Då har jag varit iväg och vickat höfterna ur led. Ikväll var det riktigt skoj, nya danssteg och full fart hela tiden. Det gillade jag massor och hoppas hon fortsätter med det.

Nu blir det lite BB, även om jag inte tycker dem människorna där inne är överdrivet roliga att titta på. Jag vill ha mer bråk, mer tjafs, mer sex och mer intriger.
Joline är hemma med Mike medans jag och lillkillen har åkt till hans dans. Det är bara tre gånger kvar sen har dem uppvisning så det gäller att träna hårt så att dansen sitter.


Senare ikväll är det min tur att röra på mig, höfterna ska vickas ur led och svetten ska rinna i zumbadansen. Det kommer kännas skönt att få röra på sig.
Japp, ingen snack om saken. Nu har magsjukan slagit till igen i vårt hem för Joline gjorde en kaskadspya alldeles nyss. Hon lyckades spy över hela sin overall, mössa, tröja, byxa, filt, nalle och mig.

Det innebär att tvättmaskinen få gå varm nu. Jag och lillkillen har svalt hela pepparkorn, så nu hoppas vi att ingen mer får magsjuka här hemma.

Först kom lilla N över på kaffe, det var trevligt. Senare kom Jennie förbi på kaffe innan hon skulle åka iväg och jobba. Det var roligt att dem kom hit och snacka lite tjejsnack.

Lilla Joline har blivit sjuk (igen) och hon är riktigt hängig idag. Stackarn bajsar mycket, ofta och det är alldeles rinnande. Tror det är en släng av magsjuka. Kan man få de två gånger på raken?

Tydligen är det inne att ha mittbena igen, så tydligen är jag ute i hårmodet. Jag måste klippa mitt hår snart för håret ser ut som en tillplattad risboll. Hmm, frågan är om man kanske ska slå till med en mittbena och om jag passar i det. Jag får göra som jag brukar överlåta sånt till frisören, dem vet bäst. Kanske dags att boka en tid.

Nu märks det tydligt att lillkillen är hemma och ordningen är återställd igen. Jag måste ha någon inbyggd on/off knapp, on-knappen är intryckt och jag har hunnit med en massa saker redan (gett lillkillen frukost, packat hans skolväska, följt med han till skolan, gett Joline frukost, fixat disken, slängt i tvätt i maskinen och sorterat sopporna).

Livet är back on track och det är jag väldigt glad över. Inge mer segråtta här. Jag måste nog ofrivilligt erkänna att jag är en rutin människa, då funkar jag som bäst och får saker gjort.

Då är livet som vanligt igen och därmed alla rutiner och måsten *yeah*.. Jag var så där lagom pigg när väckarklockan ringde, ringde Dennon som inte svarade, gjorde lillkillens frukost i en dvala, klädde på Joline med slutna ögon och nu vaknar jag till med en kopp kaffe.


Inte så lätt att få bra kort så här på morgonen när blixten är stark. Nu är allt som vanligt.

Jag stod på altanen, skulle precis tända en cig så hör jag hur det prasslar till i Ikea kassan med halm i. Jag tänkte att jag hörde fel men det gjorde jag inte.

Det var en skogsmus som tittade ut och på två röda var jag inomhus. Jag hatar dem, jag är livrädd för dem och jag avskyr dem. Så nu tänker jag inte gå ut där igen.
Jag åkte själv till Jönköping, det var svårt att hitta resecentrumet där. Till slut stannade jag ett äldre par och frågade om vägen. Dem tittade på mig med stora ögon, smålog och sa "åk runt det här huset så är du framme". Så löjlig jag kände mig.

Lillkillen kom med bussen, han fick en bamsekram och sen hade riktigt roligt när vi skulle försöka hitta ut ur Jönköping. Jag råkade köra mot rött när lillkillen tog fram en peruk (som han hade fått i Kalmar) mitt framför ögonen på mig.

Innan vi åkte hem tog vi svängen förbi pizzerian, så är man så där äckelmätt. Nu ska jag mysa med barnen.
Det var riktigt trevligt igår, härliga människor och maten var gudomligt god. Vi tittade på melodifestivalen och sen blev youtube för hela slanten. Vi bestämde oss för att sova över och imorse så blev brakfrukost. En nice kväll som vi måste göra om snart.

Snart ska vi åka till Jönköping och hämta hem lillkillen. Är dock lite nervös för jag har aldrig åkt till centralen så därför åker vi i god tid så vi hinner komma fram rätt innan hans buss kommer fram. Som jag har saknat han, det ska bli skönt att få hem han så det blir normalt här hemma igen.
Nu är det äntligen nystädat här hemma. Det tog sin lilla tid, men nu är det klart. Nu förtjänar jag en stor kopp kaffe och lite slapp innan duschen.

Ikväll är vi bortbjudna hem till Jennie och Daniel på middag. Jessica och Anders kommer också dit. Det ska bli himla roligt för det blir det alltid när vi umgås.
Jag försökte få tummen ur och skulle börja städa. Jag började småstäda i sovrummet och såg de gamla fula tavlorna med frukterna. Fantasiknölen satt igång och nu har jag förvandlat dem till en liten familjeproträtt hörna. Nu måste jag fortsätta att städa om jag inte hittar andra ursäkter.

Som vanligt vaknade av lilla Joline. Hon vaknade med ett strålande humör och det smittades över till mig. Hon och jag har en underbar morgon (Mike är i skogen, vart annars).

Från strålande humör till skit humör på mindre än en tiondels sekund. Hur kan jag ens tillåta att en människa ska få ner mitt humör så j*vla mycket. Hur kan jag ens tillåta att en människa ska få påverka mig så mycket? Den personen är inte ens värd att äta min skit. Skiter i om det är fredag och "fredagsmys", Joline sover redan så då kan jag också göra det. F*n, j*vlar, f*tt, sk*t, r*vhål och god natt.
Gick ner till affären för att handla lite nödvändigheter. Gick sedvanligt bara förbi godishyllorna, tänkte för mig själv "sånt blir det inget med, lillkillen har godisförbud". MEN lillkillen är inte hemma så jag backade tillbaka och stoppa ner lite godis i varukorgen. Nu ska jag moffa i mig godis för man måste passa på medans man kan.

Det dåliga samvetet tog överhand så medans Joline sov så tog jag mig själv i kragen och städade lillkillens rum. Genast känns det mycket bättre inombords. Nu ska jag laga middag, hemmgjorda biffar, potatis och brunsås.

I ett svagt ögonblick så funderade jag på att plocka fram dammsugaren. Men de svaga ögonblicket försvann lika fort. Jag städar bäst på förmiddagarna (alltid bra att skylla på något). Imorgon ska jag ta mig kragen och då blir det storstädning,

Vad snabbt man kan bli av med duracell kaninen inom sig. Jag som brukar vara så duktig men städtanten har tydligen tagit semester. Det är inte överdrivet stökigt här hemma så därför får städtanten ta ledigt i dag också. He he.
Jag och Joline åkte in till Knalleland i jakt på ramar. Sen råkade vi fynda lite inredning till hemmet, för snåla jag betalar aldrig för mycket när det gäller inredning.

Sex lila tabletter för 100 kr, fyra lila gals ljuslyktor för 30 kr från Lagerhaus och Chili


Två bronsfärgade ljuslyktor och lite mindre för 80 kr från Chili


Fem stycken ramar som ska målas om 85 kr och leksaker 40 kr, Lagerhaus
I morgonrock, oborstat hår och ett osminkat ansikte sitter jag här hemma och leker med Joline. Det är oftast så här vacker jag är här hemma, fast jag brukar piffa till det hela med att byta ut morgonrocken till ett par mysbyxor och tröja.

Av någon konstig (lathet) anledning så har jag inte städat något nämnvärt mycket denna vecka. Ingen dammsugning, dammtorkning eller moppning. Jag får inget gjort här hemma, fast jag har iallafall satt upp pappersfåglarna i hallen.


Jag har pratat med boysens bonusmamma idag, hon var så rolig när hon skulle förklara vart resecentralen finns i Jönköping. Hon förlorade mig i första rondellen.men nog ska vi kunna hitta dit och plocka upp lillkillen på söndag.
Det är 45 stycken små ynka inlägg kvar tills den här bloggen är fylld med 2500 stycken inlägg. I början bloggade jag nte lika mycket som nu, men där finns det många härliga samtal mellan mig och boysen som är underbart att läsa nu.

Vad vill ni att inlägg 2500 ska handla om?
Vi lämnade lilla Joline till Marcus strax efter kl. 18,00. Vi hade även med oss lite presenter till Tindra och Joel. Marcus sa till oss att inte komma tillbaka förrän efter kl. 21.00, han skulle inte öppna dörren innan dess. Det känns otroligt uppskattat att få åka iväg med Mike på tu man hand.

Fylld av förväntningar klev vi in på mysiga La Copita kl 18,30. Vi beställde kolgrillade oxfile på spett med färska grillade grönsaker och klyftpotatis. När tallrikarna kom till bordet blev vi mäkta förvånade, hade vi fått barnportioner? Det tre stora som femkronor köttbitar var gudomligt goda, de två paprika skivorna och lilla broccolin var okej.

Kl. 19.00 Hade vi ätit klart vår mat, vi betalde nästan 500 kr och tackade för oss. Vi satte oss i bilen och tog svängen förbi Burger King, beställde varsitt meal och åkte hem till Marcus som hade dörren upplåst. Vi satt där åt vår mat, blev äntligen mätta, kollade fotboll och pratade massa skit och det var tusen gånger bättre än La Copita.


Det har varit en ur mysig kväll och tusen tack Marcus för hjälpen ikväll!


