stycken klänningar och en mössa. En hel superfin garderob. det tackar jag ödmjukast för. Otroligt snällt.

Mixerstaven var en kökspryl som legat längst in i skåpet och samlat damm, men nu används den flitigt till barnmat och smoothies. Idag blev det en smoothie gjord på fryst mango, färska jordgubbar och kesella vanilj. Det blev en underbar smak explosion i munnen.

Vi tänker olika kring döden. Imorse när jag gick ner till skolan med lillkillen, gick vi som vanligt förbi Marcus (och Saras) hus.

När vi precis har passerat huset så säger lillkillen "Det måste vara jobbigt för Marcus nu när Sara är borta". Jag svarade honom att det är jobbigt för Marcus. Lillkillen fortsatte "Ja. nu måste Marcus göra allt helt själv, klä på J och T, skrapa bilrutorna och fixa häcken. Stackars Marcus som inte får någon hjälp". Min söta lillkille.
Hör och häpna men inatt sov Joline HELA natten. Hon vaknade inte ens för att hon hade tappat nappen, helt otroligt. Kl. 7 öppnade hon sina vackra blå ögon. Jag vaknade dock några gånger inatt, kollade om hon andades och funderade på varför hon inte vaknade, så knäpp man är.

Med lite kaffe så kickstartar jag denna vecka och jag passar på att agera lite papparzzi-morsa så här på en tidig måndags morgon.

När Lilltösen tog sig en lur, så passade jag på att färga ögonbrynen. När jag stod där i badrummet så såg jag mitt skitiga handfat, försökte intala mig "Ramona, du har slappar söndag". Men jag lyssnade inte på mig själv.

Nu är det nystädat, skönt. Sitter med benen på bordet och en kaffe i handen och njuter av min söndag. Snart ska jag ta på mig mina nya skor, ta med barnen och sen ska vi ut och traska lite.

Mike stack iväg ut till skogen i ottan. Det är hans stora hobby och det är något han brinner starkt för. Lillkillen fick hjälpa till att göra rent rören igår, han kände väl sig som en liten sotare med den där långa pinnen med tofs på.


Idag tänkte jag tillåta mig själv att ta en slappar söndag, städa kan jag göra imorgon. Idag vill jag umgås med barnen och gå runt här hemma osminkad, skitigt hår och i mysbyxorna. Japp, så får det bli för det har jag bestämt nu.

På förmiddagen gick jag (och Yade) ner till Marcus. Jag tog med T för att köpa öronhängen till henne. Väl framme på Hedbergs Guld så upptäckte vi att det var stängt på grund av Rån. Tydligen så har vi haft rån i lilla Dalsjöfors. Väl hemma hos Marcus så gick vi igenom Saras spotify och pratade lite om den kommande begravningen.

Nu eftermiddag åkte jag och Yade till Knalleland för han ville handla skor för sina pengar. Rea är något som vi båda bara älskar och även jag lyckades fynda två par skor till mig. En mysig mamma- son dag har vi haft. Nu mys med Joline och sen väntar middag som älsklingen håller på med. Han är duktig min älskling.

Det är mycket på gång i mitt liv just nu, mycket som ska fixas, ordnas och organiseras. Det gäller att hålla huvudet kallt, sålla bort allt onödigt och ta det viktigaste. Tur att jag kan planera, jag är typ planerar-drottningen.

Joline vaknade några gånger inatt, men jag har vant mig vid det här laget. Mike som är morgonpigg (tack) tog henne vid åtta-tiden så jag fick sova. Han väckte mig med frukost på sängen vid halv tio.

Det har varit en ensam kväll för mig, barnen somnade allt för tidigt och Mike gick ner till Marcus. Vad gör man när man är ensam och heter Ramona?

Jo, jag har ringt nästan alla i min "uppväxt-familj" (eller vad heter det, min familj som jag är uppväxt med?) det vill säga mamma, pappa, Thomas och Kia, Fredrik fick jag inte tag på). Jag har pratat så munnen är bortdomnad på mig nu.

Nu är jag så trött så ögongen går i kors på mig. Tog nyss nattblosset, kollade på häglareds masten (som f*n inte stod där i onsdag), pratade lite med Sara och nu ligger jag i sängen och ska sova. Natti natt.
Nu har jag inte bara en stolt tupp här hemma utan två. Dem går runt här stoltserar och är lycklig. Jag kunde ta att Jolines första ord var pappa "babba", men att hennes andra ord skulle bli Yade "jjjääähhhdd" får mig att känna åsidosatt, he he.

Hon jävlas med mig redan, hur ska detta sluta? Varför vill hon inte säga mamma? Jag ger henne allt och lite där till, why god why? He he, Ja ja, självklart unnar jag bode Mike och Yade att gå runt här som tuppar i hönshus. Snart säger hon nog mamma och gör hon inte det så ska jag kalla henne skituge resten av hennes liv.

Nä, det är inte speciellt ovanligt att vi har fredagsmys här hemma. Det doftar så härligt ifrån köket, älsklingen gör älgfile på potatisbädd. Synd att jag inte har en "doft blogg" så att ni kunde få lukta hur gott det luktar här hemma just nu. Fast när jag tänker om lite så är det bra att det inte finns "doft blogg", min fisar luktar inte smultron precis.
Inatt var vi nästan tillbaka på ruta ett igen. Fast att hon bara vaknade tre gånger (kl.01,00, 02.30 och 05.00) så är jag jätte trött idag. Kaffe och en smörgås satt gott i magen som jag för övrigt har grym träningsvärk i.

Idag har jag en fullspäckad förmidag. Först lämna Yade på skolan, in till stan Kl 10 på ett möte, hämta Yade och de sista är att jag ska åka med Jennie till Äspered (vi smider lite planer vi).
Först kom Mange över på en fika, vi smider lite planer vi. Sen kom även Lars och Susanne över hit på en kvälls fika. Så det blev en liten spontan familjekväll. Dem hade med sig presenter till barnen, Yade fick super fina glas i plast, men dem ser ut som om dem vore av glas och pengar. Joline fick massor av jätte söta kläder. Visst är dem söta mina svärföräldrar, ja Mange du är lite söt du också :).

Jag har spenderat eftermiddagen med bus och gos med lilltösen. Nu sitter jag i tennishallen och kollar på när Yade han spelar tennis. Tänk om man kunde få en tiondel av all hans energi. En av hans fröknar påpekade idag att Yade har "tjockat" på sig.

Yade är långt ifrån fet, lite mage ok. Jag kämpar hela tiden med att få upp hans självförtroende och lära han att älska sig själv för den han är. Han är en otroligt känslig kille och en sån kommentar gör inte saken lättare. Nu får jag börja om från början igen.

