Nu har nyår börjat för oss, Jennie och Daniel kom med presenter till oss alla (smått och gott skål till mig och Mike, glasögon och raketer till boysen och en darrande sköldpadde leksak till Joline). Populärast är nog glasögonen som grabbarna fick. Snart ska vi äta vår goda tre rätters bestående av toast skagen, porterstek med pressad potatis och smörslungad grönsaker och till erfterrätt blir det a la Dalsjöfors (lager med smulade degestive kex, marinerade bär, ricottaost med äkta vaniljstång).





Vad, var och hur ska man börja att knyta ihop säcken med namnet år 2010.

Våren 2010
Efter en lång och kall vinter så var våren mer än välkommen av mig. På våren var det ett stort fokus på jobbet och det var riktigt roligt att få utbilda på gamla och nya på jobbet. Jag fick smaka på hur hemorrojder känns och det är bokstavligen "pain in the ars".

Sommar 2010
Förutom dem tropiska hettan, så minns jag med värme grabbarnas totalt misslyckande kanotkörning, tältande på trädgården, och high chapparal. Sen var det en evighets lång väntan på att Joline skulle komma till världen. Fem dagar över tiden när det regnade som värst valde hon att komma till världen.

Hösten 2010
Promenad, städ, promenad, Lillkillens tusen olika aktiviter, promenad, städ och promenad. Jag tror minsann att jag promenerade mig igenom hösten. Riktigt skönt att vara mammaledig och vara hundra procent närvarande för alla tre barnen.

Vintern 2010
Återigen en riktig vargavinter tog ett stadigt grepp om oss alla. Promenader avtog väldigt fort, för vem gillar att vara ute och gå i tio minus! Istället började jag träna både sumba och cirkelpass. Sömnlösa nätter avlöser varandra, men allt blir en vana tillslut. Slutet gott, allting gott.

Då har jag städat färdigt och jag tänker inte städa mer detta år (häftigt att kunna säga så). Middagsbordet är färdig dukat och nu ska jag bulta på mig lite kläder, handla de sista och kanske gå en liten omväg hem. Jag är fruktansvärt nöjd med livet just nu.

Tror knappats att det har undgått någon att det är självaste nyårsafton idag. Jag ska snart göra ett sista städryck för år 2010, sen ska jag njuta av denna härliga dag med min älskade familj.

I eftermiddag kommer Jennie och Daniel, vi ska äta tre rätters, leka charader, spela wii och sen ska vi smälla rakter så hela Dalsjöfors skakar. Det här kommer bli en underbar nyårsafton.
Vilken underbar kväll vi har haft, så där mysigt, roligt och galet som de ska vara. Nu ikväll blev tusen frågor och tusen ärliga svar (fråga mig inte ens hur vi kom in på ämnet) men så frågade min äldsta grabb "vad runka egentligen betydde". För min del var det bara att svara ärligt, "man drar i snoppen så den blir hård och efter ett tag kommer det ut gegga som kan vara vitt eller genomskinlig och då vet man att snoppen funar som den skat".

Efter den frågan kom tusen andra frågor. Dessa frågor fick jag helt eneklt svara på så ärligt jag kunde. Boysen börjar bli stora nu och dem har insett att dem har en snopp. Men en sak lärde jag mig ikväll, jag har alltid trott att killar har morgonstånd för att veta att "den" fungerar, men Mike säger att de endast beror på hur kissnödig man är, är det så?.

Sex och samlevand har aldrig varit hyss hyss i min uppväxt och jag det synsättet vill jag överföra till mina barn. Dem ska kunna känna sig bekväma (vilket dem uppenbarligen gör) att kunna fråga mig ALLT som dem undrar över utan att dem känner att jag på något sätt förlöjligar eller ljuger dem.
Vår allas underbara lilltös Joline fyller fem månader idag, För fem månader sen var det tropisk värme ute, över 30 grader varmt. Nu fem månader senare har vi vargavinter med 30 grader minus istället. Men oavsett om det är för varmt eller för kallt ute så värmer Joline våra hjärtan som slår alla rekord.

Då har jag äntligen kommit fram till de absolut sista dagen och ämne på listan. Idag är det ett ämne som har varit uppe på tapeten några gånger tidigare. Mina ögonblick börjar ju ta slut. Men men nu kör vi,

Ett sista ögonblick- Felkörning

Sommaren 2007 satt jag ensam i min fina ford mondeo på väg ifrån Kalmar till Eskilstuna. Det var bland de första långkörningen som jag gjorde ensam. I Norrköping kommer avfarten väldigt hastigt efter en skarp kurva. Jag tok missade avfarten.

När jag inte kände igen vägen så upptäckte jag att jag hade kört fel. Några av och påfarter senare så trodde jag att jag var på rätt väg igen. Men så fel jag hade, helt plötsligt stod det Malmö XX mil. Då fick jag panik, ringde mamma som inte kan höger och vänster så jag hamnade ännu mer fel.

Till slut fick jag prata med Matte, han guidade mig rätt. Det var en resa som jag kommer minnas länge. Den helgen körde jag kalmar-etuna-dalsjöfors-kalmar, det blev 120 mil plus felkörningen.

Jag är medlem i Buzzador och har nu fått mitt första paket innehållande produkter ifrån cliniderm. Åh, jag är som ett litet barn på julafton. Om ett par dagar ska jag komma med min rapport. Det här ska bli väldigt intressant.

Jaha, då har jag gjort stan. Några små fynd gjorde jag allt. En kjol till Joline, två gubbhattar till grabbarn, ett par örhängen och armband till mig för totalt 150 kr. Sen har jag även köpt en klocka till Dennon i födelsedagspresent. Nu sitter jag vid bion och väntar på att filmen ska ta slut så vi kan åka hem.

Nu är grabbarna på bio, med popcorna, godis och läsk ska dem titta på Mega Mind. Dem tycker väl det är extra spännande nu när dem är själva i biosalen utan mig. Medans dem är där så ska jag fördriva tiden med att gå runt på stan.

Jennie och Daniel kom över nu på eftermiddagen på en fika och planering för nyårsafton. Barnen gav dem julklappar och fick julklappar av dem. Gissa om dem blev glada. Boysen fick biobiljetter och Lilltösen fick två superfina tunnikor.

Imorgon ska boysen gå på bio själva, jag får väl vandra runt på stan så länge (åh stackars mig att jag måste gå runt i affärer helt ensam, wiiiii). För övrigt en mycket trevlig eftermiddag/ kväll har vi haft och det tackar vi för.

Ni som har läst min blogg ett tag kanske minns att när barnen fyller år så får dem önska sig designen på sin tårta. På tur att bestämma tårta är Dennon som fyller år den 5 januari. Den här gången får jag verkligen gnugga fantasiknölarna för han vill ha en tårta formad som en balyblade med ett special märke på.

Hmm, hur i alla mina dagar ska jag lyckas med detta? Det kan bli väldigt intressant. Under åren som har gått så har jag bland annat lyckas med att fixa tårtor som liknade spinderman, hulken, pokemonboll, bil, hamburgare, orm, pikachu, groda och hund. Men jag ger mig inte, så han kommer att få sin blaybladetårta.
Då har jag anmält mig till en tävling här på blogg.se. Man kan vinna en kamera ifrån Canon.Tänk om man kunde få vinna den? Chansen är lika stor som om någon skulle knacka på min dörr och ge mig en mijljon kronor.

Men jag kan ifall få drömma mig bort en liten stund, drömma om att få en möjlighet att få ta fina kort med en awesome kamera. Låt mig få drömma bort fram till den 31/12, sen kan ni väcka mig igen och då kan jag fortsätta att ta kort med min skitkamera.
Någon eller något tog tummen ur mitt arsel, gav mig en spark i arslet och körde in mig i köket. Med ny energi (vad den nu kom ifrån) så har jag nu gjort ett storkok av barnmat.

Potatis och morotspure som ska frysas in. Jag hittade även mörk blockchocklad och av det gjorde jag en sats med cornflakes/kokoskakor. Så eneklt och så gott.

Joline var med och synade så att jag gjorde rätt, boysen var inte ett dugg intresserad av att hjälpa till. Boysen ville iallafall slicka skålen. Nu känner jag mig stolt över mina köksliga bedrifter.

Dagens ämne ska handla om mina ambitioner (tur att det bara är en dag till för det börjar bli lite lång tråkigt att skriva om de olika ämnerna). Jaha, då kör vi.

Mina ambitioner.

När jag går in ett projekt är min ambition att slutföra projektet med bästa tänkbara resultat. Så har jag alltid gjort och så kommer jag alltid att göra. Att utföra halvfärdiga saker ligger inte i min natur. Sen kan projekten i sig ändras beroende på vart jag är i livet för tillfället.

På jobbet är min ambition att klättra i karriärsstegen, jag ger mig inte förrän jag är där jag vill vara. Det kan kännas lite ruttet att jag med stor säkerhet får börja om från noll igen när jag kommer tillbaka.

På hemmaplan är min ambition att se till att barnen får en sån fin och bra uppväxt som möjligt. Jag vill vara tillgänglig för mina barn och jag vill att dem ska vara stolt över att ha just mig som sin mamma.



Hur lite sömn behöver en människa för att klara av en dag utan att känna att hjärnan är som bomull? För som ni kanske förstår så sover fortfarande inte Joline någe vidare bra, hon vaknar varannan timme och inatt var hon vaken flera timmar.

Allt det här började när hon var sjuk, så jag tänkte om hon blir sjuk igen kanske hon kommer in i sin gamla och inderbara vanor? Nä, sjuka barn vill jag helst inte ha.Hon tycker för övrigt om att äta på sin fot, det är en ny vana.

Lilltösen har introducerat en ny sovmetod, duger den för henne så duger den för mig. En fot ska vara utanför spjälsängen. Förösker jag lirka in foten efter att hon har somnat så tar det bara två sekunder så lirkar hon ut foten igen. Jag kan tycka att det ser obekvämt ut, men inte hon. Alla sätt är bra förutom de dåliga.

Det blev ett kvälls äventyr för mig och boysen, vi åkte pulka (snowracer). Det var riktigt kallt men riktigt roligt. Nu är vi åter hemkomna och myser i värmen. Imorgon ska vi till stora backen och köra, det kommer bli grymt roligt.



På vägen hem så lärde jag boysen några enkla fraser på finska (dem få jag kan). De var roligt. Joline har fått dille på tvättlappar på sin mjuka leksaker, dem är alltid dyblöta efter hon har haft en omgång med dem.

Jag och barnen är strandsatta i min säng i väntan på att golven ska torka. Den blev en sväng med snabeldraken och moppen i allafall, vi kan ju inte gå omkring här och få tio kilo grus under fötterna. Så lite nytta har jag gjort. Så fort Mike kommer hem (gud vet när) och om det inte är försent så ska jag ta med boysen till backen och åka pulka.

Lite halvseg är jag, men det blir väl så med en dag utan måsten. Många borden, men dem hoppar jag över helt. Jag har blivit så lat nu över julen, knappt något ständande, inge tvättande, inga promenader eller något sånt.

Vet inte alls vad det har tagit åt mig, men bryr mig dessto mindre för det är ganska bekvämt att vara lat. Nu förstår jag hur det är att vara lat och jag tror jag kommer att fortsätta att vara det.
Dagens ämne ska handla om vad jag saknar, det brukar vara lite olika beroende på humör och form. Då kör vi,


Det absolut vanligaste jag saknar är självklart Dennon, men nu är lilla älsklingen här och det är underbart. De sndra jag kan sakna är mina nära och kära i Kalmar (och en som hamnat i E-Tuna). Jag kan sakna de lätt tillgängliga och oanmälda fikabesöken och sammanhållningen vi en gång hade.

Sen kan jag sakna toalettpapper när jag sitter på toa, kaffefilter när jag ska göra kaffe, balsam när jag ska tvätta håret, raggsocker när jag ska gå ner till källaren, en man som sover i sängen och inte i soffan och till sist så kan jag sakna sommar, sommar och åter sommar.
Just nu njuter jag till fullo, alla mina älskade barn är här. Jag älskar mina barn så himla mycket, deras sällskap betyder allt för mig. Vi har haft en riktigt myskväll, ätit massa gott (jag har säkert gått upp tre-fem kilon denna julen pga allt ätande och inge tränande de senaste två veckorna, hur ska detta sluta? Hua mig, jag måste skärpa till mig nu).

Vi har verkligen umgåts, Joline har rulla från rygg till mage och tvärtom på sin filt, grabbarna har suttit bredvid och försökt lära mig att spela blayblade. Men grabbarna har otur för deras mamma fattar inte alls hur man ska räkna poängen. Mike har varit borta hela kvällen, han är hos grannen. Undrar om han har det lika roligt som vi? Inte en chans.

Jag och boysen åkte en snabbis in till stan igen fast till Knalleland. Detta på grund av att jag skulle byta storlek på Jolines tunika och de supersöta jeansleggings. Tunikan hade dem i större storlek men inte leggingen *snyft* så jag tog ett par liknande leggings istället. Jag fyndade även en blå-turkos tunika med tillhörande leggings till Joline. Boysen fick varsin blayblade. Väl hemma öppnade liberopaket, vad grejer den innehöll.

Nu när alla tre barnen är hemma så är jag igång med kameran (saknar dock min gamla mobil för den tog tusen gånger bättre bilder). Av ett stort antal omtagningar så lyckades jag med att få några kort i allafall.