Då var det dags igen för lilla mig att rekomendera en superbra produkt. Om man har liksom jag noll ögonbryn, om man har små ljusa fjun och dem inte vill bli så där härligt fylliga efter färgning så är denna produkten en gudagåva.

Nyx, ögonbryns skugga med borste och pensel. För att få den rätta färgen så blandar jag både den ljus och mörka. Penseln är perfekt med snedskuren topp som göra att det blir lätt att få på färgen utan kladd. Färgen håller hela dan.

I just love it, vanilg brun kajalpenna blir för skarp, vanlig ögonskugga håller inte måttet. Utan Nyx ögonbryns skugga är räddaren i nöden om man vill fylla i ögonbrynen. Den kostar runt hundralappen. Love, love, love it.

Då har vi varit på mammträff i gånghester. Det var väldigt trevligt, fast jag hade inte förväntat något annat heller. Deras källare var rena drömmen, precis den stilen är tanken att vår källare a la 60-talet ska se ut någon gång. Nästa vecka är det jag som bjuder hem alla mammorna till mig.

Ikväll ska jag och Mike ut och äta på La Copita, det blir mys. Vi får passa på nu när vi är "barnlediga", Joline ska få vara hos Marcus den stunden vi är ute och äter. Det absolut bästa av allt är att det var Mike som ville hitta på något med mig på tu man hand, undrar om han börjar bli sjuk?

Snart ska jag och Joline åka iväg på mammaträff i Gånghester. Men först ska vi äta lite frukost, fixa i ordning oss och sen åker vi och har trevligt.

Det är inte många dagar kvar innan lillkillen kommer hem. Jag räknar ner dagarna men det tror jag inte han gör för han har så skoj hos sin pappa.

Herregud, klockan är lite över nio och jag är helt slut. Sängen ropar mitt namn och strax ska jag nanna kudde. Jag som egentligen är en kvällsmänniska är trött. Saknar boysen som har så roligt hos deras pappa att dem knappt har tid att prata med mig i telefonen, jag är inte bitter.

Imorgon är det mammaträff igen och det kommer bli trevligt. Jag är så tacksam över att jag lät mig övertalas av min barnmorska att gå på mammaträffen i början. Tänk vilka härliga människor jag hade missat att lära känna om jag hade tillåtit mig själv att vara bångstyrig.
Det finns oändligt många modebloggar, den ena bättre än den andra. Jag blir så imponerad över hur dem lyckas få till sina outfit, en del bra och en del mindre bra.

Om jag skulle starta en modeblogg så skulle den snabbt gå från het till iskall. Av den enkla anledningen att jag vet inte ett smack om vad som är inne i modevärlden.

När jag piffar till mig så blir det  i mina svarta tjocka leggings med skinn som jag varvar med min ljusgrå jeansleggings med skinn. Till detta toppar jag med en svart eller en lila tröja.

Allra helst går jag runt i min gråa mysbyxor som har lite vällingspill, lite spya och annat smått och gått. Jag inser att jag kanske borde införskaffa mig lite nya kläde snart.

Innan jag och Jennie skulle åka iväg och träna cirkelpass så kom hon och Daniel kom över på en fika. Det var trevligt att dem kom hit och förgyllde våran vardag.

Med Jennies perfekta parkering så gick vi in ch körde musten ur oss. Jag blev dock besviken när jag fick reda på att det bara håller på till påsk och sen är det slut med träningen där.

Så nu har jag lite ångest och måste snabbt hitta en annan träningsform som är billig, bra oh effektiv. För inte kan jag sluta träna nu när jag fått in en sån bra rutin på det.

Jag och Joline åkte till Susanne i förmiddags. Hon var så gullig och sydde dynorna till matstolen. Det hade jag inte klarat av utan Susannes hjälp. Dynorna blev riktigt bra. Så tusen tack för hjälpen kära svärmor.

Väl hemma så var det "bara" att skruva ihop alla delarna och kolla så att bandet kom rätt. Detta skruvande tog "bara" en timma, men det var värt besväret för nu har Joline en superfin HokusPokus-stol.


Då var det morgom igen, kaffet intas just nu. Joline har sovit bra inatt så det betyder att även jag har fått sova bra. Det är en lugn start här, men snart ska vi fixa i ordning oss och åka till söta Susanne.

Det märks att Joilne är min dotter för hon är en morgonbajsare liksom jag. Jag bajsar max en gång per dag och det görs efter jag har druckit kaffe på morgonen. Joline bajsar efter hon druckit morgonvällingen.

(Mike var lite snäll imorse, han hade tänt en brasa till oss innan han åkte).

Endast lilla (med stora magen) är vaken. Resten av folket i huset sover sedan två timmar tillbaka. Fy vad tråkiga dem är. Jag ska bara kolla klart Big Brother och sen blir det nanna kudde för mig med.

På tal om nåt helt annat. Jag gjorde mig till ikväll och fixade Mikes frukostmackor till imorgon. Det var med ost, skinka, tomater, gurka och salladskrydda. Hans så kallade tack var följande "gjorde du bara tre mackor .ska jag svälta ihjäl?" Och med det svaret så kommer han få göra sina egna mackor i fortsättningen.
Jag tror bestämt att jag åt alldeles för mycket på middagen och det var förbaskat gott. Till råga på allt kom älsklingen hem med jordnötsringar och jag tryckte i mig mer än halva påsen som om det inte fanns någon återvändo.

Jag klara inte av att ha "gottis" hemma för jag kan inte bara ta lite och låta det vara sen utan jag måste äta allt tills det är slut. Med andra ord jag är en gottis missbrukare. Allt eller inget, hua det är illa. Magen min spränger.

Varför kan inte jag vara normal som alla andra? Varför måste jag trycka i mig så mycket "gottis" tills jag når maxgräns och ändå äter lite därtill? Jag borde f*n söka hjälp för "gottis missbrukare", hur gör man det? He he he.
Nu står jag i köket och förbereder maten. Det blir stekt lax med massor av cironsaft och citronpeppar. Det blir även potatis, morot, purjolök, paprika och tomat blandat i olja, peppar och pressad vitlök och detta ska få gotta sig i ugnen. Till detta blir det en kall sås och skivad mozarella med tomater som jag ringlat över lite olja oh svartpeppar.

Jag fixar även lite barnmat till Joline. Det blir lax som jag kokar tillsammans med citronklyftor. Kokt potatis, morötter, äpple och detta mixar jag sen till pure. Det blir lyx för lilltjejen också och jag gjorde en större sats så jag kan frysa in resten. Nu vill jag bara att älsklingen ska komma hem så vi kan äta för jag är så hungrig just nu.

Jag tog Joline i vagnen och gick en promenad på en timma. Det var otroligt skönt att få komma ut, se lite människor och få andas lite frisk luft.

Sen har jag kämpat som en idiot för att få en brasa, men den slocknar hela tiden. Fråga mig inte vad jag gör för fel men någon eld får jag inte till.

Jag har även ägnat mig åt att ringa några tråkiga men viktiga samtal, fyllt i lite blanketter och nu hoppas jag att det blir rätt tillslut för strul vill jag undvika.

Idag ska älsklingen inte behöva göra middag när han kommer hem. Jag fixar stekt lax, hemmagjord klyftpotatis med rotfrukter och lite kallsås till det.

Snacka om en lång och härlig sovmorgon. Joline vaknade första gången 06.30, hon fick välling och somnade om. Sen vaknade hon kl 8.00 och då tog jag henne till min säng för lite gos och då somnade hon om igen.

Jag klev upp nyss och hon sover fortfarande. Det var tänkt att vi skulle till öppna förskolan men jag låter Joline få sova istället nu när hon chansen att få sova, på vardagarna är det annat. Min älskade lilla tös.

Då har jag varit iväg och vickat höfterna ur led i lite zumba dans. Det känns förbaskat bra nu efteråt och jag är stolt över mig själv att jag släpar mig själv till Dalsjöhallen vecka efter vecka.

En och annan tanke har gått till boysen. Dem har säkert jätteskoj hos deras pappa och "bonusmamma" medans jag sitter här vaken ensam i ett tyst och tråkigt hem. Nanna kudde kanske?

Nä, nu ska jag sluta deppa och se till att ta vara på den här veckan på bästa sätt för mig och Joline. Så bort med allt depp, orklöshet och seghet och fram med glädjen. Japp, så får det bli.
Nu har jag täppt igen munnen. Inte för att jag har tröstätit en halv smulpaj och blev sur för att Mike tog med sig alla blåbärskakorna till jobbet.

Jag har täppt igen munnen med tejp för jag kurerar mina frasiga läppar. Först tejp på för att få bort hudflisorna och sen på med olivolja. Det gör nog susen.


Det är tur att Joline är här med mig och upptar all min tid så jag slipper deppa ner mig totalt bara för att boysen inte är här. Nu sover hon och jag har tröstätit den halva smulpajen som blev kvar sen igår.

Jag gillar inte ensamheten, den gör mig orklös, seg och depp. Jag måste ha fart och fläng runt omkring mig för att fungera som människa. Kanske beror det på att jag är uppväxt i en storfamilj, där var man aldrig själv.

Stackars Mike som får komma hem till en surkärring idag och inte kommer hon göra någon middag till han heller.


Vi hade 15 minuter tillgodo när vi kom fram till resecentrum. Vi gick i lung takt mot resecentrumet och där så kollade vi på skärmarna. MEN vi insåg snabbt att deras buss inte fanns med på skärmen. WHAT???