Det känns lättare att hanter sorgen när man har mycket att göra. De stunder jag är själv så bearbetar jag min stora saknad av Sara. Det här kan låta konstigt, men jag snackar väldigt mycket med henne. Ibland högt och ibland tyst för mig själv för jag intalar mig själv att hon lyssnar.
Slut datumet för min Cliniderm tävling är idag. Det fanns totalt fyra boxar i potten och det var totalt fyra personer som var med och tävlade. Så med enkel matematik så får de fyra personerna varsin box. Ett stort grattis till Josefin, Malin, Elin och Jennie och tack för att ni deltog i tävlingen. Jag kommer inom kort höra av mig till er så ni får era finfina boxar.
Passande nog så var Mike ledig idag så han tar hand om Joline. Jag, lillkillen, hans klasskompisar, andra föräldrar och fröknar har invaderat ishallen. Barnen staplar sig fram på sina skridskor, det går förvånatsvärt bra för dem.

Det är fruktansvärt bra träning för barnen, dem ser ut som pyttesmå svettpärlor hela bunten. Snart ska vi äta kokt korv med bröd och efter åker vi hem igen. En bra torsdags förmiddag och det bästa är att solen har tittat fram också.

Bra nattsömn inatt också, det går åt rätt håll med lilltösen. Men jag har lärt mig att bakslag kommer angående sömnen. Det är preci som om hon retas med mig, det ska börjas i tid. Fast jag är tacksam för all sömn jag får.

Idag ska jag hjälpa till och köra in lillkillen och hans klasskompisar till ishallen. Så typiskt att det ska var så iskallt och halt ute just idag. Köra lugnt är mitt förnamn så det kommer gå bra. Den här dagen har lillkillen längtat efter.


Jag har inte slagit mig huvudet (jag lovar) men det är så otroligt befriande att träna. Allt jag tänker på när jag tränar är "ge järnet" och tänja gränserna för att utmana min kropp. Just att inte tänka på något annat är så befriande, det är som balsam för själen.

Nu ligger jag i sängen med en lättnadskänsla fast med en något öm kropp och längtar till nästa träningspass på måndag igen. Vad har det tagit åt mig egentligen? Sån här trodde jag aldrig att jag någonsin kunde bli.
Ingen av boysen har lyckats med det lilltösen lyckades med nyss. Hon bajsa så mycket så blöjan räckte inte till. Halva ryggen var så där härligt insmetad med löst bajs. Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång "operation rengör Joline". Hur kan en sån liten bajsa så mycket? Kanske är det en tand på g.


För oss som är kvar här på jorden, vi som lever och andas så måste gå livet vidare. Men i minnet finns du alltid kvar och det ska vi vårda ömt. Det känns lite lättare idag, har fått lite mer perspektiv på det hela. Tur att man har barn som tar ens uppmärksamhet till fullo.

Joline följer sin egna lilla utveckling. Hon gillar fortfarande inte ligga på mage och sitter själv någon sekund innan hon faller ihop som en säck potatis. Tar sig fram genom att rulla runt och vrida kroppen till en pilbåge. Hon pratar dessto mer och har väldigt bra finger motorik. När hon sitter i gåstolen så kan jag inte släppa blicken ifrån henne en sekund. Det är full fart i gåstolen och allt hon kommer åt vill hon dra i som t.ex gardiner och blommor.

Ikväll ska jag träna, ska träna så mycket så benen blir som spagetti. Kondition är verkligen en färsk vara och med uteblivna lång promenader och en månads upphåll med träningen så flåsar jag som "flodhäst" upp för lilla backen när jag lämnat/ hämtat Yade.
Efter att jag hade lämnat Lillkillen på skolan så gick jag och Joline till hem Marcus och barnen. Jag tror nog allt att barnen blev glada av lite besök och att dem fick träffa "lilla" Joline. Vi fikade, lekte och pratade.

Det är så orättvist att T och J inte har sin mamma kvar vid livet, så orättvist.  Jag ser på barnen, dem är så små och så oskuldsfulla. Jag vet att Sara alltid kommer finnas vid deras sida iallafall, vara med dem under livets gång och ha en vakande hand över dem.

Det är tur att barnen har Marcus, han är en fantastisk pappa. Han är stark och tack vare barnen så måste livet fortsätta även om det är tungt. Det värmer mig att se hur fint han pratar om Sara till barnen.
Inatt har inte Joline vaknat en enda gång, inte gnytt efter nappen, inte velat haft mat eller fått sin blöja bytt. Hon har helt enkelt sovit igenom hela natten. Detta har inneburit att jag har fått en hel natt sömn och den har varit efterlängtad.Det tackar jag ödmjukast för.

Ett samtal kom, de samtalet som jag inte ville ha men som jag så väl visste att den skulle komma inom kort. Ett samtal ifrån Marcus, det räckte med att se namnet så förstod jag direkt vad det handlade om.

Kära Susanne var barnvakt medan jag åkte till sjukhuset, det var tunga steg som jag gick till avdelningen. Alla var samlade i väntrummet. Jag drack en kaffe och gick på toa innan jag tog mig mod att gå in till Sara.

Marcus följde med mig, sakta rundade jag hörnet och där låg hon lik en ängel i sängen. Så vacker och så fridfulltt. Hennes kamp är över, nu behöver hon inte lida mer. Nu är hon hos sin kära mor och far.

Snälla gud vila din kärleksfulla hand på familjen och närståenden, ta hand om vår älskade Sara. Jag såg en jättefin dikt på facebook tillängad till Sara och jag tänker dela med mig den här också.

I minnet du lever, du finns alltid kvar.
I minnet vi ser dig precis som du var.

Idag är jag en riktig tröttmössa men inte för att Joline vaknade, hon sov så sött i sin säng. Jag kunde helt enkelt inte komma till ro och somna, det var alldeles för många tankar som snurrade runt i huvudet. När jag väl somnade så drömde jag istället, det mest konstiga och otäcka drömmar man kan tänka sig.

Jag är precis hemkommen nu ifrån sjukhuset och känner en inre lugn och glädje över att jag åkte dit ikväll. Det kändes så otroligt skönt att få träffa Sara, hon blev jätteglad över att se mig och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det smärtar så otroligt mycket att se henne ha så ont. Små microkorta stunder så kom den "vanliga" Sara fram, små vackra och underbara stunder.