Dagens ämne ska handla om min favoritplats, rätt enkelt. Då kör vi,


Min favoritplats är helt klart mitt hem. Det finns ingen plats i världen som slår mitt hem. Här känner jag mig trygg, här kan jag vara mig själv och här kan jag finna ro.

Min favoritplats har allt som jag behöver, här har jag fått inreda efter min smak och det är hemtrevligt. En mysig, kärleksfull och harmonisk plats för mig/oss.
Jag och boysen åkte in till stan. Deras julklappspengar (ifrån mormor och farmor) brände i fickan. Raka vägen till BR blev det och där var vi 1,5 timme, dem hade lite svårt att bestämma sig. Till slut blev det de som dem tittade på först, blayblades.

Efter det gick vi förbi på Lindex där jag hämtade upp ett paket ifrån Libero. En liten cheese på MC blev det också för jag var tvungen och kissa (jag sa till boysen att gå på toa innan vi åkte men glömde bort själv att gå på toa).

Det blev även några till affärer som vi gick i och det enda som blev inhandlat var en gris skallra med olika melodier till Joline. Vi ha haft en underbar dag, de betyder så mycket för mig.

Ordspråket "Är man med i leken får man leken tåla" fick jag bokstavligen smaka på för en liten stund sen. Jag mega busa med Joline, hon brukar ta tag i mitt hår och med armstyrka brukar hon dra mitt ansikte till sig. Sen försöker hon "bita" mig på kinden och skrattar jättehögt. Ikväll gjorde hon likadant men en av hennes super vassa naglar rev loss en bit skinn vid min näsa. Herregud vad ont det gjorde.


Det ser inte mycket för världen på den här bilden, men se mig in real life så kommer ni att förstå. Såret är djupt. Henne vill jag inte bråka med när hon blir stor, he he. Nu nattar jag henne, sen ska jag forsätta att umgås med mina älskade boys.
He he, dagens ska handla om mina rädslor och det är ett gäng jag har samlat på mig. Men jag tar mina tre största rädslor. Då kör vi,

Mina rädslor

Min absolut största rädsla är att det ska hända barnen något, typ om dem skadar sig jätte mycket eller det absolut värsta att dem dör *peppar peppar ta i trä*. Jag har en livlig fantasi och med den kan koka ihop massa olika faror av ingenting, så jag är nog lite överbeskyddad.

Min andra rädsla handlar i stort sätt om samma sak fast då om mina absolut närmaste kära runt omkring mig *peppar peppar ta i trä igen*. Fantasin skenar gärna iväg att något ont kan ha hänt dem så som bilolycker, biloycker, mord om dem inte hör av sig om dem blir tex försenade.

Min tredje rädsla är för fåglar. Jag hatar dem och skulle aldrig utsätta mig själv att vara nära en fågel i onödan. Så uteserveringar är uteslutet, likaså att mata änder i parken. Jag går hellre en omväg om det är så att en fågel inte vill flytta på sig.

Då har jag utfört sista arbetsdagen på mitt jobb. Nu får jag inte hoppa in oh jobba extra och det suger hårt. Jag måste försöka få tag på ett extra jobb på helgerna, någon som vet om något?

Precis när jag kom hem efter att jag svängt förbi svärföräldrana för att plockat upp Joline så kom Mike och boysen. Vi har öppnat julklappar, ätit och nu ska vi umgås massor. Nu är jag lycklig.

Tänkte dela med mig av ett SMS jag fick ifrån exet.

"Hej hej i Stugan. Ville bara berätta att snowboarding är nog inget för våran stora grabb. Fast kanske efter lite träning. Han var jätte duktigt, han tog på sig varma kläder och sina nya fina snowboard skor och tog brädan under armen. Med snabba men stolta steg gick han till den lilla backen på max fem meter.

Han spände sin bräda på fötterna, åkte sina fem meter och la sig på rygg och där låg han kvar. Han skickade lillebror till mig (exet) med sändebud "Pappa, Dennon ligger i backen och kommer inte upp". Snabb som en gasell springer jag (exet) ut. Där ligger Dennon så fint på rygg och kommer ingen vart. Det var bara och knäppa loss han från brädan och sen gick vi hem. Allting gott, slutet gott. He he".
Humöret svänger upp och ner som en berg och dalbana på mig, jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på? P-pillrna så klart, vad annars (det beror absolut inte på mitt finska temprament). I know, I am sorry. Men nu har allt löst sig och det är jag väldigt tacksam för och nu kan jag andas ut en lättnads suck.

Imorgon är en dag som jag har väntat på mer än självaste julafton, dem älskade boysen kommer hem. Åhh, som jag har längtat. Då är alla barn hos mig och älsklingen (som för övrigt är så supersnäll och ställer upp och hämtar dem medans jag jobbar, han är alldeles underbar).

Jag blev väldigt glad ikväll för jag var ner en sväng till grannen, hon har fått permission ifrån sjukan. Även om det inte var en lång stund så var det skönt att få se henne, prata och umgås en stund iallafall. Nu ska jag sova och be en stilla bön att det inte är lika halt på vägarna imorgon.

Undrar om jag ens har något blod kvar i min kropp efter snart tre månaders mensande? Sista veckan har varit värst. Det har gått så långt att jag blir svimmfärdig när jag reser mig upp, tappar hår och gud vet vad. Det blir till att ringa barnmorskan på måndag för det här funkar inte längre. Humöret mitt är inte på topp heller och det stör mig.
Ilska är ett starkt ord,  just nu kokar jag och det är väldigt ordentligt j*vla f*tt mycket.
Dagens ämne ska handla om"en första", då kör vi.

Första gången jag fick mens då var jag tolv år och det firades med prinsesstårta. De ni!
Det var jag och dem mellandagsrea-kåta människorna på de glashala vägarna imorse. Det var INTE roligt att köra bil idag och jag ät tacksam att jag är hemma nu och välbehållen.

På jobbet flöt allt på precis som vanligt, några borttagna system och några nya system att lära sig och sen var jag fite for fight igen. Men efter nyår är det nya regler på jobbet vilket innebär att jag inte kommer att få jobba extra och det suger hårt.

Väl hemma hade älsklingen gjort hemmagjord pizza som var så gudomligt god. Nu är jag så himla trött för lilltösen vaknade alldeles för många gånger inatt.
Vilken bra och trevlig julafton vi har haft hos svärföräldrana. Vi är ganska nyss hemkomna, mätta, belåtna och lite trötta. Joline fick så fina julklappar beståendes av kläder och en resesäng av sin farmor och farfar. Vi skarpade trisslotter som dem hade köpte till oss, alla vann förutom jag *typiskt*.
Fyra minuter innan ica stängdes idag så hann vi in för att hämta ut paket ifrån pappa och Dolly.Tänk att lilla jag också fick julklapp, ett par långkalsonger *perfekt*, ett badrumsset i keramik och presentkort på Ica. Mike fick världens största badlakan med en älg på. Joline fick en ursöt pyjamas.
Här hemma har Joline öppnat paket ifrån mormor, två superfina lila bodys och ett par lila byxor. Av mig och Mike har hon fått leksaker, kläder, hårspännen och hakklapp i plast. Mike fick ett stort rakset, cult-saker, doftljus och "baka med barn-bok". Grabbarna var glada över sina paket också. Storkillen fick en snowboard, iphone, kläder och bok. Lillkillen hade fått sin snowracer, iphone och kläder.
Jag vill så gärna ha hem mina grabbar nu, vill mysa och ge dem massor kärlek. Saknar dem så himla mycket. Det är utplock av alla julklappar som har öppnats här idag som är med på bilderna.
Dagens ämne ska handla om saker som får mig att gråta. Då kör iväg,

Maktlöshet och orättvisor som ibland dyker upp i mitt liv får mig att gråta. Det är väldigt väldigt sällan jag gråter, det var oftare förr. Självklart kan jag fälla en och annan tår om jag gör illa mig, men då brukar det oftast komma ur en lång rad med svordommar istället. Sen bölar jag till sorgliga filmer, serier eller galor.
Lilla söta Joline har fått sin morgon julklapp, hon tyckte det var riktigt roligt med allt prassel ljud ifrån julklappspappret. Nu ska det intas några koppar kaffe och lite julfrukost. Sen kl 12 ska vi till svärföräldrana och innan dess ska jag hinna hoppa in i duschen och fixa i ordning mig lite och det är gott om tid.

Nu är det julafton så nu kan jag säga: God Jul. Nu på julafton borde man iallafall få öppna en julklapp, synd att det inte finns en enda julklapp till mig under granen. Jag har inte varit snäll i år. Jo, jag fick ju faktiskt diskmaskninen som julklapp ifrån Mike.

Nu kastar jag in handuken och säger god natt. (och tack mamma för dn trevliga pratstunden ikväll).
Lilltösen kastade inte in handuken, hon tog en powernap  Jag målade mina naglar i en fin julröd färg varpå Mike sa att Joline också kunde få sina naglar målade så här på jul. Först sa jag nej för jag tänkte på vad alla andra skulle tycka och tänka. När jag berättade det för mamma så sa hon "jooo, klart hon ska ha fina julnaglar. Det fick du på din första jul och då var du bara sex månader gammal".

Jag tog mig en funderare och tog beslutet att måla lilltösens naglar med mycket tunt lager nagellack. Hon må vara liten, men som Mike sa "skit i vad andra tycker, hon är vår dotter och vi vill att hon ska vara lite julefin". Gud så sött det blev måste jag ändå medge, hon kan väl inte ta någon skada av lite nagellack som ska vara där över någon dag?

Joline har kastat in handduken och ville inte vara med på uppesittarkvällen. Jag förstår henne och jag förstår nu varför jag inte spelar bingolotto, det alldeles för långdraget. Kan liknas som en segrinnande sirap och jag är en otålig person som vill ha fart.

Men nu ska vi iallafall dricka lite glögg, äta salta kex med brieost och hjortronsylt (mycket bra kombo faktiskt) och lite vindruvor ska få slinka ner.

Joline har kastat in handuken och ville inte vara med på uppesittarkvällen. Jag förstår henne och jag förstår nu varför jag inte spelar bingolotto, det alldeles för långdraget. Kan liknas som en segrinnande sirap och jag är en otålig person som vill ha fart.

Men nu ska vi iallafall dricka lite glögg, äta salta kex med brieost och hjortronsylt (mycket bra kombo faktiskt) och lite vindruvor ska få slinka ner.

Ingen som helst stress överhuvudtaget i detta hem. Snarare tvärtom, näst intill lie långtråkigt faktiskt. Men snart börjar bingolotto och nu ska vi vinna *snälla* massa pengar för det behövs.

Joline är duracell-kaninen här hemma, hon är för söt. Grabbarna har så roligt att dem inte har tid att prata med sin mamma. Bra att dem har skoj iallafall.

Mina tankar går till alla trafikanter som sitter fast på vägarna, alla resenärer som sitter och väntar på sina tåg. Jag ber en liten bön och hoppas att ni alla kommer fram säkert, välbehållna och i någorlunda tid.

Jag gick (med Joline) på lång uppfriskande promenad. Det behövde jag. Tog svängen förbi torget och köpte två stycken bingolotter. Jag kan inte ens minnas när jag spelade bingolotto sist. Vem vet kanske vinner jag om inte annat så är det en bra tidsfördriv ikväll då jag inte behöver laga någon julmat.

Dagens ämne ska handla om vad som får mig att må bättre, det är lätt. Då kör vi,


Det här får mig att må bättre:

MINA BARN så klart, dem är mitt allt. Tror inte det har undgått någon som läser min blogg att mina barn betyder allt för mig. Och självklart är det just dem som får mig att må bättre.

Jag har haft lyckan att få vara mamma i snart elva år. När andra fortfarande bodde hemma, festade och levde loppan som om det inte fanns någon morgondag så var jag en mamma som gjorde (gör) allt för att dem ska få den tryggaste, finaste och kärleksfullaste barndomen.

Jag är en lycklig lottad människa som har så fina barn, villkorslös kärlek till dem. Det har inte alltid varit lätt, ooo nej. Deras behov kommer alltid i första hand och mina kommer i andra hand. Det är så det är och inget konstigt med det.
Även om vi kunde ta sovmorgon idag så vaknade lilltösen tidigt iallafall. Jag pratade en stund med storkillen och det var jätteskönt att få höra han ljuva stämma.

Första stora koppen med kaffen är redan uppdrucken och jag är inne på min andra. Lilltösen är så underbart söt, hon leker tittut med sig själv, utför morgongympa och de nya är att ta på fötterna.

Jag har sprungit fram och tillbaka mellan sången och köket. Bara på en timme har jag lyckas fått i mig ostkaka med grädde och hjortronsylt, en halv chocklad ask, en macka, jordnötter och lite nyttigt blev det också med en apelsin. Det sköljdes ner med en liter julmust.

Ni kanske förstår hur jag känner mig just nu, totalt äckligt proppmätt. Men sån blir jag när jag är depp då blir mat min bästa vän. Nu ska jag sova och imorgon är en ny dag, det här är Jolines allra första jul och då ska hon minsann ha en glad mamma vid sin sida. Natti natt.
Vilken skit dag det har varit. Efter sju timmar på vägarna kom en trött Mike hem med orden "det var sista gången jag ställde upp, nu får ni fixa det själva i fortsättningen". Tackar, det värmde.