Därefter blev det mer fart på mig med Joline i famnen och boysen hack i häl. Vi zickzackade mellan varje busshållsplats för att försöka hitta rätt. Jag började känna paniken komma krypandes när jag inte hittade den förbannade busshållsplatsen.

Resecentrumet är inte stort och bara någon minut  kvar innan bussen skulle gå så började folk började kolla in mig och barnen, vi var nog väldigt underhållande för nu sprang vi mellan busshållsplatserna.

Precis när vi hittade rätt busshållsplats så kom bussen. Jag pratade med busschaffören som säkert tror att jag är en knäppgök. Jag bad han att säga till när dem var framme i Jönköping osv. Min mun gick i 110.

Jag gav boysen massor av kramar, pussar och berättade hur mycket jag älskade dem då busschaffören gav ifrån sig en stor suck och det var en gest till mig att nu åker bussen. Nu har dem åkt mina älskade boys.

Om mindre än en timme så ska boysen åka hem till sin pappa. För första gången så ska dem få åka buss alldeles själv (från Borås till Jönköping) och jag oroar mig med massa tankar som "tänk om".

Jag blir alltid blödig när det gäller mina barn. Jag vill inte att dem ska åka, vill verkligen inte det. Egoisten i mig vill binda fast dem här hemma fast realisten i mig förstår att dem vill vara med deras pappa också.

Finns det någon klantigare människa än mig? Inte här omkring iallafall. När jag i morgonrocken gjorde mitt morgonkaffe så såg jag att grannen hade ställt ut sopptunnan. Jag slängde på mig ett par mysbyxor (tack gode gud för det) gick ut för att dra ut vår sopptunna till kanten. Vad gör jag då?

Eftersom jag går baklänges så ser jag inte vart jag går och snubblar över en issnöhög. Jag flyger som en pallevante och efter kommer sopptunnan rakt på mig och sopporna flyger ut. Skolbarn som gick förbi skrattade hejdlöst åt mig. Några blåmärken senare plockade jag upp alla soppor och ställde i ordning sopptunnan. En bra start på en måndag.
Jag kunde inte motstå, det blev en kanalsökning och Big Brother. Dennon försökte lära sin mamma (till pucko) att vika pappersfåglar. Tillslut fattade jag hur man skulle vika. Han tycker nog helt ärligt att jag är lite puckolainen.

Imorgon ska boysen lämnas, Dennon ska hem igen och Yade hakar på då han vara där i en vecka med dem. Det känns tungt i hjärtat redan nu. Det blir inte samma sak när det inte finns stora barn här.

Jag känner mig själv så väl. Den kommande veckan så kommer jag att vara ledsen och allt kommer bara vara bläää för på något konstigt sätt så är det barnen som ger mig min duracell energi.

Tur att jag har Joline kvar här hemma. Hon kommer se till att dagarna rullar på (nästan) som vanligt. Men imorgon blir det ledsamt, varför kan man inte få göra som man gjorde när man var liten och sa "Jag vill inte"!

Jag la fram receptböckerna och sa till boysen att välja ut varsitt favoritrecept som de skulle få baka alldeles.själv. Och så var stor bakningen igång.

Jag valde att baka blåbärskakor.


Dennon valde att göra chokladkola.


Yade valde att göra jordgubbspaj.
Jag är valet eller kvalet på om jag ska tvinga älsklingen göra en ny kanalsökning så vi får in kanal 11. Big Brother kommer ikväll, frågan är ska man titta på det? Jag vet att om jag börjar titta på det då är jag fast i skiten.  Vill jag fastna? Nyfikenheten tar nog överhand.
Jag och barnen gjorde en favorit i repris, ett vinter-äventyr med picknik bestående av varmchoklad och smörgåsar. Idag var det första gången Joline åkte pulka och gungade. Hon älskade gungan och skrattade hejdlöst mycket. Det var gott att få vara ute i de fina vädret med strålande sol.


Jag är inget stort fan av kyla därför blev det en djup suck när jag såg att termometern stod på -18 grader. Jag har fått äta upp mina ord som jag sa i oktober. Då sa Ramona optimist "klart det inte blir en vargavinter igen" och sedan november har snön legat på backen. Nästa vinter är jag tyst.

Som tur är så hade älsklingen tänt en brasa i öppna spisen innan han åkte iväg till skogen. Nu ska stadsråttan försöka hålla den i liv, det kan bli intressant. Det är bara jag och Joline som är vakna. Vi ligger i sängen och kollar på TV. Jag har en kopp kaffe och hon en flaska välling.
Ikväll har allt gått i perfektionens tecken, rena sound of music känsla har etsats sig fast här ikväll. Först avnjöt vi en otroligt god lasagne (den här gången blev det en tio poängare). Den blev så där perfekt krämig och kryddig som den ska vara. Det blev trippel orgasm i munnen.

Till melodifestivalen åkte den rosa boan fram, melodifestivalen snurrorna, ett glas vitt till mig och den exotiska fruktsalladen med vaniljfluff fram. Trippel orgasm igen. Låtarna var väl så där.


Både jag och barnen var väldigt tacksamma att älsklingen kom hem för han tände upp en varm brasa. Boysen satt vid den och lekte med lego och Joline låg bredvid på sin filt och lekte med leksaker. Inge bråk, inge gnäll utan bara nöjda miner. Gissa om om jag njöt av min tillvaro då.


Mike kände sig ovanligt allmänbildad när han kom på att en person var lik Påvel Rammel före mig när han satt och kollade på (en tiondel av hela) melodifestivalen. Han var väldigt nöjd att palystones gick vidare (inte jag). Tur att Eric gick vidare iallafall.

Hur börjar man ett gnäll inlägg?

Jag blir trött på att folk ser ner på mig bara för att jag råkar tycka mitt liv är underbart. Är det fel på mig bara för att jag vill hitta på saker med mina barn? Jag vill umgås med mina barn.

Jag vill att mina barn ska minnas sin barndom som en rolig tid. För mig handlar det inte om att "offra" min tid utan det handlar om att jag har roligt tillsammans med dem.

Jag är j*vligt tacksam över vad jag har åstakommit i mitt liv. Just nu är det en underbar tid för mig då alla mina barn är här. Det gör mig till en lycklig människa.

Klart dem bråkar med varandra och med mig. Klart dem testar varandras tålamod och mitt. Klart att jag blir irriterad, sur och arg på dem och på mig själv. Men jag VÄLJER att inte lägga någon större energi på negativa saker för vi reder ut, försonar och går vidare.

Så låt mig bara få vara äckligt lycklig i mitt underbara liv med alla mina aktiviteter och projekt som jag gör.

Efter att picknik väskan var packad med varm choklad, smörgåsar, kakor och frukt så gick vi ut på vinteräventyr. Eftersom vi hade varma kläder på oss så var det underbart att vara ute i den vackra vinterdagen med strålande sol.



Lillkillen hade med sig sina skidor och ville prova att åka med dem. Med gott självförtroende gick han upp för backen. Även om det blev vurpa efter vurpa så gav han inte upp hoppet om att lyckas. Till slut så fixade han det.



Lilltösen sov i sin varma vagn medans vi andra lekte i snön. Därefter fikade vi i det vackra vädret. Det är så himla skoj att få umgås med barnen, det är det en bland det bästa sakerna som finns i livet. Jag älskar mina barn.



Innan vi gick hem tog vi svängen (omvägen) förbi affären. Boysen beställde lasange och grönsallad till middag. Lördags gottis för melodifestivalkvällen blir hemmagjord fruksallad med exotiska frukter och vaniljfluff.
Trots raggsocker och två par tjocka tröjor så fryser jag iallafall. Har klätt på Joline extra kläder för att hon inte ska bli sjuk och tvingat på boysen extra kläder. Det är så kallt här hemma, kollade temperatur och den står på ynka 16 grader, inte undra på att jag fryser.

Var är min karl när jag behöver honom? I skogen så klart. Jag tänker inte gå in i pannrummet för jag gör nog mer oreda än nytta där inne. Det är liksom inte mitt område. Vad jag längtar våren, solen, blommor och värme. Snälla våren kom nu, du är så efterlängtad.

Det finns en liten "dvala-period" i varje förälders inre som gör att man inte vill inse att ens barn blir stora. Helt plötsligt vaknar man upp ur dvalan och frågar sig själv "vad tog tiden vägen?".

Boysen är 11 och 8,5 år, dem börjar bli stora nu och jag tvingas motvilligt inse det. Så pass stora att dem ska på få åka en direktbuss från Borås till Jönköping alldeles själva på måndag.

Wow, vad har tiden tagit vägen?
I ottan stack älsklingen iväg. På sig hade han sitt nya ullfrote-underställ och de nya jaktkläderna han fick i present. Snacka om att älska sin hobby när man är ute självmant i denna iskalla kyla.

Imorse vaknade jag (som vanligt) av Joline. Hon hade en specialare till mig, en överfull bajsblöja. Tack för den. Boysen har tagit sovmorgon igen, dem verkar ha intagit en tonårings sovvana redan nu.

Det var tänkt att vi skulle ut på picknick idag, men det är fruktansvärt skitkallt ute. Jag får hoppas att graderna stiger lite mer så kan vi gå ut för annars vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på.

Jaha, då var det bara jag som är vaken i detta hus, Boysen kastade in handduken med orden "mamma, berätta vem som vann eller åkte ut menar jag".

Kul! Nu ska jag se vem som åker ut sen ska även jag sova och drömma härliga drömmar. Men innan dess ska jag trycka i mig halv burk med vanilja drömmar.

I pausen gick jag till köket, fruktansvärt sugen på något gott. Medans jag tryckte i mig två vaniljdrömmar så hittade jag det mest underbara snacks som finns, Turk nötter (rostade solros frön).