Även om hoppet är det sista som överger en så smärtar det att ens skriva orden men det är inte långt kvar nu. Jag är tom på ord, bara ett ord ekar i mitt huvud och det är "varför"?
Det blev ingen zumba för min del och jag är inte besviken för det. Marcus grannen ringde och berättade läget angående vår älskade Sara. Det kändes som självklarhet att följa med han till sjukhuset. Vi är här nu och det smärtar mig så fruktansvärt att se henne lida. Fan Sara, du är ju vår envisa fighter.
Ikväll blir det håll igång för både lillkillen och mig.Lillkillen ska börja på streatdance idag, det innebär att skytteträningen kommer läggas på is denna termin då dem två aktiviteter krockar med varandra. Jag hoppas han kommer att gilla dansen.

Sen är det dags för zumba för min del, det kommer bli så (jobbigt och) roligt. Efter nästan en hel vecka i sjuksängen så kommer det här bli perfekt. Tänk att jag skulle bli så träningsinriktad, jag klappar mig själv på axeln flera gånger om.
Nu jagar jag röster igen. Snälla söta rara du, skulle du vilja klicka här och rösta på lilla Joline som är med i en omslagstävling. Tusen tack på förhand.
Jag vet inte om det har med åldern att göra *host host* men mer och mer börjar jag uppskatta det hemlagade framför de köpta. Ta barnmaten till exempel, när grabbarna var små så var det väldigt sällan jag gjorde hemmalagade purer, nu är det mer än självklarhet. Okej, det går ju inte till överdrift, men "smålänningen" i mig har upptäckt hur mycket billigare det blir.

När jag kollade i frysen så såg jag blåbären och rabarbern som jag plockade på sensommaren. Dem ropade "Ramona ta hand om oss". Sagt och gjort. Nu har jag gjort blåbärskräm och rabarberkräm som fick smak av kanel och vanilj (stång). Hur lätt som helst och enligt mitt tycke hur gott som helst.

Nu är det inte alls många dagar kvar på tävlingen Cliniderm-tävlingen. Gå in på Kategori "Min Buzzador" för mer info.

Underbara måndag, vaknade av att luren ringde. Så jag klev upp, ringde storkillen som var på väg till skolan och under tiden satte jag på kaffe och förberedde frukost. Den morgon pratstunden betyder så mycket för mig.

Vem har bytt ut min älskade sambo? Inatt var det han som klev upp, fixade mat och bytte lilltösens blöja. Vad underbar han är. Kanske blev han så stolt över lilltösens första ord "pappa"?

Lilltösen vaknade, pigg och glad. Tillsammans väckte vi lillkillen som var lite seg startad idag, men nu äter han frukosten. Det absolut bästa med den här morgonen är att min förkylning är borta vilket innebär att jag kan träna zumba ikväll.

Pojkar har snoppar, det är enkelt. Men vad har kvinnor?

Tidigare har jag inte behövt bry mig speciellt mycket om vad man kallar de kvinnliga könsorganet. Men med en tjej till i familjen så måste jag tänka om. Vad kallar ni de kvinnliga könsorganet?

Här hemma så har jag kallat den för "fia" (för min mamma har alltid sagt så). Men jag kan inte lära Joline och säga "fia", tänk om hon får en kompis som heter "fia". Vad fel det skulle bli.

Mutta är för 70-tal, tänker mig en ryska med massiv buske när jag hör ordet mutta.
Kissemurra, är inte så 80-talet? För långt ord tycker jag.
Murra, det bara nej för mig
Kissen är en katt för mig och inget annat
Snippa är ett ord jag aldrig gillat riktigt. Låter konstigt på något sätt
Vagina är alldeles för formellt.
Fitta, hatar de ordet. Det är ett slagord.
Musen, kan funka även om det egentligen är ett djur
Hönan, kan bli fel här hemma då Joline har en favvoleksak som vi kallar för höna-pöna
Smulan, varför inte?
Fiffi kanske?

Vad säger ni?
I eftermiddag har jag, Susanne (och Maggan och Kurt) åkt på det glashala småvägarna till  Ulle och Benny på plastparty. Det var fullt med köpglada kvinnor i huset och god fika fick vi efteråt. Jag själv beställde ett lock till min brödkavel och en baby trio burk. En mycket trevlig eftermiddag.

Okej, här är jag hemma med lilltösen, ger henne massor av kärlek och ömhet, ser till att alla hennes behov blir uppfyllda, går upp med henne på nätterna, ger henne 110 procent av min närvaro och uppmärksamhet. Ja, man kan säga att jag gör allt för henne och ska det här vara tacken att hennes första ord är "pappa"?

Jag är inte bitter, o nej inte alls. Pappa är väl bäst för han gör ju bara roliga saker med henne medans jag får göra skitgörat. Ha ha ha, nä då Mike tar ett stort ansvar han med och nu mycket bättre sen mitt "lilla" utbrott om "egen tid" häromdagen. Han är en perfekt pappa så klart han förtjänar att Jolines första ord blir Pappa.

Jag har tagit lite bilder på hur vårt hem ser ut, dock har jag inte världens bästa kamera.

HALLEN


KÖKET OCH MATSALSDELEN


VARDAGSRUMMET


BADRUMMET OCH SOVRUMMEN


Jag är fortffarande lite små snorig, men det är på bättringsväg och det gör mig så lycklig. Känner hur hela kroppen fylls på med massa härlig energi. Med energi i kroppen så var städtanten Ramona igång med veckostädningen.

Det bästa som finns är när man får sätta sig i soffan med en kopp kaffe, se sig omkring i sitt vackra nystädade hem och känna doften av fräshet, finns det något bättre för själen?
Det blev väldigt sent för mig igår och för första gången på riktigt länge hade jag svårt att somna. Jag tror det berodde på att det var för mycket kreativitet och ideer som ploppa upp hela tiden.

Imorse så kom världens underbaraste lillkille in med frukost en rostad macka och kaffe. Denna frukost hade han gjort alldeles själv. Jag är världens lyckligaste mamma just nu.

Har ändrat bloggen i omgångar. Men nu får den vara klar för i dag/natt. Men designen är inte illa pinkat för att ha ritat/ redigerat bilder i vanliga paint (har ingen bildprogram på datorn), använt mig av notepad och så lite hjälp ifrån designkungen själv.
Med mer energi i kroppen så blir jag som mitt vanliga jag igen, det vill säga ta tag i saker som varit uppskjutet till senare tillfällen. Passar på nu medan Joline sover middag och Lillkillen leker med en kompis här hemma.
Just nu är jag i rensartagen, Jolines garderob måste ses om. Håller på och rensar ur de kläder som är för små (stl 68-74) och sorterar in de kläder som har stl 80-86. Hon har redan vuxit ur tre overaller så nu plocka jag fram den 4:e.
Jag är så oerhört tacksam för alla kläder som hon har fått i presenter/ julklapp och kläderna som hon fått ifrån söta Kia och Sara. Det betyder så himla mycket för lilla fattiga mig med en mammapeng som är så fjuttig så det är skrattretande.