Jag hade förberett goa maffiga toastmackor som jag hade tänkt slänga på toastgrillen när han kom hem. Men han ville inte ha så dem är kvar i kylen. I en halvtimme lekte han med lilltösen för att sen åka iväg med räkan för att vaka räv och kvar blev jag med Joline.

Nu har jag aktiverat en övertrött Joline som fick nanna kudde nu, hon somnade utan problem. Nu mer än någonsin så saknar jag mina grabbar. Jag hatar att gråta, men det kan inte hjälpas när allt går emot mig. Jag ger f*n upp nu, går och lägger mig med alla mina tankar.


Ania ringde för en stund sen, bilen startade *tack gode gud för det*. Så nu behöver Mike "bara" köra till Växjö och där kommer exets lillebror med några timmar försening och hämtar upp lillkillen. Så pyttelite tur i oturen.

Jag har även varit på nätet och kollat om det finns bussar som går mellan Kalmar och Boås för framtida hämtningar/ lämningar. Det gör det, fast då med ett byte i Jönköping och det är grabbarna för små för att klara av. Men kanske om vi åker till Jönköping så slipper dem att byta buss.

Tåg går också, fast återigen så är grabbarna för små för att åka själva. Tåg kan man inte lita på, dem är ofta inställda eller försenade. Och det finns för många idioter på tågen. Så tåg blir big no no, men buss kan säkert funka.

Jag måste hitta en bra, enkel lösning som fungerar för så som det är nu håller inte. Och all skit får jag för det var ju jag som flyttade ifrån Kalmar så då är det mitt fel om det kukar (ursäkta) sig.

Det som stör mig allra mest med de ständiga strulet angående hämta/ lämna lillkillen är allt bråk och tjafs det blir mellan mig och Mike. För det blir det, mer än nödvändigt. Jag blir mellanhanden alla hackar på och allt jag tänker på är lillkillen. Jag skulle kunna gå genom eld för mina barn.

Tur att jag sitter i min ensamhet så ingen ser mig när jag gråter. Det brister totalt för mig just nu. Varför ska det vara så svårt att vara mig just nu? Andra rycker på axlarna, suckar och säger "det ordnar sig" för dem bryr sig inte och i slutändan är det jag som får allt skit på mig ifrån alla håll.

Hur mycket ska jag orka med innan jag går sönder helt? Hur mycket?
Jag hade lika gärna kunnat vänta med att skriva det tidigare inlägget tills nu. För just nu är jag upprörd och ledsen. Fy f*n att det alltid, då menar jag alltid ska strula med hämtning/ lämning av lillkillen. Är det inte det ena så är det de andra. Kl 10.40 ringer en förtvivlad Ania (exet mamma) och säger att bilen inte startar. Exet som själv jobbar nu hade fixat så han lillebror skulle ha kört med deras mammas bil. Någon bilmekaniker hade varit där, men det hjälpte inte och dem hade ingen annan bil att köra med.

Det enda jag kände då var PANIK och inte nu igen. Jag fick leka telefonterror för att försöka få tag på någon i Kalmar som kunde tänka sig att låna ut sin bil i fyra timmar. Resultatet blev NOLL. Älsklingen som hade tagit ledigt från jobbet idag bara för att köra lillkillen, var milt uttryck "mindre glad" och lilla älskade lillkillen var JÄTTELEDSEN. Vilken j*vla maktlöshet jag kände då.

Älsklingen tog beslutet och kör nu tur och retur till Kalmar för att lämna lillkillen. Allt bara för lillkillens skull, för att han har räknat ner dagar, för att han har längtat efter att få komma till Kalmar. Fatta hur underbart snäll min älskling är som ställer upp på det här. Jag är glad för lillkillens skull men samtidigt så förbannat ledsen på allt strul som alltid ska ske när det gäller lillkillen.
Dagens ämne ska handla om saker som upprör mig. Jag har flera saker som upprör mig så jag tar ut ett asplock. Då kör vi.

Det här upprör mig:

När folk inte kan parkera ordentligt så fler får plats.
När folk blockerar hela gången i affären så man inte kommer förbi.
När dem inte skottar ordentligt.
När bilister bromsar vid grönt ljus (det kan ju bli rött) KÖR BARA KÖR!
När folk inte passar tiden.
När "någon" tror att kläderna hittar själv till tvättkorgen.
När man ställer tillbaka ett tomt mjölkpaket i kylskåpet.
När det är en överfullt i sopporna och "någon" tror att det får plats lite till.
När man ljuger för mig.
När folk tror att dem är bättre än mig, ingen är bättre än mig ;).
När vågen inte visar det jag vill.
Att min kropp får för sig att jag ska ha mens hela tiden.

Sen har vi givetvis de vanliga som skitsnack, orättvisor, mobbning, krig och fattigdom i världen.
Sista dagen idag för grabbarna innan dem har jullov. Lillkillen är i kyrkan, han ska sjunga lite psalmer, lyssna på (den häftiga) prästens visa ord och de långdragna talet som rektorn har. Vi föräldrar får inte vara med där. Storkillen har en vanlig skoldag.

Senare ska Mike köra lillkillen halvvägs till Kalmar då han ska fira julen där. Det kommer kännas tomt i huset och det gillar jag inte alls. Men nästa år då är det min jul och då kommer det vara stoj och skoj här hemma.

Det här med antal och storleken på julklappar för barn är något som alltid kommer att diskuteras om i varje hem som firar jul. Det måste bli rättvis för annars har man ett  barn som är ledsen.

Under vår gran ligger just nu 5 julklappar var till grabbarna, 7 julklappar till Joline och detta påpekade lillkillen direkt. "Varför får Joline två mer än oss"? Mitt svar blev "Du och Dennon har fler julklappar ifrån oss fast inte under granen för dem ska ni öppna på julafton hos pappa. Så alla tre ni tre får lika många julklappar"

Efter det samtalet så kom vi in på nästa och det var storleken på julklapparna. Fösrt blev han glad och sen blev han lite nedstämd och sa,"Tänk om Dennon blir ledsen för att han inte får den största julklappen? Och varför har Joline bara så "små" julklappar? Det är orättvist under vår julgran".

Ja, vad säger man med barn och julklappar. Fast jag minns så väl hur jag själv var när jag var liten. Jag kollade in antal julklappar, storleken och om det var rättvist så där är han nog väldigt lik mig. Eller är det inte lite så alla barn som har syskon är?
Jag tappar så sjukt mycket hår just nu (hormonernas fel). Jag har lyckas åstakomma stopp i avloppet i badrummet med mitt håravfall. Så idag efter badet så samlade jag ihop håret istället för att låta de hamna i avloppet  och det var ingen liten hög jag fick ihop. Herregud, hur ska det här sluta?

 

 

Jaha, dagens ämne ska handla om ett annat ögonblick. Då tar jag ett sorgligt ögonblick, då kör vi.


Ett annat ögonblick- Julafton 2008

Julen 2008 var det första gången  som jag firade jul utan mina grabbar. Minns så väl julaftons morgon, den var grå, trist och alldeles skit tråkig. Mike som annars vaknar jätte tidigt låg och sov hur länge som helst.

Vi åkte över till Mikes föräldrar och åt julmiddag (det var den enda stunden som var rolig på hela dagen). Väl hemma igen så gick tv:en i vardagsrummet sönder och jag fick titta på Kalle Anka på den pytte lilla tv:en i sovrummet. Jag satt och grät.

Hade jag inte varit tvungen att jobba på juldagen så hade jag satt mig i bilen och åkt till kalmar den julaftonen. Om jag inte missminner mig helt så la jag mig redan vid klockan 18.00 den dagen.

Det var inte så överdrivet mycket folk på stan, kanske jobbar de flesta. Det kändes iallafall skönt att ha fått inhandla julklappar och lite mat. Nu är dem inslagna och ligger under granen i väntan på att få öppnas av de andra.

Imorgon efter skolavslutningen åker lillkillen till sin pappa. Det kommer kännas väldigt konstigt att ha hela huset fullt med folk, utan det blir bara jag, Mike och Joline. Kanske är det därför den riktiga julkänslan inte finns hos mig.

Det blev ingen favorit i repris inatt, lilltösen vaknade vid halv fyra och var jätte pigg. Hon låg där och jollrade massor. Då kan man inte bli sur, vi hade mysstund istället.

Imorse gick vi till gympan, men det visade sig att barnen inte hade någon gymnastik (vilken ingen sagt då barnen som inte går på fritids var där). Så det var bara och traska vidare.

Snart ska jag slira in till stan för att handla lite mat och en och annan julklapp. Det är säkert fler än jag som är ute i sista sekunden så det blir nog tufft.

Nyss fick jag en alldeles varm känsla inombords när jag tänkte på mina fina barn. Som jag älskar dem. Jag är så himla stolt över deras fina framsteg och hur fina små människor dem är. Det bästa av allt är att dem är mina barn. Jag är så himla lycklig lottad och det är jag så tacksam över.

Eftersom jag inte tål gran (tack gode gud för det, hade väl fått dårdippen av all barr och skit med en riktig gran) så plockade vi ner vår fina plastgran ifrån vinden. Kan nog med handen på hjärtat säga att jag saknar den rosa granen som fanns i mitt hem i så många år, men den tillhörde exet.

Tillsammans klädde vi granen med vårt fina julpynt, glitter och ljust. Vanligtvis brukar vi klä granen dagen innan julafton, men då grabbarna firar jul med deras pappa i Kalmar så gjorde vi det idag. Det var bara Dennon som saknades, han kommer på söndag och som jag längtar efter han.

I eftermiddag har vi varit hos farbror doktorn för att kolla upp lillkillens magen. När doktorn hälsade på mig så stötte han på mig och jag hoppade till. En rejäl stöt fick jag, ha ha. Dokton klämde och kände på lillkillens magen, sen fick han lämna lite blod. Nu får vi vänta på provsvaren och utgå därifrån. Jag hoppas bara att vi hittar felet.

Dagens ämne ska handla om "den här månaden" och det är ett lätt ämne, då kör vi.

Den här månaden handlar om snö, halka, kyla och mörker. Den handlar även om spänning, förväntning och glädje. Den kan även handla om stress, mat, godisbak, pyntande, prestationsångest och mycket mindre pengar. Men jag har bestämt mig för att denna månaden ska handla om:

Kärlek
Gemenskap
Umgänge
Hopp
Lycka
Lugn
Frid



Äntligen, jag säger bara äntligen äntligen oh återigen äntligen. Tack du saliga ande. Joline somnade utan några bekymmer kl 21 igår och vaknade inte förrän nu kl. 7.30. En gång vid tolv vaknade hon och då räckte det med nappen för att få henne att somna om.

Jag vaknade några gånger inatt och fick lite panik, puttade lite på henne för att kolla så att hon levde. Jag är fortfarande lite chockad över att hon sov så länge. Tänk om det kunde vara så varje natt *hoppas*. Nu är jag jätte utvilad, glad och super lycklig.

Snart ska vi ner till skolan och lämna lillkillen. Bara tre dagar till sen hae han jullov.

Shit alltså, dubbel shit vad läskigt. Alla sover här hemma utom jag och jag är livrädd. Jag tror minsann att jag har påhälsning från den andra sidan (Säkert min gudfar Kari som kommer hit och önskar God Jul, han gick bort julen -97). Det kanske låter konstigt, men förklara då hur Dennons smörkniv ramlar från hyllan i köket när ingen var där eller hur Jolines våtservetter som ligger PÅ skötbordet helt plötsligt kan ramla över kanten och sen ner på golvet.

Sen att jag är löjligt livrädd för mörker och "andra sian grejer" gör inte saken bättre. Jag ropade så högt "försvinn" så jag trodde att alla skulle vakna här hemma. Jag gillar inte sånt här, dem får gärna finnas runt om mig men spöka fan inte för mig då får jag hjärtsnurr och svimmar ju. Jag ska nog putta på Mike så han vaknar, vill inte vara vaken själv nu. Så löjlig jag är, jag vet.
I eftermiddag har jag, Yade, Jennie, Jessica, Anders, Therese, Peter och L varit på den årliga Molla vandringen. Det var inte lika kallt som förra året och rundan kändes på något konstigt sätt mycket lättare att gå i år. Det bjöds på massor av glögg, pepparkaka, julmust, korv med bröd och godis.

Yade fick åka häst med vagn, sitta på Lucas (Jessicas jättestora häst) rygg och det gjorde verkligen hans dag. Jultomtar fanns det gott om också och tända marschaller längs hela vägen. Jag tror detta är en tradition jag vill bevara, det är så mysig att gå runt där med nära och kära.

Dagens ämne ska handla om något jag ångrar, då kör vi

Det kan låta lite klyschigt, men jag ångrar faktiskt ingenting som jag har gjort. Allt jag har gjort i mitt liv har format mig till den människa jag är idag. Om jag skulle börja ångra saker, så skulle den bra efterföljden också försvinna och det vill jag absolut inte vara utan. Så jag är jättetråkig, men det finns inget jag ångrar.

Men varför vaknade lilla jag inatt när jag inte behövde? Två gånger öppnade jag mina blå och hade svårt att somna om efter det och jag kan inte klaga på att det var Mike som väckte mig för han var inte i närheten. Men varför vaknade jag kl åttta när jag inte behöver det? Så dumt av mig, men det var riktigt skönt att få sova ut.