Nu är kvällen gjord och jag är så lycklig. Boysen blev också glada, åh dem har jag har uppfostrat  så väl. Älskar mitt liv så otroligt mycket. Allt är bara mys just nu, jag älskar varje sekund.

Nu är jag på gång.och fantasiknölarna får arbeta på högvarv. Jag har slipat, putsat och målat om Jolines HokusPokus stol. Nu står alla delarna på tork i garaget och imorgon ska dem få en sista omgång med färg. Stolsdynorna ska kläs om och sen är saken vara biff.

Nu ligger Joline i sin säng, jag och boysens i min säng. Vi kollar lets dance, äter chips och myser. Min första idol Orup sjunger *me like*. Mike har intagit soffan för han ska upp kl 4 imorgon. Tur att jag inte behöver dela hans intresse för jag är ingen morgonmänniska.

Nu blir middag i vårt hus, tacos precis enligt boysens önskemål. Jag älskar tacos. Efter maten ska jag ner till garaget och se om jag kan fixa om en av Jolins matstolar. Det är en hokus pokus stol som vi har fått, dem har sprayat den med blåfärg och sen försökt ta bort färgen. Nu får mina fantasiknölarna arbeta lite.

Givetvis blir det fredagsmys framför TV och lite gott till (inte godis för lillkillen får inte äta det då det är hans nyårslöfte). Fasiken vad skönt att få återgå till sitt normala jag igen.

Efter välbehövlig promenad så är vi tillbaka igen. Vi tog svängen förbi affären och boysen beställde tacos till middag. Det känns skönt att ha fått tillbaka energin, orken och lusten igen. Nu står jag i köket, fixar ett storkok med barnmat. En sats med potatis, morot, fisk, citron och dill. Den andra satsen blir med potatis, morot, kyckling och gräslök.

Jag fick ett jättebra tips ifrån Camilla. Det var att frys in barnmaten i de "köpta barnmatsburkarna" av glas. Man ska inte fylla hela vägen upp och vid tining så går det bra i både vattenbad eller micron. Hur bra är inte det, då får man perfekta portioner direkt och jag som trodde att man inte kunde frysa in mat i glasburkar.

Alldeles strax ska jag och alla barnen ut i de härliga vädret, men jag var tvungen att göra ett snabbt blogg inlägg först. Den senaste tiden har jag levt i mina leggings ( ett par svarta med skinn och ett par gråa med skinn) och någongång ibland har jag slängt på mig ett par svarta jeans.

När jag stod i min garderob så tog jag fram ett par mörkblåa jeans. Jag tog på mig dem och upptäckte snabbt att dem var förstora. Hallå, kan det verkligen vara sant? Längst in i garderoben låg mina skinny-jeans, skulle jag våga ta på mig dem. Jag tog mig mod och döm om min förvåning för dem sitter som en smäck.

Jag kan ha mina skinny jeans igen, dem har jag inte kunnat haft på mig sen jag och Mike blev ihop (snart fyra år sen). Me so fu*king happy.

Mina fantasiknölar har krympt och hur får jag dem att växa igen? Jag är frisk nu och då kommer rastlösheten krypandes i mig. Nu vill Ramona hitta på något skoj, men vad? vad? vad? vaaaad? Hmm, något roligt vill jag hitta på iallafall.

Vi har tagit sovmorgon här hemma. Joline har sovit hela natten och vaknade inte förrän 06.30, då fick hon blöjan bytt, välling och sen somnade hon om. Vad jag älskar lov för då får man om man kan sova hur länge som helst.

Mike är hemma idag, han kände sig krasslig i kistan sa han. Nu ska jag kliva upp och ta mig en kopp kaffe, ge frukost till alla barnen.


Det är knappt jag vågar skriva det, men jag tar chansen. Jag tror att sjukstugan är på väg bort härifrån. Jag mår bra, Joline mår bättre (hon har fått behålla vällingen) och alla killar i huset mår bra. *peppar peppar*.

Det blir en lugn kväll här hemma, det kommer inte gå i många knop för kroppen kräver en lugn återhämtning. Boysen har grillat korv över öppna spisen och vi alla har ätit lite lyxglass så det verkligen mys här hemma.

Nu är även Joline förpassad till sovrummet med magsjuka i bagaget. Hon bajsade jätte löst inatt och har fortsatt med det idag. Hon fick gröt imorse och välling som hon har fått behålla. Men när jag skulle ge henne vanlig mat så blev det kaskad spya rakt på mig.

Hon är väldigt pigg och glad men något övertrött. Nu blir det och koka koksaltlösning och tvinga i henne små mängder med vätska så hon inte torkar ut. Lillpluttan då, stackars liten. Tur att jag är piggare så jag kan ta hand om henne här inne i sovrummet. 

Nu är boysen lyckliga. Dem frågade mig så snällt om dem fick gå till Dalsjöhallen och bada. Eftersom båda kan simma bra och har varit där själva två gånger tidigare så var det självklart att dem gå iväg.

Dem ska inte behöva lida i trisstess bara för att jag är sjuk och inte kan hitta på roliga saker med dem. Så nyss gick två lyckliga boys iväg med badbyxor, handdukar och duschcreme till badet.

Efteråt ska dem även fika på cafiterian som finns där. Så idag får dem ha lite syskonskoj utan sin mamma och lika glada är dem för det. Mina älskade boys. Älskar min familj så himla mycket.

Jag tog igenom natten och lyckades sova en stund. Joline vaknade inatt, hon var jättelös i magen så Mike fick lite arbete med bajsbytet (det var bajs överallt). Jag ville komma upp och hjälpa till, men Mike visade med hela handen vart han ville att jag skulle vara (i sovrummet). Jag kände mig så dum och maktlös som inte kunde hjälpa till.

Mike är hemma ifrån jobbet idag, jag hör hur han håller på och busar med barnen där ute. Vilken snäll karl han är som ställer upp helt självmant. Jag är glatt överraskad av allt han har gjort och gör. Han visar upp en helt ny fantastisk sida hos sig själv för här hemma så får tydligen en mamma också vara sjuk och det är inte vanligt. Älskar min Mike.

Jag ligger här i sovrummet ensam, färdig spydd för den här omgången. Totalt utslagen och ska sova strax. Bara de andra inte blir sjuka, snälla bespara dem det för det gör så ont i mig om dem blir sjuka.

Magsjuka är ingen barnlek.
I 1,5 timme fick jag behålla blåbärssoppan i magen, innan den kom upp igen via munnen och näsan. Nu är jag förpassad till sovrummet, boysen är förbjudna att komma in hit. Mike och Joline kommer sova i vardagsrummet, hon i sin resesäng och Mike på soffan.

Jag känner mig ensam, jag vill ju vara där ute med min familj :(

Nu några timmarna senare i total sängläge i ren förlamning så har jag nu fått i mig ett glas blåbärssoppa som är kvar i magen. Så jag tror inte det bara är magsjuka utan även mitt inre som gör uppror.

Utåt sätt så kan jag hålla upp en bra fasad. En fasad som bygger på stark utstrålning, rutiner, full rulle från tidig morgon till sen kväll och till sist ett glatt humör. Min starka fasad räddar mig för att gå under i jobbiga perioder i mitt liv.

Bara för att jag visar en sån bra fasad utåt sätt så betyder det inte att mitt inre är likadant. Jag är väldigt duktig på att tränga bort allt som gör ont (för mig själv) ihopp om att de ska försvinna av sig själv.

Herregud, vad är det som händer med mig? Jag fixar det här, jag vill, jag måste och jag kan.
Efter att vi hämtat upp barnen, överraskat dem med varsin semla så åkte vi hem. Jag började känna hur illamåendet kom krypandes. Jag försökte äta lite för att få bort illamåendet, men det blev bara värre och värre.

Det var inplanerad träning ikväll, men fyra spy kaskader och ett sängläge senare inser jag att det inte blir någon träning. Om det beror på magsjuka eller de senaste tidens händelser har jag ingen aning om.

Jag vet bara en sak och det är att jag hatar att spy. Min lilla stålmage har fått sig en rejäl törn.

Det var en fin och minnesvärd begravning för Sara. Precis innan det skulle börja, när det var som tystast i kyrkan så sa lilla söta T med klar och stark röst "Men pappa nu glömde jag ju mina glitterskor hemma".

Det var vacker solosång och låtar som passade så väl in på Sara. Det var många tårar som föll och det blev fruktansvärt jobbigt. Fikat efteråt, samtalen och den underbar filmen på Sara blir fina och varma minnen för mig.

Idag kl 11 så är det Saras begravning. Det här blir inte ett farväl för mig. Det kan inte bli ett farväl ifrån mig för hon finns med mig i mitt hjärta hela tiden. Hon vakar över oss, skrattar med och åt oss och gråter med oss.

Nu måste jag fokusera på barnen och deras behov innan vi ska till begravningen. Boysen ville inte följa med så dem ska till Susanne. Förstår om dem tycker det är läskigt, bättre att låta dem minnas Sara som hon var.

Mike var nere vid datorn igår, skrev ut en bild på Sara där hon var som lyckligast. Det var på hennes bröllopsdag. Han hittade även en text som han ville ha på sitt kort. Det var så slående, den texten hade kunnat vara skriven till vår älskade Sara.

"Jag har många minnen av dig, vart och ett av dem är en skatt.
Jag kan rada upp mina minnen som ett band av Pärlor. Mitt pärlband skulle gnistra. Det skulle skifta i färg och slå sin beundrare med häpnad. Det skulle vara oförklarligt vacker, precis som du alltid har varit för mig.
Du var stor och du var liten. Du var hänförande, betagande och alldeles alldaglig. Det är alldagliheten som får mig att behålla mina pärlor för mig själv.
Vi älskar dig, vår skatt..."