Sen har jag tre projekt till som jag inte kan göra nu för dem är mer tidskrävande och jag måste förpassa mig i källaren. Det är fixa bloggen, fixa en babymatstol och fixa till en stor svart ram och tusen småramar.

Jag ska tydligen inte skriva om hur duktig Joline sovit på nätterna, för så fort jag gör det så blir det värre. Inatt vet jag inte alls vad det var med henne. En stund var jag tvungen att gå med henne i famnen för att hon skulle lugna ner sig.
Mike skulle egentligen ha varit iväg och jagat idag. De enda som hindrar han från att jaga är vädret, så idag tackar jag vädergudarna för denna massiva snöblasket som kommit under natten för de gjorde att jag fick sovmorgon. Vädergudarna ska ta detta som en stor komplimang, för värre vinterhatare än mig finns inte.
Tråkigt men sant även denna dag får gå i lugnets tecken för jag vill att förkylningen ska släppa sina klor om mig och försvinna ur detta hus utan att smitta ner någon av de andra. Det är ganska lätt och vara en latmask, man gör ingenting förutom och äter.

Jag börjar sakta men säkert att återhämta mig, känner ig faktiskt lite piggare och snorar inte lika mycket längre. Jag vill bara bli frisk, för en sjuk Ramona äter alldeles för mycket för det är de enda som jag orkar. Inte bra.

Så fort jag blir frisk igen så är det slut på ätande och träning står på schemat. För övrigt en lugn kväll (som vanligt). Mike har åkt iväg med sin kompis Räkan och dem hoppas på att få ett skjut på en foxy lady. Jag avundsjuk, inte ett dugg.
Vaknade imorse och insåg snabbt att jag fortfarande är sjuk. Jag får bara inse att de inte vill ge med sig och givetvis stör det mig. Det stör mig för jag har ingen kontroll över det och när jag inte kontroll tappar jag fokus.

Lillkillen får skjuss av Mike ner till skolan. Mike är ledig idag och då gör han som vanligt, springer i skogen. Känns skönt att slippa gå ute i det kalla vädret iallafall.

Det finns något bra i allt detta skit och det är att lilltösen har sovit bra i tre nätter på raken, hon har bara vaknat någon enstaka gång och då föredragit nappen, "tack gode gud amen".

Sen Joline somnade (21.20) har jag försökt att fixa bloggen. Men med ett huvud som dunkar, snor som rinner ifrån näsan och feber i kroppen så får jag helt enkelt inse mina begränsningar. Jag kunde inte få till det alls.

Det är bara och lägga ner verksamheten för idag för sömnen är viktigare än bloggen just nu. Blir bara så trött på mig själv då jag inte ens klarar av att fixa till min egna blogg. Nu skiter jag idetta och nannar kudde istället.
Jag tänkte vara smart och ändra min border medan Mike och Joline sov. När hon sover är den enda "egen tid" som jag får här i huset. Efter stund kom Mike ner med henne för  hon hade vaknat. Efter en kvart kom han ner och tog henne. Bordern var nästan klar när han kom ner ytterliggare en gång till med henne för då hon var grinig.

Efter ett tag kom han ner (igen) för att visa ett par skor som hon fått ifrån Malin och Anders, jag bad han att ta henne så att jag kunde spara det sista. Tydligen tyckte han att det tog för lång tid för han skicka ner lillkillen för att be mig komma upp då han själv skulle iväg.

Stressad som en idiot så tryckte jag på "återställ kodmall" istället för att spara och nu är hela j*vla bloggens layout åt helvete. Kan man inte få liten egen tid i det här huset utan miljontals med avbrott och varför finns det ingen ångra knapp vid kodmallarna?
Nu sitter jag och snorar på läktaren vid tennishallen, lillkillens tennis har börjat igen. Joline är hemma med Mike så han ville att jag skulle ta bilen eftersom jag är så förkyld, han kan vara lite omtänksam när han vill.

Dagen för övrigt har det inte blivit många knop, dammsugit lite, plockat ur diskmaskinen och plockat undan lite. Sen har resten av tiden ängats åt Joline och hennes små behov.

Nu vill jag verkligen bli frisk igen, det här med att vara sjuk är ingenting för mig. Min mentala häsla tar stryk när kroppen är sjuk. Jag har liksom inte tid att vara sjuk nu.
Jag vill och måste ändra layouten på min blogg, den här layouten har jag haft för länge. Lite förnyelse hade inte skadat. Bilderna i bordern är ju inte purfärska, utan de tillhör en period då jag var singel (och smal).

Men det finns några små hinder, datorn är i källaren och där nere kan inte lilltösen vara för det är för kallt. Sen så jag måste vänta på älsklingen kommer hem och sen har han alltid fullt upp med annat.

Så när ska jag hinna? Jag behöver iallafall en halv dag på mig. Jag får helt enkelt dela upp det i flera omgångar så ska det nog gå. Men nu ska jag ta en powernap med lilltösen, det behöver jag.
God morgon gott folk. Morgonen fick en kickstart med en kopp kaffe och lite telefonprat med storkillen. Sen väcka lillkillen och ge han frukost. Jag gillar att skämma bort barnen och fixa frukost åt dem men när börjar man göra sin egna frukost? Jag kanske curlar?

Det är inte ofta som jag är sjuk och när jag väl blir sjuk så måste jag erkänna att jag blir total däckad. Näsan är som en öppen kran, det rinner hela tiden. Jag måste hålla igång med de nödvändigaste måsten (de viktigaste i vår vardag) men det tar emot när hela kroppen skriker "gå och lägg dig".

Nu lämna lillkillen på skolan.
Just nu i skrivande stund så skulle jag egentligen ha tränat cireklpass. Istället blev det en lång varmdusch, frya (!) rostade mackor med ost och skinka och en jumbostor kopp med te.

Det river i halsen hela tiden och det släpper inte, knäckebröd har hjälpt mig idag. Borde nog ha köpt halstabletter som lindrar min hals istället för att äta allt som kommer i min väg.

Det ska börjas i tid eller så gör hon det bara lätt för sig. Båda leksaksringarna (den ena låter och den andra har nycklar på sig) har runt armarna som två stycken armband. Det roligaste är att hon har kommit på det alldeles själv.

Den där skit brasan slocknar hela tiden. Hur många sådana där tändpluppar behöver jag avverka innan jag kan få min varma brasa? Jag ger upp, väntar på älsklingen ska komma hem så får han fixa brasan istället. Och jag som var så himla mallig innan.
Då har man lyckats att hämta lillkillen på skolan, han fick med sig en kompis idag också. just nu gör dem lite läxor och sen ska dem leka så hela huset skakar.