Frukost på sängen, morgontidningen och lite slapp innan barnen ska hämtas känns underbart lyxigt.
Ett riktigt bra julbord med bra underhållning var det. Det var skönt att vi rundade av relativt tidigt. Nu ska jag sova och vet ni jag ska sova hela natten utan att gå upp en enda gång och det kommer bli så underbart skönt med så mycket sammanhängande sömn. Nu säger jag Natti natt mina vänner.
Barnen är lämnade till Lars och Susanne, där kommer dem garanterat bli grymt bortskämda. Själv är jag nyduschad, stylad och klar  Snart ska jag och älsklingen iväg på julbord med hans jobbarkompisar. Vi ska vara på Ellagården och det kommer säkert bli trevligt. Det bästa är att jag kommer att få sova en hel natt, hur underbart är inte det. Nu ska hot mama slå klackarna i taket.

Mike är där han brukar vara en tidig lördags morgon och det är i skogen. Vi tre som var kvar hemma vaknade vid åtta tiden och vi har haft lördags mys, ätit frukost i sängen och kollat på julkalendern.



Vi ligger fortfarande kvar i sängen och kollar TV för just nu finns inga måsten, precis som det ska vara. Vi bara är vi tre. På tal om annat, barn är ärliga kanske lite för ärliga ibland. Yade påpekade att min rumpa pekar mer neråt än uppåt. Och det stämmer men när hände detta?

Dagens ämne ska handla om min favoritfödelsedag, då kör vi.

Min favorit födelsedag måste va den gången jag fyllde 25 för femte gången (trea, nolla på riktigt). Vi valde att slå två flugor i en smäll och hade ett stort midsommarfirande/ födelsedagsfest här på vår altan. Det var så trevligt att ha alla vänner runt omkring sig vid ett långbord, vi åt och drack. Åh härliga sommar vad jag längtar efter dig.

I smyg hade dem tisslat, tasslat och samlat ihop till en större paket till mig. Det var en lång kamp att öppna det välinslagna paketet, men tillslut tittade en rosa fin SonyEricsson C905 ut. (saknar mobilen så himla mycket). Jag blev så himla rörd av vetskapen att man gjort detta för mig, jag som nöjer mig med ett grattis när jag fyller år.

Då har vi avrundat av och jag säger god natt. Mike stackarns har vi sparkat ut i soffan, Joline ligger på ena sidan och Yade på andra sidan om mig.

Kvällen har varit  trevlig, Jennie och Daniel kom över hit (och Henrik alias räkan) och vi åt fredagsmiddag ihop. Jag fick hemmagjord glögg av Jennie, mmmm gott..

Medans Daniel och lilla Yade lekte ninja i köket så underhöll jag och Jennie lilla Joline. Det var operation "hålla Joline vaken" och Mike och Räkan spelade WII.

En helt lugn, perfekt och alldeles lagom fredag blev det här, med en liten extra knorr i slutändan. Nu ska jag sova medans jag kan, man vet aldrig hur natten blir med )oline.

Jag har blivit tillfrågad om att anta ett uppdrag, självklart så tackade jag ja till erbjudandet. Det fanns ingen tvekan ifrån min sida alls. Ett nytt spännande och lärorikt uppdrag.

Idag kom det ett samtal till mig och vi pratades vid lite. Det känns så himla skönt att lilla jag kan hjälpa en annan person. För mig betyder detta väldigt mycket och jag uppskattar det massor. Jag vet att jag talar lite i gåtor just nu och så kommer det förbli angående just detta. Men jag ville bara berätta hur glad jag faktiskt är.
Tack vare lite extra sömn inatt så har jag återfått min energi igen. Medans lilltösen sussade passade jag på att städa (städa städa varje fredag det tycker jag är kul, enda fram till jul).Nä, det är inte kul att städa men det förbaskat skönt när det är gjort.

Jag är riktigt glad idag, inget ska få sänka ner mitt humör. Helgen är planerad, ikväll blir det fredagsmys, imorgon ska barnen sova hos Lars och Susanne för jag och älsklingen ska på julbord och på söndag blir det molla julvandring. En riktig toppenhelg med andra ord.

Är det bara jag eller tycker inte ni också att "dagens ämne" upprepar sig fast i lite olika koncept. Ett minne, ett ögonblick, ett favorit minne är typ samma sak. Jag har inget "favoritminne" men ett minne kan jag plocka fram och skriva om. Då kör vi,

Mitt favoritminne

Det var sommar, strålande sol på klarblå himmel och jag var tolv år. Vi var på Skara sommarland, på vattenlandet. Jag hade slagit vad om hela 50 kr med min morbror om jag skulle våga åka frittfall eller inte.

Minns så väl olustkänslan när jag gick hela vägen upp, jag var inte rädd utan livrädd. Hjärtan bultade hårt och munnen var snustorr. När jag väl stod högst upp på toppen så såg alla människor ut som små myror där nere.

Efter en evighet så vågade jag åka och det var skräckfyllda sekunders resa. Ett rejält glädjetjut kom ur mig när jag var framme. Jag fegaste av dem alla vågade åka fritt fall och jag var så himla stolt över mig själv. Jag övervann min egna rädsla och växte som människa.

Äntligen bestämde Joline sig för att sova en hel natt (nästan, hon vaknade till två gånger men somnade om direkt). Jag behövde verkligen ha den här sömnen. Äntligen fredag och livet känns alldeles underbar.

Jag tror inte på några högre makter, annars hade dem inte testat mig till denna maximala gräns. Jag alldeles för stark person för att låta mig brytas ner pga lite motgångar.

Jag är tacksam över att jag har mer tålamod än vad själv visste att jag hade. Jag är tacksam att jag lyckas hålla humöret uppe fast att jag egentligen bara vill skrika rakt ut.

Jag är tacksam över mina vackra barn som gör så fina framsteg varje dag. Jag är tacksam över att vara just jag och ingen annan. Jag är tacksam över att jag inte är självupptagen.

För oavsett vad andra tycker, tänker och känner så är jag bra, en förbannat bra människa. Jag är tacksam över hur mitt liv har formats till där jag är idag.


Dagens ämne ska handla om min första kyss. Det är ett roligt ämne att prata om. Då kör vi,

Minförsta kyss

Min första kyss kan inte ha gjort någon större inverkan på mig för jag minns den händelsen bara lite svagt. Om jag inte missminner mig helt så var det vår och jag var 10-11 år. Vi lekte ryska posten i ett trapphus. Killen i fråga var något år äldre (minns inte namnet) och jag blev vald att kyssa honom.

Jag minns att jag blev så chockad att han stoppade in sin tunga i min mun och körde runt med den som om han lekte helikopter. Det var slemmigt och äckligt och absolut inga känslor inblandade.
Jag kämpade i snödriverna med barnvagnen till skolan och sen mammaträffen. Det tog evigheter att ta sig fram och jag fick mig ett oönkat träningspass.

Trots att lilltösen sov så dåligt inatt (och nätterna innan) så är hon ändå hyfsat pigg, var får hon all energin ifrån? Hon är VÄLDIGT mammig nu, hon ska bara vara i famnen.

Jag känner mig som om att jag har lämnat hjärnan kvar på kudden idag för jag är så tankspridd.Jag är lite urfunktion och det gillar jag inte alls.
Hjälp vad trött jag är idag, lilla Joline är inne i en hopplöst period. Hon sover inte på nätterna och allt är hopplöst. Hon var vaken och gnällde mellan 23.30 till 04.00 och sen lyckades hon somna.

Det värsta är att jag måste väcka henne strax för vi ska ner och lämna lillkillen på skolan. Vad är det som händer med min lilla tös? Hon som sov så bra på nätterna förut, men det är ett minne blott.

Nu en kopp kaffe och jag hoppas jag orkar med dagen.
Som ett stjärnfall, ren tur, lyckorus eller en fullträff. Kärt barn har många namn och jag kan bara säg en sak jag (vi) lyckades hitta storkillens julklapp, en riktig snowboard med bindningar och snowboard boots. Dock ej nytt. Men jag får helt enkelt trolla och fräscha till det lite. Jag (vi) hade inte råd att köpa en helt ny snowboard med tillbehör för det kostar flera flera tusen och den här var inte heller så billig.


Jag hoppas han blir nöjd, det huvudsaken. Jag vill så innerligt att dem ska bli glada för sina julklappar, dem är värda allt men är man lika fattig som en kyrkråtta är det svårt att ge dem precis allt. Nu är båda killarnas stora (läs dyra) julklappar klara. En sten har lättat ifrån hjärtat. Nu är det bara små paketer (för mängdens skull) som ska fixas och lilltösens paket, men det är det ingen panik med.
Jag har en sån himla bra och händig svärmor. Hon har sytt två stycken hakklappar då llltösen dreglar så fruktansvärt mycket. Dem är av plastad frote med kantband, den ena har gul kantband och den andra har röd kantband. Hon har även piffat till dem med ursöta tryck. Jag tackar ödmjukast och vet att dem kommer användas flitigt.

Varför köpa ett par strumpor till lilltösen när man kan köpa tio. Mang och Natalie gav lilltösen tio par svart vita knästrumpor. Dem är hur gulliga som helst och strumpor har alltid en tendens att försvinna så vi tackar ödmjukas för den fina presenten.

Idag ville lillkilen vara fin när han skulle till skolan (undra om han ska impa på någon tjej?). Han tog på sig skjorta, väst och slips. Så himla söt, dock vill han numera inte vara med på kort. Men jag lyckades lura han och tog ett smygkort på han. Kanske är jag för mycket paparazzi som har gjort att han inte längre ställer upp på kort. Min älskade lillkille.

Snowboards är dyra, svindyra i mitt tycke. Varför finns det inga billig nybörjar snowboards? Storkillen önskar sig en snowboard och det tänkte jag att han skulle få. Det skulle då gå i samma tema som lillkillens julklapp.

Så nu jagar jag efter en billig snowboard med skor, tips någon? Ingen som har en fräsch snowboard med skor liggandes hemma som denne kan tänkas sälja billigt (max 1000kr) till mig.

Dagens ämne ska handla om mina drömmar, då kör vi.

Just nu så hinner jag inte drömma något eftersom lilltösen väcker mig typ en gång i timmen. Men om det istället ska handla om önskedrömmar så önskar jag att jag vore rik.

Klart jag kan önska mig fred på jorden, att alla ska vara lyckliga och så vidare. Men nu gör jag inte det, utan jag drömmer om att bli rik och inte ekonomisk oberoende utan snuskigt rik vill jag bli. För pengar är nästan allt och då som först skulle jag ha möjligheten att hjälpa andra.

Så min dröm (som aldrig kommer att bli sann) är att bli rik. För rik på kärlek är jag redan både till mina älskade barn och Mike så där har drömmen redan slagit in.

Höll på glömma en viktigt sak, jag har fått en förtidig julklapp från Mike. Den var dock inte inslagen men vad gör det. Det var en ny diskmaskin. Vår tidigare diskmaskin höll på gå sönder helt och hållet så det var verkligen i rättan tid för en ny diskmaskin. Den är så fin och tusen tack för julklappen min älskade älskling. Puss

Vilket tråkigt ämne, nästan samma som i fredags. Men ok, då kör vi.

Idag har jag haft följande på mig:
Strumpor
Underkläder
Långkalsonger
Svarta jeans
Svart linne
Grå långärmad tröja

Sen har jag bytt om en gång och har nu på mig:
strumpor
underkläder
Gråa mysbyxor
Grå långärmad tröja

Om ni vill ha en bild, se tidigare inlägg "Då kör jag"
Efter att ha använt motioncykeln som min personliga klädhängare så har jag nu gjort slag i saken och kört igång. Nu har jag plockat av kläderna ifrån motionscykeln, dammat av den och kör som en dåre och bloggar samtidigt. Det är lite svårt att koncentrera sig på två saker när man flåsar värre än  en sexgalning.

Jag har faktiskt inte känt någon större lust att blogga idag även om dagen i sig har varit händelserik. Lilltösen gör framsteg, tror bilderna nedan talar för sig själv. Lillkillen har öppnat fritidsgård här hemma och jag fick lov och ta fram de stora kastrullerna när middagens skulle göras. Allt för mina barn.

Vad hände under natten? Förutom gos med min älskling så kom den verkligen från ingenstans, den här satans finnen på hakan. Jag klarar mig utan finnar.

Joline vaknade lika många gånger som jag lyckades somnade om, det vill säga för många gånger. Joline har äntligen fattat det här med att vända sig om såg jag precis nu, undrar om det är det som hon har övat på hela natten. Duktiga tjej.

Inatt upptäckte jag att jag måste in till stan idag, måste först och främst handla välling och blöjor som nästan är slut. Åh, tråkiga förnödenheter som är ett måste. Nu är det dags att lämna lillkillen till skolan.
Åh, just nu känner jag mig som världens dåligaste mamma. Jag glömde att lillkillen skulle ha med sig till skolan idag, hur dumt är inte det då. När alla andra kompisar satt och mumsade på sitt fika satt lillkillen där med ett glas saft. Fy vad dålig jag är.

Ikväll följde lillkillen med mig på sista träningen för i år. Det blev sumba, fika, luciatåg och avtackning av ledarna. Det kändes så konstigt att sitta där efter träningen och äta massa bullar så jag fortsatte att äta onyttigt (jordnötter) när jag kom hem. Imorgon är det dags att damma av motionscykeln och låta den få lite r*vsvett på sig igen. Jag måste hålla igång medans järnet är varmt, annars blir det bara pannkaka med all träning. Jag känner mig själv så väl, lite för väl.