Det känns fortfarande så overkligt, så ofatttbart och så himla orättvist. Imorgon är det Saras begravning. Jag har gjort en personlig sak som jag ska lägga på kistan. Tårarna rann ner för kinderna medans jag gjorde mitt minne ifrån mig till Sara. Det är ett kort på oss, ett brev och en cig. Varför jag har valt detta är följande.

Ett kort på oss, för de fina och roliga stunderna vi hade tillsammans
Ett brev för att jag vill berätta hur mycket hon betydde för mig.
En cig för det var hon, jag och Häglaredsmasten.

Nu är vi hemkomna efter bad och lång fika hos Susanne. Vilken härlig dag det har varit idag och det känns i kroppen att man har hållt igång hela dagen.

Jag har insett att jag behöver en ny bikini, den gamla överdelen är för stor för mina små hängtuttar. Så en ny bikini ska införskaffas för ett par nya tuttar får inte plats i min tighta budget.
Just nu är vi i Stadparksbadet och vi har så himla skoj. Vi har en liten matpaus för att fylla på energinivån igen och nu vankas det efterrätt. Det här är fasiken skoj, att go crazy bland vågorna och bara vara tillsammans med boysen.





En utebliven kaffe och macka på sängen av boysen, klev jag upp och fixade mitt egna kaffe. Joline har sprattlat runt och busat med mig sen tidig morgon. Är hon vaken så är jag vaken.

Snart ska vi till stadparksbadet, Joline dumpar vi av hos farmor. Det är viktigt att hitta på lite saker med dem stora eftersom Joline får 99 procent av min uppmärksamhet av sin vakna tid.

Dock finns det lite att göra innan vi åker, lite packning och sånt. Joline tackade mig för maten nu genom att ge mig en gigantisk stinkande bajsblöja.


Boysen följde med mig till zumban med förmaning av mig att dem skulle hålla sig i skinnet annars blir det inge bad imorgon Ja, jag vet man ska inte "hota" barn till att vara snälla. Men säg den förälder som inte gör så ibland och jag är inte mer än människa.

Träningen börjar och boysen sitter som små ljus på läktaren. Efter ett tag tar myrorna i brallan överhand och dem börjar busa lite. Rastlösheten blir för stor för boysen så dem gör det som syskon är bäst på och det är att reta varandra.

Syskonkärlek kan bara sluta på ett sätt och det blev bråk. Boysen är små drama queens så av en liten flugskit blev det en elefantbajs. Så där måttligt glad fick jag avbryta träningen, lösa bråket och fortsätta träna i ren ilska.

Självklart ska vi bada imorgon (ja, jag vet man ska inte ge dubbla budskap för då vet inte barn som är rätt eller fel "jada jada jada") för det är något vi alla har sätt fram emot. Lite syskonbråk mellan två dramaqueens ska inte få hindra det.
Jag är så trött så det är knappt att jag vet vad jag har arslet. Men hur seg och trött jag än må vara så ska jag palla mig bort till zumba träningen. Boysen ska följa med och kolla på när jag vickar höften ur led och fladdrar med hängbrösten när jag slår på låtsas trummorna.

Imorgon blir det mer håll igång, då ska vi till stadsparks badet och det kommer bli riktigt skoj.
Min gammelmormor var en klok kvinna. Hennes visdom och ordspråk har förts över till mormor, mamma och till mig. Vilket jag kommer att föra vidare till mina barn och en av alla sakerna är magkänslan.

Magkänslan är de enda man kan lita på, varför? Det är ganska logiskt då hjärnan säger en sak och hjärtat säger något helt annat och det är då som magkänslan är svaret på allt. Hur enkelt som helst.

Magkänslan har svar på alla vägskäl man har i livet. För den ovane så gäller det att träna upp magkänslan för att få de rätta svaren. Jag älskar magkänslan.



Hittade kort på mig som liten när jag letade efter kort på gammelmormor.
Den objudna gäste "magsjukan" försvann lika fort som den kom. Dennon spydde som tur var bara två gånger och sen var det bra. Vi andra klarade oss, så det kanske bara var något som han hade ätit.

Vi har inget inplanerat nu på eftermiddagen, det känns skönt att bara slappa och inte göra någonting. Men ikväll är det Zumba som gäller för och det ska bli så skönt att få träna lite.

Det blev ingen sovmorgon för oss idag då Yade hade sin tennis cup. Först åt vi frukost, sen gick vi till tennishallen i de iskalla vädret. Där satt jag, Dennon och Joline på läktaren och kollade när Yade spelade för glatta livet.

Joline sjöng i falsett där ett tag, det kan lätt bli så när man är övertrött. Yade var jätte duktig och kämpade hårt. Väl hemma så har vi firat Yades första tennis cup med tårtkalas.


Det kan knappast ha undgått någon att det är alla hjärtans dag imorgon. Boysen har redan fått sina present och dem kommer även att få en heldag på stadsparksbadet med mig. Joline får en ny snuttefilt imorgon och Mike får kärlekscheckar till morgonkaffet.


Det är roligt med överraskningar, speciellt när det är jag som får ge dem. Varför ska det bara vara en dag om året som är kärlekens dag, det borde ju vara varje dag.
Magsjukan har kommit till hem till oss. Dennon är den som först har blivit drabbad, stackars liten. Jag och Yade har svalt en massa hela vitpepparkorn, för det sägs att det ska hjälpa mot magsjuka. Hur gör man med lilla Joline (jag ber en stilla bön att hon slipper magsjukan)?

Magsjukan var en sak som inte var välkommet hit, objudna gäster stör mig. Jag tycker så synd om mina barn när dem blir sjuka, mina små älsklingar. Mina barn är mitt allt.

Boysen hade en överraskning med sig till Mike när dem kom hem, dem hade gjort en tårta till han. Vi fikade och det var riktigt mysigt. En promenad har vi hunnit med och snart ska jag göra hemmagjord pizza.

Du kallar dig vän, det är det mest patetiska jag någonsin har hört i hela mitt liv. En vän gör inte som du har gjort, fast du är väl inte blond utan en anledning så jag förstår om du inte förstår.
Vi hade en grymt rolig fest igår, den innehöll allt som en fest ska göra. Tusen tack alla som kom och förgyllde Mike, Mange och Jennies 30 års fest. Bilder kommer att komma upp, inom sin tid.

Grattis älskling idag fyller du gubbe och som det ser ut på dig just nu så mår du nog likdant som en gubbe. Barnen kommer hem snart, skönt för jag har saknat dem.
I sista sekunden blev vi färdiga. Hela dagen har gått i stresset tecken och fy f*n vad skönt att vi hann i tid och nu åker vi till sportstugan. Det ska bli så himla roligt, nu köööööööööör vi.

Det blev lite kaos tidigare idag, missförstånd mellan mig och Mike angående när barnen skulle lämnas, en bil som gav upp hoppet och en liten miss i packningen.

Nu sitter vi äntligen på våra rumpor och dricker kaffe. Vi försöker stressa av lite innan vi ska bli 80-talister. Sportstugan är förvandlad till en 80-tals stuga, dukning är klar, maten är klar, alla förberdelser är klara. 

Tusen tack Susanne och Lars för ni ställer upp, ni är guld värda. Nu ska det bli fest al night long, vi ska slå klackarna i taket och det kommer bli så sjukt roligt.

Ikväll smäller det!
Nu ska jag umgås med mina älsklingar som jag älskar så himla mycket. Passar på nu för senare ska dem till Lars och Susanne för övernattning. Nu har jag inte tid att blogga mer, peace!
Dennon kom precis när jag höll på natta Joline och mitt i matlagningen. Som vi har väntat på lillplutten. Bara på mindre än en månad så tycker jag att han har växt, min lilleplutt. Åh, jag är så lycklig att han är här.

Hela kvällen för övrigt har gått åt att fixa maten, underhålla Joline och umgänge med Jennie och boysen. Daniel hade köpt en för tidig alla hjärtans dags present till barnen, en ashäftig basooka. Nu natti för imorgon blir det en lång dag.

Det har varit mycket inför festen, planering, kläder, musik, inköpslista, handling och snart matlagning. Men det finns en sak som jag totalt har glömt bort i allt virr varr av saker. Det är ju melodifestivalen imorgon och jag missar den. Det är första gången jag missar en melodifestivalkväll, tur att det går i repris för festen kommer inte i repris.

Ikväll kommer min stora kille hit, som jag har längtat efter han. Eftersom jag och Jennie ska göra maten för morgondagens fest så åker Mike och Daniel till Jönköping och plockar upp Dennon. Jag har världens bästa älskling som hjälper mig och ställer upp på mig och barnen. Han är så himla omtänksam, kärleksfull och "bästaste" man jag någonsin önskat mig.

Jag har haft ett långt samtal med pappa angående bärande väggar. Han fick prata "bebis språk" för att jag skulle fatta. Det tog lång tid innan polleten ramlade ner. Det är krångligare än vad jag trodde att det skulle vara och ska jag vara helt hundra ärlig så har jag nog inte fattat helt hur det fungerar.

Jag har varit så trög innan så jag har trott att man hör om det är en bärande vägg när man knackar på den. Ihåligt=inte bärande och håligt=bärande. Snacka om att jag har varit ett pucko, men jag är uppväxt i stan och lägenhet och där har vi inte behövt slå ut några väggar. Det är bra att jag kan skylla på något iallafall.
Vi har ett litet annorlunda sätt att skotta, ett underbart sätt för min egna del då jag slipper skotta. Mike åker och hämtar traktorn ifrån sina föräldrar och sen skottar han för glatta livet.