Jag, stadsråttan har lyckats att tända upp i brasa i öppna spisen. Så nu ska det bli varmt och mysigt här hemma. Det river i halsen, not nice. Usch vad jag klagar nu.

Jag trodde att jag hade kommit på världens bästa lösning angående toapappret. Men det var tydligen bara jag som tyckte om mitt geni uppfinning. För vid toabesöket (igår) upptäckte jag att toarullen var tillbaka på sin gamla vanlig plats igen.

I ren protest satte jag tillbaka toarullen på min uppfinning igen. Idag har den hamnat på sin gamla plats igen. Det verkar som vi håller på att inleda en toarulle-fight här hemma. Vem vinner?

Jag fick ett jätte bra tips ifrån Terese angående katrinplommon. Nu vet jag vart i affären dem finns (vid konserverna) och hur man gör själva puren.

Åtta plommon räcker till två burkar. Dem ska kokas i några dl vatten i cirka 30 minuter. Låt den svalna något och mixa den till en pure och sen är det klart.

En följdfråga ifrån en annan (Therese) är hur lång är hållbarheten på den hemmagjorda puren? Kanske kan Terese svara på. Tack för alla kommentarer och tips som jag får här, det uppskattas jätte mycket.
Jag är däckad av förkylningen. Den var väl fruktansvärt onödig, hade absolut kunnat vara utan den. Även om jag inte hade något speciellt inplanerat för dagen (bara min älskade träning ikväll som jag inte kan gå på) så hatar jag att tvingas ta det lugnt mot min vilja.

Man säger ju att kroppen säger ifrån när det blir för mycket, men min kropp måste vara felprogrammerad för jag har ju precis haft en lång, lugn och härlig jullov. Att vara sjuk är ingenting för mig, det klarar jag mig utan.
Följången "jolines vakna nätter" fortsätter, men inatt var det en bra natt och det tackar jag ödmjukast för. Hon somnade 21.15 och vaknade 07.15, då som först ville hon ha mat. Endast ett fåtal gånger vaknade hon lite lätt och nöjde sig med nappen för att snabbt somna om.

Min förkylning håller på att bryta ut, nu finns ingen återvändo. Det känns jobbigt när huvudet känns som bomull (mer än vanligt), ögon som kliar, luftrör som piper, snor som rinner och ett öra som värker. Tack för den. Nu ska vi ner och lämna Yade till skolan.

Sakta men säkert så kommer förkylning ut ur sitt lilla näste och omfamnar mig med ett järngrepp. Jag vill ju inte detta, jag har inte tid med detta och jag som vill träna imorgon.

Jag kan bara hoppas att jag mår prima imorgon. Fast chansen är nog inte så stor. Som mamma så får man inte vara sjuk, det är helt enkelt en oskriven lag.

För övrigt har det varit en toppen kväll, lugn och fin familjekväll har vi haft tillsammans.
Någongång är det första gången för alla. Idag var det första gången för lite äppeljuice och morotsdryck för lilla Joline.Det var riktigt roande att se alla miner hon gjorde. Vi är väldigt lättroade i vår familj, ju mer vi gav henne ju värre miner fick hon till.

Igår gick vår microvågsugn sönder så vi har fått koka vatten och ha det i en termos till Jolines välling. Utan micro fungerar inte mitt hem, det är likadant som att gå på stan utan trosor. Sen om näringsämnen försvinner hit eller dit, skiter jag i.

När pappa Mike kom hem, så kom han hem med en nyinköp micro v den bästa sorten (OBH Nordica). Så nu är allt återställt till det normala här hemma igen. Nu kan jag micra (de en gång kokta) vattnet till Jolines välling. På tal om att koka vatten, någon som vet hur länge man måste koka vatten till vällingen? Vi har komunalt vatten här hemma.

Gamla Micron
Nya Micron
Jag känner mig inte helt hundra okej och det stör mig. Det ligger liksom och gror inom mig, bryt ut eller försvinn NU! Lilltösen börjar nog också bli lite småsjuk, inte bra.


Lillkillen och hans kompis är hämtad ifrån skolan, dem har ätit mellanmål och nu är det dags för läxorna och sen blir det massor av lek för dem.

Ni som inte har röstat på lilla Joline som omslagsflicka, gå gärna in och rösta på henne. Hon har nummer 38722 och det är den här bilden som är med och tävlar. länken är: länken Tack på förhand

Herre min gud vad trött jag är idag. En gång i timmen har hon vaknat förutom mellan fem-sju. Jag kommer bokstavligen att gå under snart. Det blir inte lättare att jag känner att halsen börjar tjockna, jag har varken tid eller ork att bli sjuk just nu.

Snart ska vi följa med lillkillen till Dalsjöhallen för dem har bad idag. Sen i eftermiddag så ska lillkillen ha en kompis med sig hem.
Joline sov bara i tjugo minuter (vid kl 16), sen visade hon var skåpet skulle stå enda tills jag och Jennie drog iväg på Zumba. Jag tror att det är tänder på gång, hon dreglar lika mycket som en öppen vattenkran och hon blev nöjd när hon fick en kylskåpskall tuggisleksak som har vatten i seg.

Zumban var stentuff, det blev en rivstart som heter duga. Förra terminens Zumba dans var rena barnleken jämfört med denna terminens förändrade pass. Det känns i varje liten cm i min kropp och det är underbart.
Det var rena kaoset här för en stund sen. Lillkillen var måndags grinig och ville inte göra sin läxor, jag började med middagen (fisk med spenat och grädde i ugn och kokt potatis) samtidigt skulle jag fixa en sats barnmat, potatis, kokt fisk och dill.

Mitt i allt detta blev Joline övertrött och skrek som en stucken gris. När jag skulle fixa välling till henne så slutade micron att fungera. Fick koka vatten, kyla av det och sen blev vällingen klar. Hon sten slockna när jag la henne.

Nu är det lugn och ro här igen, hennes barnmat är klar och vår middag är strax klar och lillkillen har gjort alla sina läxor. Tack gode gud! Jag har inte alltid de bästa tålamodet när jag själv är vrålhungrig så jag var tvungen och säga förlåt till barnen.

Snart, mycket snart så kommer det att hända. När vi minst anar det så kommer det säga BOOOOM utanför huset. Jag väntar med spänning, så lättlroad är jag idag. Bilden talar sitt tydliga språk.

MARS 2011



















FEBRUARI 2011
































JANUARI 2011
























Av någon konstig anledning så har vi vår toaletthållare på väggen bakom toalettstolen. Snacka om att virda ryggen ur led bara för att få en bit papper att torka sig med. Detta har stört mig massor för jag vill ha pappret brevid mig.