Jag har tänkt på en sak och det gör mig ledsen. Min telefon är tyst, dödstyst. Vad har hänt med mina nära och kära? Vill ni inte prata med mig? Har ni tappat bort mitt nummer? Har jag gjort något dumt? När jag ringer, så svarar ni inte eller så känns det som om det är så besvärligt och prata med mig. Jag tänker inte ringa mer bara så ni vet. Varför ska bara jag höra av mig? Är det kärlek och omtänksamt, inte speciellt. Jag känner mig SÅ utanför. Tur jag har mina barn (och Mike), dem är mitt ALLT!
Eftersom jag städade igår så uteblev storstädningen idag (och jag är inte ett dugg ledsen för det). Medans Joline sov på förmiddagen så gick jag till datorn och började med lite julkorts design. Självklart så är det julkort med barnen på. Jag skulle testa och skriva ut, men sen försvann mitt julkort.



Jag fick till och med väcka lilla Joline när vi gick för att hämta Yade. Eftersom hon var vaken under vagnfärden så satte jag upp henne. Undrar om det är för tidigt att byta ut liggdelen till sittdelen på vagnen? Jag ska nog testa och se om det funkar. Sittdelen går att fälla ner helt och vi har en varm åkpåse.


Även Yade hade varit kreativ idag. Han hade målat skålen röd, lagt i stearinkorn och lite kanel i och en vek. Därefter hade dem värmt upp allt och till sist satt på ett grönt band. Ljuset ser ut som en skål med tomtegröt. Vad kreativ och nytänkande lärare dem har på skolan.

Dagens ämne ska handla om den här veckan. Då kör vi,

Den här veckan ska jag;
  • Träna en sista gång innan juluppehållet och därmed damma av motioncykeln (optimist)
  • Dricka upp minst ett paket med kaffe
  • Ringa Storkillen minst 14 gånger (2ggr/dag)
  • Gå 20 gånger till skolan för att lämna/ hämta lillkillen och bli arg på de oskottade vägen
  • Dammsuga två gånger, torka golvet en gång och plocka undan tusen gånger
  • Bli sur för att jag är en mens-kossa, ringa och boka tid till gyn. Dags för något nytt.
  • Pussa på barnen och säga snälla saker till dem minst tusen gånger
  • Gå på sista mammaträffen innan juluppehållet
  • Äta julbord och bli proppmätt med Mike och hans jobbarkompisar
  • Ha sex iallafall en gång
  • Blogga, blogga och åter blogga
God morgon världen, idag är det lucia och vi kollar på luciafirandet på TV nu innan vi ska gå iväg. En kille var på pricken lik Harry Potter, men så fint dem sjunger. Lilla Joline ha gått tillbaka till att vakna en gång varje 1,5 timme, så jag är lite trött eller ganska mycket trött.

Helt plötsligt ser jag lillkillen på golvet vid sin WII-lådan. Han rensar ur och städar i den. Han tyckte det var dags och få ordning där. Jag blev så chockad då jag inte ens sagt till han att städa där. Antingen har mitt rensanade smittat av sig till honom eller så försöker han göra snälla saker självmant så här 12 dagar innan jul.

INNAN:


EFTER:
Som ni kanske har förstått så gillar jag att ha det fint runt omkring mig. Fast jag är en "fusk-pedant" för det som inte syns, där brukar det vara kaos. Dem flesta jag känner brukar ha ett litet skåp, en låda eller en hylla som man lägger allt skit man inte riktigt vet var det ska vara. Jag har hela städskåpet till det. När man öppnar det skåpet för man vara tacksam över att inte få något över sig. Ikväll fick jag nog och började rensa ur.

INNAN:

EFTER:

Nu har jag och lillkillen baka pepparkakor och det doftar jul här hemma. Snart så ska vi ha lite adventsfika med lussekatter, pepparkakor och julgodis och tända de tredje ljuset. Vilket härligt söndagsmys vi har i detta hus.

Numera har jag bytt ut min handväska mot en skötväska, det är smidigare då Joline alltid är där jag är. Annars är jag en sån som älskar handväskor och har ett tiotal jag pendlar mellan. Då kör vi,


I väskan finns följande:
Blöjor
Våtservetter
Body
Tunnika
Byxor
Strumpor
Spyfilt
Haklapp
Leksaker
Välling
Napp
Tuggummi
Plånbok
Penna
Jag blev övergiven. Mike drog iväg tidigt imorse för att jaga, Lillkillen blev upphämtad av kompisar och dem skulle åka pulka och Joline sov. Så jag gjorde det jag brukar göra och ni som känner mig vet nog vad det är, storstädning. Nu luktar det gudomligt gott här hemma, dammet är borta, saker undanplockade, golven är rena, tvätten är tvättad och jag njuter till fullo.



Nu förtjänar jag en härlig kopp kaffe.
Vilken perfekt natt, äntligen. Den perfekta natten kom inte en dag försent. Joline somnade 21.30 och vaknade inte förrän kl 7 (en gång vid kl 5, men då dög det med nappen och hon somna om direkt). Nu känner jag mig äntligen utvilad. Det var så mysigt att ligga kvar i sängen imorse och gosa med barnen, det kändes så lyxigt att inte behöva kliva upp.

Vad dagen har att erbjuda vet jag ännu inte. Men utomhus vistelse vill jag gärna undvika för det är 10 minus ute och det är inte min nivå av temperatur som jag gillar. Tror allt att det blir lite pepparkaksbak idag.

När älsklingen kom hem ifrån sin jakt så fick jag gå och lägga mig, sov i timme och det gjorde mig gott. Innan jag la mig hade jag huvudvärk men inte när jag vaknade, så skönt. Jag klev upp till ett färdig dukat bord, tacos stod på menyn.

Nu blir det lugnare än lugna gatan här hemma, jag ska bara ligga på soffan slappa och äta en massa julgodis tillsammans med min älskade familj. Jag har inge vettigt att blogga om så jag tar ledigt härifrån för kvällen. Peace.
Dagens ämne ska handla om mina syskon och jag har en hel drös med hel-halvsyskon eftersom jag kommer ifrån mordern familj. Då kör vi,

Syskon jag är uppväxt med:

Fredrik Eriksson Lillebror (1983)
Ja, när vi var små så var vi som katt och råtta. Vi bråkade om allt och när vi inte gjorde det så var det bara för att en av oss var sjuka. Jag älskade att reta gallfeber på Fredrik, han blev alltid så fly förbannad och slängde saker runt omkring sig. Nu i vuxen ålder kommer vi bra överens, men klart vi retar varandra fortfarande. Fredrik är den lugna och ordningsamma killen.


Thomas Eriksson (1988)
När Thomas var liten var han ofta jätte sjuk pga astma. Han skrek och gnällde hela tiden. Han ville jag lämna tillbaka till sjukhuset, men sen blev det bättre. Thomas lyckades alltid hitta på en massa bus som han skyllde på Kia. Han var grymt bra fotbollsspelare som liten och vi var med på varje match för att heja på. Thomas är vår kramgoa plutt.


Kia Eriksson (1990)
Lilla arbiggan som alltid fick sin vilja igenom som liten. Ett busfrö som gjorde massa bus och skyllde det på Thomas.Kia är den minsta i vår familj och därmed den som är mest bortskämd av mamma (ja mamma det tog lång tid innan du klippte navelsträngen med henne). Kia är viljestark och vet vad hon vill. I vår familj kommer hon alltid ses som den lilla busungen oavsett ålder.



Syskon jag inte är uppväxt med:

Jan-Mikael Seppälä, storebror
Janne som han kallas för är min biologiska storebror. Han är två år äldre än mig, är uppväxt och bor i Finland. Han ritar fantastikt bra.

Pettri Seppälä, storebror och Jonna Seppälä, lillasyster.
Vi har träffats någom enstaka gång  så jag har inte bildat mig någon speciell uppfattning om dem. Jag vet inte ens hur gamla dem är. Dem bor i Finland





Joline var snäll mot sin mamma inatt, hon vaknade bara två gånger. Den ena gången tog jag Joline och den andra gången tog Mike henne. Sen vid sju så fick komma ner till min säng och vi sov till 9.00 och det behövde jag.

Idag mår man som man förtjänar, vilken salig blandning det blev igår. Jag fick för mig att jag var av samma kaliber som förr, men nej så fel jag hade. Som tur var så blev jag inte överfull och gjorde inte bort mig och det är jag tacksam för.

Men magen tålde nog inte maten eller alkoholen för herre min gud vilken tarmtömning jag gjorde imorse. Jag och kidsen har varit nere på den årliga julmarknaden på Dalsjöfors torget. Vi lyssnade på lucia, handlade lite lotter och träffade folk. Det var skönt att få komma ut lite, det behövde jag. 

Herre min gud vad skoj jag har haft ikväll. Allt var perfekt förutom den så kallade julbordet för det var verkligen snålt med mat. Jag var inne i dimman alldeles för länge men som tur var lyckades jag hitta ut och därmed åkte jag hem till min trygga vrå igen. Jag är så tacksam över min nära relation till mina kära arbetskamrater och jag säger bara en sak nu, herre j*vlar vad jag älskar Mike och mina barn, amen.



Dagens ämne ska handla om vad jag har på mig. Då kör vi,

Givetsvis så valde jag mina kläder som jag ska ha på julfesten. Svartra underkläder, svarta nylonstrumpor, svart halsterneck klänning med en överdelen som har svarta paljetter och en svart stickad bolero. Jag är mycket nöjd med klädvalet och nu är jag hos mina älskade arbetskompisar och säger: Nu kör vi, vi ses i dimman.

Nu måste jag få gnälla av mig och tycka lite synd om mig själv. Joline är så kinkig idag, hon vill bara vara i famnen och jag var tvungen att gå runt med henne för att hon inte skulle gråta. Tillslut somnade hon i min famn och jag kommer ingenstans.

Det är precis som om hon känner på sig att jag ska iväg ikväll. Eller så är väl hon övertrött och extremt mammakär efter nattens bravader. Tur jag har mobilen så jag kan blogga och kolla runt på nätet medans hon använder.mig som sin säng.

Jag känner att jag måste ha ångan uppe hela tiden annars tror jag att tröttheten tar överhand och det går inte idag.

Efter att jag hämtade lillkillen så gick vi till affären, handla saker för Rocky Roads. Mötte Jennie som var på väg in till Le o Landa, dem hade 25 procent rabatt och även jag hamnade där. Köpte 12 stycken miniburkar med lock till barnmat och småprylar.

Jag har även hunnit med att färga ögonbrynen och lilltösen är lite kinkig idag. Hon vill gärna vara i famnen hela tiden och då får hon vara det för jag har en extra hand som är ledig. Bara ryggen som tar stryk av allt bärande..Lite redbull och jag är igång igen.

Det var meningen att Lillkillen och jag skulle baka Rocky Roads nu men han gick till en kompis. Eller kompis och kompis, dem två har inte dragit jämt men nu när han ringde och lillkillen ville gå dit så tycker jag det är helt ok. Bättre att vara vänner än ovänner.

Hur lite sömn jag än tycks få så kan jag inte sova på dagarna. All heder till mig för att jag lyckas få vardagen gå ihop med alla bestyr, måste vara duracell-kaninen inom mig.

Nu har  vi lämnat Lillkillen på skolan och vi kommit hem,. Jag har hunnit med de vanliga, lite undan plockning, städning osv. Sen gav jag lilltösen lite mat och hela hon sken som en solstråle.

Jag har ringt och bokat tid hos läkaren åt Lillkillen. Nu måste vi få bukt på hans problem-mage och gå till botten med det här. Säga vad man vill men vad bra personal det är på vårdcentralen här i byn.

Efter en liten kampstrid så sover hon i sin säng, jag ligger bredvid och vaggar med foten. Sen ska vi hämta Lillkillen, handla, fixa mat och sen ikväll blir det raj-raj för min del på jobbets julfest.

Åh, jag måste berätta en sjuk sak. Jag är en person alltid är i tid, gärna 10-15 minuter innan avsatt tid. Sista minuten är inte min grej för kan jag undvika stress så gör jag det. Så därför går vi ner till skolan någonstans mellan 8.00 och 8.05 så vi är framme runt kvart, tjugo över.

Nu har en lärare  sagt till Yade (inte mig) att är man inte frtidsbarn så får man inte vara i skolan innan den börjar kl. 8.30. Ibland brukar dem få gå in 5-10 minuter innan bara för att det är så kallt ute och det tycker väl h*n att de är  jobbigt, vad vet jag?

Detta är de dummaste jag har hört på länge och jag ska minnsann ta det med personen i fråga. Sådana saker säger man i så fall till föräldrana och inte till barnen. Jag brukar stå kvar ute med alla barnen (om dem inte går in) för jag gillar att prata med dem. Sen vill jag gärna ge en komplimang till varje barn runt omkring mig för jag vet att de höjer deras självkänsla.
Hua, vilken natt jag har haft. Vad håller lilla Joline på med? Hon vaknade första gången vid 00.15 och sen ville hon inte sova. Hon skrek värre än en stucken gris. Hon var inte för varm/kall, låg inte konstigt, ville  inte ha  napp eller mat dög inte utan bara min famn. Hon är smart, hon vet att hon skriker lite mer och lite högre så måste jag ta upp henne så inte de andra vaknar. *skitunge*.