Jag tror att det är fler med mig som är så fruktansvärt trött på allt snöande nu. Ingen vår i siktet så långt ögat kan nå. Här kommer lite bilder från igår på älsklingen i sin leksak.

Dem här minipillrena är inget för mig, jag har 1,5 karta kvar och jag ska äta upp dem. Sen ska jag ringa Barnmorska och byta preventivmedel. För nu är jag trött på att blöda.

När jag klev upp imorse så såg det ut som någon hade slaktat mig och små bloddroppar hamnade på golvet från sovrummet till badrummet efter mig. Det är för fasiken äckligt.

Spiral, hormon eller koppar det återstår att se för jag vill inte äta mer piller nu. En strelisering (stavning?) kanske jag är för ung för, eller? Men det hade varit de optimala.
Det har varit en bra kväll, vi har ätit gott och umgåts. Jag och Joline hoppade in i badet, vi "råkade" bada i 45 minuter. Hon har fattat hur kul det är med vatten. Vi såg som små russin när vi klev upp.

Imorgon kommer det bli en rolig och förväntansfull dag. Jennie och jag ska fixa all mat inför lördagens fest, Dennon kommer hit och det blir fredagsmys med alla min söta älsklingar. Wiii, jag är lycklig.
Jag har en som läser min blogg (tackar) som efterlyser stickmönster till typ koftor och tröjor till barn. Någon där ute som vet om någon bra hemsida eller dylikt får gärna lämna en kommentar.

Själv önskade jag att jag hade kunnat sticka, vad roligt det hade varit. Men så begåvad är jag inte, tur jag har mormor som stickar åt mig. Men men skriv en kommentar om ni har bra tips.
Nu har jag och Joline mött upp Jennie inne i stan och handlat allt inför den kommande festen på lördag. Det gick undan, en timme totalt och vi hann averka två affärer.

Bästa tipset för sorhandling är en inköpslista rangordnad efter hur saker kommer i affären. Det går snabbt, det är effektivt och man får med sig allt utan att behöva gå tillbaka i affären.

Nu sitter jag och Joline och kollar på när lillkillen spelar tennis. För övrigt så kommer han vara med i Kalle Anka cupen på måndag. Det blir hans allra första tennis tävling, det ska bli spännande.
Nu har jag kommit på hur jag ska få i mig mer vatten. Jag kör ett glas vatten innan koppen kaffe. Fy fasiken vad smart jag är och det bästa av allt är att det funkar. Det är ju inte så svårt bara man tänker på det.

Joline har varit sjusovare idag igen. Hon har sovit i snart två timmar, tror lill pluttan behöver det. Jag har tillåtit mig att växla ner några växlar idag. Tvätt, städ och mer barnmat kan jag göra sen, de springer liksom inte ifrån mig.


Bjuder på en liten halv galen bild på mig själv, he he

All kraft och ork försvann ur min kropp. Jag vet inte vad anledningen är, men hjälp vad seg jag blev. Jag skulle tvätta, städa, göra mer barnmat men nu orkar jag ingenting.

Joline har fått en släng av feber, hon är också seg och gnällig. Kanske tänder på gång eller en ny förkylning. Vi ska in till stan senare för att möta upp Jennie och handla inför festen.

Att jag är orkelös skyller på allt snöande. Det är ju bara för deprimerande med snö. Jag tycker att det räcker, men det tycker inte vädergudarna. Snälla, sluta snöa nu då.
Lillkillen är helt galen i makrill i tomatsås. Om han fick (och ibland gör) äta direkt ur burken så skulle han göra det. Idag överraskade jag han med en makrillsmacka och blåbärssoppa, vad glad han blev.

Snart ut i snöyran för att lämna lillkillen i skolan. Idag är det full rulle som gäller, inte speciellt ovanligt i den här familjen.  Men ett och annat blogg inlägg ska jag nog hinna med.

Jag måste tvinga mig att dricka mer vatten om dagarna. De enda dryck som jag får i mig om dagarna är vätskedrivande kaffe. Det märktes jätte tydlig när jag tränade igår och det är inte konstigt att jag lätt blir svimfärdig när jag reser mig upp. Det är inte alls bra, så numera måste jag dricka varannan vatten.
Jag funderar helt allvarligt om jag lämnade kvar hjärnan på kudden imorse när jag klev upp idag. Stackars Joline som har en sån vimsig mamma.

Först höll jag på att glömma henne på hallgolvet hos J när jag skulle åka till bvc. I sista sekunden innan jag klev ut ur dörren så kände jag att något fattades, Joline var inte i famnen.

Andra gången var när jag skulle hämta lillkillen. Jag satte Joline i vagnen, gick ut låste dörren och gick. Som tur var så hann jag bara några sekunder innan jag insåg att Joline inte var med.

Kan det vara sömnbristen som gör att jag till och med glömmer bort mitt barn? Det har bara hänt en gång tidigare, då glömde jag lämna killarna på dagis och fick åka med mig hela vägen till jobbet innan jag kom på att jag glömt lämna dem.
Lilltösen har sovit enda sen vi kom hem (12.00) och snar måste jag väcka henne för att vi ska hämta lillkillen. Det är inte ofta som hon sover så länge på dagen. Hon är väl helt slutkörd efter vår förmiddag. Känns så dumt att tvinga väcka henne, men ibland har man ingen val.

Utan några större problem så hittade jag till mammaträffen idag. Vilket vackert hem, wow. Barnen tittade in varandra, lekte och hade så skoj som 6-7 månaders bebisar kan ha. Vi mammor gjorde det vi är bäst på (förutom att vara just mammor), fika och prata om allt mellan himmel och jord.


Tyvärr var jag och Joline tvunga att lämna det otroligt trevliga sällskapet lite tidigare då vi hade ett inbokat läkarbesök på BVC. Joline fick okej stämpel, väger nu *host host* 10310 g och är 75 cm lång. Så hon har inte stannat upp i varken vikten eller längden, hon ligger ovanför alla kurvor.
Oj, det är redan onsdag och vad har den här veckan tagit vägen? Jag tycker nog allt att veckorna går för fort fram. Men det betyder att våren kommer snart, åhh vad jag längtar efter den.

Idag på förmiddagen har vi massa saker som står på schemat, först lämna lillkillen, sen hem och fixa lite här, därefter mammaträffen, sen bvc och sist hämta lillkillen.

Jag har fått ett återfall, men det var inte mitt fel för jag blev bjuden. Eller kan man egentligen skylla på någon annan för det var inte direkt så att han tvinga mig. Jag nöjde mig inte med lite heller, jag tog allt utan någon som helst omtanke på någon annan än mig själv.

Men jag har inte avlagt något löfte att avstå så rent tekniskt sätt så är det inge återfall. Jag har avstått för lillkillens skull. Fy vad hemsk jag är, men det var underbart gott att moffa i sig hela chokladen (wintervit med vaniljsmak).

Nu har vi en himla massa kassler här hemma, närmare  bestämt tio kilo och jag pratar inte om mig själv och min mage. Utan jag har inhandlat så mycket kassler till festen på lördag. Kassörskan såg föga förvånad ut när jag skulle betala.


Storkillen kommer hit på fredag och ska vara här i 1,5 vecka. Det ska bli underbart att få hit han igen. Hoppas på fina väder så vi kan hitta på en massa skoj ute. Lillkillen har haft riktigt skoj på scouterna idag, dem åkte pulka för glatta livet.
Så nu har veliga jag äntligen bestämt mig och jag hoppas att jag inte ändrar mig igen. Jag pratar om min 80-tals outfit. Neongula tight, svarta spets tights över och toppad med en rosa spets kjol. Ett gult linne och ett svart nätlinne över det. Långa Neonrosa handskar och svarta näthandskar över det. Det är väl okej, eller?

Plötsligt så händer det, det heter väl så? Min underbara älskling kom hem efter jobbet lagom till att maten var klar. Med sig hade han en stor blombukett och choklad till mig. Vad säger man, yes yes yes. Vilken underbar karl jag har som ger mig dem vackraste rosorna jag någonsin sätt. Jag älskar den karl så fruktansvärt mycket och han kan verkligen konsten att överraska mig när jag som minst anar det.

Jag och Joline ska snart in till stan. Först ska vi till sjukan och sen en jätte snabbis till Maxi för att köpa tio kilo kassler. Idag är första gången lillkillen blir ett så kallat nyckelbarn. Han slutar 14.00 och till dess har jag inte hunnit hem, fast det ska nog gå bra.

(Wiola, som det ser ut nu så kommer jag inte att flytta tillbaka till Kalmar för jag trivs så bra här i dalsjöfornien. Men jag kommer hem i april hade jag tänkt och då ska vi ta igen all förlorad tid).
Igår när Jennie kom över hit så hade hon med sig en klänning till mig. Den var ifrån hennes kära systeryster. Kanonfin och så där sockersöt som en klänning bara kan bli. Lila och med svart spets och den sitter som en smäck på mig. Tusen tack )essica.



Jag är på kanon bra humör nu. Det blåser inte längre, det har slutat att snöa och det absolut bästa av allt är att solen har tittat fram. Någon (Sara kanske) vill se mig på bättre humör och det tackar jag för.
Jag såg att det fanns en fråga till om hur jag och Mike träffades.

Hör och häpna men vi träffades faktiskt via nätet (e-kontakt). För mig var det mer som en kul grej ifrån början. Jag var nyskild, kommit ut ur ett tio år långt förhållande. Min mamma "tvinga" mig att lägga in en kontaktannons. Det var många snuskisar som raderades.