Nu har jag äntligen fixat det som jag har haft i tankarna i evigheter. Från en ljushållare till en toaletthållare. Det krävdes en hel del fantasi för att få till det. Nu äntligen är den klar och nu kan man ta papper utan att behöva sträcka ryggen. Love it

.
Nu har vi intagit frukost här hemma.Risgröt med katrinplommonpure för Joline, stor kopp kaffe med två knäckebrödsskivor med leverpastej för mig. Inge mer frosseri för mig.

På tal om annat vart i en affär kan man hitta torkade katrinplommon? Har letat men hittar inte dem, fast jag kan väl alltid fråga en pensionär när jag är där. Tänkte göra egen pure.

Igår åt Joline sin första riktigta middag, rotfrukt och kycklingpure, det gick ner som ingenting. Hon är en matglad tjej (märks väl på vikten o längden) bara mosad banan som hon spyr åt.

Knappt vaken, natten blev som jag trodde och med det menar jag en vaken Joline. Mike tog henne från 04.20, la henne bredvid sig och ungen tokslockna. Hur fuskigt är inte det då? Men de tre timmarna med sömn uppskattades rejält.

Älsklingen hade fixat en brasa i öppna spisen och kaffet var färdigt när jag steg upp. Tack älskling! Nu intar lillkillen sin frukost och snart ska vi gå ner till skolan. Nu är det vårtermin, men var är våren då?

Joline tokslockna i min famn vid 20.15, natten med henne blir lagom skoj. Mike la sig samtidigt som Yade, det vill säga 20.30. Jag själv fastnade framför en film på trean.

Ingen film utan snacks och eftersom det är sista dagen för frosseri av gott så har jag verkligen tagit fasta på det. Först jordnötsringar, kakor och det sista kvarglömda godiset i skafferiet.

Efter en god middag så har vi haft soffhäng och kollat på TV. Yade har hoppat in iduschen och gör sig redo för morgondagen. Imorgon smäller det, då kommer alla måsten med stormsteg och det ska väl gå bra.

Nu när Dennon har åkt och Yade gick till en kompis så blev jag så rastlös när Joline sov. Jag försökte slumra till också men det gick inte alls så jag började städa istället. När hon vaknade så fick hon vara med mig och städa.

Mike är på G hem och jag håller på med middagen, det blir kyckling, ris och wokade grönsaker. Imorgon börjar alla måsten och aktiviteter som sumba igen. Det ska bli skönt att röra på fläsket igen. Kanske även jag kan bli lite fit till beach år 2011.
Nu har min lilla älskade Dennon åkt med Mike. Mike lät mig få vara hemma med Joline för han ville inte att hon skulle behöva sitta i en bil så lång tid och Yade ville stanna hemma med oss. Jag har världens bästa sambo som ställer upp på mig och barnen, älskar han massor.

Jag saknar Dennon redan nu, det är samma visa varje gång. Tårarna svider i ögonen och det gör ont i hjärtat när han åker hem. Jag hoppas att han har haft ett trevligt jullov här hos oss, inga "måsten" utan istället pulkaåkning, badhus, bio, wiikväll, nyårsafton, födelsekalas, Leo's och kalas

.

Inatt var lilla Joline som sitt vanliga jag igen, det vill säga vakna tusen miljoner gånger. Jag är knappt vaken just nu och det är lite små jobbigt. Hoppas att kaffe ska råda bot på detta.
Idag ska vi köra halvvägs till Kalmar för att lämna lilla Dennon då han ska hem igen. Han har varit här i två härliga veckor och jag hade gärna sätt att det kunde vara minst två veckor till.
Det är inte bara jag som har lagt på mig lite extra utfyllnad denna julen. Det har tydligen vår plastjulgran också gjort. Nu när julen skulle packas ihop och slängas upp på vinden så fick inte julgranen plats i sin vanliga förpackning. Det blev "a la Ramona special anordning" för julgranen. Det  känns skönt att alla julsaker är borta nu.

Nu är vi hemma igen, alla är proppmätta. Barnen skötte sig galant, Joline charmade dem som var där och boysen hade en liten brott tävling i guds hus. Tur att det var älsklingen som körde, för fy vad vägarna såg ut.

Tyvärr blev det inga kort för jag glömde kameran hemma. Ikväll blir det lugna gatan här hemma.
Nu är vi på väg till Överlida, där blir det ett 20-årskalas för lilla Fredrik. Det kommer bli så himla roligt.

WHY? Efter en vecka utan mens så kom skiten tillbaka idag. Ska det vara nödvändigt? Jag var så dum så jag hämta ut tre nya kartor med minipiller nu i veckan och snål som jag är så måste jag äta dem dessa tre månader. Ska jag tvingas ha mens i tre månader till nu? Tror inte någon kan sucka djupare än mig just nu.

Till råga på allt är tampongerna slut och jag har bara äckel bindor hemma. Det är så knöligt med bindor, även om det är "fit comfort" och dem har vingar. Så tvingas jag åka på kalas och dra mig i skrevet i tid och otid bara för att bindan är knölig.
Det är knappt jag vågar skriva det (är lite skrockfull) men inatt/ tidig morgon vaknade Joline bara två gånger och sov enda till kl 10.15. Så även jag fick sovmorgon. Herregud vad livet känns underbart med lite sömn.

Nu ska vi alla (utom Mike som är och jagar) äta en riktig brakfrukost. Lika bra och passa på att frossa de två sista dagarna innan allvaret börjar igen. Den här julen har det tillkommit säkert fyra kilo på min kropp.

GLÖM INTE att rösta på lilla Joline, finns i inlägget under. Tack alla som redan har röstat. Tipsa gärna era vänner om att gå in och rösta för det skulle betyda så mycket för oss. Tack på förhand.

Jag skulle bli så himla glad om ni ville gå in på länken här och rösta på lilla Joline, det är bara ett klick ifrån. Tack på förhand.


Då är jag och boysen precis hemkomna ifrån Leo's Lekland. Innan dess var vi knalleland för att handla present och Willys för att handla mat. En annan mamma som stod vid blöjorna sa till mig "ursäkta mig, men du dem här (willys egna) up and go blöjor är minst lika bra som dem Liberos som du håller i". När någon annan (modig) rekommenderar mig ett billigare alternativ så kan jag inte  säga "men jag vill hellre ha mitt vanliga märke". Så jag tog den "nya" blöjsorten. Återstår att se om dem är lika bra.

På Leo's var Yade på sin klasskompis kalas och jag fick en rundtur av Dennon bland alla bollar, rutchkanor, hoppborg och skjutbana. Det blev svettigt att hålla samma tempo som han så jag hade tur då han började leka med Yade och alla hans kompisar. Så jag fick chans att chilla och snacka lite med söta Josefine. Nu fredagsmyyyys.