Nu får ni kalla mig elak bitch, det bryr jag mig inte om. Men jag ser helst inte att Joline ska somna i min famn (dock får hon gärna vara i min famn och "lugna ner" sig) för jag vill inte vänja henne med att somna i famnen eftersom jag vet att den avvänjningen inte blir skoj. Däremot klappar jag gärna henne när hon ligger i sin säng, så hon känner att jag finns här för henne.

Hon somnar om för att vakna 1,5 timme senare och samma procedur igen och så har det varit hela långa natten. Om det tillväxtperiod, utvecklingsfas eller tänder struntar jag i, jag vill bara ha tillbaka mina nätter och min snälla Joline. Nu litervis med kaffe för snart ska vi gå och lämna lillkillen.
Vi har haft pepparkakshusbygge här ikväll. Två stycken hus blev det. Vi har haft skoj. Efter en stor möda och ett lite besvär så blev dem klara. Att bränna sig på smält socker gör ont men med vatten och lite salt på blåsan så försvann de onda.

Vi fick tillverka en alldeles egen sprittpåse av en plastpåse eftersom smörpappert inte fungerade alls. Vi fick kristyr nästan över hela köket men lite lyckades vi få på pepparkakshusen. Lite nonstops-godis och sen var det klart. Vi är super nöjda iaf.

Dagens ämne ska handla om min tro. Det är ett komplicerat ämne tycker jag. Då kör vi,

Min tro

Jag har ingen religon som jag följer och lever efter. Men klart att jag tro på något, men vad? Om jag hade blivit uppväxt med en speciell tro så kanske den här ämnet hade varit lättare för mig. Men nu är jag uppväxt i ett hem där vi fått bilda en egen uppfattning om religon och tro.

Finns det en gud? Vad vet jag för jag har aldrig fått en uppenbarelse eller känt guds närhet. Jag tror mer på att vi alla är våra egna gudar. Vi ber om styrka, vägledning och om förlåtelse till gud och guden är du själv. Ingen annan än du själv vet vad du egentligen tänker, tycker eller känner..

Så min tro är att tro på mig själv. Jag är min egna gud och ber böner till mig själv. Om jag nu har helt fel så får denna riktiga gud gärna komma över på en kopp kaffe och diskutera detta med mig. My door is open for the real god. Förstår ni hur jag menar eller blev det bara luddigt?


Jag är nog väldigt fåfäng av mig och självkritisk. Jag kan inte gå ner till affären utan ha ansiktet på mig. Självklart så är jag fullt medveten om att jag inte är den vackraste som går i ett par skor. Däremot ser jag till att ha ett fräscht  yttre, så gott det går.

Jag har enkel förklaring till min fåfänga och det är för att jag inte vill att "folk" ska snegla på mig och säga att jag är typ "white trash" och inte tar hand om mig själv. Jag visa världen att man kan vara "snygg" fast att man är söndersliten mamma. 

Men det finns en sak som förstör hela mitt yttre och det är min fula mage. Ja, jag vet att det var fyra månader sen jag fick barn. Men jag vet av tidigare erfarenhet att magen kommer att förbli en överjäst degklump. Och träning hjälper inte, det gör mig så ledsen.

Idag har jag och Joline varit på mammaträffen. Jag hade med mig lussekatter och pepparkakor. Vi har det väldigt trevlig på våra mammaträffar. Nu ska vi vara hemma.en liten stund och sen bär det iväg på Yades tennisträning.

Jo, Mike var inte arbetslös länge. Efter knappt 1,5 vecka har han ett nytt jobb som han får jobba timmar på. Är inte det underbart. Och det bästa är att vi har inte gått varandra på nerverna den här tiden hemma tillsammans utan vi har haft det riktigt bra.

Inatt vaknade Joline bara tre gånger, två gånger dög det med napp och tredje gångn ville hon ha mat (som älsklingen gick upp och fixade). Det artar sig. Jag vill så gärna att hon ska gå tillbaka till sin "vanliga" sovrutin.

Vet att det mycket tjat om Joline och sömn just nu, men det får ni ta.

Om vi ska snacka om annat så kan vi ta mitt förbannande blödande, hur ofta ska man ha mens? J*vla minipiller, På två månader har jag varit mensfri i två veckor, då kanske ni förstår mitt problem. Jag ger det en månad till och blir det hormonsprial.

Förresten, God morgon på er

Ikväll var det sista styrke cirkelpasset för denna termin. Jag hade en äldre dam som gick runt passet med mig. Jag säger bara vilket krutpaket hon var och givetvis kunde jag inte vara sämre och det känns nu efteråt.  Lite tråkigt med uppehåll nu när jag kommit igång på riktigt.

Kom hem slängde mig i en varm härlig dusch och nu ligger jag i sängen med ett glas vin och ska kolla på Greys. Livet är underbart och jag hoppas verkligen att lilltösen sover inatt och inte får för sig att vakna en gång i timmen. Men med min tur vaknar hon väl säkert en gång i halvtimmen inatt.

Det ska börjas i tid. En god vana är bra att börja tidigt för då blir det en självklarhet. Men lilltösen har inte fått en enda tand ännu fast folktandvården är ute i god tid och har skickat henne en tandborste och tandkräm med posten. Det tackar vi för.

Fy attans vad jag har varit duktig idag, först lussebak och nu julgodis bak. Det blev knäck, cornflakes/kokos-chokladbitar och nötkärnor/nonstop i mörkchokladbitar. Den med cornflakes/kokos är supergod och så enkel att göra så jag tänker dela med mig av de receptet till er.


40-50 stycken
200 gram blockchoklad
2 msk olja
2 dl kokosflingor
4 dl cornflakes

Ta fram en långpanna och klä den i bakplåtspapper.
Bryt blockchokladen i mindre bitar, smält chokladen tillsammans med oljan i ett vattenbad eller i micron.
Blanda i kokosflingorna och cornflakesen i den smälta chokladen.
Klicka ut en msk smet i taget på långpannan.  Låt godisen stelna, förvara godiset  i en låda med smörpapper mellan lagrena.
Klart!
Dagens ämne ska handla om ett ögonblick. Det var svårt att välja ut just ett ögonblick för jag har nämnligen tre fina och kärleksfulla ögonblick som är mina barns födelse.  Men jag väljer ut ett annat kärt ögonblick. Då kör vi...

Första ögonblicket med Mike.

Midsommarafton år 2007. Solen tittar fram efter de ihärdiga regnet. Jag sitter på min balkong tillsammans med släkt och vänner. Micha gav mig en Tequila Rose drink bara för att få mig att sitta still i en sekund. Jag var på strålande humör och mycket förväntasfull, då ringer mobilen och jag svara fånigt "Ja, det är Ramona". Det var Mike i andra änden som sa "Har du reg.nr XXX.XXX?"

Han stod på prakeringen och ville att jag skulle gå ner och möta upp han. Den korta vägen ner till parkeringen kändes milslång. Hjärtat höll på dunka sig ur bröstet, händerna skakade värre än asplöv och tankarna for i huvudet "tänk om han är ful, tänk om han är skitsnygg, tänk om vi inte alls klickar då får han åka hem de 27 milen han kört hit"

När jag rundade hörnet såg jag den ursnygga Mike lutandes mot sin vita saab. Minns så väl vad han hade på sig och det var ljusa jeans, boots, svart linne under sin skinväst och en usa sjal på huvudet. Jissis vilken tio-poängare han var och det sa bara "klick" och lite pirr i musen :P.
Vilken bra förmiddag jag har haft. Efter att jag kom hem ifrån affären så påbörjade jag lussebaket. Saffran luktar verkligen jul. Det blev 50 härliga lussekatter, dem är gudomligt goda. Vad jag är duktigt. I eftermiddag så ska jag ge mig på julgodis bak.



)ennie kom över på fika, det är alltid lika trevligt att umgås med henne. Vi kan verkligen prata om allt mellan himmel och jord. Lilla Joline har vaken hela förmiddagen, undrar var hon får all energin ifrån. Hon om någon borde jju vara trött.
Min älskade lilla Joline somnade kl 22.00 och valde att vaknade kl.00.00, 02.00, 03.00, 04.00, 05.00, 06.00 och 07.00. Ni kanske förstår hur pigg jag är idag, jättepigg. Jag förstår inte varför hon har börjat med dessa dumheter. Hon äter bra, bajsar bra, är glad och pigg tjej men ändå vill hon vakna så ofta på natten. WHY GOD WHY

Strax ska jag ta mig lite frisk luft (igen för jag har redan varit ute och lämnat Yade till skolan). Jag tog på mig att jag skulle fixa fikat tills imorgon på mammaträffen. Tror jag ska göra lussekatter och då behöver jag inhandla ingredienser till det.

Imorgon tidningen stod det att polisen skulle göra en storsatsning och bötfälla minst 2500 bilister. En av dem blev Mike så nu är det bara 2499 kvar.
Jag, Mike, Lillkillen och Lilltösen gick ner till scoutstugan för att vara med på den årliga ljusfesten. Vi gick med facklor genom hela Dalsjöfors till Folkets Park. Där bjöd Lillkillen och hans scoutvänner på ett luciatåg. Till sist fick vi (köpa) fika. Sen gick vi hela vägen hem. Det var en mysig tisdagskväll som vi har haft frånsätt scout-kvinnan som var microfonkåt, det tjuter i öronen fortfarande.


Dagens ämne ska handla om min bästa vän och detta kan bli intressant, då kör vi.

Min bästa vän vill att allt gott ska hända mig.
Min bästa vän öppnar sin dörr oavsett vilken tid det är på dygnet.
Min bästa vän skrattar åt mina dåliga skämt.
Min bästa vän är en vän som säger till mig om jag ser för fet ut i ett klädesplagg.
Min bästa vän lyssnar på mina problem utan att föra det vidare.
Min bästa vän tycker om min dansstil fast att jag hoppar som en groda.
Min bästa vän säger till mig om jag har mat mellan tänderna.
Min bästa vän är ärlig mot mig och säger vad hon tycker och tänker direkt.
Min bästa vän kan jag skratta och gråta med.

Eftersom jag inte har bott på samma ställe hela mitt liv så har jag haft turen att fått fler bästa vänner och alla håller jag kärt om hjärtat fortfarande. Jag tänkte dela med mig ett minne av varje bästa vän jag har och har haft. För den delen säger man bästa vän numera? Är det inte bättre med nära vänner?

Michelle To Chap (Södertälje 1990)
Vi delade ett gemensamt intresse och det var för pojkbandet New kids on the block. Vi umgicks varje dag, övade danssteg, gick på keramikkurs, spelade basket. Det var hon och jag mot de andra tjejgänget. Vi har ingen större kontakt längre.


Malin Svensson (Trekanten 1993)
Vi var som siamesiska(stavning?) tvillingar, där Malin var där var jag och tvärtom. Vi umgicks dygnet runt, vi lyssnade på Punk musik och färgade håret i alla dess färger. På Djursvik åt vi hela vitlöksklyftor bara för att inte stinka alkohol. Vi har ingen större kontakt längre.



Wiola Molén (Trekanten 1993)
Wiola och jag kan prata om allt mellan himmel och jord. Första året på gymnasiet så skolkade vi och åkte över till öland för att fika, vi lyckades reta upp busschaffören med sången "En busschafför". Vi rymde till Djursvik utan mina föräldrars vetskap och hittade på en massa bus. Vi har kontakt fortfarande.



Eva Flink
(Södertälje 2000)
Eva var ett stort stöd för mig under en mycket svår period i mitt liv. Jag kunde älta samma sak om och om igen, hon lyssnade, tröstade och lyssnade igen. Vi fick en jättefin kontakt. Det käraste minnet jag har med Eva är när jag fick vara med på hennes tvillingpojkars förlossning, en fantastikt upplevelse. Vi har kontakt fortfarande.


Jennie Larsson (Dalsjöfors 2007)
Det sa bara "klick" mellan oss den dagen vi kom över för att hjälpa dem att dränera huset. Vi står varandra mycket nära och delar våra innersta hemligheter för varandra. Jennie är en sån där härligt sprallig person som sprider glädje runt omkring sig. Ett mysigt minne är förra året nyårsaftons dagen då vi grillar korv över en öppen eld vid deras trädgård i -20 minus. Vi har kontakt fortfarande.


Sara Kedeborn (Dalsjöfors 2007)
Hon är grannen som jag förföljer. Vi var grannar när vi bodde i lägenheterna här i byn och vi är grannar nu när vi bor i hus. Sara är en stark person med båda fötterna på jorden, hon är inte den som krusidullar. Vi pratar om allt och stöttar varandra genom svåra tider. Starkate minnet med Sara var när jag var vittne på hennes efterlängtade bröllop.Vi har kontakt fortfarande.

Jag satt i telefonkön till BR Leksaker Kalmar tyckte allmänt synd om mig själv så jag proppade inte en utan två skumtomtar i munnen då svarade dem. Och dem hade EN Polaris Snow Dragon kvar i butiken, dock inte en röd utan en vit.

Hon måste trott
att hon pratade med en galning för så glad jag blev, hon skulle lägga undan den i mitt namn. Efter det samtalet ringde jag exet, han åker och hämtat den och jag sätter in pengarna på hans konto.