Mike hittade mig, vi började prata via msn. Först bara som vänner i över en månad. Sen en kväll så sa det liksom bara "klick" och vi valde att pratade med varandra i telefonen hela den kvällen/natten. Midsommarafton -07 kom han hem till mig och sen dess har det varit han och jag.
Idag är ingen bra dag, jobbig natt med lilltösen. Seriöst snart så ställer jag hennes säng i källaren så jag inte hör henne på nätterna. Självklart så skulle jag inte göra det, inte ens mot allt i världen. Men ge mig en natt med sömn, annars går jag bokstavligen på knäna snart.

Storm ute med blötsnö, tack för den. När hade våren tänkt sig att göra entre?
Vilka roliga frågor ni har kommit med, det gillas. Då är det dags för mig att svara på dem.

1. Varför bor inte Storkillen hos dig?
Innan jag flyttade hit så bodde Dennon alias storkillen varannan vecka hos mig/ exet. När jag väl bestämde mig för att flytta så ville Dennon inte flytta med, han ville bo hos sin pappa. Dels för han ville bla inte byta skola, byta kompisar och han var/ är "inrotad" i Kalmar.
Det tog mig väldigt hårt att han valde sin pappa före mig. Men efter många och långa samtal med Dennon och hans pappa så bestämde vi alla att han skulle få bo med sin pappa. Jag trodde i min enfald att han skulle flytta efter, vilket jag fortfarande hoppas på. Men får nog inse att Dennon aldrig kommer att flytta hit.

2. Favoritfärg?
Jag har två, svart och lila

3. Jag hittar inte din mailadr någonstans. Du kanske kan maila till mig är du snäll
Vad det här en fråga? Jag visar inte min maiadr av den enkla anledningen att jag inte vill ha en massa spam. Skriv varför du vill ha min mailadr så kanske jag mailar dig

4. Vad har du i din nattdukslåda?
He, he... Jo, min nattsdukslåda innehåller en massa saker så som foton, dagböcker. smycken, massageolja och ja jag har min lila (så klart) stafettpinne där också.

5. Om du plötsligt fick pengar över så du har råd med bröstoperation, skulle du göra det?
Hell yeaahh, klart jag skulle för så mycket älskar jag inte mina hängtuttar.

6. Läser Mike din blogg? Om ja blir han inte arg över dina inlägg när du är lite arg på honom?
Ja, han läser min blogg. Han har aldrig blivit så arg över ett inlägg så att han har varit tvungen att ifrågasätta det. Tror att det kan bero på att de arga inläggen är befogade, eller så bryr han sig inte. Han vet att jag älskar han fast att jag vill spy galla på han ibland.

Kom igen nu, jag vill ha mer frågor. Ni har varit riktigt snåla på frågor. Nu har ni chansen att fråga mig precis vad ni vill, TA DEN! Ni får vara anonyma också, bomba mig med frågor och gärna något som ni tror att jag aldrig skulle svara på.. Lovar att svara på alla frågor, KOM IGEN NU!
Jag har bloggtorka, total tom på ideer just nu. Eftersom jag har så många som läser min blogg varje dag (tackar så mycket för det) så jag tänkte att en frågestund kan vara trevligt. Lämna en fråga i kommentaren och jag lovar att svara på alla frågor. Vad inte rädda för att fråga mig vad som helst. Jag menar verkligen vad som helst. Ni har kvällen på er.

Kom igen, våga fråga!!!
Veckostädningen är klart, fy fasiken så skönt. Jag har en sak om jag har funderat på ett tag. Hur kommer det sig att när man dammsuger så böjer man ryggen längre och längre ner mot golvet allt eftersom man dammsuger. Varför gör man det? Tillslut så går man runt som en ihppfälld kniv. Är det bara jag som gör så?
När det gäller beställning av smycken på www.mellbladh.se så får jag leveransen till lillkillens skola, då det är lillkillens klasskompisens mamma som tillverkar smyckerna. Kolla vad fina örhängen jag beställde och hämtade idag, jag är super nöjd. Gå gärna in och kolla på hemsidan, det är bra, fina och billiga smycken där.

Soppgubbarna ändrade sina rutter, vilket innebär att dem inte har tömt vår sopptunna på FYRA veckor. Vår sopptunna har stått vid garagekanten varje dag i väntan på att bli tömd. Vi har ringt och påminnt dem att vi har blivit bortglömda.

Detta har resulterat i att vi har blivit tvingade att fylla upp en stor sopp-påse med våra soppor. Tidigt imorse så skulle jag ställa ut den bredvid den vanliga sopptunnan. MEN då har dem redan varit här och tömt vår tunna. Dem har alltid kommit som tidigast kl 12 alla andra gånger.

Idioter! Okej, det är väl bra att dem äntligen har fått tummen ur och kommit hit och tömt vår tunna. Men kunde dem inte vänat lite till så att dem hade kunnat tagit med den stora överfyllda sopp påsen.

Det var segt att kliva upp, riktigt segt. Men nu är vi alla uppe här hemma och snart ska vi gå ner till skolan och lämna lillkillen. Jag måste ärligt säga att det ska bli fruktansvärt skönt efter denna veckan har passerat. För då har vi två hela veckor utan att behöva kliva upp tidigt och iväg.

Ja, förmiddagen, eftermiddagen och kvällen är uppbokad med skola, städ, handla mat, hämta lillkillen, läsläxor, laga mat, streetdance och till sist zumba. Däremellan och under tiden skall lilltösens behov uppfyllas så som mat, lek, byta blöjor, byta kläder, lek, lek och änne mer lek.
Då har jag, Mike, Yade och Joline varit i kyrkan för lite ljuständning, sång, böner och gäspningar. Nu är det iallafall gjort och vidskepliga Ramona kan andas ut. Prästen Peter är en stjärna, han är bara så skön och tack vare han så blir stämningen lite lättare.

Tror du att den personen skulle tycka det vore roligt att vara en Buzzador, och få chansen att pröva spännande produkter och tjänster, och diskutera dessa med dina vänner? Då kan du läsa mer om detta genom att klicka på länken nedan. Det är roligt, enkelt och spännande. Kom igen, prova du med för du får ut så mycket roligt av det.

http://www.buzzador.com/index.php/sv/?refstr=Ramona_G
Jag måste bara få skriva återigen om hur trevligt jag hade det igår. Från att vara lite små deppig över att titta på melodifestivalen själv och att lillkillen inte var hemma till att få en underbar kväll hos Jennie och Daniel.

Jennie är en underbar tjej och jag är så otroligt tacksam över att hon finns i mitt liv. Vi är som ett, det hon inte vet om mig är inte värt att veta och tvärtom.

Melodifestivalen för övrigt, den var inte het utan ljummen. Inga jätte hitar. Dannys låt var bäst, men jag hade gärna velat att han hade ökat tempot lite mer.

Lillkillen är så himla söt, han har börjat skriva/ skicka sms till mig. Jag fick ett sms ifrån han imorse, det stod så här: "Mamma får jag gå till Kalsåns baken Kan du jöra maker till mig och obåj till ås vi är fyra". Självklart gjorde jag mackor och lite oboj. Nu är han iväg med kompisen och kompisens storasyster.

Idag är det meningen att vi ska till kyrkan kl. 16, prästen har skickat en inbjudan och vill att vi ska komma dit. Dem värnar om sina döpta barn i den här församlingen, kanske lite väl mycket. Det står att vi be gud vara ljuset i deras liv och sen ska vi fika. Jag har ingen lust att gå, men vidskeplig som jag är känns det dumt att inte åka.
När man ligger här hemma i sin ensamhet, när barn och gubbe sover det är då man börjar funderar över sitt liv. Jag har kommit fram till att jag är fruktansvärt nöjd med mitt liv (förutom att storkillen inte bor med mig, det svider i mitt hjärta och kommer att göra det till dödagarna tar mig. Även om vi pratar med varandra varje dag minst två gånger så är det fortfarande inte riktigt samma sak).

Jag har ett bra liv, ett fruktansvärt bra liv. Allt har sin mening, alla val jag har gjort (bra som dåliga) så har det lett till dit jag har hamnat idag och det är inte illa pinkat  Jag är tacksam över min nära och kära och den super fina  kontakten jag har med dem.(även dem som vakar över mig på andra sidan, Sara jag saknar dig så mycket, så fruktansvärt jävla fitt mycket. Det är så overkligt att du är död).

Eftermiddage tillbringade jag med barnen, vi var inne i stan och sen tog en fika hos Lars och Susanne. När vi kom hem så drog lillkillen till en kompis (och där blev han kvar, för han ville och fick sova över där). Jag hade otroligt tråkigt hemma med en karl som var helt slut efter en hel dag i skogen.

Jag och Joline blev bjudna över till Jennie, hon hade sin 30 års kalas för släkten, vi åkte dit. Där var det meloldifestivalen för hela slanten, vad lycklig jag blev. Jag älskar verkligen Jennie och hennes släkt (big love). Lite besviken på pappa är jag, han missade melodifestivalen och det är första gången på många många år. Då var mamma bättre uppdaterad.

JAG ÄLSKAR MITT LIV.


















Nu har jag fått äran att ta del av en ny kampanj för Buzzador. Den här gången är det Santa Marias fräscha Fish Taco Spice Mix. Det här något nytt och spännande för mig. Jag provade att göra Fish taco gratäng. Kombinationen fisk och tacos fungerar alldele utmärkt för mina smaklökar. Kryddmixen var både stark och har fräsch eftersmak. Den här super enkla gratängen är här för att stanna.
Vill ni prova själv så kommer receptet nedan.