Vad lite jag behöver för att bli så där fånigt glad och lycklig. Min älskade Mike kom hem med en trisslott, men inte vilken lott som helst. Det var en glädjelott med orden "Du är värd en miljon" i ett hjärta. Tusen tack älskling.

Herregud vad alla rutiner och måsten har varit som bortblåsta denna jullov. Det blir ingen ordning alls med något och det har varit fruktansvärt skönt att dra ner på tempot.

På måndag är det full rulle med alla rutiner och måsten igen. I eftermiddag är det Leos Lekland som står på menyn och det kommer bli så himla skoj.
Herregud vad alla rutiner och måsten har varit som bortblåsta denna jullov. Det blir ingen ordning alls med något och det har varit fruktansvärt skönt att dra ner på tempot.

På måndag är det full rulle med alla rutiner och måsten igen. I eftermiddag är det Leos Lekland som står på menyn och det kommer bli så himla skoj.
Jag är då aldrig nöjd beträffande värmen här hemma. Antingen är det iskallt eller tokvarmt. Mike är gärna en sån som tokeldar i öppna spisen och då blir det bastu här hemma. De värsta är att jag vet inte vilket som är värst: om det är för kallt eller för varmt?

Boysen ligger framför brasan och spelar på sina iphones. Jag och Joline ligger på filten och leker. En superlugn kväll.

Vi har haft en heldag hemma hos Jennie och Daniel. De stora grabbarna skottade tak och fixa med vattenrör. Medans jag, Jennie och alla barn var inne och fikade typ hela tiden. Det var trevligt, men tyvärr så avlöste barnen varandra med gnällperioder. Var det inte första som gnällde så var det andra eller den tredje, så mitt tålamod blev prövat mist hundra gånger.
Nu har vi haft kalas för Dennon. Lars kom (Susanne var sjuk), Jennie och Daniel. Dennon fick bleyblade och pengar (som han ska köpa ännu mer bleyblade för). Vi åt bleyblade-tårtan, bullar, kakor och drack kaffe och saft. Sen hade Dennon en blayblade uppvisning för alla.

Kvällen har kommit och vi har övrgått till en Wii fit kväll, vi har riktigt skoj. Jag tackar ödmjukats för alla ni som har ringt och uppvaktat Dennon idag. Roligt att se att några har och vill vara med i min Cliniderm tävling  Om du också vill vara med så klicka på kategori "Min buzzador" för mer infomration.

Jag hatar vinter, hatar snö och jag hatar att skotta. Bor man i hus så måste man skotta, det tog över en timme att skotta fram vår lilla garageuppfart och trappan. Det är jobbigt, tråkigt och skit att skotta. Jag vill ha snofri vinter. INGEN MER ÄCKLIG SNÖ NU!!!
Det är ingen vanliga dag för det är Dennons födelsedag hurra hurra hurra! Hela elva år blir han idag, allas vår älskade pojk. Herregud vad tiden går fort, jag hänger inte riktigt med.

En gång i halvtimmen väckte Joline mig inatt så jag var måttligt trött imorse. När ska det vända? Det har hållt på så här i två fu*king månader och ingenting hjälper. Snälla ge mig ett mirakel nu innan jag går under som människa. 

Lillkillen och jag tisslade och tasslade i köket för att fixa frukost till Dennon. Sen gick vi in och väckte han med sång, paket och frukost. Efter att frukosten var intagen så var det dags för han att öppna paketen, jag hoppas att han blev nöjd.

Nu äntligen ligger jag i sängen. Fick ett litet trevligt avbrott i tårt-tillverkning, Mange och Nellie kom över på en fika. Dem hade med sig de sötaste tofflorna i form av små kosoor med bjällror till Joline.

Blayblade-tårtan  var skit svår att få till formen och alla detaljer, men jag är nöjd. Paketen är klara. Han får en vinterjacka, en klocka med tillbehör, gratis inträde till Leo's och en döskallering.

Kom på att jag har en maskin tvätt jag måste hänga upp så jag måste kliva upp ur sängen iallafall. Vill även passa på att påminna om min tävling. För mer info gå in på kategori "Min buzzador".

Vi är precis hemkomna efter en underbar heldag i Molla. Först gick vi runt Molla, Yade red på Lucas och Dennon åkte tefat bakom. Vilken fin och snäll häst han är den där Lucas. Barnen uppskattade rundturen jättemycket.

Sen åkte vi alla hem till Jessica som bjöd på fika. Vilken tur jag hade, hon hade marsipan (röd, vit och blå) från bageri som jag fick så nu slipper jag krångla med att färga egen marsipan. Tusen tack Jessica och Jennie för den här fantastiska dagen.

Oj, säger jag. Oj oj oj!!!
Min söta Joline blir bara större, större och ännu större. Nu väger hon 9400 g och är 73 cm lång. Hon spränger fortfarande alla kurvor som går att spränga. Hur ska detta sluta egentligen?

Sprutorna hon fick i sina knubbiga lår gick bra att ta. Natten som var fick hon för sig att hon skulle vara vaken i några timmar igen. Hon låg i sin säng, pratade med sig själv och sög lite på sin tå. När ska lilltösen fatta att man ska sova om nätterna?
I eftermiddag ska vi till Molla, barnen ska få rida på Jessicas häst Lucas. Det kommer bli himla roligt. Glöm inte att vara med i tävlingen, ni har chans att vinna en fin box ifrån Cliniderm!
Det är första gången jag anordnar en tävling med pris på min lilla blogg (den första på 6 år). Totalt 4 boxar finns i potten. Var med i tävlingen och få chansen att vinna.

Varje box från Cliniderm innehåller följande:
*Active Protection Day cream, 5ml
* Age Delay Serum, 2 ml
* Ultra Soft Cleansing Milk, 5 ml
* Barrier Repair, 5ml
* Optimal Strenght Night Cream, 5 ml
* Ideal Balance Skin Tonic, 5 ml

Reglerna är enkla och delas in i två moment. Första momentet är att svara på några frågor. Maila sedan de rätta svaren, namn och telefonnummer till mig. Andra momentet är att skriva en kommentar på detta inlägg om varför just du är en värdig vinnare.

MOMENTET ETT:

Fråga Ett:
För vilka är Cliniderms produkter anpassade för?

Fråga Två:
Vilka två är hudens viktigaste skyddsbarriärer?

Fråga Tre:
Hur använder man serum?