Tack gode gud
, för det måste finnas en gud som dock lät mig få kämpa lite för att lyckas. Nu kan jag snart andas ut, inte riktigt än för det är inte i hamn riktigt än. Vill inte måla f*n på väggen.

Nu kommer det vara en liten kille som heter Yade som kommer bli så himla besviken på julafton. Jag har verkligen försökt med allt. Jag har ringt BR Leksaker i Borås, Göteborg och Jönköping men Polaris Snow Dragon är slut på centrallagret. Min sista chans är om den finns i Kalmar, men där behagar dem inte att svara i telefonen.

Det känns så himla ruttet just nu, stackars pojk!
Mike fick en härlig P-böter på fina 700 kr fast att han köpt en biljett. Han parkerade för nära en korsning. Tror ni att han var lycklig sen? Inte mycket.

Jag ligger så där lagom illa till just nu, för den där jä*la "polaris snow dragon" finns inte kvar i Br affären inne i stan heller, den finns inte att köpa på deras nätbutik heller. Den finns inte ens med på hemsidan. Vad gör man då?
Mike ska vara inne i stan kl. 10.00 för ett möte. Jag och Joline hakar på, det är dags att förhoppningsvis inhandla första julklappen. Lillkillen vill ha en speciell snowracer och i Knalleland så fanns den inte kvar. Jag får hoppas att den finns inne i stan. Annars ligger jag risigt till då han sa "vad gör det om den inte finns kvar i affären, jultomten har sådana på lager".

Mike kommer få bära Joline i bilbarnstolen inne i stan för hans bil har inte fattat att Mike inte bara är grytjägare utan pappa också. Vi har en jättefin vinterdag idag, man kan ana en blå himmel bakom molnen och det är inte illa det. Håll en tumme för mig att det finnss en sån speciell snowracer inne i stan.
Mike ska vara inne i stan kl. 10.00 på ettt möte. Jag och Joline hakar på, det är dags att förhoppningsvis inhandla första julklappen. Lillkillen vill ha en speciell snowracer och i Knalleland så fanns den inte kvar. Jag får hoppas att den finns inne i stan. Annars ligger jag risigt till då han sa "vad gör det om den inte finns kvar i affären, jultomten har sådana på lager".

Mike kommer få bära Joline i bilbarnstolen inne i stan för hans bil har inte fattat att Mike inte bara är grytjägare utan pappa också. Vi har en jättefin vinterdag idag, man kan ana en blå himmel bakom molnen och det är inte illa det. Håll en tumme för mig att det finnss en sån speciell snowracer inne i stan.
Nu vill jag ta ett allvarligt snack om vem som byter ut mitt barn på nätterna. Den här "tillväxt perioden" borde vara över nu och mer mat om nätterna behöver inte hon. Inatt hjälpte älsklingen till så det underlättade massor. Jag vet att det är övergående, men nu tycker jag personligen att Joline-vaknar-på-natten-massor-av-gånger kan vara över nu.

Lillkillen vaknade och gick upp självmant idag. Jag blev chockad men hans inre var inställd på att hinna se julkalendern innan skolan. Nu iväg till skolan med lillkillen ut mot nya härliga äventyr. Love
Då kommer min redogörelse om dagens ämne som ska handla om min dag. Då kör vi

Kl. 02.20
Joline vaknar, hon vill ha mat. Så det är bara kliva upp och fixa det

Kl. 04.30
Joline vaknar igen och vill ha mat igen, men jag ger henne nappen. Jag lyckades snooza henne

Kl. 06.10
Joline vaknar igen, nu går det inte att snooza henne. Mike fixar hennes mat.

Kl. 07.11
Alarmet går, dags att kliva upp. Medans jag slänger på kaffe så ringer jag Dennon. Jag förbereder Yades frukost medans jag pratar med Dennon i telefonen.

Kl. 07.30
Dags att väcka Yade, se till att han får på sig kläderna, ger han frukost. Samtidigt som han äter så dricker jag minst två koppar kaffe. Vi snackar om vad vi drömt på natten.

Kl. 08.00
Dags pussa Joline (och Mike) hej då och gå med Yade till skolan. Inte lika kallt ute, skönt. Ger Yade en kram och en puss på kinden, han skäms för sin pussande mamma.

Kl. 08.20
Kommer till Sara och barnen. Jag är barnvakt åt busungarna, Vi leker, läser, målar och städar. Jag lurar i barnen att det finns massa tomtenissar som rapporterar till tomten. T vill ta fram sin levande hamster ur buren, jag blir livrädd och säger NEJ, vi leker med deras leksaks hamster istället.

Kl. 12.10
Jag lämnar Sara och barnen, går till skolan för att plocka upp Yade. Han undrar om alla våra förfäder också gick lika snabbt som vi. Vi springer fram tycker han.

Kl. 12.45
Hemma igen. Ger Joline puremat, jag äter fukost för det har jag lömt bort att göra och hjälper Yade (som får mellanmål) med läxorna innan han går till en kompis. Medans jag storstädar så underhåller jag Joline i sin gåstol. Joline tar sig en tupplur på två timmar. Jag hinner små tjafsa med Mike som tillslut självmant fixar med tvätten. PMS-kossan blir glad igen.

Kl. 16.00
Joline vaknar igen, jag busar med henne. Jag försöker få henne att ligga på mage, det går en liten stund men sen blir hon skitsur. Appropå skit, jag blir akut bajsig så jag tar med Joline i farten, hon får följa med mig på toa.

Kl. 16.45
Yade kommer hem, vi äter och killarna åker iväg på skytte träning. Jag lägger Joline på filten framför TV och sätter mig bredvid för att måla mina naglar. Det blir bara kladd av allt och jag som ville känna mig lite kvinnllg, typiskt.

Kl. 18.30
Killarna kommer hem igen. Jag vill umgås med Yade men han har inte tid med mig för två kompisar kommer hit för att leka med han. Känner mig lite utanför. Mike åker iväg direkt för han skulle elda något (så mycket lyssnar jag på när han pratar med mig, Är det något som jag tycke är tråkigt så låter det bara bla bla bla i mina öron). Joline vill iallafall umgås med mig gärna i minst 1 cm  ifrån ansiktet.


Kl. 19.15
Mike kommer hem, jag byter om och drar iväg för att dansa sumba. Det var riktigt roligt och tränaren körde stenhårt med oss. En som var där såg ut som Birger (han i röd stram tröja i Stefan och Krister) när hon dansade. Det var riktigt roligt att se. För en annan dansar ju som en primadonna, he he.

Kl. 20.40
Kommer hem. Mike går runt med en flicklampa i köket, han lyser på golvet för att leta efter något som han hörde hade ramlat. "ohhhh, det spökar" sa han. Sen fann han det som hade ramlat och sa "det var bara en tand" och där höll han nästan på att avslöja att mamma Ramona är tandfen, men jag lyckades (tror jag) lura Yade med att det var en pärla. Mike drar iväg för att vaka räv.

Kl. 21.00
Jag nattar Yade och Joline, slänger mig i sängen och för att slötitta på TV och bloggar.

Kl. 22.00
Dusch, förberder mat inför natten, fixar Yades gympapåse och kläder för morgondagen och sen soooova hoppas jag iallafall.
Jag har beslutångest, jag vet inte om jag ska med på jobbets julbord på fredag eller på glöggkvällen med tjejerna på lördag. Jag velar fram och tillbaka. Måste bestäma mig för det börjar närma sig. Åh, dumma beslutångest.

På tal om annat, jä*la minipiller. Innan när jag åt dem uteblev mensen helt. Men nu har jag den varannan vecka, det är inte så fräscht. Funderar på att stoppa in en hormonsprial. Ni som har en sån har ni mens ofta då?

När jag väl kom hem idag med lillkillen såg jag att jag inte har varit hemma speciellt mycket på tre dagar. Det var bara och kavla upp ärmarna och börja städa. In med Joline i gåstolen och Yade vid matsalsbordet med läxorna så började jag i kitchen from hell. Jag hann hjälpa Yade med läxorna, underhålla Joline och städa samtidigt, duracell-kaniner kan.

Joline tog sig en tupplur (på två timmar) och Yade stack till en kompis så jag fortsatte att städa, städa och åter städa. Mike fick sig en avhyvling och jag sa att det var himla tur att jag iallafall hade simultanförmåga och kan göra två saker samtidigt. Han försvann och tur var väl det för jag städar bäst utan en karl i hasorna.

Men tydligen hjälpte det med att säga att vi faktiskt är två här hemma nu och då kan man hjälpas åt för han kom upp med den torkade tvätten och hade även vikt ihop den. Det artar sig. Precis lagom till att jag blev färdig med städandet och detta inlägg så vaknar Joline. Det kallas timing.

Efter att jag hade lämnat lillkillen på skolan gick jag raka vägen till grannen och där har jag varit tills nu. Nu är jag på skolan igen för att plocka upp lillkillen, sen ska vi hem till Mike och Joline. Nu vill jag bara umgås med mina älsklingar för det har inte blivit så mycket av det då jag har jobbat hela helgen.

Sara behövde hjälp med barnpassning medans hon skulle till sjukhuset och lämna prover. Allt såg ok ut så hon blev utskriven. Medans hon var på sjukhuset så lekte jag och barnen. Vi tog även städrunda och barnen var så himla duktig. Det blir många julklappar till dem.

Det blev visst måsten ikväll iallafall. Men roliga måsten enligt mitt tycke. Lilla Joline behövdes badas så hon och jag hoppade i badkaret. Hon gillar att sprattla i vattnet, jag tror det kan bero på att hon blir så lätt i vattnet.


Sen var det dags för lilla Yades förberdelser inför morgondagen, han tycker nog det inte är lika roligt. Men mer roligt var det för han att tappa en tand. Jag tycker det är otäckt med lösa tänder som han vickar loss.


Nu måste jag fixa hans termobyxor som har gått sönder igen. Vilken skit kvalite det var på dem byxorna. Tror att jag måste öppna plånboken och inhandla ett par nya byxor till han.

Sen ska jag hoppa i säng och hoppas på att Joline inte får för sig att vara klarvaken mellan klockan tre och fem som hon var nu i natt. Hon måste hitta tillbaka till sina tidigare helt perfekta sovrutiner.
Min älskade kom ut ifrån badrummet med en trumpen min. Han kom fram till mig och sa lite ledset "Nu börjar jag verkligen bli gammal". Med tanke på att han kom ut ifrån badrummet och med min snuskiga fantasi så trodde jag först att hade fått hängpung, men så lla var det inte.

Det växer hår ifrån Mikes vänstra örat. Det är långa och tjocka hårstrån som sticker ut. Tror allt gamlingen Mike får önska sig en hårtrimmer i julklapp.Jag säker på att han börjar få lite åldersnoja nu, för det är inte många månader innan han flyttar över från tjugotalet till trettiotalet.

Dagens ämne ska handla om vad jag tror kärlek är. Då kör vi.

Kärlek är något som gör dig glad, något som gör dig varm inombords, något du längtar efter och något du inte kan, vill eller ska vara utan.

Sen finns det olika typer av kärlek, som kärlek till sina barn, till sin käresta, till sin familj, till vänner, till djur,  till materiella ting och kärleken till sig själv.

Kärlek kan även vara något som gör ont, något som sårar en mer än vad den gör nytta. Kärlek kan bli infekterad och föder falska förhoppningar.

Man måste älska sig själv. För när man väl gör det så får man en bättre självkänsla. Därmed kan man börja sålla bort den sortens kärlek som inte är bra.

Den sanna kärleken övervinner allt, så enkelt är det.

Jag är inte bara mamma här hemma utan även mamma på jobbet också. Min gruppchef hade driften och frågade mig snällt om jag ville julpynta skeppet (kontorslandskapet är byggt så man sitter i sina grupper och det kallas för skepp hos oss).

Självklart antog jag den uppgiften, sen passade jag även på att rensa och städa alla platserna. Det syns så väl vilka som bor hemma fortfarande. Hoppas dem blir glada när dem kommer till jobbet imorgon.

Efter jobbet slirade jag hem och där väntade maten och alla mina sötisar på mig. Älsklingen hade gjort söndagsstek, det var så himla gudomligt gott. Jag fick röja undan i köket efter middagen. Nu är det söndagsmys som gäller och inga måsten, om och men.
Vilket skämt, varför ska det vara roligt och veta vad jag har ätit på en dag. Jag hatar att diskutera vad, hur mycket och när jag äter. Kanske beror det på att jag alltid får dåligt samvete så fort jag äter något. Jag och mat har aldrig varit bästa kompisar. Antingen äter jag för mycket eller för lite, det finns ingen mellanting som vanligt när det gäller mig, Ja ja men nu kör vi,

  • Fil med musli
  • Två skivor lingongrova med brieost, julskinka och paprika
  • Ett halvt paket med tuggummi, givetvis svalde jag inte tuggummit utan spottade ut det.
  • En tallrik med pasta och köttfärssås och ett knäckebröd
  • En bit mjuk pepparkaka
  • Sist men inte minst har jag fått i mig några liter med kaffe
  • Julgodis och några skumtomtar ;)
Sicken dag, den började med att jag fick hacka loss bilen. Den var full med is överallt och hade långa istappar på sig då jag inte har använt bilen på över en månad. Därefter bar det iväg till jobbet. Jobbet i sig är långt ifrån fysiskt ansträngande men pysiskt går i hundratjugo. Jag var helt slut i knoppen efter arbetsdagen.