4 personer

700 g fiskfile
2 påsar Santa Maria Tex Mex Fish Taco Spice Mix
400 g krossade tomater (jag tog med vitlöks smak i)
2 msk olja
1 dl strimlad purjolök
2 msk Santa Maria Tex Mex Red Jalapeno
salt och peppar
100 g fetaost.

Till servering: Färsk koriander och Santa Maria Tex Mex Nachos Chips

Värm ugnen till 175 grader och smöra en ugnsfast form.
Skär fisken i bitar och blanda med Fish Taco Spice Mix. Lägg fisken i formen.
Rör ihop krossad tomat med purjolök, jalapeno, salt och peppar och häll över fisken.
Toppa med fetaost och baka gratängen i ca 30 minuter tills fisken är klar.
Toppa med färsk koriander och serva med Nacho chips.
Äntligen, efter ett helt år av tystnad så smäller det högt idag. Melodifestivalen börjar idag och jag är så lycklig. Jag kommer att sakna Saras sällskap, hon var den enda som var lika intresserad av melodifestivalen och tog det på största allvar som jag här hemma. Nu har jag ingen, inte ens lillkillen tycker om det längre.

Fram med rosa boan, melodifestival-bling-bling, god mat och jag är redo.

Jag köpte nya nappar till Joline idag. Det blev en sort som hon inte har haft innan och jag måste ärligt medge att hon är inte speciellt vacker när hon har den sortens napp i munnen. När jag skulle ta kort på henne så ville Mike vara med på ett hörn, dem är inte överdrivet vackra på de korfet. Sådan far sådan dotter, eller vad heter det? Tur att dem är vackra i vanliga fall för annars hade jag nog blivit mörkrädd.

Det har varit bra fredag. Jag och Joline gick en liten promenad i snöslasket innan vi hämtade lillkillen ifrån skolan. Jag upptäckte att mina nya vinterskor inte var vattentäta.

Väl hemma så gjorde jag äppelknyten med smördeg. Dem blev överraskande goda med vispad grädde. Jag passade jag även på att göra lite katrinplommonpure och koka lite nappar och nappflaskor.

Jennie tittade förbi på en fika, undrar om hon kände doften av nybakat hem till sig. Jag älskar min lilla Jennie. Vi kollade lite outfit och nr 1 blev en klar vinnare. Till middag har jag gjort hemmagjord pizza, snacka om svulla dag.

Min 80-tals outfit inför nästa helgs dunder fest är kirrad. Det blir nr 1 som jag kommer att ha, lite extra piff här och där blir det också och självklart våfflar jag håret. Tack alla som har lämnat en liten kommentar och hjälpt mig i beslutångesten av klädval. Bara jag som får påminna mig själv att dra in magen hela kvällen, men där alkoholen slinker in åker vettet ut så jag får väl ta det lite lugnt, eller INTE. He he he...


Joline valde att bråka sig igenom nästan hela natten? Orolig som bara den var hon. Detta resulterade i att Mike försov sig imorse. Jag har aldrig skrattat så mycket innan åt en som har försovit sig som jag gjorde idag. Hur hann få på sig kläderna så snabbt? Från att klivit upp ur sängen och vara på jobbet tog han bara tio minuter. Helt otroligt.
Vem beställde ännu mer snö? Jag som kunde ana en pytte liten ljusning när man kunde se vägarna igår. Det räcker med den här äckel snön, vi behöver inte ha mer snö nu. Vi har fått tillräckligt. Usch, vad det förstörde min morgon.

En kaffe på det här, sen väcka barnen för idag ska lillkillen till skolan då han har blivit bättre. Jag tvingas gå i det här skitvädret med oskottade gångvägar och äckel snö som flyger runt, tack för den!
Men så svårt det är att få till den rätta 80-tals stilen till festen nästa helg. Jag har provat en massa kläder ikväll och pasade även på att organisera och göra i ordning mina garderober (så något vettigt fick jag gjort samtidigt). Här kommer några outfits som jag kan tänka mig, vad tycker ni? Kanske finns det någon där ute som har den perfekta 80-tals outfiten som ni vill sälja för billig peng till mig eller tips om vad som är SÅ 80-talet. I need help!


(fråga mig inte vad jag gör med benet, det ser riktigt roligt ut).
Ibland är min mamma bra dum, hon tänkte på helt fel sätt när hon undanhöll sjukhus vistelsen för oss barn. Mamma har en sjukdom som heter SLE och har haft den diagnosen i många herrans år. Så det är klart jag är lite extra orolig när hon får ont någonstans i kroppen.

Häromdagen så åkte hon in akut till sjukhuset för hon kunde inte andas. Dem trodde det var antingen hjärtat eller en propp i lungan. Efter grundliga undersökningar så visade det sig att hon har brytit ett revben som tryckte mot lungan. Hon har även fått pekfingret ifrån läkaren som menar på att hon måste ta sin sjukdom och symtom på allvar.

*Peppar peppar ta i trä* nu var det inte värre än ett brutet revben. Jag gav min mamma en utskällning utan dess like för jag vill och har rätt att få veta när det händer sådana här akuta och otäcka saker. Jag hade satt mig i bilen och åkt till kalmar direkt för att vara där för min mamma. Jag älskar min mamma.
Min stora kille och jag pratar med varandra varje morgon. Han ringer när han går hemmifrån och jag ringer upp han och sen pratar vi hela hans väg till skolan. Betyder så mycket för mig att få prata med han. Jag älskar min skitunge så mycket.

Imorse ringde han som vanligt, men idag så berättade han att han inte kunde prata med mig nu på morgonen för han skulle gå tillsammans med en kompis till skolan. Gulligt av han att ringa och berätta det för mig.

Jag tycker det är jätteviktigt att ringa minst en (två vanligtvis) om dagen så han att känner att jag finns där för han. Att det är jag som hör av mig till honom, lyssnar på allt han har att säga, vad han känner och så vidare.

Lillkillen har ingen feber, men hängig och förkyld så han får snällt vaa hemma idag med. Vi har även börjat med en laktosfri kost för honom och om tre veckor så ska vi låta han äta vanligt för att se om det blir någon skillnad. Sedan ska vi göra om samma procedur fast då med ägg. Allt enligt farbror doktorns råd. Jag vill bara hitta problemet så han slipper sina magproblem. Min älskade skitunge!

Jag är inte den som är ett stort fan av min mage, har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli det heller. MEN jag när jag ser på bilder tagna någon månad efter att jag ploppade Joline så måste jag erkänna att jag är jäkligt nöjd nu. Herre min gud, jag har klämt ut tre barn och går runt med denna vackra kropp, helt otroligt.

Joline i magen
två veckor innan Joline föddes8 dagar innan Joline föddes

En månad efter Joline ploppade

2,5 vecka efter att Joline föddes2,5 vecka efter Joline föddes

Idag
Jag undrar om det är fler än jag som upplever att min blogg tar tusen år att ladda upp. Vem felanmäler man det till i så fall?
Då har vi fått en ny sjukling här hemma, lillkillen är dunder förkyld. Dock ingen feber, men näsan hans är som en öppen kran och han nyser som bara den. Stackarn, självklart får han vara hemma ifrån skolan idag och nu ska jag pyssla om han.

Jag tog en snabb sväng in till stan (för att fixa en del av Mikes present), men det var inte enkelt som jag trodde det skulle vara. Men nu har jag mer kunskap inom det området iallafall.

Joline har börjat fatta lite smått hur man ska göra för att åla sig fram. Snacka om att hon har gjort så många framsteg på så kort tid. Nu Joline "haket" är halvvägs under bordet.

Det känns så konstigt när lillkillen inte är hemma, saknar han. Fast det är klart att han ska få leka med sina kompisar och ha roligt även utan lilla mamma hack i hälen.

En förmiddag med full rulle men ändå i lugn takt, hur går det ihop? Jo, jag har bara varit hemma och busat med lillskiten. Hon är bara för söt och envis som.synden själv.

Jag fick hem ett brev ifrån Borås Stad som vill att Joline ska börja på en finsk förskola. Dem skrev om alla possitiva egenskaper det finns att gå på en förskola där dem pratar barnets modersmål. Finns bara en sak dem har missat, vi talar inte finska i vårt hem. Jag har finsk blod i mig, förstår finska men talar inte finska.

Efter att jag hade pratat med storkillen i telefonen, så gjorde jag frukost till lillkillen och Joline. Det är så mysigt på morgonen när man inte behöver stressa. Jag följde med lillkillen till badet, dem har bad i skolan.

Det konstiga är att jag inte kommer träffa lillkillen förrän ikväll, för han ska följa med en kompis efter skolan och därefter åker dem till scouterna och efter det som först kommer han hem. Saknar han redan.

Joline är en riktig mammagris just nu. Fast är man sjuk får man vara mammagris och man får bli lite extra bortskämd som att somna i mammas famn och det har hon verkligen tagit fasta på.
Man ser det man vill se, de andra blundar man för. Kanske dags att öppna dina ögon och titta ordentligt för en gång skull. Gör gärna det innan det är försent.

Jag kan inte ge dig några råd, det är ditt liv och dina val. De enda jag kan göra är att berätta hur jag hade gjort om jag hade varit i samma situation.

Men jag har lärt mig leva livet genom alla mina misstag, motgångar och framgångar. Med ett gott självförtroende så går man inte på misstagen lika lätt.

Jag är inte gud som vet vad som är rätt eller fel, bara du vet vad som är de rätta för dig. Men titta dig i spegeln och där i spegeln har du svaret på alla dina frågor.