Svaren, namn och telefonnr mailas till: ramonagunnarsson@hotmail.com

MOMENTET TVÅ:

SKriv en kommentar på detta inlägg om varför just du är en värdig vinnare.
För ett tag sen fick jag hem mitt allra första kampanjepaket. Den innehöll produkter ifrån Cliniderm och detta har jag använt dagligen. Samtliga produkter finns att köpa på apoteket. Här kommer mitt uttlåtande om produkterna. Fösrt och främst, I love the genomskinliga flaskorna, Det gör att man enkel vet hur mycket man har kvar av produkterna. Love it!!!

Cliniderms rengöringsmjölk "Ultra soft cleansing milk"
Den bästa rengöringsmjölken som jag någonsin har fått i min hand. Den avlägsnar min make up på ett kick och efterlämnar ett härlig känsla på huden. Love, love love!


Cliniderms dagcreme "Active Protection day cream"
Detta är en dag som lämnar huden mjuk och len. Jag kanske inbillar mig. men huden känns även lite späntsig. Något flottig för min hudtyp. Den passar nog bättre för normal hud.
Cliniderms serum "Age Delay Serum"
För första gången i mitt 25+ åriga liv har mitt ansikte nu fått testa på anti age produkt. Denna produkt ska ge slätare och jämnare hud, samt ökad spänst och elasticitet över tiden. Krämen känns len och behgalig att stryka på och det känns något späntsigare utan att kännas stramande.
Sicken rivstart jag har haft den här veckan, först storstädning, sen storbak och matlagning. Har gjort alldeles egna tårtbottnar, havrekakor och kolasnittar. Snart (när Mike kommer hem) så ska jag göra lite bullar med vaniljkräm i och sen ska jag slappa på soffan. Nu ska vi spela Wii och bli lite svettiga.

Nu när boysen badar och har skoj så ligger jag inte sofflocket och pillar i naveln direkt. Nej, jag tog mig själv i kragen och började storstäda (det är ju trots allt måndag och det är min storstädardag). Joline hakade på mig i sin gåstol, efter ett tag blev hon trött så hon fick nanna en stund.

Nu är jag klar och det luktar rent, mitt hem är äntligen rent. Nu förtjänar jag en kopp kaffe.
Snart är det dags för boysen att gå iväg till Dalsjöhallen för att bada. Båda två kan simma utan problem och ser det som ett stort äventyr att få gå dit utan mig. Bara jag som är lite chicken och med mina fantasier kan vad som helst hända. Men någon gång så måste jag släppa taget och inse att dem faktiskt har blivit stora.

Säg mig en sak, när ska Joline sova hela natten? Inatt var det igång igen, hon vaknade halv tre och var vaken till halv fem. Jag vet inte vad som är värst, att hon en natt vaknar en gång i timmen eller att hon är vaken några timmar på natten.

Lillkillen ringde hem kl sju för att berätta att han var vaken, vilken sötnos. Hela veckans kaffebehov har jag nog med största sannorlikhet intagit idag.
Det är barnarbete här hemma på hög nivå eller mer eller mindre slaveri i mina ögon. För 25 kr klipper Dennon Mikes tånaglar, hur äckligt är inte det? Urk, säger jag. Men Dennon verkar inte bry sig, han är väl inte lika kvackmagad som jag är.

Dennon sa nyss "mamma vänd dig inte om, då ryker mina 25 kr". Givetvis vände jag mig om och hela soffan är full av Mikes äckliga tånaglar. Givetvis får han behålla sina 25 kr om han tar bort de äckliga tånaglarna.

Det finns alltid en risk att bada med små bebisar. Det finns en liten risk att det kommer ut något av de tre hålen som det små bebisarna när man inte vill det. Nu ikväll fick jag en mindre vacker erfarenhet av det, Joline spydde i badkaret. Inte nice alls, det är meningen att man ska bli ren i badet och inte tvärtom. Det var bara spola ur allt vatten och börja om igen.

Nu tittar vi på Good luck chuk på trean, verkar vara en riktig rolig film. Kanske något tilltugg till vore inte helt fel, det är ju jullov och träningen och allvaret börjar igen nästa vecka. Hmm, länsa kylskåpet på lite gott får det bli

Efter att vi alla hade ätit min supergoda kycklingsallad (berömmer mig själv) så kom lillkillen in med huvudet på sne och små hundögon frågade han mig om han fick sova över hos sin kompis som varit här hela dagen. Det kändes lite dumt eftersom storkillen är här.

Efter lite övervägande med Mike så sa vi okej, lillkillen packade sin väska och dem gick iväg. Mike och Dennon har ockuperat vardagsrummet och där spelar dem Wii så det skakar i väggarna. Dem har riktigt skoj. Joline har sovit i snart tre timmar, det är helt otroligt.
Det blev bara jag och Joline som gick på långpromenad, mina boys var för lata. Men så skönt det var att få komma ut i friska luften och bara gå. Jag älskar att promenera, det är nog min stora grej. Idag blir det kycklingsallad till middag.
Ett litet städryck har jag lyckats med i allafall, liten men naggande god.Så det ser något sådär anständigt ut här hemma. Storstädningen tar jag en annan dag för snart ska jag dra med mig storkillen (lillkillen har en kompis här) och vi ska ner till affären och sen gå en liten omväg hem. Det är ju underbart väder ute.

Något som har börjat perfekt detta år är att jag har varit "mensfri" i två dagar, förstå vad skönt att slippa mensen. Jag har ju som jag sagt tdigare haft lingonveckan i tre månader. Nu håller jag tummarna på att det ordnat upp sig med hormoner och allt annat i min kropp.

Just nu saknar jag inte vardagens alla bestyr, måsten och fläkt. När vardagen inte finns runt hörnet så har duracell kaninen inom mig lugnat ner sig massor och jag stressar inte upp mig för att gårdagens pizza kartonger fortfarande är på diskbänken, diskmaskinen är inte urplockat sedan nyårsafton och lång sovmorgon (boysen gick upp vid elva idag).

Underbara jullov, tack för jullov, den här ledigheten behövde jag (vi) för vardagen kommer snart tillbaka igen. Nu njuter vi av alla måsten är bortblåsta och njuter av livet. Vilken bra ursäkt det var för att slippa städa, jag är ett geni!
Det har inte gått i många knop här idag. En liten promenad har det blivit, pizza till middag och en rejäl slappar dag. Nu spelar boysen WIi fit sport och jag sitter på soffan med Joline och tittar på. Årets första dag är energilös för min del och det känns underbart.
Jag personligen har inte avlagt några nyårslöften men det har boysen gjort. Om dem avstår att äta godis på ett helt år så får dem 1000 kr var. Dem får äta kakor / tårta när det är kalas och chips på helgerna. Vi får se om det går bra med deras löften, jag hoppas det och ska hjälpa och uppmuntra dem så gott jag kan.

Idag är det Ivanhoe kl 13.40 på trean, det är ett måste lika stort som kalle anka på julafton.