Därefter så försökte jag ta mig ur Knalleland tillsammans med hela Borås befolkning, det tog sin lilla tid men humöret var på topp. Jag tog svängen förbi Lars och Susanne för att hämta barnen. Där blev jag bjuden på middag, kaffe och fika. Susanne har lärt Lillkillen att virka idag. Efter tre timmars visit tackade vi för oss och nu ä vi hemma.

När jag kom hem gick jag ut på altanen för att röka och fick hjärtat i halsgropen. Fy vad rädd jag blev. Det är liksom inte varje dag det hänger en räv upp och ner på altanstolpen. Mike tyckte det var jätte roligt att skrämma skiten ur mig. Det är väl sånt man får ta när man bor med en jägare.

Ikväll gick jag ner till grannarna för Sara har fått permission ifrån sjukan. Hon mår bättre men så pytteliten hon är nu. Skulle jag blåsa på henne så skulle hon falla hon baklänges, så liten är hon. Men jag ville inte blåsa på henne utan bara krama om henne massor. Nu ber vi till högre makter att den nya behandlingen gör susen.

Under den timmen jag var borta visade Joline vad skåpet skulle stå. Ingenting dög åt lilla madame, hon hade bara skrikit oavsett om Mike satt, stod, gick eller vaggade med henne. Han försökte verkligen allt. Han försökte ge henne mat, bytte blöjan, lekte med henne på golvet, satte henne i gungan och gåstolen men Joline var inte nöjd med något alls.

När jag kom hem så hade hon precis tystnat och när hon såg mig så sken hon som en liten solstråle. Jag tog över och hon stenslockna i min famn. Hon hade säkert med största sannorlikheten somnat i Mikes famn också, men jag tror hon bara testade sin pappas tålamod lite. För temprament har hon och vem hon har fått det ifrån har jag ingen aaaaaning om.

Dem säger att en bild säger mer än tusen ord och jag är benägen att hålla med. Jag är den ordningsamme i hemmet och Mike den mindre ordningsamme. Jag städar för jag ser när det som behövs. Jag tror helt ärligt att Mike inte ser det eller så vet han att jag städar.

För honom är det inte viktigt att ha det fint runt omkring sig eller så tror han att allt bara faller på plats av egen (läs mig) kraft. Mike sover på vänster sida och jag på den högra sidan av sängen, säger inte den här bilden allt. Men jag älskar han lika mycket för det.


Faran är över när det gäller hårdheten i lilltösens bajs. Nu kör hon racerbajs, det meddelade Mike när han bytte hennes gigantiska blöja. Lite Lemolac och katrinplommon pure is the shit. Nu skiter vi i bajs snacket ;)

Att det är fredag har väl inte undgått någon, för dem flesta innebär det ledighet hela helgen. För mig innebär det jobb, det finns inget annat alternativ. Jag får vara tacksam över att jag har ett jobb att gå till och jobba extra. Men visst hade det varit skönt att vara ekonomiskt oberoende.

Jag blir så där fånigt tårögd och småler för mig själv över alla fina kommentarer jag får av er.Jag blir alldeles varm inombords och jag blir så himla glad och lycklig..Vad gulliga ni är, tusen tack för att ni ger mig en sån fin bekräftelse. Kärlek till er alla.

Dagens inlägg på listan ska handla om mina föräldrar. I en kärnfamilj har man två föräldrar, men inte i den moderna familjen och jag tillhör den moderna familjen. Jag älskar alla mina föräldrar för det är dem som har format till den perfekta personen som jag är idag. Nu kör vi.

MAMMA; SEIJA ERIKSSON
Som en liten busig tjej så flyttade min älskade mamma (med familj) ifrån Finland till Sverige. Redan som 19-åring klämde hon ut min storebror. Hon tyckte väl det var så roligt att föda barn så hon valde att föda fyra till. Hon har lärt sig att bli en stark person på grund av livets alla törnar och står därmed med båda fötterna på jorden. Hon är oerhört omtänksam, kärleksfull och lyhörd gentemot oss "barn", vi går före allt annat. Hon väldigt glad och sprallig filur som lär sina barnbarn en massa hyss. Min mamma kan man alltid lita på att hon ställer upp och då menar jag ALLTID oavsett avstånd eller tid på dygnet.

PAPPA: ULF ERIKSSON
Min pappa är uppväxt i den djupaste dalen uppe i norrland. Min pappa kom in i mitt liv när jag var ett år, sedan dess har han varit min pappa. Den norrländska mentaliteten sitter djupt inrotat i han, för det är väldigt sällan jag har sett honom arg eller upprörd. Jag liknar honom väldigt mycket med Alfons Åbergs pappa som är lugn, harmonisk och trygg. Jag är så oerhört stolt över hans viktiga val som han gjorde för 1,5 år sedan, det är ett tecken på styrka. Min pappa är extremt pedantisk av sig och jag ser likheter mellan hans och mitt eviga städande.


BIOLOGISK PAPPA: RAUNO SEPPÄLÄ
Jag har hela tiden vetat att jag har haft en biologisk pappa som bor i Finland, men dock hade vi inte så mycket kontakt under min uppväxt. Tyvärr så känner jag inte till hans bakgrund. Vi här däremot fått en bättre kontakt på senare år och det tycker jag är roligt. I jämna mellanrum så hörs vi av via telefon och uppdaterar varandra vad som har skett i våra liv.
Morgonbestyren är avklarade det vill säga väckt lillkillen, gett han frukost i form av äggmacka och yoggi, följt med honom till skolan, druckit några koppar kaffe, tömt diskmakinen, slängt i en tvätt, bäddat, gett lilltösen katrinplommonpure och plockat undan.

Men det hände något som inte har hänt tidigare, Joline satt i sin gåstol i köket medans jag tömde ur diskmaskinen. Helt plötsligt från ingenstans så skrek hon så där hjärtskärande och jag släppte allt jag hade och plocka upp henne direkt.

Väl uppe i famnen så kände jag att hon spände sig som en pilbåge, jag förstod att hon försökte bajsa. Jag gick till skötbordet för att byta blöjan. Jag blev tok chockad för i blöjan fanns en STOR och HÅRD bajskorv. 

Jag förstår inte hur hon har lyckas klämma ur den gigantiska bajskorven ur hennes pyttelilla rumpa. Stackars liten, hon fick bara katrinplommonpure som frukost och därmed hoppas jag att hon slipper bajsa så hårt igen.

Min första kärlek... Då måste vi backa tillbaka till år 1989, det var då jag gick i fyran. Ja, jag vet jag är lite halv gammal men vad gör det om hundra år?

Mikael Sjödin, klassens snyggaste kille frågade chans på mig via en lapp han hade lagt i min ryggsäck. Dock hade han glömt att skriva sitt namn så jag visste inte vem som lämnat lappen.

Mikael Sjödin kom fram till mig när jag stod på perrongen vid tunnelbane stationen och sa att det var han som lämnat lappen. Hela min värld förvandlades till en sockersött rus när vi blev ihop.

Mikael Sjödin lärde mig att klättra i träd, hitta den perfekta snigeln till snigelracet och han sjöng en låt till mig inför hela klassen. Låten handlade om myran Ramona som var så vacker.

Mikael Sjödin var så vacker i sitt blonda hår, hans leende gav mig fjärilar i magen och han hade en sån cool freestyle som jag fick låna när vi åkte skolbussen.

Mikael Sjödin gjorde sig rolig på min beskostnad genom att dra ner mina byxor på ett disco. Givetvis så skrattade alla och tyckte det var skoj, förutom jag. Den kvällen så gjorde jag slut med honom.
Mike fick en julklapp ifrån sina chefer idag. En julklapp som är helt i min stil, he he. Frågan är om det är dem som har valt julklappen eller om dem har fått hjälp av fruarna. Jag tror på de sistnämnda. Han fick två stycken påslakanset ifrån Newport, dem kom i en lyxig låda. Självklart var jag tvungen att packa upp det och bädda om i sängen.

Det var jätte trevligt på mammaträffen, vi är ett härligt gäng mammor. Det bästa är att ingen försöker bräcka den andra som det annars lätt kan bli på sådana här träffar. Vi är öppet ärliga och med andra ord bara mänskliga. I like it.

Är hemma en snabb vända, har hunnit städa undan lite. Efter lilltösen ätit färdigt är det dags för oss att få på oss alla kläder och gå iväg för att kolla på när lillkillen spelar tennis. Han blir så glad när jag är där och tittar. Och jag blir så där löjligt stolt över hur duktig han är.

Ikväll ska vi ge oss på att bygga pepparkakshus, det kan bli intressant. På tal om annat, jag har ju varit orolig att jag och Mike ska gå varandra på nerverna nu när han är ledig. Men han är inte mer hemma nu än när han jobbade så min oro var så onödig.
Denna morgon var lugn och mycket harmonisk, det gillar jag. Efter att ha lämnat lillkillen på skolan så har jag ätit lite frukost, fil och mûsli (är min stora last) och därefter har jag hängt lite framför datorn.

Nu bär det av till mammaträffen och där ska vi prata om olycksfall och självklart fika efteråt. Jag har med mig mjölken denna gången. Tänk vad lite sömn kan göra för mig, nu mår jag toppen och är superglad.
Jag såg en sån härlig lista för en hel månad som innefattar att man ska skriva om olika ämnen  varje dag och det måste jag bara haka på. Dessvärre vet jag inte var jag hittade listan, men jag vet iallafall att dag ett ska vara en beskrivning om mig själv. Så nu kör jag.

Ramona heter jag och det namnet fick jag för att min kära gammelmormor dansade som ung till en låt som hette just Ramona. Jag kom till världen med ilfart i Stockholm, Huddinge sjukhus 19(host host)79. Det har nog genomsyrat hela mitt liv, det ska hända saker hela tiden för då mår jag som bäst.

Jag är av den morderna familjesorten, det vill säga mina föräldrar är skilda. Dock har det inte varit traumatisk upplevelse för min del då mina föräldrar alltid satte oss "barn" i första hand och dem är betydligt bättre som vänner än ett par. Jag har en hel hög med syskon men dem som står mig närmast är dem jag är uppväxt med.

I mina ungdommens dagar bodde vi i småland och jag kan nog påstå att jag var supersnäll och duktig dotter och storasyster. Visst råkade källaren ut för en mindre brand och kylskåpet blev länsat när jag hade en hemmafest.

Jag hann med massor dem åren jag var 18 till 28, jag gifta mig, fick två underbara pojkar och skilde mig. Jag tänker inte gå in djupare på den här perioden av mitt liv, det får komma ut i bokform istället. Det skulle garanterat bli en bestseller. Jag och exet har en bra kontakt och vi är bra vänner.

Den nya episoden i mitt liv, hur jag hamnade här i lilla Dalsjöfors började med en liten kontaktannons på nätet (påtvingad av min kära mor). Kärlek uppstod mellan mig och Mike. Efter ett noga valt beslut så gick flyttlastet hit. Det var för tre år sen och än är jag kvar. Vi har även lyckas tillverka en underbar liten tös och min barnfabrik är numera stängd, den har gått i pension.

Om man ska beskriva mig som person så får det bli följande:
En glad duracell-kanin som älskar att vara lycklig och som gärna diskuterar om allt. Jag har en inre magnet som gör att människor dras till mig och vill prata om sina problem. Kanske är det min skarpsinta lyhördhet och kloka ord som gör att jag finns här för alla och kanske för att människor får förtroende för mig och därmed vet att inget förs vidare till andra öron. Jag borde ha blivit pyskolog.

Det som gör mig lycklig är när jag ser att mina älskade barn är lyckliga. En och annan present och uppskattning gör mig också lycklig. En sista sak om mig om ni har orkat läsa hela inlägget, när jag är glad då är jag verkligen glad och när jag är sur då är jag skit sur för hos mig finns inget mellanting. Love
Det måste vara något allvarligt fel på mig, jag kan inte sov mitt på dagen. Jag skulle behöva göra det för att ladda btterierna då det är en stor brist på nattsömnen. Bristen på sömn får mig att gå på halvfart, det är inte likt mig.

På eftermiddagen kom Jennie och Daniel över på en fika, det var trevligt. Dem livade upp stämningen med sin härliga närvaro. Vi kommer så himla bra överens med dem, vi passar varandra som handen i handsken.

Ikväll har jag kört musten ur mig på stykepasset, jag behövde det. En stilla undran är när det ska synas att jag tränar, det hänger och dallrar överallt iallafall. Men någongång i framtiden kanske jag får min efterlängtade kropp tillbaka.
Jag har fått nog. Nu kastar jag in handduken för jag orkar verkligen inte mer. Mina batterier, min kraft och min ork  har tagit slut. Så nu ska jag försöka att sova medans lilltösen sover.



Så mycket blev till att sova, precis när jag somnade så ringde telefonen. Så jag fick snällt kliva upp. Nu väntar jag på att lillkillen ska bli klar i skolan och sen ska vi hem igen.
God morgon, det är knappt att jag orkar ha mina ögon öppna för inatt blev det inte mycket sömn. Nu måste vi ändra den här negativa trenden innan jag går under. Så här vacker blir man utan sömn.


Lillkillen var också trött när jag väckte han, det enda som fick upp han ur sängen var när jag berättade att det var 1 december idag och det innebär lucköppning. Snart ska vi gå ut i kylan, -16 grader.